Bloggproblem …

Japp, jag har bloggproblem. Helt plötsligt försvann min ”Publicera-knapp” och ersattes med ”Schemalägg …”. Satt igår och chattade med WordPressfolket som inte förstod något men i varje fall visade hur jag skulle få tillbaka ”publicera”. Och visst fick jag tillbaka den, men så fort jag började skriva och tryckte på ”Spara” så försvann den igen. Ok, det skulle inte vara något problem om det inte vore för att redigeraren nu börjat leva ett eget liv …

Det började med förra inlägget. Det var när jag var klar med det jag upptäckte att ”Publicera-knappen” var borta. Kämpade länge för att försöka få det publicerat ändå, via kalendern. Inget hände. Höll säkert på i 5 minuter eller mer när plötsligt texten ”inlägg publicerat” kom upp. Har ingen aning om hur det hände eller varför. Hade jag gjort något för att det skulle hända eller hände det ändå …

Igår satt jag och testade med att skriva lite nonsenstext. Helt plötsligt dök det upp ”Inlägget publicerat”. Förmodligen via schemaläggaren som nu verkar leva sitt eget liv. Fick snabbt gå in och ta bort inlägget.

Nu har jag tillfälligt gått tillbaka till den gamla Classic Editor där det i varje fall just nu ser ut som vanligt. Får se hur det blir när jag försöker publicera.

P.g.a. dom här problemen tar jag lite bloggledigt nu. Kommer att gå in och läsa bloggar men lägger min egen på is t.v. och hoppas på att det kanske löser sig. Har faktiskt sett på supportforumen ett par frågor på exakt samma sak så det är inte bara hos mig det är problem.

Ha det så bra så ses vi förhoppningsvis så småningom! Inget inlägg utan åtminstone en bild. Har inga nytagna så det får bli en från december 2019. En vacker amaryllis med det mystiska namnet ‘Mystica’

Publicerat i Block editor, Blogg allmänt | 32 kommentarer

Var i hela världen är dagsljuset?

Jag tittar på väderprognosen, går in på den för 10 dygn framåt. Där finns symboler som visar hur det ska bli. Den enda symbolen jag ser är ett grått moln. Ibland finns det också ett par streck som pekar nedåt, regn! Ingen sol i sikte. Inte ens en liten gul solglimt som försöker titta fram bakom den där grå molnsymbolen …

Det är söndagen den 6 december och det innebär också andra advent. Kameran har legat på hyllan. Letade i arkivet och hittade lite novemberbilder jag inte lagt ut ännu. Ganska grå bilder men … ändå bilder.

Den 13 november gav vi oss ut med bilen. Lucy var som vanligt överlycklig när hon satt där fastspänd i sin fina säkerhetssele …

Målet var Brandalsunds naturreservat. Strax innan åker man genom en allé. Jag älskar den allén för det känns som om man åker in i en grotta …

Vädret var nästan lika grått som idag men det var skönt att promenera vid strandkanten …

På andra sidan vattnet skymtade huvudbyggnaden …

Ett stilla vemod infann sig där vid stranden. Bojens röda färg och de kvarvarande gula löven på den lilla busken försökte desperat ge motivet lite färg …

Vi lämnade den skyddade viken och gick mot bilen via den öppna farleden. Där var inte vattnet lika stilla och med ens framträdde lite blå nyanser då solen desperat gjorde ett försök att spräcka molnbarriären …

Det var den sista bilden från besöket vid Brandalsund. Nu hoppar jag fram till den 20 november då vi tog lunchpromenaden i ett bostadsområdet som heter Pershagen. Där finns flera fina promenadstråk. Den här dagen så hittade jag lite strimmor av ljus …

En solbelyst björk livade upp sopstationsområdet …

Och så hittade jag en pärla jag inte visste om. Plötsligt kom vi till en damm och runt den växte stora snår av rhododendron. Jättefina och fulla med knopp. Gissa om jag kommer att åka hit framåt försommaren när dom står i blom … älskar att hitta sådana här dolda pärlor …

Och det var den sista bilden från den promenaden …

Avslutningsbilden får bli på en insekt (kanske är det en mygga) som satt på fönstret en dag när jag skulle ta en bild på lite snö som kom den 29 november. Jag hade autofokus på som lyckades sätta skärpan där jag inte tänkt det. Precis när jag skulle slänga bilden fick jag se insekten. Kändes lite kul så det fick bli avslutningen …

Det är alltså den 6 december och andra advent. Det här kändes som ett ovanligt grått inlägg men dagen är fortfarande grå. Alla ljusstakar är tända trots att klockan snart närmar sig lunch. Men jag kände att jag ville skriva ett inlägg. Det var ju ett tag sedan sist. Hoppas nästa blir lite mindre grått. Längtar efter att få gå ut med kameran och fånga lite motiv.

