Trots allt …

Ja trots allt så finns det positiva inslag i tillvaron. Igår började Trädgårdstider igen för säsongen. Jag blir alltid så glad när jag ser de där fyra tillsammans …

Imorgon skulle jag åkt på trädgårdsmässan men så blir det ju som bekant inte. Men då har dom ändå försökt att göra något. Klockan 8:45 den 26 mars, startar en sändning på deras FB-sida med lite olika aktiviteter. Om man går in på Stockholmsmässan och deras eventkalender och sedan klickar på Nordiska Trädgårdar går det att läsa mer om det. Bland annat verkar det som om vi ska få se vilken som blir årets pelargon.

Och våren tuffar vidare även om den stannat upp lite då vi haft nätter med minusgrader. Idag har en blek sol skinit men det har blåst kallt … som vanligt får jag nästan säga för jag tycker att det blåser nästan jämt.

Men jag håller till en del i uterummet. Dit når varken minusgrader eller kalla vindar. Däremot solen. Det är riktigt rart där. Främst är det ju kameliorna som blommar även om lite annat också är på gång. Och naturligtvis så kan jag inte låta bli att ta bilder på kameliorna …

Min klara favorit är min ljusrosa. Den har ovanligt stora blommor och den blommar rikligt …

Och fler knoppar är på gång …

Min rödvita som förra året blommade med flera hundra blommor kommer i år bara att få en handfull. Den brukar ta igen sig vartannat år då den istället sätter mängder med nya blad och det gör den i år. Och de blommor som kommit är inte alls rödvita utan mer enfärgade i en rosaröd nyans. Den är svårfotograferad då den är så hög och flera av blommorna är nästan uppe vid taket …

Den vita har snart blommat ut men en och annan blomma dyker fortfarande upp …

Jag såg också antydan till grönt på mitt Ginkgo-träd. Men det var alldeles för lite för att lyckas fastna på bild. Men … det är på gång 🙂

Och fikonet, som jag nästan tänkte slänga förra året då det först tappade alla fikonkart och sedan drabbades av fikonrost, fick på nåder vara kvar och nu är det både blad och fikon på gång. Får se hur det går med det i år …

Och så är mina älskade clivior på gång att börja blomma. Dom blir inte alls lika rikblommande längre. Vet inte varför. Men de blommor som kommer är så välkomna. Det här är den första som är på väg att slå ut. Fler bilder kommer säkert …

Tulpansäsongen (som snitt) börjar gå mot sitt slut. Kanske kan dessa två vissna individer symbolisera den säsongsavslutningen …

Och till slut. Idag såg jag honom för första gången. Knut … bofinken alltså. Dessvärre satt han inte bra till. Satt vid det fönster som har lite ”vågigt glas” därav den lite märkliga bilden. Men att det är bofinken råder ingen tvekan om …

Duvorna är även här, också ett riktigt vårtecken. Dom har jag ännu ingen bild på men det kommer säkert det också.

Trots allt går det att ha det rätt bra. Imorgon ska jag, istället för att sätta mig på pendeln och åka till Stockholmsmässan, sätta mig framför datorn och kolla in sändningen från Nordiska Trädgårdar.

Ta hand om er och jag hoppas att ni också har det bra, trots allt!

Dags för lite ljusglimtar …

Det är lördag förmiddag den 21 mars när jag börjar detta inlägg och jag kommer att ha det öppet och fylla på med mer innan jag så småningom publicerar det, troligen någon gång på måndagen. Det är också dagen efter vårdagjämningen som det här året inträffade den 20 mars klockan 04:50 svensk tid.

