Skriver detta inlägg för att höra om någon annan har fått samma problem som jag nu fått i den nya blockredigeraren. Så här är det …
När jag laddar upp en bild genom att dra en bild till mediabiblioteket från min dator så ser allt bra ut. Jag anger att bilden ska infogas i inlägget och då händer det märkliga … den går in två gånger och tittar jag i mediabiblioteket så ligger den nu även där två gånger. Dels med originalnamnet och sedan en kopia med tillägget -1 efter namnet. Nu måste jag alltså ta bort den ena bilden ur inlägget och även ur mediabiblioteket för jag vill ju inte ta upp plats med att ha dubbla bilder. Sedan gäller det att hålla rätt på att jag tar bort rätt bild ur mediabiblioteket.
Nu är jag inne i den klassiska redigeraren för att se att det fortfarande fungerar där. Prövar nu att lägga ut en bild på min snöklädda trädgård …
Och ja … här fungerar det ju precis som det ska. Usch, blir så trött på det här strulet så jag funderar allvarligt på att sluta blogga. Det går ju inte att ha en fotoblogg när det knappt går att ladda in bilder. Visst, jag kan väl använda den gamla redigeraren men vet ju att den kommer att försvinna. Jag anar att problemen kan vara kopplade till mitt tema. Men att börja byta tema utan att veta att det verkligen är problemet vet jag inte om jag har lust och ork med. Dessutom så lär det väl dyka upp nya problem. Temat jag använder är ett av de mest använda men … det kom ju till långt före blockredigeraren.
Ok … ett par bilder till får vara med, nu när jag använder en redigerare som fungerar …
Den 15 januari var det en gnutta sol även om den mest dolde sig bakom molnen. Men det var inte det där gråvädret som annars dominerar här. Läser om sol på många bloggar men här är det mest bara moln …
Och en sak är klar. Lucy älskar snö och har de senaste dagarna blivit som valp på nytt, trots att hon precis fyllt 10 …
Hittade en solbild till. Den tog jag den 12 januari när vi var på promenad i närområdet. Såg ett fjolårslöv som blänkte som guld med hjälp av solens strålar …
Och det fick bli den sista bilden i detta inlägg. Får se om det blir några fler … det blir det nog. Får väl använda gamla redigeraren så länge det går och testa då och då om den nya fungerar igen. Är glad att jag i varje fall hann skriva min årskrönika innan det blev problem.
Så … om någon av er som läser detta har samma problem så vore jag väldigt tacksam om ni vill tala om det. Tacksam om ni talar om även om ni inte har problem för då vet jag att det kan vara så att det är kopplat till mallen.
Ta hand om er och ha en fin söndag och kommande vecka!
Så var det dags igen att summera året som gått. Det här är min 13:e årskrönika. Det känns som ett underligt tecken att just krönika nummer 13 skulle bli summeringen av det märkligaste (kommer inte på något bättre ord) året de flesta av oss upplevt …
Mina inlägg är ofta långa men mina årskrönikor är mer än långa, dom är makalöst långa och innehåller många bilder. Men för mig är dom viktiga då dom fungerar som en sammanfattning av året som gått och med länkar till inlägg jag gjort. Jag jobbar intensivt med dom mellan jul och nyår och är därför osynlig under denna tiden, både när det gäller egna blogginlägg, kommentarer och besök på andra bloggar. Det är ett digert arbete, men samtidigt väldigt roligt. Jag läser igenom alla inlägg jag gjort under året plus anteckningar avsedda för årskrönikan. Satt just och läste min förra årskrönika och så här löd avslutningsorden om lite av det jag såg fram mot att få göra under 2020 …
”Jag vill skriva många blogginlägg, resa, gå på bio, läsa böcker, odla mer ätbart, njuta av trädgården, ta långa, stärkande promenader i skön natur och förhoppningsvis kunna fånga många vackra motiv med kameran. Hur det blir återstår att se. Kanske det kommer att visa sig i den eventuella årskrönikan för år 2020.”
Hur det blev? Ja det kommer jag att skriva om nu, för nu startar jag den långa vandringen från januari till december, år 2020 … Vill någon följa med så är ni hjärtligt välkomna men jag förstår mer än väl om ni inte orkar. Så för er som ger upp redan nu önskar jag ett Gott Nytt År … 2021! Själv förflyttar jag mig tillbaka till årets första månad …
J A N U A R I
Det var inledningen på ett nytt år och som vanligt så gick det inte att promenera i närområdet med en skotträdd hund p.g.a. smällare och fyrverkerier. Det hade startat redan veckan innan jul och fortsatt till veckan efter nyår. Från tidig eftermiddag till långt in på nätterna, varenda dag, fyrverkerier och väldigt kraftiga smällare, troligen s.k. bangers som låter som rena explosionerna. Det var som nyårsafton varenda dag. Att det är förbjudet att både sälja och använda fyrverkerier och smällare i Södertälje märks inte det minsta av, i varje fall inte i det område där vi bor.
Årets första inlägg skrev jag den 7 januari och det hette ”Lika svårt som det är lätt”. Rubriken syftade till att lika lätt som jag har att hitta motiv när solen skiner, lika svårt har jag att hitta några när dagarna är grå.
Inledningen av året hade varit blåsig och på promenaderna såg vi mängder av nedblåsta grenar …
… och som sagt, grått, grått, grått …
Inomhus var det dock inte grått för nu hade tulpansäsongen inletts …
Och jag lärde mig namnet på en stad i Kina, Wuhan. Det härjade tydligen ett virus där, det sas att det uppstått på en djurmarknad. Det var ett Coronavirus som man kunde bli väldigt sjuk av. Tur att Kina låg så långt bort. För inte skulle väl det viruset leta sig ända hit …
Och det var mildväder. Jag skrev inlägget ”Januari en vintermånad?” där jag skrev om det märkliga januariklimatet. Vi åkte på utfärder och när vi en dag var på väg till Brandalsunds naturreservat och en sällsynt sol sken såg jag en vacker och ljusbringande vy från bilen …
En annan tradition vi har varje nytt år är att gå på lokalrevy. Det gjorde vi i januari och det var lika roligt och trevligt som alltid. Att sitta i en teatersalong tillsammans med andra glada och förväntansfulla människor, att skratta tillsammans åt de lokala skämten.
