Sommaren har checkat ut …

Inatt vaknade jag av att det regnade, ett hårt regn som slog som trumvirvlar mot fönstret. Natten innan var det frostvarning och då blev det fibervävstäckning av de växter som fortfarande står ute men som ska in i uterummet över vintern. Imorse letade sig en blek sol över ett landskap som nu börjar skifta färg. Sommaren har definitivt checkat ut …

… Hösten har redan anlänt och ställt sina färgglada väskor i receptionen, redo att, så fort sommarens rum är städat, flytta in och packa upp. Ibland händer det att sommaren glömmer en väska kvar i rummet. När så sker så blir det Brittsommar. Men den här sommaren hade nog inte så mycket bagage med sig över huvud taget och det är mycket tveksamt om någon väska blivit kvarglömd. Troligen inte.

Hur som helst, det var en vacker morgon idag och jag tog med mig kameran på en promenad för att dokumentera att ett färgskifte nu börjar ske i naturen. Innan jag gick tittade jag ut genom fönstret i arbetsrummet. Mellan pelargonbladen kunde jag skymta höstanemonerna …

På altandäcket kunde jag konstatera att ginkon börjat tappa sina blad …

… och att azaleornas blad börjar gå över i vackra röda toner …

Jag gick vidare ut i det fjärde blomsterhavet, allas vår trädgård. Det var en vacker morgon och solen letade sig ner i det våta gräset. Grönskan kändes nästan skir, nästan lite vårlik …

Men tittade jag noga såg jag höstens spår i form av en gren med gula blad …

Solens strålar bildade diagonala ljusstråk …

På en gren hängde några vissna löv som fick extra glöd i solljuset …

En sten, trädstammar, gräs, röda bär. En enkel men vacker tavla skapad av naturens trädgårdsdesigner …

Till och med det bruna och vissna var vackert där det låg utspritt i de fortfarande gröna skogsbackarna …

Det är enormt mycket svamp i år. De röda flugsvamparna syns överallt …

Ett vackert nyponpar tryckte sig mot varandra …

Och visst förstår man att gräs blivit populärt i trädgårdarna …

En vattenpöl kan se helt olika ut beroende på hur man ställer in skärpan. Antingen kan man låta skärpan ligga på det som ligger i vattenpölen, löv och barr …

Eller också på det som speglar sig i vattenpölen, träden …

Just nu är det mäktigt när ormbunkarna skiftar färg …

Visst är det vackert när så många färger kan samsas tillsammans …

Och där fanns också den svarta lite syndfulla färgen representerad …

Det är bara att inse att grenar och löv kommer att falla ned på asfalten i blåsten …

Men trots allt, hösten är en vacker tid …

Det var allt från morgonens promenad. Solen skiner fortfarande och jag ska strax gå ut på en promenad med hunden. Önskar er alla en skön höstvecka … för det är nog så att sommaren faktiskt har checkat ut!

Annonser

Chiliskörd – Ostfyllda klockor …

I mitt uterum ser det rätt märkligt ut nu. En massa chiliplantor utan blad. Dom mognar nu snabbt och jag har mycket att ta hand om. En favorit jag har varje år är ‘Jamaican Bell’. Det är en bärpeppar, Capsicum baccatum. Att den har ordet ‘Bell’ i namnet är inte så konstigt. Titta bara på formen, som en kyrkklocka …

Växtsättet på denna chili är att en stam växer rakt upp och delar sig så småningom. Ser lite ut som ett paraply som vänt sig i hård blåst. Varje ”paraplypinne” får sedan rikligt med röda frukter …

Jamaican Bell ger rikligt med skörd. Den är fruktig i smaken, inte så stark och lämpar sig utmärkt att fylla med ost. Jag har under sommaren skördat en hel del som vi ätit ostfyllda gratinerade i ugn. Men jag har också en hel del i frysen, ostfyllda och klara att ta fram i vinter, väldigt praktiskt. Så här gör jag:

När dom är röda och fina skördar jag dom …

Jag skär av ett lock vid skaftet …

Därefter gröper jag ur kärnor och innanmäte med skaftet på en tesked …

Nu fyller jag dom med ost. Exempel på ost att använda är feta men det går också alldeles utmärkt att fylla dom med hårdost. Jag brukar ta från slattarna som blir över på osten som vi har som pålägg. Jag håller då inte på och river osten utan hyvlar bara skivor som jag rullar och trycker ner i frukten. Dom rymmer mycket och man behöver inte snåla på osten. Ju mer ost, ju godare.

