Från julstämning till advent …

En lite konstig rubrik kanske. Men för en dryg vecka sedan var det riktig julstämning. Frost och ett lätt pudertäcke av snö. Men lagom till advent slog vädret om och vi sveptes återigen in i ett tillstånd av dimma, dis och regn. Så det här inlägget blir lite bakvänt. Istället för att det borde bli kallare och mer julstämning så går det åt andra hållet …

Den 24 november 2018 …

En härlig vinterdag. Jag började med att fotografera grannens äppelträd tvärs över gatan. Som vackra röda julprydnader hängde äpplena på de snöbeklädda grenarna …

Fortsatte till vardagsrummet och tittade ut över trädgården där snön lagt sig över växtligheten och där solen målade gyllene stråk i skogsbacken …

Sådana här dagar är det skönt att promenera vid vatten. Det blev en tur till den närbelägna sjön Måsnaren.

Ett lätt istäcke kunde skönjas …

Resterna av ett träd som fallit i vattnet för flera år sedan, fångat ur olika synvinklar …

En ensam boj med vit mössa …

Skuggor och sol ger olika känsla. Den vänstra delen av bilden känns mörk och kulen medan den högra känns varm och inbjudande …

Plötsligt såg jag i skuggorna ett par solbelysta träd, ett bevis på hur naturen tillsammans med sol och skuggor kan måla upp vackra motiv …

Ytterligare några bilder tillsammans med ljuset fick det bli innan det var dags att dra sig hemåt …

Vi fick också några dagar med riktigt kallt väder. Som kallast hade vi minus 14. Men torsdagen den 29 november drog milt och blåsigt väder in igen. En idealisk dag att vara inne och baka lussekatter …

Den 30 november vräkte regnet ner och den enda bild jag tog den dagen var från arbetsrummet på de blöta, vissnade höstanemonerna …

Den 1 december skulle jag sätta upp ljusstakarna. Den vi haft i hallfönstret fungerade inte längre. Det var bara att åka till lampaffären och köpa en ny. Mycket i vårt hus är i olika grå nyanser och den nya adventstaken blev också grå. Nu står den i hallfönstret och lyser ut mot uterummet där jag inte kommer att julpynta, där får blommande pelargoner och kamelior i knopp fortsätta att ge en fläkt av sommar …

Den 2 december, första advent. Vaknade till tjock dimma …

Promenaden blev vid Taxinge. Vid slottet fanns julgranar. Tänk om det hade varit snö och frost som helgen innan, så vackert det skulle varit …

Det mesta var grått …

Det enda som lyste upp tillvaron var röda bojar och en flock sjöfåglar …

För att få åtminstone lite färg på ett par bilder körde jag med tricket att zooma in motivet och exkludera himlen och den del av vattnet där himlen speglade sig. Kunde konstatera att mossa på stenhällar är väldigt vackert …

Efter det var det dags att åka hem och äta lunch och senare på eftermiddagen dricka adventskaffe. Idag, den 3 december är det fortfarande lika grått och trist. Inte förrän i mitten av veckan har dom ritat in lite sol. Vi hoppas på den.

En fortsatt skön vecka till era alla!

Annonser
Publicerat i Advent, Höst, Vinter | 17 kommentarer

Någon tände en lampa … plus lite ilska …

Efter att i ett par veckor varit insvept i ett grått töcken så hände det … någon tände en lampa, det var solen 🙂

Så annorlunda naturen såg ut. Jag fick en enorm längtan att montera på macrot på kameran så det gjorde jag. Sedan gick jag runt och bara ”knäppte” bild efter bild. Inga kompositioner, bara lät färgen och motiven flöda fritt i abstrakta kompositioner.

Letade blommor … ”where have all the flowers gone” nynnade jag på då jag plötsligt, långt in bland taggiga grenar fick se en blyg rosa ros … ‘Stanwell Perpetual’. Denna väldoftande, tacksamma ros som gett blomma efter blomma från försommar till sen höst. Är detta den sista för säsongen?

Himlen speglade sig i dammen där några av sommarens blad, likt avlägsna minnen, stilla flöt omkring …

Bladen på rosen ‘Aïcha’ hade många olika nyanser och sträckte en gren upp mot den rostiga rosenbågen för att se om någon av nyanserna kanske matchade rosten …

En del av bladen var fräscht gröna, ja nästan sommargröna …

Jag bestämde mig för närkontakt med ‘Aïcha’, för att via abstrakt lek fånga hennes färgrikedom i det flödande solljuset …

Jag kunde konstatera att prydnadsapeln i år har tusentals små äpplen. Dom brukar bli vintermat åt fåglarna, ett välfyllt skafferi detta äppelår …

En klase i närbild …

Dom kan också agera rödprickig bakgrund …

Eller användas som flödig röd färg i en abstrakt komposition …

Att fånga en spindeltråd på bild är inte lätt …

… inte heller flygfän som vägrar vara stilla …

Då är det lättare med löv …

… och nypon …

Efter min abstrakta lek utomhus förflyttade jag mig till uterummet där jag kunde konstatera att kameliorna i år har mängder med knoppar. Tänk när dom slår ut i mars/april …

Solen fortsatte att skina hela lördagen. På natten mot söndag vaknade jag av att vinden rasslade i köksfläkten och när jag tittade ut såg jag en himmel med vandrande moln. Men inte samma låga gråa moln som tidigare. Vi går mot kyligare väder.

