Nu är det vår i uterummet ….

Det är eftermiddag den 24 mars när jag börjar skriva på detta inlägg. Vet inte var tiden tagit vägen, skrev förra inlägget den sista februari och snart har hela mars gått … Regnet vräker just nu ner, det smattrar mot fönsterrutorna och mot taket i uterummet och det hotas med bakslag i form av minusgrader och kanske snö. Men … som rubriken redan skvallrat om så har våren ändå kommit till uterummet för nu slår blomma efter blomma ut på mina kamelior. Så med risk att bli tjatig kommer nu ett gäng bilder på blommande kamelior.

Min rödvita kamelia mådde dåligt i somras. Bladen blev gula och jag fick klippa bort en hel del grenar. Men trots den hårdhänta behandlingen satte den knopp i slutet av sommaren och nu öppnar sig blomma efter blomma. Nedanstående bild tog jag den 12 mars …

Och för att inte få enbart blombilder slänger jag in ett par himmelsbilder också. Då jag alltid lyckas missa norrskenets gröna nyanser får jag njuta av andra himmelsnyanser.

Den 13 mars lyste himlen över träden i starkt rosa …

Fyra dagar senare, den 17 mars var den starkt gul, snudd på orange …

Tillbaka till min rödvita kamelia. På bilden nedan syns hur gles och dan den ser ut efter min hårda beskärning. Den är hög, säkert två meter och inte lätt att fotografera så här har jag riktat kameran uppåt och fått med toppen. Gardinen i bakgrunden brukar jag ha på somrarna som skydd för den mest stekande solen och jag lät den sitta kvar över vintern, tänkte att kanske skyddar den lite mot kylan …

Jag har också en vit kamelia med gul mitt, ‘Brushfield’s Yellow’ som blommar nu …

Nedanstående bild tyckte jag såg lite exotisk. En gren med kameliaknoppar och i bakgrunden syns mitt olivträd. Nästan som att befinna sig någonstans vid medelhavet …

Förra året köpte jag en ny kamelia, tyvärr utan namn. Men det spelar egentligen ingen roll, även namnlösa blommor kan vara vackra …

Och så kommer några bilder på den rödvita. Det gröngula som syns i bakgrunden är gräsmattan. Snön har äntligen gått bort i trädgården …

Nedanstående två bilder har jag tagit med objektivet instucket i en av mina pelargoner (Dr Westerlund) för att få en känsla av ett lite diffust och drömskt filter …

På nedanstående bild syns att gardinen nu är borta och solen lyser i bakgrunden på de ännu kala grenarna på äppelträdet …

Här lyckades jag få med lite blå himmel i bakgrunden …

Nu tänkte jag bryta av lite i kameliaflödet och visa en bild på en av mina cliviastänglar som är på väg. Dom har inte kommit så långt ännu, många gömmer sig långt ner i bladrosetterna men hittills har jag räknat till 15 stänglar … ha, ha, gissa om det kommer att bli cliviainlägg om några veckor …

Tillbaka till kameliorna. Ytterligare en bild på ‘Brushfield’s Yellow’ …

Avslutningsbilderna kommer att bli på min favoritkamelia. Den och den rödvita är mina allra äldsta och tyvärr namnlösa. Men den rosa namnlösa är väldigt speciell för den har så stora knoppar. Tycker nästan knopparna är finare än den utslagna blomman. Nedan syns en knopp där det rosa ännu bara kan anas …

… och på bilden nedan har dom börjat öppna sig. Som små konstverk …

… och trots att en blomma slagit ut fick den bara agera bakgrund till den fina knoppen …

… ok då, en utslagen blomma får väl också vara med då …

… Visst är den väl utsökt när den är på väg att öppna sig. Som en marsipanros …

Och så avslutar jag med en underexponerad bild. Tyckte den blev lite häftig. Bladen som anas bakom blomman ser nästan ut som vingar och blomknoppen liknar en propeller. Som ett propellerplan som kommer emot mig. En flygplan med last av kameliablommor kanske …

Det är fortfarande eftermiddag den 24 mars och regnet faller fortfarande men när jag kollar SMHI:s radar ser det ut att ha dragit förbi om ett par timmar. Men imorgon väntar mer nederbörd och då kan det bli i form av snö. Men det tänker jag inte på nu. Nu tänker jag istället på våren som flyttat in i uterummet …
Inlägget är färdigskrivet och som vanligt återstår bara en sak och det är att önska er alla …

En riktigt fin helg!

