Jaha ja ….

Någon som minns en bloggare från Kringelstan? Blogginläggen duggar inte tätt här inte. Däremot duggar byar av snö och skurar av regn tätt utanför fönstret. Plusgrader slåss mot minusgrader. Aprilväder så det förslår. Våren, vart tog du vägen? Fast jag hann faktiskt ha några möten med våren innan den drog sig tillbaka.

Den 20 mars besökte vi Tullgarn. Det var en sådan där dag då våren var riktigt närvarande. Ljuset var ovanligt ljust, fåglarna sjöng lyriskt, temperaturen var ljum och slottet … tja, det såg väl ut som det alltid gör …

Vid kanalerna fick jag en känsla av Monets näckrosdamm i Giverny. Förutom att det inte var näckrosor som låg i vattnet utan de löv som lämnade träden under hösten 2021 …

En ensam bänk blev ett med naturen. Samma färgskala som på hösten men ändå så olika. Allt beroende på det nästan genomskinliga vårljuset …

Plötsligt hörde jag ett stampande ljud uppe på en kulle. Oj, vi var iakttagna … vad i hela världen var det där för ett jättelikt djur som spanade på oss …

Efter den chockartade upplevelsen kände vi att det var dags att åka hem …

Det var dags att kolla hur växterna trivdes i uterummet. Jag har räknat till totalt tolv stänglar på mina gula clivior, fortfarande bara i knoppstadiet men den som väntar på något gott eller kanske jag ska säga, något gult. Och plötsligt fick jag se en figur igen … för visst är det här väl en person som sitter och lutar sig mot en stol med högt ryggstöd och med händerna bakom nacken …

Idag räknade jag hur många fikonkart som finns på fikonträdet. Exakt 50 st. Jag vet att dom flesta brukar ramla av (oklart varför) men några brukar mogna och dom njuter jag av för jag älskar färska, nyskördade fikon. Här syns några av dom (bilden tog jag den 23 mars, nu är dom mycket större och bladen har utvecklats) …

Och så var det ju kameliorna. Kan man någonsin tröttna på kamelior? Inte jag i varje fall. Det här är en av favoriterna. En ljusrosa dröm som njuter i vårsolen …

En annan ljusrosa, liknar mer en marsipanros i formen …

Och så den rödrosa men lite vita stänk …

Den 25 mars kände vi att det var dags att promenera vid vatten. Undersöka hur det låg till med isen. Jodå, den började ge med sig här och där. Vackert med små öppningar där himlen speglade sig …

En kråka blängde misstänksamt på oss …

Kanadagässen hade hittat öppet vatten och gjorde sitt bästa för att färgmatcha vassen i förgrunden …

Glitter i vattnet … det är vår för mig …

Och vilken lycka att som and återigen få leta föda under vattnet …

Det magiska vårljuset …

Några vilsna blåsippor vid en murken trädstam …

Och Lucy … hon matchar den tidiga vårens färger lika bra som hon matchar höstens …

Ja våren den kom av sig … blåsipporna, dom som var så fint på väg. Lördagen den 26 mars, när solen sken från en klarblå himmel, gick vi på ett ställe där vi gått många gånger förut men aldrig i blåsippstid. Det gjorde vi nu och jösses … vilket blåsippsställe! Och kameran, den låg naturligtvis hemma. Men det gick ju alltid att åka dit dagen efter tänkte jag …

Dagen efter började bra, solen sken och inte ett moln syntes. Men än var det för tidigt, sipporna måste få tid på sig att öppna sina blommor. Så började moln dra in. Vid lunchtid gick inte att vänta längre. Vi åkte och jag konstaterade att vi varit där vid 13-tiden dagen innan. En timme tidigare tänkte jag kanske skulle fungera. Men då hade jag glömt en liten annan detalj, vi hade gått över till sommartid. Det var alltså två timmar tidigare och dessutom mulet. Ja ni förstår ju själva vad resultatet blev. Där det dagen innan lyste blått syntes i princip ingenting. Ett par enstaka stackare som slagit ut hittade jag som, efter stort besvär, hamnade på kamerans minneskort …

Och då i princip alla var outslagna så får det bli ett par sådana bilder också …

Och så blev det april … och då såg det ut så här …

Och där blåsipporna växte så vackert bara några dagar tidigare såg det ut så här …