För övrigt är jag arg och irriterad. Vi är i mitten av november men det börjar låta som nyårsafton. Smällare och fyrverkerier varje kväll. De första smällarna börjar ljuda vid 15-tiden. Igår kväll sköt dom i ett kör hela kvällen. Det är inte lätt för en skotträdd liten hund att vara ute på promenad då och det är inte lätt för våra vilda djur i dom få skogsområden som finns kvar. Jag tidigarelägger eftermiddagspromenaderna så att jag är inne i god tid innan skjutandet börjar vid 15-tiden. På kvällarna får vi bära henne en bra bit, annars vill hon bara gå in igen. På morgnarna går det bra, då ligger väl skjutmarodörerna och sover, samlar kraft inför eftermiddagen och kvällens avfyrningar. Och det här är bara början. Det kommer att trappas upp mer och mer och brukar inte avta förrän i slutet av februari. Likadant varje år. Det är inte i vårt område dom skjuter utan i angränsande områden. Men det hörs väldigt högt även hos oss. Jag är evigt tacksam att jag inte bor i avfyrningsområdena. Då skulle vi bli tvungna att flytta.

Efter denna avfyrning av arga repliker gäller det att samla ihop sig, släppa irritationen och önska er som tittar in här en fortsatt skön helg. Hoppas ni har det lugnt och skönt där ni befinner er 🙂

Publicerat i Höst, November | 41 kommentarer

Vackert i november …

Den senaste veckan har dimman kramat om oss som ett våtvarmt omslag. För varmt har det varit, nära 10 plusgrader varje dag. Tittar man på väderleksprognosen säger den 99% luftfuktighet när det inte är regn och 100% när det är regn. Igår kväll så dundrade ett hårt regn ned. Då kändes det som luftfuktigheten var uppe i 120% fast den inte kan vara det. Men idag är det våtvarma omslaget tillbaka med 99% luftfuktighet och ”uppehåll” 🙂

Det finns säkert vackra motiv att hitta även i detta våtvarma omslag men jag har förflyttat mig bakåt i tiden och börjar den 3 november …

… då hittade jag ett andpar som simmade i silver …

… medan jag själv vandrade i guld …

… tillsammans med Lucy, perfekt kamouflerad. För ni ser väl henne?

Jag såg synnerligen vackra speglingar och trädsiluetter.

I backen där bussarna alltid brukar fastna stod den uppkäftigt gröna sandlådan beredd att göra sitt när vinterns första halka slår till.

Min forna arbetsplats speglade sig i vattnet. Men egentligen var det träden som lyste mot den hotfulla himlen jag ville fånga.

Novemberhimlen kan som sagt vara dramatisk men också vacker. Här bjuder den på ett praktfullt skådespel över Södertälje sjukhus. Där har jag fått trasiga menisker opererade i båda knäna och blivit väldigt väl omhändertagen. Vill passa på att visa min uppskattning till den fantastiska personal som jobbar där.

Mer dramatisk himmel. Denna gång över vattentornet …

Den 3 november var Allhelgonadagen och naturligtvis måste jag visa en bild från vår vackra minneslund där ljusen tändes, ett efter ett …

Så blev det den 4 november och återigen ett besök vid Taxinge. Här hittade jag tre röda bojar som guppade i det blå vattnet, ett motiv som gav sommarkänsla …

… men zoomade man ut såg man att det var inte sommar utan november. Men fortfarande en hel del färgrika nyanser som förstärktes genom speglingarna i vattnet …

Ingen satt den här dagen på soffan med utsikt över vattnet …

De flesta av löven hade fallit. Men de som fanns kvar visade villigt upp sig i solen. Tillsammans med slottsparkens byggnader och städsegröna träd och buskar gjorde dom sitt bästa för att bevisa att november faktiskt kan vara en vacker månad …

Men så var det ju det där med det grå, våtvarma omslaget. Det är ju lätt att hitta vackra novembermotiv när klivet precis tagits från oktober och solen skiner från en klarblå himmel. Utmaningen måste ju vara att hitta åtminstone ett vackert motiv idag också, den 10 november, en av de gråaste dagarna. Jag stänger ner nu och går ut i närområdet med kameran för att se om det går att hitta något. Jag återkommer …

Så där, nu är jag tillbaka. Har både hunnit vara ute och äta (en sen) lunch. När jag gick var det 99% luftfuktighet men efter bara några minuter blev det 100%, d.v.s. regn! Om jag hittade något vackert? Nja, men jag såg ett par gamla skyltar som jag passerar i princip varje dag men som jag aldrig sett förut. Vilken vacker blå färg, vilken vacker patina. Jag hade nog aldrig sett dom om det inte var för att november var så disig och grå den här dagen. Så visst kan man hitta vackra saker i november, eller kanske, tack vare november …

Samma sak med dom här stenarna. Dom har varit inbäddade av vegetation men när nu löven fallit låg dom där så grå och mäktiga uppe i skogsbacken …

Och så kunde jag konstatera, att finns det inte färg på träden längre så är det bara att sänka blicken, på marken var det ett riktigt färgcrescendo!

