På jakt efter motiv(ation) …

Det är den 1 augusti och jag funderar på vart juli tog vägen. Det är på väg en liten värmebölja. Inte så mycket hos oss men jag såg just på nyheterna att det kunde bli riktigt besvärligt på andra platser i Europa, med temperaturer upp mot 40 grader, pust!

Själv letar jag motiv och motivation (därav den lite tvetydiga rubriken). Kånkar med mig kameran och hoppas på att … snart händer det nog! Och i samband med att solen inte står lika högt, gräset börjar gulna, färgerna inte enbart är gröna känns det väl ändå som att det är på väg åt rätt håll … när det gäller motiv och motivation alltså.

Igår tog vi bilen till Bommersvik igen. Lucy älskar att åka bil. När vi frågar henne ”ska vi åka bil” hoppar hon på oss och tjuter! Men hon måste vara ordentligt fastspänd, här syns hon i sin säkerhetssele …

Och när vi åker till olika platser skuttar hon lyckligt omkring som vore hon unghund igen. Och nog ser det väl ut som om hon skrattar …

Nåväl, Bommersvik var det och vad hände där då. Jo, jag fotograferade för första gången i mitt liv en blåvinge. Det var förresten andra gången i mitt liv jag såg någon men första gången hade jag ingen kamera med mig. Nu var det helt fel objektiv jag hade med mig men man får ta det man har. Jag fick ”skära ut” en del av ett par större bilder för att fjärilen skulle synas. Vad det är för sort vet jag naturligtvis inte då jag är fjärilsnovis. Men det skulle kunna vara en ljungblåvinge då den satt bland ljungen. Förhoppningsvis kan någon kunnig tala om vilken sorts blåvinge det är, Jag lyckades att få både in och utsidan av vingen med på bild …

Vid åkern växte ett rosa hav av blommor. Maken frågade vad det var för sort och jag fick återigen erkänna min okunskap. Ingen aning. Men dom doftade och blev en bra förgrund till bilden över åkern och skogen …

I övrigt tog jag lite bilder som jag slängde när jag kom hem. Den här tyckte jag dock var lite kul så den fick vara kvar. Ett blått fönster i molnen …

Hemvägen tog vi via Nykvarn. Tänkte se om vi hittade några framtida promenadställen. Vi åkte upp mot Herrgården och på väg därifrån tittade jag nedåt åt sidan och fick se en damm med näckrosblad där himlen speglade sig så vattnet på sina ställen var helt blått. Skrek att jag måste ut och ta några bilder! Man och hund väntade i bilen medan jag tog några bilder …

… det blåste som bara den men det märktes inte, vattenytan var helt stilla …

Minsann, var där inte en liten rosa näckros. Och som vanligt räckte inte objektivet till utan jag fick återigen skära ut en bit av en större bild …

Vi åkte vidare och hittade ett naturreservat som vi ska besöka i helgen. Efter det åkte vi hem och gjorde oss varsin onyttig pizza. Ser ganska oaptitlig ut på bilden men var god. Bra att ta till när man inte orkar laga någon avancerad mat. Tomatsås, lökringar, färska tomater, hackad chili, ost, ägg och bacon, jo jag tackar jag …

Imorse vaknade vi så till en solig och ganska vindstilla morgon. Vi åkte iväg till Måsnaren (igen) men den här gången gick vi en stig på andra sidan sjön, som vi aldrig gått förut. Och nu kändes det som om jag fick lite ny inspiration!

Äntligen kunde jag fånga lite mustiga färger …

Vattnet fick naturligtvis också vara med på en bild, det såg ju så somrigt ut …

Mäktiga trädstammar … och jag som älskar träd …

Än så länge var stigen ganska enkel att gå. Men sedan blev det besvärligt. Stock och sten och massor av fallna träd att klättra över. Dit nådde inte ljuset så några bilder tog jag inte. Så småningom fick vi nog förklaringen till att det var så otillgängligt. Vi kom nämligen fram till en orienteringskontroll och när man ska orientera ska det väl vara lite besvärligt, tror jag. Själv har jag bara orienterat en gång, när jag gick i skolan. Den gången gick jag vilse, hamnade i ett kärr och lärarna fick komma och leta reda på mig. Färdigorienterat för Anita bestämde både Anita och lärarna.