Vinterns sista dag?

Imorgon är det mars … en månad jag mer än gärna kallar den första vårmånaden. Men som det står i visan … ”än är det vinter kvar, säger mor” och några blåsippor har inte varit synliga i mina backar ännu, nej här ligger fortfarande snö.

Det har inte blivit några fotopromenader så jag har inte mycket till promenadbilder att lägga ut. Det har mest varit gråväder när det varit dags för promenad. Så vad göra i brist på motiv och motivation? Jo, jag gick loss på blomsterbuketterna vi köpt i mataffären. När jag tog dom första bilderna snöade det vilket passade bra för då kunde jag få en vitgrå neutral bakgrund och låta blommorna stå för färgen …

Började med de halvvissna tulpanerna i fönstret. Letade upp skärpan på en av dom och lät allt annat ligga i oskärpa …

När jag tog nästa bild använde jag grannens snöiga tak som bakgrund och överexponerade bilden lätt för att den skulle bli lite utfrätt. Här skulle nämligen den ljusrosa nejlikan spela huvudrollen …

I bakgrunden på ovanstående bild skymtar andra, ännu mer ljusrosa blommor. Det fick bli ytterligare en riktigt ljus bild …

Samma dag upptäckte jag att ytterligare en av mina kamelior börjat blomma …

Bilderna ovan är tagna den 21 februari. Den tidiga morgonen den dagen var klar men efter ett tag började molnskyar i vackra mönster och färger dra in. Sådana skådespel brukar vara inledningen på lite ”oväder” och det var snövädret som var på väg. Men innan det drog in så passade jag på att följa skådespelet på himlen …

… i början var färgerna och molnmönstren lite blygsamma …

… för att sedan blomma ut ordentligt. Visste inte vilken bild jag skulle välja att lägga ut så det fick bli båda två …

… och därefter tog det inte lång tid förrän det såg ut som på bilden nedan, intensivt snöfall alltså …

Tänkte ta en bild över trädgården men dom blev så trista så det fick vara. Istället monterade jag på macrot igen och tog en bild på ett av fjolårets blad på honungsrosen, Det bladet får representera växtåret som var och stjälken där röda skott kan anas får representera det som är på väg …

Den 24 februari var det dags för Lucy att gå ”på spa” … hon skulle klippas och badas. Efteråt brukar hon alltid få en liten belöning i form av en långpromenad i sin favoritskog. Det var en alldeles särdeles grå och trist dag vädermässigt men jag tog med mig kameran ändå då jag börjar få fotoabstinens …

… Gick för mig själv och strosade på stranden. Den enda färg jag hittade där var den rödvita livbojen …

… en ensam björk på stranden hjälpte till att lyfta ett för i övrigt totalgrått motiv …

Lucy och husse hade försvunnit in i skogen. Men det var ju snö så det var bara att följa spåren …

I skogen fanns ju faktiskt lite färg. Den röda trädstammen till vänster i bild t.ex. …

Tänk när ön kan börja spegla sig i vattnet igen …

På väg ner mot strandkanten blev jag omsprungen av en liten röd hund …

Motiven började ta slut. Det fick bli en lite abstrakt bild på grenar och stammar …

På väg hem tog jag en bild på de röda snöröjningskäpparna. Lite färg i varje fall …

Den 26 februari var det också mulet men med några små revor i molntäcket. En lite annorlunda färgskala än den grå gick att hitta under några skälvande minuter …

Väldigt många var ute och åkte skidor på snön. Alla ville väl ta vara på de sista vinterdagarna …

Såg ett konstverk i isen. Fick inte klart för mig om det var grenar som frusit under isen eller om det var grenar i trädet som speglade sig …

