Några dagar i den färgrika höstens sällskap …

Skulle lägga ut det här inlägget i torsdags. Hann inte, tänkte att det får bli fredag istället. Hann inte, det får bli lördag. Hann inte, det får bli söndag. Hann inte, det fick bli måndag och en liten bildresumé över de senaste fyra dagarna som varit hektiska men även njutbara, mycket beroende på hösten som visat sig från sin bästa sida (på vissa ställen i landet har det varit värmerekord för oktober). Dessvärre blev det rätt många bilder, fick plocka bort ett 10-tal. Har inte hunnit besöka några bloggar heller men det ska det bli ändring på till veckan som kommer. Har mycket att ta igen 🙂

Torsdag den 11 oktober klockan 08:00! Solen skiner från en klarblå himmel. Äter frukost, gör mig i ordning och går ut i solen. Trodde jag, plötsligt dyker en molnbank upp. Hm, jag som skulle fotografera de glödande höstfärgerna. Tar mig ändå ner till min kära björkdunge medan några bleka solstrålar fortfarande kämpar sig fram bakom molnen …

Björkdungen har jag fotograferat många, många gånger. Tjatigt kanske, men inte för mig för jag älskar björkar och jag älskar den dungen och är glad så länge den finns kvar. Här försvinner alla grönområden så snart är det bara den kvar. Den ligger dock som en barriär mellan ett villaområde och en trafikerad väg så förhoppningen är att den sparas och inte offras i den allmänna förtätningsivern som råder.

Sju bilder valde jag ut. Behöver inte skriva så mycket, det är ju mest … björkar …

Fredag den 12 oktober. Vaknade till en morgon med moln. Men en blek sol började leta sig fram och jag monterade macrot på kameran och gick ut i trädgården för att få lite närkontakt med växtligheten.

Blad i förfall i en gyllene omgivning …

Ett bärnstensfärgat smycke klamrar sig fast hos de fortfarande gröna bladen …

Skulle jag plocka bort bladet innan jag tog bilden? Nej, det är ju faktiskt höst. Det ser ut så här nu …

Och ‘Twilight’ fortsätter att blomma men nu mot en gyllene bakgrund …

En ensam fluga i en gul värld …

Ett ensamt rött blad i skärpa …

Rosanne tillsammans med bedagade hostor …

Dammens vatten lyser svart. På ytan flyter blad i olika färg ..

Magnus kämpar på men försvinner nästan i den starkt röda bakgrunden …

Och ‘New Dawn’ bara fortsätter att blomma …

Lördagen den 13 oktober. Omhändertagande av en försummad trädgård. Beroende på diverse olika tråkigheter har vår trädgård blivit starkt, för att inte säga helt, försummad den här sommaren och hösten. Det är därför jag bara tagit macrobilder. Då syns inte eländet. Den här helgen var det dags att börja få lite ordning inför vintern genom olika aktiviteter Äpplen skulle plockas upp, chili, paprika och tomatkrukor tömmas (dom är inte få). Gräset klippas, altandäcket städas, vagn hyras för att köra massvis till återvinningen, etc. Mycket av det här brukar jag fixa i princip själv varje år men i år fick jag ta hjälp av mannen som uträttat underverk. Och det märkliga med en trädgård är att den kan bli totalt försummad och ändå stå där och inte se alltför förskräcklig ut … men det är nog enbart höstfärgernas förtjänst och att mannen just klippt och krattat …

Söndagen den 14 oktober. Vi hade bestämt redan på lördagkvällen att vi skulle åka till den lilla sjön vid den stora bilfabriken tidigt på morgonen för att promenera med Lucy. Sjön som i folkmun kallas för Scaniasjön men vars rätta namn är Saltskogsfjärden. Här går att läsa mer om denna lilla sjö. Vilken tur att vi bestämde det för det här var verkligen en helt magisk morgon.

Solen var på väg upp, den var alldeles röd som den är ibland. Himlen började ljusna och den röda solen färgade omgivningarna i mörkt röda nyanser …

Sjöfåglarna började vakna och gled fram i den stilla morgonen …

Ju högre solen steg, ju mer började färgerna glöda …

Här syns en lätt krusning på vattnet …

Medan det här ser alldeles spegelblankt ut. Avståndet ser långt ut men det är det inte. Bortom kontorsbyggnaderna i tegel är det bara 10-15 minuters promenad till Södertälje Centrum.

Det här lilla röda huset ligger mitt i speglingarna och är lite av ett favoritmotiv. Faktiskt finns det med på alla de återstående bilderna …

Efter den sköna morgonpromenaden blev det frukost och sedan mer jobb med den försummade trädgården. Men vi hann så långt som vi planerat. Var ute ända tills det blev mörkt. Även den här dagen fick mannen dra tyngsta lasset. Nu återstår att dammsuga och skura uterummet för att få bort eventuell ohyra. Men det ska jag ta lite i etapper kommande vecka. Ska bli härligt att få uterummet klart inför vintern.

Måndagen den 15 oktober. Vaknat till en ny dag med sol, ca 8 grader vid 7:30-tiden. Nu har jag äntligen sammanställt och ska posta det här inlägget. Idag blir det omhändertagande av de sista chili och paprikafrukterna för den här säsongen som jag skördade igår. De på bilden nedan ska jag skära ner och styckfrysa innan dom åker ner i en ask och hamnar i frysen för att sedan hamna i olika grytor under vintern …

En skön kommande vecka till er alla!