Lördagens morgon var solig med en frisk nordanvind som bet i kinderna. Promenaderna känns än mer befriande nu, nu när vi så lite som möjligt ska röra oss ute där det finns andra som rör sig ute. Ändå lunkar livet på. Tvättmaskinen är igång. Jag har vattnat chiliplantorna och duschat bladen med ett svagt gödningsmedel. Fåglarna väntar på att jag ska fylla på med nya frön. Lucy vill leka med bollen. Ytterligare promenader i solen väntar och vi planerar en god lördagsmiddag …

Ja världen är upp och ner. Den 26 och 27 mars skulle jag tagit pendeln till Trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar, en av årets höjdpunkter för mig och lite starten av trädgårdssäsongen. Nu kommer Stockholmsmässan istället att förberedas som fältsjukhus för vård av Coronapatienter. Det känns fortfarande overkligt, hela den här situationen. Jag känner mig som jag befinner mig i en film …

Och därför är det viktigare än någonsin med ljusglimtar. Mina hämtar jag oftast från naturen …

Jag går tillbaka till den 18 mars som inleddes med regn men vid lunchtid, när vi satt och åt, sken återigen solen och jag tittade ut och såg pärlband av regndroppar i honungsrosen. Hade kameran låg på matbordet och tog en bild …

På eftermiddagen drog en regnskur in men molnen skingrades snabbt med en regnbåge som resultat …

Den 19 mars vaknade vi till solsken. Jag tog som vanligt (i varje fall när solen skiner) med mig kameran på morgonpromenaden …

Gräsmossemattan lyste i de tidiga morgonstrålarna …

Långt inne i skogen stod rådjuren och betade. Mossan längs trädens fötter skimrade i den för övrigt färglösa omgivningen …

En diagonal av ljus fångade mitt intresse och hamnade på kamerans minneskort …

Ljusglimtarna blir extra starka när omgivningen är mörk …

På förmiddagen samma dag tog jag en liten tur i trädgården med macrot.

Helleborus i knopp …

Syrenhortensia – en spröd fjolårsblomma höll sig envist kvar …

Rufsiga blomsterrester av astern ‘Twilight’ …

Solgul forsythia bland ostyriga grenar …

En misslyckad bild av häckoxbärshäcken blev faktiskt rätt läcker. Skulle nästan kunna tänka mig den som en fondtapet …

Att fotografera med macrot genom buskar med täta grenar går inte så bra. Men det flödande solljuset gjorde ändå att bilden fick vara med, för det var ju det där med ljusglimtar …

Och rönnspirean verkar inte ta någon skada av kylslagna nätter. Bladen fortsätter att utvecklas som om inget hänt …

Och det blev lunch och det blev lunchpromenad. Vi tog den i Tveta. Vi var inte ensamma denna soliga dag. Många som längtade ut från isoleringar uppsökte naturen och solen, ensamma eller två och två. Vi har faktiskt aldrig sett så många vara ute på lunchpromenad där på vardagarna förut. Vi hälsade på alla vi mötte, dom hälsade glatt tillbaka. På något sätt kändes det som vi hade en speciell samhörighet. Vi försökte alla undkomma en osynlig fiende och samtidigt försökte vi göra det bästa av tillvaron …

… och solen, den ställde upp och hjälpte oss …

Den glittrade glatt i smutsigt vatten och gjorde det nästan vackert …

… den sken på röda husknutar och hängande grenar …

… den kastade sig nedför backarna …

… den smekte kullarnas mjuka mossfiltar …

… den lyste över blonda åkrar …

… och dansade i vippande vass …

… den fick ett litet träds fjolårslöv att lysa …

… till och med de översvämmade markerna blev vackra …

… och ser man på, där var ju den där igen, den med samma frisyr och hårfärg som jag …

Den 20 mars blev himlen plötsligt så rosa att hela köket antog samma nyans. Det var en snöby som var i annalkande. Jag hann ta en bild på den färgstarka himlen innan den övergick i snöbygrått …

Lunchpromenaden tog vi i närområdet. Tyvärr hade jag inte kameran med mig. Varför tyvärr … jo det märkliga inträffade att vi mötte en gigantisk svart hund. Lucy har aldrig tyckt om svarta hundar och definitivt inte stora men här inträffade det märkliga att hon blev helt till sig. Pep och gnällde och rusade fram och skulle leka. Den svarta hundens huvud var ungefär lika stort som hela Lucy men oj så gulliga dom var tillsammans. Frasse hette han och matte talade om att alla andra hundar brukade skälla på honom och gå omvägar. Men Lucy blev störtkär och han i henne. Vi hoppas på att träffas fler gånger då dom inte bor så långt från oss och då måste jag bara jag ha kameran med mig.

