Aprilkavalkad …

April närmar sig sitt slut. Valborgsmässoaftonen är nära, snart ska vi sjunga in våren eller i varje fall kanske lyssna på körer som sjunger in våren. Själv brukar jag lyssna på Lunds studentsångare 1 maj men i år är jag nog inte hemma då det sänds så jag får titta i efterhand.

Och då var det dags att titta tillbaka på april med hjälp av lite bilder. Den här typen av väder hoppas jag att vi sett nog av nu (även om jag upplevt flera Valborgsmässoaftnar då det snöat). Bilden är tagen den 5 april

Så blev det påsk och den 16 april (påskafton) vaknade vi till en vindstilla morgon. Det händer inte ofta så när det äntligen händer, då är det besök vid vatten som gäller. Den här morgonen blev det ett besök vid Tveta och sjön Måsnaren. Bakom träden skymtade huvudbyggnaden tillhörande Tvetabergs säteri …

Tidig morgon, solbelysta träd som speglade sig i den stilla vattenytan …

Skogsbackar där ljuset tilläts att flöda längs hela marken. Fåglarna sjöng och känslan av den där tidiga, sköna våren var starkt närvarande …

Jag återvände till den spegelblanka sjön. Måste bara få njuta av den sällsynta stunden då vinden befann sig någon helt annanstans …

En ensam and simmade mot andra sidan sjön …

Ett par kanadagäss flög förbi …

Efter den sköna morgonpromenaden var det dags att åka hem och äta frukost och pyssla med lite olika saker innan det återigen var dags att ge sig iväg på promenad. Så är det när man är hundägare, ett ständigt promenerande, nyttigt och trevligt. 🐕 Det blev en lunchpromenad innan lunch då det var påskafton och påskbuffé skulle avätas senare under eftermiddagen.

Det fick bli Tullgarns slott och det första som mötte oss var den här trevliga tunnan med vide och penséer …

Lucy tycker inte om att posera för matte men jag passade på att ta en bild när hon studerade något intressant, tror det var en annan hund en bit bort. Det var många besökare i slottsparken trots att det var påskafton och många, liksom vi, med hund …

Tog bara ett fåtal bilder och lägger bara ut en. Speglingar i vatten igen, den här gången på de slingrande kanalerna som jag ofta tar bilder på. Ännu inget grönskande gräs trots att vi befann oss i mitten av april …

Efter en trivsam påskafton blev det återigen morgon, den 17 april. Även denna morgon var vindstilla. Nytt vatten att besöka. Den här gången var vattnet Mälaren och platsen Bergvik. Morgonen bjöd på lätta moln och färgerna var därför lite dova … utom där himlen speglade sig i den stilla vattenytan. Där var det så nära knallblått man kunde komma …

Långt därborta skymtade ett sömndrucket Södertälje. Himlen hade placerat ett brett penselstreck i blåaste blått tvärs över en i övrigt molnbeströdd vattenyta …

En björk på väg att falla …

Ibland skapar naturen egna konstverk. Dom här speglingarna av fallna träd och grenar i vattnet var helt fantastiska i sin symmetri …

Och titta! Är det inte en krokodil som ligger där och funderar på att via kanalen ta sig in i Södertälje och ta sig en runda på stan. Om den lyckades blev den nog besviken. Förr fanns en pub som hette Croc’s Inn men den är nedlagd sedan många år …

På väg tillbaka till bilen passerade vi en björkdunge. Björkstammar i tidigt morgonljus en morgon i mitten av april gick bara inte att motstå …

När vi kom hem var det åter dags för frukost. Vi åt ägg, fil och smörgås. Rådjuren åt grannens tujahäck …

Lunchpromenaden den dagen har jag ingen aning om vart vi tog men det randades en ny morgon … morgonen den 18 april och gissa vad! Det var även denna morgon vindstilla. Och vad innebär vindstilla morgnar? Jo just det, besök vid vatten. Den här morgonen blev det ett besök vid naturreservatet Brandalsund. Vattnet att beskåda är Östersjön eller mer specifikt, Hallsfjärden in mot Södertälje och Järnafjärden ut mot Östersjön.