Därefter travar jag dom i lådor som jag ställer i frysen …

Nu har jag färdiga ostfyllda chili som jag kan använda under vintern. Vi använder dom som tillbehör till kötträtter, som förrätt eller som en liten kvällsrätt med sallad och ett gott bröd till. När jag ska gratinera dom tar jag så många som jag vill ha och lägger dom i en ugnsfast form med lite olivolja i botten. Därefter hyvlar jag några skivor ost över som får smälta ner över, det blir extra gott. Därefter gratinerar jag dom i 225 grader ca 10 – 12 minuter.

Det går naturligtvis också att använda annan chili, men dom får inte vara för starka. Ett par milda sorter som jag brukar använda är ‘Anaheim’ ‘Alban’ och ‘Big Jim’, samtliga Capsicum annuum. Dom är stora och dom delar jag i halvor, gröper ur och fryser. Dom fyller jag alltså inte med ost förrän det är dags att gratinera dom. Då tar jag antingen fetaost och lägger i dom eller också hyvlar jag vanlig hårdost och rullar ihop och lägger längs chilin.

Det var väl ungefär allt. Nu ska jag gå och skörda ett antal Jamaican Bell. Det har varit riklig skörd i år så det blir många att njuta av i vinter.

Är verkligen sommaren slut nu?

Jag hade en dialog med mig själv:

Fråga: Har du slutat blogga?
Svar: Nej, har bara ett uppehåll över sommaren.
Fråga: Men nu har det ju blivit september, borde inte uppehållet vara över då?
Svar: Du har rätt, sommaren lider kanske mot sitt slut. Jag måste börja blogga igen …

Jag vet inte om ni också har märkt det … men när man gör ett längre uppehåll i bloggandet är det sååå svårt att komma igång igen. Jag har försökt komma på något att skriva om hela sommaren men idéerna var lika torra som trädgården. Men nu är det dags. Jag får helt enkelt göra en liten resumé av sommaren …

I mitt förra inlägg skrev jag om torkan och bevattningsförbudet. Förbudet hävdes den här veckan och efter förra inläggets torrapport har det i varje fall kommit en hel del regn. Den första rejäla rotblötan var jag tvungen att dokumentera. Den kom den 28 juli …

Honungsrosen var nästan utblommad innan regnet kom och efter regnet hade nästan alla blomblad fallit ner och täckte altanen …

I år hade jag ingen prärie. De enda prärieväxter som fanns kvar var Echinacea purpurea ‘Magnus’. Jag hade också ett par svartkålsplantor. Dom planterade jag tillsammans med ‘Magnus’. Hade jag vetat att det skulle bli en så läcker kombination skulle jag satsat på fler svartkålsplantor …

Sent på hösten förra året jordförbättrade jag två av pallkragarna med kogödsel (på påse). I den ena kragen sådde jag dill och i den andra morötter. Sådden gjorde jag i december, nära jul, när det översta jordlagret frusit. Strödde helt enkelt ut fröna på den frusna jorden och strödde sedan jord över. Därefter lade jag kompostgaller över som skydd mot fåglar, katter och andra trädgårdsbesökare. I mars lade jag över drivbänkar och då började det hända saker. Det grodde och jag hade rekordtidig dill. Jag fick så mycket dill att jag var tvungen att frysa. Den har jag använt i sommar. En del lät jag bli krondill som jag använde till gurkinläggning. Jag fick också mängder av morötter. Vi har haft morötter sedan maj och har fortfarande kvar trots att vi ätit färska, rostat i ugn, gjort legymsallad mm. Här syns en bild på några av dom …

