Snökanoner, snöblixtar och snökaos …

Jaha ja, i förra inlägget skrev jag om att det slagits värmerekord i november och snön och vintern kändes väldigt avlägsen. Men så var det inte alls för inte alltför långt bort lurade både snökanoner, snöblixtar och allmänt snökaos …

Från början trodde jag inte det skulle komma hit utan gick här och tänkte att tja, några flingor kanske kommer men så mycket mer blir det nog inte …

Lördagen den 19 november kom dom där ”några” snöflingorna och jag tänkte att det är väl bäst jag tar fram kameran och dokumenterar för det blir väl bara en liten snöby. Det snöade ganska ymnigt och bilden blev en abstrakt skapelse där bara tätt snöfall och ett rödtonat träd syns …

Tänkte att ”jag får väl ta en bild över trädgården också innan snön går bort igen”. En gråmulen himmel och lite snö på marken. Fortfarande lyste röda och gula nyanser genom snön och gräsmattan skymtade. Såg ju riktigt mysigt ut och jag tänkte för mig själv att ”det är ju faktiskt lite mysigt med snö” …

Men snöfallet fortsatte. Det blev en del problem med bussarna och nu började det även pratas om att det kanske skulle komma en hel del snö även här. På morgonen den 20 november låg lite mer snö och jag tog en bild på samma skogsbacke där jag tog den abstrakta bilden dagen innan. Men nu syntes träden i backen och det såg ju lite mysigt ut för det hade slutat snöa och skulle nog inte bli så mycket mer tänkte jag …

För att få en bild med lite mer liv och färg så zoomade jag in grannens vimpel och en skata som satt på en gammal tv-antenn. Några lätta snöflingor hade nu börjat falla igen …

… mysigt tyckte jag och tog ytterligare en bild på skogsbacken, bäst att dokumentera …

Det fortsatte att snöa lite till och från och nu började varningarna komma om snökanoner även här. Och trädgården började se julkortsfin ut …

Jag upptäckte till och med en rosa ros där jag stod i vardagsrummet och tittade ut. Var för lat för att gå ut och ta en bild så jag zoomade så mycket det gick och så beskar jag bilden. Urdålig kvalitet men visst är den rosa rosen tapper där i snön …

Och snöandet fortsatte. Temperaturen låg runt nollan så det var tung snö som föll. Ingen mysig torr och fin snö inte. Lucy tycker normalt om snö men det här gillade hon inte och följde med tvekan husse ut på promenad …

Och snöandet fortsatte. Det blåste dessutom en hel del. Nu var trafikkaoset ett faktum och det bara fortsatte och fortsatte. Vinden ven runt knutarna och snön föll när vi gick och la oss på kvällen den 20 november …

Mitt i natten vaknade jag med ett ryck! Det blåste och dundrade så jag trodde hela huset skulle blåsa bort. Fattade inte vad som hände. Då plötsligt kom en enorm blixt och samtidigt en jätteknall! Men vad var det som hände, åskade det??? Jag kollade direkt på mobilen att vi fortfarande hade Wifi för jag trodde att modemet kanske skulle pajat men det hade det som tur var inte. Inte gick det att sova, det blåste och dundrade och till slut kollade jag nyheterna och där stod det att det var kraftiga s.k. snöblixtar över Stockholmsområdet. Vanlig åska alltså men när det kommer i samband med en snöstorm kallas det tydligen för snöblixtar. En upplevelse jag gärna varit utan för det var onekligen lite obehagligt.