Det första vi fick se var fartyget Sten Arnold som kom från Södertälje via Hallsfjärden …

… och fortsatte Järnafjärden mot Östersjön …

I fartygets spår var vattnet inte längre spegelblankt …

Vi gick mot Hallsfjärdenhållet för att ta oss till en liten fin vik. På vägen passerade vi ett par svanar …

Morgonen var vacker med fina vyer över Hallsfjärdens vatten …

Vi stannade och läste om Trindborgen – ett strategiskt läge under tidens gång. Där står bland annat följande att läsa …

”Vägen som går tvärs över hagmarken till naturreservatets södra udde anlades i början av 1960-talet som en följd av kalla kriget. På båda sidor om sundet byggdes vägar som slutade i brofästen. Mellan brofästena kunde en pontonbro läggas ut. Denna väg skulle användas vid en evakuering av Stockholm om broarna över kanalen skulle bli förstörda.”

Jag har stått och läst den texten förut, flera gånger. Men aldrig har jag väl egentligen tänkt så mycket på den som jag gjorde den här morgonen.

Fiskmåsarna som satt i ett träd funderade nog inte det minsta över pontonbroar …

Inne i den skyddade viken rådde lugnet …

Hade vi haft frukost med oss hade vi kunnat suttit här och njutit av den, men som vanligt så blev det frukost när vi kom hem …

Det var påsken det. Sista veckorna i april blev lite kylslagna. Jag har varierat mellan vårjackan och vinterjackan. Oftast vinterjackan då det blåst kyliga nordanvindar. Men naturen vaknar mer och mer.

Den 28 april var det ömsom sol, ömsom moln. Jag tog med mig kameran på morgonpromenaden för det finns ett ställe där det är väldigt vackert ljus den här tiden på året och det är vid lekplatsen. Men solen måste skina. Precis när vi kom dit så tittade den fram bakom några lätta molnslöjor. Ännu inte det där varma, gyllene vårljuset men visst kändes det att våren var ordentligt på väg …

Grönt gräs som börjar spira, vitsippor och mellan stammarna ett skirt ljus …

Plötsligt hördes lätet av flygande svanar. Lite sorgligt dock, dom var bara tre …

Lite senare på dagen gick jag tillbaka till vitsippsbackarna där nu sipporna öppnat sig …

Bland allt det vita skymtade fortfarande lite blått …

Avslutningsbilden får bli i rosa ton …

April lider mot sitt slut och snart gör sköna maj entré. Vad den månaden kommer att innebära i denna oroliga tid återstår att se. Men våren kommer att komma till oss. Blommor kommer återigen att slå ut, gräset kommer att bli grönt, humlor och bin besöka fruktträdens blommor, fåglar kommer att bygga bo och nya fågelungar kommer att se dagens ljus …

Dags att sluta skriva för idag och istället önska er alla en fin Valborgsmässohelg och en fin inledning på maj. Ha det så bra och var rädda om er! 🔥🎵🌿

Publicerat i Dagbok | 47 kommentarer

Och nu blir det bara blommor …

Nu har våren även börjat komma hos mig i form av blomning. Mest i uterummet men även så smått utomhus där äntligen den sista snön gått bort. Ni som tycker det är trist med blomsterbilder … sluta läs här … för nu blir det bara bilder på blommor … 🙂

Plötsligt en dag finns dom där, de gula hoppingivande cliviaknopparna och det är en härlig känsla att få syn på dom …

Så slår dom ut och då är det bara att montera macrot på kameran och krypa riktigt nära …

Känslan av att befinna sig mitt i våren utomhus fast jag sitter i vardagsrummet är skön. När jag tittar ut genom fönstret mot uterummet ser jag Ginkgoträdet som just fått sina första ljust gröna blad. I bakgrunden skymtar några rosa fläckar (en av kameliorna) och i förgrunden en gul sky av blommande clivior. Jag är ganska nöjd med den utsikten …

