Farväl september 2020 …

Så var det då dags för den sista dagen i september, detta märkliga år 2020. Men naturen bryr sig inte om pandemier och andra konstigheter, den går på som vanligt. Och tur är väl det. I år så blev septembers träd ovanligt färgsprakande och det bästa är att färgerna kommer att spilla över i oktober. Ja troligen så blir dom då än mer sprakande innan dom till slut faller till marken och lägger sig där som en matta.

Tog kameran med på eftermiddagspromenaden fast jag inte skulle. Laddade ner bilderna när jag kom hem fast jag inte skulle. Valde ut några till ett inlägg fast jag inte skulle göra något inlägg. Har en massa annat att göra. Men ok, ett farväl till september 2020 hinns väl ändå med …

Vatten och speglingar … ja det gillar jag ju …

Träd som glöder är jag också svag för …

Och att leta efter ljuset i skogsbackarna …

Tänk att få gå och sparka runt bland dom här löven. Det gick dessvärre inte då dom befann sig bakom ett elstängsel …

En stig som leder någonstans måste väl också få vara med …

Och avslutningsvis kan jag konstatera att allt är inte färgsprakande. Men det är ju fint att se lite frodig grönska också, så här den sista septemberdagen …

Och det fick bli den sista bilden i detta snabba inlägg. Hoppas ni får en bra avslutning på september och en bra kommande månad … oktober!

Publicerat i Dagbok, Höst | 26 kommentarer

Trädgård i ljuvt höstförfall …

Att tro att trädgården inte bjuder på motiv bara för att det är höst är att tro alldeles fel …

Jag bestämde mig för att gå en höstrunda i trädgården, ja egentligen två rundor, en eftermiddagsrunda och en förmiddagsrunda. Målet var att hitta minst tio godkända motiv av en trädgård i förfall. Innan jag gick ut tittade jag ut genom fönstret till arbetsrummet där höstanemonerna nu nästan var helt utblommade. Asfalten lyste vit i solen och gav en lite annorlunda bakgrund till motivet …

Trädgården låg i skugga. På gräsmattan låg delar av äppelträdet vi beskurit men ännu inte kört till återvinningen. I rabatterna började det bli visset, väldigt visset. Gräset var långt och blött. Löven var halvt uppätna och/eller hade svarta fläckar. En del hade fallit till marken. Äpplena var maskätna och flera av hostorna hade lagt sig ner, nedtyngda av höstens drypande fukt. De blommor som fortfarande blommade såg slokörade ut och började blekna i färgen. Rosorna blommade fortfarande men började vissna innan dom ens slagit ut. Men i det o-vackra finns alltid det som är vackert. Jag gick på motivjakt, minst 10 motiv hade jag ju gett mig själv som utmaning …

Sommarens gröna dill är god men kanske inte så spännande som fotomotiv. Men den mer än mogna krondillen som står där färdig att sprätta ut sina frön, den är ett riktigt konstverk …

Den blå floxen var bedagad men tanken var att den skulle få vara med ändå för blått är ju alltid flott. Men jag fick skärpan fel, den hamnade inte på den blå blomman utan längre ner. Men just som bilden skulle förpassas till papperskorgen fick jag se en söt liten figur som tittade på mig, högt upp i det blå …

Den övervintrade sommarrudbeckian ‘Prairie Sun’ hamnade i skuggan av den jättelika trädpionen från England. Att pionen skulle bli närmare tre meter hög och två meter bred hade varken jag eller rudbeckian kalkylerat med. Nu fick den leva sitt liv i skuggan av detta ”monster” (sagt med värme) och har endast producerat ett fåtal blommor. Jag har njutit av dom när dom var i sin glans dagar och jag njuter faktiskt av dom när dom nu börjar bli spröda och tappa både färg och spänst. Men visst finns där en inre glöd även om jag kan konstatera att präriesolen definitivt är på väg ned …

Den andra övervintrande sommarrudbeckian är den mångfasetterade skönheten ‘Sahara’. Den hade turen att växa lite mer soligt och har därför kunnat ösa fram blommor hela sommaren i olika färg och form. Fortfarande finns blommor med starka färger medan andra ser ut som om dom just tagit ett gyttjebad …

Dags för en blåchock! Kom på att jag nog inte tagit en enda bild på ‘Rozanne’ den här sommaren. Därför fick hon fylla upp hela bildrutan …