Nu återstår bara att önska er alla en fin andra advent. Och som vanligt … var försiktiga!

Nu ska jag se om jag lyckas publicera detta … publiceraknappen har nämligen försvunnit!

Publicerat i Advent, Dagbok | 35 kommentarer

Ett par fina novemberdagar …

Det är första advent. Jag har plockat fram ljusstakar och adventsstjärnor. Vi har bakat lussekatter. Men jag känner mig inte som jag brukar den här tiden på året. Har av någon anledning svårt att engagera mig i advent och jul. När jag ställde fram ljusstakarna så tänkte jag ”vad skönt när jag kan ta bort dom igen och fylla huset med pastellfärgade tulpaner”. Inte alls likt mig. Jag som brukar vara en älskare av att pynta inför högtiderna. Hmm …

Fyra amaryllisar är i varje fall inköpta tillsammans med några hyacinter. Dom står nu i uterummet för att inte ränna iväg för snabbt. Vi var iväg i fredags (den 27/11) och valde då att åka en halvtimme efter öppning. Fungerade väldigt bra. När det är öppning blir det en liten rusning men en halvtimme senare har rusningen hunnit iväg och vi fick i princip ha affären för oss själva. Bilder på amaryllisarna kommer senare då dom börjat blomma.

Jag köpte också en julstjärna som såg ut som en ros. En ny sort som jag glömde skriva upp namnet på. Tänkte att ”namnet går säkert att googla fram” men se det gjorde det inte. Bild kommer senare på den också.

Efter den lite negativa inledningen flyttar jag mig bakåt i tiden, till några fina dagar i början av november. Och jag börjar med den 6 november då vi promenerade vid Bommersvik …

Lucy är alltid lycklig när hon får åka iväg med bilen. Och jag skulle försöka fånga henne när hon kom springande men det blev ju pannkaka av den bilden. Fast lite kul ändå så visst kan den väl få vara med …

Skogens svarta siluett var mäktig …

Eftermiddagen var stilla och jag njöt av utsikten över vattnet. Fick känslan av att stå mitt i en Zorn-målning …

En skön och meditativ stund vid strandkanten …

En jetstråle från ett plan visade att det fortfarande går att flyga iväg. När jag tittade på bilden när jag kom hem så såg jag något en bit framför jetstrålen som såg ut som just ett flygplan. Men det var bara på den bilden så det var det inte. Frågan är bara, vad var det för något? Kändes lite mystiskt och spännande …

En uppluckrat jetstråle, himmel, moln, solnedgång, siluetter.Vad mer kan man begära när det är dags att komponera en bild …

Solen försvann bakom skogsridån. Lyktorna tändes. Tage Erlander tittade ut över vattnet. Det var dags att åka hem …

Det blev den 8 november och vi besökte Tullgarns slott. Det var en helt ljuvlig dag. Väldigt nära helt vindstilla. Den lilla vind som var kändes inte men kunde kanske anas via lätta rörelser på vattnet.

Vattnet …det var så stilla och så blått, så blått …

En fin dag att vara svan …

Slottet matchade höstens färgskala …

Röda mattan var utrullad på marken …

Allén var som vanligt ståtlig …

Soldiset på andra sidan häcken var inbjudande …

Vid kanalerna var det (som alltid) stilla och vackert …

Plötsligt var vattenytan nästan vit med endast ett par turkosblå streck. Så rofyllt och så vackert det var …

Kanadagässen gav sig iväg och det gjorde vi också. Det här blev den sista bilden från den nästan helt vindstilla dagen …

Det är första advent och jag ska strax klä ljusstakarna med mossa, lingon, små svampar, tomtar och lite annat. Jag ska skapa mitt lilla landskap, det som jag gjort sedan jag var barn men då tillsammans med mamma. Ikväll blir det som traditionen bjuder ett stilla adventskaffe med lite julmusik. Kanske kommer stämningen att infinna sig då. Eller också infinner den sig tidigare för nu har det börjat snöa …

Och med snöflingor i grå november vill jag önska er en fin första advent och en bra kommande vecka! Och … var rädda om er ❤

Publicerat i Advent, Dagbok | 36 kommentarer

Inget speciellt alls …

Så har ytterligare en vecka förflutit sedan mitt förra inlägg. Upptäckte en bortglömd novembermapp med bilder. Ganska många så dom räcker till fler inlägg. Måste börja skärpa mig och inte gödsla med för mycket bilder i ett och samma inlägg. Gödsel är bra men inte för stora doser.