Efter att vi passerat kontrollen blev det lite mer lättillgängligt och ljuset nådde återigen ned mellan träden …

Så kom vi ut ur skogen och där växte massor av ”Natt och dag”. Andra namn är Lundkovall och Svenske soldaten. Sådana har jag inte sett sedan jag besökte min bror och svägerska när dom bodde i Roslagen på ön Yxlan. Karlfeldt har skrivit en dikt som heter just Roslagen där han använder namnet ”Svenske soldaten” …

”Svenske soldaten i gulblå rotar
Blickar mot havet när fara hotar”

Nu var vi tillbaka på vägen som ledde ner mot parkeringen där vi hade bilen. På väg dit passerade vi Tvetagårdens vandrarhem där för övrigt några scener i ett avsnitt av morden i Sandhamn spelades in. Jodå, om någon trodde att allt var inspelat i Sandhamn eller åtminstone i skärgården så var det fel.

Och se, där hälsade också Skogsmulle oss välkommen …

Det fick bli sista bilden för den här gången. Lite jaktlycka ändå. Några nya motiv och lite mer motivation. Hoppet lever!

Ha nu en riktigt bra fortsättning på augusti. Njut av sommarens återkomst, håll avstånd och var försiktiga! Nu ska vi strax åka till det nya stället vi hittade igår …

Pippi på rad, pärlemorfjäril och annat p-relaterat …

Det är så svårt att hitta på rubriker. I synnerhet när jag inte har någon röd tråd alls i det jag tänker skriva. Men så kom jag på att jag med lite fantasi kunde använda en bokstav som röd tråd, bokstaven P. Ok, allt går inte att knyta till den bokstaven men får vara med ändå …

Jag flyttar mig tillbaka till den 23 juli då vi åt en jättegod (p)astarätt. Hittade receptet i lokaltidningen och det har blivit en favorit. Brukar sällan skriva om mat men den här gången tänkte jag göra ett undantag och dela med mig av receptet i och med att det är så enkelt och så gott (tycker i varje fall vi) …

Inte vegansk men väl vegetarisk. Den består av:

Pasta, exempelvis spagetti
En påse färska babyspenatblad
Halloumiost
Tomater frästa i olivolja, citron och honung
Chiliolja (recept nedan)

Jag startar alltid med att göra chilioljan som består av:

1 finhackad mild röd chili
Rikligt med finstrimlade basilikablad
Citroncest från 1 citron
4 msk olivolja

Blanda ihop och låt stå tills det är dags att lägga upp.

Nästa steg är att skära halloumin i skivor så den är klar att steka (lite grovmalen svartpeppar på är gott).

Nu är det dags att göra tre moment samtidigt (nästan i varje fall):
Koka pastan, fräsa tomater i olivolja, citron och honung och steka halloumin.

Så här gör jag:

Jag har en pasta som tar 8 minuter att koka samt ett par minuter för vattnet att koka upp, sammanlagt ca 10-11 minuter. Samtidigt som jag kör igång pastavattnet så har jag en annan kastrull där jag fräser ca 200 g små tomater i olivolja i ca 3-4 min. När dom blivit härligt mjuka och lite tomatsaft pyser ut, ringlar jag över 1 msk flytande honung och saften från citronen jag rev cesten ifrån, steker ytterligare 1 minut innan jag lägger på ett lock och ställer kastrullen åt sidan …

Nu återstår några minuter av pastan att koka. Då steker jag samtidigt halloumin i en neutral rapsolja. När en minut återstår av pastan åker babyspenaten ner i kastrullen. När pastan så är klar häller jag av vattnet och langar ner den i kastrullen med tomaterna och rör om.

Nu är det dags att servera. Upp med pastablandningen på djupa tallrikar. Lägg på halloumin och till sist, ringla över chilioljan. Ät gärna med ett gott bröd och varför inte ett glas rött italienskt vin.

Chilioljan är enligt receptet i tidningen för 4 portioner men jag tycker den är mer lagom till 2. Öka gärna mängden olivolja om den ska vara till 4 portioner. Pasta och halloumi, ja det väljer man ju själv hur mycket man vill ha per portion.

Slut på matrecept! Vidare till …

Den 24 juli då vi åkte och (p)romenerade vid Bommersvik för jag ville testa att använda ett (p)olfilter på mitt nya objektiv. Polfilter ska ge lite mustigare färger. Jag har faktiskt haft det liggande i gömmorna i flera år men det har blivit bortglömt. Det bästa är när det är blå himmel och lite dramatiska moln. Polfiltret ska hjälpa till att få lite stuns i färgerna.