Nu var det dags att ta hjälp av ljuset. Några eftermiddagsstrålar hade letat sig fram till rönnspireans blad. Den må vara en växt att hålla efter men jag gillar den som fotoobjekt under större delen av året. Om blått är flott så är grönt skönt, så är det bara …

Jag fortsatte min gröna jakt i eftermiddagsljuset och förtrollades av de lätt skamfilade klematisbladen som hängde ner från en av trädgårdsportalerna …

I portalen växer två klematis. Den ena är ‘Summer Snow’ och den andra är en gul som jag fått av en god vän. Vilken av dom som bladen tillhörde i bilden ovan vet jag inte då dom bestämt sig för att leva tillsammans i ett väldigt trassligt förhållande. Men ‘Summer Snow’ har fortfarande många blommor och jag tänkte att någon av de fräscha blommorna kunde få var med på bild. Men när jag tittade på bilderna kändes dom trista. Kastade bild efter bild. Kom till den sista bilden då jag plötsligt fick se ett motiv i motivet. Blev förtrollad. Tyckte det liknade en målning. Nedanstående bild är en liten, liten, liten del av en stor bild. Kanske bara jag som gillar den men vad gör det, det är ju min blogg … 🙂

”Och in från vänster kommer” …

Motivet nedan blev lite av en sport att få till. Jag gav mig sjuttsingen på att bara ha ett enda litet prydnadsäpple i skärpa, allt annat i oskärpa. Låter kanske inte så svårt men då trädet har 1000-tals små äpplen som alla sitter tätt tillsammans, då blir uppgiften genast lite besvärligare. Jag fick heller inte ta bort några äpplen eller böja bort några grenar. Letade länge innan jag hittade ett kandidatäpple. Ställde in skärpa och annat och knäppte av. Det här blev resultatet, första bilden blev precis som jag tänkt mig. Kanske inte så upphetsande komposition med ett ensamt litet äpple som sticker upp nere i ett hörn. Men som jag sagt tidigare. Vad gör det, det är ju min blogg … 🙂

Jag har i min trädgård röd temynta. Den är en riktig spridare och dessutom svårplacerad då den är röd. Men humlorna älskar den och jag älskar humlorna så visst måste den finnas där. Det bästa är att den är definitivt roligast att fotografera på sin ålders höst. Den tog jag massor av bilder på men det räcker att den sprider sig som en löpeld i rabatterna. Jag kan ju inte lusa ner hela inlägget med den också. Två bilder fick det bli …

Snart slut på inlägget. Och vad vore ett inlägg utan rosor. Denna mytomspunna blomma. ”A rose is a rose is a rose” var det väl Gertrude Stein som myntade. Använt i olika sammanhang. Så då lånar jag det … ”en ros är en ros är en ros”. Fast nu ska det faktiskt bli flera rosor …

Rosor och dess namn är något speciellt. George Gershwins komposition ”Rhapsody in Blue” har till exempel gett namn till en av mina rosor. Den är inte så blå som man kan tro, men vacker ändå. Det är höst och den är bedagad men … en ros är en ros är en ros …

Av en annan bloggare fick jag veta att rosen ‘Stanwell Perpetual’ fått sitt namn efter byn Stanwell i Storbritannien där den en gång hittades. En av mina absoluta favoritrosor. Börjar blomma först av alla och blommar långt in på hösten. Här ska jag faktiskt lägga ut tre bilder. Jo, jag vet … alldeles för många men jag kände mig tvungen …

Den första bilden blev nämligen misslyckad men lyckad ändå. Jag hade autofokus på (vilket jag normalt inte har) och naturligtvis hamnade skärpan fel. Alltså den hamnade inte på rosen utan på ett blad täckt med små vattendroppar. När jag tittade på bilden tyckte jag det såg ut som ett silverhjärta …

Och samma motiv med skärpan på rosen …

Och för att visa att Stanwell Perpetual verkligen blommar på hösten så måste en bild med eldiga höstfärger i bakgrunden få vara med …

Nästa ros ut är ‘William Morris’ naturligtvis namngiven efter en av förgrundsfigurerna inom den brittiska Arts and Crafts-rörelsen. Det här är en Austinros, min enda. Den har verkligen etablerat sig och blommar långt in på hösten. På sommaren öppnar sig varje blomma på ett behagfullt sätt. På hösten kommer det blommor som i buketter men dom orkar inte riktigt ända fram. Den här bilden tog jag på en av ”buketterna” när ljuset flödade alldeles för mycket men samtidigt blev det en mild och ljuv bild på något sätt. Så får jag presentera:

En bukett med William Morris. Och minsann, finns där inte en liten knopp redo att ta sig an månaden oktober …

Och så … ”Ta, Ta” … dags för finalen. Äntligen säger nog den som orkat med ända hit i inlägget. Kanske är det bara jag själv 😉 Jo jag vet, jag pratade om tio bilder och har redan lagt ut sjutton! Och inte nog med det. Det är en kvar så det kommer att bli arton …

Den sista bilden i det ljuva förfallet blir också på en ros, New Dawn. Namnet … hm, vet inte var det kommer ifrån, är nog bara ett namn. Men det har faktiskt skrivits en dikt om den. Om ingen har hört den så är det inte förvånande. Den är nämligen skriven av mig, för elva år sedan. Skrattade gott när jag läste den nu. Den är full av de mest märkliga nödrim typ ”blåaste mes”. Här är den … 🙂

Morgonen drar upp sin rullgardin
Gryningen knackar på – ”stig in, stig in”
Fåglarna duschar i daggvått gräs
Gråsparv, rödhake och blåaste mes.

Jag sätter mig och smuttar på ett glas solgul juice
Då plötsligt hon hälsar, min vackra ros.
Med blad i svagaste rosa, som av siden
Hon startar sin blomning i den ljuvaste tiden

Hon bär ett av de vackraste namnen jag vet
”Ny gryning” – ”New Dawn” – smaka på det
Hon som ska blomma genom hela september
Och ta mig till sommaren i mörkaste november.

Och efter den chockartade upplevelsen är det väl inte mer än rätt att lägga ut en bild på ”Ny gryning”, hon som ska blomma genom hela september

Snipp, snapp, snut … så var ytterligare ett alldeles för långt inlägg slut 🙂

Det är söndag kväll och dagen har varit solig och fin. Men vi har också fått en del regn. Natten mot lördagen regnade det ordentligt och åskade. Jag var till slut tvungen att gå upp och kolla ut genom fönstret. Såg en flod av vatten, inga trottoarer syntes, bara vatten som forsade. Välbehövligt för naturen men i slutänden blev det ändå inte så många mm.

En trevlig söndag och en bra kommande vecka till er som orkat ända hit! Och er andra också. Fast det vet ni ju inte eftersom ni slutat läsa 😉

Publicerat i Höst, Trädgårdsdokumentation | 33 kommentarer

Vad september kan vara …

Funderar på att varje månad lägga ut ett inlägg som heter: ”Vad xxxxx kan vara” där xxxxx är månadens namn. Ett inlägg mest med bilder men även lite filosofiska tankar om hur jag uppfattar och upplever just den månaden. Jag kommer att lägga ut inlägget runt den 20:e i månaden. Vill ju inte att månaden tagit slut innan jag skrivit mina tankar om vad den aktuella månaden kan vara … för just mig.

Jag startade med augusti och det inlägget går att läsa här. Och efter augusti kommer september så då är det väl bara att fortsätta då, med inlägg nummer två …

September kan vara …

… att vakna den första morgonen till en himmel som skvallrar om den färgskala som nu ligger framför oss …

September kan vara en känsla av vemod vid en enslig strand …

September kan vara ett hotfullt regn i fjärran …

… och att sedan befinna sig i en härlig skogsbacke men alldeles för långt från bilen när det hotfulla regnet snabbt närmar sig …

… springa till bilen och kasta sig in medan regnet vräker ner …

… och sedan komma hem och njuta i uterummet av en matig kantarelltoast, medan det där regnet smattrar trivsamt på taket …

Men September kan också vara en solskensdag i en backe täckt av mjukt, gult, böljande gräs …

… eller en tidig morgon när naturen är så vacker att det nästan gör ont …

September kan vara en åker, långt långt bort, delvis belyst av solen och som tillsammans med himlen ger mig känslan av en gammal vacker olja på duk, där konstnären är … ja i detta fallet är konstnären naturligtvis september

