En gråmulen dag i juli …

Det är den 11 juli när jag startar detta inlägg och vi har just satt en matbrödsdeg på jäsning. Himlen är grå, regnet hänger i luften men släpper inte taget om sin trygga hemvist högt däruppe. Efter värmeböljan har vi gått in i svalt väder. Det har varit kalla nätter ned mot 7 plusgrader och regnskurarna har avlöst varandra. Jag har därför uppehållit mig mest i uterummet … där är det alltid vackert väder.

Regnen har gjort att rosbladen fallit i drivor på altanen. Varje dag ser det ut så här …

Men trots det så fortsätter bara nya blommor och knoppar att produceras på den pånyttfödda ‘New Dawn’ …

Och när solen ibland bryter fram ställer hon gärna upp som fotomodell …

En ensam ‘Aïcha’ som inte hann med de övriga lyste i solen …

Och William Morris producerar blommor på löpande band …

Astrantian får fula blad varje sommar i början av juli. Då klipper jag bort det mesta och så börjar den om på nytt. Och av någon anledning så håller sig då de nya bladen fina resten av säsongen. Det verkar vara den livscykel den har, åtminstone hos mig …

Vitblommande hosta tycker jag är finare än de klassiska ljuslila …

Gräset växer sig högt och kommer så småningom att beblanda sig med solhattarna som ännu bara är i knoppstadiet …

I Månskenslandet (min vita rabatt) har vidjehortensian ‘Annabelle’ massor av knoppar som i knoppstadiet är ljust gröna för att sedan bli stora, runda, vita bollar …

Här växer också en ståtlig klöver …

I uterummet har en pelargon jag köpte förra året börjat blomma. Den heter ‘Mallorca’ och jag tyckte den var så fin när jag såg den i ett jätteexemplar, översållad med blommor. Min är väl ”sådär”, blommorna ser lite oansenliga ut tycker jag nu men den kanske växer till sig …

Förra året köpte vi jordgubbsplantor som vi satte i en av pallkragarna. Då blev det en blygsam skörd men i år har vi frossat i söta, goda gubbar …

Fortfarande finns många kart kvar då vi blandat med tidiga och sena så fler jordgubbsdesserter väntar. För övrigt när det gäller det ätbara så är det chili och paprika som börjar ge skörd. Har skördat flera spetspaprikor …

Och i tisdags, den 7 juli, la jag in mina första ‘F1 Fundator’ som är en’ variant av Jalapeno. Den ger rikligare med skörd och frukterna blir lite större och slätare. Jalapeno kan annars bli lite fula i skalet men det blir inte dom här. Och dom smakar precis som vanlig Jalapeno. Några hade hunnit gå över i rött så det blev en burk med röda och en burk med gröna …

I kylen har jag dessutom ett gäng färska ligger så mina 4 plantor har redan gett rikligt med skörd.

I köksfönstren har jag en annan favoritchili, ‘Fireworks’, närmare bestämt 6 plantor. Den kan jag inte vara utan. Den är utmärkt till att t.ex. blanda i kalla såser gjorda på exempelvis crème fraîche. Och den ger rikligt med små, små frukter som även är idealiska att torka i ugnen. Jag ska torka ett gäng i helgen som jag sedan kan använda i matlagningen i vinter. För att få en uppfattning om hur små frukterna är fotograferade jag dom tillsammans med mina kära Willow Tree-flickor …

”Sisters by heart” som jag fått av min kära vän och hjärtesyster …

Och ”Soar” som jag köpt själv …

Den 7 juli fick jag se regnbågen. Det regnade inte här men säkert där den befanns sig …

Lite senare blev det en enormt stark färg på molnen. Det har varit mycket sådant skådespel senaste tiden och jag kan inte låta bli att ta bilder. Är så fascinerad av moln …

Den 8 juli var vi på promenad i Tveta (som vanligt) och även om det är tjatigt så blir det lite bilder därifrån också. Lucy älskar att promenera här …

De gula näckrosorna börjar knoppas. Bladen ser nästan ut att sväva i luften …

Det röda huset måste ju få vara med …

Vid stenbryggan hade någon ställt en kruka med röda blommor …

Rallarrosornas tid är nu …

Solbelysta blad är jag svag för …

Allén är är alltid vacker men mer spännande på hösten …

Och även om alléer är vackra så undrar jag om inte stigar som den här är ännu vackrare …