Den 26 januari skrev jag om ”En lördag med vårkänsla”. En vindstilla dag med ett ljus som kom med löfte om ljusets återkomst …
Januaris sista dag var det dags att börja räkna fåglar i ”Vinterfåglar inpå knuten”. Och med siktet inställt på fågelräkning flög tiden iväg och plötsligt var vi inne i …
F E B R U A R I
Fågelräkningen pågick i fyra dagar och avslutades måndagen den 3 februari. Och som vanligt satt jag klistrad vid fönstret med papper och penna, fågelbok och kamera. Jag tog mängder med bilder och presenterade min topplista i inlägget ”Fåglarna räknade, vinnare hos mig blev”. Bilden nedan är inte vinnaren men får med sitt näpna utseende representera en av mina bevingade vänner …
Den 9 februari drog en storm in med namnet Ciara. Hos oss blir det sällan stormbyar men väl riktigt hårda vindar. Skönt då att mysa inomhus. Jag förflyttade mig till mitt lilla växtrum med planteringsbord, jord och allt annat som hör frösådder till och startade upp vårkänslan genom att så chili och paprika …
Fler och fler rapporter började komma om det nya viruset som nu fått namnet Covid-19 (coronavirus disease 2019) och som orsakades av Coronaviruset: SARS-CoV-2. Men fortfarande hördes bara om enstaka fall utanför Kina bland annat i Frankrike och en del i norra Italien. Några enstaka fall var nog inte så farligt … eller … ?
Torsdagen den 13 februari var jag på antikmässan i Stockholmsmässans lokaler i Älvsjö. Köper väldigt sällan något, tycker mest det är mysigt att gå omkring där men … jag samlar på blå vaser som jag har i ena köksfönstret där jag ju brukar ha blommor och till min stora glädje hittade jag en vas som passade utmärkt i min samling. Det är den andra vasen från höger i bilden nedan. Och naturligtvis fyllde jag genast upp vassamlingen med tulpaner …
Det var härligt att besöka antikmässan och nu längtade jag efter nästa stora mässa, trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar … för än så länge så fanns inte riktigt tanken att den kanske skulle bli hotad av det där viruset …
Den 16 februari var det dags för ett nytt oväder med hårda vindar att dra in. Den här gången var namnet Dennis. Om Dennis och annat som hände mellan den 11 och 16 februari skrev jag i ett inlägg med den märkliga rubriken ”Rubriklöst blogginlägg”.
Den 19 februari skrev jag inlägget ”En galen februarirapport”. Nu började det nämligen bli helt galet i trädgården med bland annat blommande forsythia och buskar som hade utslagna blad …
Jag konstaterade att det såg mer ut som april än februari. Mycket märklig känsla. Och SMHI konstaterade även att vi nu fått meteorologisk vår. Ett mycket märkligt år.
Den 22 februari var vi och lyssnade på Wheel of Fortune med Johan Boding & Night of Queen. Vilken stämning det var när alla i publiken stod upp och sjöng med i ”We are the Champions” … ”We will rock you” och andra sköna Queen-låtar. I pausen minns jag att vi pratade om ”det där viruset” som nu började sprida sig lite väl oroväckande i norra Italien. Vi hade tänkt boka en resa till Wien till sommaren men sa att ”vi avvaktar nog lite”, Österrike ligger ju nära Italien. Fortfarande ville vi nog inte riktigt tro att det skulle bli så farligt.
Den 24 februari skrev jag inlägget ”Innan snön(?) kommer”. Vad nu då, det var ju vår. Skulle det då komma snö? Jodå, lite snö kom det allt även om den inte låg kvar speciellt länge. Men den 27 februari såg det i varje fall lite ut som ett vinterlandskap …
Februari det här året var en dag längre då det var skottår. Månadens 29:e dag var vi ute vid Taxinge och promenerade. Den bekanta vyn som ofta syns på mina bilder hade den här dagen ett litet inslag av snö …
Med ett lätt pudertäcke av snö sa vi hejdå till februari, skottåret 2020 och gick lyckligt ovetandes om vad som komma skulle in i nästa månad …
M A R S
Det var söndagen den 1 mars 2020 och det innebar att det var dags för Vasaloppet. Jag skulle ta en bild över klungan vid vägövergången men precis då gjorde SVT en egen övergång och visade några eftersläntrare vilket resulterade i en dubbelexponerad bild som blev lite kul …
Den 8 mars vid frukosten möttes jag av nyheten att Italien satt hela Lombardiet plus 14 provinser i fyra andra regioner i karantän fram till den 3 april. Nu började allt kännas helt osannolikt. Vad var det här? Vad skulle det bli utav det? Fortfarande ville jag tro att det ändå skulle hålla sig i Italien och bara bli enstaka fall här. Försökte vara positiv och skrev ett inlägg om ”Att fånga ljuset” med bilder från en frostnupen trädgård där vårljuset flödade …
Den 7 mars fick jag se att en sparvhök satt på cafébordet. Jag tordes inte gå fram till fönstret och ta bilden för då skulle den säkert flyga iväg. Bilden är tagen från hallen, därav den dåliga kvalitén. Men den blev i varje fall dokumenterad …
Den 16 mars publicerade jag ett inlägg som jag startade att skriva den 15 mars. Hade svårt att komma på en rubrik men då det mest handlade om naturen fick det titeln ”En naturlig blandning”.
Coronaviruset hade nu fått fäste även hos oss. Trädgårdsmässan var naturligtvis inställd. Våra körövningar var inställda på obestämd tid. Hockeyserierna avslutades innan slutspel mm. Och nu upplevde vi något annat vi aldrig förut varit med om. Hyllorna gapade tomma i affärerna. Vi förstod inte att det skulle vara så illa utan planerade våra inköp precis som vanligt. Vi behövde toapapper men det kunde vi glömma. Vi behövde hårt bröd men det kunde vi glömma. Som tur var så var det övergående. Matleveranser var aldrig hotade och så småningom återgick allt (i varje fall när det gällde toapapper och annat) till normalläge.
Den 20 mars klockan 04:50 svensk tid inträffade vårdagjämningen. En enda bild tog jag den dagen och det var på en rosa morgonhimmel så den får väl representera den händelsen …
För övrigt så tyckte jag det behövdes lite ljusglimtar i tillvaron och därför skrev jag ett inlägg med den för ändamålet passande titeln ”Dags för lite ljusglimtar”. För nu var det naturen som gällde. Långa sköna promenader i solen.