När jag kom hem igen fick det bli några fler blombilder. En ny bukett hade införskaffats från mataffären med lite klatschigare färger. Vad sägs om lite dragning åt orange …

… eller kanske lite rosa …

Nya tulpaner också. Här ville jag ha grön bakgrund och för att få det använde jag mig av grannens vackert solbelysta häck (!) … ja thujahäck alltså …

Igår morse fick jag se en jättflock med fåglar när jag satt och åt frukost. Anade att det kunde vara sidensvansar. Plötsligt landade dom i grannens äppelträd. Jag fick tag i kameran men precis när jag skulle ställa in skärpan så kom en bil farande. Skärpan hann jag inte ställa in och sidensvansarna flög all värdens väg. Så bilden blev som den blev. Men även om bilden är suddig och oskarp så syns det allt att det är sidensvansar …

Det är morgon, en morgon som drar sig mot förmiddag denna dag, den sista i vintermånaden februari. Det har varit en klar och kall natt och just nu skiner solen. Det har också varit norrsken långt ner i södra Sverige ett par nätter och jag hade tänkt gå ut och kolla igår kväll. Men se det glömde jag naturligtvis bort. Men överallt ses bilder på norrskenet så jag får väl nöja mig med att titta på dom. För övrigt tänker jag bänka mig vid tv:n runt lunchtid och heja på damerna i skid-VM, 10 km fristil är det som gäller denna dag. Men en lång skön lunchpromenad med Lucy ska det också bli. Nu är det dags att runda av detta inlägg och önska er alla …

… En fin avslutning på vintermånaden februari och en fin början på vårmånaden mars 🌷

Idag för exakt femton år sedan …

… skrev jag mitt allra första blogginlägg på WordPress. Det känns inte alls som speciellt länge sedan jag firade 10-årsjubileum. Vart har egentligen dom fem åren tagit vägen? När det var 10-årsjubileum skrev jag ett långt inlägg om mitt ”bloggliv” så jag kommer inte att skriva om något sådant nu men det inlägget går att läsa H Ä R

Fick en idé att jag skulle kolla i mitt bildarkiv och lägga ut en bild per år från just den här dagen. Men se det var lättare sagt än gjort. Februari är tydligen ingen fotomånad för mig. Så jag fick helt enkelt fuska lite och leta upp en bild från spannet februari – mars under de femton åren.

År 2008 – den 22 febrauri

Den här dagen hade jag tydligen fått för mig att fotografera många av mina akvareller. Den här minns jag inte alls men det verkar vara någon form av fantasimotiv och den valde jag bara för att vi fortfarande befinner oss i en vintermånad och det är snö på den …

År 2009 – den 28 februari

Jag minns hur mycket kaniner vi hade i trädgården som åt upp precis allt. Vissa dagar kunde jag se 10-12 kaniner på en gång. Den här februaridagen satt en av dom utanför vardagsrumsfönstret …

År 2010 – den 21 februari

Snö, snö och åter snö. Det här var vintern som allmänt kallades för ”Norrlandsvintern”. Det snöade och det snöade. Vi skottade och skottade både på marken och på taken. Jag minns hur jag skottade vägar i trädgården för att kunna hänga ut mat till fåglarna. Här syns på altanräckena hur mycket snö som kommit …

År 2011 – den 26 februari

Ingen som läst min blogg har nog missat att jag tycker väldigt mycket om kamelior. Och jag har tydligen haft dom i många år för den här dagen fångade jag en kameliaknopp med massor av glittrande reflexer i bakgrunden. Vilken vårkänsla i slutet av sista vintermånaden …

År 2012 – den 25 mars

Det här året fick jag hoppa långt fram för att hitta en bild. Hade bara tagit dokumentationsbilder på mina frösådder och dom kändes inte så roliga att lägga ut. Den första ”vettiga” bilden jag hittade var från den 25 mars och vem kan motstå en bukett blåsippor bland fjolårslöven …

År 2013 – den 28 mars

Jaha, samma sak det här året. Bara bilder på fröodlingarna. Men frossade i tulpaner gjorde jag som vanligt. Här en något abstrakt bild från slutet av den första vårmånaden …