Annonser
Publicerat i Allmänt, Höst | 23 kommentarer

Första oktoberveckan är avklarad och nästa inledd …

Så var vi inne i den andra oktoberveckan. Tiden flyger iväg. Innan den flugit för långt ska jag skriva om förra veckan som bjöd på en del positivt. Inte så mycket trädgård kanske men lite naturbilder och ett recept på pizzasås av den egna skörden finns i varje fall med. Och jag börjar med ett par riktigt bra saker …

Det första, för mig mycket positiva, är att min syn har stabiliserat sig efter Borrelian. Den gjorde nämligen att jag tappade långseendet och såg dubbelt från och till, mest till. Men i måndags (den 1 oktober) började jag märka en förbättring och den har fortsatt dag för dag och nu är synen i princip helt tillbaka igen. De tillfälliga glasögonen jag använt de senaste 5 veckorna är nu undanlagda! Nästa steg är att få tillbaka kraften i musklerna så jag kan börja använda armarna till lite tyngre saker igen. Försökte lyfta en av kameliorna här om dagen men det slutade med skakande, kraftlösa armar. Det som är irriterande är att det här inte är något som går att träna bort utan mer vila bort. Och vila har aldrig legat för mig 🙂

Det andra positiva var när vi i måndags, den 1 oktober, gjorde återbesök med vår hund Lucy på Strömsholm efter hennes diskbråcksoperation den 17 augusti. Här har jag valt att göra en liten tillbakablick. Den är menad som en dagbok för oss själva så det blir en del text, men den går ju att hoppa förbi om man inte orkar läsa.

Lucy har alltid varit en pigg och glad hund som älskar att jaga sin boll. Och då springer hon inte sakta utan hon flyger fram. Och som syns på bildserien nedan så njuter hon, det ser nästan ut som om hon skrattar …

Bilderna ovan är tagna den 23 juli i år. Vi var ofta ute tidigt på morgnarna innan det blivit för varmt så hon fick leka av sig. Lördagen den 11 augusti var vi också ute och hon sprang lika glatt som alltid. Efter leken gick vi en liten promenad innan vi åkte hem och hon fick vara själv ett par timmar medan vi uträttade lite ärenden.

När vi kom hem mötte hon oss lika glatt som vanligt. Vi frågade om hon ville gå ut och då blev hon jätteglad och sprang emot oss så vi skulle kunna sätta på henne kopplet. Och det var då det hände. Hon bara skrek rätt ut och satte sig ner. Nu märkte vi att hon inte kunde resa på sig. Bakdelen fungerade inte. Och hon tittade på oss med en blick som var så bedjande att jag aldrig kommer att glömma den. Vi ringde direkt till södra djursjukhuset i Stockholm som hade jour och dom sa att vi skulle komma dit. När hon kom dit var hon lite bättre (hundar är ju duktiga på att dölja om dom har ont). Veterinären skrev därför bara ut smärtstillande som vi skulle ta och sedan avvakta helgen. Natten till söndagen sov jag nästan inte alls. Vet inte hur många gånger jag var uppe och kollade henne.

Hon blev inte bättre över helgen utan sämre. Vi ringde igen på söndagen men då var det så lång väntetid att dom rådde oss att vänta till måndag morgon. En ny natt med knappast någon sömn för mig. När vi försökte rasta henne på måndag morgon släpade hon sig fram några steg och vi såg hur ont hon hade. Hon lyckades i varje fall kissa innan vi återigen åkte till djursjukhuset. Där konstaterade dom att hon hade så ont att hon måste stanna där och få smärtstillande för att dom sedan skulle kunna undersöka henne vidare.

Tisdag morgon, den 14 augusti, ringde dom och ville göra en datortomografi då dom misstänkte diskbråck. Dom frågade också om dom fick operera henne medan hon ändå var sövd om dom hittade ett akut diskbråck. Vi gav vårt tillstånd och väntade på besked. Då ringde dom och sa att någonting var trasigt med utrustningen men sa att dom kunde skriva en remiss till Strömsholm om vi kunde hämta henne och skjutsa henne dit. Det gjorde vi och kom till Strömsholm sent tisdag kväll där hon blev inskriven.

Nu började en nervös väntan …

På onsdagen ringde dom och sa att hon var bättre igen och ville avvakta. Men på torsdagen var hon återigen sämre så då gjorde dom datortomografin och upptäckte en förändring på vänster sida på bäckenbenet. Det kunde vara en tumör sa dom men behövde inte alls vara det. Vi blev naturligtvis jätteoroliga. Dom frågade om dom (medan hon fortfarande var sövd) fick ta en biopsi på förändringen och det fick dom naturligtvis. Den skickades till Ultuna och svar skulle inte komma förrän efter tidigast en vecka. Datortomografin hade också visat ett litet diskbråck men det såg inte så stort ut.

På fredagen, den 17 augusti, ringde dom igen och frågade om dom fick göra en MR-undersökning för att kolla om det ändå inte var diskbråcket som var problemet. Det gick vi naturligtvis med på och efter någon timme ringde dom tillbaka och sa att dom bedömde att det vore bra att operera diskbråcket men det var vi som fick ta beslutet. För oss var det inget svårt beslut, vi sa ja till operation. Vid 18-tiden på fredagkvällen ringde kirurgen och berättade att operationen hade gått riktigt, riktigt bra och han var mycket nöjd. Vi hörde i hans röst att han lät väldigt positiv och det gjorde att vi fick tillbaka hoppet igen, trots oron om förändringen i bäckenet.

På lördagen ringde dom och rapporterade att Lucy hämtat sig bra efter de två operationerna. Hon var glad och ville kela med alla. På söndagen ringde dom och föreslog att vi skulle hämta hem henne så det gjorde vi. Dom poängterade att det var väldigt viktigt att vi fick henne att kissa. Vår stackars lilla hundtjej såg alldeles mörbultad ut efter operationerna. Vilken skillnad mot den glada hunden som jagade sin boll …

Vi kämpade för att få henne att kissa men lyckades inte. Vi fick därför åka tillbaka med henne på natten för det är otroligt viktigt att dom kissar. Hur gärna vi än ville ha henne hemma så kändes det skönt och tryggt att få henne inlagd igen.

