Idag fyller min blogg 10 år! Tillbakablick och framtidsplaner …

Det här blir ett långt inlägg med mycket text men å andra sidan, 10 år är en lång tid. Det här 10-årsjubileet ger mig en möjlighet att för egen del både se tillbaka och blicka framåt. Hur började det, vad väntar härnäst. Då inlägget är långt har jag delat upp det i stycken med tydliga rubriker för att det ska bli mer lättläst. I slutet kommer lite bilder, en från varje år. Ni som orkar följa med på min 10-års-resa är hjärtligt välkomna. Nu kör jag igång!

H I S T O R I E N

Behovet av att uttrycka sig i ord och bild
Jag har alltid tyckt om och känt ett behov av att dokumentera och i den mån det är möjligt, illustrera det skrivna med bilder. Innan datorernas tidevarv skrev jag dagbok och att ha en dagbok att gå tillbaka till har alltid tilltalat mig. När jag kom hem från resor gjorde jag alltid avancerade fotoalbum med (förutom foton) text och små målade illustrationer. Dom är fortfarande väldigt roliga att titta i.

Egna hemsidor blir på modet
Runt milleniekiftet köpte jag en bok om html och snart blev jag sugen på att bygga en egen hemsida. Till att börja med så lade jag den enbart på hårddisken men blev sugen på att pröva att lägga ut den på ett webbhotell. Nu flyttade jag fotoalbumen hit och tyckte det var roligt när folk kontaktade mig och berättade att dom åkt till ett speciellt resmål bara för att dom läst om det i någon av mina reseskildringar.

Jag startar min första blogg
Det där med att skriva sin html-kod själv var tidsödande och när fenomenet blogga började bli på modet så tänkte jag att det kanske var något för mig. Att ha färdiga mallar att jobba med och att kunna skriva dagbok och illustrera med mina bilder. Jag startade en blogg på en portal som heter blogg.se. Jag önskar att jag kunde skriva vilket år men tyvärr så har dom raderat min blogg utan att ens meddela mig vilket jag tycker är jättedåligt. Men jag vet att jag bloggade där i några år så jag kan tänka mig att jag startade någon gång under 2005/2006.

Här skrev jag om lite av varje och illustrerade inläggen med bilder. Bloggen hette ”Anitas blogg – Lite av mycket”. Jag skrev även några kåserier och som tur var så flyttade jag över dom till WordPress så dom finns i varje fall sparade. Men alla mina inlägg (min dagbok) under flera års tid är alltså borta.

Det fanns, på den tiden, många begränsningar i mallarna hos blogg.se. Man var tvungen att skriva en hel del kod själv och det var ju det jag inte ville hålla på med så jag började titta efter ett annat blogghotell. Då jag hade kontakt med många fotografer på den tiden så visste jag att det som var populärt när man ville lägga ut bilder var WordPress så det blev valet …

Jag startar min nya blogg hos WordPress
Det tog ett tag att lära sig alla funktioner i WordPress. Men här behövde jag inte knappa någon egen kod och det var generöst med lagringsplats. Jag jobbade med min blogg och den 17 februari 2008 var det dags, jag skrev mitt första inlägg. Inlägget var väldigt kort och innehöll en enda bild, dessutom en väldigt liten bild. Bloggmallarna (i varje fall dom jag ville använda) tog inte så stora bilder på den tiden.

Namnbyte och specialisering
Bloggen hette fortfarande ”Anitas blogg – Lite av mycket” men inläggen började mer och mer dra åt trädgård eller natur och växtlighet i största allmänhet. Nu började det också dyka upp olika bloggportaler och gemensamt var att man måste kategorisera sin blogg på något sätt för att vara med. Ok, det fick bli en trädgårdsblogg men för att vidga trädgårdsbegreppet lite döpte jag om min blogg till ”De fyra blomsterhaven”. Tyckte det var lite kul då have är trädgård på danska och mina fyra trädgårdar var fönsterbrädan, uterummet, egna trädgården och allas vår trädgård.

Julen 2010, jag funderar på att lägga ner bloggen
Under senare delen av 2010 kände jag att trädgårdsämnena började tryta. Jag hade massor jag skulle kunna tänka mig att skriva om men det handlade inte om trädgård och jag hade ju kategoriserat min blogg som en trädgårdsblogg. Tanken att lägga ner bloggen började att ta över mer och mer men samtidigt ville jag inte. Då fattade jag ett beslut. Även om bloggen var kategoriserad som en trädgårdsblogg så tänkte jag skriva om annat också. För när allt kom omkring så bloggade jag ju faktiskt för min egen skull. Bloggen var min och i den tänkte jag skriva om vad jag ville. Skulle jag bli utestängd från trädgårdsportalerna så fick jag bli det. I och med att jag tog det beslutet så vaknade blogglusten sakta men säkert till liv igen. Jag bestämde mig för att ha kvar namnet ”De fyra blomsterhaven”. Det hade blivit inarbetat och dessutom så visste jag att även om jag skulle skriva om lite av varje skulle trädgård och natur ändå bli det dominerande ämnet. Och det har visat sig att säkert 90% av inläggen gäller just natur och trädgård.

