Januari … en vintermånad?

Det är den 14 januari. Under morgonpromenaden hörde jag som vanligt fågelsång, vårsång. Efter en natt runt nollan stiger temperaturen. SMHI hotar med tvåsiffriga plusgrader under onsdagen. Jag säger hotar för januari ska vara en vintermånad, borde vara en vintermånad. Utanför fönstret ilar låga, grå moln snabbt över himlen. Vinden sliter och drar i restena av vidjehortensians bruna, torra men fortfarande vackra blomsterminnen. Dom slår mot fönstret och jag hoppar till varje gång, det låter som någon står och knackar på rutan. Regn ska dra in. Regn och 19 sekundmeter i byarna betyder att det inte går att ha paraply.

Varmt, blåsigt och ibland ett dygn med minusgrader innan mildgraderna tar över igen. En väderlek jag vant mig vid den senaste tiden. En märklig väderlek. En oroande väderlek. Hur skönt det än må vara att slippa snö och att det är plusgrader så känns det inte bra. Natur, djur och fåglar får vårkänslor, för tidigt. För kylan kommer med all säkerhet att komma och då kan det bli rejält kallt, länge.

Men nu lämnar jag dom funderingarna. Det här är ju min bilddagbok så det måste bli lite rapporteringar. Inte så många bilder tagna men jag kan konstatera att efter en grå inledande vecka i januari har det nu varit soliga dagar och med ens går det att hitta både ljus och färg …

Månen tog jag en bild på den 8 januari, inte så gul i verkligheten som den blev på min bild. Men den är finare som gul tycker jag …

Den 11 januari var det minusgrader och när vi startade morgonpromenaden i ett frostnupet landskap så var det fortfarande mörkt. Så kom gryningen ifatt oss och lade ut lite rosa stråk på himlen. När vi kommit hem var himlen starkt rosa och kontrasterade mot det blå och jag tog en bild för att minnas …

Men när vi skulle ta lunchpromenaden hade moln börjat dra in och temperaturen steg. Snabbade mig på att fånga den sällsynta frosten på ett par bilder…

Och en väg kantad med björkar är ju egentligen nästan alltid vacker …

Ett tunt lager med is hade lagt sig på sjön. Turligt nog ligger ett gult hus vid strandkanten som gav lite gula speglingar i den för övrigt grå isen …

Och det blev kväll och morgon och vi skrev den 12 januari. Morgonen var ljus och vacker. Temperaturen hade stigit och det var blåsigt. Solen fortsatte att skina även vid lunchtid när vi skulle ta lunchpromenaden. Vi åkte till Brandalsunds naturreservat. Oj som det blåste där. Det här är en ny promenadplats för oss och jag har inte riktigt lärt mig ”vyerna” ännu.

Den första bilden tog jag från bilen. Tyckte det var mäktigt med spotlighten på gräset och den brunrandiga jorden som låg där som en matta med ett veck på …

På väg ner mot vattnet. Det blåste så det var nästan omöjligt att hålla kameran stilla därav den oskarpa bilden …

Vattnet hade letat sig en bra bit upp längs stränderna …

Vi drog oss bort från värsta blåsten och gick mot en lite mer skyddad vik. Vattnet hade en så vacker blå nyans …

Sanden gick ut i vattnet, nästan som en brygga …

Det ljusa, lätta januariljuset letade sig ner i skogen …

Januarifärger år 2020 …

Det lät och vattnet sprutade när det slog in mot stranden. Lucy var djupt fascinerad …

Träden stod i vatten och gav mig associationer till träskmarkerna i Louisiana …

Det var dags att åka hem. Sista bilden från den här dagen tog jag i starkt motljus …

Hit kommer vi att åka i vår. Det lär vara vitsippstrakter har jag läst. Så småningom kommer jag nog att hitta ”mina” vyer. Men den här dagen var inte vyerna så viktiga, det var ljuset och färgerna jag ville fånga och komma ihåg.

Den 13 januari sken också solen hela dagen. Men jag tog inga bilder då jag ”bara” promenerade i omgivningarna här hemma.

De hårda vindarna fortsätter, regnet har ännu inte dragit in men det känns som det är i faggorna. Dags att avsluta detta inlägg och önska er alla en skön fortsättning på veckan!

Publicerat i Dagbok, Vinter | 22 kommentarer

Lika svårt som det är lätt …

En säregen rubrik men just nu stämmer den bra för mig. För lika lätt som jag har att hitta motiv när himlen är blå och solen skiner … lika svårt har jag när vädergudarna bestämt sig för att låta himlen vara djupt grå och solen gömd någonstans där bakom det grå. Jag har egentligen inte svårt för grått, kan t.ex. tycka mulet väder, dis och dimma kan vara vackert men just nu är det en grå färgskala som jag inte hittar något kreativt i.

Men på nyårsaftonen var det i varje fall sol ett tag. Vi har ju inte kunnat gå ut på några promenader (förutom morgonpromenaden) här hemma eller i Södertälje överhuvud taget de senaste veckorna utan varit tvungna att åka iväg till smäll och fyrverkerifria platser. Så på nyårsaftonens eftermiddag blev det Taxinge och … som jag skrev tidigare så sken solen.

Lycklig som ett barn på julafton (fast det var ju nyårsafton) såg jag plötsligt hur kalla blå nyanser från en himmel som speglade sig i vattnet mötte varmt röda när solen träffade de torra rödbruna fjolårslöven …

Vassen vajade i solskenet …

Rött guld i skogen …

Diffust … men den kinesiska pagoden kunde svagt anas i soldiset …

Och när vi nått pagoden vände jag mig åt andra hållet och såg slottet som badade i ljus …

Den 5 januari började bra, solen sken från en klarblå himmel men så drog molnen in. Lite glitter fanns kvar i vattnet där änderna simmade tillsammans med de knallröda bojarna …

Senaste tiden har det varit väldigt blåsigt och det syntes tydligt. Massor av nedblåsta kvistar och grenar låg längs vägarna …

Så försvann solen helt. Bara ett ljusare skimmer syntes i fjärran. De sista bilderna från den dagen fick bli lite lek med siluetter …

Den 6 januari bytte vi slott och åkte till Tullgarn och vädret var gråare än gråast. Försökte ta bilder men 95% hamnade i papperskorgen då dom kändes helt inspirationslösa. Behöll ett par stycken, mest som dokumentation.