Vi fick positiva rapporter varje dag och på onsdagen, den 23 augusti, så hämtade vi hem henne och nu gick det mycket bättre. Till att börja med fick hon kissa på tomten (vilket hon normalt aldrig gör då hon anser att det hör till hemmet och där kissar hon inte). Hon kunde fortfarande knappt använda bakbenen så vi fick stötta upp henne med hjälp av en halsduk. Hon skulle vila mycket och det gjorde hon i sin älskade korg. På nätterna när vi inte kunde bevaka henne hade hon tratt på huvudet. Här syns de båda operationssåren med stygnen …

Det rakade stället på hennes högra sida var där plåstret med smärtlindring suttit, det gav henne lite eksem som satt kvar ett par veckor …

Lucy hämtade sig förvånansvärt snabbt. Efter någon vecka kunde hon gå korta sträckor själv. Vi hade för säkerhets skull halsduken för att hjälpa henne hålla balansen om det skulle behövas. Den 29 augusti togs stygnen bort och hon fick sin första försiktiga rehab i form av s.k. vattentrask och efter det massage. Vi har köpt ett klippkort för rehab i 10 veckor, efter det får vi ta beslut om hon behöver fortsätta. Vi märker hur bra det är för henne.

I början av september fick hon till sin stora glädje börja sova utan tratt på huvudet.

Till att börja med hängde svansen nedåt, den hade hon ingen styrsel på. Men så småningom letade den sig uppåt och den här bilden är från den 22 september. Här syns också att pälsen nu börjat växa ut igen. Av operationsärren syns inte längre någonting.

Och den 1 oktober var det dags för det inplanerade återbesöket på Strömsholm. Det var härligt att komma dit för Lucy rusade in och viftade på svansen. Det märktes att här trivdes hon, här hade hon haft det bra. Hon hälsade på alla hon såg som naturligtvis kände igen henne och till och med kom ihåg vad hon hette.

Ortopeden som skulle undersöka henne visade sig vara samma som opererat henne. Honom fick vi ju så stort förtroende för när vi pratade med honom i telefonen efter operationen så det kändes både tryggt och roligt att få träffa honom. Han visade röntgenbilder på diskbråcket och förklarade varför hon hade haft så ont och inte kunnat gå. Sedan undersökte han henne noggrant och sa till slut att det var så roligt för hon hade gjort jättefina framsteg och han bedömde henne som neurologiskt helt återställd. Och biopsin på förändringen i bäckenet var inget farligt heller. Vad det var gick inte att säga. Det kan vara från någon gammal inflammation eller någon liten skada hon haft från födseln och aldrig känt av och troligen inte kommer att känna av.

Det som återstår nu är att träna henne ytterligare så hon får tillbaka styrka och balans i bakdelen. Hon är fortfarande lite vinglig och svag i bakbenen. Det kommer att ta tid men det får det göra. Hon har varit till så stor glädje för oss så nu är det vi som ställer upp för henne i alla lägen. Hon ska bäras i trappan och lyftas upp i soffan när vi ska mysa framför TV:n tillsammans ett bra tag till. Och så ska hon ha massage varje dag. Det roliga är att hon älskar massagen. Hon kommer och vänder ryggen mot mig så jag ska kunna massera henne. På kvällspromenaden får hon tyngder på bakbenen för att bygga upp musklerna ytterligare. En 10-krona på varje ben. Husse skojade och sa att när hon blir starkare får vi lägga i mer pengar, en ”tjuga” kanske 🙂 Snart ska vi börja gå i skogen för att hon ska få träna balansen genom att gå i lite mer krävande terräng. Och nästa sommar kommer hon förhoppningsvis att jaga sin boll igen, om än lite mer försiktigt.

Tillbaka till den 1 oktober. Efter det positiva besöket på Strömsholm belönade vi oss alla med lite promenader i omgivningarna. För ovanlighetens skull ställde Lucy upp på en bild …

Strömsholm slott hade vi aldrig besökt så det gjorde vi nu …

Vattnet som rinner vid slottet är Kolbäcksån …

Vid Strömsholms slott hade ett mörkt moln lagt sig över solen. Men vi såg att solen lyste längre bort så vi åkte vidare mot solen och hamnade i Kvicksund. Där tog vi en promenad vid vattnet där samtliga följande bilder är tagna …

Den 2 oktober var jag tvungen att ta hand om en del av skörden i form av tomater, paprika, chili och lök. Jag bestämde mig för att göra en mustig pizzasås. Det började jag med förra året och det blev jättebra. Som grund har jag ett recept på tomat och paprikasoppa. Så här gör jag pizzasåsen:

Jag skär tomater, paprika, lök och en medelhet chilifrukt i bitar och lägger i vitlök med skalet kvar (skär bort änden så det är bara att pluppa ut vitlöken när den är klar). Allt lägger jag i en ugnsform, kryddar med grovmalen svartpeppar och pizzakrydda och ringlar över olivolja. OBS! Det ska vara minst dubbelt så mycket tomat som paprika viktmässigt. Sätter in det i ugnen på 200 grader …

Låter det stå i ca 30 minuter. Det ska dofta riktigt gott men får inte bli för mörkt då det kan ge en bränd smak …

Lägger över allt i en kastrull och låter det koka ihop i 5-6 minuter, gärna med en grönsaksbuljongtärning. Tillsätter eventuellt lite vatten, det beror på hur saftiga tomaterna är. Till det här tillsatte jag bara 1/2 dl …

När det kokat ihop mixar jag allting med en stavmixer och silar ner det i kastrullen igen för att få bort eventuella skalrester som inte mixern tagit hand om. Sedan är det bara att portionera upp såsen i små burkar (lite drygt 1,5 dl i varje burk) och lägga i frysen. Den här satsen räckte till 3 små burkar och varje burk räcker till 2 pizzor. Det behövs inte så mycket sås till pizzan för såsen är kraftfull i smaken. När det är pizzadags tar jag bara upp en burk ur frysen …

