Det blev en trädgård i år också …

Efter mitt förra inlägg där jag skrev om min tappade men sedermera återfunna trädgårdslust har det varit bråda tider. Att läsa bloggar och skriva blogginlägg har dessvärre fått flytta långt ner i prioritetsordningen. Och även om jag ännu inte är klar med det jag borde varit klar med redan i maj, tänkte jag skriva ett litet dagboksinlägg, annars kommer jag ju inte ihåg något av vad jag gjort.

Den 30 maj konstaterade jag att gullregn och syrener blommade tillsamman …

… jag konstaterade också att de ännu inte fullt utvecklade ormbunkarna såg ut som en tät folkmassa …

Jag plockade en liten bukett från trädgården med det som blommade just då …

Den 31 maj tog vi vår ”mitt-på-dagen”-promenad vid Tullgarn. Den här tiden på året är speglingarna i kanalernas vatten magiska …

Lucy väntade tålmodigt på matte när hon fotograferade …

… och på väg hem igen fotograferade jag rapsfälten från bilen …

Den 6 juni åt vi nationaldagsmiddagen i trädgården …

Den 8 juni kunde jag konstatera att mina azaleor var omringade av lila. Allium i förgrunden och lila rhododendron i bakgrunden. En riktig karamellpåse …

Den dagen upptäckte jag också att det var ett väldigt fladdrande av vingar utanför fönstret i arbetsrummet. Vi (eller rättare sagt vårt syrenträd) hade fått invasion av tistelfjärilar …

Den 11 juni fick jag se något gult lysa inne i min buskpion som jag köpt som liten i England för många år sedan. Den har vuxit sig stor och fin i år men inte blommat … trodde jag. En enda blomma hittade jag djupt därinne bland bladen, strålande som ett gult solsken …

Efter diverse trevliga aktiviteter den 14 och 15 juni blev det en lite senare lördagspromenad och den tog vi återigen vid Tullgarn. Jag blev glad när jag såg alla fuchsior. Längs hela framsidan av slottet växer dom. Förr fanns det alltid många ovanliga sorters fuchsiasticklingar att köpa på trädgårdsmässorna men nu börjar dom bli sällsynta. På ”Nordiska Trädgårdar” såg jag nog inte en enda i år. Men här fanns dom en masse …

Den 16 juni gick jag ut i trädgården för att se om jag kunde fånga morgonljuset. Jag kunde konstatera att Linnétagetesen som jag sådde i våras helt klart kommer att bli ett favoritmotiv i sommar, inte bara blommorna utan också ljusets lek i de gröna bladen …

… såg också att gräslöken nu blommar …

Ett ensamt ekorrkorn hittade jag också. Ett minne från åren med min prärie …

I uterummet blommade pelargonerna något alldeles enormt …

Och mitt ginkgoträd (vars blad jag alltid tyckt påminner om fjärilar) har nu nått taket. Jag måste snart beskära det men hur? … nåja, det får bli ett senare problem …

På den ätbara sidan är nu tomaterna utplanterade under extra tjock fiberväv. Under den ska dom få bo i tre veckor och sista veckan hissar jag upp väven fler och fler timmar per dag för att dom ska vänja sig vid den starka solen. Det är den vanliga proceduren och den har alltid fungerat så förhoppningsvis fungerar den även i år.

Chili, paprika och slanggurka står i uterummet. Potatisen växer fint i sina pallkragar och första skörden blir nog någon vecka in i juli. I en annan pallkrage har jag jordgubbar som har många kart på gång. Jag har också en pallkrage med brysselkål och snart ska även inläggningsgurkan ner i en pallkrage. Den är snart avhärdad och klar för utplantering.

Däremot blev det inget av dill och salladssådderna. Det är första gången någonsin det har misslyckats. När det gällde salladen så köpte jag istället färdiga små plantor och dillen har jag nu prövat att så om för att se om det blir något.