År 2014 – den 27 februari

Det finns inget bättre än att börja kolla efter vårtecken på de växter som står på vinterförvaring i uterummet, speciellt då de lövfällande. En av dom är min hortensia och den 27 februari hittade jag de första små späda bladen …

År 2015 – den 17 februari

Oj, en bild från ”rätt datum”. Fåglar i trädgården, finns något härligare. Den här dagen hade vi besök av en stenknäck …

År 2016 – den 23 mars

Fortsätter med fåglar och även ett vårtecken! För när första ringduvan syns i trädgården, då är våren riktigt på gång …

År 2017 – den 18 februari

Ljuset … det härliga ljuset … Det skulle kunna vara en höstpromenad om man tittar på markens löv. Men ljuset avslöjar att vi är på väg mot vååååår …

År 2018 – den 9 februari

Kvalitén är inte den bästa på den här bilden då den är ett utsnitt ur en större bild men jag tog med den för jag tycker den var lite rolig. Äpplet ser inte ut som ett äpple utan en fågel med svart öga och en liten kort näbb. Visst ser det lite ut som ”äppelfågeln” och björktrasten har ett litet samtal med varandra …

År 2019 – den 4 mars

Samma plats som året innan men ett annat äpple. Och en ekorre istället för en björktrast. Det syns i ekorrens päls att det faller några lätta snöflingor …

År 2020 – 6 mars

Det här året var totalt annorlunda. Inte bara för att det var pandemi utan för att trädgården grönskade redan i slutet av februri. Den här morgonen kantades de späda gröna bladen av frost …

År 2021 – den 26 februari

Månen har jag alltid varit fascinerad av. Borde köpa ett riktigt teleobjektiv för att kunna ta riktiga månbilder. Men ibland så ställer ändå månen upp och gör sitt bästa för att det ändå ska gå att få till en bra bild. Som den här eftermiddagen då den fina fullmånen placerat sig snyggt ovan träden. Samtidigt lyste den sena eftermiddagssolen och färgade träden i en varm röd nyans …

År 2022 – den 20 februari

Ibland glittrar verkligen snökristallerna i solen. Den här dagen låg dessutom snön snyggt längs trädstammarna. En dag med vårvinterkänsla …

År 2023 – den 17 februari

Avslutningsbilden har jag precis varit ute i uterummet och tagit. Måste ju avsluta med en bild tagen ”rätt datum”. Det är på årets första kamelia som precis slagit ut. Jag såg också att fler är på väg att slå ut … ja men hör ni … visst är väl våren ändå på väg …

Så har jag nått slutet av mitt lilla jubileumsinlägg. Jag avslutar med några ”inklipp” från mitt 10-årsinlägg, så här skrev jag bland annat …

”… Jag har fått kontakt med trevliga människor. Genom bloggandet har jag lärt känna många trevliga människor och en del har jag har jag haft förmånen att få träffa i verkliga livet. Det har varit och är enormt inspirerande, för jag får nya bekantskaper hela tiden. Det går alldeles utmärkt att ha en dialog via bloggarna. Ofta resulterar det, förutom kommentarer, i mailkontakt och som sagt, även kontakt i verkliga livet.”

… och så här avslutade jag då …

”Avslutningsvis, TACK till alla er som fortsätter att blogga och TACK till alla er som följer min blogg. Nu har vi inlett ett nytt spännande år. Jag hoppas vi ses!”

Och jag får väl hålla med mig själv i mina avslutningsord. Tack till er alla som följer med mig på mina bloggvandringar!

En fin helg till er alla! Och ni som bor i trakterna där stormen Otto tänker dra fram … var försiktiga!

