Oj så ovant det känns att skriva 2019 … och så ovant det känns att blogga. Det var ett tag sedan nu men det har (som jag meddelat förut) med min gamla dator att göra. Det är ett helt företag att göra ett inlägg, i varje fall om man ska ha med bilder. Och att kommentera är också ett helt företag. Ja …. jag vet! Jag måste göra något åt det, skäms faktisk som aldrig får den beryktade bakdelen ur vagnen. Men nog om det … nu ska det i varje fall bli ett inlägg och det ska handla om våra bevingade trädgårdsvänner 🙂
Den sista helgen i januari varje år (inklusive fredag och måndag) är det fågelräkning. Då inträffar evenemanget ”Vinterfåglar inpå knuten” och då kan vi alla räkna fåglar och jag har varit med och räknat sedan 2012. Det här året inträffade räkningen den 25 – 28 januari.
Det här är en högtidsstund för mig. Då kan jag med gott samvete bänka mig vid min utkiksplats, flera timmar per dag, utrustad med kamera, penna, papper och fågelböcker för att skåda, räkna och fotografera.
Jag har en utmaning till mig själv, att varje art jag ser måste jag också ta minst en bild på. Och även om bilden/bilderna blir ett totalt misslyckande och jag har bättre i arkivet så är de enda bilder som tagits under fågelräkningshelgen de enda som får vara med i detta inlägg.
I år har det varit en stor mängd fåglar men antalet arter har varit få. Jag väntar ett tag med att avslöja vinnaren och börjar från botten.
Fyra arter visade sig med 1 individ.
En gråsparv kom på en blixtvisit och här har vi det första exemplet på en misslyckad bild, men det går ändå att se att det är en gråsparv …
En annan blixtvisit gjordes av en grönfink och samma sak där, omöjligt att hinna få en bild på en fågel som bara hälsar på i ca 4 sekunder …
Skatan är ett annat besvärligt fotoobjekt. Så fort jag tittar på den så flyger den. Och den flyger alltid över vårt tak och sätter sig på grannens tak. Så det var där jag fick ta den här bilden …
Och den sista som bara visat sig med 1 individ är hackspetten. Vi brukar ha ett par men jag har bara sett hanen den här helgen med sin röda fläck i nacken …
Så kommer vi till den enda art som visat sig med 2 individer. Lagom till fågelräkningshelgen dök 2 björktrastar upp vid fågelmatningen men dom var bara där en åt gången då dom jagar bort varandra. Björktrasten är den fågel som är allra lättast att fotografera då den sitter relativt still och stannar länge vid maten, som oftast består av äpplen …
Fast ibland släppte den äpplet och poserade villigt …
Den fågel som alltid brukar vinna räkningen för Sverige totalt är talgoxen. Hos mig såg jag bara 3 individer och dom var inte där ofta så bilderna blev rätt trista, mest dokumentation ….
Och den här skulle raka vägen i papperskorgen då skärpan hamnat fel men jag ångrade mig. En bild kan vara som en abstrakt målning. Och visst syns det väl att det är en talgoxe även om den ser ut som den är lite slarvigt målad …
Talgoxen har visat sig varje år hos mig och det har även nästa fågel som i år visade sig med 4 individer, den näpna blåmesen …
… även den en älskare av äpplen …
… som ibland släcker törsten med snö …
… men mest är den näpen och söt …
En annan näpen och söt fågel är grönsiskan som jag lyckades räkna till 7 individer vid ett och samma tillfälle …
I rampljuset …
Nu gör jag en störtdykning …
Nu börjar vi närma oss upploppet. Tvåa blev hos mig den fågel som för några år sedan framröstades som Sveriges nationalfågel. Naturligtvis är det koltrasten. Tidigt varje morgon när det fortfarande är mörkt sitter massor med koltrastar på vår altan och väntar på att få börja äta. Som mest räknade jag till 12 individer.
Koltrast hane …
Koltrast hona …
And the winner is … GRÅSISKAN! Ända sedan i början av december har vi haft jätteflockar med gråsiskor. I onsdags försvann dom och var borta hela torsdagen och jag trodde inte jag skulle få se en enda när det var dags för fågelräkning. Men i fredags … då kom dom tillbaka med råge. Det var omöjligt att räkna. Jag uppskattar att det var 50-60 där men det var ju bara en uppskattning och det gäller att lyckas räkna dom. Jag gjorde helt enkelt så att jag tog en bild, förstorade den och så räknade jag. Med säkerhet kunde jag då få ihop 27 st. Räknade bara dom jag verkligen kunde identifiera som gråsiskor. 27 är i underkant det vet jag men jag har i varje fall inte rapporterat för många.
Gråsiskan är en näpen fågel och rolig att fotografera. Den här bilden är långt ifrån perfekt men jag gillar att få med lite av den ostyriga växtligheten eller kanske jag ska säga verkligheten. Det är också en av få med ett riktigt rött lysande bröst som fastnade på bild …
En liten vilostund innan det är dags att äta igen …
Följande bildserie är nog den jag är mest nöjd med. Plötsligt var ljuset perfekt och den lilla gråsiskan placerade sig perfekt i omgivningen …
Det var hela topplistan. Jag kan konstatera att steglitserna som tidigare varit här i ganska stora flockar höll sig helt borta under fågelräkningen. Jag hoppas dom kommer tillbaka.
Jag avslutar bildsvepet från detta års räkning med några samlingsbilder …
Statistik då! Det är ju alltid roligt. Från rapporteringssidan kan man ta ut statistik på hur man rapporterat under tidigare år. Så här ser min statistik ut:
Slutligen en länk till rapportsidan och topplistan. Den är ganska rolig att gå in på för det går att filtrera på olika saker. Bland har det varit intressant att filtrera på län. Jag hade ju många gråsiskor och det går att se att Stockholms län och länen däromkring har gråsiskan i topp medan t.ex. de sydligare länen knappt har den med alls. Just nu kan jag också konstatera att blåmesen halkat ner till fjärde plats och att pilfinken tagit över andra platsen. Gråsiskan trängde sig in på tredje plats förra året och ligger kvar där.
Och naturligtvis länkar jag till TrädgårdsFägring. För är det något som hör hemma i våra trädgårdar så är det väl fåglarna.
En fortsatt skön vecka till er alla. Nu går vi snart in i årets kortaste månad och när den är avklarad … ja då är det mars. Undrar om jag skaffat mig en ny dator då? 🙂
Anita
