År 2018 har snart nått sin slutstation och det är dags för min årliga resumé som sammanfattar året i ord och bild. Mina årskrönikor gör jag mycket för min egen del. Dom blir som en sammanställning av året som gått med länkar till årets inlägg men också lite nytt material. Ett sätt att gå tillbaka och reflektera över året som gått och det är alltid roligt att gå tillbaka och titta på gamla årskrönikor. Vill ni följa med på min årliga vandring är ni välkomna men en varning är på sin plats, det blir en lång promenad med många stopp på vägen …
J A N U A R I
Förutom en envis förkylning inleddes året med internetstrul. Efter felanmälan kom ett sms med följande text: ”felet verkar vara komplicerat och beror troligen på ett större fel i nätet. Vi skickar sms när felet är avhjälpt”. Så småningom blev det också avhjälpt men från slutet av december och en dryg vecka in på det nya året hade vi allt från ett svajande till obefintligt nät.
Den 7 januari var vi i Taxinge och promenerade. Ibland uppstår magiska ljus. Det här var en sådan dag. Taxinge slott skimrade som guld …
… och färgerna blev bara mer och mer intensiva för att till slut ge illusionen av ett landskap i brand …
Mer från den dagen går att läsa i detta inlägg.
Den 12 januari skrev jag ett inlägg där jag konstaterade att det var fredag igen. I det inlägget konstaterade jag också att vi hade många fåglar på besök och av dom var det rekordmånga gråsiskor …
Den 20 januari kom det en rejäl snöby …
… men när den dragit bort blev det en vacker vinterdag och vi tog en promenad vid Tullgarns slott …
… dagen efter var det en lika vacker dag och då drog vi (som vanligt) till Taxinge …
Bilder från dessa promenader plus lite annat finns i mitt inlägg ”Ord, tre bokstäver, innehåller ö”.
Den 26 – 29 januari var det dags för den årliga fågelräkningen ”Vinterfåglar inpå knuten”. Hela topplistan hos mig med bilder på varje räknad art finns redovisad i mitt inlägg ”Fågelräkning 2018 – vinnaren hos mig blev …”. Och vem blev vinnare hos mig då? Jo det blev blåmesen …
Men vinnare totalt i Sverige blev, som vanligt, talgoxen.
Och tillsammans med den lilla näpna mesen med blått huvud var det dags att lägga januari till handlingarna och vandra in i årets kortaste månad …
F E B R U A R I
Den 1 februari fick jag ett efterlängtat besök. För första gången kom det stjärtmesar. Naturligtvis var jag hel oförberedd och hann knappt få fram kameran. Men ett par bilder fick jag innan dom for vidare mot andra mål. Här är en av bilderna …
Den 5 februari skrev jag om ”Det första pirret i magen”. Det är nämligen vid den här tiden det börjar hända saker i uterummet som får mig att få ett lyckopirr i magen. Det är nu kameliorna börjar slå ut …
Efter att ha haft några dagar med isande och gråkalla vindar vaknade vi den 10 februari till ”En bra dag”. De kalla vindarna hade avtagit och vinter-OS i Pyeongchang hade inletts. Vid frukosten, som vi intog vid TV:n, såg vi Charlotte Kalla vinna guld i Skiathlon.
Den 12 februari skrev jag inlägget ”Sov du lilla videung”. Jag längtade efter vårens videkissar och läste i morgontidningen att det var 200 år sedan Zacharias Topelius föddes, närmare bestämt den 14 januari 1818. Hans text med uppmaningen om att videung ska sova vidare ett tag till, tonsatt av Alice Tegnér, har jag sjungit många gånger som barn … och även som vuxen …
Den 15 – 18 februari var det dags för antikmässa och jag var där för första gången. Tack Eva för att du fick med mig dit. Jag längtar redan till kommande mässa. Den blå vasen till höger i bild köpte jag där för att ha i mitt ”blå fönster” …
Den 17 februari fyllde min blogg 10 år. Det skrev jag massor om i inlägget”Idag fyller mig blogg 10 år! Tillbakablickar och framtidsplaner …”
Den 25 februari avslutades vinter-OS och Sverige slutade på 6:e plats i medaljfördelningen med 7 guld, 6 silver och ett 1 brons. Ett OS som bjöd på många spännande och härliga stunder framför TV:n.