Dagen var inte idealisk för himlen höll på att bli helt täckt av moln. Men plötligt såg jag ett vitt litet moln som lagt sig vid sidan av en ståtlig tall. Fortfarande fanns blå stråk på himlen och nog blev färgerna mustiga fast kanske blev bilden lite för mörk – en smaksak …

Åt samma håll ligger en bergknalle och på den står statyn Katedral av Arne Jones. Den här bilden blev alldeles för mörk, måste nog justera slutartiden med polfiltret på. Men statyn syns i varje fall bra. En avbildning av denna staty används också som logga för Bommersvik …

Och nu gick det snabbt. Ett dis lade sig över himlen, det blå försvann. Vi gick bort mot åkern och jag prövade hur det skulle bli att ta en bild på bara åkern, inget annat, resultatet, tja … en åker …

Himlen var nu grå istället för blå. Men fortfarande fanns där molntussar. Tog ett par bilder från olika håll för att se hur himlen skulle bli. På den första fick himlen en lite mer blå ton …

Medan den från andra hållet fick en lite mer rosa ton …

Morgonpromenaden den 25 juli tog vi i närområdet. Jag hade kameran med mig men gick mest och filosoferade och glömde ta bilder. När vi var nästan hemma kom jag på att jag borde väl åtminstone ta en bild. Det blev på skogsbacken vid busshållplatsen där morgonljuset var fint …

Så blev det den 26 juli och nu kommer en av bilderna som kan kopplas till ett av orden i rubriken, nämligen ”Pippi på rad”. Den här morgonen blev det (p)romenerande vid välbekanta sjön Måsnaren. Och det var där dom kom, alla ”pippi på rad” …

… om det är sådan här köbildning en söndagmorgon, hur ska det då vara på måndagmorgonen …

Den här morgonen hittade jag en liten stig ner till de mörkare delarna av vattnet. Där vegetationen är så tät att solen knappt når fram. Där träden stampar med fötterna i vattnet. Där ormbunkarna bor, där skuggorna är så djupa att ingen vet om det är dag eller natt …

”Ut på sjön den vida, ska vi glida i en blåmålad båt” … en strof från någon gammal melodi som dök upp i huvudet, även om den båten visst var grönmålad …

Jo jag vet, den här vyn är ofta med i mina inlägg men jag kunde inte låta bli …

Den här vyn likaså. Men jag tycker den är så vackert inramad. Och så såg jag att några av björkens löv börjat skifta i lite höstnyanser, eller också så var bara löven lite vissna, för än är det ju långt kvar till hösten …

Så vek vi av från stigen vid vattnet och gick upp mot stigen som går längs hagarna och där stora vackra, gamla träd växer. Som alla vet älskar jag sådana här stigar …

Och jag älskar också ljusets lek bland skuggorna …

Efter promenaden bland ljus och skuggor gick vi tillbaka mot bilen. Återigen passerade vi vattnet som nu lyste i en nästan turkos nyans. Fick bli avslutningsbilden …

Det blev morgon den 27 juli. Jag kunde konstatera, när jag satt och åt frukost och läste morgontidningen i arbetsrummet att det började bli (p)raktfull blomning utanför fönstret. Höstanemonerna har mängder med knoppar och flera blommor har börjat slå ut. Dom sprider sig och är nu som en ”anemonskog”. Ska flytta några till trädgårdssidan men det blir i vår, höstanemoner ska planteras på våren för att hinna etablera sig …

Utanför fönstret växer också vidjehortensian ‘Annabelle’ som det här året är helt översållad av stora, tunga blommor. Trots det håller sig blommorna upprätta. Det där med att sätta tre plantor tätt i grupp (tätare än man tror), planterade i en triangel var ett bra tips jag fick en gång i tiden. Grannar som har planterat en enda buske har blommorna liggande på marken efter tunga regnskurar. Mina nickar lite men tar stöttning mot en kompis grenar och när vattnet är borta, ja då ser dom ut som innan regnet. Har hör att det nu finns nya sorter som är lite stadigare men jag älskar mina vita ‘Annabelle’ som ger så enormt med blomning och lyser i augustikvällarna …

I trädgården har mina blå flox (nej här måste det bli det latinska namnet, (P)hlox paniculata ‘Blue Paradise’) precis börjat slå ut. Lite skadade blommor av en häftig, nattlig regnskur men det finns många knoppar på gång och håller sig bara rådjuren borta så …

Och så tänkte jag avsluta med några bilder på det andra ”P”:et i min rubrik. Pärlemorfjäril. Det är inte ofta jag lyckas fotografera fjärilar och jag är dessutom dålig på att veta vilken sort det är. Men jag är nästan säker på att det här är en pärlemorfjäril, men vilken sort, det vet jag inte. Kanske någon av er som är fjärilskunniga vet?