För övrigt har jag konstaterat att det är enormt mycket bladlöss på rosorna i år. Vet inte hur många jag klämt. Det där med hård vattenstråle har jag aldrig fått att fungera. Brukar mest spruta ner mig själv 🙂

Och så är det torkan! Nu börjar det kännas som förra sommaren. Gräsmattorna lyser bruna och växterna kämpar. På promenaderna ser jag att löven på träden börjar torka ihop. Många grenar är döda, förmodligen efter förra sommaren. Eldningsförbud är infört i hela Stockholms län. Jag läser om regn som faller men det faller dessvärre inte här. Läser prognoserna där lite regn utlovas ”imorgon” och i ”övermorgon”. Men när imorgon och övermorgon blir idag är regnet återigen borta ur prognoserna. Men hoppet är det sista som överger människan. Jag fortsätter att hoppas på regn. Det är ju snart midsommar och då regnar det ju alltid eller … ?

… ovanstående skrev jag igår morse, den 18 juni. På eftermiddagen drog mörka moln in och det kom faktiskt en regnskur, hela 2 mm fick vi … wow!

Nu är det den 19 juni, jag har precis varit ute på promenad och det är väldigt, väldigt varmt. Det börjar bli dags att avsluta detta inlägg och jag avslutar med att önska er alla en riktigt fin midsommarhelg!

Den stora lustjakten …

Jaha, nu har hon vunnit pengar och skaffat sig en stor lyxig båt tänker ni säkert men så är det inte. Det var bara en fyndig rubrik jag kom på. Jag har nämligen hela våren jagat efter min trädgårdslust som (av olika anledningar som jag inte går in på nu) försvann förra året och sedan dess varit svårhittad. Och efter att i princip bara iakttagit växtligheten från fönstret gick jag, när halva maj gått, ut i den fullkomligt ostädade trädgården där jag knappt ens visste vad som blommade. Lustjakten hade startat!

Jag tog äntligen bort säckväven jag haft på mina rhododendron. Blev glatt överraskad för därunder dolde sig mörkt gröna blad och stora svällande blomknoppar. De som jag inte nått att täcka var inte alls så fina i bladen och flera knoppar såg skadade ut, det syntes en tydlig gräns.

Gräsmattan fick mig att tänka på fenomenet ebb och flod för där hade kraftfulla vågor av scilla och porslinshyacint dragit fram. Nu hade dock blomningen ebbat ut och endast bladen fanns kvar. Gullvivorna blommade som vanligt tillsammans med lungörten och i rabatterna fanns vårkuddar av vitsippor i olika färg och form. Försiktigt lyfte jag på drivor av torra löv som dolde skatt efter skatt. Och någonstans där hittade jag också lite spirande lust.

Jag gick in, tog fram en korg där jag la ner diverse trädgårdsredskap och sedan gick jag ut och började jobba med att hitta tillbaka till trädgården igen. Som sällskap hade jag en koltrast som säkert undrade vad ”hon” gjorde i ”hans” trädgård. Jag drog fingrarna över den blottlagda jorden och drog in dofterna. I omgivningen rådde för en gångs skull tystnad så jag kunde njuta av det jag älskar mest den här tiden på året, fåglarnas sång …

Men trots att jag inte varit trädgårdsaktiv så har jag varit naturaktiv. Och visst har jag tagit bilder, min blogg är ju min dagbok. Så nu blir det tillbakablickar i form av text och bild och faktiskt en hel del trädgårdsbilder 🙂

Den 12 maj promenerade vi vid Eklundsnäsbadet i Södertälje. Molnen var mörka och plötsligt började stora, tunga droppar falla på vattenytan …

Men det blev inte så mycket mer. Efter att ha tagit skydd under ett träd en stund kunde vi fortsätta vår promenad …

Den 17 och 18 maj tog jag äntligen med mig kameran ut i trädgården för att dokumentera vad som blommade. Det första jag såg var ljuset som lyste så vackert i en av backsipporna …

I den vita rabatten blommade fylld blodört, Sanguinaria canadensis ‘Multiplex’ …

Vit kungsängslilja …

Vit pärlhyacint …

… och vanliga vitsippor …

… den blå vitsippan Anemone nemorosa ‘Robinsoniana’ köpte jag en liten planta av i England och den finns nu överallt i trädgården. Det har följt med rötter när jag flyttat växter så den dyker upp lite här och där. Välkommen är den …

Balkansipporna sprider sig för varje år men det får dom gärna göra. Jag har vita, rosa och blå men de blå är dom som sprider sig, dom andra blir det färre av …

Julen 2017 köpte jag en liten primula som jag satte ut i en rabatt. Trodde aldrig den skulle blomma men hittade den under alla löv …