September kan vara ett fladdrande solljus i en allt tunnare lövgardin …

… eller varför inte stenar av guld placerade vid en strandkant …

September kan vara en daggvåt skottkärra, redo att användas för höstarbete …

September kan vara höstens första riktigt tjocka dimma som rullar in en morgon och döljer allt, eller nästan allt i varje fall …

September kan vara att stå där vid sjön i den tysta dimman och bara ta in intrycken.
Fascineras, hänföras, inte vilja gå hem …

September kan vara när dimman och de första solstrålarna som kämpar sig igenom dimman förenar sig på det mest fantastiska sätt och ger naturen en nästan overklig färgton. Som ett gammalt gulnat fotografi, ett fotografi i sepiaton …

September kan vara att gå ut på kvällspromenaden med Lucy och när vi gått trottoaren fram får se den mest spektakulära sol i nedgång på väg att skymmas av träden. Springa som den värsta sprinter hem för att hämta kameran. Springa som en nu något andfådd sprinter tillbaka och försöka få till åtminstone några inställningar i kameran för att hinna fånga den ”röda apelsinen”. Hann ta kanske fem bilder, fyra blev totalfiasko, den femte blev dålig men visar ändå jättesolen den här kvällen, den 10 september

Om sedan september är så ljuv som den morgonen då jag tog nedanstående bild, då kommer det garanterat att vara den månad som jag kommer att minnas i november …

Men även om september var ljuv på föregående bild så kan september även vara de första riktigt hårda höstvindarna som drar in (vilket dom gjorde dygnet den 16-17 september hos oss) …

Vindar som är lätta att observera men svåra att fotografera …

Och september kan vara och är mognadens tid. Röda chiliklockor på nu nakna grenar som hänger i taket i uterummet och väntar på att fyllas med ost och gratineras i ugnen. Många hamnar i frysen för att plockas fram och avnjutas under kommande mörka höst och vinterkvällar …

Men framför allt är september kvällar som blir mörkare och mörkare. En ensam bil i septemberkvällen får mig att tänka på första raden ur Höstvisa komponerad av Erna Tauro och med text av Tove Jansson …

”Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena”

Och visst känns hösten närvarande på kvällspromenaden där det bara för några veckor sedan var solsken i skogsbackarna. Nu ruvar skuggorna och mörkret därinne. Björkarnas stammar liksom tyr sig till varandra och ett ensamt gult löv från en av björkarna försöker lysa upp. Snart kommer det att få sällskap av många fler …

Och … september 2020 kan inte bara vara utan är en del av en pandemi som vi hoppades skulle vara över men som fortsätter. Som att vandra genom en lång, lång allé som aldrig tycks ta slut. Där varje nytt trädpar är en ny månad vi ska passera på vår väg framåt. Men långt därframme skymtar ändå ljuset, det får vi inte glömma. Jag hoppas vi kan hjälpas åt och vandra vägen fram tillsammans ❤

Det är nu den 20:e september och dags att lägga ut detta inlägg som har vuxit fram under knappt tre veckors tid. Det har varit några kalla nätter. Natten mot idag var det nollgradigt men det blev inte frost. Igår var det soligt och vackert och september visade upp sin vackraste sida. Avslutningsbilden i detta inlägg får därför bli en bild som jag tog på vår eftermiddagspromenad igår, den 19 september

Önskar er alla en fin kommande vecka och en bra avslutning på september …

Publicerat i Dagbok, Filosofiska tankar | 43 kommentarer

Från arkivet – Omberg 2007

Håller på att gå igenom mina gamla bilder. Hade inte något bra system förr om åren. Skrev bara datum på foldrarna så jag har egentligen ingen aning vad dom innehåller. Håller därför på att gå igenom, rensar och/eller kompletterar med ytterligare text. Tänkte i samband med det starta en kategori på bloggen som jag kallar ”Från arkivet”. Ibland blir inläggen väldigt korta och med få bilder (som det här). Ibland längre och kanske till och med jättelånga. Vem vet, inte jag, inte just nu i varje fall, det visar sig vad jag hittar i mina gömmor 🙂

Ok … nu kör jag igång …

I juli 2007 var vi i Östergötland med goda vänner. Vi bodde i Vadstena och jag minns ännu att det var en regnig sommar. En kväll gick vi ut och åt på restaurangen vid torget. Det regnade och där jag satt så rann det vatten från ett parasoll som hamnade på min rygg. Men trots det … oj så roligt och trevligt vi hade det. Glömmer aldrig den kvällen ❤