Och det var de sista fotona för den här gången. Får se om jag lyckas skrapa ihop några till ett inlägg om ett tag igen. Blir svårare och svårare men alltid brukar några bilder hamna på minneskortet. Och en massa ord och meningar brukar ju alltid ha en tendens att utformas av mina fingrars dans över tangentbordet. Ibland känns det nästan som dom far runt av sig själv och skapar inlägget 🙂

Återstår nu bara att önska er alla en fortsatt bra vecka. Ta hand om er! Vi ses 🙂

Ett nedslag i sommaren …

Har köpt nytt objektiv då det gamla gick sönder. Det märkliga är att nu har jag tappat fotoglädjen och fotoögonen. Jag hittar inga motiv längre. Förut var det en utmaning att se om jag överhuvud taget skulle få någon skarp bild eller ej. Jag fick verkligen kämpa och när jag lyckades så kändes det som en triumf. Kunde ta många hundra bilder, de flesta slängde jag då dom var förstörda. Nu blir resultatet ”bra” direkt. Men tråkigt, vansinnigt tråkigt känns det som. Eller också är jag mätt på det där med att fotografera. Har för mig att samma sak händer varje sommar när grönskan är tät, ljuset skarpt och kontrasterna hårda …

Nåväl, den 11 juli var vi i varje fall vid Bommersvik och promenerade. Jag hade precis hämtat objektivet och skulle testa det. Och ok, en del bilder blev kanske rätt hyggliga ändå när jag tittar på dom så här en vecka senare …

Med gamla objektivet fick jag verkligen kämpa för att få skärpa i hela bilden när jag tog landskapsbilder eller sjömotiv och jag var nästan alltid tvungen att skärpa upp bilden i datorn efter jag förminskat den. Med det nya objektivet var det inga problem längre, i princip bara att knäppa och skärpan var ”överallt”, eller ”all over the place” som visst någon uttryckte sig en gång i tiden, fast då gällde det visst känslor …

Att ta bilder ”in i en skog” var i princip omöjligt på slutet med det trasiga objektivet. Trots att jag alltid använde manuell fokus och var säker på att jag hade rätt bländare och slutare och såg att hela bilden var skarp så blev nästan allt suddigt och skärpan hamnade bara på en trädstam eller något blad i förgrunden. Nu var det inga problem. När jag tittar på den här bilden i full storlek på datorn så ser jag detaljer ända ”längst in” i skogen …

Åkrar med en spännande himmel i bakgrunden, ja det kan nog faktiskt ge mig lite fotofeeling …

Motivet nedan döpte jag till ”ensamhet” … en inte alltför ovanlig känsla i dessa tider

Dagen efter, den 12 juli, var det dags att pröva objektivet på en gammal känd plats, Taxinge. Den här grönskan har jag prövat att fånga många gånger med det trasiga. Det har inte lyckats. Nu blev detaljerna riktigt bra med tanke på att här är det mörkt, ljuset når knappt fram alls över huvud taget även om det ser ljust och luftigt ut på bilden …

Röda hus är ju alltid vackert …

Himlar likaså …

En aktuell bild sommaren 2020. Hoppas inte skylten behövs nästa sommar …

Andhämtning, men hur var det nu med 2-meters-regeln? …

De senaste dagarna har det kommit in sommarvärme igen. Den 17 juli var det nästan så gott som vindstilla och vi tog morgonpromenaden vid Tveta så ett par bilder får väl komma med därifrån också, för ordningen skull.

Det röda huset förstås. Men den här gången får motivet heta ”Den gula bänken” …

I ormbunkarnas land …

Känslan att få se ut över vatten en stilla morgon, inte mycket som slår den …

Ljusets och skuggornas lek är väl inte så dumt heller …

Trädgården då, ja den är frodig. Floxen ‘Blue Paradise’ som syns i förgrunden kan gärna få hålla sig ett tag. Den blå färgen skär sig med temyntans röda. Tänker varje år att jag borde göra något åt det. Men det, som så mycket annat, stannar bara vid en tanke. Kanske nästa år …

Det var allt. Ett nedslag i sommaren år 2020. Om ett en stund ska vi klippa en av häckarna. Ser inte fram mot det men det är skönt när det är avklarat.