Den 26 februari skrev jag inlägget ”Snart mars – då kom vintern”. Det snöade så mycket att jag knappt kunde skönja landskapet från fönstret …
… och månaden avslutades med rejält trafikkaos i våra trakter. De här braskande rubrikerna är från den 28 februari …
Och på sliriga vägar tog vi oss försiktigt bort från februari och halkade in i den månad vi gärna kallar den första vårmånaden …
M A R S
Den 7 mars var det plusgrader och vårkänning i uterummet och det skrev jag om i inlägget ”Plusgrader och kameliablomning”.
Sidensvansarna brukar alltid komma på besök, oftast i januari eller början av februari. I år hade dom inte synts till och jag trodde dom övergett oss. Men … kraftigt försenade dök dom upp, närmare bestämt den 11 mars …
Mer sidensvansbilder finns i inlägget ”Den 11 mars kom sidensvansarna”.
Flera hade frågat om jag inte kunde dela med mig av mina erfarenheter från mina många år med kamelior. Naturligtvis ville jag det och jag samlade dom i inlägget med den inte helt oväntade rubriken ”Erfarenheter från mina år med kamelior”.
Även om det var plusgrader den 7 mars så var för övrigt mars en kall månad där temperaturen allt som oftast bestod av tvåsiffriga minustal. Den 20 mars kl 17:15 inträffade vårdagjämningen men ute blåste iskalla vindar. Om det och lite mer skrev jag i inlägget ”Lite blandad marskompott”. Den uppburrade sidensvansen mot den isande blå marshimlen får representera den kalla marsmånaden 2018 …
Marskylan till trots. Den 22 och 23 mars besökte jag i varje fall årets första trädgårdsmässa, ”Nordiska Trädgårdar”.
Och söndagen den 25 mars vaknade jag till plusgrader. Det var en härlig dag med både promenad i Trosa och traditionell våffelmeny. Om den dagen skrev jag i detta inlägg.
Efter den soliga promenaden gick vi återigen in i en kall period. Och med mössa, halsduk och varm dunjacka sa vi hej då till mars och hoppades på att nästa månad skulle bli varmare …
A P R I L
April, april. Ja ibland kändes det som ett aprilskämt när jag såg bilder från andra trädgårdar i Stockholmsområdet där det tittade upp vårblommor och vårarbete pågick. Hos oss låg det snö, stenhård, iskall snö! Det skrev jag också om i inlägget ”Men inte hos mig”, daterat just den 1 april men där det också fanns med lite bilder från promenader i slutet av mars.
Den 2 april var det dags för ‘Cherie’ att förflytta sig från svalen till uterummet …
Den 7 april skrev jag det hoppingivande inlägget ”Vårtecknen samlar sig” och några dagar senare, den 11 april log blåsipporna mot mig ”I de soliga södersluttningarna” och jag såg även vårens första fjäril och vitsippa.
Den 14 april sken solen och vi hade grillpremiär …
Temperaturerna steg och den 21 april skrev jag inlägget ”Ett stänk av sommar” där jag konstaterade att termometern den 20 april visade på plus 26 grader.
Den 22 april visade jag stolt upp den första blomman på en av mina frösådda gula clivior som jag sådde i februari 2015 …
Om hur jag gjorde skrev jag i inlägget ”Cliviablomning – uppföljning 2 av mitt försök att så clivia”.
