Innan november når sitt slut …

Novembers slut nalkas snabbt, första advent är avklarad och jag har inte skrivit inlägg på jättelänge. Orsakerna är flera. Här har varit sjukstuga nästan hela månaden och två kära har lämnat detta jordeliv. Går inte in närmare på det utan det är mest en förklaring till varför jag inte varit speciellt synlig senaste tiden varken här hos mig själv eller hos er andra.

Men även om november 2021 varit ovanligt dyster för mig så har även en del saker inträffat. Den 14 november fyllde mannen i huset år och jag och Lucy ville naturligtvis fira honom. Och då Lucy skulle vara med på firandet blev det på ett ställe där hundar är välkomna, nämligen Häringe slott dit vi anlände lördagen den 13 november. Dessvärre hade jag magproblem så jag fick nöja mig med en dietmeny och vatten men jag och Lucy skålade med husse när han bjöds på en fin trerättersmeny med speciellt utvalda viner och han var mycket nöjd.

När vi anlände på lördagen så regnade det men på söndagen vaknade vi till en fantastisk morgon. Vindstilla och därtill ett gyllene morgonljus. Vi gick på morgonpromenad i slottsparken …

Det var fascinerande att se de spaljerade äppelträden. Likt vackra konstverk sträckte dom ut sina grenar medan fallfrukter draperade marken …

Vi gick vidare ner mot vattnet. Den tidiga morgonsolen kastade guld lite här och var, bland annat i den höga vassen …

Speglingarna var sagolika …

Den här bilden blev jag extra förtjust i. Pålarna liksom svävar, vad är upp och vad är ned. Vad är himmel och vad är vatten …

Alla löv hade lämnat sina trygga grenar …

Morgondimmorna lämnade fälten och lät sig upplösas av morgonsolens strålar …

Men trots att det var november så blommade rosorna …

Lucy fick vara slottshund för en helg. Hon var mest förundrad och när vi var på rummet, lyssnade hon och sa till om någon rörde sig i huset. Hon tyckte nog egentligen det var lite jobbigt att ha ett helt slott att vakta även om hon så småningom vande sig vid att det skulle vara lite liv och rörelse i flygelbyggnaden där vi bodde. Hon förstod till slut att den inte bara tillhörde oss och då kunde hon koppla av …

En liten damm fanns vid slottet där änderna såg ut att må riktigt bra …

I slottsparken fanns statyer …

Om jag inte sett att det var en blomma den här gudinnan höll i handen hade jag kunnat slå vad om att det var mobiltelefonen som tilldrog sig intresset …

Den 20 november såg jag månen stiga mellan granarna över taket vid grannens hus. Lyckades mot alla odds få till en hyfsad bild med handhållen kamera …

Det har varit väldigt eldiga himlar i november. Den 23:e fotograferade jag morgonhimlen och var fascinerad av att den hade så olika färger. Gultonade moln åt ena hållet …

Och rosa skyar åt andra hållet …

Och dagen efter, den 24:e, var det dags igen. Himlen brann ännu mer än morgonen innan.

Här tyckte jag det blev en lite rolig effekt. Det som ser ut som en lysande julgran är flaggstången hos grannen som sticker upp ovanför taket och som är smyckad med ljusslingor. En flaggstång är ju rätt hög men mot de höga, vackra träden i bakgrunden såg den inte mycket ut för världen ..

Så blev det den 28 november som även var den första söndagen i advent. Solen sken, det var minusgrader, vindstilla och en verkligt vacker dag. Vi gick ut i rätt tid, eftermiddagssolen stod lågt och skapade färger som var dämpade men ändå varma. När vi gick genom skogen ner mot vattnet badade allt i ljus. Jag lyckades gömma solen bakom en trädstam för att inte få total överexponering …

Men vände jag mig ett kvarts varv så undvek jag solen och kunde ta en bild över vattnet där ett tunt islager lagt sig …

På nedanstående bild fick återigen fick en trädstam agera solblockerare …

Det är tur att det finns så många träd att ta till hjälp, här ytterligare ett som tjänstvilligt dolde solens starka strålar, lägg märke till den tunna, spegelblanka isen …

Den rödvita livbojen har varit med på bild tidigare men vad gjorde det, den fick gärna vara med igen …

Lucy har känslig rygg efter sin diskbråcksoperation så när det är minusgrader får hon ha täcke på sig enligt ordination från veterinären. Men täcket gör henne inget. Hon njöt av den gyllene solen den här dagen precis som matte och husse gjorde …