Återstår bara att önska er alla en skön avslutning på helgen och en skön kommande vecka! Och … ta hand om er!

En gråmulen dag i juli …

Det är den 11 juli när jag startar detta inlägg och vi har just satt en matbrödsdeg på jäsning. Himlen är grå, regnet hänger i luften men släpper inte taget om sin trygga hemvist högt däruppe. Efter värmeböljan har vi gått in i svalt väder. Det har varit kalla nätter ned mot 7 plusgrader och regnskurarna har avlöst varandra. Jag har därför uppehållit mig mest i uterummet … där är det alltid vackert väder.

Regnen har gjort att rosbladen fallit i drivor på altanen. Varje dag ser det ut så här …

Men trots det så fortsätter bara nya blommor och knoppar att produceras på den pånyttfödda ‘New Dawn’ …

Och när solen ibland bryter fram ställer hon gärna upp som fotomodell …

En ensam ‘Aïcha’ som inte hann med de övriga lyste i solen …

Och William Morris producerar blommor på löpande band …

Astrantian får fula blad varje sommar i början av juli. Då klipper jag bort det mesta och så börjar den om på nytt. Och av någon anledning så håller sig då de nya bladen fina resten av säsongen. Det verkar vara den livscykel den har, åtminstone hos mig …

Vitblommande hosta tycker jag är finare än de klassiska ljuslila …

Gräset växer sig högt och kommer så småningom att beblanda sig med solhattarna som ännu bara är i knoppstadiet …

I Månskenslandet (min vita rabatt) har vidjehortensian ‘Annabelle’ massor av knoppar som i knoppstadiet är ljust gröna för att sedan bli stora, runda, vita bollar …

Här växer också en ståtlig klöver …

I uterummet har en pelargon jag köpte förra året börjat blomma. Den heter ‘Mallorca’ och jag tyckte den var så fin när jag såg den i ett jätteexemplar, översållad med blommor. Min är väl ”sådär”, blommorna ser lite oansenliga ut tycker jag nu men den kanske växer till sig …

Förra året köpte vi jordgubbsplantor som vi satte i en av pallkragarna. Då blev det en blygsam skörd men i år har vi frossat i söta, goda gubbar …

Fortfarande finns många kart kvar då vi blandat med tidiga och sena så fler jordgubbsdesserter väntar. För övrigt när det gäller det ätbara så är det chili och paprika som börjar ge skörd. Har skördat flera spetspaprikor …

Och i tisdags, den 7 juli, la jag in mina första ‘F1 Fundator’ som är en’ variant av Jalapeno. Den ger rikligare med skörd och frukterna blir lite större och slätare. Jalapeno kan annars bli lite fula i skalet men det blir inte dom här. Och dom smakar precis som vanlig Jalapeno. Några hade hunnit gå över i rött så det blev en burk med röda och en burk med gröna …

I kylen har jag dessutom ett gäng färska ligger så mina 4 plantor har redan gett rikligt med skörd.

I köksfönstren har jag en annan favoritchili, ‘Fireworks’, närmare bestämt 6 plantor. Den kan jag inte vara utan. Den är utmärkt till att t.ex. blanda i kalla såser gjorda på exempelvis crème fraîche. Och den ger rikligt med små, små frukter som även är idealiska att torka i ugnen. Jag ska torka ett gäng i helgen som jag sedan kan använda i matlagningen i vinter. För att få en uppfattning om hur små frukterna är fotograferade jag dom tillsammans med mina kära Willow Tree-flickor …

”Sisters by heart” som jag fått av min kära vän och hjärtesyster …

Och ”Soar” som jag köpt själv …

Den 7 juli fick jag se regnbågen. Det regnade inte här men säkert där den befanns sig …

Lite senare blev det en enormt stark färg på molnen. Det har varit mycket sådant skådespel senaste tiden och jag kan inte låta bli att ta bilder. Är så fascinerad av moln …

Den 8 juli var vi på promenad i Tveta (som vanligt) och även om det är tjatigt så blir det lite bilder därifrån också. Lucy älskar att promenera här …