Den första visar vildsvinens framfart. Överallt syntes spår efter dom. Och det var inte små spår. Kan inte låta bli att tänka på att det här vädret vi har kanske gynnar deras bökande. Skulle det vara riktig vinter med snö och minusgrader så skulle dom väl inte kunna dra fram på det här sättet. Vet inte, kan inte så mycket om vildsvin men vore jag ett svin skulle jag nog passa på att böka riktigt ordentligt när det är den här typen av väderlek …

I övrigt hittade jag inga motiv men ett par bilder från kanalerna fick komma med …

… och avslutningsvis, en bild som visar hur grått det var …

Inomhus står fortfarande den enkla lite bedagade nyårsbuketten …

Julen är inte utslängd här. Jag går emot alla trender som råder nu och håller julen kvar minst till 20-dag Knut. Tycker steget till våren blir lite kortare då. Amaryllisen ‘Dynasty’ blommar bland tomtar och julstrumpa …

Men trots att julen är kvar blandar jag in lite vår. Oftast i form av tulpaner. En blandad bukett med 30 st har visat sig väldigt hållbara, trots att jag slarvat och inte ställt dom svalt i uterummet på nätterna. Köpte dom på nyårsaftonens morgon och dom är nu inne på 8 dagen och fortfarande riktigt fina (även om de här bilderna är från den 4 januari) …

Och det får bli avslutningsbilderna på detta grå inlägg men ändå med lite stänk av färg. Har just kommit hem från eftermiddagsbio, ”En del av mitt hjärta” med musik av Tomas Ledin. Började lite trögt (eller också var det jag som var trög) men blev bättre och bättre och jag gick därifrån med ett leende på läpparna och kan säga att jag gillade den!

Då återstår bara en sak, att önska er alla en bra fortsättning på veckan!

Publicerat i Dagbok | 32 kommentarer

Årskrönika 2019

Ytterligare ett år att lägga till handlingarna. Ytterligare ett år att titta tillbaka på, minnas och summera.

Jag har i många år skrivit långa, välmatade årskrönikor. Dom är viktiga för mig då dom sammanfattar det som hänt under året, naturligtvis sett från mitt eget perspektiv. Det räcker att läsa igenom en krönika för ett år för att få en sammanfattning av hela året men även kunna fördjupa mig i vissa ämnen genom länkar till årets inlägg. Jag gillar att gå tillbaka och titta på gamla årskrönikor. Dom ger mig alltid aha-upplevelser med utrop som: ”ja just det, det var då vi gjorde det”, ”va, är det sååå länge sedan”, ”det hade jag helt glömt”, etc. etc.

Efter denna inledning är det dags för min 12:e årskrönika. Dags att stega sig bakåt i tiden för att se vad som hände under 2019 och naturligtvis börjar jag med årets första månad …

J A N U A R I

Efter traditionell nyårskonsert från Wien på TV sänkte sig lugnet några timmar innan det började slita och dra i huset. Det var dags för årets första storm att dra in. Hennes namn var Alfrida.

Tidigt på morgonen den 2 januari var kommunen ute och flyttade två studsmattor som blåst ut på närområdets mest trafikerade väg och jag kunde konstatera att ”flygande mattor” inte bara var något som fanns i sagans värld.

Alfrida dröjde kvar hela dagen även om kraften i hennes utandningsluft avtagit. Men med 2 minusgrader och 16 sekundmeter i de nordliga vindbyarna kändes det som minst minus 12 och det gällde att ha mycket kläder på sig på hundpromenaden.

Den 3 januari vandrade vi i Alfridas fotspår ute vid Taxinge slott. Då såg vi ett märkligt fenomen. Vattnet hade frusit i rörelsen och bildade de mest fantastiska mönster …

Den 5 januari fortsatte vi vandringen i Alfridas fotspår men den här gången hade vi bytt slott och hamnat i Tullgarns slottspark …

Fler bilder från dessa vandringar går att läsa om i inlägget I Alfridas fotspår.

Vi närmade oss mitten av månaden och Alfrida hade sedan länge dragit förbi och började falla i glömska, i varje fall hos oss. I Norrtälje-trakten och främst då ute på öarna var hon dock inte bortglömd då hon tagit med sig strömavbrott som en del fortfarande var drabbade av.

Jag matade fåglar och kunde konstatera att vi även detta år hade många gråsiskor på besök …

… och en av julens amaryllisfavoriter hette ‘Dynasty’ …

Mer om fåglar, amaryllisar och annat går att läsa om i Så har vi nått halva januari.

Den 20 januari sken solen, det låg lite pudersnö på marken och vattendragen var täckta med ett tunt lager is …

Den 25 – 28 januari var det dags för fågleräkning i ”Vinterfåglar inpå knuten”. En högtidsstund för mig varje år då jag älskar att sitta i timmar vid fönstret för att studera och fotografera fåglar.

Hela topplistan hos mig med massor av bilder går att beskåda i inlägget Fågelräkning 2019 … och vinnaren hos mig blev …

Och tillsammans med alla mina bevingade vänner lämnade jag januari bakom mig och hälsade årets kortaste månad välkommen …

F E B R U A R I

I början av februari kom en hel del snö och det mesta kom natten mellan lördag, den 2:a och söndag, den 3:e. Vi hade skottat för fullt på lördagen (som tur var). På natten till söndag fortsatte snöandet och det blåste dessutom och blev drivor. På söndagen gick jag upp i den blå gryningen och tog en bild över det vackra vinterlandskapet …

Men när jag tittade ut i trädgården så insåg jag att jag måste gå ut och försöka få ordning på rådjursstängslet som i princip lagt sig ner …

Pust, det blev skottande i flera timmar den söndagen innan vi åkte för att titta på årets upplaga av Täljerevyn, alltid lika trevligt.

Vädret var väldigt skiftande mellan plus och minus. I samband med snöfallet hade vi minusgrader men redan på måndagen (den 4:e) började temperaturen gå uppåt och på tisdagen (den 5:e) vad det 3 plusgrader, regn och enormt blött och slaskigt. Och så på kvällen frös det igen och den 6:e vaknade vi till minus(!) 12,5 grader. Men efter det tog i princip det milda vädret över, även om det dippade mot minussidan ibland. Trist egentligen. För när det äntligen kom snö kunde den väl fått varit kvar. I vår trädgård fanns den ju förstås för där ligger den ju alltid kvar länge. Men vintervit och vacker var den inte.

