En hederlig tunnbrödsrulle …

Nu när du gjort Bostongurka, sa mannen i huset en dag …

… ska vi inte då ta och göra oss varsin hederlig tunnbrödsrulle? Jag hängde på direkt. Det var ju evigheter sedan jag åt en tunnbrödsrulle. Tror senaste gången var vid en korvkiosk som försvann för många, många, många år sedan. Den låg på Erik Dahlbergs väg i Södertälje. En av dom som jobbade där lade ner hela sin själ i korvanrättningarna. Det tog väldigt lång tid och man blev hungrigare och hungrigare innan man äntligen höll den åtråvärda rullen i handen. Då korvanrättaren tog så lång tid på sig fick han givetvis smeknamnet … ”Sölkorven”. Att det tog tid gjorde inget för den var väldigt, väldigt god!

Så nu skulle alltså mannen i huset och jag tillsammans axla ”Sölkorvens” mantel. Tunnbröd, potatis och wienerkorv inhandlades för det skulle bli en rulle med kokt korv, två i varje rulle för vi var hungriga. Senap och ketchup av rätt ”korvkioskmärke” fanns redan hemma, fattas bara hos två av korvgenerationens mest hängivna ”barn”.

Mannen är en hejare på att göra potatismos så det blev hans lott. Jag tog hand om den viktiga kryddningen av korvvattnet. Det ska dofta som när locket lyfts till de kokta korvarna i en hederlig gammal korvkiosk och det ska dofta mycket! Tre lagerblad, 1 tsk salt, 10 kryddpepparkorn och även några vitpepparkorn fick det bli. Vattnet fick koka rejält en stund innan det drogs av plattan och efter ett par sekunder slank korvarna ner. På med lock och där fick dom vänta tills moset var klart, ca 5-6 minuter.

Fram med tunnbröd, på med potatismos (vi hade till och med en sådan där mojäng man kan klicka ut moset med så det blir som små bollar) …

På med korv, senap, ketchup och den hemlagade bostongurkan. Jag mindes att mannen ville ha ketchup och senap över både korv och mos, medan jag bara ville ha på korven. Men vilket som, det blev en rejäl röra, precis som det ska vara …

Sallad och andra nyttigheter, nä, nä! Till slut virade vi ihop den och lindade in den i folie, precis som ”Sölkorven” brukade göra. Men det tog jag ingen bild på!

Hur den smakade? Mmmm, ljuvligt! Vid första tuggan kom minnen från ungdomens häng vid korvkiosken tillbaka. Och inte bara det. Jag minns när jag var liten och hela familjen åkte till Strängnäs och köpte korv i en speciell korvkiosk. Bara för att dom hade så god korv där. Jo, jo, vad gjorde man inte för en utflykt med bilen …

En sak är i varje fall klar, Det är inte sista gången vi gör tunnbrödsrulle. Nästa gång kanske vi provar med grillad korv, rostad lök och gurkmajonäs. För vad passar bättre att göra gurkmajonäs på om inte Bostongurka!

Publicerat i Kåserier, Matrecept, Nostalgi | 11 kommentarer

Yr av snöyra …

Så hände det då. Den 10 november 2019 tog höstens första snöflingor över luftrummet och jag rusade efter kameran för att dokumentera …

Första bilden är tagen kl 10:36 från köksfönstret ut mot skogsbacken som ligger i utkanten av vårt villaområde …

Tyckte det var rätt så tätt mellan flingorna i förra bilden men det blev värre. Kl 11:12 tog jag nästa bild, på exakt samma ställe. Tittar man till vänster i bild går det att ana dom två björkstammarna …

Rusade till vardagsrummet för att ta en bild upp mot skogsbacken bakom trädgården. Egentligen kanske bilden är misslyckad men jag gillar den skarpt, tycker den blev lite som en målning …

Ett par minuter senare var det mer normalt igen och rönnbären hade inga problem att lysa röda genom snöfallet …

Snön lade sig aldrig, det är fortfarande för varmt, men oj, jag blev yr av snöyran. Nu ska det bli lite kyligare ikväll och inatt. Kommer det nederbörd då så kan det ju vara vitt imorgon. Men i så fall får dom bilderna hamna i nästa inlägg.

Jag flyttar mig istället tillbaka lite i tiden. Den 4 november var det sannerligen inte novembergrått. Det blåste rätt mycket men luften var klar och färgerna otroligt intensiva. I synnerhet vattnet som lyste blåare än jag sett på länge. Kanske var det himlens blå färg och vattnets rörelse som gjorde det, kanske var luften ovanligt klar. Jag vet inte men skönt var det att se lite färg. Och kontrasterna mot dimbilderna i mitt förra inlägg kunde inte vara större.

Varma och kalla nyanser i härlig förening …

På marken låg glödande löv …

Motljus kan ge häftiga effekter …

En fläkt av sommar …

Några träd som fortfarande hade kvar sina löv …

Inbjudande promenadstråk …

Glad Lucy …

Så härligt det var med den glödande novemberdagen. De senaste dagarna har dock varit riktigt grå och stämt väldigt bra med Kerstin Frykstrands månadstavla för november …

Och idag yrde alltså snö i luften. Just nu är klockan strax efter 16 den 10 november 2019. Det är nästan mörkt ute men jag kan faktiskt se att taket på huset mitt emot är lite. lite vitt. Kanske är mer snö på gång ändå, som ligger kvar. Som sagt … det får jag se imorgon bitti när jag ska ut på morgonpromenad med Lucy!

En bra söndag kväll och kommande vecka till er alla!

Publicerat i Dagbok, Höst, November | 12 kommentarer

Dimma på novembers första dag …

Fredagen den 1 november 2019 … Vaknade till en klar morgon, totalt vindstilla och morgonens hundpromenad var frisk och skön. Solen sken från en klarblå himmel, en vacker dag. Men strax innan lunch började det bli lite skumt utanför fönstret. Och det gick snabbt. När jag tittade ut såg jag en rejäl dimma dra in. Typiskt! Jag som tänkt gå ut den första novemberdagen med kameran och fotografera spegelblankt vatten i novembersol! Nu fick jag nöja mig med nästan spegelblankt vatten i tät, grå dimma …

Första bilden är tagen från bilen därav den konstiga färgnyansen. Oj, oj, oj, det här bådade inte gott …

Första bilden ser kanske inte så dimmig ut, men det var det, bortom stigen och träden. November hade nu flyttat in bland trädens kala grenar medan oktober definitivt sagt farväl och lagt sig som en matta längs hela marken …

Dimma är ljuddämpande och jag hoppade därför högt när en and bröt tystnaden med ett rejält vingflaxande …

Ok, nu var det dags att försöka dokumentera novemberdimman över sjön. Det är det svåraste jag vet för jag hittar aldrig skärpan. Fast å andra sidan, är det tät dimma finns ju egentligen ingen skärpa. Bilderna som följer är en dyster samling, men så var det i just den här stunden. Dimman var låg, stålgrå, fuktig och tät. Visst hade jag kunnat ljusa upp bilderna i datorn och förstärkt de få färger som fanns men … då hade inte dagen blivit korrekt dokumenterad, det är ju ändå en dagbok! Så nu blir det många nyanser av grått …

Några dämpade färgstråk i den annars grå novemberpaletten …

Tror nedanstående bild blev min favorit p.g.a. enkelheten, knappt några detaljer alls. Ett motiv jag skulle kunna tänka mig att måla en akvarell av. Ibland blir jag så sugen på att börja måla igen och för att komma igång ska det vara ett enkelt motiv. November kanske är en bra akvarellmånad. Men trots att bilden ser enkel ut och knappt inte innehåller något så var det ett schå att få till den. Jag höll till och med på att ramla i vattnet. Det finns nämligen en liten kobbe (eller vad man nu ska kalla det) till höger i bild. Den ville jag ha mellan vasstråna och det … det var inte lätt. Men det gick 🙂