Och finns det något vackrare än när lärkens barr gulnar för att falla av (ja det ska väl vara när den får nya barr på våren då).

Sista bilden får visa lite hur jag kände mig när jag gick där regnet. Böjt huvud och vattendroppar i luggen …

Det var allt för den här gången. Det blir långt mellan inläggen och kommentarerna nu och det beror på min gamla dator som nu går in på sitt nionde år. Problemet är att jag inte längre får upp vissa bloggar och en del andra är förvrängda. Min egen blogg fungerar i varje fall ännu, peppar peppar. Men mailen går inte längre att ta upp. Då får jag låna makens dator. Det värsta är ju att han envisas med att sitta vid den 😉 Snart blir det byte (av dator alltså, inte make 🙂 ) Usch! ser inte fram mot det. Vi ska dessutom bygga om/ut nätverket i huset. Då kommer det att bli totalt blogguppehåll men när det är så dags ska jag skriva ett inlägg och tala om att jag kommer att sluta blogga men … förhoppningsvis komma tillbaka igen! Men några inlägg till kommer det nog att bli innan det är dags.

Återstår nu bara att önska er alla en fortsatt skön helg!

Och det här inlägget länkar jag (som vanligt) till TrädgårdsFägring där temat den här veckan är (inte helt överraskande kanske) ”Vackert i november”

Publicerat i November, TrädgårdsFägring | 21 kommentarer

Just nu och just då …

Temat för TrädgårdsFägring vecka 43 är ”Just nu”. Funderade först på att ta en enda bild, frysa det ögonblicket och kalla det ”Just nu, den åå-mm-dd kl tt-mm”. Men så kom idén om en annan vinkling. Fortfarande frysa ett ”Just-nu-ögonblick” från en speciell plats och tidpunkt men samtidigt titta tillbaka på samma plats för att se hur det var i ett antal ”just-då-bilder”. Bilderna kommer inte att bli från exakt samma vinkel men ändå kommer den speciella platsen att finnas med i blickfånget …

”Just-nu-ögonblicket” kommer att vara den ”20 oktober 2018 kl 14:53” och det första ”Just-då-ögonblicket” tyckte jag kunde vara kul att ha ett år bakåt i tiden. Jag hade ingen från exakt samma datum men väl från den 18 oktober 2017 kl 12:48. Ok … då kör jag igång …

Platsen är den jag kallar för ”Azaleasluttningen” …

Och nu går vi nästan exakt ett år tillbaka i tiden ..

Den 18 oktober 2017 … hösten är kommen, många löv ligger på gräset tillsammans med ett par äpplen, nästan de enda för det året som knappt bjöd på några äpplen alls. Hostan har fallit ihop vilket tyder på att det varit frost. Fortfarande finns lite röda nyanser kvar på azaleorna och häckoxbärshäcken, i övrigt är en hel del faktiskt grönt och frodigt och det är lite ”färglöst”, inte alls så många gula nyanser …

Den 24 februari 2018 … Säckväven ligger utlagd på rhododendronbuskarna för att skydda mot varma solstrålar i kombination med minusgrader och kalla vindar …

Den 26 februari 2018 … Snön faller och jag vet vad det innebär. Att jag måste ut och skaka av säckväven för att inte snön ska tynga ner grenarna …

Den 20 april 2018 … Snön är borta och snökrokusen blommar (den som finns kvar efter rådjurens framfart som även den anas på bilden) …

Den 28 maj 2018 … Blomningen i full gång. Vi har en oerhört torr och varm period. En majmånad med värme som om det vore högsommar. Men ännu är gräset grönt …

Den 30 maj 2018 … En explosion av färg. Jag går nära för då känner jag de ljuvliga dofterna som den guldgula guldazalean släpper ifrån sig …

Den 2 juni 2018 … Nu är blomningen överdådig men titta på gräsmattan. Redan nu börjar den anta en gul ton och vi har ändå en blöt tomt …

Värmen och torkan fortsatte. Temperaturerna var allt som oftast över 30 grader. Den enda platsen i trädgården där det gick att vistas när vi skulle äta kvällsmåltiderna var Azaleasluttningen. Vi flyttade vår lilla vita cafégrupp dit. Tillfälligt trodde vi men det visade sig att det blev sittplatsen vi använde hela sommaren när vi skulle äta utomhus.