För att inte tala om backar som den här …

… eller den här …

Den 10 juli tog jag in en bukett med de allra sista pionerna för den här sommaren. Inte många men en del knoppar som förhoppningsvis slår ut …

Och nu är det helt plötsligt morgon den 12 juli och inte det minsta gråmulet för solen skiner från en klarblå himmel med bara några vita molntussar. Jag missade helt att avsluta inlägget igår! Glömde bort det helt enkelt. För mitt i alltihop så ringde alarmet som talade om att degen jäst klart. Samtidigt plingade det till i mobilen, mitt nya normalobjektiv hade kommit (ersättning för det gamla som gått sönder). Beställde det i fredags eftermiddag så det var verkligen snabb leverans. Så när brödet var gräddat åkte jag och hämtade objektivet, sedan drog vi vidare till Bommersvik på eftermiddagspromenad och sedan var det dags för lördagsmiddag.

Testade objektivet på promenaden i Bommersvik. Vilken skillnad mot det gamla trasiga som bara fungerade ibland. Det skramlade och lät och zoomen hade slutat fungera. Autofocus gick inte längre att använda vilket ibland är ett måste när man ska fotografera samtidig som man ska hålla i ett hundkoppel. Och i slutändan så gick knappt ens manuell focus att använda. Och om ni undrar hur i hela världen jag haft så många bilder ändå i mina inlägg så beror det på att en hel del är tagna med macrot och de andra (tagna med det trasiga objektivet) har varit kanske 5% av de bilder jag tagit och som av en slump lyckats. Resten har hamnat i papperskorgen. Så när jag kommit hem från en promenad har jag laddat in drygt 400 bilder (de flesta suddiga) och av dom sparat 10-15. Nu slipper jag det 🙂

Och bilder från Bommersvik? Nja, det var bara testbilder för att kolla att objektivet fungerade, innan jag betalade fakturan 🙂

Nu återstår bara att säga det vanliga. Ha en skön kommande vecka och var rädda om er och alla i er närhet.

Promenader, galna rosor och lite annat …

Det är den 1 juli och inget speciellt har hänt. Det inget speciella har resulterat i drygt 40 bilder i min senaste dagboksmapp. Oj! Fast egentligen så har en del hänt ändå. Rosorna, t.ex. har, som rubriken antyder, blivit helt galna i år. Men mer om det längre ner i inlägget. Nu startar jag med lite annat …

Den 20 juni besökte vi ett för oss nytt promenadställe, Parkudden Lövsta. Enligt en broschyr vi hade skulle det vara fin utsikt över sjön. Det hade det säkert varit om vegetationen inte varit så tät. Blev bara ett fåtal bilder den här gången. Känns som en plats att besöka när höstfärgerna blir vackra och man återigen kan se ut över vattnet.

Men träd är alltid vackra …

Där finns en plats som kallas stensoffan. Vi gick uppför berget för att komma dit. Stigen var vacker med mossbeklädda bergshällar och vackra lövträd …

Och så fick vi se stensoffan och kunde konstatera att det här vore en plats att besöka en riktigt tidig morgon när naturen vaknar. Sitta på soffan och dricka en kopp kaffe med något gott till …

I mitt förra inlägg (den 25 juni) skrev jag att det var värmebölja. Och det har det verkligen varit. Jag skrev också att vi den dagen skulle åka iväg på picknick till Tullgarn och det gjorde vi. Det är så mysigt att ha picknick där. Där svalkar det från vattnet och de höga träden skänker skugga.

Himlen var utan moln och slottet vackert …

Det där med att fotografera mat har aldrig varit min grej. Bilderna jag tar ser mest oaptitliga ut men vi åt i varje fall melon och parmaskinka till förrätt och den gamla klassikern rostbiff med potatissallad plus diverse färska grönsaker till huvudrätt.