Även om lördagen den 21 mars var solig så var den kall. Riktigt kall. Nordan blåste och jag tog inga bilder den dagen trots lunchpromenad i Södertäljes gröna lunga, ”Kusens backe”.

Och det blev söndag morgon den 22 mars. Vi vaknade till 10 minusgrader och helt vindstilla. Lucy fick som vanligt på morgnarna välja promenadväg och det blev den ”tråkiga” längs en trafikerad väg. Bland annat passerade vi bussgaraget där bussarna stod och lyste röda i solen. Busstrafiken ska reduceras kraftigt kommande vecka då passagerarna blivit färre beroende på … ja vi vet ju alla orsaken …

Men även längs den ”tråkiga” vägen fanns lite skog och visst flödade ljuset …

Och gatlyktan var släckt men lyste ändå, med hjälp av solen …

Söndagens lunchpromenad tog vi vid ”vårt” blåsippsställe. Det var dock en besvikelse för det fanns fortfarande knappt några alls. Det tar tydligen ytterligare några veckor innan backarna kommer att lysa blå så jag får hålla mig till tåls. Några ynka bilder blev det på några stackars ensamma sippor …

Det är nu förmiddag måndagen den 23 mars. Morgonpromenaden är avklarad och frukosten är uppäten. Moln har börjat dra in och en lite småsnål och kall vind blåser. Hoppas ändå att det ska komma så pass mycket sol idag att uterummet blir lite uppvärmt och jag kan pyssla runt där. Att dra med fingrarna över ludna doftpelargonblad och dra in aromen. Förlora mig i kameliornas blommor, kolla in cliviorna som snart kommer att slå ut. Räkna små, små blomnoppar i hortensian. Titta om Gingko-trädet börjar få några blad. Det är några av ljusglimtarna jag hoppas pyssla med under dagen.

Jag hoppas ni också hittar ljusglimtar! Och så hoppas jag att ni, trots dessa märkliga tider, får en riktigt fin kommande vecka! Och … ta hand om er!

En naturlig blandning …

Det är söndag kväll den 15 mars när jag startar detta dagboksinlägg som jag redan nu vet att jag inte kommer att avsluta förrän någon gång imorgon …

En stor del av helgen har gått åt till att laga mat som nu står i frysen. Det är inte någon hamstring utan bara våra normala rutiner. Vi lagar mat till ett antal matlådor var 5:e vecka och den här helgen var det dags igen. Känns alltid lika skönt när det är klart. Känns som hela jag är full av matos 🙂

Då detta är en dagbok (som dessutom kommer att ligga till grund för min årskrönika) måste jag väl också nämna några ord om Coronaviruset. För en vecka sedan hade norra Italien satts i karantän. Det tyckte jag var helt otroligt … då. Men mycket har hänt sedan dess. Karantänen har utökats till hela Italien och flera länder har eller ska stänga sina gränser och utlyser nödläge. I Sverige avråder UD från utlandsresor och folksamlingar över 500 personer får inte genomföras. Mässor, bland annat trädgårsmässan ställs in. Idrottsevenemang likaså. Hockeyserierna har avslutats utan slutspel. I affärerna gapar hyllorna tomma. Och jag är medveten om att när jag kommit till slutet av inlägget så har säkert en massa ytterligare hänt. Men nu lämnar jag Corona för den här gången och går vidare i inlägget …

Varför har nu inlägget rubriken ”En naturlig blandning”. Mest för att jag hade svårt att komma på en rubrik. Men också för att det är natur på ett eller annat sätt med i inlägget som blir lite blandat.