Mitt mest lästa inlägg
Det här känns lite lustigt, speciellt som jag just skrivit att jag tänker skriva om annat än trädgård om jag känner för det. Mitt allra mest lästa inlägg har nämligen inte det minsta med trädgård att göra. Det toppar mest lästa inlägg varje vecka och runt nyår varje år rusar det upp mot flera hundra läsningar. Inlägget är från oktober 2012 och heter laktosfri tiramisu.

Andra populära inlägg
Säga vad man vill, men det är väldigt roligt att titta på statistik. Mitt näst mest lästa inlägg handlar om klockranka.

På tredje plats ligger ett inlägg som jag är väldigt förvånad att det ligger så högt i statistiken. Det heter Jag har odlat brysselkål. Jag kan bara gissa att det är många som vill pröva på det där med att odla brysselkål och vid googling hamnar hos mig.

Ett annat populärt inlägg är ett jag presenterade som Månadens favoritväxt för augusti 2013. Det handlar om Blyblomma – Plumbago auriculata. Jag hade tidigare skrivit flera inlägg om blyblomman och då dom ständigt var i topp så kände jag att det var dags att skriva ett lite mer utförligt inlägg där jag bland annat skrev om hur jag övervintrade den.

Jag kan också konstatera att det finns ett cliviaintresse för mina inlägg från 2015 om mina försök att så clivia ligger högt i statistiken. Dom går att läsa här och här. Jag har också fått flera mail med förfrågan om att köpa fröer eller plantor.

Problem ligger också högt upp i statistiken. Ett inlägg från 2011 som handlar om invasion på tomaterna ligger väldigt högt.

Det var lite om den totala statistiken, genom alla år. Om jag tittar på statistiken för enbart 2017 så slogs faktiskt Laktosfri Tiramisu knappt av ett annat inlägg. Ett som också är väldigt välbesökt, i synnerhet på höstarna. Inlägget heter Skördetider – chili. Inte så konstigt kanske. Att odla chili är ju väldigt trendigt.

Populära filosofiska inlägg
Inläggen ovan skulle jag säga är mer faktabaserade. Men jag brukar ibland ägna mig åt att skriva mer filosofiska inlägg och en del av dom har blivit väldigt välbesökta vilket jag tycker är roligt. Här är några exempel …

De första två är inlägg som jag hann rädda från blogg.se och lägga över i ”Äldre kåserier” i min nuvarande blogg. Dom ligger väldigt högt i statistiken:

En bevingad dag – ett totalt oseriöst inlägg om fågelskådning.
Berättelsen om svanungen – en sann berättelse om en övergiven svanunge

Den sista sommardagen – en berättelse om hur sommaren i form av en flicka med blont hår och blå ögon lämnar oss för hösten

Om jag vore en blomma skulle jag vara en … – Ett inlägg jag hade glömt men som jag hittade högt upp i statistiken. Ett helt galet inlägg som tydligen blivit väldigt populärt. Det beskriver mig själv, ja hela mitt liv i form av en … chili 🙂

Berättelsen om våren – Blommig fredag hade temat ”Våren” och jag passade på att skriva en liten saga som blivit välbesökt.

Blommig fredag – när växterna själv får välja – När jag såg inlägget högt upp i statistiken och bara såg titeln förstod jag inte varför det låg så högt upp. Visste inte själv vad det var för inlägg. Men så gick jag in på det och såg att det var min berättelse om ”Fröken Hortensia” och då minns jag att det genererat många kommentarer och att jag även fått några uppskattade mail om det. Dessutom tror jag många hamnar på det om dom googlar på information om hortensia – Hydrangea macrophylla.

Vad har bloggandet gett mig?
Det har gett mig mycket, här följer en lista …

En möjlighet att skriva dagbok på ett enkelt sätt och illustrera med bilder. Det är också lätt för mig själv att hitta tillbaka till specifika inlägg, dels genom sökfunktionen, dels genom arkivet uppdelat på år/månad och dels genom mina egna sammanfattningar i respektive års årskrönika.

Det har varit lärorikt och inspirerande. Jag har lärt mig så enormt mycket framför allt om trädgård genom att läsa andra bloggar. T.ex. Jag har en lista vid datorn där jag skriver upp växter och fröer som skulle kunna passa hos mig och som jag läst om i andras bloggar. Jag har de senaste åren börjat intressera mig mycket för att odla ätbart och där finns en rik källa av bloggar att ösa kunskap ur. Jag följer ett antal bloggar och det är inte bara trädgårdsbloggar, långt därifrån. Det finns mycket annat intressant som det bloggas om.