Efter maten tog vi en promenad. Kvällsljuset var vackert och jag letade motiv med ljus och skugga …

Och visst hamnade ett par kanalspeglingar på minneskortet …

En bänk i grönskan såg inbjudande ut men jag skulle inte vilja sitta där. Gräset kunde ju dölja både fästingar och ormar. Men ett snyggt fotoobjekt var den ändå …

I allén med de enorma månghundraåriga träden var skuggorna djupa. Men solen gjorde en kraftig attack från höger och konstrasterna blev dramatiska …

Allt hade varit helt perfekt om det inte varit för svärmarna med … ja inte vet jag vad det var men dom var många. Dom gick inte till attack som tur var men flög omkring oss hela tiden …

Galna rosor …

Ja nu ska jag prata rosor ett tag. Vet inte vad som hänt men i år har rosorna blivit som galna. Jag har aldrig någonsin varit med om något liknande. Visst har jag hört att det är ett rosår i år men mycket mystiskt har också hänt. Döda rosor t.ex. har återuppstått …

Jag börjar med rosen ‘Aïcha’. Förra året blommade den lite klent på försommaren. Sedan började bladen gulna på en av grenarna. Den torkade ihop och jag klippte bort den. Sedan fortsatte det på resten av grenarna som dessutom torkade in helt. Till slut fanns inget synligt liv kvar i den. Ingen aning vad den drabbats av men jag kunde konstatera att nu hade jag ingen ‘Aïcha’ längre.

På sensommaren kom det så upp något från jorden, en bit från den gamla huvudstammen. Jag tänkte då att det var någon form av vildros som tagit över. Samtidigt visste jag att ‘Aïcha’ skulle vara rotäkta så jag lät den vara kvar. Det kom fler grenar och även dom fick vara kvar.

Våren 2020 började grenarna växa och växa. Så småningom bildades massor av knoppar. Så slog dom ut. Och visst var det ‘Aïcha’. Inte kan man tro när man ser den här bilden att den här rosen dog förra sommaren …

Nästa ros jag ska prata om är ‘Rhapsody in Blue’. Den har alltid haft samma höjd hos mig, ca 60 max 70 cm. I år är den så hög att jag inte ens kan fotografera dom rosorna som sitter högst upp. Om jag inte står på stege. Den är i år en bra bit över två meter. Grenarna är kraftiga och har massor av knoppar. Trodde samma sak här. Det kanske inte är ‘Rhapsody in Blue’ men nu har några av blommorna på de höga grenarna slagit ut och visst är det den.

Här har jag stått och riktat kameran uppåt för att ta en bild på knopparna …

Men som tur är finns några låga grenar också. Vill ju kunna se blommorna och gärna ta kort på dom …

Nästa ros är en ros som torkade ihop och dog för flera år sedan. Hade den i min vita rabatt men den ville inte ta sig och till slut försvann den helt. Så i år, det där märkliga rosåret, så hände något. Helt plötsligt var den där igen och blommade. Vet inte ens vad den heter längre …

Och så kommer jag till min enda Austinros, ‘William Morris’. Den växer vid altandäcket. Jag brukar få sitta på knä eller ligga raklång på däcket när jag ska fotografera blommorna som brukar hänga som tyngder på lite veka grenar. Men i år är inte grenarna veka. Och i år är den lika hög som jag. I år kan jag stå raklång och fotografera den …

I många år har jag haft en liten hatkärlek till den rosa klängrosen ‘New Dawn’. Tycker blommorna är väldigt vackra men den har liksom aldrig velat ta sig. Men den började ta för sig ordentligt redan förra året. Den växer på ena sidan om vår stora rosbåge. På andra sidan växer honungsrosen Lykkefund. Den är ju alltid enorm men i år har den varit så kraftig att jag var tvungen att klippa den rejält. Den gick inte ens att passera under längre och jag började bli orolig för att bågen inte skulle hålla. Nu har dessa båda rosor börjat beblanda sig och det tycker jag är rätt fint.’Lykkefund’ kommer ju snart att ha blommat över men då har jag ‘New Dawn’ som fortsätter att blomma hela sommaren till långt in på hösten …

Och här är några närbilder på ‘New Dawn’, förstår att jag en gång i tiden föll för den …

Till sist, ‘Stanwell Perpetual’. Den har varit helt galen i år. Det kom så många blommor till slut att inte ens bladen syntes. Tyvärr var det under värsta värmeböljan så dom vissnade väldigt snabbt. Men jag vet ju att den kommer att fortsätta blomma hela sommaren, om än lite sparsammare …