Och även om vi redan fått ett stänk av sommar så sjöng vi den 30 april som vanligt in våren och tog klivet in i den sköna månaden …
M A J
Maj detta år blev inte som maj brukar vara. Maj blev en sommarmånad och en stressig sådan. Mitt första inlägg kom inte förrän den 12 maj och hade den passande rubriken ”Tiden springer och jag hinner inte med”. Jag inledde inlägget med följande rader … ”Nu förstår jag varför vårens tid kallas ”springtime” på engelska. För våren den sprang iväg och in kom sommaren, springande den också och jag befann mig fortfarande kvar i vintern”.
Så var det. Maj blev en sommarmånad och allt jag brukar göra på vårvintern och våren inför sommaren fick jag göra under några stressiga veckor i maj. Dessutom hann jag med en resa till Dublin. Och den sista skälvande dagen i maj skrev jag en resumé som sträckte sig från den 12 till den 31 maj där allt detta finns med. Inlägget fick rubriken ”Innan allt blommat över”.
Ja blomningen var verkligen intensiv den här våren. Fruktträden blommade som aldrig förr och vi undrade om det skulle innebära att det blev mycket frukt. Hur det blev med det visar sig senare i årskrönikan. Och den här bilden får representera hela den sköna, blommande månaden maj i min trädgård …
Och med en undran om det här var den sommar vi skulle få gick vi vidare från maj in i midsommarmånaden …
J U N I
De ljusa nätternas månad, midsommarmånaden, järnnätternas månad, hur skulle den bli? Natten mot nationaldagen var det nära frost, endast plus 1,4 grader. De klassiska järnnätterna höll på traditionen. Om detta och lite annat skrev jag i inlägget ”Rådjur, blommande rosor och nästan frost”
Den 14 juni inleddes fotbolls-VM i Ryssland. Sveriges första match var mot Sydkorea och det blev vinst med 1-0. Skönt!
Och det var torrt i markerna. Det kändes oroligt. Skogsbränder började härja. Till skillnad från året innan så hade vi inte något bevattningsförbud i vår kommun. Däremot var det många andra kommuner i Sverige som hade det. Och vi uppmanades att spara på vattnet.
För att fåglar och pollinerare skulle få vatten ställde jag ut mängder med fat med vatten på olika ställen i trädgården. Här ses en blåmes ta sig ett dopp. På bilden syns också hur gul gräsmattan är …
Midsommar närmade sig och vädret gick in i en ostadigare fas. Den 19 juni blåste det enormt. Drivbänkar blåste av, krukor blåste omkull men som tur var klarade sig det mesta utan skador.
Inför midsommaraftonen verkade vädret bestämma sig för att följa sin vanliga ”tradition”, d.v.s. mulet, kyligt och regn Så här såg nämligen prognosen ut för midsommaraftonen den 22 juni …
Och visst blev det så, midsommaraftonen höll på traditionen.
På midsommardagen var det dags för Sveriges andra match, mot Tyskland. Nu gick det inte lika bra, Tyskland vann med 2-1. Nu skulle väl inte Sverige komma vidare från gruppspelet, eller?
Vädret blev varmare igen. Torkan fortsatte och vi längtade efter regn.
Den 27 juni var det dags för dom sista gruppspelsmatcherna. Sverige skulle möta Mexico och Sydkorea skulle möta Tyskland. Sverige gjorde vad dom skulle och vann med 3-0. Och inte bara det, Sydkorea slog Tyskland med 2-0 och i och med det så vann Sverige gruppen och Tyskland kom sist!
Segerrusiga och nynnande på nationalsången lämnade vi juni bakom oss och gick vidare in i högsommarmånaden …
J U L I
Den 2 juli var det dags för Tusen Trädgårdar och jag besökte två i Södertälje. Om dom besöken skrev jag i detta inlägg.
