En bevingad dag …

Idag har jag fotograferat fåglar. Jodå, och jag ska lägga ut bilderna här. Men … en liten varning är på plats. Det här är ett totalt oseriöst inlägg  …. 🙂

Min fågeldag började med att jag såg en koltrast som satt i grannens äppelträd …

… WOW …. vilken bild, tänkte jag. Jag måste vara i toppform.  Nu kunde det ju bara bli bättre … eller …. ?

Jodå, jag tog kameran och gick ut i snålblåsten. Plötsligt hittade jag en blåmes. Den gjorde sitt bästa för att gömma sig bakom de kraftiga grenarna men … med en Tant Razzi i toppform, då är några ynka grenar inte mycket till skydd …

Plötsligt kom en stor fågel flygande som en svart siluett över huvudet på mig. Med dödsförakt riktade jag kameran mot himlen och knäppte av. Jösses … den blev ju nästan skarp …

Nu hörde jag någon som skrattade. Kunde det vara åt mig? Jodå, en skata satt i ett träd och skrattade gott. Skrattar bäst som skrattar sist tänkte jag och tog en bild just när den tänkte smita …

Skatan flög vidare. Men jag hittade den igen. Nu satt den högst upp i en björk. Jäklar vilken bra bild det blev …

Nu var det lite brist på fåglar ett tag. Men man får inte vara rådlös. Med lite god vilja så kan man väl säga att detta är en form av brevduva …

Om det var brist på fåglar ett tag så gick det desto bättre sedan. För helt plötsligt så lyckades jag fånga två i samma bild. Jag vet att det inte är några problem att se dem men för ordningens skull kan jag ju nämna att den ena sitter i grenen vid taknocken och den andra i busken vid gatlyktan. Medge att detaljrikedomen är enorm … ja på gatlyktan och skorstenen alltså …

Jaha … det var den sista bilden. Men man vet aldrig. Jag slår kanske snart till igen. Med ett nytt spännande tema … 🙂