Så rundade vi en udde och solen var inte längre bländande. Is mötte öppet vatten där små, små turkosblå vågor dansade en yster dans …

Efter ett tag syntes solens gyllene strålar igen när dom färgade trädridån på andra sidan sjön i rödorange toner …

Avslutningsbilden från denna promenad och även från november får bli på en liten röd stuga vid vattnet …

Jag avslutar som jag inledde, november går mot sitt slut, vi är inne i adventstiden och december nalkas. Ute är det ovanligt vintrigt med minusgrader dygnet runt. Dock ingen snö ännu och ingen snö i sikte de närmaste dagarna. Det spås snö den 6 december men den prognosen hinner säkert ändras. Nederbörd får vi sällan på sommaren i vårt område så jag tror inte det kommer att komma speciellt mycket på vintern heller. Men … det är min alldeles privata nederbördsprognos 🙂 Men vad som än händer, snö eller ej, minus eller plus så tänker jag nu avsluta detta blogginlägg och önska er alla …

En fin avslutning på november och en bra inledning på december 🎄🔔⛄

November är här …

Det är den 2 november och himlen är skyldigt grå. Igår var den däremot oskyldigt blå och jag fick en kort lunchpromenad i flödande sol.

Nedanstående bild skulle jag kunna beskriva lyriskt genom repliker som ”vassen lyste som guld och kastade sitt guld i vattnet” … men … jag tog bilden av en enda anledning och det var det blå stråket till vänster i bild. Fantastiskt hur himlen, den oskyldigt blå, lyckades måla ett enda penseldrag i blått, mitt i guldskimret …

Du Anders … vad som än händer har vi alltid varandra …

‘Sjön glittrade som silver” … och där var alla de andra änderna …

Vågar vi oss ner från stenen tror du?

Som ett böljande, gyllene tygstycke låg nu oktobers löv och guppade vid strandkanten …

Måste vi verkligen falla bara för att vi är löv? Vi som haft en så fin vår, sommar och höst här i trädet. Bara en liten stund till, snälla … sedan lovar vi att släppa taget och singla ner till våra kompisar på marken och i vattnet …

Asch matte … sluta vara så filosofisk. Nu leker vi istället …

November är här. Ännu inte så olik oktober men vi är ju bara i början. Jag håller på att jobba med ett sommarinlägg, jag har tidigare lagt ut två inlägg där jag blickat tillbaka på maj och juni och snart är det alltså dags för juli. En sysselsättning av många att ägna sig åt i november, som inte alls behöver vara grå och tråkig …

Önskar er alla en fin fortsättning på den första novemberveckan!

Bara ett höstinlägg till …

Känner mig som jag tjatat ut hösten senaste tiden. Skulle inte skriva några fler höstinlägg, inte ta några fler bilder och definitivt inte visa några fler höstbilder i bloggen. Men … ett sista inlägg innan jag stänger dörren till hösten får det ändå bli. Bloggen är ju min dagbok så jag tillåter mig själv ett par ytterligare höstminnen innan jag stänger dörren till det färgglada …

Den 16 oktober – Lunchpromenad och picknick vid Tullgarns slott

Det blåste kallt men solen sken från en klarblå himmel. Vi kokade kaffe och hällde på termos. Stekte ägg som fick bli pålägg på våra matsäcksmackor och så satte vi oss i bilen och gav oss iväg …

Det var en härlig dag och många av trädens kvarvarande löv glänste fortfarande som guld. Vi gick vägen upp mot slottet …

I två blomstertunnor fanns fortfarande lite sommar bevarad. När jag passerat dom vände jag mig om och tog en bild åt andra hållet, det håll vi just kommit ifrån …

Vi fortsatte i riktning mot slottet …

En pelargon som sett sina bästa dagar vägrade ge upp och sträckte sina spröda grenar mot en knallblå himmel …

Vi gick upp mot inre slottsgården och innanför det vackra räcket med utsikt över vattnet stod en soffa där vi satte oss och åt vår medhavda matsäck …

Mätta och belåtna vandrade vi ut i slottsparken. I fjärran skymtade ett blåskimrande dis och det var så vackert mot trädens solbelysta höstlöv …

Lek med skärpa och oskärpa …

Jag älskar att gå vid kanalerna. Det är som ett eget land där det alltid är lugnt och tyst hur mycket det än blåser och stormar i världen utanför …

