En tillbakablick på 2011

Så var det då dags igen. För fjärde året i rad skriver jag en nyårskrönika om året som passerat. Varje år blir jag förvånad över hur mycket jag glömt av det som hände. Men med hjälp av mina bilder så kommer minnena sakta åter.

Av olika anledningar har jag inte bloggat så mycket i år och därför kommer istället detta inlägg att innehålla en hel del bilder som kan ta lite tid att ladda. Så ni får ha tålamod. Alla bilder går att förstora vilket rekommenderas, speciellt när det gäller bildkollagen. Jag länkar också till en del inlägg jag gjort under gångna året samt till olika bloggvänner som nämns i texten. Alla länkar öppnas i ett eget fönster men inte bilderna man förstorar. Jag har inte hittat något sätt i wordpress att lägga de förstorade bilderna i ett eget fönster så när man förstorat en bild får man backa i browsern för att komma tillbaka till inlägget.

Nog pratat! Nu är det lika bra att köra igång. Detta är min återblick på 2011.

Januari

När det nya året bara var sekunder gammalt så tittade vi som vanligt på nyårsraketerna som lyste upp himlen. Senare på nyårsdagen skickade jag min första beställning av fröer. Den var till Örtagården och det var diverse chilifröer jag beställde.

Den 6 januari lärde jag mig göra bildspel och prövade att göra ett över Månskenslandet

Vintern var hård och ute var det kallt men i uterummet började det hända saker. Redan i december hade jag sett hur knopparna började svälla och visa färg på min rödvita kamelia och den 22 januari började, till min stora glädje, den första blomman slå ut .

Och så småningom började andra blommor att spira lite försiktigt, en vit pelargon, de alltid lika näpna himmelsblå pärlhyacinterna och min namne, fuchsian Anita.

Den 29/30 januari var det fågelräknardagar och hos mig vann talgoxen tätt följd av gulsparven. Samtidigt skrev jag ett inlägg i bloggen och efterlyste koltrastarna. Jag hade inte sett några på länge och började bli orolig. Tänk om dom inte klarade den hårda vintern och koltrastens sång i de ljusa försommarkvällarna skulle utebli. Hemska tanke. Kan redan nu avslöja att dom inte hade försvunnit. Vi har haft besök av många koltrastar i sommar.

Och kalla, snörika januari övergick i …

Februari

Fortfarande höll vintern oss i ett järngrepp. Den 12 februari var en isande kall dag. Skuggorna var blå och kristallerna gnistrade i snön.

Jag fick gräva gångar i snön för att kunna ta mig ut och fylla på fågelmaten.

På alla hjärtans dag var det minus 18,3 …

På ett av fönstren hade rimfrosten bildat en vacker gran av iskristaller.

Och den 26 februari blommande till min stora glädje även min ljusrosa kamelia.

Mars

Mars började bra för min del. Den 3:e blev jag nämligen utsedd till Veckans fotograf av vår lokaltidning, Länstidningen.

Mina chiliplantor hade tagit väldigt lång tid på sig att gro men äntligen började dom ta sig. Den här bilden är från den 11 mars.

Varje vårvinter så har vi en egen traditionell våffeldag, antingen i mars eller april. I år blev det den 22 som vi njöt av 3 våfflor var, en till förrätt, en till varmrätt och en till dessert.

Och rådjuren tyckte minsann att dom skulle ha lite godis också så dom gick lös på fågelmaten.

Den 24-27 mars var det dags för trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar …

… Och jag gjorde både heta och svala inköp. En het bok om chili, ”Eat the heat” och som kontrast till hettan, ”Drömmen om en vit trädgård” av Carina Bergius. Och på tal om vitt. En vacker snöklocka blev det också till Månskenslandet.

Trots att det fortfarande fanns mycket snö kvar så tändes efter mässan hoppet om våren. Och med en trädgård klädd i säckväv gick vi vidare in i …

… April

Nu började snön smälta och det gick fort. Så fort att vattnet inte ens hann sjunka undan.

Men inte kunde jag bekymra mig om det när jag samma dag fick besök av två vackra herrar med rött bröst vid namn Knut och Robin.

Och nu hände det … min gula clivia blommade och var så lysande vacker och solgul att jag blev alldeles varm i hjärtat.

Jag blev så exalterad att jag gjorde ett bildspel till clivians ära. Det kan ses här.

Och som om inte det var nog. Nu började även mitt rosmarinträd (min favoritkrydda som jag plockat kvistar från hela vintern) att blomma med små, söta, himmelsblå blommor.

Jag skolade om mina tomatplantor. Och i brist på djupa krukor så använde jag mjölk och yoghurt -förpackningar som jag diskat och gjort hål i botten på. Jösses som tomaterna gillade de djupa ”krukorna”.