Den här månaden skrev jag inte många blogginlägg då min 9 år gamla dator (som jag varit på väg att byta under säkert ett års tid) nu absolut inte gick att uppgradera längre vilket innebar att många funktioner i webbläsaren inte fungerade, bland annat att ladda upp bloggbilder på ett smidigt sätt. Så … den 17 februari gjorde jag äntligen slag i saken och beställde en ny! Men då bloggen är min dagbok så kunde ju inte februari bli helt utan inlägg så den 23 februari skrev jag därför inlägget En statusuppdatering.

Så med ny dator på ingång lämnade jag februari bakom mig och gick med snabba steg in i den månad vi hoppfullt kallar den första vårmånaden …

M A R S

Första halvan av mars ägnade jag mycket tid åt min nya dator. Att få igång den var inga problem men det tog sin tid att flytta över allt data men det gick över förväntan. Den 4:e mars såg jag årets första duva, ett härligt vårtecken. Och i uterummet hade kameliorna börjat blomma …

Den 10:e mars promenerade vi vid Taxinge och jag kunde absolut förnimma vårljuset, det så hett efterlängtade …

Mer från den promenaden samt en del om arbetet med den nya datorn skrev jag i inlägget Ny dator, reklamfri blogg och lite annat.

Den 20 mars, närmare bestämt kl 22:58, inträffade vårdagjämningen och det skrev jag om i detta inlägg.

Samma dag, fast lite tidigare, när skymningen föll såg jag månen som den här dagen var superstor …

Den 21 och 22 mars besökte jag trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar i Älvsjö …

Den 23 mars blåste en frisk västanvind och vi sökte lä i en av de få skogar som fortfarande får vara skog, en riktig sagoskog …

Den 24 mars hittade jag, trots väldigt kyliga nätter, de första blåsipporna, vilken lycka!

Det var som sagt väldigt kyligt i slutet av mars. Men kylan kan inte, hur mycket den än försöker, ta bort nyvårens milda nyanser. Den 30 mars vandrade vi i det flödande ljuset ute vid Tullgarn. Och visst kände vi att våren fanns där, redo att mota bort kyliga nätter och själv inta scenen …

Och med våren i sikte lämnade vi mars soliga dagar och kyliga nätter för att ta oss an påskmånaden …

A P R I L

Det här var året då mina kamelior blommade som aldrig förr. Jag tog bild, på bild, på bild. Kunde liksom inte få nog. Den 3 april la jag ut en del av dom i inlägget Kameliafeber. Här nedan syns en av bilderna från det inlägget …

Jag hade också trott att mitt fikonträd hade dött under vintern. Men det kom tillbaka. Och den 6 april fångade jag vårljuset genom ett av de späda fikonlöven …

Steglitserna hade lyst med sin frånvaro under hela vintern men den 7 april fångade jag en på bild när den smorde kråset vid fröautomaten …

Den 17 april blommade snökrokus och snödroppar trädgården …

Den 18 april var det skärtorsdag och solen sken från en klarblå himmel. Morgonpromenaden tog vi i närområdet och vårljuset var vackert den morgonen …

Lunchpromenaden, samma dag, tog vi nere vid Södertälje centrum. I kanten av Kusens backe (Södertäljes gröna skogslunga) växte backsippor …

Och ner mot vattnet blommade påskliljorna, så praktiskt då det ju faktiskt var påsk …

På långfredagen, den 19 april, njöt jag av blåsipporna som vände sina glada ansikten mot solen …

Och på påskdagen, den 20 april, tog vi årets första utomhusfika vid Taxinge slottscafé …

Vilken underbart härlig dag det var. Efter fikat promenerade vi och det var så skönt att vi inte ville åka därifrån. Vilken ljuvlig påsk det var, påsken 2019!

April fortsatte att vara varm, ljuv och skön och var mer som maj. På valborg sjöng vi in en vår som kommit för ett bra tag sedan kändes det som. Hur skulle nu nästa månad bli? Nästa månad som var …

M A J

Jo nu började det hända saker. April kom med våren och maj med … ja det går att läsa om i mitt inlägg som jag lade ut den 4 maj och som har den träffande rubriken Rekordsnabba årstidsväxlingar. Men orkar man nu inte gå in och läsa så kan jag avslöja att den 3 maj såg det ut så här när jag vaknade på morgonen …

Men chocken la sig snabbt för redan på kvällen var all snö borta och morgonen efter, den 4:e maj, var den intensiva vårgrönskan tillbaka igen …

Förutom den ”riktiga” snön som föll i början av maj var luften denna maj full av en annan sorts snö orsakad av aspfrön. Fenomenet blev dessutom ett nyord 2019 och ordet blev ”aspludd”. De lurviga fröna, aspluddet alltså, föll och bildade vita drivor …

Aspfrön är mycket lättantändliga och brandkåren fick göra många utryckningar för att släcka bränder. Inte så konstigt med alla fimpar som slängs i naturen …

Av olika anledningar hade min trädgårdslust försvunnit året innan och var svårhittad. Inte förrän i mitten av maj gav jag mig ut och började städa trädgården. Och när jag såg svavelpionens vackra blekgula blommor tillsammans med den himmelsblå floxen … då kände jag hur lusten till trädgården började spira igen …

Om den förlorade men återigen upphittade trädgårdslusten plus lite annat skrev jag i inlägget Den stora lustjakten.