Favorit i repris – picknick på Tullgarn

Den 28 juni var värmeböljans sista dag. Picknick igen! Tullgarn igen! Den här gången frångick jag principen att inte fotografera maten, ville ha lite stöd för minnet. Och även om den ser vansinnigt tråkig ut på bilderna så var den god. Vi brukar ha riktigt porslin men den här gången tog vi papptallrikar. Det blir det inte nästa gång, porslin ska det vara, maten smakar mycket bättre då. Men det här åt vi i varje fall …

Förrätt, små tomater, mozzarella med olivolja och lite grovriven svartpeppar och ett gäng basilikablad …

Huvudrätten hann jag börja äta på innan jag kom på att jag skulle fotografera den. Det blev ett barndomsminne, kokt skinka, färskpotatis och hemmagjord legymsallad …

Medan vi satt där och åt märkte vi att en lite kyligare vind började nagga på värmeböljan. Lätta dimmoln lade sig som en tyllgardin över solen, siluetterna djupnade mer och mer …

Efter maten promenerade vi. Vi gick längs stigar som kantades av gräs och blommor som var lika höga som vi. Så småningom kom vi fram till fågelskådningsrampen där det var tyst och öde, inga fåglar i sikte …

Fast helt öde var det inte. Ett gäng kor hade picknick dom också …

Vi gick tillbaka via dammarna. Solen var nu helt täckt av tyllgardinen. Inga spännande ljus och skuggor att fotografera men däremot tjock, frodig grönska …

Gräset längs stigen skiftade i rött …

Daggkåpan hade fått breda ut sig som den behagade och den enorma blomningen fick mig nästan att tänka på blommande rapsfält, även om den här gula färgen mer har en dragning åt lime …

Tillbaka i trädgården och uterummet

Pionerna började blomma sent hos mig. Först ut var ‘Bowl of Beauty’ …

… och ‘Sarah Bernhardt’ …

Nu är smultronschersminens tid. Överallt känns smultrondoften, så även hos oss …

I uterummet har de första blyblommorna börjat slå ut …

I uterummet är det verkligen som en djungel. Här syns ena hörnet av rummet, ut mot trädgården. Där finns chili, paprika, gurka och tomater som får representera det ätbara. Där står också blyblomman på spaljebordet tillsammans med en uppstammad doftpelargon. Till höger skymtar clivia, mitt Ginkgo-träd och en fuchsia. Utanför glasdörrarna syns portalen med ‘New Dawn’ och ‘Lykkefund’. I den bruna krukan på altandäcket växer mitt fikonträd och till vänster skymtar ett par av blommorna på min hortensia …

Vänder jag mig åt andra hållet så har jag fönstret mot framsidan. Det är där alla mina pelargoner bor. Här syns delar av det fönstret …

Däremellan finns vår sittgrupp och diverse andra växter, bland annat en annan pelargon som jag köpte förra sommaren för bladens skull. Den heter Westdale Appelblossom …

Och så kom regnet …

Den sista dagen i månaden juni kom så några rejäla regnskurar. Även om det inte blev så många mm som föll så kändes det dramatiskt med det hårda regnet och åskknallarna i fjärran. Samtidigt så kämpade solen mot molnen. Det gjorde att det blev ett helt otroligt ljus som speglade av sig inomhus där plötsligt allt gick i en gulrosa ton.

Jag försökte ta en bild på regnet. Här syns lite av det märkliga ljuset, i synnerhet syns det på trädstammen till vänster i bild …

Tog en bild åt ett annat håll, där den guldiga himlen syns. Det regnade fortfarande men nu var det bara duggregn. Därav ”diset” i bilden …

Efter ett tag slutade regnet. Diset försvann, molnen skiftade i guld, himlen i turkos och siluetterna var kolsvarta …

När jag vände mig åt andra hållet var det en helt annan färg. Här var molnen gulrosa och här var det mer dramatiskt med tjockare moln. Det var också den här färgen som färgade hela köket i gulrosa …

Slutligen en bild på lyktstolpen utanför köksfönstret …

Snipp, snapp, snut. Nu var bilderna slut … äntligen 🙂

Om det mot all förmodan finns någon som orkat hänga med hit så vill jag önska …

… En härlig fortsättning på högsommarmånaden juli. Glöm inte att hålla avstånd, tvätta händerna och vara försiktiga!