På morgonen hade det slutat snöa och jag tog en stämningsfull bild från köksfönstret …

I trädgården var det nu betydligt mer snö. Rådjursstänglset hade börjat ”stjälpa” (det är de lutande pinnarna som syns till höger i bild vid häcken) …

På natten skulle det eventuellt komma lite regn för temperaturen skulle stiga. Men det fortsatte att vara någon minusgrad och när jag var uppe på natten snöade det lite …

Det visade sig att det snöat mycket under natten men på morgonen hade det slutat och ett vackert ljus låg över grannskapet …

Men i trädgården såg det värre ut. Häcken låg nu ner och pinnarna till rådjursstängslet hade vikt sig helt. Jag gick ut innan frukost och skakade bort snön från häcken och den hade inte tagit skada. Pinnarna var böjda men går nog att fixa till …

Vad som däremot inte klarat sig var vårt fina syrenträd på framsidan. Trots avskakning av snö så hade nattens snöfall gjort att grenarna brutits. Det blir nog bara att såga ner till våren. Sorgligt då det varje försommar var översållat med doftande syrener. På bilden syns ”såret” på en av de brutna grenarna. Kanske planterar vi ett nytt till våren …

Nu spås det mildare väder så när all denna snö ska bort så lär det bli rejält moddigt och eländigt. Fryser det sedan på lär det bli knögelis …

Jag beslöt mig i varje fall för att gå en promenad i kvarteret för att fånga vintern innan den försvann. Solen försökte leta sig fram när jag gick men dessvärre drog moln in och det blev så där grått och tråkigt igen. Men ett par bilder av promenaden i novembervintern får jag väl ändå lägga ut …

Träden som kantar gångvägen mot köpcentret har alltid löven kvar länge och lyser vackert ljusbruna i det övriga grå. Det märkliga är att här ser det inte alls ut som det kommit mycket med snö. Undrar om det är träden som tagit emot …

Något annat som lyste lite kaxigt i den övrigt svartvita världen var ett lärkträd …

Nu började himlen anta en sådan där lite grårosa ton som den brukar ha innan det ska bli snö …

Och jo då … strax började blöta flingor falla och jag begav mig hemåt igen. Den sista bilden denna promenad fick bli på masten som står i vår skogsbacke …

Så var då snökanonerna, snöblixtarna och snökaoset den 19 – 21 november 2022 hos oss dokumenterade. Nu närmar sig första advent men jag gissar att då är det bara snösörja kvar.

Det var snön hos mig … jag antar att det varit likadant, mindre eller mer hos många av er. Nu hoppas jag i varje fall att snöandet är över. Ska nu allt gå bort igen vill jag att det går snabbt och inte fryser på och blir halt.

Återstår att önska er alla en fin fortsättning på denna novembervecka!

Publicerat i Dagbok, November | 37 kommentarer

Äntligen …

Ja äntligen …. Efter två och en halv vecka med Covid så är jag äntligen feberfri. Hostan håller i sig men det kan ju hostor göra vilket virus det än är som sätter igång dom. Smakerna börjar så smått bli normala igen. Det värsta i smakväg som inträffade var när jag skulle göra en enkel fiskgryta en dag där det ingår en skvätt grädde. Denna skvätt grädde gjorde att hela grytan smakade som om jag hällt 1 dl strösocker i munnen. Visste inte om det var just grädden som orsakade fenomenet men när jag testade mjölk och även fil så uppstod samma obehagliga smakfenomen så det verkade definitivt vara kopplat till mjölkprodukter. Hårdost fungerade dock. Men nu går det att äta morgonfil igen. Grädde har jag inte testat ännu men anar att även det fungerar nu.

Promenaderna med kamera har lyst med sin frånvaro av naturliga skäl. Som tur är går det ju att dokumentera lite genom fönstret. Det har varit en oerhört mild novembermånad och värmerekord har slagits runt om i landet bland annat här i Södertälje. Fredagkvällen, den 11 november, uppmättes högsta temperaturen sedan mätningarna startade 1961. Rekordet blev 15,2 grader att jämföra med det tidigare rekordet, 14,2 från den 11 november 1999. Datumet då rekord slås verkar alltså vara den 11 november.