Utan någon röd tråd …

Tänkte att det var hög tid för ett nytt blogginlägg. Tittade på de bilder jag tagit sedan förra inlägget och såg att det mest var en samling lösa trådar i skiftande färg och ingen av dom var röd, därav rubriken. Så det är väl bara att beta av bilderna och skriva lite text till. Hur svårt kan det vara 🙂

Den 30 januari: Blev av någon anledning sugen på en saftigt god apelsin. Inte så konstigt när himlen den morgonen var apelsinfärgad …

Den 1 februari monterade jag för ovanlighetens skull på macrot på kameran. Blommorna som var inköpta den 21 januari hade börjat vissna men även en vissen blomma kan vara vacker. Den gula ranunkeln hade börjat torka men matchade ju faktiskt himlen morgonen innan …

De lila tulpanerna i de blå vaserna stod sig fortfarande även om de gröna bladen börjat vissna i topparna. Därför uteslöt jag bladen och tog en närbild på själva blomman …

Men varför inte ta en bild där även det vissna bladet syns. Tycker faktiskt att det gav lite mer känsla åt bilden än om det bara varit en grön stjälk och en blomma …

I köksfönstret, bredvid tulpanerna stod Willow Tree-flickan med sin fågel i händerna …

Den 4 februari … en promenad vid Taxinge där Mälarens is gick i milda blå nyanser …

Plötsligt fick jag se ett djur vid strandkanten. Det stod där med sina korta ben och sin långa hals. Det såg ut som den försökte äta av grenen ute i vattnet men … nådde inte riktigt ända fram. Samtidigt slingrade sig en orm upp ur vattnet … upp mot djurets hals …

Vände blicken upp mot slottet. Det låg där och lyste i en mild gul nyans i februarisolens strålar, inramat av trädens svarta siluetter …

Rundade udden och nu var inte isen blå längre … nu hade landskapet fått ett gyllene skimmer …

Fortsatte längs badstranden bort mot ångbåtsbryggan. Såg de små båtarna som låg och väntade på sommaren. Den ena hade lagt sig upp och ner, den andra låg på sidan mot en trädstam …

Zoomade in slottet …

Kom fram till bryggan där jag passade på att ta en bild på ett av mina favoritmotiv. Nu var nyanserna återigen blå …

Snurrade ett halvt varv och då såg allt helt annorlunda ut färgmässigt. Tyckte lite synd om den lilla vita båten som låg där i strandkanten. Den frös nog om aktern …

På väg tillbaka mot bilen vände jag mig om och tittade mot allén. Nästan lite höstkänsla över färgerna …

På kvällen den 4 februari såg jag en måne, så gott som full där den stod på vakt ovanför granarna …

Lite snö kom och lyste upp. På eftermiddagen den 5 februari lyste himlen vackert rosa över en trädgård i vintervila …

En Lucy-bild måste väl få vara med. Här ligger hon och myser i sin korg i arbetsrummet medan matte och husse sitter vid sina datorer …

Den 6 februari låg ett litet bräckligt snötäcke på marken. Jag funderade, som så många gånger förr, hur länge det här trädet ska klara sig utan att ramla i vattnet. Det har stått så där i flera år …

Den 5 februari var det fullmåne. Den hade jag tänkt fotografera när den stod ovanför träden under sena eftermiddagen men glömde helt bort när det var så dags. Skulle göra ett nytt försök dagen efter, den 6 februari. Ha, glömde bort det då också och när jag väl kom ihåg det så var det becksvart och månen lyste så där skarpt och hade dessutom stigit för högt på himlen. Valde då att testa lite för att se hur det skulle bli med olika ISO-tal. Alltså, inga bilder att spara utan bara lite tester med mitt normalobjektiv och handhållen kamera. Tittade igenom bilderna och då fick jag se att jag på en av bilderna fått med polishelikoptern. Bilden är usel som månbild då den bara lyser helt vit men jag tyckte det blev lite kul med helikoptern …

Den 9 februari var morgonhimlen otroligt färgrik och molnskyarna lyste verkligen rosa. Vet ju att sådana färgrika morgonmoln kan innebära rejält blåsigt väder. Och visst blev det blåsigt. Det blåste enormt på kvällen och natten och har fortsatt även idag. Men vacker var den, morgonhimlen den 9 februari …

Och det fick bli den sista bilden i detta inlägg utan röd tråd. Det är fredag och datumet är den 10 februari. Klockan har passerat 14 och jag ska snart bänka mig framför tv:n och titta på Skidskytte-VM.