Dagarna gick, mars började gå mot sitt slut. Jag fokuserade på det som var bra för det fanns ju ”Trots allt” mycket som var bra och som jag också skrev om i mitt inlägg med just den rubriken. En mycket bra sak som jag skrev om i inlägget var alla mina kamelior i olika färger som blommade överdådigt i mitt uterum. Den rosa blev min favorit det här året …
Den 25 mars hälsade jag bofinken välkommen tillbaka. Han placerade sig på den sämsta fotoplatsen, där fönsterglaset är lite vågigt men det gjorde inget. Att det var bofinken som kom tillbaka med våren gick inte att ta miste på även om inte bilden var perfekt …
Den 29 mars skrev jag inlägget ”En vacker kväll i vårens tid” som handlade om en kvällspromenad den 26 mars. Vilken kväll, vilken ljuvligt vacker kväll. En kväll då stillheten och vårljuset som dröjde kvar i skymningen gav styrka och hopp. Det är det här som är så roligt med att skriva årskrönika, att jag får gå tillbaka och uppleva sådant som fallit i glömska, sådant som begravts bland alla tråkiga nyheter som varit det här året. En bild från det inlägget får även vara med i årskrönikan …
Och med det vackra vårljuset en skymningskväll i slutet av mars på nätinnan gick vi vidare mot den månad då påsken skulle infalla …
A P R I L
April, april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill … Men april det här året var ingen månad som jag minns för alla påhittiga aprilskämt. Istället var de dominerande nyheterna att fler och fler behövde intensivvård beroende på Covid-19. Sjukvårdspersonalen slet och applåderades och blev, helt rättvist, utsedda till hjältar. Varslen började dugga tätt likt ett aprilregn. Jobba hemifrån blev ett begrepp och ordet ”håll” användes flitigt i uttryck som håll avstånd, håll i, håll ut. Vi tvättade händer så dom blev alldeles nariga, smorde händerna och tvättade oss igen. Covid-19 höll oss nu i ett järngrepp.
Men naturen, fåglarna, blommorna … allt var där, precis som vanligt. Vi handlade mat en gång per vecka och då tidigt på morgonen när det knappt var något folk ute. Jag tog mig till Plantagen för att köpa sättpotatis och det gick också bra, inga som helst problem att hålla avstånd. Den 2 april la jag ut potatisarna på groning i uterummet …
Den 3 april vaknade vi till en snöklädd trädgård. Men solen sken så snön blev inte långvarig …
I uterummet blommade mina gula clivior, ljusa och hoppingivande stod dom där med sina öppna blommor och hälsade mig varje dag …
Och på mitt Ginkgo-trädd hade de första späda gröna bladen slagit ut …
Kameliorna blommade fortfarande, ljuset flödade och dagarna blev längre och längre. Levde jag bara i min egen lilla bubbla var det en härlig tid.
På långfredagen gjorde vi ett besök i ”vår” blåsippsbacke. Det spelar ingen roll hur många bilder jag tar på blåsippor. Jag vill alltid ha fler. Jag skrev ett blogginlägg med den fyndiga rubriken ”En stund i blåsippsbacken” där bilden nedan är hämtad från.
April rullade vidare. I vår egen lite isolerade värld hände inte så mycket men utanför hände det desto mer. Covid-19 fortsatte att spridas men det fanns en förhoppning att den kommande värmen skulle dämpa spridningen.
Den 22 april konstaterade jag i ett inlägg som sträckte sig från den 18 till den 22 april att ”Färgerna tar över i naturen”. Och det gjorde dom. I och med att vårvärmen och solen kom så kom också den skira vårgrönskan. Och under de nygrönskande träden bredde nu vitsippsmattor ut sig …
Och med dagar fyllda med vårljus såg vi med tillförsikt fram mot bättre tider. Hur skulle det bli i år … skulle jag få höra våren sjungas in och skulle den sköna månaden som följer på april hälsas välkommen via Lunds studentsångare? Det undrade jag över när valborgsmässoaftonen kom och gick och april lämnade över taktpinnen till …
M A J
Det var den första maj. Jag kollade tv-tablån och visst stod Lunds studentsångare med, precis som vanligt. Jag bänkade mig framför tv:n och fick höra alla de älskade sångerna. Kören var placerad på ett tak. Ingen publik i sikte men magnolian blommade som om inget hänt. De äldre medlemmarna var inte med och sångarna stod med minst en armlängds avstånd från varandra. Och vackert var det. Jag njöt och sjöng med i dom välbekanta vårsångerna.
Men nätterna var kalla. Vi väntade med att sätta potatisen för när vi läste 10-dygnsprognoserna så varnades det till och med för frost. Något som gladde mig i trädgården var min vita magnolia ‘Wadas Memory’. Den hade massor av blommor och inte det minsta skadade trots kalla nätter med inslag av frost …
Och kalla nätter till trots. Visst var det vårgrönt och visst blommade påskliljor och annat i rabatterna. Om studentsångarna, min vita magnolia och en hel del annat skrev jag i inlägget ”En liten bit av maj”.
Det hade i princip inte kommit någon snö på hela vintern. Men den 13 maj, då såg det ut så här i luften …
Och natten mot den 14 maj var det ordentligt med frost. Påskliljorna som blommade fint i rabatten bröts och låg ner på marken på morgonen. Jag tog då in dom och satte dom i mina blå vaser tillsammans med lite gullvivor och lungört …
Trots pågående pandemi så kändes det som vanligt när vi kom till Taxinge och fick se att inspelningen av ”Hela Sverige bakar” pågick för fullt …
Maj är också en intensiv tid för mig i trädgården för när andra är klara med sitt ”vårbruk”, då har inte jag ens lämnat startblocken. Ja jag har inte ens tagit av mig överdragskläderna. Men i slutet av maj börjar det hända saker. Den 21 maj tog jag mig an en av de minst skräpiga rabatterna (då kan ni tänka er hur de andra ser ut) …
Så här såg den ut före …
Och efter, bilderna är tagna samma dag …
Den 18 maj kröp jag in bland buskarna mot grannen där jag har en massa nässlor växer. Det var äntligen dags för årets nässelsoppa …
En fördjupning om allt detta plus en massa annat går att läsa i inlägget ”Giltig frånvaro”.