Lungörten blommar stadigt på …

Violer har dykt upp från ingenstans, blyga och söta …

En Helleborus av något slag inhandlade jag på trädgårdsmässan 2018. Den har blommat med många blommor men är nu i det närmaste utblommad …

… liksom narcisserna …

Den 18:e hade också ett annat inköp jag gjort i England börjat blomma. En blå phlox som jag tror är ‘Clouds of Perfume’ …

Den 18:e så fotograferade jag min gula svavelpion. Den har aldrig haft så många knoppar som i år. Jag har räknat till 22 st …

Den 19 maj åkte vi med Lucy till Taxinge för att promenera och … fika …

Även om det var lite mulet så var luften ljum och skön. Utsikten var som vanligt magnifik …

Och kaffet med tilltugg gott …

Pelargonen på bordet var inte så stor men blommade vackert …

Efter fikat promenerade vi. Sol i förgrunden, hotfulla moln i bakgrunden gav vacker effekt …

Violer en masse …

Ett ensamt träd såg ut över vattnet …

Grönskan var vänlig och intensiv …

Häggen blommade …

Och i baktältet pågick inspelningen av ”Hela Sverige bakar” …

Här syns domarna skymta i bild …

Och det finns väl ingen som undgått alla aspfrön som fallit som snö och lagt sig i drivor. Den 22 maj tog jag med mig kameran på lunchpromenaden med Lucy för att föreviga denna ovanliga händelse …

Aspfrön är lättantändliga och brandkåren har fått rycka ut på mängder av markbränder senaste dagarna. En del som tyvärr varit anlagda men annars kan slängda fimpar vara en orsak …

Något annat som blommar enormt mycket i år, med enorma exemplar, är maskrosorna. Här skulle jag egentligen ta en bild på ”diset” som bildades av aspfröna som föll men av det syntes det inte ett dugg. Däremot syns en del maskrosor så bilden får illustrera att det även är många maskrosor i år …

Väl hemma igen så ägnade jag mycket tid att njuta av svavelpionen som då slagit ut med sina ljuvliga, blekgula blommor. Då det skulle komma regn så passade jag på att ta bilder. Nästan alla hade slagit ut, bara några fåtal knoppar kvar …

Den 23 maj började det regna redan vid 9-tiden och regnade ända till eftermiddagen. Jag har fortfarande inte satt ut regnmätaren så jag vet inte hur mycket det kommit men jag tror det var en hel del. Och mer ska komma så nu måste regnmätaren fram.

Den 24 maj var en ganska ljum, skön och i princip regnfri dag. Endast en regnskur drog in under sena eftermiddagen och … då jag äntligen tagit fram regnmätaren … så kunde jag konstatera att det kommit 1 mm.

Nu är det lördagen den 25 maj och klockan närmar sig 10. Tunga moln döljer himlen och det blåser en småkylig vind. Jag tog just en bild över trädgården för att ha som dokumentation och kunde konstatera att den ser riktigt grön och frodig ut. Att mycket återstår att städa syns inte …

Svavelpionen har nu börjat tappa sina gula blad. Tog ingen bild på den, bättre att minnas hur den såg ut här om dagen. Underbart är kort stämmer bra in på just svavelpionens blomning.

Det börjar bli dags att avsluta detta inlägg. Så småningom ska jag försöka bli lite mer bloggaktiv, både hos mig själv och hos er andra. Men först ska jag städa och göra lite ändringar i trädgården för nu är inspirationen tillbaka. Den stora lustjakten kommer förhoppningsvis att navigera vidare längs böljande rabatter och inte gå på grund …

En trevlig helg och kommande vecka till er alla! Vi ska gå på födelsedagsfest idag och nu ska jag gå och slå in vår födelsedagspresent 🙂

Rekordsnabba årstidsväxlingar …

Men var tar tiden vägen? Inser att det är snart två veckor sedan mitt senaste inlägg så det är hög tid att uppdatera dagboken igen …

Jag flyttar mig tillbaka till den 23 april då det var varmt och skönt och jag inledde ett nära samtal med några porslinshyacinter …

… vi konstaterade tillsammans att scillan inte var blyg utan verkligen tog för sig och annekterade mer och mer mark för varje år …

Vi konstaterade också att svavelpionens tidiga blad påminde om blodröda små tulpaner …