Den 3 oktober råkade jag titta ut genom köksfönstret och fick se en enorm regnbåge. Fick fram kameran och hann precis ta ett par bilder innan den gick bort …

Den 4 oktober blev det Caprese till lunch igen. Jag måste göra slut på tomaterna … och dessutom är det ju så gott …

Den 5 oktober konstaterade jag att uterummet är en djungel. Den här bilden tog jag på förmiddagen. Nu är chiliplantorna avbladade och klippta. De mogna frukterna skördade och de andra väntar på att mogna … om dom gör det …

Utsikten från köksfönstret visar att höstfärgerna börjar komma på allvar nu …

Och jag kunde konstatera att grannen tvärs över gatan fortfarande har mååånga äpplen kvar att skörda …

Den 6 oktober åkte vi för första gången sedan i somras till Taxinge. Lucy var jätteglad men vi kunde inte gå så långt som vi brukar, hon får inte gå så långa promenader ännu. Höstfärgerna började komma och träden glödde trots att himlen var mulen. Jag avslutar detta veckoinlägg med några bilder från vår promenad …

Nu är det måndag igen i oktobervecka nummer två. Natten har bjudit på frost och nu är det mulet och har börjat regna. Hösten stormade verkligen in i år och med sig har den tagit sprakande färger. Det verkar bli en riktigt färggrann höst, bara löven håller sig kvar på träden.

Önskar er alla en skön kommande vecka!

Publicerat i Grönsaker, Höst, Skördetider, Slott | 34 kommentarer

Öppen höstträdgård hos Sanda Cottage

Vilket trevligt initiativ! Den 23 september var det höstöppet hos Veronica och Stefan i deras trädgård Sanda Cottage. Förutom att få förmånen att vandra runt i deras härliga trädgård hade dom också ordnat med höstmarknad. Det fanns växter, marmelad, honung, äppelmos, inlagd gurka och annat att köpa.

Vi hade egentligen ingen möjlighet att åka dit men då maken hade ett ärende i Stockholm så kom jag på den geniala idén att vi skulle göra en snabb avstickare till Upplands Väsby. Då kunde han klara av ”mitt-på-dagen-promenaden” med vår hund Lucy medan jag besökte Sanda Cottage. Visserligen hann jag bara vara där en dryg halvtimme men det var en härlig halvtimme. Jag har ju fått ställa in allt de senaste månaderna (bland annat en resa till Bornholm och Simrishamn) så för mig var det en riktig energikick.

Förra gången jag besökte Sanda Cottage var under Tusen Trädgårdar den 29 juni 2014. Om det besöket går att läsa här.

Trädgården har (som namnet antyder) mycket av cottagekänsla samtidigt som jag får vibbar från flera håll. Plötsligt befinner jag mig vid Medelhavet för att i nästa stund landa i Asien. Och hela tiden finns där den härliga lekfullheten, glädjen och alla små detaljer att upptäcka.

Trots det korta besöket tog jag en del bilder (fler än jag trodde såg jag när jag kom hem, men så har jag ju haft fotograferingsabstinens också). Har valt ut några (ganska många) som jag tänkte visa här …

Entrén med den fina träskylten mindes jag från mitt förra besök. Då blommade rosorna, nu hade hösten kommit och ersatt rosorna med nypon …

… innanför entrén var då en köksträdgård med bland annat pallkrageodling. Nu fanns där ett härligt växthus …

Dahliornas storhetstid, strax innan frosten slår till …

Det fina med höstträdgårdar är den frodiga växtligheten. Följande bilder ger mig alla cottagekänsla. Och jag kände mig verkligen som jag befann mig med ena foten i sommaren och den andra i hösten. Sommarens smäckra blommor blandade med höstens mogna vildvuxenhet och mäktiga färger …

Vattenblänk med frodig grönska …

Medelhavskänsla …

Någon under bänken iakttar visst jättemyrorna …

Den här korgen med pelargonen fick mig att tänka på barndomens bokmärken. Mina favoriter var just korgar som svämmade över av blommor. Och så snygg färgen är mot det rostfärgade räcket …

Och kolla in fuchsiorna …

I det lilla växthuset fanns godsaker till försäljning (syns skymta till höger) …

Tur jag vände blicken nedåt innan jag gick in i växthuset, annars hade jag missat denna fina betongplatta med sin vackra inramning …

Godsaker för avsmakning och till försäljning …

Sittplatser finns många och i dunklet hittade jag den här soffan …

Här skulle jag ta en lite abstrakt bild på det eldiga trädet och såg inte den vackra glasprydnaden förrän jag kom hem och tittade på bilden. Ser ni den? …

Fler härliga detaljer …

Så hittade jag en spegel och beroende på var jag ställde mig så innehöll den olika motiv, ungefär som att leta i arkivet i SVT play 🙂 …

… det här riktigt hösteldiga blev nog min favorit …

Och beviset att jag var där syns i spegeln som liknar ett fönster …

Det fick också bli avslutningsbilden. Tack Veronica och Stefan för att ni öppnade er fina höstträdgård den här soliga höstdagen i slutet av september.