Här skulle jag ta en bild på soffan i solen. Den blev totalt  misslyckad och jag skulle precis slänga den när jag upptäckte vår lilla linslus (som vi döpt till lins-Lucy) komma in från höger i bild …

Kanalerna igen …

Solens och skuggornas lek i de gyllene skogsbackarna …

Och så dessa ljuvliga lövmattor …

Sista bilden från den här sköna dagen vid Tullgarns slott får bli på lins-Lucy. Många tycker hon liknar en räv och visst finns det vissa likheter. Dessutom matchar färgen på hennes päls de vackra höstlöven. Vi brukar säga att hon är en riktig hösthund …

Den 17 oktober – lunchpromenad i Jägarskogen

Solen sken men det var blåsigt så lunchpromenaden fick bli i skogsmiljö. Vi åkte till naturreservatet Jägarskogen i Nykvarn. 

Ingen matsäck den här dagen men hade vi haft det hade vi kunnat suttit här och ätit den …

Prövade en närbild på några löv med mitt normalobjektiv …

Vägen in i skogen …

Det hade varit orientering …

Hade det inte varit för de röda löven skulle det här kunnat varit en vårbacke …

En lite murrig bild lyfte med hjälp av löven som hängde kvar som vackra smycken på trädets grenar …

Ljuset finns alltid, även där det är som mörkast …

Älskar dessa trädstammar. Skulle kunna omfamna dom alla men då hade vi väl aldrig kommit hem 🙂

Den 18 oktober – Lunchpromenad vid Eklundsnäsbadet

Måndag igen och bara tid för en kort lunchpromenad. Det fick bli vid vår närbelägna sjö Måsnaren. Jag hade kameran med men då tiden var knapp blev det bara ett fåtal bilder. 

… men vi vandrade i guld …

Ljuset flödade …

Och vattnet var så där vansinnigt blått. Och kontrasten mot den glödande vassen gjorde det än blåare …

Precis innan vi kom fram till bilen tog jag en sista bild för den här dagen. Nedanför kullen ligger den nu tomma och övergivna badstranden …

Och den bilden fick också bli den sista i det här inlägget. Nu får höstfotograferandet vara för min del för nu börjar mina bilder kännas tjatiga. 

Det är söndagen den 24 oktober, FN-dagen blev jag påmind om imorse när jag såg en lokalbuss med flaggor.  Efter en natt med nära 5 minusgrader är det nu ett par plusgrader och ett grått täcke har lagt sig över himlen. Inte lika blåsigt idag som det varit de senaste dagarna. En rejäl nordanvind som bitit i kinderna har vi haft. 

Återstår bara att önska er alla en fortsatt fin söndag och en fin kommande vecka!

Hösten tänker jag mig så …

Vi har nått mitten av oktober. Hösten har gått till anfall med blåst, regn och fallna löv. Men mellan varven har det bjudits på sol, blå himmel, vindstilla dagar och eldiga färger. Det är så jag tänker mig hösten …

Några riktigt sköna höstpromenader har det blivit i oktober och kameran har fått följa med …

Den 10 oktober – lunchpromenad på Taxinge

När vi åkte hemifrån var det mulet, jag tänkte inte ens ta med mig kameran. Men jag tänkte att om jag inte tar med den, då kommer jag säkert att se en massa motiv. Och ju närmare vi kom Taxinge, ju mer skingrades molnen och en blek sol tittade fram.

Vi parkerade vid en stig som går upp i skogen mot den kinesiska pagoden. Men det var svårt att se stigen, hela marken var täckt av löv. Ljuset flödade och det var en fantastiskt skön känsla att gå där …

Efter skogsvandringen gick vi ner mot slottet och slottsparken. Det här är en vy jag ofta fastnar för. Trädet i förgrunden ser jättelikt ut mot den lilla, lilla flygelbyggnaden i bakgrunden …

Caféet var öppet men inte uteserveringen. Bord och stolar var bortplockade, vintersäsongen inledd. Jag minns en tidig morgon i juni. Då stod här massor av bord och stolar. På borden stod röda pelargoner. Träden var gröna, allt andades en förväntan. Sommaren var inledd och låg och väntade. …

… så här såg det ut den 6 juni 2021 …

… och så här såg det ut den 10 oktober 2021 …

Jag gick fram och tittade på utsikten över Mälaren. Fortfarande vilade ett soldis över himlen och gjorde de blå nyanserna lite bleka men behagliga …

Plötsligt befann jag mig i ett hav av lönnlöv. Försökte ta en ”låg” bild där löven i förgrunden fick bli huvudnumret …