Den 11 mars blev det lunchpromenad vid Tveta. Det var en riktigt gråmulen, blåsig dag och inbjöd inte alls till fotografering men jag hade med mig kameran ändå, brukar oftast ta den med utifall …

När det är mulna tråkiga dagar fastnar ofta mina ögon på träden. Och när jag tittade igenom alla bilder som jag tänkte lägga ut i inlägget så märkte jag att träden dominerade på ett eller annat sätt. Till exempel de mäktiga stammarna som vaktar det slitna, röda huset …

Eller björkarna på andra sidan sjön, som stod där, likt jättelika påskris …

Men alla träd står inte emot stormarna. Här låg delar av en fallen hjälte …

… och här en annan fallen hjälte. Hade jag haft tid skulle jag räknat årsringarna …

Överallt syntes rester av den senaste tidens stormar och allt regnande. Lerigt vatten, träd och grenar som fallit hit och dit …

Förutom träd så har jag en förkärlek till stigar som slingrar sig fram i naturen. Och ofta kantas stigarna av träd och kombinationen blir tacksamma motiv …

Den 10:e och 11:e mars skolade jag om mina chili och paprikaplantor. Dom verkar ta sig fint. Har sett ett par sorgmyggor men garderat med Nemablom …

Den 13 mars var en solig och fin dag. Jag tillbringade flera timmar i uterummet och pysslade med alla mina krukväxter Den här dagen åt jag också årets första lunch där, en mustig fiskgryta …

Morgonen den 14 mars var riktigt skön. Vi promenerade i en liten skog som ligger bara några minuter från oss. Jag njöt av det milda morgonljuset …

Här finns höga bergsknallar. Jag försökte fånga det tidiga morgonljuset som flöt längs stenarnas konturer och som skimrade i grenarnas barr …

Solen kastade lite spridda ljusstötar på trädens stammar. På marken skymtade lite vita korn efter en kortvarig snöby som kommit under natten …

Fallna träd bildade en trädportal …

Ostyriga grenar …

Soldränkt fjolårsgräs mot den mörka skogen …

Och det blev dags för lunchpromenad samma dag …

Marssolen vältrade sig i ostyriga skogsbackar …

… och lyste över utslängda klippblock …

Ljuset flödade i annars mörka skogspartier …

Den livgivande solen …

Lysande röda grenar av något jag inte vet vad det är. Någon kornell kanske? …

Och i uterummet fortsätter kameliorna att blomma. Och när jag skrev i förra inlägget att jag kanske var tjatig som visade bilder på dom så fick jag veta att det var jag visst inte. Så här kommer några bilder ytterligare, de sista bilderna i det här inlägget …

För övrigt var jag i söndags och köpte årets sättpotatis, samma sort som vanligt, den röda ‘Cherie’. Tröttnar aldrig på den. Den ligger för närvarande i svalen och kommer att läggas ljust (i uterummet) i slutet av mars. Samma rutin som alla år. Ingen idé att ändra på något som jag vet fungerar.

Jaha gott folk, det var väl allt för den här gången. Det hann bli den den 16 mars och klockan är snart 18.30. Nu ska jag gå och grädda matbröd och efter det ta en kvällspromenad med Lucy.

Ta nu väl hand om er i dessa oroliga tider.

Att fånga ljuset …

Det är söndag kväll, den 8 mars och det är dags skriva ihop ett litet dagboksinlägg …

Mycket kretsar nu kring Corona-viruset. Imorse vid frukosten möttes jag av nyheten att Italien satt hela Lombardiet plus 14 provinser i fyra andra regioner i karantän fram till den 3 april. Känns helt overkligt. Italien som jag besökt många gånger och då främst norra Italien.