Jag har själv kunnat bidra med kunskap och inspiration. Det som känns roligt är att även jag själv kunnat bidra med kunskap. Jag har fått både kommentarer och mail med tack för hjälp som läsare fått genom en del av mina inlägg som dom hittat till främst genom att googla. Via kommentarer kommer det också ibland frågor och jag besvarar alla frågor jag får, både genom att besvara kommentaren dom skrivit hos mig men också genom en kommentar i bloggen hos den som frågat. Om den som frågar inte har någon blogg besvarar jag frågan via mail. Ibland kommer också frågor via mail och jag besvarar alla frågor jag får.

Jag har fått kontakt med trevliga människor. Genom bloggandet har jag lärt känna många trevliga människor och en del har jag har jag haft förmånen att få träffa i verkliga livet. Det har varit och är enormt inspirerande, för jag får nya bekantskaper hela tiden. Det går alldeles utmärkt att ha en dialog via bloggarna. Ofta resulterar det, förutom kommentarer, i mailkontakt och som sagt, även kontakt i verkliga livet.

F R A M T I D E N

Kommer jag att fortsätta blogga?

ABSOLUT! Jag har inga som helst planer på att sluta blogga. Bloggen är min dagbok och mitt dokumentationsverktyg. Dessutom har jag en liten trogen skara med följare och det tillkommer nya kontinuerligt. Om jag tar beslutet att sluta blogga en dag (eller gör ett lite längre uppehåll) så kommer jag att meddela det. Det tycker jag nog att jag är skyldig er som följer min blogg att upplysa om. När jag ibland har gjort uppehåll så har jag fått kommentarer och flera mail med undran över var jag tagit vägen. Det värmer hjärtat. Jag vet dessutom själv hur tråkigt det är när jag följt en intressant blogg och så blir det glesare och glesare mellan inläggen och till slut upphör dom helt. Dels saknar jag inläggen men känner också en oro för blogginnehavaren. Har något hänt? Men oftast är det nog så att man övergett bloggandet och gått över till andra sociala medier. Jag tycker personligen att det ena inte behöver utesluta det andra.

Lite ytterligare statistik. Efter att ha haft en dipp på antal besök under åren 2011, 2012 och 2013 så ökade antalet besök med över 7000 år 2014 och har sedan dess gått stadigt uppåt. Det tolkar jag som att intresset för bloggandet faktiskt börjat öka igen vilket är glädjande.

Avslutningsvis …

Det här blev som sagt ett långt inlägg men det var kul att för egen del både blicka tillbaka och framåt. Och ett inlägg helt utan bilder, det går ju inte. Så avslutningsvis, här kommer en bildkavalkad som startar år 2008 och slutar år 2018!

År 2008

Den första bilden fanns med i ett av de sista inläggen jag skrev på blogg.se. Den togs den 17 januari 2008 och visar en flock på ca 40 sidensvansar i den nedåtgående solen.

År 2009

Jag har en favoritfågel om somrarna när jag gräver i trädgården. Det är rödhaken. Den här minns jag speciellt. Det var sommaren 2009 och han var med mig hela tiden och helt orädd. Till slut frågade jag honom om han kunde vänta medan jag gick och hämtade kameran och det gjorde han. Jag lade mig ner i gräset för att komma i samma nivå och jag fick krypa riktigt nära honom. Jag tog en hel del bilder men det här blev min favorit. Av en slump så fick jag med ett grässtrå som följer rödhakens kontur och ger det lilla extra till bilden.

År 2010

Sommaren 2010 var en riktig fjärilssommar hos oss. Sedan dess så har fjärilarna minskat för varje år och sommaren 2017 hade vi knappt några alls. Inte ett enda påfågelöga såg jag. Så det är med lite vemod jag tittar på den här bilden. Kommer vi någonsin att få en sådan sommar igen, en med fjärilar på var och varannan blomma.

År 2011

Jag har en plats i trädgården som jag kallar roslunden. Nu finns knappt några rosor kvar där men sommaren 2011 hade roslunden sin bästa sommar då de gula rosorna ‘Stockholm’ blommade tillsammans med lavendeln som var ovanligt kraftig och hög.

År 2012

Våren 2012 flyttade en igelkottfamilj in under vår japanska lönn på framsidan. Här syns två av ungarna.

År 2013

Trädgårdsmässorna är ett skönt vårtecken varje år. År 2013 minns jag att jag på Nordiska Trädgårdar blev väldigt förtjust i den här balkongen. Orsaken tror jag var att den fick mig att drömma om Italien, ett av mina favoritresmål.