Maj blev också månaden då rapsfälten lyste gulare än solen …

… och syrénerna blommade tillsammans med gullregnen …

Så blev det kväll den sista dagen i maj och vi vaknade upp till den första dagen i midsommarmånaden …

J U N I

Vad minns jag från juni? Jo naturligtvis nationaldagsmiddagen som vi intog tillsammans med blommande rhododendron och azaleor …

Ett annat minne är invasionen av tistelfjärilar. Dom kom i mängder men var trots det svåra att fotografera då dom flög omkring hela tiden. Fick kämpa innan jag lyckades fånga ett par på bild …

Ett tredje minne är naturligtvis VM i fotboll för damer i Frankrike som startade den 7 juni. I gruppspelet vann Sverige den 11 juni över Chile med 2-0. Den 16:e över Thailand med 5-1 men mot USA blev det stopp då dom den 20:e fick se sig besegrade med 0-2. Slutresultatet blev tvåa i gruppen! Fortsättning följer …

I trädgården blommade det och en av favoriterna var den för året och för mig nya bekantskapen, Linnétagetes …

Något annat glädjande var att min gula trädpion (som det här året verkligen var som ett träd) blommade med en enda blomma …

Varför jag var så glad över den blomman var för att den normalt inte får en enda blomma. Pionen köpte jag som ett ynkligt litet skott på en trädgårdsresa i England och den har verkligen etablerat sig i vår trädgård. Och det gör inget att den inte blommar för bladen är så vackra att den pryder sin plats ändå.

Det här året var ett riktigt rosår. Jag har aldrig haft så fina rosor. Mycket beroende på att rådjuren inte kom in och åt knopparna. Det var nämligen inte bara rosorna som växte det här året, nej det gjorde även alla buskar och häckarna som vi har som skydd mot ovälkommet besök. ‘New Dawn’ som samsades med ‘Lykkefund’ på rosbågen får representera det rosrika året hos mig …

Så här långt var det också väldigt, väldigt torrt hos oss. Det kom väderprognoser som utlovade regn men plötsligt var regnet borta ur prognoserna igen. Det var som om regnvädren med flit passerade på sidan om oss för visst läste vi om regn på andra håll. Och eldningsförbud infördes i hela Stockholms län. Den 18 juni kom det i varje fall en regnskur och vi fick hela(!) 2 mm.

Skulle det verkligen inte komma något mer regn i juni? Jodå, den 26:e föll ett fint regn hela dagen och när jag tömde regnmätaren hade det kommit hela 15 mm …

Och så var det ju det där med fotbollen. Den 24 juni spelade Sverige åttondelsfinal mot Kanada och vann med 1-0! Den 29 juni var det dags för kvartsfinal mot Tyskland. Men … vilken otur, Tyskland, det kunde väl aldrig gå vägen eller? Visst gick det vägen! Sverige vann med 2-1 och var klara för semifinal!

Segerrusiga lämnade vi juni bakom oss och hälsade högsommarmånaden välkommen …

J U L I

Det är lika bra att inleda med fotbollen. Den 2 juli var det dags för den första semifinalen mellan England och USA och USA vann med 2-1 och var därmed klara för final. Den 3:e var det dags för Sverige att möta Nederländerna. Tyvärr blev dom för svåra och Nederländerna vann mötet med 1-0 efter förlängning. Vi fick nu ställa in oss på bronsmatch mot England!

Den 6 juli bänkade jag mig framför TV:n och det var oerhört spännande! Och visst vann de svenska tjejerna! 2-1 blev slutresultatet. Hurra, hurra, hurra!!! Dagen efter vann USA över Nederländerna och tog därmed hem en väntad guldmedalj!

Den 6 juli skördade vi också den första färskpotatisen och den var lika god som vanligt och det var den röda ‘Cherie’ … precis som vanligt …

Det här var året vi såg många träd som farit illa efter den torra sommarn 2018. På bilden syns ett lövträd som dött men det värsta var nog angreppen av granbarkborren. Hade man aldrig hört talas om den förut så lärde vi oss namnet nu.

Den 12 juli var en vacker helt vindstilla kväll och vi tog en promenad vid sjön Måsnaren. Det är en promenad jag minns ännu. Det var så oerhört vackert att det var som att stiga in i en Zorn-målning.

Den 13 juli blev det en morgonpromenad och det var precis lika vindstilla och skönt …

Om dessa promenader plus en hel del annat skrev jag i inlägget Medan regnet faller.

Den 18 juli var det ett vackert kvällsljus och jag tog en bild över en del av trädgården. Där syns hur välväxta och täta alla buskar och perenner var den här sommaren …

Den 28 juli hade vi picknick vid Tullgarns slott. Det var andra året vi hade picknick där så om vi har det nästa sommar också har det blivit en tradition 🙂

Och med magarna mätta sa vi hejdå till juli och gick in i dom sammetsmjuka nätternas månad …

A U G U S T I

Så hade vi nått den sista sommarmånaden för det här året. Dimmorna brukar inte komma förrän i september men redan den 6 augusti var det en rejält dimmig morgon …

Den här augustimånaden blommade det ovanligt intensivt i blått och en favorit var floxen ‘Blue Paradise’ som doftar av viol. Jag brukar bara få ett fåtal blommor då rådjuren normalt äter upp knopparna men det här året så höll dom sig ju borta från trädgården till min stora glädje. I år var blommorna dessutom mer rent blå än dom brukar vara …

Och det är väl lika bra att fortsätta med fler blå skönheter, när jag ändå är i farten. Min blyblomma trodde jag hade dött i vintras men den kom igen och blommade med sina vackra himmelsblå blommor. Augusti är blyblommans mest intensiva månad …

Nästa blå blomma är inte min. Men jag blir blå av avund när jag ser den. Den växer i en stor plantering vid Tveta kyrka. Får jag presentera ett hav av blå bolltistel …

Det här var året då fjärilarna kom tillbaka. Överallt såg jag rapporter och bilder av fjärilar och äntligen var min egen trädgård bevingad igen. Här en pärlemorfjäril …

Solhattarna blommade intensivt den här sommaren, här inramade i blått med hjälp av de blå floxen som fick agera mjukt fotofilter …

Och så var det tomaterna. I augusti förstod jag att det skulle bli ett tomatår jag aldrig någonsin varit med om tidigare …

Dagarna gick och blev till veckor, vi närmade oss slutet av månaden och vi närmade oss hösten. Om det skrev jag i inlägget Augusti, mellan sommar och höst.

De sista dagarna i augusti slog det till och blev värmebölja. Den 28 augusti kl 15:08 visade termometern på plus 27 grader och det var tryckande varmt! På kvällen såg vi också mängder av blixtar i fjärran men det drog inte in över oss. Dagen efter läste vi om rejäla åskväder inte långt ifrån oss med blixtnedslag, strömavbrott och bränder som följd.