Bilder funna i det djupa arkivet med namnet ”Hemomkring” …

Den 5 november var jag tydligen lite aktiv med kameran för att dokumentera hur det såg ut just ”hemomkring” …

Så här såg det ut när jag zoomade in skogsbacken bakom vår trädgård från vårt vardagsrumsfönster, en dag då solen sken …

På förra bilden skymtar något suddigt i förgrunden. Det är honungsrosens blad. Här är istället bladen skarpa men allt annat oskarpt. Tänk så snabbt världen kan ändras …

Den här dagen blev det tydligen promenad i närområdet. Ofta har jag ingen kamera med mig då Lucy inte uppskattar när matte får för sig att stanna hela tiden. Men den här dagen var husse hundförare och då fick matte leta motiv …

Guld är inte allt som glimmar men visst kom jag att tänka på guld när jag såg solljuset i de vissna löven i bakgrunden. Att omgivningen är risig med flera döda träd var inget jag såg i den stunden. Allt jag såg var guldet som glimmade …

En bit efter det glimmande guldet går en stig in i skogen. Här kunde jag följa linjer av sol för att veta vilken väg jag skulle gå …

Så kom jag fram till en öppen yta där himlen fick fritt spelrum. Härligt blå och den blå färgen lyftes fram ytterligare av de vackert färgade löven som stadigt höll sig kvar på sina tunna men ändå stadiga grenar …

Ljus och mörker i samspel …

Solbelyst gräs och några solbelysta löv. Jag behöver egentligen inte mer för att känna en stunds lycka …

Den här dagen fick jag också för mig att leka lite med linjer. Dels var det ju linjerna av sol i den tidigare bilden från stigen i skogen. Här nedan lite andra linjer …

… Spänningen var hög när jag befann mig under högspänningsledningarnas långsträckta linjer …

… blå nyanser i en linjerad mur …

Tujahäckarna är populära och många i vårt område. En del täta och välskötta och mycket vackra. Andra, inte så välskötta och inte så vackra. Döda buskar byts inte ut. Grenar spretar åt alla håll Och en del tillåts växa ohämmat, högt och lågt och bilda s.k. Toblerone-mönster.
Häcken som bildar skugglinjerna på nedanstående bild är en nyplanterad häck som jag är övertygad kommer att bli mycket välskött och fin då hon som planterat den är en riktig växtentusiast med sinne för det vackra …

Och på tal om sinne för det vackra … eller rättare sagt, inte alls något sinne för det vackra så tänkte jag visa en linjebild till, på mina reainköpta och mycket sköna och praktiska stövlar. Dom har fått namnet ”Zebrorna”. Förutom att dom bara är att hoppa i och ur på ett enkelt sätt är dom sköna. Och … de vita ränderna lyser dessutom i kvällsmörkret. Att dom var tvungna att rea ut dom var kanske inte helt förvånande men … jag gillar mina zebror 🙂 Bilden är inte tagen solskensdagen utan den 13 november då det inte bara var fredagen den 13:e utan också regnade …

Och på tal om solsken och regn. Dom två ihop brukar ju resultera i en regnbåge och det var precis vad som hände den 8 november när jag såg dessa färgglada linjer …

Och därmed avslutar jag linjebilderna …

Inläggets avslutningsbild får bli på mitt Ginkgoträd från den 5 november. Då fortfarande de flesta bladen fanns kvar och lyste som guld i solen. Jag älskar att stå i vardagsrummet och titta ut i uterummet. Det är som att stå och titta på sommaren, för därute blommar det året runt. Den här dagen var det en blandning av sommar och höst. En blommande Mårbackapelargon ses skymta lite oskarpt till höger och så de guldgula bladen. Två årstider som tar varandra i hand …

Men även om bilden ovan visar två årstider som tar varandra i hand så är det något vi inte ska ta efter just nu. Nu ska vi hålla avstånd.

Imorse vaknade jag till en skön dag vädermässigt, vindstilla och inget regn. Det har nu bytts ut till en lite sämre dag för det har precis börjat regna. Grå himmel och regnsmatter mot rutan. Kan väl vara mysigt det också, i lagom doser. Nu ska jag i varje fall gå och laga lunch!