Nu måste jag ändå försöka bryta av med lite färg. Även om det gamla huset såg blekare ut än vanligt gav det ändå lite färg när allt annat var grått …

Och det går ju alltid att zooma in så att bara det färgrika kommer med i bilden …

Nu drog vi oss bort från vattnet. De grå nyanserna fortsatte att dominera …

Men det spelar ingen roll om det är dimma och om det är november. Björkar är alltid vackra med sina vita stammar. Hit måste jag komma tillbaka och ta en bild i lövsprickningen …

I allén ner mot Tveta kyrka var nu alla blad borta från träden och även bortstädade, kanske inför den stundande allhelgonahelgen …

Det var dags att åka hem. Då började solen att bryta igenom …

Några mer foton blev inte tagna under helgen. Det var fullt upp med annat. Bland annat besök på två kyrkogårdar där vi tände ljus vid gravarna hos våra nära och kära. Tyvärr inget besök i minneslunden det här året. Vi hade tänkt ha en liten stilla stund där tillsammans med Lucy och tända ett speciellt ljus. Det var nämligen ett år sedan hennes gammelhusse, min svärfar, gick bort. Men då det nu är förbud för hundar i minneslundarna, vilket måste respekteras, fick vi vända om. Vi tände istället de ljus vi skulle tänt i minneslunden vid mina föräldrars grav och tog stunden där. Det blev en fin stund det också ❤

Nu är det den 4 november och solen skiner just nu, vid 10-tiden, från en klarblå himmel. Det är bara någon plusgrad och en frisk nordlig vind har börjat ta tag i naturen. Det spås några dagar med kyligt väder innan det slår om mot några plusgrader och regn, lagom till helgen. Kanske typiskt novemberväder eller?

Oavsett väder, en skön kommande vecka till er alla!

Och så länkar jag till TrädgårdsFägring, för även om bilderna var grå var dom ju från naturen 🙂 Titta gärna in och se vad andra skriver om genom att klicka på bilden nedan.

Publicerat i Dimma, November | 30 kommentarer

Den djupa frostens morgon …

Vilken titel på inlägget! Låter nästan som en bok eller filmtitel. Eller som om vi drabbats av en enormt djup frost, typ permafrost. Så är det naturligtvis inte. Men efter att haft regn, djupt liggande grå moln och halkat omkring i lera i flera veckor så kändes det som den djupaste frost när jag den 28 oktober vaknade till minus 4 och helt vitt på taken.

Efter frukost var jag naturligtvis tvungen att gå ut med kameran. Har ju längtat efter lite ljus och färg, klagade på det i mitt förra inlägg. Och trots att de flesta löven fallit av så glödde de kvarvarande i morgonljuset. Lite extra glöd blev det av kontrasten mot den vita frosten. Visst smälte frosten så fort solen sken på den men några frostiga bilder hann jag ta … plus några med en hel del färg!

Morgonljus, långa skuggor och vitt i gräset av frost …

Så vandrade jag in i skuggan. Men jag såg ljuset längre fram …

Passerade en trädgård med frostnupna astrar, enormt fina ..,

När frosten ligger tjock men färgerna kämpar sig igenom, det gillar jag …

Ingen hade ännu suttit på soffan …

Motljuset fick frosten att lysa lite extra vit …

Vattnet i en av de senaste dagarnas regnpölar hade frusit i rörelsen och skapat vackra mönster …

Frostnupna bär …

Blad som för bara någon dag sedan hängde bruna och tråkiga på sin gren glimmade nu likt bärnsten, tänk vad lite morgonsol kan göra …

Solsken, frostigt gräs, stenar och några björkstammar blev till en favoritkombination …

En skata betraktade både mig och den vackra morgonen …

Här finns det faktiskt en hel del löv kvar. Som att vandra genom en portal, gjord i guld …

Men här hade alla löv fallit! En väldigt blek bild i jämförelse med det som komma ska …

För nu blir det färg!

Ja det var väl allt! Där fick jag för att jag i förra inlägget klagade på att det var så lite färg och att det var grått, mulet och regnigt! Gillar när naturen och vädret ger mig svar på tal 🙂

Och som vanligt länkar jag till TrädgårdsFägring! För att komma dit är det bara att klicka på bilden nedan!

Publicerat i Höst, Naturbilder, Oktober | 17 kommentarer

Innan hösten blåst iväg och runnit bort …

Oktober håller på att ta slut. Färgerna som varit dämpade denna höst rinner av träden i en strid ström och landar i ett hav på marken …

Jag har knappt dokumenterat hösten alls i år. Jag som älskar att vara ute och vandra i naturens höstgalleri. Till viss del har jag mig själv att skylla då jag planerade en resa i höstmånaden oktober. Fast då var det inte något vidare här hemma ändå har jag fått rapporter om. Just då var hösten isande kall och en natt kom frosten smygande och målade många löv i en svartbrun nyans. Löv som fortfarande varit gröna bara några timmar innan. Så nu är det bråttom. Nu måste jag försöka få till ett inlägg och fånga det sista av oktoberhösten innan den helt blåst iväg och runnit bort!

Solen har säkert lyst någonstans men inte här, inte långa stunder i varje fall. Den 12 oktober var det en riktigt mulen dag. Vi tog en lunchpromenad vid Tveta och jag hade kameran med mig men kom bara hem med ett par bilder. Det här motivet är ju välkänt vid det här laget och visst är väl kanske löven vackra där dom ligger i drivor på marken …

Allén är i varje fall alltid vacker …

Dagen efter, den 13 oktober var i princip lika mulen. Det blev ett besök vid Taxinge men jag hade svårt att känna motivering och hitta motiv. Det blev mest lite dokumentation av hösten, som den såg ut just då …

Den 17 oktober tog jag tag i en surdeg, mitt växtrum som det knappt gick att gå in i. Här stod krukor odiskade i drivor. Jord på golvet, fröpåsar i oordning …

Den 18 oktober skymtade för ett ögonblick lite blå stråk på himlen. Innan molnen tog över hann jag ta en bild från köksfönstret …

Den här dagen var också surdegen avklarad! Nu går det att gå in i växtrummet igen. Krukorna är alla diskade och inställda på sina hyllor i matkällaren. Golvet är rengjort, mattan dammsugen och planteringsbordet står klart att användas framåt vårkanten. Och själv kan jag sitta i stolen med en kopp te och läsa böcker och tidningar som har blivit liggande på hög. Då gör det inte så mycket att regnet smattrar mot rutan …

Fröerna är sorterade och står i sina lådor. Månadskalendern med målningar av Kerstin Frykstrand har nu uppdaterats med korrekt månad, oktober, efter att ha ”suttit fast i maj” under hela sommaren och förhösten …

Det är dags att tända det lilla trädet där den lilla tygkassen hänger med motiv av en smäcker svart katt på nattvandring längs takåsarna …

Den 19 oktober var det dags att åka och handla lite hundgrejor i Lucys favoritaffär. Den ligger inte långt från en av Södertäljes finaste rondeller med en makalöst vackert blommande sommaräng. Jag har visat bilder från den tidigare och döm om min förvåning när jag fick se den, det var fortfarande sommar i rondellen trots att vi passerat både frostnätter och halva oktober. Lite besvärligt var det att ta bilder för jag var tvungen att stå vid mittdelaren på övergångsstället och bilarna envisades med att stanna för att släppa över mig, att jag ville stå där och fotografera var ju inte lätt för dom att veta 🙂 …