År 2014

En morgon i april 2014 satt jag i uterummet och drack kaffe. När kaffet var urdrucket tittade jag ner i koppen och fick se detta smycke.

År 2015

Sommaren 2015 skapade jag en egen prärie som blev det årets favorit.

År 2016

Sommaren 2016 minns jag som en riktig tomatsommar. Jag hade tomater överallt.

År 2017

Under många år hade jag hibiskusar som alltid blev angripna av spinn. Men jag ville inte slänga dom för dom var så vackra. Men till slut orkade jag inte med spinnkampen längre. Den sista slängde jag sommaren 2017 och det var min vita. Den här bilden är nog den sista jag tog på den.

År 2018

Ni som följt min blogg vet att jag har en björkdunge en bit från där jag bor som jag följt i alla år genom alla årstider. Det har nog blivit mitt favoritmotiv och naturligtvis måste det motivet vara med i 10-årsjubileet av min blogg. Den här bilden tog jag den 30 januari 2018 som var en vacker vinterdag och det får bli avslutningsbilden i mitt jubileumsinlägg.

Avslutningsvis, TACK till alla er som fortsätter att blogga och TACK till alla er som följer min blogg. Nu har vi inlett ett nytt spännande år. Jag hoppas vi ses!

Annonser
Publicerat i Allmänt, Blogg allmänt | 19 kommentarer

Sov du lilla videung …

Här om dagen gick jag och funderade på om jag inte skulle ta och köpa mig några videkvistar. Och som av en händelse läste jag i tidningen imorse att det i år är 200 år sedan den finske nationalskalden Zacharias Topelius föddes. Hur många gånger har jag inte sjungit hans poetiska text tonsatt av Alice Tegnér. Texten är naturligtvis ”Sov du lilla videung”. Den passar dessutom så bra den här tiden på året. Videkvistar dyker upp i blomsterhandeln medan vintern biter sig kvar och våren känns avlägsen. Och visst är texten poesi …

Sov, du lilla videung,
än så är det vinter,
än så sova björk och ljung,
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står,
sov du lilla vide,
än så är det vinter.

I helgen ska jag nog gå till blomsterhandeln och köpa mig några videkvistar. I väntan på det letade jag i arkivet för att se om jag hade några bilder och jag fick gå tillbaka till februari 2006 innan jag hittade några. Tycker dom har en ovanlig färg, kanske därför jag köpte dom …

Och inte nog med den poetiska texten om videung. Topelius skrev också ”Under rönn och syrén” som sjungs varje år vid Valborg! En av de vackraste sånger jag vet. Den som börjar … Blommande sköna dalar, hem för mitt hjärtas ro. Lummiga gröna salar, där vår och kärlek bo. Är inte det poesi så vet jag inte vad som är det. Letade efter en bild från någon valborgsmässoafton, den 30 april men hade inte så många. Men en från 2016 hittade jag … med en vitsippsbacke. Tänk ni när vitsipporna blommar igen …

Men allt har sin tid. Vi börjar redan närma oss mitten av februari och nästa månad är mars. Och den kallar jag vårmånad vare sig den vill eller inte. Nu faller februariskymningen och jag ska ta mig en eftermiddagsfika och kolla mina frösådder. Inte dumt det heller 🙂

Publicerat i Allmänt, Februari | 15 kommentarer

Det känns som en bra dag …

Det utlovades plusgrader men minusgraderna håller i sig. Imorse vaknade vi till minus 8,6. Trots det så har det inte känts så kallt de senaste dagarna. Förmodligen för att de isande, gråkalla vindarna avtagit. Nu har det dragit in lite moln så temperaturen kommer säkert att stiga under dagen. Men jag tror det kan bli en bra dag. Det är en rätt skön tid nu tycker jag. Här kommer lite rapporter av skiftande slag …

OS i Pyeongchang har inletts …
Frukosten intogs vid tv:n där vi tittade på OS och såg Charlotte Kalla vinna guld i Skiathlon. Ett stort grattis till dig Charlotte! Och grattis till Marit Björgen och Norge som tog silver och Krista Pärmäkoski och Finland som tog brons. Grattis också till Ebba Andersson som gjorde en topprestation och slutade fyra med bronskänning.

Årets frösådder, en statusrapport …
På fröfronten är läget följande: Alla chili och paprikafröer är i jorden. Jag sådde resterande i torsdags, den 8 februari och sådderna står nu över elementet i vardagsrummet där det är varmt och gott i och med att minusgraderna håller i sig. ‘Jamaican Bell’ som jag sådde den 30 januari började gro den 5 februari. Slutligen så grodde 11 stycken och dom står nu under 15 timmars växtbelysning i min växtpyramid för att inte bli för långa och gängliga.