Den 29 augusti prövade jag för första gången att göra Bostongurka. Och resultatet blev lyckat! Om värmen, Bostongurkan och en hel del annat som hände i slutet av månaden skrev jag i det fullmatade inlägget Blandad kompott.

Med ett rejält inslag av sommar sa vi farväl till årets sista sommarmånad för att ta oss an den första höstmånaden …

S E P T E M B E R

September är den stora skördemånaden för mig. Då ska jag ta hand om framför allt tomater, chili och paprika. Och i år var skörden enorm så det blev en väldigt intensiv månad! Dessutom hade jag planerat en 8 dagars semesterresa med start den 2 oktober vilket gjorde att det blev extra stressigt.

Trots stressen skrev jag ändå en del blogginlägg. Det första hade jag kallat Förhöst, skördetider och barndomens kvarter. Och det var precis vad det innehöll, de första dagarna i september, lite om skörden och så gjorde jag ett ”bloggreportage” från min barndoms kvarter i bostadsområdet Rosenlund i Södertälje, närmare bestämt från radhusen vid Frödingsvägen som ritats av byggmästaren och arkitekten Eric Sigfrid Persson från Malmö som var mannen bakom radhusområdet Friluftsstaden i Malmö. Här en aktuell bild från Frödingsvägen i Södertälje (jag kan tala om att tiden stått still). Jag bodde i huset där den blå bilen står på uppfarten …

September är lite av en favortimånad för mig fotomässigt. Då börjar naturen likna ett galleri fullt med tavlor. Text och bild från naturens galleri skrev jag om i inlägget Höstvernissage i galleri naturen.

Den 21 och 22 september var det totalt vindstilla på morgnarna. Och speglingarna i vattnet gjorde att jag lekte lite med ”upp och ner”. Den här bilden är ”rättvänd” …

Och här är samma bild vänd upp och ner …

Den 23 september vaknade jag till den första frosten. Inte mycket men nu visste jag att det var på gång. Jag hade redan tagit in både kamelior och pelargoner så det var ingen fara.

Om våra spegelblanka promenader och den första frosten skrev jag i inlägget Den 23 september kom första frosten.

Min semesterresa närmade sig och jag hade enormt mycket kvar att göra med skörden. Jag skördade tomater och la dom i fönstren, dels för att mogna, dels för att jag var tvungen att ta in dom innan frosten tog dom. Så här såg det ut den 18 september i ett av fönstren (och det här var inte alla tomater jag hade) …

Förutom tomaterna hade jag ju chili, paprika och annat att ta hand om. Och i och med att jag skulle vara borta i 8 dagar var jag tvungen att ta hand om det mesta innan jag åkte.

Så med tomater i princip sprutande ur öronen lämnade jag september bakom mig och tog steget in i …

O K T O B E R

Den 2 oktober var det alltså dags att åka på en efterlängtad semesterresa till Kroatien där vi bland annat besökte nationalparken Krka med vackra vattenfall …

… och njöt av rosa mattor med blommande cyklamen …

Kroatien var ett väldigt trevligt resmål och att resa den här tiden på året var idealiskt då temperaturen var behaglig och antalet turister inte så många. En reseskildring från denna semestervecka skrev jag i inlägget En oktobervecka i ett naturskönt Kroatien.

I slutet av september hade jag ju tagit hand om det mesta av skörden och det var nu dags att sammanfatta skördeåret 2019. Det gjorde jag i inlägget Alla dessa tomater … nu blir det skördeprat.

Oktober hade inletts med en riktig köldknäpp. Jag var ju i värmen i Kroatien men fick rapporter hemifrån. En natt hade det varit riktigt kallt och många löv hade gått direkt från grönt till svart sörja. Det blev inte en sådan där vacker och färgrik höst vi ofta drömmer om. Och det regnade och regnade. Skämtsamt sa vi att oktober är rena ”novembermånaden”. Jag letade desperat motiv för att dokumentera de färger som ändå fanns och lade ut det jag hittade i inlägget Innan hösten blåst iväg och runnit bort där nedanstående bild är hämtad från.

Ovanstående disiga och regniga inlägg skrev jag den 27 oktober men redan dagen efter, den 28:e la jag ut inlägget Den djupa frostens morgon. Så djup var väl inte frosten men ack så skönt det var att äntligen vakna till en morgon med sol!

Så med förhoppningen om att nästa månad skulle bli solig och fin lämnade vi regniga oktober bakom oss och tog oss an årets näst sista månad …

N O V E M B E R

På novembers första dag vaknade vi till djup dimma …

Bilder från denna dimmiga dag finns att beskåda i inlägget Dimma på novembers första dag.

Den 4 november levde hoppet om att det skulle bli en solig och fin månad. Det var blåsigt men solen sken och ett av löven fångade solstrålarna …

Men den 10 november for yrsnö i luften …

Det visade sig att snön bara yrde omkring i luften, den nådde aldrig marken. Om upplysta löv och snöyra skrev jag i inlägget Yr av snöyra.

Den 14 november konstaterade jag att det kunde vara väldigt gott med En hederlig tunnbrödsrulle!

Den 23 november skrev jag en liten saga med inspiration från naturen som hette Tills hösten skiljer oss åt.

Den 29 november kom det lite snö och lyste upp naturen tillfälligt …

… och november avslutades faktiskt med lite sol och vitt på marken …

Men förutom den dosen av sol blev november totalt sett inte så solig som jag hoppats på. Den blev mest som … november. Dessutom fick vi rejäla förkylningar i slutet av månaden som visade sig bara vara början på en ovanligt intensiv sjukdomsperiod.

Med hostiga nätter lämnade vi grå november bakom oss och tog oss an julmånaden …

D E C E M B E R

Trots förkylningar var vi tvungna att gå ut, sånt är livet med en älskad hund. Men tar man det bara lugnt och klär på sig ordentligt är det nog egentligen bara nyttigt med frisk luft.Den 2 december var en vacker vinterdag, snön låg fortfarande kvar och vi tog promenaden vid närbelägna Tveta. Så skönt det var att efter allt grått äntligen få njuta av lite ljus och lite vackra vintermotiv …

Resten av december blev grå inte bara vädermässigt då vi drabbades av en besvärlig magsjuka. Som tur var turades vi om med att vara sjuka så när den ena var någorlunda hyfsad i magen kunde den ta hand om hundpromenader och lagande av dietmat. Vi lyckades i varje fall köpa en julgran och lite julblommor och dagarna innan jul få hem lite julmat. Så det blev lite julkänsla i varje fall även om vi det här året åt minimalt med julmat på julaftonen.