När vi var i affären så tog vår sociala hund naturligtvis kontakt med en kund utan att vi såg det. Men det gjorde inget alls, hon var så glad åt kontakten, hon hade hund själv. Och det bästa av allt. Hon tipsade oss om att vi kunde åka till ett ställe som heter Brandalsund, ett naturreservat. Jag har varit där för många år sedan men då fick man klättra på stegar för att ta sig in. Men nu var det mer lättillgängligt. Vi testade naturligtvis att åka dit. Oj vad det blåste och var grått när vi kom dit. Men vi konstaterade direkt att hit skulle vi åka och följa årstidsväxlingarna. Bra med ett nytt promenadställe att lägga till de övriga. Bilderna blev lika grå och murriga som dagen var …

På väg från Brandalsund såg jag ett litet vattendrag vid vägen som såg så vackert ut (ni vet kanske också hur det kan vara, de bästa motiven ser man ofta från bilen). Vi stannade en bit ifrån men vyerna jag såg från bilen kunde jag naturligtvis inte nå. Nåja, några bilder med lite höstglöd blev det i varje fall …

Eftermiddag den 25 oktober, solen på tillfälligt besök. Gick ut i trädgården och tog kameran med macrot på. Använder av någon anledning macro mer och mer sällan. Men nu behövde jag inte bry mig om att komponera snygga motiv. En trädgård i totalt höstförfall blir som den blir.

Ett par stackars blå flox kämpade för att synas men nu var dom mer genomskinligt blekrosa …

Ett par rosor blommade faktiskt fortfarande …

Solhattarna var ett minne blott men några strålrudbeckior blommade vidare …

I år är äpplena som vanligt igen, skorviga men går att äta ändå, dom här blir nog mat till koltrastarna tror jag …

Lite lek med det sena eftermiddagsljuset …

Här vet jag inte vad jag har gjort. Hela bilden blev blek och bakgrunden blev väldigt skum men samtidigt lite abstrakt …

På kvällen, fortfarande den 25 oktober, var det dags för konsert på Estrad i Södertälje. Vi hade bokat biljetter till Sven Ingvars – Ingenting är som förut, allt är som vanligt! Om någon tror att det här är dansbandstrall säger jag bara: ”GLÖM DET”! Vilket drag, vilken musikglädje, duktiga musiker och duktig sångare! Två timmar bara försvann, vi i publiken var med och sjöng och det var en stämning utan dess like och samtidigt en fantastisk hyllning till Sven-Erik Magnusson! Oscar Magnusson har tagit över som sångare efter sin far och som han gjort det! Han hyllade också sin far väldigt fint, bland annat genom att ensam på scenen framföra Sven-Erik Magnussons tonsättning av Gustaf Frödings dikt ”Anita” (lite speciell för mig naturligtvis). Sedan sjöng han duett med sin far i en stillsam version av ”Två mörka ögon”. När showen började lida mot sitt slut och dom framförde ”Så många mil”, även den tillsammans med Sven-Erik Magnusson, då var det dags för publiken att tända mobilerna. Så här säger Oscar: ”Vi ska och kommer alltid stå stadigt med en fot i det som varit, men med den andra foten måste vi alltid ta ett kliv framåt annars stagnerar vi. Nu tar vi ett nytt steg mot att hitta vår framtida väg, där människor får mötas, glädjas, sjunga, minnas och skapa nya minnen tillsammans”. Och sjöng gjorde vi, jag var hes när jag kom hem. Och minnas, ja, det här är en konsert jag kommer att minnas länge! Tack Sven Ingvars ❤

På morgonen den 26 oktober vaknade vi till smattrande regn. Det blev en morgonpromenad iklädd regnställ och med uppslaget paraply. Inte ens Lucy, som normalt inte alls bryr sig om regn, tyckte det var behagligt. Men då var det extra behagligt att komma in i värmen igen. Lördag innebär frukost med grova frukostfrallor från ett närliggande café. Jag kokar ägg och fixar kaffe medan husse åker och köper färdiggjorda färska mackor.

På eftermiddagen blev det en tur till min barndoms kvarter i Rosenlund. Men, dagen var grå, duggregnet for i luften och kameran fick stanna hemma. Kanske skulle det blir bättre dagen efter, söndagen den 27 oktober …

Och nu är det den 27 oktober så frågan är, hur blev det? Ja det blev som vanligt, vi vaknade till ljudet av smattrande regn, inte lika hårt som dagen innan så det räckte med paraply på morgonpromenaden. Kollade på regnradarn för att se hur det såg ut och kl 8:40 så befann vi oss mitt i det djupa regnområdet (den röda pricken är min position) och det såg ut att vara mer på gång!

Det är bara att konstatera, några vackra höstmotiv verkar inte ligga inom räckhåll, inte idag i varje fall. Det spås lite sol senare i veckan då det också spås minusgrader. Men det känns inte som något att vänta på. Jag avslutar inlägget här (det har ju som vanligt blivit alldeles för långt redan nu).

En trevligt vecka till er alla! Hoppas ni får lite solsken och kan njuta av de sista höstdagarna i oktober! Själv ska jag gå och skörda mina sista chilifrukter för året som ska torkas i ugn och bli till chiliflakes!

Och som vanligt länkar jag till TrädgårdsFägring! Gå gärna in där och titta på vad andra skriver om genom att trycka på bilden nedan!

Publicerat i Dagbok, Höst, Oktober | 16 kommentarer

En oktobervecka i ett naturskönt Kroatien …

Den 2 – 9 oktober 2019 var jag på en veckas semester i Kroatien. Resan, som var en paketresa och arrangerades av en lokal resebyrå, innefattade bland annat besök i den natursköna nationalparken Krka, båtfärd till Elafitöarna vandringar i små fina byar och städer och en hel del annat.

Vi samlades vid stora torget i Södertälje för kl 7:00 skulle bussen avgå mot Arlanda. En av resenärerna förvånades att jag reste med så mycket bagage. Jag blev lika förvånad då jag tyckte att jag reste med en ganska normal resväska för att vara borta i 8 dagar. Förklaringen kom när vi kom ombord på bussen och reseledaren ropade upp våra namn. Då upptäckte kvinnan som pratat med mig om bagaget att hon och hennes kompis inte blev uppropade. Det visade sig att dom gått på fel buss, dom skulle ut på en dagstur. Dom fick snabbt hoppa av och invänta rätt buss. Jag förstod då att dom tyckte jag hade mycket packning, en resväska för en dagstur … 🙂

Morgontrafiken flöt på bra och vi var i god tid på Arlanda. Det fanns tid både för en avkopplande frukost och lite shopping. Dessutom avgick planet i tid och strax efter lunch landade vi på flygplatsen strax utanför Split där vår mycket trevliga och kunniga reseledare välkomnade oss. Nu väntade en lång bussresa på ca 25 mil från flygplatsen till Mlini och hotel Astarea där vi skulle bo i tre nätter. Vi stannade på ett ställe där lunch var förbeställd. Gott och … mycket. Just det där med mycket mat skulle visa sig vara genomgående för alla luncher och middagar under hela resan.