Publicerat i Trädgårdsvandringar | 26 kommentarer

Höst med allt vad det innebär …

Inatt kröp temperaturen ner till 1,5 plusgrader. Fikon, citrus och kamelia fick fiberväv som skydd igår kväll. Men frosten slog alltså inte till även om det var nära. Idag blåser kalla vindar från norr. Det är bara att konstatera, det är höst med allt vad det innebär …

Höst innebär skörd. I år har ju skördarna varit väldigt rikliga av både äpplen, tomater, chili och paprika. En del av chilin torkar jag i ugn. På bilden ses ‘Fish pepper’ till vänster och ‘Long red Cayenne’ till höger, redo att inta ugnen som jag har på varmluft och 90 grader …

Den torkade chilin förvarar jag mörkt i glasburkar. ‘Fish pepper’ använder jag mycket till fisk (den har fått sitt namn just för att den passar så bra till fiskrätter) medan ‘Long red Cayenne’ får malas till pulver med jämna mellanrum. Inte allt på en gång, då finns risken att den klumpar sig …

Min absoluta ostfavorit har jag skrivit om i tidigare inlägg. Den heter ‘Jamaican Bell’. Den har mognat tidigt år och jag har säkert redan 50 ostfyllda i frysen. Dom är vackra där dom mognar i uterummet en efter en …

Jag skördar kontinuerligt, fyller dom med ost och lägger i frysen …

Och äpplena ramlar i drivor nu i de hårda höstvindarna. Dessvärre är dom flesta inte riktigt mogna ännu. Men dom som mognat hyfsat och är fina och oskadade tar jag in …

… och lindar in i papper och lägger i matkällaren. Den här sorten (okänd tyvärr) lämpar sig egentligen inte för lagring men någon månad brukar fungera …

Jalapeño har jag massor i år. Jag hackar, styckfryser och lägger det frysta hacket i fryslådor. En del skär jag i ringar som jag använder till hamburgare under vintern. Lägger ca 5-8 (beroende på styrka) ringar på ett hamburgerbröd och sedan på med själva hamburgaren plus lite valfri topping …

Då frosten kryper närmare har det blivit dags att skörda de sista tomaterna. Vintertomaterna ‘Ponderosa’ skördade jag här om dagen …

Dom är långt ifrån mogna ännu och kommer att ätas i vinter. Ska bli jättespännande att se hur dom smakar och hur dom går att lagra. Det känns att skalet är kraftigt. Dom känns gedigna på något sätt. Inte för små heller, dubbelt så stora som en vanlig körsbärstomat. Nu hänger dom som vackra prydnader i vardagsrumsfönstret …

I köksfönstret ställde jag upp lattemuggarna (med kryddor) och den lilla skålen på fot (med tomater) som jag köpte i somras i Mariefred. Dom ska inte stå så här på rad, det här var bara för dokumentation …

För övrigt så är ytterligare ett fikon på gång att mogna …

Några macrobilder från trädgården får avsluta detta höstinlägg …

… i skuggorna gömmer sig en blå höstaster …

… långt inne i rhododendronsnåret hittade jag en blå klematis. Vilken sort det är har jag inte koll på. Planterade flera olika blå bredvid varandra för många år sedan …

… på min doftbänk har hösten börjat samla sina nedfallna prydnader …

Ett ensamt nypon njuter i solens strålar …

… rönnspireans blomma lyser vit …

… en misslyckad bild på en näva fick bli en abstrakt komposition …

… och rosorna fortsätter att blomma. ‘William Morris’ har knoppar på gång …

… som så småningom kommer att öppna sig och bli så här vackra …

… i uterummet kommer det att blomma länge till, säkert fram till jul, bland annat blommar fuchsiorna …

Det här inlägget tänkte jag att det passade in på temat i TrädgårdsFägring för vecka 39 som är ”Höstbestyr”. Lite annat höstmys blev det den 23 september då jag besökte den här trädgården …

Sanda Cottage hade alltså öppen höstträdgård. Ett mycket trevligt initiativ. Jag var bara där en liten stund men hann ändå ta några bilder. Men dom kommer i ett senare inlägg i veckan.

Nu återstår bara att önska er alla en skön kommande vecka.

Publicerat i Cayenne, Chili, Höst, Skördetider, Tomater | 23 kommentarer

Njutbart nu …

Idag tänkte jag haka på temat ”Njutbart nu” i TrädgårdsFägring, samlingsplatsen för oss som gillar att blogga om trädgård.

Men jag tänkte börja med att rapportera status om min Borrelia. Jag åt sista antibiotikatabletten (Doxyferm) i torsdags morse. Jag har med bävan väntat på om smärtorna skulle komma tillbaka. Först fick jag faktiskt ont igen i vänster ben och skinka (där det startade) och blev väldigt orolig. Men det klingade av igen och nu har jag ingen smärta alls. Däremot är jag väldigt trött i musklerna. Kan inte beskriva det på något annat sätt. Minsta ansträngning gör att jag tappar kraften helt. Men enligt läkaren är det inte konstigt och jag tror inte heller att det är det. Det var ju i musklerna den fruktansvärda smärtan satt och dom har naturligtvis blivit påverkade. Jag kan bara pyssla med enkla saker men å andra sidan så finns det många enkla saker som kan vara njutbara. Och då fick jag en bra övergång till mitt inlägg … Njutbart nu! 🙂

Njutbart är att orka gå promenader i omgivningarna igen. Visserligen sakta och inte så långa men ändå … promenader! Njuta av en dimmig morgon där gatlyktan sedan länge släckts och där solen istället börjar bryta igenom dimmolnen …

… under samma promenad kunde jag njuta av den första ljungen …

… fast mindre njutbart är de spår som sommarens små bränder i vårt närområde lämnade efter sig. På många ställen syns eldskadade träd …

Men när solen till slut bryter igenom dimman och låter sina strålar lysa längs varje grässtrå i skogsbacken … då njuter jag …

Mozzarella med egna körsbärstomater i olika färger, egen chili fylld med ost och som fått gratinera i ugnen njuter jag av då och då den här tiden på året …

Och så var det alla äpplen. Äppelchips med kanel är väldigt gott. Det värsta är att dom knappt hinner hamna i burken. Dom är så himla goda. Men jag var ju tvungen så jag kunde ta en bild 🙂 Äppelchips gör jag i princip varje dag …

Och ytterligare ett fikon har mognat. Det ska jag äta med andakt och riktigt njuta av …

Men mest av allt njuter jag av att gå ut små stunder i trädgården med macrot på kameran. ‘Rhapsody in Blue’ blommar för fullt. Faktiskt mycket blåare i verkligheten …