Ska jag verkligen avsluta med en så trist bild? Nej det går inte … det får allt bli ytterligare en blåsippebild …

Det är nu torsdagen den 7 april och klockan närmar sig 17:00. Ute regnar det och har så gjort hela eftermiddagen. Ikväll och inatt hotar prognoserna med att det ska gå över i snö. Kanske är det vitt imorgon bitti … det återstår att se. Men en sak har jag bestämt. Nu tänker jag inte ta en enda bild till med snö på, inte ens för dokumentation! Nu inväntar jag att våren ska komma tillbaka och att snart vitsipporna ska blomma … för inte kan väl blåsipporna komma tillbaka? Eller kan dom det kanske. Det återstår att se … hur som helst kommer jag att vara beredd, vilken färg sipporna än kommer att ha …

Och som vanligt återstår nu bara en sak! Att önska er alla en bra avslutning på veckan och en fin kommande helg!

Oj då, har mer än halva mars gått …

Det är fredagen den 18 mars. Upptäckte att det är en evighet sedan jag skrev ett blogginlägg senast. Skulle vilja säga att det beror på att jag har så mycket annat för mig men det har jag inte. Det är helt enkelt bara så att jag inte känner att jag haft något att skriva om. Och det har jag inte nu heller. Men diverse bilder upptäckte jag att jag hade liggande så dom kan jag ju lägga ut. För tiden rinner på. Skulle vilja säga att snön även rinner bort i trädgården men det gör den inte. Återkommer till det senare …

Vi har haft ett högtryck över oss som gett soliga vackra dagar med plusgrader men ganska många minusgrader på nätterna, ner mot 8 minus. På gångvägar som plogats är all snö och is borta men på dom oplogade är det vansinnigt halt. Tjälen är djup så solen och plusgraderna rår inte på isen. Inatt var första natten då det var plusgrader och visst märks det att det blivit lite mer ”messmöraktigt”. Men … inatt ska det bli minus igen …

Flyttar mig tillbaka i tiden till lördagen den 5 mars. I köket stod nya blommor i form av minipåskliljan ‘Tête-à-Tête’ …

… och rosa enkla tulpaner tillsammans med lång ståtlig vide …

Samma dag blev det även en promenad vid Taxinge. Jag ville vandra bland de höga träden. Är så fascinerad av träd. Allt dom varit med om under åren. Sorg, elände, glädje, lycka. Tänk om dom kunde berätta …

Vi hade tänkt parkera på den nedre parkeringen, vid badplatsen men den var full. Anade att det kunde bero på att det var många ute för att åka skridsko medan isen fortfarande bar. Istället blev det parkeringen vid slottet och den första vyn som möter upp där är promenadens första mäktiga träd som så ofta hamnar på bild, så även denna dag …

Ett lätt vårpirr kändes inombords när jag såg hur häckarna lyste mot mig i en innerlig röd nyans. Vilket varmt mottagande av naturen …

Och så var det ju det där med träden. En del stod som svarta, sirliga konstverk mot en knallblå marshimmel …

Andra blickade ut över vattnet …

Några stod som beskyddare vid slottsparkens byggnader …

Och så var det alla dom parkerade bilarna. Var fanns skridskoåkarna? Jo långt därute, på den nästan turkosblå isen, skymtade några svarta prickar (syns lite bättre vid förstoring av bilden) …

Försökte zooma in men objektivet räckte inte så långt …

I viken såg inte isen lika skridskovänlig ut …

Vi fortsatte promenaden längs gångvägen. Jag fascinerades av hur olika färgerna kunde vara. Åt ena hållet lyste det i blått …

… och när jag snurrade ett halvt varv så lyste det i vitt …

Vidare mot badstranden där marsskuggorna var långa …

En liten gnutta öppet vatten …

Speglingar är jag svag för …

En välbekant vy …

Båtar i vila, i väntan på islossning …

Den 7 mars tog jag en enda bild. Den var över vår trädgård. Läser på olika bloggar att det hittas snödroppar, vintergäck och annat i trädgårdarna. Det kommer jag att göra här också. Frågan är bara när?

Jag gör ett hopp i tiden till den 13 mars. Då besökte vi en plats i Södertälje som heter Bergvik. Jag skulle titta efter blåsippor. Hade sett ett par ynkliga i vår egen skogsbacke ett par dagar tidigare men dom var så tillbakadragna att dom inte gick att fånga på bild.