Jag gillar träd och att stamma upp …

Det är torsdagen den 25 juni och vi är mitt inne i en värmebölja. Idag spås att temperaturen kan klättra över 30 grader. Jag går upp tidigt på morgnarna (5:30) och sätter igång att vattna allt i uterummet och på altanen. Detta för att alla växter ska kunna möta den varma dagen nyfräscha och med friskt vatten att bada fötterna … eller rötterna i. Efter det förbereder jag frukosten och gör mig i ordning innan jag väcker man och hund (jodå, hon går inte upp förrän husse går upp). Sedan är det dags för en uppfriskande morgonpromenad. Tidigt på morgnarna är luften ofta frisk och skön.

När jag går där i uterummet och vattnar så tittar jag alltid lite extra på mina ”träd”. Jag älskar träd och jag älskar att stamma upp växter! Är ledsen att jag inte för många år sedan började med bonsai. Minns i ett gammalt blogginlägg när jag jämförde mig själv med en bonsai. Barken blir skrovligare för varje år och stammen ökar i omfång. Minns att det väckte viss munterhet …

Men även om jag inte pysslar med bonsai så stammar jag i varje fall upp växter. Något som är idealiskt att stamma upp är doftpelargoner. Lätt att ta ett skott som är kraftigt rakt och fint. Binder upp det mot en pinne så det förblir rakt. Pinnen låter jag ha exakt den höjd som jag vill att den blivande stammens höjd ska vara, exempelvis 20 cm. När skottet börjar ”ränna i höjden” skalar jag kontinuerligt av de blad och ”grenar” (sidoskott) som kommer där det ska vara stam men låter en del blad hela tiden vara kvar i toppen. När stammen har rätt höjd är det dags att forma toppen. Bestämma vilka ”grenar” som ska vara kvar, klippa hela tiden så att stam och ”grenar” blir kraftiga. Det går relativt fort att forma ett träd. Jag tar ett skott på våren och redan nästa år har det börjat bli en stam och grenar.

Ett träd jag haft i flera år är en uppstammad Dr Westerlund. Det var magnifikt och jag lät det stå på altanen. En dag kom en rejäl regnskur och hela kronan bröts. Vilken sorg! Men en liten sned gren hade klarat sig och den formade jag till en ny krona. Det tog sin tid men nu är det återigen ”ett träd”. Det har blommat fint men den 15 juni fanns bara ett fåtal blommor kvar och jag beslöt mig då för att klippa in det för att kronan skulle bli kraftigare och hinna producera blomanlag till nästa vår/försommar. Nu kommer jag att ”frisera” det under hela sommaren.

Så här såg det ut innan jag klippte det (det syns en tydlig avgränsning där det var lämpligt att klippa) …

… och så här såg det ut efter klippningen …

Orsaken till att kronan bröts var nog att jag gjort stammen för hög. Gjorde det på mina första ”träd”, tänkte mer på att dom skulle se ut som träd, hade ingen tanke på att kronan skulle bli så tung att den skulle brytas. Ett annat träd med hög stam (som jag också ”tillverkade” för många år sedan) är en uppstammad ‘Orange Fizz’ …

Ett annat träd som jag formade av just ‘Orange Fizz’ har betydligt kortare stam och även flera grenar. Det gör att det står stadigare …

Men jag har också några ”riktiga” träd. Ett är mitt Ginkgo biloba. Jag fick det i maj 2013 och då var det inte stort, det syns längst ner till höger på bilden …

Det växte snabbt och jag lät det växa, var så fascinerad av växtkraften. Men i våras så sträckte det ut sina grenar över hela uterummet så jag insåg att jag måste korta in dom. På nätet hittade jag info om att Ginkgo biloba tål att beskäras hårt och även är lämpligt till bonsai. Men feg som jag var tordes jag bara ta lite på varje gren.