De gula näckrosorna börjar knoppas. Bladen ser nästan ut att sväva i luften …

Det röda huset måste ju få vara med …

Vid stenbryggan hade någon ställt en kruka med röda blommor …

Rallarrosornas tid är nu …

Solbelysta blad är jag svag för …

Allén är är alltid vacker men mer spännande på hösten …

Och även om alléer är vackra så undrar jag om inte stigar som den här är ännu vackrare …

För att inte tala om backar som den här …

… eller den här …

Den 10 juli tog jag in en bukett med de allra sista pionerna för den här sommaren. Inte många men en del knoppar som förhoppningsvis slår ut …

Och nu är det helt plötsligt morgon den 12 juli och inte det minsta gråmulet för solen skiner från en klarblå himmel med bara några vita molntussar. Jag missade helt att avsluta inlägget igår! Glömde bort det helt enkelt. För mitt i alltihop så ringde alarmet som talade om att degen jäst klart. Samtidigt plingade det till i mobilen, mitt nya normalobjektiv hade kommit (ersättning för det gamla som gått sönder). Beställde det i fredags eftermiddag så det var verkligen snabb leverans. Så när brödet var gräddat åkte jag och hämtade objektivet, sedan drog vi vidare till Bommersvik på eftermiddagspromenad och sedan var det dags för lördagsmiddag.

Testade objektivet på promenaden i Bommersvik. Vilken skillnad mot det gamla trasiga som bara fungerade ibland. Det skramlade och lät och zoomen hade slutat fungera. Autofocus gick inte längre att använda vilket ibland är ett måste när man ska fotografera samtidig som man ska hålla i ett hundkoppel. Och i slutändan så gick knappt ens manuell focus att använda. Och om ni undrar hur i hela världen jag haft så många bilder ändå i mina inlägg så beror det på att en hel del är tagna med macrot och de andra (tagna med det trasiga objektivet) har varit kanske 5% av de bilder jag tagit och som av en slump lyckats. Resten har hamnat i papperskorgen. Så när jag kommit hem från en promenad har jag laddat in drygt 400 bilder (de flesta suddiga) och av dom sparat 10-15. Nu slipper jag det 🙂

Och bilder från Bommersvik? Nja, det var bara testbilder för att kolla att objektivet fungerade, innan jag betalade fakturan 🙂

Nu återstår bara att säga det vanliga. Ha en skön kommande vecka och var rädda om er och alla i er närhet.

Promenader, galna rosor och lite annat …

Det är den 1 juli och inget speciellt har hänt. Det inget speciella har resulterat i drygt 40 bilder i min senaste dagboksmapp. Oj! Fast egentligen så har en del hänt ändå. Rosorna, t.ex. har, som rubriken antyder, blivit helt galna i år. Men mer om det längre ner i inlägget. Nu startar jag med lite annat …

Den 20 juni besökte vi ett för oss nytt promenadställe, Parkudden Lövsta. Enligt en broschyr vi hade skulle det vara fin utsikt över sjön. Det hade det säkert varit om vegetationen inte varit så tät. Blev bara ett fåtal bilder den här gången. Känns som en plats att besöka när höstfärgerna blir vackra och man återigen kan se ut över vattnet.

Men träd är alltid vackra …

Där finns en plats som kallas stensoffan. Vi gick uppför berget för att komma dit. Stigen var vacker med mossbeklädda bergshällar och vackra lövträd …

Och så fick vi se stensoffan och kunde konstatera att det här vore en plats att besöka en riktigt tidig morgon när naturen vaknar. Sitta på soffan och dricka en kopp kaffe med något gott till …

I mitt förra inlägg (den 25 juni) skrev jag att det var värmebölja. Och det har det verkligen varit. Jag skrev också att vi den dagen skulle åka iväg på picknick till Tullgarn och det gjorde vi. Det är så mysigt att ha picknick där. Där svalkar det från vattnet och de höga träden skänker skugga.

Himlen var utan moln och slottet vackert …

Det där med att fotografera mat har aldrig varit min grej. Bilderna jag tar ser mest oaptitliga ut men vi åt i varje fall melon och parmaskinka till förrätt och den gamla klassikern rostbiff med potatissallad plus diverse färska grönsaker till huvudrätt.