Kameliorna har snart blommat klart för det här året men några blommor finns kvar att njuta av. Den rödrosa med okänt namn …

Och min personliga favorit, en ljusrosa, även den med okänt namn …

Och även om det här inte är en bild på en blomma så får den vara med ändå. För fikonen växer och frodas som dom aldrig gjort förut. Alla 50 är ”peppar, peppar” fortfarande fina och blir större för var dag som går. I år ska jag pröva att ha fikonet kvar i uterummet. Brukar ställa det ute på altanen och mot mitten av sommaren brukar det få fikonrost. Det står ju utsatt för regn och blåst och kanske mår det bra av att stå i uterummet istället. Värt att pröva i varje fall för jag drömmer om att skörda femtio mogna, goda fikon …

Från min fina bloggvän Anki fick jag förra året sticklingar av två olika sorters pelargoner. En av dom var Pelargon australe och den stortrivs i uterummet. Den är fantastiskt vacker i bladverket, tät och fin. Bladen doftar gott och nu, nu har den börjat blomma med utsökta små vita blommor med små vackra ”penselstreck”. Jag är så glad för den … tack Anki ❤

Och nu förflyttar jag mig utomhus till trädgården där alltså snön precis gått bort. Inte mycket som blommar men även ett fåtal blommor skänker värme och glädje (lät rätt poetiskt om jag får säga det själv)

När snön går bort, tar snödropparna över hos mig. Den här växer vid altandäcket och den är inte planterad av mig. Var den kommit ifrån vet jag inte, kanske har fåglarna hjälpt till. Lite skamfilad efter senaste snöovädret som kom men vad gör det …

Det ställe där snön låg kvar längst var vid den lilla blå boden. Där växer rätt många snödroppar och nu har även dom börjat slå ut …

När man tittar på de två snödroppsbilderna syns det att det är olika sorter. De vid boden (nedersta bilden) är vanliga enkla medan den som bara dök upp vid altandäcket verkar vara mer fylld.

I gräsmattan kommer spridda blommor lite här och där. Den här kallar jag ”Vårstjärna” men vet inte om det är det korrekta namnet. Tror den tillhör Scilla-släktet nu för tiden som väl är blåstjärnesläktet. Men å andra sidan, vad gör det, den är ju vacker …

I ett av de skräpigaste hörnen hittade jag en gul Helleborus …

I skogsbackarna blommar nu vår vanliga blåsippa. Den trivs inte hos mig men det gör en annan blå skönhet, den ungerska blåsippan …

Som synes är den blåare i färgen och dessutom lite ljusare blå än vår vanliga blåsippa …

En närstudie av blommans inre …

Ska hon aldrig sluta med alla dessa blombilder tänker kanske någon som hållit ut ända hit 🙂 Och jodå, snart så. Men först ska det bli några krokusbilder för det är unikt hos mig. Dom brukar nämligen direkt bli uppätna av rådjuren, men jag hann före …

Jag kan säga att dom var inte lättfångade. Dom växte på de mest oåtkomliga ställena (kanske därför inte rådjuren hittat dom). I varje fall är jag glad att jag fortfarande kan kasta mig ner på marken och åla omkring för annars skulle jag inte fått en enda bild. Den här lite randiga tycker jag extra mycket om så den hamnade på flera av bilderna …

Den vanliga lite blålila var också den vanligast förekommande. Genomlyst av solen gjorde den lite mer intressant …

Under ett äppelträd växer snökrokus. Dom brukar jag aldrig få se blomma och dom var helt borta. Men … titta där, ett par stackare hade lämnats kvar av de glupska rådjuren, bäst att ta ett par bilder, snabbt …

Och nu … trot eller ej! Bilderna är slut! Det är fredag, datumet är den 22 april. Efter dagar med vår ska vädret bli lite sämre igen. Men det hoppas vi är tillfälligt. Nästa helg ska vi sjunga in våren och snart är det maj … Och trots allt elände som händer så får vi försöka njuta av det fina omkring oss … blommor, humlor, fjärilar och annat.