Två björkar stod vid vattnet med grenarna fulla av guldmynt …

Vi gick bort mot viken och bryggan. Också ett återkommande motiv under alla årstider …

Jag zoomade in en del av skogen på andra sidan sjön. Lite oskarp bild men det var färgerna jag försökte fånga …

Vi gick vidare mot badplatsen. Plötsligt så jag hur vassen brann i solen. Gräset lyste grönt och det var som om jag stod i sommaren och tittade mot hösten …

Avslutningsbilderna är från gångvägen som alltid är full med löv den här tiden på året. Vi tog trappan till höger och gick mot parkeringen som ligger på andra sidan vägen …

Innan vi gick till trappan för att gå till bilen så vände jag mig om och tog en bild åt andra hållet. Jag gillar ju alléer …

Det kändes bra att jag tog kameran med mig för nu hade jag fått se lite av den höst jag längtat efter. Men om jag tyckte färgerna var fina den dagen så var dom ännu finare två dagar senare …

Den 12 oktober – Lunchpromenad i Bergvik

Dagen började med tunga moln men vid lunchtid började det spricka upp. Vardag och inte tid för lång lunchpromenad så vi tog bilen och åkte till en plats i Södertälje som heter Bergvik. Det är här jag fotograferar blåsippor på vårarna och jag vet att det kan vara fina färger på hösten. Nu var det länge sedan vi varit där så jag hade ingen aning om det skulle finnas några eldiga höstfärger. Men det fanns det ….

Stigen gick vidare vid en del av sjön där det var motljus och därför blev de följande två bilderna inte direkt färgrika. Men ändå kändes hösten starkt närvarande …

Här tyckte jag mest det var vackert med vattnets rörelse …

Familjen Björkstam stod tätt tillsammans …

På väg in i hösten …

Här framträdde faktiskt höstfärgerna trots motljuset. Lyckades skymma solen bakom en trädstam …

Så rundade vi udden där bävrarna brukar hålla till. Jag konstaterade att vattnet var lysande blått. Ser nästan onaturligt ut men det lyste verkligen …

Vid båtvarvet låg båtarna och ”varvade ner” …

Då dieseln är så dyr nu hade Diesel Doris fått flytta upp på land …

Tog en sista bild över vattnet innan vi var tvungna att hasta hemåt igen. Återigen lyste vattnet nästan onaturligt blått …

På väg mot bilen i flödande ljus och flödande sol …

Avslutningsbilden från denna promenad får bli på en björkdunge. Lika skir och vacker som i lövsprickningen …

Den 13 oktober – Promenad i Södertölje

Solen sken från en klarblå himmel och på eftermiddagen träffade jag en riktigt kär vän för en skön promenad i Södertälje. Jag tog en hel del bilder och de flesta av dom kommer jag så småningom att lägga ut i ett eget Södertäljeinlägg. Men några andades så mycket höst att dom fick komma med i det här inlägget …

Vi gick längs kanalen fram mot Mälarbron som alla kallar kort och gott klaffbron. Här har vi väntat många gånger när det varit broöppning. Jag tog en bild och konstaterade att när man går där på bron, då har man himlen både ovan och nedan och kan till och med vara så högt upp att fiskmåsarna flyger under en …

Längs en gata hittade vi riktigt, riktigt röda rönnbärsträd. Jag vet inte vilken sort det är men möjligen kan det vara Sorbus ulleungensis ’Dodong’ (ullungrönn). Det fick bli en närbild där både blad och bär lyser mot den blå oktoberhimlen …

Så trädde vi in i Södertäljes gröna lunga, Kusens backe.  Här finns massor av stigar, gamla träd, vackra träd. En av mina absoluta favoritplatser som jag minns från barndomen då mamma och jag plockade blåbär här. Går man tvärsöver denna skog kommer man nämligen till området där jag växte upp …

Stigar där man kan promenera …

… eller ta en paus på en av många parkbänkar …

Jag vände mig mot höger och njöt av utsikten över staden …

Zoomade in vattentornet som inte ligger så långt ifrån där jag bor nu för tiden …

Vi gick vidare ner mot stadsparken och där var det riktig höstkänsla …

Avslutningsbilden för den här gången får bli från en av stadens många fina krukplanteringar. Ljung tillsammans med gräs, kärleksört, murgröna och alunrot … mer höstfägring än så kan det väl inte bli …

Och med den karamellpåsen av höstblommor återstår egentligen bara en sak … att önska er alla …