Just nu känns det bra att jag inte har någon resa inbokad.

Men jag försöker också att inte fundera för mycket, inte gå omkring och oroa mig. Jag vill hoppas och tro att de åtgärder som görs hos oss med smittspårning och annat är effektivt. Och med det lämnar jag ämnet Corona och konstaterar att …

… dagarna blir längre, ljuset blir ljusare och våren blir vårligare …

Den 5 mars tittade jag under sena eftermiddagen ut från köksfönstret och såg hur solen sken över trädkronorna och gav dom ett nästan rödaktigt skimmer …

Kvällen blev vindstilla och temperaturen sjönk. Natten gav oss fem minusgrader och morgonen, den 6 mars, kom med ett vackert frosttäcke draperat över naturen.

Jag var lite sen i starten med kameran men hann ändå ut i morgonsolen innan frosten helt försvunnit. Svavelpionens röda spjutspetsar stack upp under lövtäcket …

Temyntan hade pälsmössan käckt på svaj …

Älskar att bara ”knö in” kameran bland vissna fjolårsperenner och buskar. Att slippa fundera på kompositionen utan bara leta upp färger och ljus i en salig blandning …

Vad gör det att de gamla rosbladen har svarta fläckar när dom lyser så fint i solen …

Och oj som jag fick kämpa innan jag lyckades få in skärpan på en liten vattendroppe som innehöll både himlen och honungsrosens grenar ….

På dörrarna till uterummet var det tjock imma vilket gjorde att kamelian ‘Nobilissima’ blev extra mjuk i sin framtoning …

… liksom tulpanerna i mixade färger som nu går in på sin tredje vecka! Det är otroligt hur länge dom håller sig när jag är duktig och ställer ut dom på nätterna …

Den 7 mars var det mulet men vindstilla och skönt och jag tog bara två bilder på hela dagen. Kameliorna (lite tjatigt jag vet) vars knoppar nu öppnar sig en efter en …

Den andra bilden kräver sin förklaring. Jag hade upptäckt att flockarna med grönsiskor och även koltrastarna lyste med sin frånvaro. Undrade varför. Då fick jag plötsligt se den, sparvhöken där den satt på cafébordet och spanade. Bilden är usel, jag stod i hallen och tog den för jag visste att om jag skulle gå in i vardagsrummet för att ta bilden skulle den flyga …

Morgonen den 8 mars inleddes med en glödande morgon som snabbt bleknade, men jag hann ta en bild …

Lite senare såg jag kvarterets rådjur utanför köksfönstret. Bättre där än i min trädgård …

Vi bestämde oss för att åka till vårt blåsippsställe för att se hur långt de blå kommit. Inte långt alls. Det fanns knappt några och de flesta såg skamfilade ut. Dessutom blåste det enormt så det gick knappt att ta några bilder. Det fick bli en enda bild, enbart som dokumentation att dom i varje fall kommit. Om ett par veckor blir det ett nytt besök. Då hoppas jag backarna lyser blå som dom brukar om vårarna …

Lucy låg och väntade på att matte skulle bli klar. Perfekt kamouflerad då hennes päls går ton i ton med fjolårslöven …

Inte blått ännu men vackert ändå. Just det här ljuset som sipprar ner innan löven kommit är så milt och så vackert …

… en slingrig stig genom skogen ner mot vattnet …

Och i skogarna växer jättebestånd med vintergröna, kanske har det spridit sig från någon trädgård som legat här en gång i tiden. Vackert på sitt sätt, om det inte tar över …

Och med denna frodigt gröna vintergröna avslutar jag detta dagboksinlägg. Nästa inlägg kommer med all säkerhet att innehålla omskolning av chili och paprika. För snart är det dags 🙂

En bra kommande vecka till er alla!