Den 20 juli 2018. Den vita cafégruppen skymtar genom grönskan. Det syns att jag medvetet tagit bilden så att inte det sönderbrända gräset syns …

Natten till den 29 september 2018 fick vi första frosten. Fortfarande är det mesta grönt men en frostknäpp brukar sätta fart på de varma höstfärgerna …

Den 13 oktober 2018. Mannen har klippt och krattat och trädgården visar sig från sin allra bästa sida med de sprakande färger som varit typiska för hösten 2018 …

Den 17 oktober 2018. Det städade intrycket varade inte länge. Fyra dagar senare låg massor av löv återigen vid sittgruppen. Det mesta har nu höstfärger men de blå höstastrarna ligger som en mjuk blå kudde till vänster i bild …

Tidig morgon den 20 oktober 2018. Det har återigen varit nattfrost. Bordet är fullt av löv och det är dags att göra rent och ställa undan möblerna för vintern …

Och så kommer då det frusna ”Just-nu-ögonblicket”, den ”20 oktober 2018 kl 14:53”. Möblerna är rengjorda och inställda för vintern. Löven ligger på gräset och kommer så småningom att krattas in i rabatterna. Jämförelsen med bilden en vecka tillbaka visar att många av färgerna runnit bort. Häckoxbärshäcken har tappat sina röda blad liksom flera av azaleorna. Hostan har sjunkit ihop ytterligare och de gula löven på trädridån i skogsbacken bakom trädgården har tunnats ut. Färgerna försvinner mer och mer och vintern kommer närmare …

Och idag är det måndagen den 22 oktober 2018. Jag har vaknat till en klar morgon med ca 5 plusgrader. Men väderprognoserna varnar för oväder som är på väg. Både nederbörd och hård blåst är att vänta. Nu dröjer det inte länge förrän de sista färgerna runnit bort från träd och buskar och istället lagt sig på marken för att sakta förmultna.

Återstår bara att önska er alla en bra kommande vecka, trots nederbörd och hårda vindar!

Publicerat i Höst, I trädgården, TrädgårdsFägring | 34 kommentarer

Några dagar i den färgrika höstens sällskap …

Skulle lägga ut det här inlägget i torsdags. Hann inte, tänkte att det får bli fredag istället. Hann inte, det får bli lördag. Hann inte, det får bli söndag. Hann inte, det fick bli måndag och en liten bildresumé över de senaste fyra dagarna som varit hektiska men även njutbara, mycket beroende på hösten som visat sig från sin bästa sida (på vissa ställen i landet har det varit värmerekord för oktober). Dessvärre blev det rätt många bilder, fick plocka bort ett 10-tal. Har inte hunnit besöka några bloggar heller men det ska det bli ändring på till veckan som kommer. Har mycket att ta igen 🙂

Torsdag den 11 oktober klockan 08:00! Solen skiner från en klarblå himmel. Äter frukost, gör mig i ordning och går ut i solen. Trodde jag, plötsligt dyker en molnbank upp. Hm, jag som skulle fotografera de glödande höstfärgerna. Tar mig ändå ner till min kära björkdunge medan några bleka solstrålar fortfarande kämpar sig fram bakom molnen …

Björkdungen har jag fotograferat många, många gånger. Tjatigt kanske, men inte för mig för jag älskar björkar och jag älskar den dungen och är glad så länge den finns kvar. Här försvinner alla grönområden så snart är det bara den kvar. Den ligger dock som en barriär mellan ett villaområde och en trafikerad väg så förhoppningen är att den sparas och inte offras i den allmänna förtätningsivern som råder.

Sju bilder valde jag ut. Behöver inte skriva så mycket, det är ju mest … björkar …

Fredag den 12 oktober. Vaknade till en morgon med moln. Men en blek sol började leta sig fram och jag monterade macrot på kameran och gick ut i trädgården för att få lite närkontakt med växtligheten.

Blad i förfall i en gyllene omgivning …

Ett bärnstensfärgat smycke klamrar sig fast hos de fortfarande gröna bladen …

Skulle jag plocka bort bladet innan jag tog bilden? Nej, det är ju faktiskt höst. Det ser ut så här nu …

Och ‘Twilight’ fortsätter att blomma men nu mot en gyllene bakgrund …

En ensam fluga i en gul värld …

Ett ensamt rött blad i skärpa …

Rosanne tillsammans med bedagade hostor …

Dammens vatten lyser svart. På ytan flyter blad i olika färg ..