Och på tal om gurkinläggning. Rådjuren kom ju och åt av mina gurkplantor i början av sommaren. Trodde det inte skulle bli så mycket men det blev det. 14 burkar inlagd gurka har det blivit och det får räcka. De som kommer nu använder jag färsk i sallad. Här syns fyra av burkarna …

Det är väl lika bra att fortsätta att redovisa skördandet. Jag har ju som vanligt odlat chili och även paprika. I år prövade jag att torka paprika och en mild chili som jag malde till pulver. Det blev fantastiskt gott. Fruktigt och gott, milt med ett litet lätt bett. Sorterna jag hade var: F1 Lipari (spetspaprika), Yellow Cheese Pimento (en gul paprika) och Big Jim, en stor men mild chili. Jag skar allt i rätt små bitar och lade på bakplåtspapper på ett galler och torkade i varmluftsugn, 85 grader. Det är första gången jag testar med varmluftsugn. Det fungerar bra, man behöver inte ha ugnsluckan öppen och 85 grader verkar vara lagom. Men vanlig ugn fungerar det också. Då med 75 grader och ugnsluckan på glänt.

Så här såg dom ut innan jag börjat torka dom (om ni undrar varför det ligger gafflar på papperet så är det för att hålla papperet stilla. Med varmluftugn blåser det ju rejält) …

Och här är pulvret. Det blir inte så mycket men det var ju bara ett prov. Det blir nog en omgång till, så gott blev det …

Tomaterna är många men oj så sent dom mognar i år. Jag har massor med gröna kvar ute och håller noga koll så att det inte kommer frost. Så fort det blir frostrisk kommer jag att plocka in dom och hänga klasar i fönstren. Jag har toppat dom för länge sedan, klippt av alla blommor och även de som är så små att dom inte hinner mogna. Har också tagit bort det mesta av bladen. Den här bilden tog jag den 7 september. Som synes är det massor av tomater kvar. Och det här är bara en liten del av odlingen.

Potatisen gav i år mycket skörd. Den andra omgången satte vi den 17 juli och igår (den 12 september) så skördade jag två stånd. Det blev en rejäl skörd så idag blir det nyupptagen Cherie till lunchen …

Och så lite rapporter om blommorna i trädgården. Den vita rabatten är ovanligt fin i år. Den lyser vit under hela dygnet. Den här bilden är tagen tidigt på morgonen den 7 september …

Vitlysingarna är fina i år. Dom brukar vara fjärilsmagneter men tyvärr har vi nästan inga fjärilar alls i år. Jag brukar se mängder med påfågelsöga. Jag tror det här är det första året jag inte sett en enda, Så lysingarna får vänta förgäves på bevingat besök …

Något annat som trivts i år är rosenbönorna …

Något mer som hände, närmare bestämt den 29 augusti, var att sparvhöken kom på besök …

Jag har suttit ute en del i år och filosoferat. Funderat över trädgårdens framtid och så. Det här är en av favoritsittplatserna …

På bilden syns clematis ‘Summer Snow’. En annan clematis som blommat rikligt i år är den blekblå ‘Blekitny Aniol’ …

… och så Södertälje förstås …

Och nu när det är höst blommar astrarna. Här den söta ‘Twilight’ …

Ja det var väl ungefär allt. Det blev ett långt inlägg men så innehöll det ju en stor del av sommaren också. Nu får vi hoppas på soliga höstdagar. Många blommor kommer att blomma än och när dom slutar blomma får vi njuta av de kvarvarande bladen som fångar sommarens sista solstrålar. Eller är det höstens första strålar. Vem vet …

En skön förhöst till er alla!

Trädgården kämpar på i torkan …

I mitt förra inlägg hade vi en sommarstorm på besök. Och det går att konstatera att blåsten fortsätter. Det var länge sedan det var en sådan blåsig sommar. Och torkan fortsätter. Och ju mer det blåser, ju torrare blir det. Jag läser SMHI:s rapporter varje dag med förhoppning om att det ska visas symboler med moln innehållande regn. Och ibland så finns dom där. Men kommer det något regn? Icke! Och bevattningsförbudet fortsätter, troligen hela sommaren …

Jag samlar allt vatten jag kan. Som tur är blir det mer än man kan tro. Jag lyckas vattna allt i uterummet och på altanen med enbart spillvatten. Till pallkragarna fyller jag dock kannor och vattnar. Men trädgården har inte fått något. Trots det klarar den sig riktigt bra.