En fin helg till er alla!

Publicerat i Blåsippor, Clivia, Dagbok, Vår | 42 kommentarer

En liten påskhälsning …

Det är skärtorsdag och än så länge mulet väder. Regn har legat över oss under natten men nu dragit vidare österut. Imorgon spås sol och plus 9 grader och senare i påskhelgen spås det tvåsiffriga plusgrader, det tackar jag inte nej till. Kanske den sista snön då försvinner i trädgården. Kanske kan det bli tid för lite sköna promenader, kanske med kameran (som just nu ligger och samlar damm) …

Med en bild på mina påskliljor som står på köksön och de första raderna i William Wordsworths dikt om ”Daffodils” vill jag önska er alla en fin påskhelg!

I wandered lonely as a cloud
That floats on high o’er vales and hills,
When all at once I saw a crowd,
A host, of golden daffodils;

Publicerat i Dagbok | 39 kommentarer

Jaha ja ….

Någon som minns en bloggare från Kringelstan? Blogginläggen duggar inte tätt här inte. Däremot duggar byar av snö och skurar av regn tätt utanför fönstret. Plusgrader slåss mot minusgrader. Aprilväder så det förslår. Våren, vart tog du vägen? Fast jag hann faktiskt ha några möten med våren innan den drog sig tillbaka.

Den 20 mars besökte vi Tullgarn. Det var en sådan där dag då våren var riktigt närvarande. Ljuset var ovanligt ljust, fåglarna sjöng lyriskt, temperaturen var ljum och slottet … tja, det såg väl ut som det alltid gör …

Vid kanalerna fick jag en känsla av Monets näckrosdamm i Giverny. Förutom att det inte var näckrosor som låg i vattnet utan de löv som lämnade träden under hösten 2021 …

En ensam bänk blev ett med naturen. Samma färgskala som på hösten men ändå så olika. Allt beroende på det nästan genomskinliga vårljuset …

Plötsligt hörde jag ett stampande ljud uppe på en kulle. Oj, vi var iakttagna … vad i hela världen var det där för ett jättelikt djur som spanade på oss …

Efter den chockartade upplevelsen kände vi att det var dags att åka hem …

Det var dags att kolla hur växterna trivdes i uterummet. Jag har räknat till totalt tolv stänglar på mina gula clivior, fortfarande bara i knoppstadiet men den som väntar på något gott eller kanske jag ska säga, något gult. Och plötsligt fick jag se en figur igen … för visst är det här väl en person som sitter och lutar sig mot en stol med högt ryggstöd och med händerna bakom nacken …

Idag räknade jag hur många fikonkart som finns på fikonträdet. Exakt 50 st. Jag vet att dom flesta brukar ramla av (oklart varför) men några brukar mogna och dom njuter jag av för jag älskar färska, nyskördade fikon. Här syns några av dom (bilden tog jag den 23 mars, nu är dom mycket större och bladen har utvecklats) …

Och så var det ju kameliorna. Kan man någonsin tröttna på kamelior? Inte jag i varje fall. Det här är en av favoriterna. En ljusrosa dröm som njuter i vårsolen …

En annan ljusrosa, liknar mer en marsipanros i formen …

Och så den rödrosa men lite vita stänk …

Den 25 mars kände vi att det var dags att promenera vid vatten. Undersöka hur det låg till med isen. Jodå, den började ge med sig här och där. Vackert med små öppningar där himlen speglade sig …

En kråka blängde misstänksamt på oss …

Kanadagässen hade hittat öppet vatten och gjorde sitt bästa för att färgmatcha vassen i förgrunden …

Glitter i vattnet … det är vår för mig …

Och vilken lycka att som and återigen få leta föda under vattnet …

Det magiska vårljuset …

Några vilsna blåsippor vid en murken trädstam …

Och Lucy … hon matchar den tidiga vårens färger lika bra som hon matchar höstens …