Och ‘Stanwell Perpetual’ inte bara blommar, hon doftar ljuvligt också …

Nävan ‘Rozanne’ har fått påhälsning …

Och glad är jag över sommarrudbeckian ‘Sahara’. Den blommar för fullt nu och nästan alla blommor är olika. Men färgerna är varma och trivsamma och passar tillsammans med solhatten ‘Magnus’ …

Höstanemonerna har nästan blommat över och jag har inte tagit en enda bild. Det fick bli tre bilder i inlägget, för det är nog de sista för i år …

Den blå floxen fortsätter att blomma …

Den gillades av någon form av svärmare. Tyvärr var den helt omöjlig att fånga på bild men visst kan man ana den, till vänster i den överexponerade röran …

Zinniaplantorna åt rådjuren upp. Men dom sköt nya sidoskott och blommar nu för fullt. Blommorna är små och oansenliga men lyser ändå upp …

Temyntan har egentligen blommat över men en och annan eftersläntrare syns glöda i rabatten …

Och sommarmjuka pasteller i september är väl aldrig fel, astern ‘Twilight’ ser till den saken …

Medan denna tagetes lyfter fram höstens nyanser …

Och vitlysingen är nu så gott som utblommad och har nu som enda uppgift att hjälpa till att skapa en abstrakt bild …

Och långt är det kvar till vinterns snö. Snöfallet får istället clematis ‘Summer Snow’ stå för …

Slut på blommor att fotografera! Vad gör man då? Tja, man kan alltid ta en bild på ett blad, i synnerhet om man samtidigt får med ett litet, litet kryp. Såg det inte förrän jag tittade på bilden i datorn …

Avslutningsbilden får bli en fortfarande typisk bild. En äppelgren som hänger nedåt av äpplenas tyngd …

Och på tal om äpplen. Nu ska jag njuta av en bit mazarinkaka med äppelfyllning. Till det vaniljsås. Kvalificerar definitivt in som … njutbart nu …

Önskar er alla en skön kommande septembervecka.

Publicerat i Höst, TrädgårdsFägring | 29 kommentarer

Tomattankar ….

Först vill jag börja med att tacka för alla fina kommentarer och mail efter mitt förra inlägg. Det värmde i hjärtat. Jag mår bättre för var dag som går. Har ätit drygt hälften av antibiotikakuren och hoppas och tror att den ska ta bort alla otäcka Borreliabakterier. Fortfarande är tröttheten det som är värst men också den blir bättre för var dag som går. Har ingen värk alls längre förutom i nacken. Men det kan å andra sidan bero på att det blivit väldigt mycket stillasittande de senaste veckorna. Nog om det, nu ska jag prata tomater …

Jag har odlat tomater i många år och har samma antal plantor varje år. Skörden brukar variera och jag minns att år 2013 hade jag ett rekordår. Men det rekordet har slagits med råge i år. Vilket tomatår! Jag skördar och har nu tomater överallt. I skålar, på fat, i fönstren …

På kul så odlade jag i år körsbärstomater i olika färg, röd, gul, grön och svartröd. Kul med dom olika färgerna i sallader men dom röda (Maskotka och F1 ‘Swet’n Neat Cherrie Kisses’) är ändå dom jag tyckt smakat bäst, då främst ‘Maskotka’ som jag odlat i många år …

Jag har också, för första gången, prövat att odla det som brukar kallas för vintertomater. På fatet syns två av sorterna, ‘Principe Borghese’ (den röda) och ‘Vesuvio Giallo’ …

Dom här två sorterna mognade väldigt tidigt, redan i juli och har legat på fatet sedan dess. Det är en liten test att se hur länge dom klarar sig. Dom är fortfarande som färska så dom verkar väldigt hållbara. Och naturligtvis har jag också ätit av dom och använt dom i matlagningen. Tycker dom är goda, i synnerhet ‘Vesuvio Giallo’. Men, jag hade velat att dom skulle mognat lite senare för att kunna ha dom till vintern …

… och då kommer vi till nästa vintertomat, ‘Ponderosa'(bilderna är tagna idag) …

Det här är perfekt. Precis vad jag var ute efter. En tomat som ska vara hållbar och som mognar sent. Massor med klasar att ta in och hänga i fönstren inomhus för att eftermogna. På fröpåsen som jag köpt från Gourmetgarage kan man läsa följande:

”Sen s.k. ”da serbo” tomatsort typisk för Apuliens tomatkultur. Frukterna är runda och släta och färgen är orangeröd. Denna är perfekt att konservera för vinterns behov och hängas upp i en stor klase”

Det ska bli väldigt spännande att följa denna tomat. Om resultatet blir bra kommer jag att satsa på fler plantor nästa år. Men de andra två kommer jag nog inte att satsa på. De första som mognade blev väldigt fina men på slutet har dom haft en tendens att spricka, redan i omoget stadium.

Pistillröta

I år har jag läst på bloggar och andra ställen att det varit ett riktigt ”pistillröteår” på grund av värmen. När jag började odla tomater hade jag väldiga problem med pistillröta på mina stora pastatomater. Det var så trist när det kom fina tomater och så såg dom ut så här …

Jag var nära att ge upp tills jag började googla och hittade diverse knep för att komma tillrätta med problemet. Jag har prövat mig fram och har nu aldrig några problem. I år slarvade jag med en planta och då dök det naturligtvis upp pistillröta. Har nog fått kasta 7 – 8 tomater i år. Men å andra sidan har jag ju 100-tals så det har knappt märkts. Tänkte dela med mig av det jag gör här. Jag är ju absolut ingen expert men fungerar det för mig kan det ju kanske fungera även för er andra.