Lunchpromenaden denna dag fick bli vid sjön Måsnaren där vattnet var stilla, ljuset extra ljust, gräset grönskiftande och de första vitsipporna nyutslagna …

Den 27 april tog jag morgonpromenaden i närområdet för jag visste att vid lekparken fanns skyar i rosa att njuta av …

Väl hemma igen gick jag en sväng i uterummet. Och där upptäckte jag en mycket glad överraskning. Jag var säker på att min blyblomma sedan många, många år tillbaka inte klarat vintern. Den hade tidigt i höstas tappat alla blad och sedan stått där naken och kal hela vintern. Det har aldrig hänt förut och den brukar skjuta skott väldigt tidigt. Jag har tittat och tittat och tänkt att ”nu är det nog kört” men det var då jag såg dom, de nya gröna skotten. Då kommer jag nog att få njuta av de himmelsblå blommorna även i år …

Och om någon trodde att jag inte skulle tjata om min gula clivia i år så var det fel. För nu står den där som ett gult solsken. Både moderplantan och två av de frösådda från 2015 blommar. Här följer en liten bildkavalkad …

Så kom då Valborgshelgen. Den 1 maj tog vi lunchpromenaden vid Taxinge och jag försökte fånga den där speciella majkänslan …

Flera svanar såg vi och den här var så nära att jag lyckades ta en bild på den …

På ett ställe stod ett träd som nog sett sina bästa dagar. Men det såg ut som det gjorde V-tecknet. V för Victory eller ännu bättre … V för Våren …

Och marken blev vitare och vitare av vitsippor …

Och för er som tittar på ”Hela Sverige bakar” kan jag avslöja att det kommer att spelas in även i år. När vi kom låg det bara en massa material på marken, när vi åkte hem var en stor del av stommen till inspelningstältet redan rest …

På kvällen lyssnade jag på Lunds studentsångare när dom sjöng in våren. En tradition för mig. Speciellt tycker jag om ”Blommande sköna dalar …” eller som den korrekt heter: ”Under rönn och syrén”. Texten är skriven av en av mina absoluta favoriter, Zacharias Topelius och jag tycker mycket om de inledande textraderna …

Blommande sköna dalar,
hem för mitt hjärtas ro.
Lummiga gröna salar,
där vår och kärlek bo.

Maj kom inte med våren, den hade ju april redan haft med sig. Nej maj kom med nordanvindar och varningar för nattfrost. Det kändes med ens som om vi kastats bakåt i tiden. Och den 3 maj vaknade jag till vitt på marken och den här gången var det inte vitsippor …

Märkligt kändes det med vårgrönskan som lyste genom snön …

Men skatan matchade perfekt det svarta taket med den vita snön …

Nåja, snön gick snabbt bort igen men när vi gick och la oss, vid 23:45, visade termometern på 1 minusgrad …

… Imorse, den 4 maj, gick vi upp strax före 7:30 och då var det 2 plusgrader och det syntes inga spår efter nattfrost. Jag hade glömt att rensa max/min på termometern så jag kunde inte heller kolla hur många minusgrader det varit under natten. Men troligen blev det inte så farligt.

Solen sken, det var bara en lätt vind och som vanligt härligt att gå ut på morgonpromenaden. På morgnarna, när den tidiga solen letar sig ner bland löven, är grönskan så intensiv att man nästan blir bländad. Bländad på ett härligt sätt. Snart ska vi ha vårkonsert med kören och en av sångerna vi ska sjunga är ”Sommarpsalm” som inleds med ”En vänlig grönskas rika dräkt”. Den här morgonen gick jag och nynnade på den samtidigt som jag försökte fånga den vänliga grönskan med kameran …

Vi passerade ett hus där en magnolia sträcker några av sina grenar över gångvägen. Den har snart blommat över men de blommor som fanns kvar hade inte tagit skada av nattens minusgrader …

Och plötsligt såg jag en koltrast som definitivt inte ville vara med på bild. Jag hann inte ens tänka på att försöka ställa in någon skärpa utan knäppte bara. Och resultatet blev ju inget vidare, i varje fall inte på koltrasten. Men ändå … bilden får vara med för inramningen med det blommande trädet och vårgrönskan i bakgrunden blev ju rätt fin …

Och det här får bli avslutningsbilden, annars blir jag väl aldrig klar med inlägget. Nu återstår bara att önska er alla en skön helg och kommande vecka!