Jag kommer nu att visa kartbilder över de olika platser vi besökte. Det är inte alls säkert att det är den vägen kartbilderna visar som vi åkte. Det är mer för att visa ”start och mål” där målet är markerat med rött. Här var första dagens etapp …

Utanför bussfönstret passerade vi ett bergigt och många gånger ensligt landskap …

Kunde inte låta bli att ta en bild på dessa två vita ”byggnader”. Kändes som lite udda kontraster …

När vi närmade oss hotellet började det bli sen eftermiddag eller snarare, tidig kväll. Vädret var vackert, värmen var tryckande och det kändes som att en urladdning låg någonstans och lurade …

Vi installerade oss på hotel Astarea. På kvällen väntade buffé och efter den gick jag upp på rummet. Nu såg jag över bergen hur det började blixtra. Så småningom började det även mullra och regna. Det var urladdningen som kommit! Jag stod och tittade på skådespelet ute på balkongen ända tills en fladdermus kom och satte sig i håret. Då gick jag in och drog igen balkongdörrarna och insåg att det var dags att gå och lägga sig. Dagen efter väntade ett besök i Dubrovnik.

På morgonen, den 3 oktober, såg jag resterna efter nattens oväder från min balkong …

Men faran var inte över. Ett nytt oväder var på väg in. Det såg riktigt hotfullt ut …

Den här dagen väntade alltså ett besök i Dubrovnik …

Nu hade det börja regna ordentligt. Enda gången det upphörde var när vi gick den guidade turen i Dubrovnik. Vilken enorm tur. Vi hade också turen att för denna rundtur få en Kroatisk guide som bestämt sig för att lära sig norska. Och det hade hon lärt sig själv på nätet. Hon var makalöst duktig och det var ett sant nöje att lyssna på henne.

Då det regnade blev det i princip inga bilder tagna, hade till och med lämnat stora kameran på hotellet. Men de här blå blommorna som slagit rot i en gammal byggnad tilltalade mig ..

… en bild som visade att vi faktiskt var på en plats där det så sent som på 1990-talet pågick ett krig. De flesta byggnader var renoverade men här fanns kulhålen kvar …

För övrigt fick jag också lära mig att Game of Thrones var inspelat här. Det hade jag ingen aning om då det är en serie jag aldrig tittat på. Men det var många turister som gick turer för att uppleva de olika inspelningsplatserna och det syntes också i många affärer.

Så många bilder blev ju inte tagna i Dubrovnik men jag tog några översiktsbilder några dagar senare. Bilderna är tagna genom bussfönstret, därav den dåliga bildkvalitén och de lite märkliga färgerna …

Den 4 oktober blev det båtfärd med lunch ombord och vi besökte en ögrupp som heter Elafitöarna. Inte helt lätt att få fram en kartbild men här syns ändå var öarna ligger …

Nu var regnet endast ett minne blott, solen sken …

… och vattnet glittrade …

Jag vandrade i smala gränder …

Såg en bardisk med ett snyggt motiv ..,

Njöt av grönska och vackra blommor …

Granatäpplen växte överallt …

Hittade en park som var som en katedral med tak av höga träd. Här hördes inga andra ljud än fågelsång …

Det hade varit en härlig dag. På kvällen väntade buffén på hotellet. Praktiskt då det gick att välja själv vad man ville äta och kunde gå ner när man kände för det. Men lite trist att missa umgänget med de andra på resan. Jag är van med gemensam middag men å andra sidan … vi pratade väldigt mycket på dagarna. Det var ett gäng härliga resenärer med på resan!

Den 5 oktober checkade vi ut från hotellet. Vi skulle vidare till nästa hotell men först skulle vi åka till Bosnien-Hercegovina för ett besök i Mostar …

Nu lämnade vi Kroatien som är medlem i EU och åkte in i ett icke EU-land. Det betydde att vi fick tillbringa lång tid vid gränsövergången då alla pass skulle kollas. Men det gick bra och vi åkte vidare mot staden Mostar som väl de flesta minns från Balkankriget och speciellt då den vackra bron Stari Most från 1500-talet som bombades och förstördes 1993 men som återuppbyggdes och återinvigdes 2004.

Den stora kameran fick ligga kvar i den låsta bussen då jag hört att det skulle vara väldigt mycket turister och nästan omöjligt att fotografera och dessutom skulle vi se upp för ficktjuvar. Det stämde, det var enormt mycket folk inne i Mostar men ingen av oss på resan råkade ut för ficktjuvar som tur var. Det blev endast ett fåtal bilder med lilla kameran. På en av dom skymtar bron. Det gick tydligen att klättra upp i ett torn för att få en bra vy men det fick räcka så här. På ett par av bilderna anas också kommersen som var livlig! Mat var beställd på en restaurang och lunchen var mycket god och … det var som vanligt mycket mat!

Det var dags att lämna Mostar och åka vidare in i Kroatien igen och till det nya hotellet där vi skulle bo resterande dagar av vår resa. Hotellet heter Amadria Park Hotel Jure som är en del av Solaris Beach Resort. Närmaste stad är Sibenik …

Efter en något hektisk kväll i buffématsalen (det var denna kväll massor av folk och väldiga köer) gick jag till mitt rum och lade mig rätt tidigt. Tittade lite på TV, där dom körde NCIS och här gick det att titta för det var inte dubbat som det brukar vara när man är i Tyskland, Italien eller Frankrike. Sov gott i skön säng och vaknade utvilad. Efter en god frukost var det dags för dagens utfärd, som jag verkligen sett fram mot. Idag skulle vi nämligen besöka nationalparken Krka, känd för sin vackra natur och alla sina vattenfall …

Här bredde rosa mattor av cyklamen ut sig. Det var så otroligt vackert och jag fick en känsla av vår trots att det var oktober …

Men visst var även hösten närvarande med sina varma färger …

Här vandrar man på uppbyggda spångar så det är inget ”klampande” i naturen …

På sommaren är det trångt här men nu var det idealiskt. Det var egentligen bara en gång det ”körde ihop sig” lite då vi var flera grupper samtidigt på samma ställe. Och det är det strömmande vattnet och vattenfallen de flesta vill se …

Vattnet var alldeles klart och på botten såg det ut som det låg urtidsdjur …

Här var ett rikt djurliv även om vi den här dagen bara såg änder …

Och var jag än tittade såg jag underbara tavlor framför mig …

Och naturligtvis blev det lunch. Och naturligtvis var det massor av mat. Efter maten åkte vi båt till platsen där bussen väntade och tog oss tillbaka till hotellet. På kvällen åt jag pizza till middag. Dom stod nämligen och bakade jättegoda pizzor och tillhörande sallad kunde man hämta på buffébordet. Jag var trött men nöjd efter dagens gångande i nationalparken och kände återigen för en tidig kväll liggandes i sängen och titta på TV. Och viken tur jag hade, för den här kvällen körde dom en av mina gamla favoritfilmer, Local Hero, där musiken är komponerad av Mark Knopler. Insåg att det var länge sedan jag lyssnade på temat ur filmen, Going Home. Var faktiskt tvungen att gå in på Youtube och lyssna på den nu också … 🙂

Och så blev det den 7 oktober. Den här dagen skulle vi börja med att besöka Sibenik och där fick vi egen tid. Därefter var det dags att åka på vin men framför allt likörprovning till den lilla byn Draga …

Sibenik var en mysig liten stad men jag tog nästan inga bilder. Men den här antikaffären såg lite mysig ut …

I Sibenik blev det lunch och ja … det var väldigt mycket mat 🙂 Så åkte vi till den lilla byn Draga som ligger i ett område som heter Burnji Primosten. Gården vi besökte heter Baculov Dvor. Vilket otroligt trevligt ställe. Här bjöds vi på lufttorkad skinka, korvar och ostar. Så gott och jag undrade hur i hela världen jag skulle få i mig någon middag på kvällen. Passade på att ta ett par bilder när alla försvunnit in till försäljningen av likör, vin, marmelad och annat …

Efter handlandet så var det dags att åka tillbaka till hotellet. Och … det blev pizza den här kvällen också, två bitar, det fick räcka. Satt kvar ett tag tillsammans med några andra som var med på resan innan jag gick upp på rummet och i princip somnade som en stock …