Trädgårdens fåglar, färggrannare är någonsin …
De senaste dagarnas vinterväder har gjort att vi nu har mängder av fåglar vid matstationerna. Jag får hela tiden stå beredd att fylla på. Jag kan konstatera att om det varit fågelräkning nu så hade steglitsen vunnit hos mig. Efter att ha varit väldigt ovanlig i min trädgård så är det nu den vanligaste gästen. Imorse räknade jag till 12 stycken. Gråsiskorna är också tillbaka och vi har nu också en hel del grönfinkar.

Här syns fyra steglitser vid favoritmaten, skalade solrosfrön …

Det är första året vi har en fröautomat med enbart skalade solrosfrön och det kanske är därför som steglitserna hittat hit. Dessutom har gråsiskorna kommit tillbaka och dom gillar samma mat. Tycker det är härligt med samlingsbilder, att se hur dom samsas med varandra. Här syns två seglitser, tre gråsiskor och en blåmes …

Och här är steglitserna tillsammans med grönfinken …

Här kan man se hur långhalsad en steglits kan vara. Den sträcker sig långt in för att nå maten …

Närstudie av ätande steglits …

Men ibland så försvinner alla färgglada småfåglar och in på arenan kommer den större, lika färgglada hackspetten …

Kompisar? Visst ser det halvätna äpplet ut som en fågel och visst ser björktrasten ut som den just upptäckt samma sak …

Och vad händer på trädgårdsfronten …
I uterummet står tre primula i olika färg och blommar för fullt. Dom ska senare i vår planteras ut på gynnsamma ställen i trädgården och så får vi se om dom kommer att blomma nästa år. Här syns en av dom njuta av februarisolens strålar …

Alla rhododendron har stora knoppar. Bladen har rullat ihop sig i kylan. Snart är det dags att täcka dom med säckväv som skydd mot varma solstrålar och isande vintervindar …

Även azaleorna har stora knoppar. Vi har ju rådjursbesök varje dag och jag är glad varje dag jag fortfarande ser knopparna, än så länge har rådjuren inte hittat dom …

Honungsrosen har fortfarande gröna grenar och ett och annat grönt blad. Dessutom röda nypon. När sedan en steglits sitter i den, då känns vintern inte så farlig ändå …

För övrigt så är den vackraste växten i trädgården den här tiden på året syrenhortensian med sina spröda fjolårsblommor …

Det var väl ungefär allt. En rätt bra dag känns det som. Dessutom så hittade jag våra gamla plankor djupt in i ett av köksskåpen så idag så blir det en klassisk plankstek till middag med ryggbiff, bearnaisesås, spritsat potatismos, grillad tomat och Haricots vertsbuketter lindade med bacon. Till det ett glas rött vin! Hur många år som helst sedan vi åt det 🙂

En fortsatt skön helg till er alla!

Publicerat i Vinter, Fåglar, Frösådder, Februari | 16 kommentarer

Det första pirret i magen …

Det första pirret brukar kännas i min mage den här tiden varje år. Och i år är det inget undantag. En stor bidragande orsak är det återvändande ljuset. Vi går upp samma tid varje vardagmorgon och från att ha varit totalt becksvart så börjar nu ljuset anas. Ljuvligt!

Den senaste veckan har det börjat hända saker i uterummet, pirr-i-magen-saker …

De första kameliablommorna har slagit ut. Det är min vita med gräddgul mitt. Den har blivit en av favoriterna. Den första blomman slog ut den 27 januari, kul att hålla koll på datumen varje år. Idag har fyra slagit ut och fler är på gång. Men bilderna i det här inlägget är på den första blomman som alltså slog ut och gav mig pirr-i-magen redan den 27 januari …

Och idag såg jag till min stora glädje att även en blomma slagit ut på min rödvita. Det känns extra roligt då jag trodde att den förra året var på väg att dö. Den tappade massor av blad och slutade helt att växa (den här tiden på året börjar dom nämligen normalt att skjuta nya skott). I ett försök att rädda den så planterade jag om den i fräsch och fin rhododendronjord i en rejält större kruka. Jag var sedan noggrann med att inte vattna den för mycket och ställde ut den på altanen där jag först täckte den med fiberväv för att inte solen skulle bränna de få blad som var kvar. Den fick stå på altanen hela sommaren och en bra bit in på hösten. Till att börja med stod den bara still men sent på hösten så började den plötsligt att växa igen. Den sköt en del nya skott och där kom det knoppar. Nu ser den fräsch och fin ut och jag håller tummarna för att den kommer att klara sig. Den brukar nämligen få 50-60 blommor varje vinter och är ett av vårvinterns stora glädjeämnen. Jag har tittat på den idag och nu skjuter den nya skott, precis som den ska. Ett av de nya skotten kan anas snett upp till höger om blomman …

Två lite ljusare rosa kamelior har jag också. Dom blommar inte ännu men knopparna börjar visa sitt ljusrosa inre …