Ja våren den kom av sig … blåsipporna, dom som var så fint på väg. Lördagen den 26 mars, när solen sken från en klarblå himmel, gick vi på ett ställe där vi gått många gånger förut men aldrig i blåsippstid. Det gjorde vi nu och jösses … vilket blåsippsställe! Och kameran, den låg naturligtvis hemma. Men det gick ju alltid att åka dit dagen efter tänkte jag …

Dagen efter började bra, solen sken och inte ett moln syntes. Men än var det för tidigt, sipporna måste få tid på sig att öppna sina blommor. Så började moln dra in. Vid lunchtid gick inte att vänta längre. Vi åkte och jag konstaterade att vi varit där vid 13-tiden dagen innan. En timme tidigare tänkte jag kanske skulle fungera. Men då hade jag glömt en liten annan detalj, vi hade gått över till sommartid. Det var alltså två timmar tidigare och dessutom mulet. Ja ni förstår ju själva vad resultatet blev. Där det dagen innan lyste blått syntes i princip ingenting. Ett par enstaka stackare som slagit ut hittade jag som, efter stort besvär, hamnade på kamerans minneskort …

Och då i princip alla var outslagna så får det bli ett par sådana bilder också …

Och så blev det april … och då såg det ut så här …

Och där blåsipporna växte så vackert bara några dagar tidigare såg det ut så här …

Ska jag verkligen avsluta med en så trist bild? Nej det går inte … det får allt bli ytterligare en blåsippebild …

Det är nu torsdagen den 7 april och klockan närmar sig 17:00. Ute regnar det och har så gjort hela eftermiddagen. Ikväll och inatt hotar prognoserna med att det ska gå över i snö. Kanske är det vitt imorgon bitti … det återstår att se. Men en sak har jag bestämt. Nu tänker jag inte ta en enda bild till med snö på, inte ens för dokumentation! Nu inväntar jag att våren ska komma tillbaka och att snart vitsipporna ska blomma … för inte kan väl blåsipporna komma tillbaka? Eller kan dom det kanske. Det återstår att se … hur som helst kommer jag att vara beredd, vilken färg sipporna än kommer att ha …

Och som vanligt återstår nu bara en sak! Att önska er alla en bra avslutning på veckan och en fin kommande helg!

Publicerat i Dagbok | 46 kommentarer

Oj då, har mer än halva mars gått …

Det är fredagen den 18 mars. Upptäckte att det är en evighet sedan jag skrev ett blogginlägg senast. Skulle vilja säga att det beror på att jag har så mycket annat för mig men det har jag inte. Det är helt enkelt bara så att jag inte känner att jag haft något att skriva om. Och det har jag inte nu heller. Men diverse bilder upptäckte jag att jag hade liggande så dom kan jag ju lägga ut. För tiden rinner på. Skulle vilja säga att snön även rinner bort i trädgården men det gör den inte. Återkommer till det senare …

Vi har haft ett högtryck över oss som gett soliga vackra dagar med plusgrader men ganska många minusgrader på nätterna, ner mot 8 minus. På gångvägar som plogats är all snö och is borta men på dom oplogade är det vansinnigt halt. Tjälen är djup så solen och plusgraderna rår inte på isen. Inatt var första natten då det var plusgrader och visst märks det att det blivit lite mer ”messmöraktigt”. Men … inatt ska det bli minus igen …

Flyttar mig tillbaka i tiden till lördagen den 5 mars. I köket stod nya blommor i form av minipåskliljan ‘Tête-à-Tête’ …

… och rosa enkla tulpaner tillsammans med lång ståtlig vide …

Samma dag blev det även en promenad vid Taxinge. Jag ville vandra bland de höga träden. Är så fascinerad av träd. Allt dom varit med om under åren. Sorg, elände, glädje, lycka. Tänk om dom kunde berätta …