I Bergvik håller bävrarna till men dom har aldrig varit i närheten av blåsippsbackarna. Men nu hade dom gått fram även där och fällt massor av träd … jag börjar fundera på om dom är anställda av kommunen för just nu avverkas det väldigt mycket på olika platser.

Letade och letade och letade. Precis när jag gett upp så såg jag i ögonvrån något blått. Det var en liten ynklig bukett men ack så glad den gjorde mig …

Hittade även en rosa …

Inte mycket till ”skörd”. Får göra ett nytt besök om ett par veckor.

Jag hade bara mitt macro på kameran så det blev inte så många andra bilder (som tur var). Tog några vid strandkanten där lite isflak låg och guppade. Det här tyckte jag såg ut som ett spetsigt blad …

Och det här som en plattfisk, en rocka kanske …

Vid den fortsatta promenaden skymtade vi slalombacken där säsongen nu var över …

Så hoppar jag fram till den 15 mars och precis som den 7 mars tog jag bara en enda bild och precis som då var den på trädgården … vad hade nu hänt på en dryg vecka …

… tja, som synes, inte mycket. Jag var precis nu och kollade hur det såg ut, i denna stund, klockan 15:00 den 18 mars. Tja, ungefär likadant. Lite har väl kanske snön sjunkit undan och den ser lite smutsigare ut men med tanke på kommande natts minusgrader så lär det ta lång tid innan jag hittar några vårblommor här.

Den 16 mars vaknade vi till en rejäl dimma. Så här såg det ut vid 8-tiden …

Men ett par timmar senare var sikten lite bättre och dimman lite mer gyllene. Dessutom satt en skata och poserade på taknocken …

Det känns ju lite trist att avsluta med en så dimmig bild. Några vårblommor utomhus har jag ju inte så det får bli en närbild på de nästan vissna tulpanerna i köksfönstret …

Mer än halva mars har gått och jag fick till slut ihop ett blogginlägg. Egentligen återstår nu bara en sak och det är att önska er alla …

En lugn och skön helg! 🌺

Längtan ut …

Som jag har längtat att återigen få gå långa promenader efter min vurpa med en stukad handled som följd. Gå promenader med kameran. Promenader på ett underlag som inte består av is. Just nu, i dessa oroliga tider, så är längtan att promenera i naturen mer angelägen än någonsin. Att få njuta av solen. Förnimma känslan av en vår som väntar en liten bit bort. Stanna till en stund och dra in frisk luft i lungorna. Lyssna på den skönaste sången som finns den här tiden. Nej, jag pratar inte om bidragen i melodifestivalen utan den inledande vårsången från våra småfåglar.

Den 27 februari blev det en riktig långpromenad vid Tullgarns slott. En solig och fin dag med endast lite moln som var välkomna ur ett fotoperspektiv då dom gav lite mer spänning till motiven än vad en klarblå himmel gör. Jag lekte lite med vitbalans och exponering. Valde vitbalansen ”solnedgång” trots att det var sol och mitt på dagen för att få lite varmare färgton. Körde också en lätt överexponering på en del bilder för att få känslan av att bli bländad av vårljuset.

På väg dit tog jag en bild genom vindrutan. Såg ett flygplan och funderade på vart det var på väg någonstans. För egen del tyckte jag det kändes skönt att befinna sig på marken …

Isen på vattnet gav mig känslan av ett silverfärgat, blankpolerat golv.Träd och buskar svepte graciöst sina grenar och beredde sig på att fylla dom med svällande bladknoppar …

Jag får alltid känslan av att slottet ser ut som en kuliss färdig att använda i en filminspelning …

Men nej … det är ett riktigt slott. Här syns baksidan och jetstrålen från ytterligare ett flygplan på väg någonstans. Svårt att se men det syns vid förstoring av bilden …

En parksoffa vilade på blå is …

Ett ståtligt träd i motljus …

När jag vände mig åt andra hållet var inte isen längre silverfärgad utan vackert blå. Jag fick nästan en känsla av öppet vatten och vågskvalp …

Så här högt ska vattnet inte gå men förmodligen tar tjälen emot så att inte vattnet haft någon möjlighet att sjunka undan …

Här syns hur träden står i vatten …

Vid bryggan hade vassen fallit omkull …

Den fallna vassen fick agera förgrund till ett par motljusbilder där den stora bryggan med sitt lilla hus syns som en mörk siluett …