Nu börjar det också hända saker med hortensian. Massor av små gröna bladrosetter kommer …

Och fikonet som tappade alla blad i höstas börjar nu att skjuta nya igen. Och på en gren satt dessutom ett fikon som jag tydligen missat …

Och så kan jag andas ut för mina chili ‘Jamaican Bell’ som jag sådde den 30 januari började anas idag på morgonen. Alltid lika pirrigt varje år med den första frösådden innan man vet att fröna är ok och att såjorden är ok. Men nu syns antydan till små skott i jorden och inga sorgmyggor syns till. Jag har haft jätteproblem med sorgmyggor i vinter. Får alltid en drös med amaryllisarna men största boven i år var en kruka basilika jag köpte. Den var helt full med sorgmyggor och jag märkte inte förrän efter ett tag att det var därifrån dom kom. Jag tog till drastiska åtgärder och sanerade hela huset på växter med jord. Julstjärnorna kastade jag och alla amaryllisar klippte jag och satt i vatten. De primula jag köpt fick flytta ut i uterummet (dom ska planteras i rabatten i vår). Basilikan klippte jag och satt i ett glas vatten. Det fungerar bra. Den blir lite hängig till att börja med men efter någon vecka tar den upp sig. Sorgmyggorna flög omkring i köket i ett par veckor efter saneringen men nu har jag inte sett någon på länge så jag håller tummarna för att dom är borta. Kommer dessutom att ladda upp kylen med några påsar NEMAblom så jag är redo om det skulle dyka upp någon sorgmygga.

Nu börjar det bli dags för lunch. Idag är en strålande vinterdag och ljuset är intensivt. Det härliga februariljuset! Hoppas ni får en bra vecka och att ni kan hitta lite glädjeämnen som ger pirr-i-magen.

Publicerat i Camellia japonica, Februari, Kamelia | 25 kommentarer

Plötsligt hände det …

I mitt förra inlägg rapporterade jag om min fågelräkning. I alla år har jag drömt om att få se stjärtmesar men har gett upp då dom alltid vägrat att gästa min trädgård. Då hände det. Det var sen eftermiddag den 1 februari. Det började skymma och jag gick för att tända mysbelysningen i vardagsrummet. Såg något i ögonvrån, i talgbollarna. Såg att det inte var de vanliga besökarna, blåmesen och talgoxen. Tittade lite mer noggrant … och vad ser jag! Fåglar med långa stjärtar! Dom var där, hos mig, stjärtmesarna! Rusade och hämtade kameran. Det var alldeles för mörkt. Chansade och tog säkert 30 bilder. De flesta blev hur suddiga som helst. Men två blev faktiskt helt ok med tanke på rådande förhållanden. Så här är bildbeviset! Jag har äntligen haft besök av stjärtmesar …

Trevlig helg till er alla!

Publicerat i Fåglar | 21 kommentarer

Fågelräkning 2018 – vinnaren hos mig blev …

Ja vem vinnaren blev tänker jag inte tala om så här tidigt i inlägget. Så här är det, fågelräkningen har jag ägnat mig åt sedan 2012. Alla lediga stunder under fågelräkningsdagarna sitter jag bänkad vid fönstret. Jag har dessutom en utmaning till mig själv. Alla arter jag sett måste jag ha tagit en bild på och den bilden måste vara tagen under de dagar fågelräkningen pågår. Det är alltså arten jag måste fånga på bild, inte artens alla individer jag räknat. Att fånga alla jag räknat av en art på en och samma bild skulle vara en omöjlighet. Men det viktiga är, jag får inte fuska och ta någon från arkivet även om jag har mycket bättre bilder där. Hittills har jag alltid lyckats men skulle det gå det här året också? Det återstod att se …

År 2018 var datumen för fågelräkningen, även kallad ”Vinterfåglar inpå knuten” den 26 – 29 januari. Det jag direkt kunde konstatera var att om fågelräkningen inträffat några veckor tidigare skulle det ha varit mycket tätare fågeltrafik. Då hade vi bland annat flockar av gråsiskor på säkert 20 – 30 individer, kanske fler, som besökte oss dagligen och skapade köer till och från maten. Nu var det lika lugnt som i Stockholmstrafiken en söndagmorgon vid 5-tiden.

Jag väntade och väntade. Så småningom började trafiken komma igång. Det jag direkt kunde konstatera var att i år skulle kanske den fågel som alltid blir Sveriges totala vinnare även kunna vinna hos mig. Den fågel jag pratar om är naturligtvis talgoxen. Det var i varje fall den som började dyka upp vid maten när ingen annan behagade sig dit. Men så småningom så kom även dom andra sjusovarna igång. Och när räkningsdagarna var över så kunde jag konstatera att jag faktiskt sett 13 olika arter. Och med det sagt så är det dags att presentera dom med antal individer per art. Här kommer listan!