Från en vårmånad till en annan …

Det är måndagen den 2 mars och klockan är 11:30 när jag startar detta inlägg. Får se vad klockan är när det är klart, filar på det lite då och då under dagen …

Rubriken är väl lite märklig kan tyckas när vi bara befinner oss i början av mars men då vi fick meteorologisk vår redan i mitten av februari och jag alltid brukar kalla mars för första vårmånaden … ja då stämmer ju rubriken ändå rätt bra.

I uterummet fortsätter kameliorna att blomma, även om den stora blomningen inte kommer att infalla förrän om några veckor. Följande bilder tog jag den 25 februari …

Den vita ‘Nobilissima’ är rent vit i verkligheten men av någon anledning får den på bild ofta en lite gul ton …

Min rosa okända fotograferade jag genom Dr. Westerlunds gröna blad, därav den lite beslöjade gröna framtoningen …

I förra inlägget så skrev jag att det varnades för snö. Jo då, den har kommit och även försvunnit. Den 27 februari möttes jag av ett vitt inferno när jag tittade ut genom köksfönstret …

Och samma dag såg det så här vintrigt ut när jag höjde blicken från datorn och tittade ut på vidjehortensian ‘Annabelle’ som bor utanför fönstret till vårt arbetsrum …

Samma dag kom även ”vår” ekorre på besök. Hen poserade villigt i snön …

Och samsades med koltrastarna …

Men försökte även ge sig på lite akrobatiska övningar för att nå den hett eftertraktade fågelmaten …

Andra fåglar som fastnade på kamerans minneskort den dagen var …

… de hos oss nu permanent boende grönsiskorna …

Mer sällsynt är …

… den färgglada steglitsen …

… och den mest förekommande fågeln i Sverige (men inte här) talgoxen …

Dagen efter, den 28 februari, tackade koltrasten ”matte” för att hon satt ut fina, röda äpplen …

Den dagen var också skatorna i sitt esse. Och det är ju lätt att förstå när solen skiner och himlen är knallblå …

Den blå vassamlingen hade den här gången lite rosa nejlikor. Lite väl spartanskt kanske. Jag hade tänkt sätta i lite gräs också men då kom snön så det fick bli så här …

Den 29 februari blev det slottsparksvandring, den här gången vid Taxinge. Vädret var lite gråmulet men några bilder blev det ändå …

Det här är en vy jag alltid fascineras av när vi går från parkeringen och upp mot slottet. De höga majestätiska träden som vaktar och beskyddar det lilla huset, där bara takets syns …

Och på tal om majestätiskt, stämmer bra på detta vackra svanpar …

Det låg fortfarande snö kvar och spår efter besökare syntes tydligt …

Trots att dagen var grå fanns ett lätt skimmer över himlen som jag passade på att utnyttja när jag tog följande bilder vid promenaden längs vattnet …

Den nya bryggan såg fin ut. Det blir bra när ångbåten ‘Mariefred’ ska lägga till där i sommar …

Och även den här vintern, förlåt våren, fick jag se vackra isformationer vid strandkanten. Det trodde jag inte att jag skulle få göra …

Och där var dom igen … inte fullt lika majestätiska som på förra bilden …

Den första söndagen i mars går Vasaloppet och det blev inte bara den första söndagen utan även den första dagen i mars. Och dom fick snö, det till och med snöade ymnigt. Jag skulle göra mig till och ta en bild på folkmassan vid vägövergången. Precis när jag tog bilden gjorde Svt en annan övergång till några eftersläntrare. Bilden blev som en dubbelexponering. Ingen kvalitetsbild men lite kul ändå …

Och så är jag tillbaka i nutiden, den 2 mars. Vi vaknade till en klar morgon. Efter träningspass, hundpromenad och frukost med morgontidning blev det ytterligare en morgonpromenad. Jag kände att det var alldeles för länge sedan jag besökte min björkdunge. Den är svårtillgänglig då den ligger vid en stor väg utan trottoar och med ett vattenfyllt dike vid sidan. Det är med stor försiktighet jag går dit. Vill ju inte offra livhanken för lite bilder på björkar. Eller kanske … älskar ju mina björkar 🙂

Jag tog vägen nerför en brant skogsstig. I början av stigen står en stor mossbelupen sten, en liten gran stod framför, en smällbärsbuske och så lyste solen så fint på några grangrenar. Som synes, inte ett spår kvar av snön …

Och så kom jag då fram till björkdungen …

Innan jag gick hem gick jag förbi blåsippsbacken. Bara blad ännu. Knopparna har vett om att gömma sig ett tag till.