Maj gick mot sitt slut. Den 31 maj skrev jag ett inlägg med rubriken ”Brytpunkt”. Trädgården hade nått en brytpunkt och gått från ful ankunge till en hyfsat snygg svan …
Så en annan eventuell brytpunkt. WordPress, där jag har min blogg, hade aviserat att alla skulle bli tvungna att använda en ny redigerare från 1 juni. Jag kände att jag inte ville börja lära mig en ny redigerare mitt i sommaren när jag tillbringade så lite tid som möjligt vid datorn så därför skrev jag i inlägget den 31 maj att om jag morgonen efter skulle vakna till en ny redigerare skulle jag göra ett blogguppehåll tills jag hade bättre med tid att lära mig den, kanske framåt hösten. Och med dom orden gick jag till sängs den 31 maj och vaknade till en ny månad, midsommarmånaden …
J U N I
Jag kollade att starta ett blogginlägg direkt på morgonen den 1 juni. Den gamla redigeraren var kvar som vanligt. Det hade blivit ett enormt liv bland användarna så dom sköt på datumet. Det kändes bra, då skulle ändringen troligen inte komma förrän framåt hösten och då skulle jag i lugn och ro kunna sätta mig in i den nya redigeraren. Det nya datumet var dock oklart men jag bekymrade mig inte speciellt mycket. Det fanns andra viktigare saker att tänka på.
Juni kom med mycket vackert i naturen. Vi tog långa promenader och åt goda måltider, antingen i uterummet, i trädgården eller på altanen. Sparris med hyvlad parmesan, rostade pinjenötter och balsamico var en favorit …
Vi njöt av stilla morgnar vid spegelblanka sjöar …
Junis dagar var varma och passerade i stilla mak, en efter en. Den 11 juni blommade mina rhododendron och azaleor som bäst …
Det var torrt och varmt och vi behövde regn. Det började varnas från kommunen att vi måste spara på vattnet för att undvika vattenbrist och ransonering …
Och så … den 15 och 16 juni hände det äntligen, det kom sammanlagt 30 mm regn …
Regnet bara försvann rätt ner i marken men vi och naturen var tacksamma för det lilla. Och värmen fortsatte. Och midsommar närmade sig. Det spåddes nu att bli den varmaste midsommaraftonen på 50 år. Vi brukar ha som tradition att åka till Taxinge slottscafé på midsommaraftonen och dricka kaffe och äta (alldeles för många) goda bakverk. Så blev det inte i år p.g.a. Covid-19. Men midsommar blev det, en lugn och behaglig men varm sådan. Om värmen och annat men märkligt nog inte så mycket om midsommar skrev jag i inlägget ”Så blev det midsommarafton år 2020”.
Att jag tycker om träd vet dom flesta som följt min blogg. Om träd och uppstamning av växter skrev jag den 25 juni i inlägget ”Jag gillar träd och att stamma upp”.
Det här året var rosbuskarna helt översållade med rosor. Otroligt vackra var dom. Surret av humlor och bin i rosenportalen var öronbedövande, på ett bra sätt …
Värmen förde med sig något annat. Överfulla badplatser med trafikkaos som följd. Att det härjade en pandemi märktes inte av. Men vi höll oss till våra promenader där det var glest med folk. I inlägget ”Promenader, galna rosor och lite annat” går att läsa mer om vad som hände i slutet av juni.
Och ivrigt sökande efter skuggiga platser lämnade vi denna rekordvarma månad och gick vidare in i högsommarmånaden …
J U L I
Junis värmebölja var ett minne blott. Redan i början av juli blev vädertypen en helt annan och jag skrev inlägget med den då passande rubriken ”En gråmulen dag i juli”.
Det började hända saker på odlingsfronten. Vi hade frossat i jordgubbar i juni och det fanns fortfarande många kvar som kunde förgylla gråvädret i juli …
Chili och paprika började nu mogna för fullt och de första inläggningarna var avklarade och stod i kylen …
Och trots att dagarna var kyliga och en pandemi var pågående så var juli som juli brukar vara. Rallarrosorna blommade i naturen …
Och rabattrosorna i trädgården …
Mitt gamla normalobjektiv till kameran hade krånglat länge och den 11 juli så kom det nya jag beställt. I mitten av månaden kom det lite sommarvärme igen och som vanligt var vi ute och promenerade. Morgnarna vid vatten var de stunder vi njöt mest av …
Alla dom där ”pippina på rad” såg vi en tidig söndagmorgon och jag undrade i mitt stilla sinne, när jag sett köbildningen, hur det skulle vara i rusningstid på måndagen …
Det andra ”P:et” i rubriken var pärlemorfjärilen som poserade så fint för mig där den satt på en av rabattens gula solbrudar …
Och på tal om fjärilar. På julis sista dag lyckades jag ta ett par bilder på en blåvinge. Det vet jag inte om jag kommer att lyckas med igen så även om inte bilden är den bästa så måste den allt få vara med i årskrönikan …
När juli gick mot sitt slut kunde jag konstatera att de första höstanemonerna i min ”anemonskog” utanför arbetsrummets fönster hade börjat slå ut …
Och med blommor som innehöll ordet ”höst” i namnet lämnade vi en julimånad som det här året dominerats av kyligt väder och tog oss an en betydligt varmare månad …
A U G U S T I
Den 1:a augusti skrev jag inlägget med rubriken ”På jakt efter (motiv)ation”. Den här tiden på året (skiftet juli/augusti) har jag ofta svårt att hitta fotomotiv och fotomotivation. Allt är liksom ”bara grönt” i naturen. Inte så många skiftningar och det känns som jag redan tagit alla årets sommarbilder. Men jag gjorde mitt bästa och även om några av bilderna är tagna den 31 juli så får dom vara med under augusti i årskrönikan.
Från början var min blogg enbart en trädgårdsblogg. Det är den inte längre, nu är den mer en natur och fotoblogg i allmänhet med inslag av trädgård. Men den 7 augusti hände det, jag skrev ett inlägg som enbart handlade om trädgård med den fyndiga rubriken ”Och nu blir det ett trädgårdsinlägg”. Från det inlägget är nedanstående bild hämtad. Den visar min sommarrudbeckia ‘Sahara’ som normalt är en ettårsväxt. Jag sådde och planterade den våren 2019 och i och med att vi hade en så mild vinter så övervintrade den och blev väldigt kraftig och fin sommaren 2020. Nu har jag täckt över den ordentligt med förhoppning om att den kommer att överleva även den här vintern. Vem vet, kanske kommer det att visa sig i den eventuella årskrönikan för år 2021.