Två arter visade upp sig med endast 1 individ per art. Jag presenterar dom i den ordning dom visade sig …

Redan på fredagen var han där, björktrasten. Stor och stöddig satt han och vaktade ”sitt” äpple …

Den andra, som visade sig med 1 individ kom inte loss förrän sista dagen. Precis när jag tänkte lägga ner fågelräkningen för 2018 satt den där, nötväckan. Att jag över huvud taget hann få en bild är ett smärre mirakel. Jag bara slet upp kameran och knäppte av två gånger och på en av bilderna kan man faktiskt se att det är en nötväcka även om bilden är oskarp …

På tal om oskarpa bilder. Det kommer en hel hop nu för nu är det dags för arterna som presenterade sig med 2 individer. Hela 6 arter delade på den platsen …

Gulsparven. I alla år har vi haft många gulsparvar men i år har dom lyst med sin frånvaro. Och det beror inte på att vi bytt mat för det har vi inte. Två stycken, en hane och en hona, kom och åt och dom kom alltid tidigt på morgnarna när det inte gick att fotografera. Men så satte sig hanen i ett träd och då lyckades jag ta några bilder och det här är en av dom …

En trogen besökare är i varje fall Hacke. Större hackspett har vi varje år och det brukar vara ett par. Så var det i år också. Hanen känns igen med sin röda fläck i nacken …

Och plötsligt var även fru hackspett där …

Som jag skrev tidigare i inlägget så hade vi för några veckor sedan stora flockar av gråsiskor. Men så fort kylan kom försvann dom. Men en blev kvar. Jag känner mig alltid så ledsen när jag sett flockar av fåglar och så blir en kvar. Jag hade sett honom varje dag sedan flocken försvann, den lilla hanen med sitt röda huvud och rosa bröst …

Men så hände det. Plötsligt satt det en hona där också. Han var alltså inte ensam. Dom var ett par som stannat kvar. Kanske var dom lite rebelliska och bröt sig loss från gruppen. Och dom får så gärna stanna, jag kommer att ge dom mat. Här är honan, som känns igen på att hon är grå på bröstet …

Förra årets vinnare, skatan, visade sig i år endast med två individer vid matningen. Visserligen såg jag stora flocka kretsa när jag var ute och gick och som flög omkring i grannskapet. Men då jag bara räknar dom som är vid matningen så blev det två. Men att få en bild vid matningen är omöjligt. Så fort jag närmar mig så flyger dom. Så bilden fick bli på en av dom som satt sig i grannens antenn …

Vid ett fåtal tillfällen dök två grönsiskor upp. Och varje gång så var det usla fotoförhållanden så bilderna blev suddiga. Men, fågelbilden ska vara från fågelräkningsdagarna så det får helt enkelt bli den minst suddiga …

En fågel som förr var vanlig men som nu börjar bli ovanlig i Sverige är gråsparven. Jag brukar inte se någon men i år var det en hane och en hona och åt av maten. Jag var förvånad att dom åt av talgbollarna men det gjorde dom. Här syns hanen med sin barska blick …

Och så var det dags för dom arter som presenterade sig med 3 individer. Först ut … grönfinken. Det här året såg jag tre stycken samtidigt, det var faktiskt rekord. Tidigare år har jag sett två som max. Svårfotograferade var dom och jag lyckades bara fånga ett exemplar i mina bilder …

Så till helgens stora behållning. År 2014 såg jag för första gången i mitt liv en steglits. Därefter har jag aldrig sett någon. Men på lördagen hände det. Plötsligt satt den där och bländade mig med sin mjuka fjäderskrud och sina vackra färger. Jag blev så till mig att jag knappt kunde hålla kameran. Och även om bilderna inte är perfekta så syns det tydligt att det är en steglits …

Och när sedan gråsiskhonan gjorde steglitsen sällskap och jag lyckades fånga båda på bild, ja då var glädjen total …

Jag satte ett streck i kolumnen för steglits och kände mig belåten att jag återigen fått se en vid min fågelmatning. Då hände det. På måndagen den 29:e, sista fågelräkningsdagen fick jag plötsligt se den igen. Och nu var den inte ensam. Två stycken, ett streck till i kolumnen …

Det var ju helt fantastiskt, två steglitser! Då hände det, igen! Vad tittar fram om inte en tredje! Ursäkta mina glada utrop men steglitsen är som sagt så ovanlig här hos mig så när jag fick se, inte bara en utan tre, ja då blev glädjen total …

Så var det dags för topp tre att presentera sig. På tredje plats med 4 individer hittar vi Sveriges nationalfågel, koltrasten. Två par visade sig vid flera tillfällen samtidigt. Men att fånga alla på bild var omöjligt. Det var över huvud taget svårt att fånga dom på bild. Till slut så satte sig en av honorna i en av portalerna och då passade jag på …