”Än är det vinter kvar säger mor” heter det ju i sången om blåsippan som står i backarna. Men mor, där har du fel, det är faktiskt meteorologisk vår … det konstaterade jag ju redan i början av inlägget …

Klockan närmar sig 16:15. Jag har satt en deg för att fylla på matbrödsförrådet. Medan den jäser ska jag avsluta detta inlägg, publicera och sedan gå runt och titta på lite andra blogginlägg. Har inte varit bloggaktiv under hela helgen så jag har nog en del att ta igen … 🙂

En fortsatt bra vecka till er alla!

Innan snön(?) kommer …

Det är måndagen den 24 februari och det börjar skymma då klockan är 17:00 när jag startar detta inlägg. Dagen har varit solig och lite blåsig. Vårtecknen fortsätter att visa sig vilket kanske inte är konstigt då vi nu fått meteorologisk vår men …

… nu börjar väderprognoserna envist peka mot snö med början imorgon kväll. Och sedan spås snöandet fortsätta. Ska det bli vinter ändå? Nja, temperaturerna spås inte bli höga, någon minusgrad upp till någon plusgrad så det kommer nog i så fall att bli mest slask. Facit kommer troligen i nästa inlägg. Så här grönskande och fin såg i varje fall häckoxbärshäcken ut i eftermiddag när jag fotograferade den genom det smutsiga fönstret, därav de lite dämpade nyanserna …

Igår, den 23 februari, tog vi mitt-på-dagen-promenaden vid Tullgarn. Solen sken men oj som det blåste. Men inte går det att ana när man ser den fridfulla bilden på slottet …

Vi passerade en ensam björk och vajande vass på väg mot slottet …

Vårgrönt gräs på slottsgården …

I en skyddad vik njöt vi av himmel och vatten i ljuv förening …

Träden lämnade långa skuggor …

Vajande vippor i vinden …

Högt vatten …

Och så kanalerna där man alltid är skyddad från vinden. Det är som en egen värld …

Fjolårslöven draperade de mjuka kullarna …

Solglitter i en av dammarna …

Trädens hängande kvistar som rörde sig i vinden gav nästan illusionen av ett lätt sommarregn …

Trots blåsten så var det en skön dag i och med att det går att hitta lä.

Imorse vaknade vi till en riktigt glödande morgon (utsikt från köksfönstret) …

Jag tog kameran med mig på promenaden men det var egentligen för mörkt för att ta bilder. Dessutom brukar vi låta Lucy välja väg på morgonen och hon valde den som går förbi en trafikerad väg. Inte ett motiv i sikte så de enda bilderna jag tog var ytterligare ett par på morgonhimlen även om färgerna nu dämpats …

De senaste buketterna med tulpaner i blandade färger börjar nu se lite slitna ut och de här bilderna är (precis som motivet och kanske även fotografen 🙂 ) … lite bedagade …

För övrig är nu jord hemköpt så jag i veckan kan börja så smått med att plantera om blommorna i uterummet. Ska nog börja med blyblomman som jag också klipper ner rejält.