En fortsatt bra vecka till er alla och … var försiktiga ❤

Publicerat i Dagbok | 25 kommentarer

Den 17 november 2020

Äntligen har jag fått ändan ur vagnen och gjort klart trädgården för vintern. Det har suttit långt inne. Har haft svårt senaste tiden att ta mig för saker. Det känns som jag har så mycket tid nu i samband med att jag bara är hemma vilket har resulterat i att jag mest går omkring och låter tiden gå. Plötsligt har dagen gått och ingen nytta har jag gjort känns det som. Men …

… den 17 november blev alltså trädgården äntligen klar. Nu vill jag inte tänka på den förrän i vår. Har krattat alla löv och dom ligger nu som vanligt i rabatterna. Inga blommor finns det mer (lät misstänkt likt en sång). Men det går ju att hitta annat att fotografera i blommornas ställe …

Först måste jag visa lite av den lövlösa gräsmattan. Planteringen till höger om boden är mitt månskensland, alltså min vita rabatt. Den är nu långt ifrån vit, mest rödbrun …

I månskenslandet växer mina vitlysingar. Dom har nu vissnat och de vissna böjda blommorna ser ut som små hästar …

… till höger om månskenslandet skymtar mina rhododendron. Till min stora lycka har dom tagit upp sig efter den torra sommaren. Alla har fina knoppar och i vår ska dom som vanligt få sina säckvävskläder som skydd mot stark sol och kalla vindar och nätter …

Syrenhortensiorna är vackra trots visset tillstånd …

Temyntan är också vacker som vissen …

Och blad på väg att vissna, dom som fortfarande har lite klorofyll men även andra färger kan vara riktiga konstverk …

Det här bladet hade inte mycket färg kvar. Men när det träffades av ljuset blev det nästan självlysande …

Kornellens röda grenar kan förvandlas till en abstrakt målning …

Och gräs är alltid gräs …

Det var lite bilder från trädgården. Nu förflyttar jag mig till uterummet där något trevligt hänt. Men först kan jag konstatera att nu har Ginkgons guldgula blad fallit och ligger i drivor på mattan. Jag brukar låta dom ligga ett tag, dom är ju så vackra. Och dom är så lätta att plocka ihop när jag till slut känner att det är dags …

Pelargonerna blommar fortfarande men dom tog jag ingen bild på. Däremot en bild på en av fuchsiorna. Jag klipper aldrig ner mina och tar bort bladen utan dom får fortsätta att blomma i det svala uterummet hela vintern. Klipper sedan in dom lite på våren …

Och nu till det mycket trevliga som inträffat i uterummet. Ni som följt min blogg vet nog att jag har en favoritväxt, Camellia japonica. Jag har fem stycken och dom tillbringar somrarna på altanen. Då bildar dom knopparna som sedan slår ut i mars/april hos mig. Ja, några enstaka blommor kommer redan i februari, kanske till och med i januari men det är väldigt ovanligt. I år stod dom ute länge (beroende på att jag är så slö i år). Men nu har dom varit inne på altanen ett tag och den 17 november så upptäckte jag att en av dom blommade med tre blommor och åtminstone 4-5 ytterligare är på gång. Vet inte om jag ska bli glad eller lite orolig att den börjat blomma ”fel tid” men … jag måste nog ändå erkänna att jag blev glad av att se dom. Så nu följer några bilder …

På eftermiddagen tog vi promenaden vid Taxinge. Det var så skönt att gå där, känna närheten till vattnet och känna att jag äntligen var klar med trädgården inför vintern. På vissa platser var fortfarande färgerna intensiva …

Vid stranden var det rofyllt …

Vände jag mig åt andra hållet och uteslöt himlen ur bilden blev färgerna och ljuset i bilden helt annorlunda …

Men även om det är skönt med färg i november så fångas jag ändå av det ofärgade, det vemodiga som här, när doppingen glider fram på vattnet. Såg den inte förrän jag laddade in bilden och det här är en beskuren bild, därav den lite gryniga kvalitén …

Ikväll är det Hela Sverige bakar på tv. Till höger om det lilla huset på bilden nedan stod tältet där dom håller till. Jag brukar titta och drömma mig tillbaka till försommartiden då programmet spelas in. Men nu vet jag inte om jag drömmer mig tillbaka utan mer ser framåt, mot kommande försommar. Förhoppningsvis är läget mer ljust då när det gäller Covid19.

Sådana här lappar sitter uppsatta vid Taxinge. Och jag kan bara hålla med …

Det kändes som en bra bild att avsluta inlägget med. Det är onsdagen den 18 november. Klockan har passerat 17 och det är becksvart utanför fönstret. Det har varit plus 15 grader idag men nu ska det slå om till kallare väder. Hårda vindar och nederbörd, kanske i form av regn, kanske blötsnö, kanske snö. Men vinterdäcken är i varje fall på nu så det känns tryggt.

Ha det nu så bra och … var försiktiga ❤

Publicerat i Dagbok | 39 kommentarer