Länge sedan jag skrev ett inlägg märker jag. Det ser inte likadant ut som förut i blockredigeraren. Det som var blått är nu chockrosa. Men arbetsytan är betydligt större vilket är en fördel. Dessutom är fonten vid skapandet av inlägget behagligare att jobba med. Får se vad mer som är annorlunda, hoppas det inte blir några obehagliga överraskningar, det visar sig när jag förhoppningsvis kommit till slutet av inlägget …
Även i naturen råder förändringens tid. Det går mer och mer mot vår även om vindarna är hårda och isande kalla. Vinterjackan och mössan är återigen framplockade ur vintergömmorna. Men ljuset, det ljusa, lätta, genomskinliga vårljuset kan inte de hårda vindarna rå på. Jag förflyttar mig bakåt i tiden till den 27 mars. Det var en dag med ett ljust soldis, ett nästan bländande soldis och vi tog lunchpromenaden vid Tullgarns slott. Med oss hade vi fika som vi intog i en liten berså.
På väg till slottet fascinerades jag av ljuset. Jag fascinerades också av något som låg och guppade i vattnet. Vad var det för något? Det såg nästan ut som en liten stuga …
En smäcker allé skymtade i ögonvrån …
Så kom vi fram till slottet. Vårljuset var så ljust att det är svårt att beskriva. Allt var insvept i detta vackra dis …
Slottet såg nästan overkligt ut. Som en kuliss låg det där och jag fick nästan känslan av att det var gjort i papp …
Vi letade upp vår berså och åt våra medhavda äggmackor och drack vårt rykande varma kaffe. Lucy fick lite hundgodis och var nöjd. Jag ställde ifrån mig kaffekoppen och tog ett par bilder på omgivningarna och fascinerades återigen av ljuset och hur vackert det är den här tiden på året när ljuset når ner till marken och till alla oss som befinner oss där …
Efter kafferasten blev det lite promenerande. Vi passerade dammarna och tittade på de vackra vattentrapporna (som tyvärr inte är i drift) …
Avslutningsbilden från den här dagen får återigen bli en bild där ljuset flödar. Jag var så uppfylld av ljuset den här dagen så jag märker att det är allt jag pratar om 🙂 Men så var det …
Mars försvann och in på scenen stormade april. Den 1 april blev det ett återbesök i blåsippsbackarna. Men de kyliga nätterna hade gjort att de söta blå inte vågat sig fram så mycket som jag trodde de skulle gjort. Men det som är härligt med blåsippsbackarna är inte bara sipporna själva utan allt som finns omkring. Fjolårsgräs, vissna löv, avbrutna grenar och annat. Det tillsammans med sipporna ger den där alldeles speciella, tidiga vårkänslan …
Men, men … det hindrar ju inte en närstudie i blått …
En ensam blå hade fått besök av ett litet, litet kryp …
Blåsipporna i all ära men här föll jag för det böjda grässtrået och det vissna lövet i bildens nederkant som nästan påminde om en snäcka …
Och här fick jag känslan av lite ”håll-i-gång-i-skogen”. För visst dansar väl blåsipporna, bland grenar, fjolårsgräs och nya fräscha gröna grässtrån …
Och sista blåsippsbilden för den här gången kallar jag för ”Ensam är stark”. För visst är den väl tuff som trängt sig upp genom det tjocka gräset och öppnat sitt ansikte mot solen… och mot oss …
När vi kom till bilen så såg jag på andra sidan ett staket ett litet, litet bi som jobbade frenetiskt …
Väl hemma igen så insåg jag att det var ju skärtorsdag. Jag påskpyntar inte mycket och påskris har jag aldrig längre. Jag hänger istället de små prydnadsäggen i fikonträdet …
Påskkycklingarna fick ta plats på bordet …
Och i år kommer det att bli något av ett clliviarekord. Jag har nämligen 11 stänglar på mina gula clivior. 8 på moderplantan och så har jag tre frösådda som har en stängel var. Förra året blommade dom till påsk men då var påsken lite senare. Men den som väntar på något gott …
Och kameliorna fortsätter att blomma. Och även om jag tjatat ut dom med bilder i tidigare inlägg så måste ju faktiskt en till få vara med. En rosa skönhet …
Så förflyttar jag mig till gårdagen, den 3 april. Vi gick lunchpromenaden vid Tveta och sjön Måsnaren. Det var isande, isande kallt. Jag hade mössa och tre lager plus min tjocka dunjacka. Och jag var jättefrusen ändå när jag kom hem. Trots att det var sol och himlen och vattnet lyste i blått så blev det bara ett fåtal bilder tagna …
Ja det må glittra och se rart ut på nedanstående bilder men, men … skenet kan som sagt bedra …
Och det fick bli de sista bilderna från denna iskalla dag och även de sista bilderna i inlägget. Idag skiner solen men det blåser och är kallt så det blir mycket kläder på lunchpromenaden även denna dag. Men så småningom ska väl ändå värmen komma …
Jag har kommit till slutet av inlägget. Inga obehagliga överraskningar har inträffat i blockredigeraren. Nu återstår bara att trycka på den chockrosa publiceraknappen. Om det går vägen det också så kommer detta inlägg strax att vara publicerat 🙂
En bra fortsättning på påsken önskar jag er alla! Ha det så bra och var försiktiga ❤