Den 2 augusti besökte vi Tullgarn. En sådan där magiskt vacker dag. En dag jag inte kommit ihåg om jag inte jobbat med min årskrönika. Vinden var obefintlig, färgerna ljusa och lätta och luften var ljum. Jag tyckte om motivet i bilden nedan. Cykeln som står vid byggnaden med väggar i samma färg som det vackra böljande gräset. Mmm … den här dagen var det inga problem att hitta fotomotiv(ation).
Om besöket på Tullgarn och lite annat skrev jag i inlägget ”Bara några bilder och några ord” daterat den 14 augusti. Det inlägget inledde jag med följande ord …
”Just nu älskar jag augusti även om de senaste dagarna varit lite för varma. Men morgnarna har varit daggfriska och kvällarna skönt ljumma. Jag sover än så länge gott om nätterna. Stiger upp 05:30 och tar en tur till uterum, altan och trädgård. Vattnar alla blommor så det momentet är klart. Häpnar över tomaterna som hänger där i stora klasar och mognar mer och mer för var dag som går”
Om juli blev kylslagen så blev augusti desto varmare. Men det var som sagt bra för tomaterna som häpet stannat upp och satt mognaden på vänt under kalla juli.
Något resande har det ju inte blivit det här året. Men några små utflykter utanför länsgränsen blev det i augusti. Den 3 augusti besökte vi Östergötlands län där målet var Vadstena. På väg dit stannade vi på rastplatsen Svartån för att äta vår medhavda lunch …
Vi åkte vidare mot Vadstena och gick där i några timmar i staden och längs Vätterns strand. Insöp sommaren och atmosfären innan vi vände hemåt igen …
Nu hade vi fått blodad tand. Vi drog till med ett län till medan vi ändå var i farten. Den här gången blev det grannlänet, Södermanlands län. Bland annat åt vi lunch på Kafé Klavér som ligger vid Hedlandet utanför Mariefred och med en fantastisk utsikt över Gripsholms slott …
Den 8 augusti blev det ett besök hos bror och svägerska i Eskilstuna och innan vi kom dit tog vi en promenad i naturreservatet Kronskogen-Stenby …
Den 22 augusti fick jag en snilleblixt. Jag fick för mig att jag skulle beskriva varje månad i ett inlägg som skulle heta ”Vad xxxxxx kan vara” där då xxxxxx skulle bytas ut med namnet på aktuell månad. Och jag började glatt med augusti och tyckte det var jättekul. Men Lucy hon bara skrattade åt mig och sa: ”ja, ja, du matte. Det där kommer du inte att orka hålla på med”. Men jag hävdade att det skulle jag visst. Vem som fick rätt visar sig senare i årskrönikan.
Den 31 augusti skrev jag inlägget ”Och så vände vädret”. Det kom lite regn (med betoning på lite dock) och den tryckande värmen gav med sig. Den 30 augusti promenerade vi vid Taxinge och då var luften så där frisk och skön så att vi inte ville åka därifrån. Den 31 augusti däremot tog nordan i ordentligt och det började kännas som om hösten kanske ändå låg och väntade inte alltför långt bort. Så med tröja och jacka lämnade vi en augustimånad som varit ovanligt varm och hälsade välkommen till …
S E P T E M B E R
Septembers första dag brann himmelen. Jag stod i köket och fotograferade lyktstolpen utanför fönstret och lyckades få med ett flygplan. En ovanlig bild pandemiåret 2020 med tanke på hur mycket flygtrafiken minskat …
September är en hektisk tid hos mig för då pågår skördandet av främst tomater, chili och paprika. Tomater var det rekordskörd av i år … också ska jag väl säga för det var nog lika stor skörd förra året. Om det och lite annat skrev jag i inlägget ”Några septemberbilder från trädgården”.
I juli skrev jag om att mina höstanemoner börjat blomma utanför fönstret till arbetsrummet. Nu blommade dom ordentligt tillsammans med blå aster och vidjehortensian ‘Annabelle’ som innan den slagit ut har en limegrön färg. En härlig färgkombination …
Den 7 september vaknade vi till dimma och tog morgonpromenaden vid Tveta. Kyrkan låg där insvept i den mjuka dimman …
Allén vid Tveta kyrka är alltid vacker men extra vacker var den just den här morgonen då dimman var som guld …
Vi hade nu flyttat in från altanen och åt nu våra måltider i uterummet.Ibland blev det pizza och i september prövade vi att dela upp pizzadegen och ha olika toppings. Jättegott blev det och det har vi fortsatt med, hittar på nya toppings och en vegetarisk variant har blivit en favorit, dock inte med på bilden nedan …
Dygnet den 16 – 17 september drog de första hårda höstvindarna in …
Pandemin fortsatte. Det hade lugnat ner sig över sommaren men nu började kurvorna peka uppåt igen även om det än så länge var relativt lugnt på sjukhusen. Men det började komma oroväckande rapporter från övriga världen. Var det den andra vågen som kommit och även var på väg till oss?
Den 27 september fångade jag en ”Trädgård i ljuvt höstförfall” och en av bilderna i det inlägget visade gränslandet mellan sommar och höst. En rufsig rosa ros som blommade med eldiga höstfärger i bakgrunden …
September gick mot sitt slut. Det här året var färgerna extra eldiga. Det hade varit en del kalla nätter som hjälpt till med färgläggningen i naturen.
På septembers sista dag skrev jag inlägget ”Farväl september 2020”. Och med en färgskala i gult och rött lämnade vi september bakom oss och tog oss an nästa höstmånad …
O K T O B E R
Och så hände det då. Det som vi som bloggar på WordPress trodde skulle hända redan den 1 juni. När jag skulle starta ett nytt inlägg den 3 oktober så åkte hjärtat upp i halsgropen för nu var den gamla trygga världen borta. Nu slussades jag in i en helt främmande och okänd värld. Men nu var det höst och jag hade bättre tid att lära mig den nya så jag skrev inlägget ”Block editor – nu ska jag vara positiv”, där jag försökte peppa alla som, liksom jag, fått hjärtat i halsgropen vid start av ett nytt inlägg. Tillsammans skulle vi nog lösa detta. Och i nödfall gick det fortfarande att nå den gamla editorn via en bakväg som jag också tipsade om i det inlägget.