Den 3 juli spelade Sverige åttondelsfinal mot Schweiz och det gick vägen, Sverige vann med 1-0. Men i kvartsfinalen den 7 juli mot England blev det stopp. I ärlighetens namn hade dom faktiskt inte någon chans. England vann rättvist med 2-0. Men ändå, det var fantastiskt av det svenska landslaget att komma så långt som till kvartsfinal. Ett stort GRATTIS är på sin plats! Till slut blev det Frankrike som vann efter att dom besegrat Kroatien i finalen.
Den 8 juli skrev jag ett inlägg med titeln ”Blandad kompott”. Jag kunde konstatera att torkan fortsatte. Jag kunde också konstatera att det var ett enormt rosår och nedanstående bild från inlägget får representera rosåret 2018. Aldrig har ‘New Dawn’, som ses skymta till vänster i bild, blommat som denna sommar …
Och torkan fortsatte! Trädgården tynade bort mer och mer. Många blommor blommade som dom skulle men blommorna blev mycket mindre. Naturen såg på vissa ställen ut som om det vore höst. Om detta och en hel del annat skrev jag i inlägget ”Kanske … om det varit oktober”.
Och så var det skogsbränderna. Aldrig hade vi väl varit med om något liknande. Det dök också upp små bränder i närområdet. Det var nästan så man vande sig vid att känna brandrök. Det var totalt eldningsförbud, inte ens grillning på egen tomt var tillåten.
Vi vande oss vid att se följande varning hos SMHI …
Och även om det kom lite efterlängtat regn i slutet av månaden så kändes det bara som en droppe i havet. Den här bilden är från den 29 juli …
Så i fortsatt tryckande värme gick vi pustande ut från månaden juli och vidare in i de mörka sommarnätternas månad …
A U G U S T I
Det här blev inte bara de mörka sommarnätternas månad, det blev en mörk månad över huvud taget med flera tråkiga händelser. Jag skriver inte så mycket om det här i årskrönikan utan länkar istället till mitt inlägg ”Nu försöker jag se framåt” där allting finns nedskrivet.
En sak vill jag i varje fall poängtera här i årskrönikan. Se upp för fästingar! Se till att vaccinera er mot TBE och försök att ta bort eventuella fästingar så fort som det bara går. Borrelia som jag råkade ut för (finns beskrivet i mitt inlägg ovan) är en ytterst otrevlig sjukdom om man inte upptäcker den i tid. Men med hjälp av en bra läkare och antibiotika så blev jag botad och även om konvalescensen varit lång så är jag nu nästan återställd. Lite kraftlöshet och nackproblem är det som finns kvar (nackproblemen kan jag nog dessutom inte enbart beskylla borrelian för).
En typisk augustibild måste i varje fall få vara med. Den är tagen den 29 augusti då rudbeckior och solhattar äntligen blommade som vackrast …
Och med kvällar som blev mörkare och mörkare lämnade vi augusti bakom oss och gick vidare till den månad då vi skulle gå till val …
S E P T E M B E R
Säga vad man vill om den varma sommaren men oj så bra tomaterna trivdes. Det blev en rekordskörd och om detta skrev jag den 8 september i inlägget ”Tomattankar” …
Dagen efter, den 9 september, gick vi till valurnorna för att rösta i valet till kommun, landsting och riksdag.
Den 16 september skrev jag lite om vad som var ”Njutbart” just då. Bland annat njöt jag av höstanemonerna …
Den 23 september var det höstöppen trädgård hos Sanda Cottage. Ett väldigt trevligt initiativ och om besöket jag gjorde där skrev jag i inlägget ”Öppen höstträdgård hos Sanda Cottage”.
Natten mot den 24 september kröp temperaturen ner till plus 1,5 grader. Men vi klarade frosten. Men visst var det höst. Och det skrev jag också om i inlägget ”Höst med allt vad det innebär”. Bland annat finns svaret på frågan jag ställde mig själv i maj, då när fruktträden blommade så fantastiskt. Frågan var, skulle det bli en bra fruktskörd? Och svaret blev ett rungande JA! Skörden var enorm hos oss och alla andra. Och frukterna var helt utan angrepp.