Pistillröta beror på kalciumbrist. Ju större tomater, ju större risk att få pistillröta. Körsbärstomater har jag aldrig fått röta på. Så här gör jag:

1. Plantera inte för tätt … Jag har stora fyrkantiga krukor som rymmer 40 l jord. Jag har två plantor i varje kruka och det fungerar bra.

2. Undvik för höga temperaturer … Ofta inget problem för mig som odlar mina utomhus. I år har ju varit ett undantag dock.

3. Försök att alltid hålla jorden fuktig för att plantan ska kunna ta upp kalciumet i jorden … Brukar heller inte vara något problem för mig som odlar utomhus. Men i år har det ibland inte räckt med vattning ens en gång per dag så jag kan tänka mig att i växthus har det blivit väldigt svårt att hålla en jämn fuktighet i jorden.

4. Försök att hålla luftigt mellan plantorna … Tomater har ju en tendens att bli väldigt frodiga. Jag brukar tidigt börja att blada ur för att plantorna ska stå luftigt.

5. Det viktigaste av allt! När första blomklasen visar sig, ta bort alla blad nedanför klasen … Från början var det här det enda jag gjorde och det hjälpte väldigt bra. Så fort jag ser de första blommorna tar jag bort alla blad nedanför ”blomklasen”. Det ska hjälpa kalciumet att inte stanna i de nedre bladen utan ”vandra vidare” uppåt och tas upp av blad såväl blommor/frukt. Det här missade jag på en av mina plantor i år och det är på den jag fått pistillröta. Så jag kan nog säga att det här, plus jämn vattning är det som hjälpt mig mest.

Som sagt, jag är ingen expert. Jag har läst och prövat mig fram men det har fungerat för mig. Om någon av er har några mer tips hur ni undviker pistillröta så skriv gärna det i en kommentar. Och om ni har några tips för att inte tomaterna ska spricka så här på hösten så tar jag gärna emot dom.

Och naturligtvis länkar jag till vår gemensamma samlingsplats …

En fortsatt skön helg till er alla!

Publicerat i Skördetider, Tomater | 36 kommentarer

Nu försöker jag att se framåt …

Det har varit väldigt tyst från mig men det har sin förklaring. Det har varit en tung tid då en nära anhörig har gått bort samtidigt som ett par andra jobbiga saker inträffat. Mer om det längre ner i inlägget som blir långt men en av sakerna jag kommer att skriva om kräver ”mycket text”.

Mitt förra inlägg publicerade jag den 29 juli vid 11-tiden. Då var det en varm och klibbig dag men några timmar senare kom det efterlängtade regnet …

Och det fortsatte den 30 juli. Trädgården såg ut som en akvarell …

Den 4 augusti gjorde vi ett kort besök i Mariefred egentligen bara för att besöka Lena Linderholms sommarbutik. Det var ett lyckat besök. Jag köpte tre lattemuggar som jag ska ha som ytterkrukor till kryddor i köksfönstret. Innan vi åkte därifrån tog vi en kort promenad. Moln tycker jag om och molnen var väldigt vackra den här dagen …

Jag hittade en ram i grönskan, perfekt för att rama in Gripsholms slott i …

Den 11 augusti var vi ute med vår hund Lucy vid det inhägnade området där hon kan leka av sig med sin boll. Efter leken gick vi en promenad innan vi åkte hem. Hon fick vara själv några timmar då uträttade lite ärenden. När vi kom tillbaka kom hon och mötte oss som vanligt och när vi frågade om hon ville gå ut skulle hon springa fram till oss och då hände det! Hon bara skrek, högt och hjärtskärande. Och så satte hon sig ner och bara tittade på oss med en blick jag aldrig sett förut. Den var så otroligt bedjande, precis som hon ville säga: ”snälla matte och husse hjälp mig, jag har så ont”. När hon försökte resa sig så bar inte bakdelen längre. Vi fick åka till djurakuten. För att göra en lång historia kort så hade hon drabbats av ett kraftigt diskbråck och opererades den 17 augusti på Strömsholms djursjukhus. Hon är nu hemma igen och blir piggare och piggare för varje dag som går. Nu kan hon gå igen, om än vingligt. Men vi har en lång rehab framför oss. Vi bor ju i tvåvåningshus och hon får inte gå i trappor. Hon får inte hoppa upp i möbler. Det gäller att kolla henne hela tiden. Att ha grind vid trappen, att se till att dörrarna är stängda till de rum där det finns frestande soffor att hoppa upp i. Och framför allt, hon måste få tillbaka balans, rörlighet och muskler i ryggen och bakbenen. Det blir ”vattentramp” en gång i veckan i 10 veckor och varje dag ger vi massage och har balansövningar med henne. På bilden nedan ses husse göra en försiktigt ryggmassage …

Nu hoppas vi bara att hennes tillfrisknande fortsätter och att inga komplikationer tillstöter så vi får ha henne hos oss i många år ytterligare.

Mitt i allt detta började jag själv må dåligt …
Det började med att jag fick ont bak i vänster lår. Trodde det var någon typ av muskelinflammation och tog Alvedon. Så spred den sig till vänster skinka. Ischias trodde jag, tog lite mer Alvedon. Men nu började det bli konstigt. Värken spred sig till höger ben och till ländryggen. Hade jag också fått diskbråck? Samtidigt blev huden på olika ställen på kroppen så öm att jag knappt kunde nudda den. Jag hade Citodon hemma som jag fått utskriven vid mina två knäoperationer men aldrig använt. Tog en och värken gick tillfälligt över. Så här fortsatte det. Värken fortsatte att sprida sig i kroppen, vänster arm, höger arm, nacken, hela ryggen. Och det satt inte i lederna, när jag tog Citodon och värken slutade kunde jag gå och vara precis som vanligt, förutom att jag var ofantligt trött och kroppen kändes som bly.