Den 4 oktober skrev jag inlägget ”Blockredigeraren – Första testen” där jag skrev om lite tips för andra att ta del av. Visst var det lite knöligt i början men jag lärde mig grunderna snabbt och nu använder jag bara den nya redigeraren då jag vet att den gamla så småningom kommer att försvinna. Och med det lämnar jag blockredigeraren och går vidare i höstmånaden oktober …
Den 5 oktober (två dagar innan Birgittas namnsdag) fick vi riktig brittsommarvärme. Vi tog vår lunchpromenad vid Telge hus, en gammal slottsruin där bara grunden finns kvar. Det var en helt ljuvlig dag och det var verkligen sommar i luften …
Den här dagen var verkligen en ljusglimt i tillvaron och mer från den dagen finns i inlägget ”Ljusglimtar i oktober”.
Nu var en intensiv tid. Jag var tvungen att avsluta skördesäsongen och även få ordning i trädgården innan frosten kom. Skörden blev som sagt enorm och får representeras av en bild på mina chili ‘Jamaican Bell’ som efter skörd räknades till 129 st …
Vad jag gjort med 129 ‘Jamaican Bell’? Jo, dels har jag ostfyllt och lagt i frysen. Jag har fryst en del hela (men urkärnade) för att ha i grytor och annat och … jag hittade på en blogg ett recept på marmelad gjord på just ‘Jamaican Bell’ och röd paprika. Det prövade jag och det blev väldigt, väldigt gott. Mer om denna bråda tid och lite annat går att läsa i inlägget ”Skördefinal, trädgårdsavslut och en liten bloggpaus”.
Oktobers dagar försvann en efter en precis som löven på många träd …
Stränderna låg tomma och öde …
Och vågorna vid strandkanten var inte den enda vågen vi tänkte på nu, för nu hade den andra vågen av pandemin dragit in, först lite lätt för att sedan öka mer och mer.
Natten mot den 13 oktober kom de första minusgraderna och den 25 oktober skrev jag inlägget ”Vad oktober kan vara”. En av bilderna i det inlägget var på en björk som lyste av solljus medan allt annat låg i skugga. En symbol för att det finns ljus i mörkret …
Den 30 oktober drog det in dimma. Men inte en grå, trist och tung dimma utan en ljus och lätt. Mina favoritmotiv den här dagen blev ett par bilder jag tog vid strandkanten.
Den 31 oktober var det Alla helgons dag och vi besökte kyrkogårdarna för gravsmyckning och ljuständning och för att minnas våra nära och kära.
Och med många brinnande ljus lämnade vi oktober bakom oss och tog oss an …
N O V E M B E R
Det var november och mitt första inlägg skrev jag inte förrän den 12:e. Inläggets titel var ”Dags för ett beslut” och inleddes med följande ord:
”Bloggandet har gått i stå och så kan det ju inte vara. Fast jag får skylla mig själv. Fick i augusti den idiotiska (känns det nu som) idén att skriva ett blogginlägg om ”vad varje månad kunde vara”. I augusti kändes idén ny och fräsch och faktiskt jätterolig att hålla på med. I september hade både idén och jag tappat spänst och i oktober kändes den bara jobbig”
Jaha, så gick det med det. Jag orkade inte fullfölja vilket kändes lite vemodigt men samtidigt som en lättnad. Lucy som skrattade åt mattes idé fick rätt och matte fick fel. Men även om hon skrattade då så tittade hon nu lite medlidsamt på mig nu och sa … ”det ordnar sig matte, du hittar säkert massor med annat att skriva om”. Och visst gjorde jag det …
Den 3 november var det presidentval i USA. En vinnare är utropad och det är inte den sittande presidenten. Han blev lite Trumpen och verkar inte vilja ge upp under denna årskrönika. När det blir får Biden, förlåt tiden utvisa.
Den 5 november var en solig och fin dag och jag hade kameran med mig på lunchpromenaden som skedde i närområdet. Om den dagen skrev jag i inlägget ”Inget speciellt alls”. I årskrönikans tillbakablick på april hade jag en bild på hur Ginkgo-trädets blad började slå ut. Nu hade dom gulnat och skulle snart falla av …
Den 6 och 7 november var två fina dagar och om dom skrev jag i inlägget ”Ett par fina novemberdagar”. Den 6 november promenerade vi vid Bommersvik och jag upplevde en skön och meditativ stund vid strandkanten medan mörkret sänkte sig …
Och den 7 november upplevde vi en helt vindstilla dag (vilket är ovanligt) vid Tullgarns slott …
Den 17 november fick jag äntligen klart i trädgården inför vintern. Det hade suttit långt inne trots att jag hade all tid i världen, eller kanske just därför. Men det var nu en fröjd att se en gräsmatta som var helt utan löv …
Löven låg nu som vintertäckning i alla rabatter. I uterummet hade min vita kamelia börjat blomma, rekordtidigt. Kameliorna ska inte blomma förrän tidigast i februari. Men visst var jag glad åt den och i skrivande stund fortsätter den att producera blomma efter blomma även om en del knoppar faller av innan dom helt slagit ut. Förmodligen beroende på att det är så pass mörkt den här tiden på året …
På tv körde dom nu ”Hela Sverige bakar” och jag mindes naturligtvis försommartiden då dom var på Taxinge och spelade in det. Nu var där tomt till höger om det lilla huset där tältet stått. Jag hoppas att dom kommer dit nästa försommar igen. Och att allt är annorlunda då …
Den 17 november när jag skrev inlägget hade det varit 15 grader varmt. Dagen efter skulle det slå om till betydligt kallare väder. Men vinterdäcken var på så skulle det komma snö så gjorde det inget. Men jag kan avslöja att det gjorde det inte, det blev bara regn.
Den 27 november köpte jag fyra amaryllis och 6 hyacinter på Blomsterlandet. Vi var där en halvtimme efter öppning och det gick hur bra som helst. Dom som hängt på låset var redan klara och hade lämnat affären och dom som var sena hade inte dykt upp. Jag ställde alla inköp i uterummet så att dom inte skulle blomma för tidigt.