Chilin har fått sina första karaktärsblad men jag väntar så länge som möjligt med att skola om dom. Vet hur snabbt dom ränner iväg när dom får egna krukor att släppa loss rötterna i. En av sorterna jag sådde, ‘Anaheim’ var ett försök med gamla frön jag hittade (gick ut för fem år sedan). Sådde dom den 9 februari och först igår började de första gro. Sådde nio frön och endast två har grott än så länge, får se om det blir några fler. Kan konstatera att även om frön håller sig länge så kan det vara ett lotteri att köra med gamla frön. Alla andra sorter grodde efter 5-6 dagar och i princip till 100%.

Nu återstår att se hur vädret blir kommande vecka. Om snön kommer. En sak är i varje fall klar. I västra Sverige och då främst Halland vore det nog bra om det inte kom mer nederbörd för nu har det ovanliga skett att SMHI gått ut med en klass 3-varning! Det sker tydligen i snitt ungefär vart 50:e år!

Jag har kommit till slutet av detta inlägg. Det är nu svart utanför fönstret och det börjar bli dags att fundera på kvällspromenaden. En bra kommande vecka till er alla! Hoppas vattnet börjar dra sig tillbaka och att vi inte får in några fler stormar!

En galen februarirapport …

Det är den 19 februari. Klockan är just nu, när jag startar inlägget, 17:00. Himlen är klar och jag anar ett lite rosa skimmer i fjärran. Det är just nu plus 1,6 grader och natten spås bli kall med flera minusgrader.

Jag har som vanligt varit ute på långpromenad. Det var kallt. Trodde vinden mojnat och det hade den, jämfört med senaste dagarna men den var bitande kall och jag frös. När jag kom hem gick jag en sväng i trädgården. Fick lite av en chock och började känna en oro i magtrakten …

Först kan jag säga att vi har en väldigt sen trädgård då den ligger i djup skugga från en skogsbacke där träden efter många år blivit väldigt höga. Inte förrän i början av april börjar det som hänt redan nu hända hos oss.

Forsythian blommar …

Rönnspirean har redan utvecklade blad …

Häckoxbärshäcken är starkt på gång. Den lyser grön i solen …

‘New Dawn’ och ‘Lykkefund’ som klänger på varsin sida i portalen har många av sina fjolårsblad kvar och alla stammar är ännu gröna. Dessutom har dom nu stora nya bladskott. Bilden ger mer en känsla av en aprildag än en februaridag …

I rabatterna har jag tjockt med löv och dom får ligga kvar. Så lökväxterna syns inte till men har säkert börjat titta upp därunder. Men vid morgonpromenaden passerade vi hus där det lyste gult av krokus och såg tulpaner som var uppe mellan 10-15 cm, helt galet. Snödropparna är på flera ställen överblommade liksom vintergäcken. Och imorse rapporterades det om blåsippor i lokaltidningen.

Hortensian som jag har utomhus i kruka under vår, sommar och höst låter jag stå ute till strax före jul för att den ska avmogna och gå i vila. När jag tar in den i uterummet så står den med kala stammar till framåt april. Inte i år, nu är massor av gröna blad på gång och det kommer med all säkerhet att blir rekordtidig blomning …

Hortensian klarar sig, den står ju skyddad i uterummet men jag oroar mig över alla buskar och träd ute som redan öppnat sina blad.

Kameliorna håller i varje fall tidplanen. Dom börjar alltid blomma i februari och idag började den första blomman på en av de rosa att öppna sig …

Kom just ihåg att jag glömt kolla på magnolian. Men det kanske var tur för då hade jag väl känt mig ännu oroligare. Nu är det för mörkt så nu går det inte. Klockan närmar sig 18 och det är dags att avsluta detta inlägg. Det gör jag med ett par bilder på mina tulpanbuketter som jag förvarar i uterummet på nätterna så att dom ska hålla sig länge. Dom blir jag inte orolig av, dom blir jag bara glad av 🙂 Den här gången är det blandade färger … rena karamellpåsen …

Det var allt för den här gången. Nu har mörkret sänkt sig och det börjar bli dags att fixa något att äta. En fortsatt bra vecka till er alla!