Magnus kämpar på men försvinner nästan i den starkt röda bakgrunden …

Och ‘New Dawn’ bara fortsätter att blomma …

Lördagen den 13 oktober. Omhändertagande av en försummad trädgård. Beroende på diverse olika tråkigheter har vår trädgård blivit starkt, för att inte säga helt, försummad den här sommaren och hösten. Det är därför jag bara tagit macrobilder. Då syns inte eländet. Den här helgen var det dags att börja få lite ordning inför vintern genom olika aktiviteter Äpplen skulle plockas upp, chili, paprika och tomatkrukor tömmas (dom är inte få). Gräset klippas, altandäcket städas, vagn hyras för att köra massvis till återvinningen, etc. Mycket av det här brukar jag fixa i princip själv varje år men i år fick jag ta hjälp av mannen som uträttat underverk. Och det märkliga med en trädgård är att den kan bli totalt försummad och ändå stå där och inte se alltför förskräcklig ut … men det är nog enbart höstfärgernas förtjänst och att mannen just klippt och krattat …

Söndagen den 14 oktober. Vi hade bestämt redan på lördagkvällen att vi skulle åka till den lilla sjön vid den stora bilfabriken tidigt på morgonen för att promenera med Lucy. Sjön som i folkmun kallas för Scaniasjön men vars rätta namn är Saltskogsfjärden. Här går att läsa mer om denna lilla sjö. Vilken tur att vi bestämde det för det här var verkligen en helt magisk morgon.

Solen var på väg upp, den var alldeles röd som den är ibland. Himlen började ljusna och den röda solen färgade omgivningarna i mörkt röda nyanser …

Sjöfåglarna började vakna och gled fram i den stilla morgonen …

Ju högre solen steg, ju mer började färgerna glöda …

Här syns en lätt krusning på vattnet …

Medan det här ser alldeles spegelblankt ut. Avståndet ser långt ut men det är det inte. Bortom kontorsbyggnaderna i tegel är det bara 10-15 minuters promenad till Södertälje Centrum.

Det här lilla röda huset ligger mitt i speglingarna och är lite av ett favoritmotiv. Faktiskt finns det med på alla de återstående bilderna …

Efter den sköna morgonpromenaden blev det frukost och sedan mer jobb med den försummade trädgården. Men vi hann så långt som vi planerat. Var ute ända tills det blev mörkt. Även den här dagen fick mannen dra tyngsta lasset. Nu återstår att dammsuga och skura uterummet för att få bort eventuell ohyra. Men det ska jag ta lite i etapper kommande vecka. Ska bli härligt att få uterummet klart inför vintern.

Måndagen den 15 oktober. Vaknat till en ny dag med sol, ca 8 grader vid 7:30-tiden. Nu har jag äntligen sammanställt och ska posta det här inlägget. Idag blir det omhändertagande av de sista chili och paprikafrukterna för den här säsongen som jag skördade igår. De på bilden nedan ska jag skära ner och styckfrysa innan dom åker ner i en ask och hamnar i frysen för att sedan hamna i olika grytor under vintern …

En skön kommande vecka till er alla!

Publicerat i Allmänt, Höst | 26 kommentarer

Första oktoberveckan är avklarad och nästa inledd …

Så var vi inne i den andra oktoberveckan. Tiden flyger iväg. Innan den flugit för långt ska jag skriva om förra veckan som bjöd på en del positivt. Inte så mycket trädgård kanske men lite naturbilder och ett recept på pizzasås av den egna skörden finns i varje fall med. Och jag börjar med ett par riktigt bra saker …

Det första, för mig mycket positiva, är att min syn har stabiliserat sig efter Borrelian. Den gjorde nämligen att jag tappade långseendet och såg dubbelt från och till, mest till. Men i måndags (den 1 oktober) började jag märka en förbättring och den har fortsatt dag för dag och nu är synen i princip helt tillbaka igen. De tillfälliga glasögonen jag använt de senaste 5 veckorna är nu undanlagda! Nästa steg är att få tillbaka kraften i musklerna så jag kan börja använda armarna till lite tyngre saker igen. Försökte lyfta en av kameliorna här om dagen men det slutade med skakande, kraftlösa armar. Det som är irriterande är att det här inte är något som går att träna bort utan mer vila bort. Och vila har aldrig legat för mig 🙂

Det andra positiva var när vi i måndags, den 1 oktober, gjorde återbesök med vår hund Lucy på Strömsholm efter hennes diskbråcksoperation den 17 augusti. Här har jag valt att göra en liten tillbakablick. Den är menad som en dagbok för oss själva så det blir en del text, men den går ju att hoppa förbi om man inte orkar läsa.

Lucy har alltid varit en pigg och glad hund som älskar att jaga sin boll. Och då springer hon inte sakta utan hon flyger fram. Och som syns på bildserien nedan så njuter hon, det ser nästan ut som om hon skrattar …

Bilderna ovan är tagna den 23 juli i år. Vi var ofta ute tidigt på morgnarna innan det blivit för varmt så hon fick leka av sig. Lördagen den 11 augusti var vi också ute och hon sprang lika glatt som alltid. Efter leken gick vi en liten promenad innan vi åkte hem och hon fick vara själv ett par timmar medan vi uträttade lite ärenden.