Så här såg det ut innan jag beskurit det (i varje fall delar av det, grenarna var så långa att dom inte fick plats i bilden) …

Och så här såg det ut efter …

Jag prövade också att ta skott och bara sticka ner i jorden i en kruka som jag satte en plastpåse över, mest på kul. Bara ett av skotten klarade sig, det som syns i mitten på bilden och är lite kraftigare än de andra. Det ska jag plantera och försöka göra ett litet miniträd av. Nu när jag vet att dom tål att beskäras hårt och även är lämpliga att använda till bonsai så vill jag gärna prova …

Och jag hade inte behövt varit så feg. För det tog inte lång tid förrän det började skjuta nya skott. Bilden nedan tog jag idag. Jo, jag vet att det inte är så vackert men nu vet jag också att jag törs ge mig på det lite mer rejält nästa vår …

Avslutningsvis några ord om mitt olivträd. Det fick jag 2001 då det var bara en liten pinne med några blad upptill. Så började det ränna iväg och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med det. Jag klippte in grenarna men det kom inget nytt på dom. Det såg helt enkelt bara bedrövligt ut. Tappade blad på vintern och inga nya kom, bara några nya långa rangliga grenar. Till sist bestämde jag mig, för några år sedan, att slänga det. Klippte bort allt tills i princip bara stammen med några grenstumpar på ett par cm var kvar. Det fick stå på altanen i väntan på att vi skulle åka till återvinningen. Hällde på lite vatten ibland när jag vattnade annat som stod bredvid. Så en dag såg jag något. Det hade börjat skjuta massor med skott och det kom massor av blad. Helt plötsligt hade det börjat se ut som ett olivträd. Och idag ser det ut så här …

Jag hade helt enkelt varit för feg här också. Trots att jag klippt in grenar hade jag tydligen inte klippt tillräckligt.

Det var det om träd och uppstamning. Klockan närmar sig 16:30 och temperaturen pendlar mellan 29 och 30 grader. Jag har faktiskt suttit inomhus i eftermiddag då det varit alldeles för varmt, både i uterummet och trädgården dit skuggan inte kommer förrän sen eftermiddag. Lite senare ska vi packa en picknick-korg och åka till Tullgarn. Att sitta där under de svalkande träden och känna närheten till vattnet är härligt. Kanske tar jag med kameran och dokumenterar sommarens första picknick-kväll under de höga träden. Det kommer i så fall i nästa inlägg.

Ha det nu så bra i sommaren! Och alla ni som ska ha öppen trädgård i helgen önskar jag lycka till!

Så blev det midsommarafton år 2020 …

Det är den 19 juni år 2020 och det är midsommarafton. En annorlunda midsommarafton. Vi brukar alltid traditionsenligt åka till Taxinge och fika, dricka kaffe och frossa i (allt för många) goda bakverk. Vi avstår det i år beroende på Covid-19.

Och då det här är min lilla dagbok går jag tillbaka i tiden och hamnar då på den 11 juni.

Den här dagen blommade min azalea/rhododendronsluttning vackert. Och min egen lilla blomma ‘Lucy’ gjorde sitt bästa för att förhöja motivet …

Mina allium, ‘Purple Sensation’ blommade också fint. Då dom får väldigt fula blad har jag satt dom bland mina pioner och i framkant så döljs dom effektivt av den vildsint växande anagrambräckan …

Den här dagen började också rosen ‘Aïcha’ att blomma …

Kunde konstatera att mitt pelargonförsök med att inte plantera om pelargonerna utan bara klippa ner dom lite lätt och sedan gödselvattna dom resulterade i en total pelargondjungel. Här syns en liten del av ”djungeln” …

En som tagit sig väldigt fint just i år (kanske beror det på att jag inte planterade om den) är rosenknoppspelargonen med samma namn som jag, ‘Anita’ …

För många år sedan åkte jag på en fuchsia och pelargon-resa till England. Där köpte jag en pelargon som hette ‘Excalibur’. Den överlevde bara en vinter. Förra sommaren köpte jag en liten, liten ny. Den mår fortfarande bra. Hur blommorna ser ut har jag ingen aning om. Jag har köpt den för bladen …

En okänd pelargon med rosa blommor inbjöd till macrofotografering …

När jag skulle gå och lägga mig upptäckte jag att himlen var vacker. Tog en bild i den sena kvällen där gatlyktan försökte lysa ikapp med de eldiga himmelsfärgerna …

Den 14 juni tog vi eftermiddagspromenaden vid Tullgarn. De höga träden i parken skänkte som vanligt skugga och magi, jag undrar alltid vad de varit med om …

Och kanalerna var som vanligt inbjudande …

Den här dagen gick jag också en runda med macrot i trädgården. Det finns många insekter nu. Det surrar överallt och det är så härligt. Några fastnade på bild …