Måste väl också nämna lite om hur det gått med min blåklocka som jag skrev om i förra inlägget. Jodå, den är nästan helt borta. Bara lite kvar på kinden och näsan. Lite bula finns fortfarande kvar i pannan men den kanske blir kvar … vad vet jag. Den stör inte så mycket. Värken i knäna är helt borta vilket är skönt. Är extremt rädd om mina knän efter mina meniskoperationer. Nästa gång jag hamnar med ansiktet mot backen så hoppas jag det är för att fotografera blåsippor 🙂

Då återstår som vanligt bara en sak och det är att önska er alla en riktigt fin helg!

Blåklocka och andra januariblommor

En märklig titel kan tyckas men så är ”fallet” just nu. För ett olyckligt fall under hundpromenaden har bland annat resulterat i en rejäl blåklocka runt mitt vänstra öga. Det inträffade i lördags kväll … och nej, ingen alkohol var inblandad, endast vatten. Vi hade problem med fyrverkerier och smällare under förra veckan och då vi har en skotträdd hund har vi åkt iväg på kvällarna för att promenera på en plats i grannkommunen där det är tyst och lugnt. Så ock i lördags ..

Allt gick bra till att börja med, jag var hundförare och husse gick före. Lucy var glad och sprang på. På ett ställe går vi över en grässlänt, en slänt vi passerat säkert flera hundra gånger. Det var mörkt men frosten i gräset lyste upp så det var inget problem att se. Jag småsprang nedför den lilla, branta slänten, som jag gjort hundratals gånger och plötsligt hände det. Vänster fot fastnade i en rot, helt dold under frosten och förmodligen den enda roten på hela gräsmattan. Jag stupade handlöst och landade med en enorm kraft på pannans vänstra sida precis ovanför ögonbrynet. Fortfarande höll jag Lucys koppel. Tog mig upp, det dunkade lite i pannan och båda knäna ömmade. Jag hade fått en enorm bula, stor som en golfboll. Men jag var inte speciellt orolig. Jag hade inte tuppat av, inte blivit yr, inte mått illa och den bultande känslan var i själva ”golfbollen” vilket ju inte var så konstigt efter den smällen. Tittade lite på tv på kvällen och kände mig helt ok. Inga symptom förutom den väldigt ömma bulan och de onda knäna. Jag tog ett par Alvedon för värken i knäna, gick och la mig och somnade som vanligt och sov gott hela natten.

Söndag morgon … bulan hade nu liksom ”flutit ut” i pannans vänstra sida ned mot ögonbrynet, ömmade kraftigt men var inte det minsta blå. Efter frukost fick jag se en rödlila liten fläck under vänster ögonbryn.

Söndag eftermiddag … fläcken nedanför ögonbrynet hade blivit större och fortsatte att breda ut sig under kvällen. När jag skulle gå och lägga mig hade jag en färgblandning av blålilasvart längs hela ovansidan av ögat och ringde 1177 för säkerhets skull och fick prata med en sköterska som förhörde mig grundligt och länge. Det kunde bli blått vid ögat, det var inte alls ovanligt för blåmärken kan flytta sig nedåt p.g.a. tyngdlagen. Men om även det andra ögat blev blått och/eller bakom båda öronen skulle jag omedelbart ringa tillbaka. Likaså om jag skulle känna av minsta huvudvärk, yrsel, illamående etc. Jag fick veta att en sådan smäll som jag fått inte var att leka med och att allvarliga symptom kan dyka upp flera veckor efter. Tordes knappt somna men gjorde det till slut och sov hyfsat bra resten av natten.

Måndag morgon … blåmärket vid ögat hade spridit sig ytterligare. Men jag mådde fortfarande bra, precis som vanligt. Knäna ömmade fortfarande liksom ”nedslagsplatsen” i pannan.

Tisdag morgon … blåmärket vid ögat hade spridit sig ytterligare. Nu var jag blålilasvart runt precis hela ögat, på ögonlocken, en bit ner på kinden och även på sidan av näsan. Fortfarande ömmande knän och fortfarande väldigt öm på ”nedslagsplatsen” i pannan.