När vi kom hem mötte hon oss lika glatt som vanligt. Vi frågade om hon ville gå ut och då blev hon jätteglad och sprang emot oss så vi skulle kunna sätta på henne kopplet. Och det var då det hände. Hon bara skrek rätt ut och satte sig ner. Nu märkte vi att hon inte kunde resa på sig. Bakdelen fungerade inte. Och hon tittade på oss med en blick som var så bedjande att jag aldrig kommer att glömma den. Vi ringde direkt till södra djursjukhuset i Stockholm som hade jour och dom sa att vi skulle komma dit. När hon kom dit var hon lite bättre (hundar är ju duktiga på att dölja om dom har ont). Veterinären skrev därför bara ut smärtstillande som vi skulle ta och sedan avvakta helgen. Natten till söndagen sov jag nästan inte alls. Vet inte hur många gånger jag var uppe och kollade henne.

Hon blev inte bättre över helgen utan sämre. Vi ringde igen på söndagen men då var det så lång väntetid att dom rådde oss att vänta till måndag morgon. En ny natt med knappast någon sömn för mig. När vi försökte rasta henne på måndag morgon släpade hon sig fram några steg och vi såg hur ont hon hade. Hon lyckades i varje fall kissa innan vi återigen åkte till djursjukhuset. Där konstaterade dom att hon hade så ont att hon måste stanna där och få smärtstillande för att dom sedan skulle kunna undersöka henne vidare.

Tisdag morgon, den 14 augusti, ringde dom och ville göra en datortomografi då dom misstänkte diskbråck. Dom frågade också om dom fick operera henne medan hon ändå var sövd om dom hittade ett akut diskbråck. Vi gav vårt tillstånd och väntade på besked. Då ringde dom och sa att någonting var trasigt med utrustningen men sa att dom kunde skriva en remiss till Strömsholm om vi kunde hämta henne och skjutsa henne dit. Det gjorde vi och kom till Strömsholm sent tisdag kväll där hon blev inskriven.

Nu började en nervös väntan …

På onsdagen ringde dom och sa att hon var bättre igen och ville avvakta. Men på torsdagen var hon återigen sämre så då gjorde dom datortomografin och upptäckte en förändring på vänster sida på bäckenbenet. Det kunde vara en tumör sa dom men behövde inte alls vara det. Vi blev naturligtvis jätteoroliga. Dom frågade om dom (medan hon fortfarande var sövd) fick ta en biopsi på förändringen och det fick dom naturligtvis. Den skickades till Ultuna och svar skulle inte komma förrän efter tidigast en vecka. Datortomografin hade också visat ett litet diskbråck men det såg inte så stort ut.

På fredagen, den 17 augusti, ringde dom igen och frågade om dom fick göra en MR-undersökning för att kolla om det ändå inte var diskbråcket som var problemet. Det gick vi naturligtvis med på och efter någon timme ringde dom tillbaka och sa att dom bedömde att det vore bra att operera diskbråcket men det var vi som fick ta beslutet. För oss var det inget svårt beslut, vi sa ja till operation. Vid 18-tiden på fredagkvällen ringde kirurgen och berättade att operationen hade gått riktigt, riktigt bra och han var mycket nöjd. Vi hörde i hans röst att han lät väldigt positiv och det gjorde att vi fick tillbaka hoppet igen, trots oron om förändringen i bäckenet.

På lördagen ringde dom och rapporterade att Lucy hämtat sig bra efter de två operationerna. Hon var glad och ville kela med alla. På söndagen ringde dom och föreslog att vi skulle hämta hem henne så det gjorde vi. Dom poängterade att det var väldigt viktigt att vi fick henne att kissa. Vår stackars lilla hundtjej såg alldeles mörbultad ut efter operationerna. Vilken skillnad mot den glada hunden som jagade sin boll …

Vi kämpade för att få henne att kissa men lyckades inte. Vi fick därför åka tillbaka med henne på natten för det är otroligt viktigt att dom kissar. Hur gärna vi än ville ha henne hemma så kändes det skönt och tryggt att få henne inlagd igen.

Vi fick positiva rapporter varje dag och på onsdagen, den 23 augusti, så hämtade vi hem henne och nu gick det mycket bättre. Till att börja med fick hon kissa på tomten (vilket hon normalt aldrig gör då hon anser att det hör till hemmet och där kissar hon inte). Hon kunde fortfarande knappt använda bakbenen så vi fick stötta upp henne med hjälp av en halsduk. Hon skulle vila mycket och det gjorde hon i sin älskade korg. På nätterna när vi inte kunde bevaka henne hade hon tratt på huvudet. Här syns de båda operationssåren med stygnen …

Det rakade stället på hennes högra sida var där plåstret med smärtlindring suttit, det gav henne lite eksem som satt kvar ett par veckor …

Lucy hämtade sig förvånansvärt snabbt. Efter någon vecka kunde hon gå korta sträckor själv. Vi hade för säkerhets skull halsduken för att hjälpa henne hålla balansen om det skulle behövas. Den 29 augusti togs stygnen bort och hon fick sin första försiktiga rehab i form av s.k. vattentrask och efter det massage. Vi har köpt ett klippkort för rehab i 10 veckor, efter det får vi ta beslut om hon behöver fortsätta. Vi märker hur bra det är för henne.