Mina Cosmos dansade i solen …

Den kaukasiska förgätmigejen ‘Jack Frost’ har jag för bladen. Men visst är blommorna också söta …

Snöbollsbusken blommade för fullt och i bakgrunden anas en syrén …

Rosen ‘Stanwell Perpetual’ kom med sin första blomma …

En utblommad maskros växte djupt bland buskarna och var svårfotograferad …

Och visst blir man väl ändå glad av gult …

Den 15 juni hände det äntligen! Det regnade …

Det regnade även på förmiddagen den 16:e och tillsammans blev det efterlängtade 30 mm som gick rätt ner i marken. På eftermiddagen märktes knappt att det kommit något men nog gjorde det lite nytta.

Den 18 juni vaknade jag till morgondimma. Tog en promenad i närområdet innan den lättade (vid 7:30 var den helt borta).

En koltrast satt på en gammal tv-antenn …

Skogen var sagolik …

Praktlysingen spred sig som en löpeld längs gångvägen …

Solen kämpade för att bryta igenom …

När jag kom hem fotograferade jag mitt syrénträd, ‘Palibin’ som lyste i dimman och som alla som passerar stannar till för att dofta på …

Och så är jag tillbaka i nutid, midsommarafton 2020. Jag kan konstatera att rosen ‘Stanwell Perpetual’ nu håller på att explodera i både blomning och parfymdoft …

Jag kan också konstatera att vattnet på Måsnaren var likt en spegel på morgonpromenaden, precis som den ska vara på midsommaraftonen …

Nu har det börjat blåsa lite vilket är skönt. Det spås till och med att bli den varmaste midsommaraftonen på 50 år. Klockan är snart 13 och vi ska åka iväg med Lucy på en eftermiddagspromenad där det är lite svalt och skönt. Framåt kvällen när det blivit lite svalare äter vi lite men det blir inget speciellt. Vi låter den här dagen bli som alla andra dagar. Och alla andra dagar brukar oftast vara mysiga och bra dagar så då blir ju faktiskt även midsommarafton det.

Avslutar med att önska er alla en skön midsommarhelg. Ta hand om er och fortsätt att hålla avstånd!

Innan försommar blir sommar …

Det är den 9 juni och det är fortfarande den tid jag kallar försommar. Den tid då grönskan fortfarande är ljus och skir, då vissa löv fortfarande håller på att växa till sig, då syrenerna doftar, då fåglarna fortfarande sjunger och den tid då blommornas färger går i pastell …

Har börjar skriva mina dagboksinlägg på datorn men då fortfarande den gamla editeraren är tillgänglig passar jag på att även skriva ett blogginlägg. Fortsätter så länge den är tillgänglig, sedan lägger jag bloggen på is tills det blir höst och ”inneväder”. Då, om blogglusten fortfarande finns, kan det vara roligt att ha något nytt att sätta tänderna i …

Och på tal om att sätta tänderna i något. Den här tiden på året äter vi ofta en av våra favoritpastarätter, Aglio e olio. Vegetarisk och superenkel att göra iordning. Recepten varierar men huvudingredienserna är spagetti, olivolja och vitlök. Jag har också i chiliflakes, grovmalen svartpeppar, massor av persilja, saften av en halv citron och så rikligt med parmesan. Bilden nedan är från den 1 juni men vi åt det faktiskt igår också …

Sparris blir det ofta också. Gärna med lite rostade pinjenötter, hyvlad parmesan och balsamico …

Den 7 juni gick jag ut i trädgården och hade för ovanlighetens skull macrot på kameran. Använder nästan aldrig macrot längre så jag är lite ringrostig. Men en liten bukett med försommar fick jag ihop.