Jag tog en promenad med macrot. Stjärnflockan har aldrig varit så fin. Inga fula blad som den brukar få och blommorna dansar i vinden …

I uterummet tävlar blyblomman med himlen om att ha vackrast blå färg …

Pionerna har i princip blommat ut. Det är bara ‘Bowl of Beauty’ som kämpar vidare …

Fuchsian ‘Anita’ svänger sin klarröda kjol …

Det är mycket getingar i år. En besökte den gula ‘Aïcha’, kanske för att matcha sina egna gula ränder …

På morgnarna brukar jag prata med ‘min’ groda som sitter på stenarna vid dammen …

Dillen har fått stora gula kronor och inbjuder till kameralek …

Min röda temynta har nu börjat blomma. Den är alltid lika välkommen med sin klarröda färg som lyser som ett stoppljus bland buskarnas lite mer diskreta bladfärger …

‘Lykkefund’ har blommat länge och börjar nu tappa sina blomblad. Jag kan till min stora sorg konstatera att den inte alls varit så full med liv som den brukar. Tyvärr har vi inte alls många humlor i år. Kanske beror det på torkan och de förödande frostnätterna tidigare i våras. Men blommorna är vackra och när kvällssolen lyser i deras inre blir dom som små lysande lyktor …

‘Lykkefund’ växer i portalen ut mot trädgården. På översiktsbilden går att se att gräsmattan faktiskt är förvånansvärt grön. Det är fördelen med lerjord, den håller fukten när det blir torka …

Riddarsporrarna slog i princip ut och började vissna direkt …

‘Rosanne’ står i trädgårdens torraste hörn och har bara orkat prestera ett par blommor …

Men det blir mycket smultron i år har jag kunnat konstatera …

Och på tal om smultron. Min smultronschersmin har blommat och doftat något enormt den här sommaren. Nu finns bara enstaka blommor kvar och man får gå nära med näsan för att njuta av de sista dofterna …

Och slutligen kan jag konstatera att Austinrosen ‘William Morris’ har slagit ut med sin första blomma …

För övrigt kan jag meddela att rådjuren nu ätit upp alla mina flox. Jag hade på gång ett helt hav av ‘Blue Paradise’. Nu har havet sinat. Möjligen kan det komma en liten svallvåg senare i höst men det beror ju också på hur sensommaren och hösten blir. Vi har nu i varje fall (tror vi) lyckats lokalisera platsen där dom tar sig in så den är nu tilltäppt. Vi har fått satt upp vinterstängslet igen vilket inte ser så roligt ut. Men hellre det så jag kan få ha trädgården ifred i fortsättningen. Och förresten. Dom gillar inte bara flox. Västeråsgurkan var också delikat liksom kärleksörten.

En fortsatt skön sommar till er alla!

Ute blåser sommarstorm …

Den 30 juni 2017 … vinden viner runt husknuten. Drivbänkarna som jag har som skydd över sallad och gurka hade blåst av och landat i potatisen. Potatisblasten ligger nu platt och till viss del avbruten. Som tur är är det dags att börja skörda. Träden i skogsbacken viker sig oroväckande i den hårda vinden, måtte dom stå kvar och inte falla som furor även om dom är lövträd. Och framför allt, måtte dom inte falla ner och hamna i trädgården. Stämningen är nästan lite kuslig …

Igår blåste det också friska vindar men solen sken och det var en skön dag. Då passade jag på att ta en tur med kameran. Det var ett bra tag senast och det är viktigt att inte glömma att dokumentera. Och det är viktigt att inte sluta blogga. Jag upptäckte att det är över en månad sedan jag skrev ett inlägg senast. Tiden har runnit på så snabbt att jag inte hunnit med. Men nu ska jag försöka komma igång igen …