I början av september fick hon till sin stora glädje börja sova utan tratt på huvudet.

Till att börja med hängde svansen nedåt, den hade hon ingen styrsel på. Men så småningom letade den sig uppåt och den här bilden är från den 22 september. Här syns också att pälsen nu börjat växa ut igen. Av operationsärren syns inte längre någonting.

Och den 1 oktober var det dags för det inplanerade återbesöket på Strömsholm. Det var härligt att komma dit för Lucy rusade in och viftade på svansen. Det märktes att här trivdes hon, här hade hon haft det bra. Hon hälsade på alla hon såg som naturligtvis kände igen henne och till och med kom ihåg vad hon hette.

Ortopeden som skulle undersöka henne visade sig vara samma som opererat henne. Honom fick vi ju så stort förtroende för när vi pratade med honom i telefonen efter operationen så det kändes både tryggt och roligt att få träffa honom. Han visade röntgenbilder på diskbråcket och förklarade varför hon hade haft så ont och inte kunnat gå. Sedan undersökte han henne noggrant och sa till slut att det var så roligt för hon hade gjort jättefina framsteg och han bedömde henne som neurologiskt helt återställd. Och biopsin på förändringen i bäckenet var inget farligt heller. Vad det var gick inte att säga. Det kan vara från någon gammal inflammation eller någon liten skada hon haft från födseln och aldrig känt av och troligen inte kommer att känna av.

Det som återstår nu är att träna henne ytterligare så hon får tillbaka styrka och balans i bakdelen. Hon är fortfarande lite vinglig och svag i bakbenen. Det kommer att ta tid men det får det göra. Hon har varit till så stor glädje för oss så nu är det vi som ställer upp för henne i alla lägen. Hon ska bäras i trappan och lyftas upp i soffan när vi ska mysa framför TV:n tillsammans ett bra tag till. Och så ska hon ha massage varje dag. Det roliga är att hon älskar massagen. Hon kommer och vänder ryggen mot mig så jag ska kunna massera henne. På kvällspromenaden får hon tyngder på bakbenen för att bygga upp musklerna ytterligare. En 10-krona på varje ben. Husse skojade och sa att när hon blir starkare får vi lägga i mer pengar, en ”tjuga” kanske 🙂 Snart ska vi börja gå i skogen för att hon ska få träna balansen genom att gå i lite mer krävande terräng. Och nästa sommar kommer hon förhoppningsvis att jaga sin boll igen, om än lite mer försiktigt.

Tillbaka till den 1 oktober. Efter det positiva besöket på Strömsholm belönade vi oss alla med lite promenader i omgivningarna. För ovanlighetens skull ställde Lucy upp på en bild …

Strömsholm slott hade vi aldrig besökt så det gjorde vi nu …

Vattnet som rinner vid slottet är Kolbäcksån …

Vid Strömsholms slott hade ett mörkt moln lagt sig över solen. Men vi såg att solen lyste längre bort så vi åkte vidare mot solen och hamnade i Kvicksund. Där tog vi en promenad vid vattnet där samtliga följande bilder är tagna …

Den 2 oktober var jag tvungen att ta hand om en del av skörden i form av tomater, paprika, chili och lök. Jag bestämde mig för att göra en mustig pizzasås. Det började jag med förra året och det blev jättebra. Som grund har jag ett recept på tomat och paprikasoppa. Så här gör jag pizzasåsen:

Jag skär tomater, paprika, lök och en medelhet chilifrukt i bitar och lägger i vitlök med skalet kvar (skär bort änden så det är bara att pluppa ut vitlöken när den är klar). Allt lägger jag i en ugnsform, kryddar med grovmalen svartpeppar och pizzakrydda och ringlar över olivolja. OBS! Det ska vara minst dubbelt så mycket tomat som paprika viktmässigt. Sätter in det i ugnen på 200 grader …

Låter det stå i ca 30 minuter. Det ska dofta riktigt gott men får inte bli för mörkt då det kan ge en bränd smak …

Lägger över allt i en kastrull och låter det koka ihop i 5-6 minuter, gärna med en grönsaksbuljongtärning. Tillsätter eventuellt lite vatten, det beror på hur saftiga tomaterna är. Till det här tillsatte jag bara 1/2 dl …

När det kokat ihop mixar jag allting med en stavmixer och silar ner det i kastrullen igen för att få bort eventuella skalrester som inte mixern tagit hand om. Sedan är det bara att portionera upp såsen i små burkar (lite drygt 1,5 dl i varje burk) och lägga i frysen. Den här satsen räckte till 3 små burkar och varje burk räcker till 2 pizzor. Det behövs inte så mycket sås till pizzan för såsen är kraftfull i smaken. När det är pizzadags tar jag bara upp en burk ur frysen …

Den 3 oktober råkade jag titta ut genom köksfönstret och fick se en enorm regnbåge. Fick fram kameran och hann precis ta ett par bilder innan den gick bort …