Innan Covid införskaffade jag mig en ny mobil. Jag har haft en väldigt gamla iPhone som har hängt med i 11 år …. jo, det är sant! Den fungerade perfekt, batteriet höll hur länge som helst, det gick alldeles utmärkt att surfa på den och den var snabb. Nackdelen var att det inte gick att ladda ner mobilt Bankid och Swish och det klarar man sig ju inte utan längre. Men … jag gav mig den på att den skulle få hänga med tills den gick sönder. Den hängde med överallt bland annat i trädgården. Det var nog det som till slut tog knäcken på den för en dag så fungerade inte längre knappen för att stänga av och starta upp. Den knappen är ju rätt viktig så då insåg jag att det var dags …

Det blev en ny iPhone då jag har både iPad och iMac. Det blev den allra billigaste modellen. Den fungerar bra förutom en sak. När det ringer så är det ibland (inte alltid) problem att svepa eller dra för att svara. Jag kan dra med fingret massor av gånger innan det slutligen ”tar”. Inträffade aldrig med min gamla trotjänare. Måste kolla vidare om det går att åtgärda på något sätt. För hur som helst så är det ju en telefon och en av de viktigaste funktionerna är att kunna svara i den 🙂 Skriver det här utifall någon upplevt detta märkliga problem och kanske har en lösning …

Efter denna långa inledning är det väl ändå dags för lite bilder. Har testat att ta bilder med nya mobilkameran och den är väl ok även om jag ibland får en känsla av att den lägger på lite egna filter och även skärper upp bilderna. I synnerhet märks detta när jag tar bilder genom en fönsterruta, dom bilderna blir väldigt konstiga. Ett exempel är en bild jag tog den 4 november genom vardagsrumsfönstret då det var en vacker himmel i blå och rosa nyanser. Men kameran verkade förstärka det blårosa och färgerna blev märkliga även på omgivningen. Dessutom så verkar den lagt på egen skärpa för den blev nästan onaturligt skarp på vissa ställen …

Bilden på Lucy i sin favoritkorg i arbetsrummet är också tagen med mobilen …

Men nu övergår jag till bilder som jag tagit med min vanliga kamera. Den 6 november var det en fantastisk morgonhimmel i lysande orange. Det var fortfarande väldigt mörkt men en av bilderna blev i varje fall hyfsat skarp …

Den 9 november sken solen och hela trädgården glödde, trots att de flesta löven fallit …

Honungsrosen har nu tappat alla blad men nyponen lyser på grenarna …

Den 10 november lyste en vacker måne. Tyvärr kom den inte fram i fotoläge förrän det var helt mörkt så det var inte lätt att få till bilder med handhållen kamera. Men ståtlig var den bak granarnas siluetter …

Och på den här bilden ser det nästan ut som om granen försöker omfamna månen …

Den 11 november tog jag mig ut i trädgården för jag såg från vardagsrumsfönstret att min vita julros, Helleborus niger, börjat blomma och flera knoppar är på gång. Det måste ju bara dokumenteras …

Några rudbeckior lyste fortfarande i gult …

Det här är en nyplanterad buske för i år. Vidjehortensia – Hydrangea arborescens ‘Pink Annabelle’ eller som den visst heter nu för tiden, ‘Invincibelle’. Den längtar jag efter att se i full blom nästa år. Jag har satt tre buskar i en triangel för att dom ska stötta varandra. Vidjehortensiorna får nämligen stora, tunga blomklasar och en ensam buske kan bli lite klen. Har den vita varianten på flera ställen i trädgården men har länge längtat efter den rosa …

En annan hortensia är Vipphortensian Hydrangea paniculata ‘Kyushu’ som jag haft i många år. Den har blommat klart för i år men några spröda blommor satt kvar på en av blomklasarna …

Och prydnadsapeln är full med små äpplen. Så glad för dom då det blir vintermat till fåglarna …

Slutligen kunde jag konstatera att floxen ser ut ungefär som jag känt mig senaste tiden. Färglös, vissen och allmänt hängig …

Det blev söndagen den 13 november och vi vaknade till en dimmig och vindstilla morgon med frost i gräset. Jag kände ett intensivt behov att efter Covid få gå med ut på morgonpromenad med kameran och vi åkte till välbekanta Tveta och sjön Måsnaren. Jag bara njöt av att få gå på promenad igen.