Den avslutande bilden från denna dag vid Tullgarn får bli från kanalerna där vattnet var fruset och inga speglingar syntes. Men ljuset och färgerna flödade …

Det har idag varit en lika solig och fin dag. Lucy har varit och klippt sig och på promenaden efteråt bad jag henne posera så att matte kunde ta en bild …

Och nog börjar vårljuset flöda ner på skogsstigarna …

Även om en del snö ligger kvar vid de mer skuggiga partierna …

Klockan närmar sig 17 måndagen den 28 februari. Imorgon är det första dagen på den första vårmånaden. Kollade just väderprognosen för vårt område. Det spås sol till att börja med men sedan ska moln dra in. Men stärkande promenader ska jag försöka ta.

Min plan för kvällen är en lugn kväll framför tv:n tillsammans med Husdrömmar och I vår herres hage. Om inget annat inträffar som omkullkastar planerna. Jag hoppas inte det.

Och trots allt som händer nu så vill jag önska er alla en lugn och fridfull kväll och en bra inledning på den första vårmånaden … M A R S 🌷

Mycket händer och inget händer …

En märklig rubrik kanske. Men lite så är det, denna dag, den 24 februari. För min egen del händer inte speciellt mycket. Kollar in mina frösådder och letar fler knoppar på gång att slå ut bland kameliorna. Ätit lunch och varit ute och promenerat i snösörja med en liten röd hund. Snart ska jag ta mig en liten fikapaus. Låter ju som en behaglig och lugn dag …

I omvärlden är det dock inte lika lugnt och behagligt. Imorse mötte dessa ord mig hos SVT/Nyheter:

Under natten mot idag inledde Ryssland på president Putins order en invasion av Ukraina. Enligt ukrainska myndigheter sker attackerna på flera håll. Från Belarus i norr, från Ryssland i nordost, från utbrytarområdena Donbass i öster samt från annekterade Krimhalvön i söder. 

Att det gick så långt. Känns mycket olustigt. Jag följer nyhetssändningarna men fortsätter samtidigt med mina fridsamma aktiviteter här hemma. Regnet har börjat falla och det smattrar mysigt mot uterummets tak när jag vattnar pelargonerna. Snart mars, snart dags för omplantering. Om några veckor kommer kanske de första blåsipporna …

Tittar tillbaka i bildarkivet. Den 15 februari var det fullmåne …

En morgon när jag skulle diska kaffekopparna efter frukosten tyckte jag mig skymta ett hjärta långt där nere i koppen. Synd att det inte var på Alla hjärtans dag men … ett hjärta i en odiskad kaffekopp är egentligen alltid lika roligt att upptäcka …

Den 19 och 20 februari låg det nysnö i trädgården. Man må tycka vad man vill om snö den här tiden på året men det var i varje fall vackert …

Den 20 februari tog vi lunchpromenaden vid Taxinge. Det var en fantastiskt skön dag, en sådan där dag då vi kände att vi inte ville åka hem, vi ville bara fortsätta att gå där i solen. Jag blev nästan bländad av solen som sken på det tunna snötäcket. Det kändes nästan som att vara på fjällsemester …

Skuggorna vid badplatsen var blå …

Lätt pudrade trädstammar …

Öppet vatten …

Ett ofta förekommande motiv från mig, trädet, bryggan och den rödvita bojen. Och titta till höger i bilden. Där skymtar lite öppet vatten. När vi gått därifrån kom fyra unga tjejer och tog av sig i bikini och hoppade i under högljudda skrik. Att vinterbada har blivit riktigt inne den här vintern …

Och plötsligt fick jag se två hundhuvuden mot en vägg. Båda tittar åt höger i bild. Den vänstra har en långdragen nos, liknar lite grannens hund som är en Golden retreiver. Och den högra liknar en annan grannes hund, en pekingese. För det ser ni väl, den trubbiga nosen och så tittar den lite uppåt …

Snipp, snapp, snut … så var bilderna slut.