Den 4 oktober blev det Caprese till lunch igen. Jag måste göra slut på tomaterna … och dessutom är det ju så gott …

Den 5 oktober konstaterade jag att uterummet är en djungel. Den här bilden tog jag på förmiddagen. Nu är chiliplantorna avbladade och klippta. De mogna frukterna skördade och de andra väntar på att mogna … om dom gör det …

Utsikten från köksfönstret visar att höstfärgerna börjar komma på allvar nu …

Och jag kunde konstatera att grannen tvärs över gatan fortfarande har mååånga äpplen kvar att skörda …

Den 6 oktober åkte vi för första gången sedan i somras till Taxinge. Lucy var jätteglad men vi kunde inte gå så långt som vi brukar, hon får inte gå så långa promenader ännu. Höstfärgerna började komma och träden glödde trots att himlen var mulen. Jag avslutar detta veckoinlägg med några bilder från vår promenad …

Nu är det måndag igen i oktobervecka nummer två. Natten har bjudit på frost och nu är det mulet och har börjat regna. Hösten stormade verkligen in i år och med sig har den tagit sprakande färger. Det verkar bli en riktigt färggrann höst, bara löven håller sig kvar på träden.

Önskar er alla en skön kommande vecka!

Publicerat i Grönsaker, Höst, Skördetider, Slott | 34 kommentarer

Öppen höstträdgård hos Sanda Cottage

Vilket trevligt initiativ! Den 23 september var det höstöppet hos Veronica och Stefan i deras trädgård Sanda Cottage. Förutom att få förmånen att vandra runt i deras härliga trädgård hade dom också ordnat med höstmarknad. Det fanns växter, marmelad, honung, äppelmos, inlagd gurka och annat att köpa.

Vi hade egentligen ingen möjlighet att åka dit men då maken hade ett ärende i Stockholm så kom jag på den geniala idén att vi skulle göra en snabb avstickare till Upplands Väsby. Då kunde han klara av ”mitt-på-dagen-promenaden” med vår hund Lucy medan jag besökte Sanda Cottage. Visserligen hann jag bara vara där en dryg halvtimme men det var en härlig halvtimme. Jag har ju fått ställa in allt de senaste månaderna (bland annat en resa till Bornholm och Simrishamn) så för mig var det en riktig energikick.

Förra gången jag besökte Sanda Cottage var under Tusen Trädgårdar den 29 juni 2014. Om det besöket går att läsa här.

Trädgården har (som namnet antyder) mycket av cottagekänsla samtidigt som jag får vibbar från flera håll. Plötsligt befinner jag mig vid Medelhavet för att i nästa stund landa i Asien. Och hela tiden finns där den härliga lekfullheten, glädjen och alla små detaljer att upptäcka.

Trots det korta besöket tog jag en del bilder (fler än jag trodde såg jag när jag kom hem, men så har jag ju haft fotograferingsabstinens också). Har valt ut några (ganska många) som jag tänkte visa här …

Entrén med den fina träskylten mindes jag från mitt förra besök. Då blommade rosorna, nu hade hösten kommit och ersatt rosorna med nypon …

… innanför entrén var då en köksträdgård med bland annat pallkrageodling. Nu fanns där ett härligt växthus …

Dahliornas storhetstid, strax innan frosten slår till …

Det fina med höstträdgårdar är den frodiga växtligheten. Följande bilder ger mig alla cottagekänsla. Och jag kände mig verkligen som jag befann mig med ena foten i sommaren och den andra i hösten. Sommarens smäckra blommor blandade med höstens mogna vildvuxenhet och mäktiga färger …

Vattenblänk med frodig grönska …

Medelhavskänsla …

Någon under bänken iakttar visst jättemyrorna …

Den här korgen med pelargonen fick mig att tänka på barndomens bokmärken. Mina favoriter var just korgar som svämmade över av blommor. Och så snygg färgen är mot det rostfärgade räcket …

Och kolla in fuchsiorna …

I det lilla växthuset fanns godsaker till försäljning (syns skymta till höger) …

Tur jag vände blicken nedåt innan jag gick in i växthuset, annars hade jag missat denna fina betongplatta med sin vackra inramning …

Godsaker för avsmakning och till försäljning …

Sittplatser finns många och i dunklet hittade jag den här soffan …

Här skulle jag ta en lite abstrakt bild på det eldiga trädet och såg inte den vackra glasprydnaden förrän jag kom hem och tittade på bilden. Ser ni den? …

Fler härliga detaljer …

Så hittade jag en spegel och beroende på var jag ställde mig så innehöll den olika motiv, ungefär som att leta i arkivet i SVT play 🙂 …

… det här riktigt hösteldiga blev nog min favorit …

Och beviset att jag var där syns i spegeln som liknar ett fönster …

Det fick också bli avslutningsbilden. Tack Veronica och Stefan för att ni öppnade er fina höstträdgård den här soliga höstdagen i slutet av september.

Publicerat i Trädgårdsvandringar | 26 kommentarer