Efter en god frukost, den 8 oktober, var det dags för den sista utfärden denna resa. Idag skulle vi besöka den lilla staden Trogir …

Vilken mysig liten stad. Vi gick en guidad rundtur innan vi ”släpptes lösa” på egen hand. Den ligger precis vid vattnet och det var en härlig dag, solen sken från en klarblå himmel och det var precis lagom varmt …

Vi åt en god pasta på en liten restaurang. Vi trodde vi beställde varsin portion men fick bara ett fat som servitören ställde mitt emellan oss. Ja det var bara att dela upp maten och det var precis lagom till två. När notan kom var den dessutom bara för en portion så det var verkligen perfekt. Perfekt mängd, perfekt pris och … gott! Kanske skulle säga att det var lite mer lagom efter alla tidigare enormt stora lunchportioner 🙂

Efter lunchen strosade vi runt i gränderna, så himla mysiga platser vi hittade …

Fast vad ska man säga om den här samlingen? Hm …

När vi kom tillbaka till hotellet tog jag det lite lugnt innan det var dags för kvällens middag. Den skulle bli på hotellområdet i något som heter ”Den Dalmatiska Ethnobyn”. Det var verkligen jättemysigt. Här hade man återskapat en dalmatisk gammal by med små charmiga hus. Vi samlades i ett av husen och fick in stora fat med massor av godsaker. Bara att äta och må gott. För det var verkligen jättegott och en jättetrevlig avslutning på en härlig semesterresa i Kroatien.

Det var ju mörkt när vi åt middagen så jag tog inte några bilder. Däremot promenerade vi lite runt hotellet och tog lite bilder morgonen efter, hemresedagen, den 9 oktober

Klockan 11 hämtade bussen oss och vi åkte mot flygplatsen. Runt 14 gick planet tillbaka till Sverige och när vi kom till Arlanda stod bussen och väntade på oss. Vid 18:30 var jag hemma igen efter en härlig resa!

Slutkläm: Jag tyckte mycket om Kroatien. Det är väldigt naturskönt vilket tilltalar mig. Den tiden vi åkte var idealisk då det var ”lagom” varmt och inte alls så mycket turister som under högsäsong. Jag kan tänka mig att även mitten av september är en skön tid vädermässigt. Men på somrarna blir det 35 plus och det är lite väl mycket för mig.

Det verkar finnas hur många campingplatser som helst och dom verkar vara väldigt fina, ligger naturskönt och verkar välutrustade. Där finns ofta små hus att hyra och på många är dessutom hundar välkomna. Träffade en tyska en dag med hund och vi pratade en hel del. Hon och övriga familjen hade hyrt ett hus, bilat ner och tyckte det var toppen. Med lite extra tid skulle det ju dessutom vara möjligt att se lite av övriga Europa på vägen, kanske via rutten Sverige, Danmark, Tyskland, Österrike, Slovenien, Kroatien. Alla är EU-länder där det borde gå bra att passera gränserna med hund. Vi gick och tittade i campingen som tillhörde vårt hotell och där fanns det mesta. Bland annat en supermarket med allt man kan tänka sig behöva handla som campare. Bland annat färskt bröd. Tänk att på morgonen gå och köpa nybakat bröd och pålägg, gå till sitt lilla hus med utsikt över havet och sitta där och äta frukost. Ganska tilltalande.

Och länkar gör jag till TrädgårdsFägring. För trots allt finns det ju mycket natur och även blommor med i inlägget 🙂

Publicerat i Resor | 18 kommentarer

Alla dessa tomater … nu blir det skördeprat …

Hösten är här med råge, det är lördagen den 19 oktober 2019, solen skiner för ovanlighetens skull och jag är, sedan en dryg vecka, återigen tillbaka på svensk mark. Har varit på resande fot i Kroatien under åtta dagar där den sköna sommaren dröjde kvar i ett landskap som var bedårande vackert. Bland annat besökte vi den vackra nationalparken Krka (jo det är sant, inga vokaler i namnet) med vacker natur, brusande vatten och där marken var rosa av blommande cyklamen. Båtfärd till de vackra Elafitöarna blev det också, många timmar att strosa omkring i den fina staden Trogir, vandring i ett regnigt Dubrovnik, vin, likör och marmeladprovning och mycket annat …

Men det var inte den bästa tiden jag planerat in för min resa då den hamnade mitt i tomatskörden. Det hade väl gått an om det hade varit ett normalt år eller åtminstone bara ett ”över förväntan”-år men det blev det inte i år. Jag har nämligen aldrig varit med om en liknande skörd. Att drunkna i tomater var något jag aldrig trodde jag skulle göra. Och när ca 500 stora pastatomater mognar samtidigt och måste tas omhand, då blir det stressigt. Att blogga eller göra något annat än förbereda resan och ta hand om tomater var inte tal om. Jag kan kort och gott säga att det blev väldigt, väldigt stressigt, därav min bloggpaus. Jag vill heller inte skriva på min blogg när jag ska ut och resa så därför kunde jag heller inte tala om orsaken. Men nu är jag tillbaka i Sverige igen, resan var otroligt avkopplande och visst … jag har fortfarande tomater att ta hand om men nu ett mer normalt antal … har i skrivande stund nog ”bara” ett 50-tal mogna pastatomater att ta hand om plus några hundra småtomater, i princip ingenting alltså 🙂 De som ligger i matkällaren för att konsumeras under november är då inte medräknade.

Innan jag reste hade jag påbörjat årets skördeinlägg och det tänkte jag skriva klart nu, främst som eget kom-ihåg till nästa år. Det blir ett långt inlägg för jag vill ha allt samlat på en plats. Och jag inleder naturligtvis med … TOMATERNA

Jag börjar med att flytta mig tillbaka till förra året då jag prövade att så några olika sorters evighetstomater och den jag ska skriva om heter ‘Ponderosa’ (som bröderna Cartwrights ranch för er som är så gamla att ni minns den gamla TV-serien 🙂 ) Som kuriosa kan jag berätta att jag faktiskt besökt Ponderosa där serien spelades in när vi var på en USA-resa och bland annat besökte Lake Tahoe. En speciell och även lite vemodig känsla. Men … nu var det tomaten med samma namn som jag skulle skriva om …

Att det var en evighetstomat kan jag intyga. Jag prövade hur länge jag skulle kunna ha några av dom kvar. Jag skördade dom i augusti 2018 och hade dom kvar till början av juli 2019. Då först började dom bli mjuka. Det var ju helt otroligt. Dom låg där på sitt fat, månad efter månad och såg ut som gula plommon (en del använde jag förstås i matlagningen) …

Dom var blekt gula på utsidan men svagt röda på insidan …

Hur dom smakade? Nja, det var inga tomater man går och äter på som godistomater, tyckte egentligen inte dom smakade någonting. Jag använde dom inte ens i sallad. Men jag brukade gratinera dom i ugnen och använda som tillbehör till middagsrätter av olika slag. Det var dom ok till men jag kommer inte att satsa på dom igen. Men det var kul att prova.

T O M A T E R – 2019

Jag tar inte frön från egna tomater, jag skickar efter frön, mycket för att jag är lite lat men också för att dom växer så tätt tillsammans så dom förmodligen skulle beblanda sig med varandra. Dessutom har jag några ”F1-sorter” som jag gillar och som jag alltid vill ha och dom kan jag inte ta frön ifrån.

Jag vill ha ett antal små tomater men främst pastatomater. Efter att tidigare år prövat många sorter (för det har varit så kul) så har jag nu begränsat mig till ett fåtal som jag gillar och som ger mig det vill ha ut av skörden.