Som sagt, vädret blev regnigt, regnigt och åter regnigt. Vattenståndet steg i Mälaren och fick tappas via olika slussar, bland annat vår i Södertälje …

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Veckan innan jul började dessutom känslan av att befinna sig under belägring infinna sig. Det sköts smällare och fyrverkerier varje eftermiddag och kväll, massor! Det sköts på nätterna också. Att det bara är tillåtet att skjuta fyrverkerier mellan kl 23:00 och 01:00 nyårsafton/nyårsdagen i Södertälje kommun är det få som bryr sig om. Och med en skotträdd hund är det minst sagt ett elände. Det går inte att promenera hemomkring utan vi måste åka iväg till ställen där det är lugnt. Taxinge är ett sådant.

Den 26 december var en riktigt gråmulen och blåsig dag. Stränderna vid Taxinge var helt förändrade p.g.a. det höga vattenståndet. Jag tog några bilder att ha som dokumentation …

Stranden låg under vatten …

Den smala ån var betydligt bredare än vanligt. Träden stod i vatten …

Båtarna som brukar ligga en bra bit uppå land låg nu nära vattnet. Bryggan var inte läge att gå ut på …

Träden som brukar ha en bit till vattnet stod nu med fötterna i vatten …

Men den 27:e kunde vi läsa om att tappningarna börjat ge resultat. Mälarens vatten började sjunka undan så sakteliga. Vid vår promenad vid Taxinge den 28:e syntes det lite, lite skillnad i varje fall tyckte vi det. Fast det kanske mest berodde på att det inte blåste.

Men visst började det bli lite mer land runt trädens fötter …

Men allt vatten till trots. Grundvattnet fortsätter att vara lågt där vi bor, mycket under det normala i stora magasin …

Vill man fördjupa sig mer så går det att läsa om vattennivåerna hos SGU. Jag går själv in där varje månad och kollar läget.

Den 27:e och 28:e var det också några minusgrader och betydligt skönare luft. Men den 29:e var det tillbaka till plusgrader och de flesta nyanser av grått som går att finna.

Väderprognosen kl. 08:02 den 30 december visar att det verkar bli en blåsig kommande vecka. Dock hoppas jag att det inte blir som Alfridas framfart. Men en annan mycket glädjande sak är att kolla på solens uppgång och nedgång mellan den 30 december och 8 januari. 5 minuter ljusare på morgonen och 14 minuter på eftermiddagen. Totalt 19 minuter! Det är väl glädjande om något!

Men nu lämnar jag vädret och vattnet och övergår till blommor. Dagarna före jul så upptäckte jag att den första kameliablomman slagit ut för säsongen, en vit skönhet …

Och några av amaryllisarna har nu börjat slå ut …

Picotee …

Pretty Nymph …

och Mystica …

På torget köpte jag dagen före julafton en bukett med röda amaryllisar och lite grönt …

Dessutom såg jag att förra årets favorit, den rödvita ‘Dynasty’, som jag visade tidigare i detta inlägg under månaden januari, nu börjar öppna sina första blommor. Amaryllis är definitivt min favoritjulblomma, något jag vill ha varje år, ju fler, desto bättre.

Nåväl, det är den 30 december 2019. Ute blåser en frisk vind och det är plus 10 grader. På morgnarna sjunger koltrasten exakt samma sång som i de ljusa vårkvällarna. Jag har också hört talgoxen sjunga sin vårsång. Vackert att höra dom men samtidigt lite skrämmande.

Ett novembergrått december går mot sitt slut, 2019 går mot sitt slut, 10-talet går mot sitt slut och så gör även min långa, långa årskrönika.

Nästa år är ännu så länge ett oskrivet blad som det heter. Jag önskar naturligtvis ett bra år för mig själv och mina nära och kära, vänner och bekanta.

För min egen del så hoppas jag också att få komma igång igen med mitt dagliga träningspass som legat på is i samband med senaste veckornas ”sjukstuga”. Jag vill skriva många blogginlägg, resa (men planera tidpunkterna lite bättre), gå på bio, läsa böcker, odla mer ätbart, njuta av trädgården, ta långa, stärkande promenader i skön natur och förhoppningsvis kunna fånga många vackra motiv med kameran. Hur det blir återstår att se. Kanske det kommer att visa sig i den eventuella årskrönikan för år 2020.

Nu återstår egentligen bara en sak och det är att önska er alla …

Ett Gott Nytt År och Ett Gott Nytt Decennium! Jag hoppas vi ses nästa år!

Jag länkar också till TrädgårdsFägring! Temat denna vecka är ”Tillbaka till dåtiden” och hela det här inlägget innehåller ju dåtid så det passar ju väldigt bra 🙂

Publicerat i Årskrönika, Årsresumé | 36 kommentarer

En liten hälsning och önskan om God Jul …

Hej ni alla! Här kommer en hälsning i denna grå och milda juletid. Den enda is som går att skåda är väl isen min blogg legat på 😉

Skämt åsido … här har varit sjukdomar som avlöst varandra. Först den eländiga förkylningen och därefter en långdragen magsjuka. Men nu börjar vi komma på fötter igen och försöker få till lite julstämning.

Jag kommer efter jul att börja jobba med min årskrönika så det blir fortsättningsvis inte heller så mycket bloggande från mig … inte förrän nästa år. Men då … då kommer jag tillbaka med nya friska (hoppas jag) tag både med egna blogginlägg och kommentarer hos er andra.

Några julblommor som blommar har jag inte att visa upp i min julhälsning men väl något annat som gladde mig idag när jag kom ut i uterummet. En blommande vit kamelia i det grå mörkret. Och den får symbolisera att idag klockan 05:19 inträffade vintersolståndet. Den får symbolisera att det nu vänder och vi går mot ljusare tider. Och den får symbolisera ljuset som försöker besegra det mörker vi har just nu.