Den 29 november var det söndag och det var första advent. Jag tog fram ljusstakar och stjärnor dagen innan och ytterligare ett par dagar innan hade vi bakat lussekatter. Kände inte den där riktiga glädjen för att pynta inför advent och jul men ska erkänna att när det var klart så kändes det ändå rätt bra. Och på första advent föll det dessutom lite snöflingor … även om det inte blev något av dom. Men lite fint var det ändå …
Och med det första adventsljuset som brann och snöflingor på näthinnan lämnade vi november och gick in i julmånaden …
D E C E M B E R
December blev en mörk månad på flera sätt. Covid-19-fallen blev fler och fler, dödstalen ökade och som om det inte var nog så orkade inte heller solen att ta sig igenom det grå molntäcket. Jag kollade 10-dygnsprognoserna och den enda symbolen, för att visa vädret, var ett mörkt moln. Lamporna tände vi direkt när vi gick upp och dom lyste tills vi gick och la oss. Det pratades om soltimmar och dom var 0,0.
Trots mörkret var vi ute på promenader 3 ggr per dag. Det är en stor fördel med att ha hund, man kommer verkligen ut i alla väder. En stor del av december gick utan att jag tog en enda bild. Den 6 december var det andra advent och jag skrev inlägget ”Var i hela världen är dagsljuset?”. Och även om bilderna i det inlägget är tagna i november så får dom vara med i decemberdelen av årskrönikan då texten handlar om december.
Den 8 december skrev jag inlägget ”Bloggproblem”. Jag fick tillfälligt gå tillbaka till den gamla redigeraren då det blivit problem med att publicera inlägg i den nya redigeraren. Några dagar senare fick jag en kommentar från en bloggvän (som haft samma problem) att det nu fungerade hos henne. Prövade att skriva ett inlägg och såg att allt även hos mig verkade vara tillbaka till det normala igen. Inlägget fick rubriken ”Nu håller jag tummarna”. Och i skrivande stund fungerar det fortfarande.
Det blev den 13 december och jag tittade på Luciamorgon på tv. Det var från Jukkasjärvi, inspelat utomhus och fantastiskt stämningsfullt och fint. En av de finaste Luciamorgnarna på tv tyckte jag.
Den 16 december upptäckte jag att ännu en kamelia börjat blomma. Det var min rödvita. Den brukar ibland börja blomma tidigt men det här var rekord även för den …
Den 19 december hände det äntligen. Solen bröt fram och vi fick lite efterlängtat dagsljus. Vi åkte ut till Taxinge och jag tog en bild över vyn vid ångbåtsbryggan, den vyn som så ofta förekommer i mina bilder …
Den lågt stående decembersolen förvandlade vattnet till guld …
Dagen efter, den 20 december, var det som vanligt igen, d.v.s. mulet. Det var också den fjärde advent och julen närmade sig men först skulle vi passera vintersolståndet, den 21 december. Jag tror aldrig jag läst på så många ställen som i år om hur alla längtade efter den här dagen, dagen då mörkret stannar upp och vi vänder mot ljusare tider.
Det blev julafton även detta år. Och vi vaknade till en gnistrande morgon med rimfrost och 6 grader kallt. Återigen njöt vi av ljuset, det hett efterlängtade. I trädgården fick vissnade växter nytt liv av solens livgivande strålar …
Eftermiddagspromenaden tog vi vid Taxinge där slottet lyste som guld i den lågt stående solen …
Det må se lugnt och stilla ut med det solbelysta slottet men i själva verket hade det börjat blåsa en kall nordan och vandringen längs Mälarens vatten var kylslagen, för att inte säga mycket kylslagen …
Det blev inledningen på en blåsig period. Rimfrosten försvann och det blev gråväder igen. Den 28:e blåste det rejält och även den 29:e. Men det var sydliga eller sydostliga vindar och därför inte speciellt kallt. Den 30:e var det vindstilla igen.
Jag börjar närma mig slutet av denna långa årskrönika. Det är nyårsafton 2020. Jag började med att skriva om alla smällare och raketer som var julen 2019 och inledningen av 2020. Och jag kan bara säga att det har varit precis samma problem det här året. Det startade i början av december och sedan veckan innan jul har det skjutits i princip i ett kör från sen eftermiddag och långt in på nätterna. Natten mot julafton cirkulerade en polishelikopter över vårt bostadsområde då dom slängt in fyrverkerier genom ett fönster. Men imorse såg jag en glädjande nyhet i tidningen …
”Stora mängder av fyrverkerier togs i beslag vid razzia. Beslaget innehöll runt 2000 fyrverkeritårtor samt en mängd andra fyrverkerier. Två män greps under natten mot onsdag och sitter nu anhållna misstänkta för grovt häleri och grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor”
Inte vet jag om det var gripandet och beslaget som gjort det men natten till nyårsafton var första natten sedan veckan innan jul som dom inte skjutit av mänger med fyrverkerier under nattimmarna (dom brukar starta vid 00:30 och de sista salvorna brukar komma vid 01:30). Ikväll kommer det att skjutas men vi är förberedda. Vi kommer att åka iväg till en ”fredad zon” och gå med vår skotträdda hund. Dels på eftermiddagen och sedan en tidig kvällspromenad. Sedan kommer vi att barrikadera oss inomhus, spela musik och vid midnatt, när det skjuts som värst kommer vi att sätta oss i tv-rummet i källaren och tita på en musikfilm, allt för att försöka dölja ljudet av fyrverkerier och smällare. Vi kommer att sakna en kär gäst som vi brukar fira nyår med men hoppas att vi kommer att kunna fira tillsammans nästa år igen ❤
År 2020 går mot sitt slut och nu ser vi framåt mot ett betydligt bättre och ljusare år, 2021!
GOTT NYTT ÅR till er som orkat läsa ända hit 🙂 Nu lägger vi det här året bakom oss och inväntar ljusare tider!
Det är julafton och vi närmar oss lunchtid. Vi vaknade imorse till en gnistrande morgon, rimfrost och 6 grader kallt. Det blev en längre morgonpromenad än vanligt och medan vi gick där ljusnade himlen mer och mer. Det var så härligt att inte mötas av en blöt, grå filt som vi varit vana med i december. Nu skiner solen från en klarblå himmel och det är snart dags för en ny promenad!
Hoppas ni har en lugn och skön jul även om den i år är väldigt, väldigt mycket annorlunda för många. Men vi har passerat vintersolståndet. Vi går mot ljusare tider, det måste vi tänka på.