Vattnet var stilla, färgerna novembriga och morgonen lite för mörk för fotografering men ändå. Det var så otroligt skönt att bara få stå där vid strandkanten och titta ut över novembermorgonen …

Spegelblankt i arla morgonstund …

Långt därborta såg jag hur träden speglade sig i vattnet …

… Bestämde mig för att försöka zooma in speglingarna. Vattnet gav mig nästan en känsla av tunn is …

Så kom jag fram till ”min ö” där jag hittade en ny fotovinkel med två lutande trädstammar …

… ön i närbild …

… så plötsligt blev himlen och molnen väldigt vackra. Stunden var magisk …

Jag slet mig till slut från min favoritplats och så gick vi upp mot Tveta kyrkogård. Det har fällts massor av träd och rensats bort massor av sly så nu går det att sitta vid bänkarna på kyrkogården och se ut över vattnet, där även ”min ö” nu syns. Normalt tycker jag det är tråkigt när träd fälls men det här blev till det bättre …

Sista bilden i detta inlägg och även den sista jag tog denna morgon blir på en rad med gullövade träd. Det var en fantastisk känsla att se dom stå där på rad och lysa som en rad brinnande ljus i den lite mörka grå novembermorgonen …

Ja det var väl allt för den här gången. Mycket text blev det men bloggen är ju även en form av dagbok så jag vill skriva lite om vad som hänt …

Då återstår egentligen bara en sak och det är att önska er alla en fin kommande novembervecka!

Publicerat i Dagbok, Höst, November | 43 kommentarer

Rapport från en sjukstuga …

Jag vill börja med att tacka för alla fina kommentarer och krya-på-dig-hälsningar på mitt förra inlägg. Jag brukar alltid skriva långa svar på kommentarer jag får men då jag mest sovit hela dagarna och inte orkat spendera tid vid datorn så får det bli ett tack via detta korta inlägg och så svarar jag kanske lite senare.

Jag fick alltså Covid den 27 oktober, det var husse som var generös och lämnade över lite smitta till mig. Själv fick han det väldigt lindrigt, blev frisk på i princip ett par dagar. Jag fick det lite tyngre med förkylningssymptom, hög feber som fortfarande hänger kvar även om den imorse inte var lika hög längre så det går åt rätt håll. Ingen matlust har jag men försöker tvinga i mig lite soppa. Sover i princip hela dagarna. Trodde inte det gick att sova så mycket. Ett litet krux är att husse åkte på golfresa i helgen vilket gör att jag dessutom måste gå ut med vår lilla röda hund flera gånger om dagen. Det har gått bra dock med hjälp av tabletter och kraftigt nedkortade promenader. Faktiskt mår jag gott av att andas in frisk luft.

Jag tänker inte skriva så mycket mer. Ville bara rapportera då jag alltid brukar svara på kommentarer och besöka er andras bloggar och kommentera och jag vet att ni kanske funderar på varför det är så tyst från mig.

Men … lite lägre feber idag. Jag ska strax äta lite soppa igen, ta en ny dos tabletter och sedan gå ut en kort promenad med Lucy. Sedan blir det sängläge igen.

Inget inlägg utan en bild. Det får bli en från tidigare i höst på Lucy som sitter och väntar på att matte och husse ska bli klara så hon får gå ut …

Ha nu en bra avslutning på oktober och bra inledning på november …

Snart är jag nog i farten igen 🙂

Publicerat i Dagbok | 40 kommentarer

Fallande höstlöv …

Det här var ovant. Jag sitter med den klassiska editorn då block editorn bara visar upp en blank sida med ett frågetecken på. Evigheter sedan jag använde den klassiska, får se hur det kommer att gå. Tur att den fortfarande finns att ta till nu när den nya gett upp för mig.