Och så kom ena hanen och satte sig i ett träd …

Så var det dags för dom två topplaceringarna. Vilken kamp det var mellan de båda arterna. På fredagen pendlade första och andraplatsen fram och tillbaka. Skulle det bli talgoxen eller blåmesen. Men till slut blev det ändå avgjort. På plats nummer 2 hamnade till slut …

Talgoxen med 5 räknade individer vid ett och samma tillfälle …

Det är bara att konstatera, blåmesen som jag räknade till 6 individer vid ett och samma tillfälle blev vinnaren. Och jag kan säga att den är en värdig vinnare. Även om talgoxen sista dagen försökte göra sitt bästa för att knipa segern så var det bara vid ett enda tillfälle jag kunde räkna till 5 individer samtidigt. Blåmesen däremot visade sig med 5-6 individer vid många tillfällen under hela helgen.

Så grattis till årets vinnare hos mig i fågelräkningen 2018 …

Blåmesen

Blåmesen är definitivt även den fågel som är lättast att fånga på bild …

Dom var till och med vänliga att visa hur dom såg ut från alla vinklar …

Bäst tycker jag om att den ofta sätter sig i honungsrosen. Det är alltid roligare med bilder i naturlig miljö och inte bara vid fågelmaten …

Och ibland behöver bilderna inte vara perfekta. Den här är så långt ifrån perfekt man kan komma. Blåmesen är suddig men ändå gillar jag bilden, troligen för ljuset som liksom omfamnar fågeln …

Solen sken inte mycket under helgen men i lördags var det soligt och fint. Då passade jag på att fånga ettan och tvåan på samma bild …

Och när inga fåglar visade sig lekte jag lite med kameran. För även om det nu har kommit snö igen så börjar våren att kännas. Ljuset blir ljusare och varar längre. Och färgerna blir pastelliga i solljuset. Idag ligger snön på honungsrosen men i lördags så flödade vårfärgerna genom den …

Avslutningsvis kan jag konstatera att det i år verkligen är färre fåglar än vanligt. Det stod det även om i vår lokaltidning och jag har sett andra rapporter om det. Varför går bara att spekulera i. Kanske finns det fortfarande mat i naturen. Kanske var förra året ogynnsamt för häckningen. Först kom en rejäl köldknäpp en bit in i maj och sedan blev sommaren torr med låga dygnstemperaturer. Jag är i varje fall glad åt varje fågel jag ser. Fåglarna vill jag ha året runt i trädgården.

Den sista bilden i detta inlägg får bli en sammanställning över mina fågelrapporteringar sedan 2012. De två första åren satt jag bara någon timme under hela helgen och räknade och det syns, framför allt på antalet arter. Det jag kan konstatera är att det finns lite ovanligare arter som kommer och besöker trädgården. Men dom kommer sällan och besöken är korta. Men det är dom lite ovanligare arterna jag ser nu när jag verkligen ägnar tid åt att sitta vid fönstret och vänta. Och känslan att få se en steglits, stenknäck, sparvhök eller annan lite ovanligare art ger en pirrande lyckokänsla i magen. För att inte tala om när det dyker upp flockar av sidensvansar som det gjorde både 2015 och 2016 under fågelräkningen.

Nu ska jag ägna mig åt andra sorters frön, nämligen chilifrön. Det är hög tid för ‘Jamaican Bell’ att landa i såjorden.

En skön vecka till er alla! Den här veckan lämnar vi dessutom januari och går in i februari. Ett steg närmare våren.

Publicerat i Fåglar, Vinterfåglar inpå knuten | 20 kommentarer

Ett litet blogguppehåll …

Ja ett väldigt kort blogguppehåll men jag tänkte ändå att jag skulle nämna det. Imorgon startar nämligen den årliga fågelräkningen och den pågår i fyra dagar. Och när jag inte har annat för mig så tänkte jag bänka mig vid fönstret och räkna och fotografera fåglar. Det är ett litet nöje jag ägnar mig åt varje år sista helgen i januari. Om det nu kommer några fåglar. Hur konstigt det än låter, men när kylan kom då minskade antalet fåglar vid matningen drastiskt. Det är ju då dom borde ha kastat sig över maten. Idag har jag mest sett skata, björktrast, blåmes och talgoxe. Inga gråsiskor längre och väldigt få koltrastar.

Men jag kommer i varje fall inte att vara bloggaktiv förrän i mitten av nästa vecka och vill därför passa på redan nu att önska er alla en riktigt skön helg!

Och för att inte ha ett helt bildfritt inlägg så tog jag några snabba bilder på tulpanerna som håller på att vissna. Kändes roligt att få leka lite med macrot igen …

Publicerat i Allmänt | 11 kommentarer