Allium ‘Purple Sensation’ har precis börjat blomma …

När jag tittade närmare på bilderna så kunde jag konstatera att de små knopparna såg ut som lila tulpanknoppar. Skar ut en bit av en större bild för att dom skulle synas …

Trädgårdsmöblerna står strategiskt placerade, där det doftar som bäst. Just nu är det guldazalean, Azalea luteum som skickar doftpuffar …

Olika rhododendron har också börjat blomma. ‘Fantastica’ som börjar i rött, går över i rosarött för att sluta i ljusrosa har snart blommat ut. Den har varit otroligt älskad av humlorna …

Här en jag inte minns namnet på (finns nedskrivet i växtarkivet). Roligt att gå riktigt nära …

Något annat som flitigt används i maten nu är gräslöken. Men jag låter vissa plantor gå i blom …

Hostan börjar ta fart. Tycker lite att bladtopparna påminner om vågtoppar på ett stormigt hav …

Löjtnantshjärtat hade gömt sig och jag fick fotografera det genom rönnspireans bladverk, därav det gröna diset …

Mina syrener har inte många blommor, den här är söt med sin vita rand runt det lila …

I fredags, den 5 juni, var vi och köpte lite sommarblommor. Bland annat rosa Cosmos …

Min doftande blå phlox är nu översållad av blommor …

Tillsammans bildar dom en riktig pastellchock i rosa och ljusblått …

Jag köpte också några sommardahlior. En med nästan svarta knoppar, stjälkar och blad. Blommorna är dock rosa …

Snöbollsbusken tycker jag nästan är finast innan den börjat slå ut. Då är blombollarna vackert limefärgade …

På kvällen den 7 juni brann himlen …

Morgonen efter låg där vackert mönstrade moln …

Både den 8 och 9 juni har bjudit på vindstilla morgnar. Sådana morgnar är det skönt att gå morgonpromenaden vid vatten. Men då vi har begränsat med tid på morgnarna så får det blir den mest närbelägna sjön och det är den nu välbekanta Måsnaren.

Dom första bilderna är från morgonen den 8 juni …

Bladen låg som ljusblå tallrikar på det spegelblanka vattnet. Skuggorna vilade i viken men gula solstråk smög sakta fram och förkunnade att det nu var morgon …

Ett av mig ofta fotograferat ställe. Gillar det mörka, lite mystiska …

Den gamla bryggan, som gjort sitt, bidrog till mystiken …

En liten dunboll spanade efter övriga familjen …

Kan det vara dom här?

Lila syrener och lönnens röda löv … kanske inte en färgkombination jag skulle valt. Men å andra sidan, syrenernas tid är ju snart förbi …

Vi passerade ett hus där en del av tomten gjorts till blomsteräng. Vackert …

”It’s a djungel out there” … undrar om dom säger det, dom som bor i det lilla huset som skymtar bland ormbunkarna …

Och det blev morgon den 9 juni. Samma gamla sjö men lite färre moln på himlen …

En välbekant vy. Spegelblankt vatten …

Åt det här hållet har jag nog inte tagit någon bild förut. Fönsterluckorna på det röda huset (som däremot förekommer i massor av bilder) skymtar till vänster, djupt bland skuggorna …

Morgonljuset gav mig sköna försommarrysningar …

Men så var det ju det där med vattnet. Det var ju så fint. Och långt därute kunde jag se den lilla ön med träden som nu blivit höga. Den lilla ön jag har gått över isen till på vintrarna …

Och se där … en and gjorde entré från vänster och gjorde motivet lite intressantare …

Så lämnade vi strandkanten och gick, via en klippt gräsgång, över det stora gräsfältet. Naturligtvis tog jag en bild, jag gillar ju inte bara vatten, jag gillar vägar och stigar också 🙂

Jag har sett vackra vyer i bilder från Gotland. Fält målade i de ljuvligaste färger och med breda penseldrag. Rosa trift, blåeld, vallmo. Det närmaste jag kommit är väl gula fält med maskrosor. Och dom hann jag inte ens fotografera. Men skam den som ger sig. Vad sägs om ett vitt maskrosfält …

Det var dags att dra sig tillbaka till bilen och åka hemåt. Men vad sjutton, en speglingsbild till skulle det väl bli. En för att symbolisera att tillvaron fortfarande är lite upp och ner …

Men så småningom ska den väl bli rättvänd igen …

Det tog mindre än en sekund att vrida bilden i datorn så husen blev rättvända. Tyvärr går det nog inte så lätt i verkligheten utan där får vi nog vara beredda på att världen fortfarande kommer att vara lite upp och ner, ett bra tag till. Men njuta av sommaren och allt vackert i naturen, det kan vi göra. Det ska i varje fall jag göra.

Ha nu en fortsatt bra sommar och ta hand om er ❤