Våren helt enkelt …

Det är påsk och det är vårvärme och det är dags för ett dagboksinlägg …

Nu ändras nyanserna för var dag, nu flödar ljuset och luften blir lätt att andas … om man inte är pollenallergiker förstås. Jag är tacksam att slippa vara det och lider med er som är det.

Jag tycker om den här tiden, den från slutet av mars och vidare in i april. Den är ljus och lätt, solens strålar når ner till marken genom de ännu kala träden. Färgerna finns kvar från hösten och vintern men vårens nyanser börjar nu på allvar att blanda sig i leken.

Veckorna innan påsk har varit väldigt kyliga. Kalla vindar och nätter med minusgrader. Den 30 mars trotsade vi den iskalla vinden och promenerade vid Tullgarns slott. Fortfarande dröjde de bruna och gula nyanserna kvar …

Vid kanalerna märktes inte vinden. Vattnet var lugnt och fridfullt …

Höstens löv flöt omkring som ett avlägset novemberminne men tillsammans med marsljuset och vattnet bildade dom något som påminde mig om en abstrakt målning, lite Monet-känsla nästan …

Och trots kyliga vindar och nattliga minusgrader så växte vid orangeriet små påskliljor som jag gissar var ‘Tête á tête’ …

I uterummet fortsätter mina kamelior att blomma, även om blomningen nu börjar sjunga på sista versen för den här våren. Den 6 april blommade min fyllda mörkrosa så här vackert …

Men trots att den är vacker så är den ljusrosa min favorit. Den får nästan dubbelt så stora blommor och är så där blekrosa att den nästan tonar mot vitt …

Med dom bilderna så stänger jag kameliarapporteringen för i år.

På fågelfronten har steglitserna hittat tillbaka igen …

I min trädgård händer ännu inte mycket. Men snökrokusen blommar i varje fall i gräsmattan.

… och i dom mörka skuggorna vid boden gör snödropparna sitt bästa för att lysa upp tillvaron …

För övrigt så älskar jag våra tidiga morgonpromenader när luften fortfarande är krispig och frisk utan att vara kall … och jag älskar det tidiga morgonljuset …

Men lunchpromenaderna är inte heller fel. På långfredagen åkte vi till blåsippsstället för att se om dom blå fortfarande blommade. Och det gjorde dom. Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag älskar att slänga mig i blåsippsbacken och ta bilder som får bli lite hur som helst …

… fast Lucy undrade vad matte höll på med för en lek …

På påskaftonen, den 20 april, var det dags för 2019 års första utomhusfika vid Taxinge. Vi placerade oss vid ett bord med fin utsikt …

Efter fikat gick vi en stilla promenad. Det var en otroligt skön dag och vi ville nästan inte åka därifrån. Och även om fortfarande färgerna innehöll många minnen från hösten och vintern så började vårens penseldrag synas lite här och där …

Och nu har det hunnit bli kväll påskdagen 2019. Imorgon ska jag fortsätta skola om tomater, chili och paprika. För tomaterna är det första omskolningen och för chili och paprika andra.

Hoppas ni alla har och har haft en bra påsk! En skön fortsättning på påsken och en skön kommande vecka till er alla!

Kameliafeber ….

April är här, vårljuset flödar och i uterummet börjar temperaturerna närma sig +30 om jag glömmer öppna fönstret. Men med öppet fönster blir temperaturen idealisk. En skön bris drar genom rummet, solljuset leker bland övervintrande växter och deras blad, blommor och grenar bildar lekfulla skuggor på väggar och golv.

För ett tag sedan var jag övertygad om att mitt fikonträd dött. Det började växa men stannade upp och jag upptäckte att gjorden var sur och illaluktande. Jag försökte luckra jorden uppifrån. Att försöka få ut trädet ur krukan så att jordklumpen skulle få möjlighet att torka upp var inte att tänka på. Trädet fortsatte att se dött ut. Inget hände. Men marssolen sken och aprilsolen kom och tog över. Sakta men säkert torkade jorden. Och så plötsligt vaknade bladskotten och började växa igen. Trädet levde! Och nu fick jag också se att det finns massor av fikon, här syns ett av dom …

Jag trodde inte heller att jag skulle få någon clivia-blomning i år. Men helt plötsligt så finns där 5 stänglar på moderplantan och en var på två av mina frösådda. Ingen bild dock i detta inlägg, det får vänta tills dom slagit ut med sina blekgula blommor.