De sorter jag haft i år är:

Maskotka – Röd tomat av modell ”lite större” körsbärstomat. Ger rikligt med skörd, går bra att ha i kruka i uterummet men fungerar också utomhus. Den har jag haft i många år och den kommer jag att ha nästa år. Busktomat som inte blir så hög, lite yvig dock, jag brukar försöka binda upp den för att den inte ska bli för ostyrig.

Ildi – Gul något avlång körsbärstomat som bildar klasar med massor av frukter. Nackdelen är att den mognar sent (jag odlar den utomhus då den blir hög) men fördelen är att hela klasar med mängder av frukter går att hänga i fönstren där dom mognar efterhand och ger skörd långt in på sena hösten. Den kommer jag att odla även nästa år.

Sungold – körsbärstomat, orange till färgen. Den här tomaten odlade jag för många år sedan men slutade för den sprack så lätt. I år prövade jag igen men upplevde samma sak. Inga andra tomater sprack men ‘Sungold’ gjorde det. Även om dom inte var spruckna när jag tog in dom så sprack dom efter ett tag, även om dom bara var halvmogna. Den är god, en ren ”godistomat”. Kommer inte att odla den igen.

F1 Sweet’n Neat Cherrie Kisses – Körsbärstomat med röda frukter. Väldigt rikgivande. Passar utmärkt att ha i kruka i uterummet eller på balkong. Söt och god. Det var en kruka med den tomaten som ramlade omkull en natt i uterummet och tappade ett halvt kilo omogna tomater. Då kan ni tänka er mängden, ett halvt kilo omogna körsbärstomater. Det var det som gjorde att jag prövade att göra grön tomatmarmelad som blev en stor favorit. Trots missödet fortsatte den att ge mängder med skörd. Hade tre ex, två i uterummet och en utomhus. Den utomhus trivdes inte lika bra som dom i uterummet men gav ändå rejält med skörd. Kommer jag definitivt att ha även nästa år om jag får tag i frön. En systertomat är den gula ‘F1 Sweet’n Neat Lemon Sherbet’. Uppför sig precis som den röda och ger mängder av söta, goda, gula tomater. Den har jag odlat för ett par år sedan och kommer att ha nästa år om jag får tag i frön. Den kommer att bli ersättaren för ‘Sungold’.

Sweet Casaday – Ca 5-6 cm, avlång, röd med gula strimmor. Ett impulsköp, råkade se en fröpåse och köpte den. Lite kul att ha odlat. Faktiskt väldigt bra att ha till soltorkade tomater i ugn. Då den är smal och avlång så delade jag den på längden och skar den sedan i bitar som var ca 1,5 – 2 cm. Kanske kommer jag att ha den just för att den var så bra till ”soltorkning”.

Moneymaker – Typisk röd rund tomat, inte så stor, smakade gott. Gav inte så stor skörd hos mig men det berodde nog på att den stod mörkt och trångt. Ganska bra ”lagom” -tomat som jag kanske satsar på nästa år. Eller också prövar jag en annan liknande.

Dina – En varmgul rund tomat, rätt stor, betydligt större än ‘Moneymaker’. En favorit hos mig som jag odlat i flera år nu. Den är lite mjuk och har mycket fruktkött och är söt och god. Inte så hållbar men jag kan skära upp en och bara äta och njuta. Brukar också använda den tillsammans med röda i matlagningen då den ger en söt god smak. Kommer jag definitivt att odla även nästa år.

F1 Incas – Avlång, stor och fast pastatomat. Enormt hållbar, fungerar jättebra hos mig. Jag har haft den i alla år jag odlat tomater och alltid fått riklig skörd. De år som det blir sämre skörd överlag brukar ändå Incas ge bra med skörd. Den påminner i formen om en annan pastatomat som jag har odlat i flera år, ‘Rio Grande’. Den är dock inte alls lika hållbar och jag har nu övergett den och satsar enbart på ‘F1 Incas’ då den är utmärkt att ha i matlagningen. I år har jag haft 8 plantor och kommer definitivt att ha minst lika många nästa år. Den trivs utomhus och blir inte så hög. Jag skördade de första i slutet av augusti, dom var fortfarande fasta och fina i slutet av september. Men … då det är en stor tomat så kan den drabbas av pistillröta, det märkte jag första året jag odlade den. Men då lärde jag mig knepet att alltid ta bort alla blad under första blomklasen. Kan se lite konstigt ut med ”de höga, kala stammarna” men sedan jag började med det får inte en enda pistillröta längre. Dessutom är ju jämn bevattning viktig men det kan vara svårt när dom står ute och kan drabbas av häftiga regnskurar. Hos mig är det definitivt borttagandet av blad som gjort susen. Detsamma gäller ‘Dina’ som också är en stor tomat.

Det var dom sorter jag odlade sommaren 2019. Här är en bild på några av plantorna. Till vänster syns ‘Dina’ och till höger ‘F1 Incas’ …

De små tomaterna ser ut som godis och smakar många gånger som godis och … äts också som godis. Men jag använder dom också i sallader och till att soltorka i ugn (mer om det nedan) …

Och så här har det sett ut i många av fönstren sedan i början av september …

Här kommer en liten sammanställning av det jag gjort/gör med tomaterna …

Tomatmarmelad

Som jag skrev tidigare så hände detta av en olyckshändelse, nämligen att en tomatplanta ramlade omkull en natt och tappade ett halvt kilo omogna tomater. Jag googlade och hittade massor av recept på grön tomatmarmelad. I många ingick citron och ingefära och det tilltalade mig så det fick det bli. Dom flesta hade vanligt strösocker men jag körde syltsocker.

Det doftar så friskt och gott av gröna, omogna tomater skurna i små bitar …

Och resultatet med ost och kex eller på en bit rostat bröd, mmmm …

Tomat och paprikasoppa …

Just det, paprika, det är lika bra att städa av dom direkt, även om vi befinner oss bland tomaterna. Det blev samma sak där nämligen, en enorm skörd och dom mognade tidigt. Jag har haft två sorter, en spetspaprika ‘F1 Lipari’ (4 plantor) och en ”vanlig rund”, ‘California Wonder’ (2 plantor). Bilden nedan är från den 27 september och visar två av plantorna. Fortfarande är det mängder med spetspaprikor kvar att skörda …

Soppan gör jag i ugnen, det blir extra gott när tomater, paprika, lök, vitlök och chili rostas i ugn och dofterna ska man inte tala om … ljuvliga …

Äts med ett gott bröd (bild från 2014 men soppan ser likadan ut i år)…

Här är ett inlägg från 2014 där receptet till soppan finns med.

Den här soppan äter vi ofta ”färsk” under hösten men jag fryser även in i portionsförpackningar för att ha under vintern och våren. Men grädden tillsätter jag inte förrän vid tillagningen.

Jag använder även detta recept som grund för vinterns pizzasåser, då med minimalt tillsatt vätska, ibland ingen alls beroende på hur mycket vätska tomaterna släpper. Bara att ta fram en burk ur frysen när det är dags för hembakad pizza.

Jag kan säga att vi nu har soppa och pizzasås i frysen så det räcker fram till nästa års skörd!