Ibland tog jag en paus och drack te i min fina mugg inhandlad i England.

Den 10 april lyste dom äntligen emot mig … blåsipporna.

I trädgården var nu snön borta men trots det så blommade snö-krokusen.

Där blommade även snödroppar, scilla och julros.

I uterummet tävlade de vita blommorna med varandra om att vara vackrast.

Råbocken hade äntligen förstått att han skulle hålla till i skogen och inte i min trädgård.

Många gillar inte forsythia men jag blir alltid glad när den lyser gul som solen. Och till kontrast till det gula finns ju alltid lungörten med sina pastellfärgade blommor.

När vi närmade oss Valborgshelgen var grönskan precis så där skir som den ska vara.

I uterummet var det nu riktigt frodigt. Jag sjöng in våren tillsammans med alla andra i Visst-kan-vi-sjunga-kören vid Maren i Södertälje och gick vidare till den sköna månaden …

… Maj

I rabatten där jag planterat allium för två år sedan kom nu små, små plantor som nästan såg ut som spirande ogräs. Dom hoppas jag ska växa till sig och blomma i år, eller nästa år. Jag gillar allium.

Den första maj pågick vårbruket för fullt.

Och magnolian Wadas Memory växer sig större och större för varje år. Och blommorna är så vackra, som spröda, vita fjärilsvingar som fladdrar i vinden.

Några majfavoriter. Vit Kungsängslilja (som kom med massor av blommor i år), tulpan (jag blir alltid lika glad när några tulpaner lyckas överleva rådjurens framfart) och hundtandslilja.

Den 16 och 17 maj hade vi konferens på Engsholms slott …

… där jag träffade en av mina bloggvänner, Slottsträdgårdsmästaren. Om det skrev jag i detta inlägg.

I slutet av maj blommade min rosa liljekkonvalj. Jag köpte vita på mässan Nordiska Trädgårdar som jag har planterat i Månskenslandet. Ska bli spännande att se om dom kommer upp i år. Ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag bäst om de vita även om de rosa är vackra de också.

I maj blommade också den första pionen, svavelpionen. Det är en av mina absoluta favoriter och i år blommade den oerhört rikligt. Och maj övergick i …

… Juni

Azaleasluttningen, som brukar vara en explosion av färg, var en besvikelse. Detta som en följd av den hårda vintern och ihärdiga besök av rådjur, som har en förkärlek för just azaleaknoppar. Men jag njöt ändå av den färgprakt som bjöds.

En vit dubbel akleja som jag sådde och planterade i Månskenslandet 2010 blommade för första gången i år. Den var underbart vacker. Dessvärre har jag just nu glömt namnet på den.

Grönsaksodlingarna vilade nu under fiberduk. Utom gräslöken och potatisen som syns i den bortre vänstra lådan.

Nu började Månskenslandet komma till sin rätt.

Och en av de tidiga junipionerna blommade för fullt.

Den 11 juni hade jag en försenad födelsedagsfest i trädgården (jag fyller år i maj). Tack alla ni som var med och förgyllde min dag och alla ni som inte kunde vara med men som firat mig vid annat tillfälle.

Den 16 till 21 juni åkte jag till Irland på en efterlängtad trädgårdsresa. Nedan ett litet kollage på bilder från den resan. Så småningom ska jag skriva lite mer om resan och lägga ut mer bilder.

När jag kom hem närmade vi oss midsommar. Min honugsros och Alchymist hade precis börjat blomma.

Nu såg jag fram mot en lång skön sommar. Jag hade fått flera presentort på bl.a. Zetas och hade många planer. Jag skulle utöka ”Månskenslandet” och ”Piondalen” Av alla mina planer blev intet för på midsommardagen blev jag sjuk och var sedan sjuk hela sommaren. Mer om det har jag skrivit här.

Juli – Augusti

Mitt i sommaren inträffade det ofattbara. Datumet som vi aldrig kommer att glömma, den 22 juli 2011, tragedin i Norge. Bilden nedan är för att hedra alla som direkt eller indirekt föll offer för mördaren den dagen.

När man blir sjuk, som jag i somras, märker man vilken oerhörd läkekraft det finns i trädgården. Grönskan, blommorna, dofterna, det porlande ljudet från dammen. Under tiden jag inte orkade något så var jag jätteglad över trädgården och alla mina olika sittplatser. Där satt jag och läste mycket. En bok som jag läste från pärm till pärm var ”En lisa för själen – trädgård som terapi och friskvård” av Eva Robild och Annika Christensen.