Dagen efter åkte vi på diverse utfärder. Bland annat besökte vi Omberg. Hittade några bilder som jag tänkte lägga ut i detta "från arkivet" -inlägg. Inte så många bilder men dom visar ändå hur vackert det är när man tagit sig uppåt …

Den fantastiska Östgötaslätten med alla sina stråk av färger …

Vyn blir med ens annorlunda när ett ståtligt träd får stå i förgrunden och blicka ut över slätten …

Utsikt över ett silverglänsande vatten. Tänk att ta en fika eller lunchpaus vid den bänken …

Silver i vattnet och guld i gräset …

Tittade jag åt andra sidan var vattnet blått …

Vad finns långt därborta … ?

Den avslutande bilden visar att jorden faktiskt är rund …

Det var allt från arkivet den här gången. Väldigt få bilder mot vad jag brukar lägga ut. Men, jag tog inte fler den gången …

Nu ska jag leta och organisera vidare. Undrar vad jag kommer att hitta …

Publicerat i Nostalgi, Resor | 20 kommentarer

Några septemberbilder från trädgården …

Har inte hunnit blogga på senaste tiden men tänkte slänga in ett litet inlägg innan det är dags för eftermiddagspromenad.

Vad händer egentligen. Tja, ingenting och allting. Tomater en masse i år också som ska tas omhand. Var ute igår kväll i mörkret och skördade 5 kg tomater i ficklampans sken. Det var bara 5 grader och jag var rädd att det skulle bli frost. Tog de som satt på mest utsatta ”frostplatser”. Men det blev som lägst 4 grader så det var ingen fara. Dom ligger nu och ska eftermogna inomhus.

Och för att fortsätta med tomater så har jag även i år gjort tomatmarmelad på gröna tomater. Har blivit en favorit. Senaste omgången blev på 1,2 kg tomater, 1 citron och lite riven ingefära …

Soppa gör jag också, och ”soltorkar” i ugn och nu funderar jag på att göra ketchup och kanske någon starkare variant med en del chili. Med så mycket tomater går det att leka och testa lite.

På äppelträden börjar nu äpplena mogna. Men många har fallit av, mögliga. Och de som inte fallit av är fula i skalet. Men dom går att använda ändå. Jag skalar dom och äter, är jättegoda eller också gör jag äppelpaj.

Räknade till ca 50 fikon på trädet jag skulle slänga. Det har naturligtvis aldrig varit så fint som i år. Hoppas att i varje fall de största hinner växa till sig och mogna innan det tappar bladen. Om några veckor får det flytta in i uterummet …

På framsidan av huset växer det som attan den här tiden på året. Kärleksörten har fått besök av rejäla ruggar av rödklöver som jag låtit vara kvar, humlorna gillar både rödklöver och kärleksört. Ska plocka in en bukett i eftermiddag, kärleksört är fina som snitt och jag har mängder …

Älskar den här färgkombinationen som den är just nu. Vidjehortensian ‘Annabelle’ antar alltid en limegrön nyans när den har blommat över. Tillsammans med höstanemoner och blå aster är det vackert …

Astrarna var så vackra att dom fick en helt egen bild för sig själva …

På trädgårdssidan har nu floxen gjort sitt. Bara några få blå minner om den sommar som var …

Solhattarna svänger sina brätten i solen …

Sommarrudbeckian ‘Sahara’ som övervintrade från förra året blommar rikligt …

Vitlysingen som brukar älskas av fjärilar har knappt haft några besök alls i år. Överhuvud taget har det varit väldigt lite fjärilar här i år, tråkigt, undrar var dom är? Trädet med små äpplen har i varje fall massor av frukt. Älskas på vintrarna av fåglarna …

Rosen ‘William Morris’ har massor av knopp …

Och en och annan utslagen ros som gottar sig i solskenet …

‘Stanwell Perpetual’ med blomfluga …

… och utan blomfluga …

Den ljust, ljust blå clematisen ‘Blekitny Aniol’ även kallad ‘Blue Angel’ klänger i äppelträdet …

Och det var väl ungefär allt i detta snabba inlägg. Nu återstår bara att önska er alla en skön septemberhelg! Ta hand om er och var försiktiga!

Publicerat i Dagbok, Skördetider, Trädgårdsdokumentation | 34 kommentarer