Så … med min vita kamelia vill jag önska er alla en riktigt God Jul!

Publicerat i Camellia japonica, Kamelia | 14 kommentarer

Dags att höra av sig …

Oj, inte hade jag tänkt det här inte, att vara osynlig i två veckor. Jag vet ju att det är några som följer min blogg som undrar var jag tagit vägen så det är dags att ge ett livstecken ifrån sig.

Jo, här har det varit och är fortfarande sjukt. En elak förkylning som satt sig i luftrören och som gör att det inte går att prata utan att starta en rejäl hostattack. Nätterna ska vi inte tala om, dom spenderas sittandes, hostandes. Ja ni vet säkert hur det är. Dessutom så är det inte bara jag som varit sjuk, nej mannen var den som tog hem eländet när han kom från sin semesterresa. Han börjar i varje fall bli frisk nu medan jag hostar vidare.

Och nu har jag dessutom gnällt alldeles för mycket så nu är det dags att gå vidare i inlägget som får bli lite av ett dagboksinlägg. Av förklarliga skäl så har det inte blivit speciellt många bilder tagna. Men när man har hund måste man gå ut även om man är sjuk och vid ett par tillfällen tog jag faktiskt kameran med mig. Var tvungen att dokumentera att det faktiskt kom snö! Som låg kvar på marken … i varje fall ett par dagar.

Den 29 november vaknade jag till en vit värld och tog några bilder genom fönstren …

I uterummet blommar fortfarande pelargonerna. Det var som ett möte mellan sommar och vinter …

Den 30 november sken solen och jag tog med mig kameran men det blev inte många bilder tagna. Knäppte mest på måfå och de flesta hamnade i papperskorgen. Ett par får vara med som dokumentation där det i varje fall går att se att solen (som hållit sig borta så länge) nu äntligen lyste och kastade guld och rosa skimmer över delar av landskapet …

Den 2 december likaså, solen sken och det var en vacker vinterdag. Och det var ett typiskt decemberljus, det lite mörka ljuset som blir extra välkommet den här tiden …

Den sista bilden från den 2 december är från uterummet. Även här ett möte mellan sommar och vinter …

När det gäller advent så har det inte blivit speciellt mycket gjort. Jag har satt upp några elektriska adventsljusstakar i fönstren. Fick tag i lite mossa så jag kunde klä ljusstakarna och tända ett ljus i söndags. Tomtarna som sitter på stolarna i vardagsrumsfönstret behövde jag inte ens ta fram. Dom passar så bra så dom sitter där året om …

Nu är det fredag den 6 december. Snön har återigen gått bort. Det har varit några dagar med 6-7 plusgrader, regnigt och rätt blåsigt. Ikväll börjar ”På spåret” igen och vi ska bänka oss framför tv:n med en len och god soppa. Det ska bli grejer för halsen det 🙂

Återstår nu bara att önska er alla en fin andra advent!

Publicerat i Dagbok, Vinter | 26 kommentarer

Tills hösten skiljer oss åt

Den här veckan är det dags för premiär av hösten och vinterns bloggteman i TrädgårdsFägring och jag tänkte försöka mig på en tolkning. Roligt att få lite bloggutmaningar i den mörka årstiden. Veckans tema är:

”Tills hösten skiljer oss åt”

Nu blir det inget vanligt inlägg, nej nu är det dags för en ”saga från naturen”. När jag är ute och går i naturen dyker ofta idéer till små berättelser upp i hjärnan. Naturen har alltid varit en ”sagoberättare” för mig. Veckans tema fick mig också att spinna vidare på en liten berättelse som jag gick och funderade på tidigare i höst på en av mina promenader i naturen. Det var när löven föll från träden berättelsen dök upp i hjärnan. Och varför inte skriva ner den tänkte jag. Tycker ni sådant är tramsigt är det nog lika bra att ni slutar läsa nu 🙂

Bilderna är från arkivet och har funnits med i gamla inlägg. Men … återanvändning ligger ju i tiden så det kändes helt rätt att använda dom igen …

Tills hösten skiljer oss åt – en saga från naturen

Prolog
Denna saga kommer att handla om träden i naturen. Träden som upplåter sina grenar och kvistar för många fåglar och insekter men också härbärgerar alla löv och barr. Träden kommer jag att kalla för hotell som ingår i hotellkedjor, typ Lövhotellkedjan och Barrhotellkedjan. Fåglar, löv, barr och annat blir hotellgäster. Grenar och kvistar är korridorer, rum och matsalar. Den här berättelsen kommer främst att handla om den stora hotellkedjan Löv. Tror att det räcker som inledning.

Kapitel 1 – Lågsäsong
Det var mörkt, sen höst på gränsen till vinter. Det innebar lågsäsong och en hotellverksamhet som gick på sparlåga hos hotellkedjan Löv. Under den mörka årstiden fanns inte många gäster. Rummen och korridorerna låg mörka och övergivna och skapade en dyster, ja nästan lite kuslig stämning …

Men ibland flög några tillfälliga besökare in och ville ha ett rum över natten. Och då dom inte stannade så länge lyxade dom till det och hyrde den flotta penthouse-våningen med makalös utsikt …

Men det kunde också bli ett tillfälligt uppsving även under vintersäsongen. Ibland var det nämligen någon stor konferens eller mässa och då blev i princip varje rum uthyrt. Då myllrade det av liv och rörelse i rum och korridorer. Det kunde då vara rejäl trängsel bland gästerna, i synnerhet i matsalarna, vilket ibland resulterade i lite ”frostig” stämning …

Men så fort konferensen var över lämnade gästerna i en strid ström och rum och korridorer låg återigen mörka och övergivna …

Kapitel 2 – De första vårgästerna anländer

Tiden gick och det blev vår, tidig vår. Nu började en och annan gäst att dyka upp. Men även om det började bli varmare så hade dom sina varma jackor på sig med kragarna uppfällda …

Men ibland, när vinden var ljum och temperaturen steg öppnade dom upp sina jackor, fällde ner kragarna och då gick det att skymta deras vackra vårgröna kläder …

Så kom den där riktigt varma dagen då alla slängde sina ytterkläder och visade upp sin vårutstyrsel. Naturen badade i ett välkommet solljus …

Nu kom fler och fler gäster, livet återvände …

Kapitel 3 – Högsäsong

Nu inleddes högsäsongen för hotellkedjan Löv. Visst fanns det även andra hotellkedjor, t.ex den stora Tall men dom hade satsat på ett annorlunda koncept så dom hade beläggning året runt. Där blev det aldrig tomt på gäster. Det var bara ett hotell som ingick i Tall som likt hotellkedjan Löv hade lågsäsong och det var hotell Lärk. Där svek också gästerna så fort det blev höst och vinter. När dom kollade beläggningen så kunde dom med en suck konstatera att den var dålig, ”inte ett barr i sikte”.