Efter maten tog vi en promenad. Kvällsljuset var vackert och jag letade motiv med ljus och skugga …

Och visst hamnade ett par kanalspeglingar på minneskortet …

En bänk i grönskan såg inbjudande ut men jag skulle inte vilja sitta där. Gräset kunde ju dölja både fästingar och ormar. Men ett snyggt fotoobjekt var den ändå …

I allén med de enorma månghundraåriga träden var skuggorna djupa. Men solen gjorde en kraftig attack från höger och konstrasterna blev dramatiska …

Allt hade varit helt perfekt om det inte varit för svärmarna med … ja inte vet jag vad det var men dom var många. Dom gick inte till attack som tur var men flög omkring oss hela tiden …

Galna rosor …

Ja nu ska jag prata rosor ett tag. Vet inte vad som hänt men i år har rosorna blivit som galna. Jag har aldrig någonsin varit med om något liknande. Visst har jag hört att det är ett rosår i år men mycket mystiskt har också hänt. Döda rosor t.ex. har återuppstått …

Jag börjar med rosen ‘Aïcha’. Förra året blommade den lite klent på försommaren. Sedan började bladen gulna på en av grenarna. Den torkade ihop och jag klippte bort den. Sedan fortsatte det på resten av grenarna som dessutom torkade in helt. Till slut fanns inget synligt liv kvar i den. Ingen aning vad den drabbats av men jag kunde konstatera att nu hade jag ingen ‘Aïcha’ längre.

På sensommaren kom det så upp något från jorden, en bit från den gamla huvudstammen. Jag tänkte då att det var någon form av vildros som tagit över. Samtidigt visste jag att ‘Aïcha’ skulle vara rotäkta så jag lät den vara kvar. Det kom fler grenar och även dom fick vara kvar.

Våren 2020 började grenarna växa och växa. Så småningom bildades massor av knoppar. Så slog dom ut. Och visst var det ‘Aïcha’. Inte kan man tro när man ser den här bilden att den här rosen dog förra sommaren …

Nästa ros jag ska prata om är ‘Rhapsody in Blue’. Den har alltid haft samma höjd hos mig, ca 60 max 70 cm. I år är den så hög att jag inte ens kan fotografera dom rosorna som sitter högst upp. Om jag inte står på stege. Den är i år en bra bit över två meter. Grenarna är kraftiga och har massor av knoppar. Trodde samma sak här. Det kanske inte är ‘Rhapsody in Blue’ men nu har några av blommorna på de höga grenarna slagit ut och visst är det den.

Här har jag stått och riktat kameran uppåt för att ta en bild på knopparna …

Men som tur är finns några låga grenar också. Vill ju kunna se blommorna och gärna ta kort på dom …

Nästa ros är en ros som torkade ihop och dog för flera år sedan. Hade den i min vita rabatt men den ville inte ta sig och till slut försvann den helt. Så i år, det där märkliga rosåret, så hände något. Helt plötsligt var den där igen och blommade. Vet inte ens vad den heter längre …

Och så kommer jag till min enda Austinros, ‘William Morris’. Den växer vid altandäcket. Jag brukar få sitta på knä eller ligga raklång på däcket när jag ska fotografera blommorna som brukar hänga som tyngder på lite veka grenar. Men i år är inte grenarna veka. Och i år är den lika hög som jag. I år kan jag stå raklång och fotografera den …

I många år har jag haft en liten hatkärlek till den rosa klängrosen ‘New Dawn’. Tycker blommorna är väldigt vackra men den har liksom aldrig velat ta sig. Men den började ta för sig ordentligt redan förra året. Den växer på ena sidan om vår stora rosbåge. På andra sidan växer honungsrosen Lykkefund. Den är ju alltid enorm men i år har den varit så kraftig att jag var tvungen att klippa den rejält. Den gick inte ens att passera under längre och jag började bli orolig för att bågen inte skulle hålla. Nu har dessa båda rosor börjat beblanda sig och det tycker jag är rätt fint.’Lykkefund’ kommer ju snart att ha blommat över men då har jag ‘New Dawn’ som fortsätter att blomma hela sommaren till långt in på hösten …

Och här är några närbilder på ‘New Dawn’, förstår att jag en gång i tiden föll för den …

Till sist, ‘Stanwell Perpetual’. Den har varit helt galen i år. Det kom så många blommor till slut att inte ens bladen syntes. Tyvärr var det under värsta värmeböljan så dom vissnade väldigt snabbt. Men jag vet ju att den kommer att fortsätta blomma hela sommaren, om än lite sparsammare …