Något annat som är ovant är att jag är sjuk. Har fått Covid. Någon gång skulle det väl hända och det var nu. Har fått det av husse som nu är i princip frisk. Igår kände jag ingenting så då hade jag kameran med mig för att fånga de höstlöv som fortfarande klamrar sig kvar på träden. Men jag flyttar mig tillbaka till den 21 oktober då det var en fin höstdag och vi tog lunchpromenaden i ett område som heter Bergvik.

Många gyllene löv satt kvar på träden, vattnet var spegelblankt och det var kort och gott en mycket skön höstdag …

Perfekt fotoljus. Solen befann sig bakom en tunn molnslöja vilket gjorde att höstfärgerna riktigt lyste …

Rofyllt att stå och titta ner mot en blank vattenyta …

Det gäller att se upp eller rättare sagt ner när man går längs stigen vid sjön. För rätt som det är uppstår slukhål. Den här dagen låg det tre på rad som vi tidigare inte sett …

När slukhålen var passerade kom vi till en plats som jag ofta stannar till vid. Där syns trädstocken till vänster i bild som jag tycker liknar en gapande krokodil …

Och här är en favoritvy som ofta hamnar på bild. ”Krokodilen” tittar in mot staden långt därborta …

Hallå Lucy … var är du? Ja hon är inte lätt att se bland alla höstlöven …

Passerade en björkdunge. Här fick stammarna vara huvudmotiv …

Olika färger samsades vid vattenbrynet …

Hösten kan vara lika mjuk och skir som våren …

Ja, vad ska man säga … förutom att hösten är vacker …

Björkstammar igen … ja, jag älskar björkar …

Sista bilden från den dagen … Svanmöte i farleden …

Och så hoppar jag fram i tiden till den 26 oktober. En riktigt gråmulen dag. Men jag kände att det kanske skulle vara den sista dagen att fånga hösten innan den föll till marken så kameran fick följa med. Promenaden gick vid Eklundsnäsbadet …

… Ingen åkte längre rutchkana …

… Träden bildade med sina stammar en port mot hösten …

Här finns en fantastiskt guldfärgad vass och den måste få komma med på bild. Här syns också på himlen och vattnet att dagen var grå …

Det här motivet har jag haft med i ett annat inlägg. Kunde inte låta bli att ta en bild igen, vassen är ju så gyllene att man kan tro den är gjord av guld …

En övergiven bänk väntar på nästa badsäsong …

Egentligen tog jag bara den här bilden för att jag tyckte björken långt därborta, till höger om den högra trädstammen, lyste så vackert …

Ok, en bild till, sedan får det vara bra. Här är vi på väg mot parkeringen. Här syns att många löv fallit från träden … vi närmar oss lövlösa november …

Så blev det då ett sista inlägg innan oktober är slut. Nu ska jag ta det lugnt och kurera mig från Covid. En blek sol tittar fram men inga promenader för mig idag …

Att använda gamla redigeraren var inga som helst problem. Den sitter i ryggmärgen. Den enda nackdelen är att det inte går att ange att bilderna ska öppnas i ett eget fönster. Men man kan inte få allt …

Återstår nu bara att önska er alla en bra avslutning på veckan och en trevlig helg!

Publicerat i Dagbok, Höst | 23 kommentarer

Drygt halvtid …

Drygt halva oktober har passerat. Snart bara november kvar av de tre höstmånaderna. Dags att lägga in ett halvtidsinlägg … En liten varning är dock på sin plats. Det blir många bilder, trots att jag gallrat bort två tredjedelar …

I mitt förra inlägg fick jag bakläxa i flera kommentarer för att jag inte lagt ut någon bild på Lucy. Därför kommer det bättring direkt. Den första bilden visar henne när hon kollar in vad matte gör ute på bryggan vid Taxinge. Hon bara kollade in matte, hon var alldeles för feg för att gå ut på bryggan. Det där med vatten som kluckar under henne är lite läskigt …

Taxinge besökte vi den 1 oktober. Många löv satt fortfarande kvar på träden och framförallt satt de ljusgula asklöven kvar …

Precis en vecka senare, den 8 oktober, var det dags för en lunchpromenad i välbekanta Tveta. En perfekt dag i höstens tid. En del löv hade börjat falla så ljuset tilläts flöda in bland träden. Färgerna blev lätta och lysande … det här är en av mina absoluta favorittider när det gäller att fotografera. Den andra favorittiden är den tidiga våren.