Soltorkade tomater i ugn

Det här är något av det bästa jag vet. Dom blir så goda och dom passar så bra i en pastasås. Jag lägger dom på en plåt och torkar dom i varmluftsugn. Jag använder olika tomater men försöker att ha de olika ”bitarna” lika stora. Har varierat värmen men kör nu på 80 grader varmluft …

När dom är klara (lite sega och mjuka och inte vätskar sig för mycket) lägger jag dom i glasburkar med basilika, vitlök och kanske lite chili. Fyller upp med olivolja och är mycket noga med att oljan verkligen täcker, det är viktigt. Första året var jag lite snål med oljan och då fick jag mögel efter någon månad. Nu håller dom flera månader i svalen …

När vi blir sugna på en god pastasås fräser jag lök, vitlök, persilja, chili och soltorkade tomater i lite olivolja (den från inläggningen av tomaterna är idealisk). När det fräst ihop och doftar gott häller jag i pastan tillsammans med lite pastavatten. Tillsätter lite grädde och till slut lite grovriven svartpeppar. Upp på tallrikar och på med riven ost, mums! Och … oljan som blir kvar i burkarna är supergod med sin smak av tomat och annat och den använder jag i matlagningen.

Grovt krossade tomater

Ja vad gör man när man kan bada i tomater. Jag tog ca 550 g tomater, skållade dom och drog av skalet. Hackade dom grovt och la ner dom i en låda. Kryddade med flingsalt, timjan och basilika. Satte på locket och lät burken stå framme i köket och ”dra” tills nästa dag då jag gjorde lasagne. Ja men … vilken otrolig skillnad med egna krossade tomater. Vackert, doftande och bara en sådan härlig känsla av att ”det här är mina egna tomater”.

När jag inte längre vet vad jag ska göra med dom tomater som är kvar kommer jag att krossa dom och lägga i frysen för att använda när jag gör lasagne och annat i vinter. En del kommer jag att frysa hela, har läst att det fungerar. Dom kommer jag att använda när jag gör fiskgryta med tomat och stark curry.

Och på tal om fiskgryta och annat tomatrelaterat. Den 24 september gjorde jag tre ”tomatsaker”. Marmelad, fiskgryta och ketchup (eller något liknande ketchup i varje fall) …

Ketchup eller vad man nu ska kalla det …

Jag gjorde ketchup förra året men i det receptet ingick honung och det hade jag inte hemma så nu blev det fritt skapande. Jag kokade ihop ”ketchupen” i två och en halv timme (ja, det är sant) och när det var klart var den riktigt tjock. Jag smaksatte den med allt möjligt, bland annat vitvinsvinäger, chili, Worcestershiresås och lite rivet citronskal.

Den 27 september åt vi högrevsburgare med pommes frites och jag pytsade upp lite ketchup i varsin skål som vi kunde använda och doppa pommesen i. Och döm om min förvåning när mannen i huset blev helt såld. Han gick och hämtade mer hela tiden och han hade den inte bara till pommesen utan även på hamburgaren. Så nu måste jag försöka dra mig till minnes hur jag gjorde. Så här såg den ut när den var klar …

Stekta gröna tomater

Minns ni den helt underbara filmen ”Stekta gröna tomater”? Nu när jag hade så många tomater kunde jag ju unna mig att leka lite. Inspirerad av filmen gjorde jag en variant av stekta gröna tomater som är en frukostklassiker i amerikanska södern.

Jag tog en omogen ‘Dina’. Tyvärr hade den börjat bli lite röd inuti och var lite lös men det fick duga …

Gjorde en dubbelpanering med mjöl som jag smaksatt med rökt paprika och chili (fatet till höger i bild). Därefter ägg och sedan pankoströbröd …

Så här såg dom ut när dom var klara. I skålen ligger lite crème fraîche med kryddor …

Hur dom smakade? Jo paneringen var supergod och anrättningen fick mig sugen på den gamla klassikern panerad camembert. Tomaterna … nja. Det var kul att pröva men troligen inget jag kommer att göra i framtiden.

Förvaring av tomater

Många kanske blir förvånade att jag har tomaterna liggande i fönstren där dom blir utsatta för både värme och sol. Men jag har inte plats för alla och dom jag beräknar att använda inom en månad fungerar bra att ha i fönstret då dom är så pass hållbara. Precis innan årets frost slår till skördar jag de sista som jag dels hänger i klasar i fönstren där dom mognar långsamt. På bilden syns ‘Ildi’ …

De större lägger jag på olika brickor och ställer i matkällaren där det är mörkt och svalt. Där mognar dom långsamt och det gör att vi har färska tomater under i stort sett hela november. Naturligtvis smakar dom inte som solmogna tomater man skördar på sommaren men … dom smakar ändå väldigt mycket tomat …

När bara någon dag återstod innan jag skulle åka till Kroatien trodde jag att jag inte hade så många stora pastatomater kvar i fönstren. Räknade dom för att se hur många och döm om min förvåning när jag kom fram till 75 stycken! Insåg ju att dom inte skulle klara sig där tills jag kom hem så jag fördelade ut dom. En del la jag i uterummet på en bricka och resten i svalen. När jag kom hem kollade jag hur dom kändes och dom var fortfarande fasta och fina. Perfekta att fortsätta ha i matlagning de närmaste veckorna. Det kommer att bli väldigt mycket mer tomatsoppa som kvällsrätt och kanske en omgång ytterligare ketchup för dom håller ju inte hur länge som helst. Dessutom hade många av de små tomaterna jag hängt i klasar i fönstren mognat när jag kom hem och dom kommer jag att äta som godis och ha i sallader. Men då dom är många blir det nog även ytterligare ett par omgångar med soltorkade tomater till vinterns pastasåser.

Och med det lämnar jag tomaterna och går över till …

G U R K A – 2019

Jag odlar två sorters gurka, en slanggurka och en inläggningsgurka, båda självbefruktande (partenokarp). Här har jag hittat två sorter som jag gillar och dom odlar jag varje år:

F1 Sherpa – slanggurka, längd ca 15 cm. Mest för färskkonsumtion eller tzatziki. Jag har fyra plantor, två i uterummet och två på altanen. De i uterummet producerar många gurkor under sommaren, brukar slänga plantorna i mitten av augusti. De på altanen håller lite längre, till mitten av september. De sista gurkorna skördade jag den 14 september och gjorde gurksallad av som vi hade som tillbehör till en av våra favoriträtter, Yakiniku …

F1 Partner – Druvgurka (inläggningsgurka). Den här odlar jag i pallkrage och hade i år tre plantor. Brukar ha två och det har faktiskt givit mer skörd än de tre jag hade i år gjorde. Men det räckte till det jag behövde. Jag lägger in smörgåsgurka som räcker ett helt år framåt. Den här bilden är från 2015 men en gurkburk är ju en gurkburk …

I år prövade jag också för första gången att göra Bostongurka med ett väldigt lyckat resultat. Det har jag skrivit om i ett annat inlägg och kopierar in text och bilder från det inlägget här …

Den 29 augusti prövade jag att göra Bostongurka för första gången. Googlade och hittade massor med recept. Väldigt skiftande när det gällde mängd gurka, ättikslag och koktider så det fick bli en blandning av olika recept. Det här ingick i varje fall …

Hackade för hand och färdighackat blev det knappt 600 g inläggningsgurka, 75 g paprika och 130 g lök. Lite chili fick följa med också …

Lade lök och paprika i en kastrull och fyllde upp med vatten så det precis täckte. Kokade upp och lät rinna av i durkslag.

Ättikslagen gjorde jag på drygt 1 dl socker, 1 dl ättiksprit (12%), 1 tesked salt och 1 msk senapsfrön (en mix mellan flera recept). Kokade ihop den och tillsatte sedan allt ”grönt” (gurka, paprika, lök och chili). Lät det koka i 25 minuter (också det en mix mellan olika recept). Två burkar blev det …

Det var det om gurkan, nu går jag vidare till …

C H I L I – 2019

Jag har dragit ner betydligt på både antal plantor och sorter när det gäller chili. Jag odlar bara för konsumtion och har några ”måste”-sorter.