Men nu tillbaka till hotellkedjan Löv. Nu var ruljansen i full gång. Dom gäster som nu flyttade in var stamgäster och långtidsboende. När dom bokade fick dom frågan hur länge dom avsåg att stanna? Hela våren och sommaren, ja tills hösten skiljer oss åt blev svaret.

Det var en härlig tid, gästerna var glada och alla var klädda i gröna vackra kläder …

Dom hotell som låg vid vatten var extra populära …

Kapitel 4 – Gästerna troppar av

Men så började det hända saker. Dagarna blev kortare, daggen dröjde sig kvar länge, ibland försvann den inte alls. Kyliga vindar drog in. Och även om det fortfarande var mest gröna kläder som gällde så hade en del av gästerna börjat klä sig i varmare färger för att möta den annalkande hösten …

Hotellen visste vad det innebar. Gästerna skulle snart checka ut och ge sig av, en efter en (på bilden nedan syns en av gästerna flyga iväg, iklädd varm röd rock) …

Gästerna fortsatte att shoppa höstkläder och snart var alla klädda i kläder som lyste ikapp med höstsolen …

Stunden till farväl närmade sig. Gästerna checkade ut och de flesta sökte sig söderut, det var solen som lockade …

Men även att kunna ta sig ett dopp …

Så hade de flesta checkat ut. Ett stilla lugn rådde …

Så kom senhösten och det kändes som dagsljuset försvunnit med de sista gästerna även om en blek sol ibland syntes skymta. Hotellen gick återigen på sparlåga …

Men trots att hotellen drog ner på värmen under vintern stannade några stamgäster kvar, lite extra påpälsade …

Och visst var det som vanligt en och annan som checkade in, även om vistelsen inte blev så lång …

Men en sak var säker, även om höst och vintersäsongen ibland kändes outhärdligt lång så skulle våren komma igen. Hotellkedjan skulle alltid få gäster även om något av hotellen ibland inte bar sig längre utan fick stänga ner verksamheten …

Epilog

Cirkeln var sluten. Hotell med personal fick välbehövlig vila. Kanske skulle en del renoveringar utföras innan det var dags igen. Dags för alla glada grönklädda gäster att komma tillbaka, till glädje för alla!

Snipp, snapp, snut … så var sagan slut. Nu återstår bara att önska trevlig helg!

Vad andra natur och trädgårdsintresserade skriver om denna vecka, oavsett om dom tolkat temat eller ej, går att läsa om i TrädgårdsFägring. Klicka bara på bilden nedan!

Publicerat i Sagor, TrädgårdsFägring | 24 kommentarer

En hederlig tunnbrödsrulle …

Nu när du gjort Bostongurka, sa mannen i huset en dag …

… ska vi inte då ta och göra oss varsin hederlig tunnbrödsrulle? Jag hängde på direkt. Det var ju evigheter sedan jag åt en tunnbrödsrulle. Tror senaste gången var vid en korvkiosk som försvann för många, många, många år sedan. Den låg på Erik Dahlbergs väg i Södertälje. En av dom som jobbade där lade ner hela sin själ i korvanrättningarna. Det tog väldigt lång tid och man blev hungrigare och hungrigare innan man äntligen höll den åtråvärda rullen i handen. Då korvanrättaren tog så lång tid på sig fick han givetvis smeknamnet … ”Sölkorven”. Att det tog tid gjorde inget för den var väldigt, väldigt god!

Så nu skulle alltså mannen i huset och jag tillsammans axla ”Sölkorvens” mantel. Tunnbröd, potatis och wienerkorv inhandlades för det skulle bli en rulle med kokt korv, två i varje rulle för vi var hungriga. Senap och ketchup av rätt ”korvkioskmärke” fanns redan hemma, fattas bara hos två av korvgenerationens mest hängivna ”barn”.

Mannen är en hejare på att göra potatismos så det blev hans lott. Jag tog hand om den viktiga kryddningen av korvvattnet. Det ska dofta som när locket lyfts till de kokta korvarna i en hederlig gammal korvkiosk och det ska dofta mycket! Tre lagerblad, 1 tsk salt, 10 kryddpepparkorn och även några vitpepparkorn fick det bli. Vattnet fick koka rejält en stund innan det drogs av plattan och efter ett par sekunder slank korvarna ner. På med lock och där fick dom vänta tills moset var klart, ca 5-6 minuter.

Fram med tunnbröd, på med potatismos (vi hade till och med en sådan där mojäng man kan klicka ut moset med så det blir som små bollar) …

På med korv, senap, ketchup och den hemlagade bostongurkan. Jag mindes att mannen ville ha ketchup och senap över både korv och mos, medan jag bara ville ha på korven. Men vilket som, det blev en rejäl röra, precis som det ska vara …

Sallad och andra nyttigheter, nä, nä! Till slut virade vi ihop den och lindade in den i folie, precis som ”Sölkorven” brukade göra. Men det tog jag ingen bild på!

Hur den smakade? Mmmm, ljuvligt! Vid första tuggan kom minnen från ungdomens häng vid korvkiosken tillbaka. Och inte bara det. Jag minns när jag var liten och hela familjen åkte till Strängnäs och köpte korv i en speciell korvkiosk. Bara för att dom hade så god korv där. Jo, jo, vad gjorde man inte för en utflykt med bilen …

En sak är i varje fall klar, Det är inte sista gången vi gör tunnbrödsrulle. Nästa gång kanske vi provar med grillad korv, rostad lök och gurkmajonäs. För vad passar bättre att göra gurkmajonäs på om inte Bostongurka!

Publicerat i Kåserier, Matrecept, Nostalgi | 28 kommentarer