Vi fick mycket potatis i år. Vi hade bara satsat på två sorter, Cherie och Sparrispotatis. På bilden syns den vackert röda Cherie.

Och härligt var det att göra sallad med egenodlade ingredienser. De små tomaterna var Sungold, Gardeners delight och Gold Nugget. Där fanns också fantastiskt goda sockerärter som i år fick växa på den plats som förut varit vigd åt klockrankan.

En annan mycket god tomat var den plommonlika Incas F1.

I juli och augusti fick jag ovälkommet besök på tomaterna. Det var larver av Grönsaksfly, ‘Lacanobia oleracea’ som älskar tomater och därför också kallas ”Tomato moth” på engelska. Det var inte roligt alls. Många tomater gick förlorade innan jag fick bukt med de glupska inkräktarna.

Sommaren försvann alltså rätt obemärkt för mig. Men krafterna började komma åter och vi gick vidare in i …

… September

En mycket tråkig sak som hände detta år var att Keuls Plantskola slog igen. Jag har handlat väldigt mycket där genom åren och kommer att sakna dom mycket. Den 24 september gick jag förbi deras tomt som nu hade sålts. Det var tragiskt att se hur skyltarna fortfarande satt kvar, hur några gamla vissna perenner stod travade i sina svarta krukor och hur maskiner gått fram och skövlat bort alla bord där växterna till försäljning stått i långa rader. På tomten växte också en magnifik magnolia. I våras när jag gick förbi så låg den nedsågad tillsammans med andra ovanliga träd och mitt hjärta grät. Vad som kommer att bli här i framtiden vet jag inte men någon ny plantskola blir det i varje fall inte.

Jag skördade mängder med chili.

Och jag sparade färsk chili i kylen, frös en del, torkade en del och gjorde en het chilisås. Mycket av inspirationen har jag hämtat från min bloggvän Billan.

Oktober

Hösten blev varm och skön. Den 1 oktober tog jag en stärkande höstpromenad. Björkarna speglade sig i vattnet och när jag roterade bilden blev den lik en akvarell.

Till min stora lycka fick vi en jättestor äppelskörd detta år. Det var första gången sedan vi flyttade in, 1997. Våra äpplen brukar alltid vara angripna av mask och fulla med skorv men i år var dom jättefina och … goda. Det har blivit många rätter med äpplen denna höst.

Den 15-16 oktober tillbringade vi på Sundbyholms slott. Mer om det har jag skrivit här.

Den varma hösten fortsatte och den 23 oktober tog jag en lång promenad för att fånga de glödande färgerna innan dom skulle blekna. Jag skrev ett inlägg som innehöll många bilder. Bilden nedan är en av bilderna från det inlägget.

November

Den 5 november tände vi ljus på gravar och i minneslundar för våra nära och kära som lämnat oss.

Den 6 november hittade jag penséer som lyste i blått mot de gula höstlöven i rabatten.

Den 8-20 november åkte vi på en efterlängtad resa till Sydafrika. Mer bilder från den resan finns här.

När vi kom hem från Sydafrika var det dags att börja pynta till advent. Adventskaffet drack vi i uterummet där jul och sommar möttes i form av julpynt, juleljus och vinterförvarade blommor.

Julafton kom och i år blev det mycket närodlat och närproducerat. Julmaten beställde vi hos Carlssons kött. Julskinkan var fantastiskt god och vägde 3,6 kg. Hög och rund var den och den blev så saftig och fin. Nu finns bara en liten bit kvar. Men den ska vi också använda till något. Här kastas ingen mat.

Men det mest närproducerade var ändå vår egen brysselkål som jag plockade på julaftons eftermiddag.

På julafton brukar jag alltid gå en promenad med kameran. De senaste jularna har jag tagit en bild på samma motiv för att jämföra, framförallt vädret. Och man kan konstatera att jularna 2009 och 2010 var betydligt mer ”jullika” än årets jul.

Julhelgen bjöd också på storm då Dagmar drog fram. I slutet av november hade Berit stormat och nu varnas för ytterligare en storm som ska komma den 29 december från Skottland. Det verkar som om det blir ett blåsigt avslut på år 2011.

Nu går alltså 2011 mot sitt slut och vi går snart in i 2012. Vad som kommer att hända då vet man inget om. Jag hoppas på att kunna jobba i trädgården och förverkliga många av mina planer som jag hade planerat att göra detta år. Och redan nu ska jag börja planera vilka fröer jag ska skicka efter och snart kommer jag att stoppa ner de första fröerna i jorden. Det blir som vanligt chilin som blir först ut.

Här slutar jag årskrönikan över mitt 2011. Jag vill önska er alla ett gott avslut på 2011 och ett riktigt Gott Nytt 2012!

På återseende!
Anita