Onsdag morgon … samma status som under tisdagen. Ingen ytterligare spridning vid ögat men heller ingen förbättring. Fortfarande ömmande knän men ingen större fara. Fortfarande väldigt öm i pannan men där har nu huden gått från blått till gult …

Det är skadestatus i skrivande stund, onsdag eftermiddag den 25 januari. Jag var tveksam till om jag skulle skriva om det här i ett blogginlägg men bestämde mig ändå för att göra det. Det kan ju vara så att någon råkat ut för något liknande och fått ett blått öga och kan berätta om hur lång tid det tog innan det blå försvann. Som jag ser ut nu kan jag inte tänka mig att gå ut. Dels ömmar ju knäna (även om dom blir bättre för var dag) men att gå ut med ett ”tvättbjörnsöga” känns inte lockande alls. Inte ens med solglasögon. Det skulle dessutom se väldigt konstigt ut när himlen är täckt av den bekanta grå filten. Extra trist känns det också då jag hade aktiviteter inplanerade på måndag i nästa vecka som jag verkligen sett fram mot och nu måste ställa in. Nu är det bara att hoppas på att inget oförutsett inträffar. Jag ska ju enligt sköterskan på 1177 vara vaksam ett bra tag framåt så det är nog bäst att ta det lugnt.

Men nu lämnar jag detta synnerligen trista ämne och går vidare med några bilder ….

Den 18 januari blev det en promenad vid Eklundsnäsbadet. Solen kom och gick och den grå filten var för tillfället ihopvikt och undanlagd …

Strandlinjen gick fortfarande högre än normalt …

Lucy var på springhumör …

Långt därute på isen såg jag en isjakt …

Vid strandkanten hade isen släppt och en himmelsblå strimma speglade sig i det öppna vattnet …

En liten känsla av den vår som ska komma fick jag när jag stod och tittade ut över den blå isen …

Och så var det januaris övriga blommor …

Amaryllis ‘Picasso’ var den första amaryllisen som blommade (den startade andra advent) och är den som fortfarande blommar …

Jag har haft svårt att få tag på tulpaner i år. Det brukar finnas massor att välja på i den affär jag köper dom men när jag kommit för att köpa har det bara funnits enstaka buketter. Jag brukar alltid köpa tulpaner till mina blå vaser i köksfönstret efter det att jag städat ut julen. De enda jag hittade efter julutstädningen var en bukett rödrosa, lite krusiga i bladen och dom var egentligen för stora för de små vaserna men fick duga. Bilden tog jag efter ett antal dagar när tulpanerna slagit ut. Jag gillar tulpaner som slår ut ordentligt och gärna ser lite ”vilda” ut i växtsättet. Ute lyste eftermiddagssolen och kastade guld över trädtopparna i skogsbacken.

På köksön fick det bli en färdig bukett med gula rosor och vita tulpaner …

Kombinationen minusgrader och fuktig luft gav vacker rimfrost. I brist på promenad för att fånga rimfrosten fick det bli en bild från köksfönstret, bara för dokumentation. Bilden är tagen den 23 januari …

Den 23 januari tog jag också in de blommor jag köpt på lördagen (innan det olyckliga fallet) som stod och väntade i uterummet. Nästan inga tulpaner nu heller. På köksön fick det bli en färdig bukett men den var fin. Kul med den gula ranunkeln som smugit sig in i det rosa …

De enda tulpaner jag hittade var en bukett med nio lila. Hm, förut har det alltid varit tio tulpaner men nu var det alltså bara nio. Nåväl, de nio placerade jag ut i de blå vaserna men innan jag gjorde det så tog jag en bild på de nu överblommade rosa. Den här gången med rimfrost i bakgrunden …

Jag tog en bild precis då jag fördelat ut de lila tulpanerna i vaserna. Då var dom helt knoppiga …

Men några timmar senare hade dom börjat öppna sig …

Och det fick bli den sista bilden i detta inlägg. Jag har även bilder på ”blåklockan” jag tagit som dokumentation vid ett eventuellt läkarbesök men dom behåller jag för mig själv.

Nu återstår bara en sak och det är att önska er alla en bra fortsättning på veckan. Ta hand om er och var försiktiga! 🌷 🌺 🌷