Min röda amaryllis har slagit ut lagom till jul. Det var en lustig en. Den har tre stänglar som växer lite hur som helst, nästan som en bukett. Inte mig emot, tycker om den …
Och en abstrakt bild över vår frostiga trädgård måste ju också få vara med. Om ni undrar vad de färgglada fläckarna är för något så är det sådana där plastfigurer som man sätter på fönstren … stjärnor, tomtar och sådant. Dom fick agera fotofilter och ge en lite annorlunda bild, bara på kul …
Och med dessa bilder vill jag önska er alla en riktigt … God Jul!
Jag kommer nu att börja jobba med min traditionella årskrönika så nu kommer jag att vara lite osynlig under någon vecka. Ha det så bra så ses vi …
Det är den 20 december och det är den fjärde advent. Det är mulet. Men igår såg jag lite ljus på himlen. Kameran har mest legat på hyllan och bloggen legat i vila men inte bara beroende på vädret. Jag har nämligen drabbats av en plötslig städiver och då gäller det att hänga i innan den lika plötsligt får för sig att försvinna igen 🙂
Här har alla vitrinskåp i köket putsats och alla glas diskats. Lådor har gjorts rena och snart ska jag ta itu med resten av köksskåpen. Dessutom har jag gjort ordning mitt växtrum där drivor av krukor stått sedan i våras. Har diskat säkert 500 krukor. Är sååå nöjd! Men nu tänkte jag i varje fall få till ett inlägg …
December har ju varit väldigt, väldigt grå och mörk. Men visst har vi varit ute och promenerat. Den 14:e så åkte vi till en plats som heter Bergvik. Då passerar vi en av stadens broar. Och som så ofta, så blev det broöppning …
Passade på att ta en bild på kyrktornet genom bilfönstret …
Ett par kajor satt på en lyktstolpe och väntade. På vad vet jag egentligen inte, dom kunde ju bara flaxa över kanalen till andra sidan hur lätt som helst …
Nåväl, bron gick ner och vi kunde åka vidare. När vi kom till Bergvik så var det första jag fick se båten som orsakat broöppningen …
Tog inte speciellt många bilder. Men ett rart andpar poserade snällt för mig …
Och vad låg därute i vattnet? Såg nästan ut som en gris, tycker mig tydligt se nosen, trynet och öronen. Bättre ta ett dopp än bidra till dopp i grytan kanske …
Grönt i skogen där mattor av vintergröna fortsätter att sprida sig …
Och eftersom jag älskar björkar så …
Hoppar fram till den 16 december då jag upptäckte att ytterligare en kamelia har börjat blomma. Men blomman sitter upp i taket så den gick bara inte att få en bra bild på. Men samtidigt var jag ju tvungen att dokumentera att den blommade, lagom till jul …
Och så blev det den 19 december. Och helt plötsligt så skingrade sig molnen och solen kom fram i all sin glans. Vi åkte till Taxinge för att njuta av det tillfälliga ljuset …
Det var inte helt lätt att få bra bilder. Skuggorna var dunkla och ljuset extra ljust vilket gav stora kontraster mellan ljus och mörker. Men, lite är det väl så nu, den mörkaste tiden på året …
Det var nästan vindstilla …
Den lågt stående solen gjorde vattnet till guld …
Färgerna samlade sig vid strandkanten …
Men även om jag älskar färgerna och ljuset så kan jag bli väldigt fascinerad av mörka siluetter. Det här trädet är så mäktigt där det står, nästan litet beskyddande och vakar över skulpturen …
Vi fortsatte upp mot pagoden som låg där i diset. Tycker alltid den här vyn är så mäktig. Svårt att fånga känslan på bild dock …
Och åt andra hållet låg slottet, för dagen iklädd gyllene skrud …
Någon som alltid är iförd gyllene skrud är Lucy. Och hon trivs bland löven …
Och det fick bli den sista bilden för den här gången. Idag har vi återigen återgått till normalväder. Det vill säga mulet och grått. Men det är den fjärde advent och då blir det adventskaffe lite senare. Men först ska husse bjuda på pannkakor innan det blir dags för eftermiddagspromenad. Utan kamera den här gången.
Önskar er alla en fin fjärde advent och kommande vecka … julveckan! Oj, tiden går! Och en sak till. Imorgon är det ju vintersolståndet … vi går mot ljusare tider!
Publiceraknappen är tillbaka! Fick just en kommentar på mitt förra ”bloggprobleminlägg” från en bloggvän som hade samma problem som jag och som berättade att det fungerade hos henne igen. Var tvungen att testa och det fungerar hos mig också. Så nu håller vi tummarna att det fortsätter att fungera!
Har egentligen inget att skriva om men skriver ändå … bara för att det går. Grå december fortsätter. Beror tydligen på att molnen är låga och solen så svag nu i december att den inte orkar tränga igenom molnen. Och idag är regn på väg lagom till eftermiddagens hundpromenad …
Hade kameran med mig under gårdagens lunchpromenad som vi gick vid den lilla sjön Måsnaren. Trots att det är mest grått så visst finns det färger. Den gula färgen på Tvetabergs gård, det decembergröna gräset, vattnet med alla sina skiftningar, molnen som ibland skimrar i en lätt blå nyans …
Det blåste men det märktes knappt alls på vattnet som låg nästan stilla. Och visst kan man ana lite lätta blå nyanser här också …
Min lilla favoritö …
Gångvägen med björkarna …
På en av murarna vid Tveta kyrkogård låg en ros …
Precis när vi nästan var tillbaka vid bilen fick jag se att det skimrade så vackert i blått bortom björkstammarna långt i fjärran. Förstod att det inte skulle gå att få en bra bild men jag var ändå tvungen att försöka. Zoomade så mycket det gick. Dagen var grå och det var svårt att hålla kameran stilla. Men visst går det ändå att se det där vackra blå diset långt därborta …
Och det fick bli den sista bilden i detta inlägg som inte innehåller något särskilt. Publiceraknappen lyser blå och fin emot mig fortfarande, precis som det blå diset därborta i bilden. Hoppas nu att den fortsätter att göra det.
Önskar er alla en fin fredag! Och … var försiktiga ❤
Alla bilder (där inte annat anges) har tagits av mig. Du får gärna låna bilder men då vill jag att du länkar tillbaka till mig. Skicka gärna också ett mail och tala om att du lånat bilden, det är alltid trevligt :)
Anita