I uterummet samtalade jag en stund med Dr Westerlund …

Dr Westerlund är en doftpelargon liksom en annan av mina doftande pelargonfavoriter, ‘Orange Fizz’ …

I uterummet står också alla mina chili och paprikaplantor och många av dom bär nu stora frukter som jag väntar på ska börja mogna …

… och där står även slanggurkan ‘Sherpa’ med många gurkor på gång …

Lika bra att städa av det ätbara. På altanen står alla tomatplantor, fortfarande med skyddande fiberväv som jag höjt upp och som nu fungerar som ett litet tak. Tomaterna stortrivs och jag såg igår att det var massor på gång. Det verkar bli en riklig skörd i år också …

Morötterna som jag sådde innan jul är nu klara för skörd. Jag provsmakade dom idag och dom smakade sååå gott …

Någon prärie har jag inte satsat på i år. ‘Magnus’ finns ju på ”prärieplatsen” permanent och i år har han fått sällskap av svartkål eller palmkål som den även kallas. Det återstår bara att se om den klarar sig tillräckligt länge (innan kålfjärilarna slår till) för att kontrastera med sina blågröna blad mot ‘Magnus’ mörkrosa blomblad. Jag gissar att det kan bli effektfullt. Om det blir det återkommer jag med bilder …

Förra året sådde jag blomstermorot som inte blev något av. Men i år verkar några av dom vara på gång och det ska bli spännande att se de utslagna blommorna …

Och till min stora glädje har ‘Aïcha’ tagit upp sig efter att ha sett väldigt dålig ut. Det visade sig att huvudstammen med alla sidogrenar dog. Det kom lite blad och knoppar men dom vissnade allihop och knopparna torkade bort och föll av. Nu har jag kapat allt och nya grenar har tagit över som ser friska och fina ut. Och de första blommorna har slagit ut …

Piontiden har startat så smått. ‘Bowl of Beauty’ är först ut …

‘Sara Bernhardt’ har massor av knoppar och när de rosa blommorna slår ut kommer dom att göra sig vackert tillsammans med den vitbrokiga kornellens blad …

Till vänster i bild syns den vitbrokiga kornellen med ‘Sara Bernhardt’ framför …

Förra året köpte jag tre ”vita” primulor att ha i min vita rabatt. Dom blev allt annat än vita. Dom blev starkt rosa, ceriserosa skulle jag kunna säga. Nu kamperar dom ihop med den gulbladiga hostan som ger en gul inramning när man kryper nära med kameran …

Tre olika sorters löjtnantshjärta har jag. Det tidigaste är det rosa som börjar sjunga på sista versen. Men ännu kan dom bidra till drömska bilder …

Det röda ‘Valentine’ gömmer sig i dunklet under buskarnas grenar och är svår att fotografera …

Det vita är det som börjar blomma senast och som också blommar längst …

Nu blommar också Astrantian. Efter ett tag blir ofta bladen fula men då är det bara att klippa ner den så börjar den om på nytt …

Nu har också nävornas tid inletts. Den här blå blommar bara under några veckor men den är väldigt vacker med stora blå blommor. Etiketten är sedan länge borta men jag har för mig att den kallades kaukasisk näva …

Mitt på dagen gassar solen i trädgården. Då gäller det att ha skuggiga sittplatser. Under ett av äppelträden i skuggan av avenbokshäcken går det utmärkt att sitta och äta lunch även om övriga trädgården badar i sol …

Bredvid den pyttelilla dammen finns också en sittplats ditt solen ofta inte når …

Skuggorna letar sig också fram till min ”doftbänk”. Det är här jag känner dofterna av guldazalean i maj. I böjan av juli kommer pionen ‘Festiva Maxima’ och i mitten av juli smultronschersminen. Här sitter jag och filosoferar och funderar över vad och om jag ska göra något i trädgården. Ingen press, bara sitta där och känna alla härliga doftpuffar …