Den 29 september klarade vi oss inte längre. Vi vaknade till frost …
September led mot sitt slut och ingen regering hade vi fått.
Och med känslan av att nu var verkligen hösten här på allvar, lämnade vi september och tog klivet in i den färgrika månaden …
O K T O B E R
En av de tråkiga händelserna som inträffade i augusti var att vår hund Lucy fick ett svårartat diskbråck som innebar att hon blev, i princip, förlamad i hela bakdelen. Men efter operation återhämtade hon sig väldigt bra och den 1 oktober var det dags för återbesök på Strömsholm. Veterinären (som också utförde operationen) berömde henne och sa att hon var en duktig hund och medicinskt helt återställd men att hon fortfarande hade en lång rehabilitering framför sig. Så här stolt såg hon ut efter berömmet hon fått från veterinären …
… och efter veterinärbesöket belönade vi oss alla tre med ett par härliga promenader i omgivningarna, bland annat besökte vi Kvicksund där denna bild är tagen …
Den 3 oktober visade sig denna vackra regnbåge …
Om hela Lucys resa och annat som hände under första oktoberveckan skrev jag i inlägget ”Första oktoberveckan är avklarad och nästa inledd”.
Den 11 till 15 oktober tillbringade jag ”Några dagar i den färgrika höstens sällskap”. Det var sådana där vackra dagar som man drömmer om och som man ibland har turen att pricka när kameran är med. Bilden nedan är en av många bilder från det inlägget …
Den 22 oktober skrev jag inlägget ”Just nu och just då” där jag följde samma plats i trädgården från den 18 oktober 2017 till den 20 oktober 2018. Och då detta är en årskrönika för 2018 och där jag nu befinner mig i oktober så är det väl lämpligt att illustrera inlägget med den bild som är tagen den 20 oktober 2018 kl 14:53 …
Oktober var också månaden då jag diskade alla krukor som hamnat på hög under hela sommaren. Över 600 krukor, här syns några av dom …
Krukorna hade jag samlat i mitt växtrum som såg alldeles för bedrövligt ut innan det blev städat …
… men efter städningen kan jag nu återigen sitta i min hörna och läsa trädgårdsböcker och frökataloger …
Och alla krukor står nu prydligt travade i väntan på nästa växtsäsong …
Oktober led mot sitt slut och ingen regering hade vi fått.
Vi lämnade vackra oktobers färger bakom oss och trädde in i …
N O V E M B E R
De första dagarna i november var soliga och fina. Den 3 november tände vi ljus på gravar och i minneslundar. Men sedan sveptes vi in i ett våtvarmt omslag. Tittade man på väderprognosen så sa den 99% luftfuktighet men inget regn. Ibland blev det regn och 100% men kändes som 120. Jag försökte leta fina motiv i november och det skrev jag om i inlägget ”Vackert i november” som innehåller en resumé av inledningen av november från den 3:e till den 10:e. Det blev promenader med Lucy som var perfekt kamouflerad bland höstlöven …
Det våtvarma omslaget fortsatte men i mitten av månaden visade sig den efterlängtade solen. Jag monterade på macrot på kameran och gick ut och tog några soldränkta novemberbilder. Om dom soliga dagarna skrev jag i inlägget ”Någon tände en lampa … plus lite ilska”. Ilskan bestod av att skjutandet av raketer plus avfyrande av smällare startat, redan i mitten av november. Från november till mitten av februari är det svårt att vara en liten skotträdd hund i vårt område.
Den 24 november iklädde sig trädgården ett tunt snötäcke och vacker rimfrost kantade träd och buskar …
Den 29 november bakade jag lussekatter …
Den 30 november vräkte regnet ner och det fina vinterljuset och den vackra rimfrosten var nu ersatt av grått mörker och regndroppar …
November led mot sitt slut och ingen regering hade vi fått.