De här backarna återkommer ofta som motiv.. Där syns verkligen årstidsväxlingarna och den här dagen började naturens guld flöda genom trädens grenar och vidare ner längs marken …

Ett avbrott i allt det gula. Rosa ljung och rosa, snart utblommade cyklamen. Men i bakgrunden glöder hösten …

Jag älskar stigar som leder mig in i bilden. Det här är också ett återkommande motiv men frågan är om inte hösten är den finaste tiden längs denna stig …

Samma stig men från en annan vinkel …

En lätt överexponerad bild … mest för att fånga känslan av ljuset som den här dagen på något sätt var extra ljust …

Och även om det varit mest gula nyanser hittills så började lönnlövens fallna löv glöda i röda toner där dom så smått började väva en matta på marken …

Fyra dagar senare, den 12 oktober gick lunchpromenaden vid Eklundsnäsbadet. Jag tog som vanligt massor av bilder men tar bara med ett fåtal. Den första visar tydligt hur de röda nyanserna börjar synas på andra sidan sjön …

Och apropå rött … där hon igen, den röda hunden Lucy …

Även denna stig är en favoritstig, den innehåller så många olika färgnyanser …

Så hoppar jag fram ytterligare två dagar i tiden, till den 14 oktober. Återigen Tveta och den här dagen så tänkte jag dokumentera kanadagässen som hade samlats i massor för att ha någon form av rådslag, kanske inför kommande höstflytt. På nedanstående bild ses dom skymta till höger …

Där satt också en häger. Men den satt så långt ut och jag hade för dåligt objektiv så det här är ett utsnitt från en stor bild, därav den dåliga kvalitén. Och naturligtvis hamnade skärpan på gässen i framkant istället för på hägern. På varenda bild jag tog … pust … Men bilden får vara med ändå …

Jämfört med vårt förra besök, 6 dagar tidigare, var nu färgerna betydligt mustigare. Hösten hade kommit en bra bit längre …

Den turkosblå båten låg fortfarande kvar. Även här syns kanadagässen …

Och naturligtvis måste ”min ö” vara med. Den lyste som en guldklimp därute i vattnet …

Likt en glödande lavaström flöt nu löven nedför backen …

Lite kaxigt med busken som envisades med att förbli grön …

Den sista bilden från den här dagen får bli på höstspeglingar i vattnet. Den turkosblå båten som är vit på utsidan ligger vid sin stenbrygga. Det är alltså vid den bryggan jag står när jag tar närbilder på den turkosblå båten …

Och så avslutar jag med några bilder från den 17 oktober. Återigen ett besök vid Eklundsnäsbadet där Lucy trivs väldigt bra så det får bli ytterligare en bild på henne …

Träden börjar bli glesa men fortfarande finns många färger längs stigen där växterna förändras i olika takt. En mix med grönt, gult, orange, rött och så en del brunt förstås …

Glödande vass …

På avslutningsbilden skymtar badstranden. Visst är det härligt med sommar och bad längs sjöarnas stränder men frågan är om inte den öde stranden i gyllene höstskrud är vackrast, i varje fall fotomässigt …

Klart slut för denna gång. Nu är andra halvlek av hösten påbörjad. Som vanligt återstår bara en sak och det är att önska er alla en …

… fin fortsättning på veckan och på höstens andra halvlek!

Publicerat i Dagbok, Höst | 43 kommentarer