Regnet fortsätter att falla. Jag fastnade i skrivandet och har ännu inte gjort mitt eftermiddagsfika men nu är det dags. Kollade SVT/Nyheter för att se vad som hänt under tiden jag satt och skrev mitt inlägg:

”Intensiva strider i Kiev-regionen – flyglarm över huvudstaden”

Undrar vart det kommer att ta vägen 😦 Jag vet i varje fall att jag ska gå upp till köket och koka te. Så gör man ju alltid i England när det är bekymmersamt, kokar te. So yes, ”I’ll put the kettle on” 🍮

Ha det nu så bra som det går i denna oroliga tid!

Inte mycket att komma med …

Inser att det är länge sedan jag skrev mitt senaste inlägg. Då, den 2 februari, hade jag dråsat omkull och skadat handleden. Inget brutet men en rejäl svullnad (det såg ut som jag hade en blå boxningshandske på mig). Svullnaden gick ner efter ett antal dagar. Fortfarande lite ont men handen går att använda och framför allt har jag ju en hand till …

Halkan var alltså orsaken till fallet och då det fortfarande är halt på många ställen har jag inte varit ute en enda gång med kameran sedan dagen då det hände. Börjar få lite fotoabstinens. Har tagit lite bilder inomhus på motiv som börjar kännas väldigt uttjatade. Men för att det inte ska bli ett bildlöst inlägg så får dom vara med …

Halkan ja … kolla in vår trädgård på bilden nedan …

… vilken isbana! Funderar på att bjuda in till ”allmänhetens åkning”. Den här bilden tog jag den 6 februari och det ser exakt likadant ut nu, förutom att solen lyser med sin frånvaro.

Is i trädgården och frost på fönstren …

Här skulle man kunna tro att det är månen som lyser men det är grannens lampa ovanför förrådsdörren. Inte mycket till motiv men har man fotoabstinens så …

Ett motiv som verkligen är uttjatat är mina blå vaser med tulpaner. Men … dom är med i det här inlägget också. Dom här bilderna är från buketten jag köpte den 4 februari. För att i varje fall få liiiite variation tog jag bilder under olika tidpunkter …

Förmiddagssol …

I gyllene eftermiddagsljus …

Tidig gryning med snöglopp …

I lördags, den 12 februari, skulle jag köpa en ny tulpanbukett. Det var inte lätt för nu hade dom nästan bara rosor inför den stundande alla hjärtans dag. Rosor ville jag inte ha så till slut köpte jag två tulpanbuketter med 10 i varje. Lite för svulstiga för mina blå vaser, ja rent av lite vulgära. Men dom ger i varje fall färg en gråmulen och regnig måndag i februari, bilden tog jag imorse …

Den andra buketten var gulorange och den delade jag upp i två vaser med (som vanligt) vit brudslöja. Tog bilden i lampbelysning för att låtsas att solen sken 🙂

Ett annat återkommande motiv är himlarna från köksfönstret. Och ja … det blir en himmelsbild den här gången också. Den 11 februari såg den ut så här …

Morgonen efter var himlen också orange men då kändes ju motivet så uttjatat att jag tänkte strunta i att ta någon bild. Då fick jag plötsligt se ett ”väsen” som satt i ett av träden. Är det månne någon annan som ser det eller är det bara jag? Jag ser i varje fall ett djur med spetsiga öron och en spetsig nos. Tycker också att den håller upp en tass som skymtar under den spetsiga nosen …

I uterummet har ytterligare en kamelia börjat blomma, den vita ‘Nobilissima’…

Och avslutningsbilden får bli på min röda amaryllis ‘Carmen’ som redan hade blommat med 3 stänglar och stod där bortglömd i sin kruka när jag upptäckte en fjärde. Väldigt julröd men vad gör väl det …

Och som om inte det var nog, här om dagen upptäckte jag en 5:e stängel. Var ska det här sluta egentligen … 🙂

Och hur det än är så passar väl en blodröd amaryllis bra denna dag som råkar vara Alla Hjärtans Dag!

Måndagen är snart avklarad. En ny vecka är inledd. För min egen del blir det en hel del tittande på vinter-OS. Några fotopromenader lär det dock inte bli på ett tag. Jag hade en spanare ute idag (husse) och han konstaterade att gångvägarna vid ”våra” skogar och sjöar fortfarande är fulla med is. Så när nästa inlägg kommer står skrivet i stjärnorna. För nu kan jag inte visa fler bilder på på mina blå vaser 😀 Och inlägg utan bilder …. nja, det är liksom inte jag …

Hur som helst så önskar er alla en bra kommande vecka!