Och med regnet smattrande mot rutan lämnade vi november bakom oss och gick in i julmånaden …
D E C E M B E R
I mitten av december kom det vacker julesnö igen. Det pratades mycket om vilka delar i Sverige som skulle få en vit jul. Den 17 december var det så här vackert …
Men ett par dagar senare hade ett nattligt regn tagit bort det mesta av snön. Visst var det fortfarande lite vitt kvar på marken men någon julstämning var det inte. Och sedan blev det återigen minusgrader och en isgata som fick vilken ishockeyrink som helst att verka sandad i jämförelse.
Jag hade i november köpt lite amaryllisar som jag hade ömsom inne, ömsom i uterummet för att försöka få dom i blom till jul. Det gick ganska bra. Fyra stycken blommade till jul och resterande tre kommer nog att blomma till nyår. De som blommade till jul var följande fyra …
‘Antarctica’
‘Picasso’
‘Nymph’
‘Dynasty’
Den 22 december fick vi besök av en ovanlig koltrasthanne. Han var inte helt svart utan hade lite vita fläckar. Det händer tydligen då och då. Han var i varje fall lika morsk som alla andra koltrastar och jag hoppas han klarar sig …
Den 23 var verkligen en mysig dag. Vi hade fixat det mesta redan innan och kunde gå omkring i vårt julpyntade och nystädade hus och bara njuta. Klä granen och göra i ordning skinkan i lugn och ro, lyssna på lite julmusik och uppesittarkväll. Lyssna på Jussi Björling när han vid midnatt sjöng ”O Helga natt” och i och med det förkunnade att det var julafton samtidigt som vi smakade av julskinkan. På kaklet i köket hade jag satt upp den gamla bonaden som jag minns från barndomen och som jag inte vill vara utan. Utan den, ingen jul! Så är det bara …
Och visst blev det en vit jul om än inte rimfrostvacker, trots minusgrader.
Nu går december och även 2018 mot sitt slut och … ja just det: Ingen regering har vi fått! Det blir istället något att skriva om i nästa års krönika. Tänk om det här hände i naturen, då skulle det kanske rapporteras på följande sätt (alla likheter med verkligheten och verkliga personer är naturligtvis bara tillfälligheter) …
I det lilla landet i norr, landet med de stora skogarna skedde i slutet av september en omröstning om vem som skulle bli skogsöverhuvud. Man röstade om löven. Men löven föll och det var ju inte så konstigt. Det gör dom ju alltid på hösten …
Då dök det upp en liten man i en blå ruta som försökte närma sig det stora röda blocket till vänster …
… men det skar sig direkt. Och det kunde man ju förstå. Den blå färgen mot det röda. Ingen bra kombination. Den lilla mannen i sin blå ruta fick helt enkelt vända om för att hitta andra vägar …
Men det gick inget vidare. Hos vissa var det parkeringsförbud. Ibland fick han höra att han var ute och cyklade och slutligen hamnade han i en återvändsgränd … Ingen väg framåt och omröstningen gick lika illa som för löven i september …
Ett grönt löv som fortfarande satt stadigt på sin gren försökte göra lite sonderingar …
Men inte heller det gav något resultat. Löven, som redan fallit en gång i september, gjorde ett nytt försök att bli skogsöverhuvud. Men det sa sig ju självt att det inte skulle fungera. Löven låg ju redan där på marken och det var långt kvar till lövsprickningen.
Det mesta kan just nu liknas vid ett magplask i den lilla plaskdammen där allt bara flyter omkring, lite huller om buller. Vilka ska alliera sig med vilka? …
En sak är i varje fall säker. Den mäktige tallmannen kommer att få mycket att jobba med efter nyår. Vad resultatet blir, ja det får vi som sagt se i nästa års krönika.
Och med denna lite skämtsamma avslutning vill jag önska er alla ett GOTT SLUT på 2018 och ett riktigt …
GOTT NYTT 2019!
Anita