Men egentligen ska inlägget handla om mina kamelior. Dom har blommat som tokiga i år. Sena i starten men när dom väl kom igång … Alla är av sorten Camellia japonica.

Kamelia kallas vinterns ros. Och visst får jag känslan av rosenknoppar när jag ser min rödrosa med okänt namn …

… även om ‘Brushfield’s Yellow’ får mig mer att tänka på gräddglass …

Och den vita ‘Nobilissima’ om fluffigt vispad maräng …

En av de rosa påminner, innan den slagit ut, om en marsipanros …

Fullt utslagen …

Min andra rosa är mer blekrosa i färgen och helt annorlunda i formen …

Men den mest ”galna” är min röd/rosa/vita. Den har i år så många blommor att dom knappt får plats att slå ut, överallt sitter det knoppar ”i vägen” …

Jag räknade knoppar och blommor men slutade när jag kommit till 120 …

Och till slut kan jag konstatera att en röd/rosa/vit/gul kameliaröra är en härlig röra …

En fortsatt skön aprilvecka till er alla!

Skog, vind och vatten …

Måndag, en ny orörd vecka ligger framför mig. Förra veckan bjöd på blandad kompott. Vårdagjämning, supermåne, trädgårdsmässa, friska vindar och skogspromenader …

När skymningen börjat falla den 20 mars såg jag den, supermånen …

Den 21 och 22 mars besökte jag trädgårdsmässan i Älvsjö, Nordiska Trädgårdar. I år hade dom återigen flyttat till stora hallen så det var betydligt luftigare men … lättare att gå vilse. Jag som har dåligt lokalsinne tappade riktningen totalt.

Behållningen av dessa dagar var att träffa goda vänner. Jag handlade ingenting, i varje fall inget i växtväg. En musmatta med ett vackert trädgårdsmotiv, en mugg med hundar på, en golfbok och några par trädgårdshandskar var allt.

Idéträdgårdarna höll jag helt på att missa. Dom var hm, märkliga i år. Dom märktes inte. Behållningen var istället miniatyrträdgårdarna, dom gillade jag …

I lördags, den 23 mars, blåste en frisk västanvind. Vi åkte till en skog för hitta lite lä att promenera i. En av de få skogar i vårt närområde som fortfarande får vara skog, om man säger så. Den ligger vid en sjö så här fick jag idén till min rubrik, ”Skog, vind och vatten”.

Här finns mossbelupna, fallna träd …

Här finns fortfarande känslan av sagovärld …

En drake vaktade sitt näste …

Vattnet var öppet nära land men längre ut låg isen fortfarande kvar …

Spännande motiv i isen …

… och rörelser i vattnet …

Här finns många stora myrstackar. Det här var en av de större …

En soffa blev ett med naturen …

Men än så länge ligger badstranden öde …

Söndagen, den 24 mars bjöd också på friska västvindar. Vi åkte till ”blåsippsstället” där det lyser blått om våren. Nu hade det varit för kyliga nätter men några små blå hittade jag, även om jag fick leta länge efter dom …

Den sista bilden i det här inlägget får visa det som är så typiskt för den här tiden på året, det tidiga vårljuset! Det där genomskinliga, lätta som tillåts att flöda ner genom trädens kronor och lysa upp marken, innan löven kommit och blockerar …

Det var allt för den här gången. Nu ska jag snart gå ut med Lucy och sedan blir det eftermiddagsbio.

En skön kommande vecka önskar jag er alla …

Den 20 mars kl 22:58 – Vårdagjämning

Trodde inte vårdagjämningen inträffade förrän den 21 mars men såg att det var redan idag … eller sent ikväll, närmare bestämt kl 22:58! Och precis som jag såg att det var idag det skulle ske så började solen skina efter förmiddagens moln och regn. Var tvungen att ta några bilder för att fira den stora dagen. Hade inte så mycket att ta på men en bedagad tulpanbukett fick agera modell …

Och ett par kameliabilder fick slinka med också …

Önskar er alla en skön vårdagjämning, Själv håller jag som bäst på att laddar inför trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar imorgon!