På kvällen har skuggorna lagt sig över trädgården men solen finns kvar på altanen. Det är perfekt de gånger då kvällarna blir lite kyliga. Här står jag på altanen och tar bilden ut mot trädgården. Den ligger nu i skugga men jag står i flödande sol. På bilden syns en gren av honungsrosen. Idag har stormen rivit ner flera jättegrenar av rosen som hänger för portalen så man knappt kan gå igenom den. Men grenarna är inte brutna så när stormen bedarrat får jag ge mig ut och ”puffa upp dom” igen över portalen …

Det blev ett långt inlägg men å andra sidan så hade jag ju en hel del att ta igen också. Nu ska jag ut i stormen med hunden innan regnet SMHI förutspått drar in.

På återseende och skön helg till er alla!

Oväntat …

Rubriken är lika med temat på dagens tema i Blommig Fredag. Och det är just nu oväntat med ett blogginlägg från mig. Jag har helt enkelt p.g.a. tidsbrist fått lov att prioritera ner bloggandet. Det har också inneburit att jag inte hunnit svara på kommentarer, eller kommenterat hos er. Jag ber om ursäkt för det. Av olika orsaker kommer jag inte att vara tillbaka ordentligt i bloggvärlden förrän i mitten av juni. Men då … 🙂

Och annat oväntat … det var med hjärtat i halsgropen jag tog bort täckväven från mina rhododendron. Efter att ha sett massor av rhododendron i trädgårdar som drabbats av frystorka så väntade jag mig ihoptorkade blad och knoppar. Men till min stora förvåning så hade dom klarat sig väldigt bra …

De första blommorna har börjat slå ut …

Och den gula som verkade helt död hade några grenar längst ner som till och med börjat blomma. Den kan nog börja om igen om jag klipper ner det som är dött …

Och för mig som aldrig prövat vintersådd har det varit en oväntad upplevelse att skörda den första dillen i mitten av maj …

Jag vet ju att svavelpionen är tålig men det var ändå oväntat att den skulle ta upp sig så pass bra efter att ha legat helt platt längs marken när det var minus 7 på nätterna. Nu är den i varje fall i färd med att börja blomma. Något jag längtar efter varje år …

Men det mest oväntade är nog ändå mitt nysådda gräs. Jag hann, innan det blev bevattningsförbud, så ett par kvadratmeter gräs och vattna igenom det ordentligt. Jag la över fiberväv och det enda vatten som det fått har varit lite regn som fallit (med betoning på lite) plus lite som jag ”duttat” en gång med en vattenkanna. Döm då om min förvåning när det spirade så här fint när jag lättade på fiberväven igår …

Det var min tolkning av dagens tema. Nu återstår bara att önska er alla en riktigt skön helg i majsolen!

Titta gärna in till Hélena med Blommig fredag genom att klicka på logan nedan för att se hur andra tolkat dagens tema.

Så blev då äntligen maj skön …

Det är dags för blommig fredag igen och temat är Månadens bild. Efter förra fredagens inlägg som handlade om frostnätter och iskalla vindar har äntligen maj visat upp sitt rätta jag, hon har blivit så där skön som man säger att hon ska vara när man sjunger om henne på valborgsmässoafton. Tack för det maj!

Och så var det månadens bild då. Det får faktiskt bli två bilder. Den första visar majljuset och den efterlängtade blomningen. Äntligen blommar mitt hav av lungört och till höger börjar gullvivehavet slå ut. I bakgrunden anas narcissparaden och över allt detta vilar majsolens ljusa, lätta solstrålar …

Och igår så var det dags för vårens nässelsoppa. Så sen har jag nog aldrig varit men nässlorna var fortfarande späda och fina och soppan smakade gott med vitlöksbröd till …

Nu får nässlorna växa till sig igen och bli till glädje för nässelfjärilarna.

Det här var mitt bidrag till veckan Blommig Fredag. Nu ska jag stänga ner datorn och ge mig ut i trädgården för nu väntar den på min omvårdnad. Hoppas ni alla får en härlig helg!

Titta gärna in till Hélena med Blommig fredag genom att klicka på logan nedan för att se hur andra tolkat dagens tema.