Favorit i repris – picknick på Tullgarn

Den 28 juni var värmeböljans sista dag. Picknick igen! Tullgarn igen! Den här gången frångick jag principen att inte fotografera maten, ville ha lite stöd för minnet. Och även om den ser vansinnigt tråkig ut på bilderna så var den god. Vi brukar ha riktigt porslin men den här gången tog vi papptallrikar. Det blir det inte nästa gång, porslin ska det vara, maten smakar mycket bättre då. Men det här åt vi i varje fall …

Förrätt, små tomater, mozzarella med olivolja och lite grovriven svartpeppar och ett gäng basilikablad …

Huvudrätten hann jag börja äta på innan jag kom på att jag skulle fotografera den. Det blev ett barndomsminne, kokt skinka, färskpotatis och hemmagjord legymsallad …

Medan vi satt där och åt märkte vi att en lite kyligare vind började nagga på värmeböljan. Lätta dimmoln lade sig som en tyllgardin över solen, siluetterna djupnade mer och mer …

Efter maten promenerade vi. Vi gick längs stigar som kantades av gräs och blommor som var lika höga som vi. Så småningom kom vi fram till fågelskådningsrampen där det var tyst och öde, inga fåglar i sikte …

Fast helt öde var det inte. Ett gäng kor hade picknick dom också …

Vi gick tillbaka via dammarna. Solen var nu helt täckt av tyllgardinen. Inga spännande ljus och skuggor att fotografera men däremot tjock, frodig grönska …

Gräset längs stigen skiftade i rött …

Daggkåpan hade fått breda ut sig som den behagade och den enorma blomningen fick mig nästan att tänka på blommande rapsfält, även om den här gula färgen mer har en dragning åt lime …

Tillbaka i trädgården och uterummet

Pionerna började blomma sent hos mig. Först ut var ‘Bowl of Beauty’ …

… och ‘Sarah Bernhardt’ …

Nu är smultronschersminens tid. Överallt känns smultrondoften, så även hos oss …

I uterummet har de första blyblommorna börjat slå ut …

I uterummet är det verkligen som en djungel. Här syns ena hörnet av rummet, ut mot trädgården. Där finns chili, paprika, gurka och tomater som får representera det ätbara. Där står också blyblomman på spaljebordet tillsammans med en uppstammad doftpelargon. Till höger skymtar clivia, mitt Ginkgo-träd och en fuchsia. Utanför glasdörrarna syns portalen med ‘New Dawn’ och ‘Lykkefund’. I den bruna krukan på altandäcket växer mitt fikonträd och till vänster skymtar ett par av blommorna på min hortensia …

Vänder jag mig åt andra hållet så har jag fönstret mot framsidan. Det är där alla mina pelargoner bor. Här syns delar av det fönstret …

Däremellan finns vår sittgrupp och diverse andra växter, bland annat en annan pelargon som jag köpte förra sommaren för bladens skull. Den heter Westdale Appelblossom …

Och så kom regnet …

Den sista dagen i månaden juni kom så några rejäla regnskurar. Även om det inte blev så många mm som föll så kändes det dramatiskt med det hårda regnet och åskknallarna i fjärran. Samtidigt så kämpade solen mot molnen. Det gjorde att det blev ett helt otroligt ljus som speglade av sig inomhus där plötsligt allt gick i en gulrosa ton.

Jag försökte ta en bild på regnet. Här syns lite av det märkliga ljuset, i synnerhet syns det på trädstammen till vänster i bild …

Tog en bild åt ett annat håll, där den guldiga himlen syns. Det regnade fortfarande men nu var det bara duggregn. Därav ”diset” i bilden …

Efter ett tag slutade regnet. Diset försvann, molnen skiftade i guld, himlen i turkos och siluetterna var kolsvarta …

När jag vände mig åt andra hållet var det en helt annan färg. Här var molnen gulrosa och här var det mer dramatiskt med tjockare moln. Det var också den här färgen som färgade hela köket i gulrosa …

Slutligen en bild på lyktstolpen utanför köksfönstret …

Snipp, snapp, snut. Nu var bilderna slut … äntligen 🙂

Om det mot all förmodan finns någon som orkat hänga med hit så vill jag önska …

… En härlig fortsättning på högsommarmånaden juli. Glöm inte att hålla avstånd, tvätta händerna och vara försiktiga!