Men värken blev mer och mer intensiv. Jag tordes inte ta Citodon för ofta, 1 tablett var fjärde timma. När två och en halv timme gått började det göra ont igen och precis innan jag skulle ta tabletten satt jag bara och grät av smärtan. Jag kan inte beskriva den. Det skar som knivar i hela kroppen, hela tiden utan uppehåll. Nu började jag dessutom få influensasymptom med enorm frossa och huvudvärk, dock ingen feber. Lördagkvällen den 25 augusti ringde jag till jourläkarmottagningen. Dom sa åt mig att komma dit direkt. Där tog dom olika prover, kollade blodtryck, lyssnade på hjärta och lungor. Dom böjde och bände på alla leder och ingenting gjorde ont. Men hela tiden hade jag frossa och den skärande smärtan. Alla prover var perfekta! Ingen infektion. Dom visste inte vad det kunde vara utan sa att jag skulle ta kontakt med min husläkare på måndag morgon för att få fler prov tagna.

Helgen fortsatte med enorma smärtor som blev värre och värre men som tur var lindrade Citodonet under korta stunder. På måndag morgon, den 27 augusti, ringde jag min husläkarmottagning och fick komma direkt. Jag fick en väldigt bra läkare. Jag berättade om sjukdomsförloppet, hon böjde och bände och vred på mig och konstaterade att jag hade definitivt inga problem med lederna. Nu ska vi ta prover sa hon men jag kan gissa vad det är. Jag tror det är Borrelia! Har du haft några fästingar i år? Javisst har jag det sa jag, 4 stycken. Jag fick lämna 4 rör med blod och gick hem och väntade på resultatet.

Onsdagen den 29 augusti ringde läkaren och sa att alla prover var perfekta men jag hade antikroppar mot Borrelia i blodet. Det behövde inte betyda att det var Borrelia men övriga symptom tydde på det och jag fick därför Doxyferm utskriven som jag ska äta i 14 dagar. Efter första dygnet försvann de hemska skärande smärtorna. Efter att ha gråtit av smärta grät jag nu av lättnad över att slippa smärtan och vetskapen att det nog faktiskt var Borrelia jag hade och ingen annan hemsk sjukdom. Jag är fortfarande väldigt trött och lite smärta finns kvar som kommer och går (men absolut inte så att jag måste ta någon värktablett). Huden är fortfarande öm och jag kan beskriva det så att om jag låter det ljumma duschvattnet rinna över ryggen så känns det som jag häller över kokande vatten. En mycket märklig och obehaglig känsla. Men visst blir det sakta men säkert bättre och jag hoppas innerligt att antibiotikakuren kommer att vara tillräcklig.

Orsaken till att jag missat att jag fått Borrelia var att jag inte fick den klassiska röda ringen (som jag alltid trodde man fick). Tydligt är att det bara är i 50% av fallen som man får den. Jag har haft Borrelia en gång förut och då fått den röda ringen. Fick då en antibiotikakur och kände egentligen inte så mycket av det, lite trötthet, frossa och feberkänsla bara. Jag är så oerhört tacksam mot läkaren som direkt förstod vad som kunde orsaka mina problem och agerade snabbt.

Kameran har legat och samlat damm men den 29 augusti prövade jag i varje fall att gå ut i trädgården och ta några bilder bara för att ha lite dokumentation. Har aldrig varit med om så mycket äpplen som det är i år …

Aster ‘Twilight’ har börjat blomma …

… liksom Clematis ‘Blue Angel’ (äntligen) …

… Clematis ‘Södertälje’ …

… Clematis ‘Summer Snow’ …

… ‘New Dawn’ tittar ut mot trädgården …

… Den blå floxen börjar bli lite bedagad …

Jag sådde en liten tagetes som heter ‘Red Gem’. Liten blev den verkligen, blomman var omöjlig att få i skärpa …

I dunklet vid avenbokshäcken lyser två Cosmos ‘Xanthos’. Till vänster syns ‘Red Gem’ …

Den här rosa rosen (minns inte namnet) var helt borta i somras. Blev väldigt förvånad när jag hittade den och dessutom att den blommade och har många knoppar på gång …

Sådde en sommarrudbeckia vid namn ‘Sahara’. Den har börjat blomma nu i lite olika former och nyanser …

Fortfarande står sig den vita rabatten bra, trots avsaknad av skötsel. Prydnadsapeln har fått små röda äpplen som brukar vara populär föda bland fåglarna …

Fjärilar har vi inte haft många i sommar men däremot humlor. Här syns en av dom …

Den chili som haft dom snyggast frukterna i år har varit ‘Ecuador Purple’ …

Och nu är det full blomning på solhattar och rudbeckior. Det är här humlorna brukar hålla till …

Och så ett par närbilder, solhatt ‘Magnus’ …

… sommarrudbeckia ‘Prairie Sun’ …

Och nu har vi gått in i september. Avslutningsbilden tog jag imorse, den 4 september. Nattens dagg dröjer sig kvar på daggkåpans blad likt ett pärlhalsband …

Nu ska jag försöka se framåt och börja med att ta hand om årets skörd. Enormt mycket paprika, chili och tomater i år. I början av augusti sådde jag dill i en pallkrage och den har tagit sig jättefint. Jag hoppas att den växer till sig inom några veckor så att jag kan frysa till vintern. Jag såg också att gräslöken har börjat växa igen och är jättekraftig. Härligt, då har jag gräslök till vintern också. Det är så skönt att lite försiktigt vara igång igen. Att jobba i rabatterna fungerar inte riktigt ännu, det klarar inte kroppen men om ett par veckor så hoppas jag att kunna ägna mig åt trädgården. Längtar efter att rensa ogräs hur otroligt det än låter 🙂

Och även om det mest var tråkigheter i detta inlägg så fanns det ju lite trädgård (i form av blomsterbilder). Jag länkar därför till …

En skön fortsättning på september till er alla och …. AKTA ER FÖR FÄSTINGAR!

Publicerat i Allmänt, Borrelia | 45 kommentarer