… En riktigt skön ”mitt-i-oktober-helg” 

Oktobers första vecka passerad …

Det är den 8:e i den månad som känns som den första ”riktiga” höstmånaden. Det har varit blandat väder minst sagt. Hårda vindar, regn, vindstilla, sol, dimma och ljumma temperaturer är några av ingredienserna i denna första oktobervecka …

Lördagen den 2 oktober vaknade jag till en spektakulär himmel. Istället för morgon-tv så tittar jag ut genom köksfönstret för att se om det finns något intressant att titta på. SMHI hade skvallrat om att det var hårda vindar på gång. Och när stormvindar är på väg … då brukar morgonhimlen vara ovanligt vacker, i varje fall om man ska tro det gamla engelska talesättet …

Red sky at night, sailor’s delight
Red sky in morning, sailor’s warning

Hur som helst, himlen var väldigt vacker denna morgon …

Och visst blev det blåsigt. Under både lördagen och söndagen slet och drog vinden i huset. I trädgården flög en massa krukor och fat, som jag tömt och skulle diska, ut över hela gräsmattan.. Men efter storm kommer ofta lugn och så även denna gång. Redan på måndagen hade vinden mojnat och det var en vacker dag. Lunchpromenaden tog vi vid en närbelägen sjö som heter Malmsjön. 

Himlen var täckt av moln så färgerna blev inte så intensiva. Men även om en sprakande höst är vacker kan en mer lågmäld vara nog så vacker …

Prövade det gamla knepet att utesluta himlen för att få mer stuns i färgerna. Men så mycket stuns blev det nog inte ändå. Det var helt enkelt fortfarande för mycket grönt …

Jag har ju en favoritö i sjön Måsnaren som ofta fastnar på mina bilder. Kanske det här kan bli en favoritö i Malmsjön …

Och så var det ju det där med speglingar …

Så vek vi av från vattnet och gick in i skogen. Det var mörkt och skumt därinne så det blev bara en bild. Vid vatten är jag förtjust i speglingar. I skogen faller jag för den mjuka gröna mossan …

Och det här kunde man ju undra över. En röd klädnypa mitt i skogen …

Nu följde några dagar med lite regn men ljumma temperaturer. Den 7 oktober tog jag för ovanlighetens skull med mig kameran på morgonpromenaden. Den här stammen passerar vi ofta och jag tycker barken är så vacker då den hämtar upp färgerna från omgivningen …

Den här stenen tittar jag också ofta på. Som en spännande karta med sina mönster och olika färgskiftningar …

Kommunen jobbar, till min stora glädje, mycket för våra pollinerare. Två större gräsmattor har gjorts om till ängar och här kunde jag läsa om varför. I bakgrunden skymtar ett av flera bihotell …

Flera rabatter fyllda enbart med nävor har också skapats. Dom har verkligen blommat fint. Nu börjar blomningen avta men fortfarande är det ett vackert inslag …

På en gräsmatta satt en katt och såg lite upprörd ut …

En skata iakttog något eller någon …

Kanske är det den här lilla röda tjejen som skapar blandade känslor bland katter och skator …

Vi nådde en skogsdunge som är väldigt vacker. Men nu hade solen nått en plats på himlen som gjorde det omöjligt att få till en bild. Här skulle jag ta en bild på de eldiga rönnbären som badade i morgonljus men det blev bara pannkaka av det Men jag gillade de fortfarande gröna ormbunkarna i förgrunden …

Det var dags att dra sig hemåt. Vi följde inte pilens riktning för då hade vi inte kommit hem.  Här pågår bygget av en cirkulationsplats som ska vara klar vintern 2021/2022 …

Några som varken behöver bry sig om cirkulationsplatser, hänvisningar eller pilar är fåglarna som ger sig av mot för oss okänt mål. Det sjöng i luften när dom här passerade över våra huvuden …

På eftermiddagen färgade solen trädtopparna i guld utanför köksfönstret. Jag hann precis ta en bild. Minuten efter var ljuset borta …

Och så blev det då morgon den 8 oktober. Jag kollade återigen min alldeles speciella morgon-tv, d.v.s. köksfönstret. Och jodå, himlen var ganska fin, lite disig men ändå med ett tydligt stänk av rosa …

Och det fick bli avslutningsbilden. Klockan har passerat lunch. Utanför skiner solen och jag ska snart ta med mig en liten röd hund på lunchpromenad. 

Återstår bara att önska er alla en skön helg!