Vi hade tänkt parkera på den nedre parkeringen, vid badplatsen men den var full. Anade att det kunde bero på att det var många ute för att åka skridsko medan isen fortfarande bar. Istället blev det parkeringen vid slottet och den första vyn som möter upp där är promenadens första mäktiga träd som så ofta hamnar på bild, så även denna dag …

Ett lätt vårpirr kändes inombords när jag såg hur häckarna lyste mot mig i en innerlig röd nyans. Vilket varmt mottagande av naturen …

Och så var det ju det där med träden. En del stod som svarta, sirliga konstverk mot en knallblå marshimmel …

Andra blickade ut över vattnet …

Några stod som beskyddare vid slottsparkens byggnader …

Och så var det alla dom parkerade bilarna. Var fanns skridskoåkarna? Jo långt därute, på den nästan turkosblå isen, skymtade några svarta prickar (syns lite bättre vid förstoring av bilden) …

Försökte zooma in men objektivet räckte inte så långt …

I viken såg inte isen lika skridskovänlig ut …

Vi fortsatte promenaden längs gångvägen. Jag fascinerades av hur olika färgerna kunde vara. Åt ena hållet lyste det i blått …

… och när jag snurrade ett halvt varv så lyste det i vitt …

Vidare mot badstranden där marsskuggorna var långa …

En liten gnutta öppet vatten …

Speglingar är jag svag för …

En välbekant vy …

Båtar i vila, i väntan på islossning …

Den 7 mars tog jag en enda bild. Den var över vår trädgård. Läser på olika bloggar att det hittas snödroppar, vintergäck och annat i trädgårdarna. Det kommer jag att göra här också. Frågan är bara när?

Jag gör ett hopp i tiden till den 13 mars. Då besökte vi en plats i Södertälje som heter Bergvik. Jag skulle titta efter blåsippor. Hade sett ett par ynkliga i vår egen skogsbacke ett par dagar tidigare men dom var så tillbakadragna att dom inte gick att fånga på bild.

I Bergvik håller bävrarna till men dom har aldrig varit i närheten av blåsippsbackarna. Men nu hade dom gått fram även där och fällt massor av träd … jag börjar fundera på om dom är anställda av kommunen för just nu avverkas det väldigt mycket på olika platser.

Letade och letade och letade. Precis när jag gett upp så såg jag i ögonvrån något blått. Det var en liten ynklig bukett men ack så glad den gjorde mig …

Hittade även en rosa …

Inte mycket till ”skörd”. Får göra ett nytt besök om ett par veckor.

Jag hade bara mitt macro på kameran så det blev inte så många andra bilder (som tur var). Tog några vid strandkanten där lite isflak låg och guppade. Det här tyckte jag såg ut som ett spetsigt blad …

Och det här som en plattfisk, en rocka kanske …

Vid den fortsatta promenaden skymtade vi slalombacken där säsongen nu var över …

Så hoppar jag fram till den 15 mars och precis som den 7 mars tog jag bara en enda bild och precis som då var den på trädgården … vad hade nu hänt på en dryg vecka …

… tja, som synes, inte mycket. Jag var precis nu och kollade hur det såg ut, i denna stund, klockan 15:00 den 18 mars. Tja, ungefär likadant. Lite har väl kanske snön sjunkit undan och den ser lite smutsigare ut men med tanke på kommande natts minusgrader så lär det ta lång tid innan jag hittar några vårblommor här.

Den 16 mars vaknade vi till en rejäl dimma. Så här såg det ut vid 8-tiden …

Men ett par timmar senare var sikten lite bättre och dimman lite mer gyllene. Dessutom satt en skata och poserade på taknocken …

Det känns ju lite trist att avsluta med en så dimmig bild. Några vårblommor utomhus har jag ju inte så det får bli en närbild på de nästan vissna tulpanerna i köksfönstret …

Mer än halva mars har gått och jag fick till slut ihop ett blogginlägg. Egentligen återstår nu bara en sak och det är att önska er alla …

En lugn och skön helg! 🌺

Publicerat i Dagbok | 40 kommentarer