Fish pepper – En vacker chili med variegerade blad och lagom starka frukter, idealiska att torka och använda som chiliflakes, framför allt i fiskrätter. Men, enormt svår att odla! Har skickat efter frön för att få ”rena” plantor men blivit besviken då kanske endast 20% av fröna gett verkliga ‘Fish’-plantor. Nu försöker jag istället att isolera 1-2 plantor varje år för att bygga upp en egen fröbank. Men dom odlar jag inomhus och dom ger nästan inga frukter alls. Kanske 2-3 frukter per planta. I år har dock en av plantorna gett ca 10 frukter och dom håller jag tummarna för ska bli bra. Det är nämligen dessutom skillnad mellan de olika ‘Fish’-plantorna. De som har övervägande gröna blad med vita stråk ger rikligt med skörd medan de med övervägande vita blad med gröna stråk ger betydligt färre. Dessvärre är de med vita blad de som dominerat hos mig de senaste åren. Men nästa år har jag råd att så lite fler plantor och kan då förhoppningsvis få några bra plantor med övervägande gröna blad.

Så här ser en ”idealisk” ‘Fish’-planta ut. Mycket grönt och enbart lite ”vita fläckar” på bladen. Ser dom ut så här vet jag att chansen finns att dom kommer att ge rikligt med skörd …

Och här syns ett exempel på frukterna (alla mognar till slut i rött) …

Och det här är den planta som i år gett mest skörd hos mig, många vita blad men också en hel del där det gröna dominerar …

Fireworks – En chili som är idealisk att odla inomhus. Har fyra plantor i köksfönstret. Ger rikligt med små, små frukter men … som namnet antyder är dom explosiva i munnen och det räcker ofta med två – tre frukter för att få ordentligt med sting i exempelvis en gryta. Även dessa är idealiska att torka i ugn och sedan använda som chiliflakes …

Jalapeño och F1 Fundator – Jalapeño är ett måste och jag har nu under två år även odlat en sorts Jalapeño men som är mycket slätare och jämnare och (hos mig) ger rikligare med skörd. Den heter F1 Fundator. Båda sorterna använder jag dels som färska men skär också i ringar, styckfryser på en plåt och lägger dom sedan i lådor i frysen.

Nu har jag dessutom kylen full med Jalapeño/F1 Fundator som jag inte hinner konsumera och ska därför pröva att pickla en del av dom.

Ecuador Purple – En chili som jag köpte frön av på en trädgårdsmässa i Berlin. Grenar och blad är lite mörka i färgen, frukterna får olika färger men börjar alltid med lila och slutar med rött. Ger rikligt med frukter och är ganska stark. Ofta behövs bara en frukt för att få bett i t.ex. en gryta. Lättodlad och lätt att ta frön ifrån. Har blivit en favorit då den är så vacker och idealisk att torka och ha i grytor och annat …

Jamaican Bell – Den här chilin har jag skrivit om förut. Det är en bärpeppar, Capsicum baccatum, med god och fruktig smak och inte så stark. Ett absolut måste hos mig och jag fyller dom alltid med ost och gratinerar i ugnen. En del konsumeras färska medan andra läggs i frysen för att konsumeras under vintern/våren. Här pågår arbetet med att fylla dom med ost …

… och här är dom klara för att styckfrysas för att sedan läggas i lådor …

Anaheim och F1 Sumher – Vill alltid ha några milda sorter som jag styckfryser och har i lådor i frysen och sedan använder som färsk i matlagningen. Anaheim är mild och den odlar jag varje år. I år prövade jag också F1 Sumher. Där var de flesta frukterna milda men en hel del var faktiskt superstarka. De milda sorterna har jag i grytor, på pizzor, i omeletter och annat. Då dom är milda kan jag ha lite mer rikligt av dom men gärna tillsammans med en lite starkare, exempelvis ‘Fireworks’ eller ‘Ecuador Purple’. Chili ger inte bara styrka utan även god smak och blandar man får man det bästa av både smak och styrka. Båda sorterna är avlånga, Anaheim är lite längre än F1 Sumher. Då F1 Sumher var så ojämn i styrkan så kommer jag troligen bara att satsa på Anaheim nästa år som ”min milda chili”.

Det var allt om årets chili. Känns oerhört skönt att ha kommit till det stadiet att jag nu bara odlar ett fåtal sorter för egen konsumtion. Chili är gott och spännande men får inte ta över hela odlingslivet.

D I L L – 2019

De senaste åren har jag lyckats väldigt bra med mina dillsådder men inte i år. Den första sådden, i början av sommaren, grodde knappt över huvud taget. Den andra sådden grodde men plantorna blev väldigt ynkliga. Sorten jag sår heter ‘Bouquet’ och är speciellt lämplig för infrysning. Men då ska den bli kraftig och fin och det blev den definitivt inte i år. Använde till färskkonsumtion och lät resten bli krondill att använda till gurkinläggningarna.

Den 11 september var jag på stan och det var torgdag. Och där låg massor av kraftig, mörkgrön ekologiskt närodlad dill och väntade på mig (bilden är från 2015 men dillen såg precis likadan ut i år) …

Jag klipper den i bitar och fryser den i lådor. Tar även vara på stjälkarna. Under hela vintern/våren när jag kokar potatis lägger jag alltid med en eller ett par dillstjälkar …

Känns verkligen skönt att ha dill i frysen. Dillen som säljs i krukor är inte roliga under vintern, dom är mest dyra.

G R Ä S L Ö K – 2019

Gräslöken verkar inte gå att misslyckas med. Jag har ett antal plantor som ger rikligt med skörd varje år. Samma sak här, jag skördar under hela hösten och fryser in i portionslådor. Inte heller gräslöken som säljs i krukor under vintern är något att ha. Vissen och gles och bladen är tunna. Skönt då att bara kunna öppna en låda och använda det jag behöver …

P O T A T I S – 2019

Som vanligt satsade vi på den röda potatisen, Cherie. Vi hade den i två pallkragar men satte bara en omgång. De senaste åren har vi satt en ny omgång när de första skördats. Lite snopet när de sista var uppätna redan i slutet av augusti. Nästa år får det bli en ny omgång när den första skördats så vi kan ha potatis in i oktober som vi brukar. Men god var den …

För övrigt så har jag bara odlat en sorts kål i år, brysselkål men inte skördat någon ännu. Huvudena är fortfarande små. Kapade topparna den 12 oktober så att dom slutar växa och kan koncentrera sig på att växa till sig. Hoppas på att kunna skörda de sista på julafton. Det har jag gjort ett par gånger tidigare och det har varit en höjdare. Men om det kommer massor med snö så går ju inte det. Håller tummarna för att det blir en bra vinter och jul för brysselkål!

Salladen fungerade inte heller i år. Lök och vitlök har jag slutat med att odla. Har inte tillräckligt med odlingsplats och det lönar sig inte. I skördetider går det dessutom att köpa jättefin lök och vitlök till bra pris i affärerna. Jag bunkrar då upp och förvarar den hela vintern i uterummet.

Det var väl ungefär det jag tänkte skriva om. Persilja, rosmarin, mynta, timjan, basilika, citronmeliss och andra kryddor har jag också odlat och en hel del av dom kommer jag att ha i köket under hösten/vintern, så länge ljuset räcker till.

För övrigt är det nu bara att se fram mot nästa års odlingssäsong. Jag kommer säkert inte att få så många tomater nästa år men utifall ska jag se till att planera en eventuell höstresa lite bättre!

Och även om bara jag själv har glädje av detta inlägg så länkar jag till TrädgårdsFägring. Det handlar ju i varje fall om odling 🙂

Publicerat i Grönsaker, Höst, Skördetider, Tomater | 21 kommentarer