Jag tar en bloggpaus …

Hej alla därute i hösten. Det är morgon den 29 september och dimman ligger tät.Tog den här bilden strax efter kl 8 …

Jag vill tacka för alla kommentarer på mitt förra inlägg. Jag brukar alltid svara men har inte hunnit. Har lite mycket just nu och hinner inte blogga. Har inte hunnit kommentera hos er andra heller men har varit inne hos er och läst, även om jag inte lämnat något spår efter mig 🙂 Så för att slippa känna mig stressad har jag bestämt mig för att tala om att jag gör ett uppehåll i bloggandet. Men det är tänkt att vara tillfälligt, jag planerar att komma tillbaka någon gång senare i höst.

Jag har inte hunnit fotografera heller men för att inte blogginlägget ska bli helt utan bilder lägger jag ut några som jag tog på morgonpromenaden här hemomkring den 26 september. Även om jag går där varje morgon och många av mina gamla promenadstråk blivit förstörda av utökade köpcentra och inte alltför vackra bostadsområden så brukar jag försöka titta bortom det ovackra och hitta vackra detaljer. Och dom finns där, dom små, små detaljerna som kan få det att pirra till lite inombords …

Det var dimma även den morgonen men då var det vackert med solen som bröt igenom. Den här bilden är tagen från vår uppfart …

Några hus bort finns en liten stig upp i skogen. Stigen leder genom den lilla skogsbacken till gatan ovanför vår gata. Jag passerade grannens trädgård där jag hittade detta vackra motiv …

Morgonljuset i den lilla skogsbacken var vackert …

Fortsatte ut på en gångväg som går längs en hårt trafikerad väg. Dimman dolde en byggbod och annat byggrelaterat i bakgrunden och förgrunden var förtrollande …

Vemod … här låg förut en jättebra plantskola. Dom tog ofta in rariteter och mycket i min trädgård är köpt där. Det var inte bara en plantskola. Dom hade också planterat flera vackra träd bland annat en jättelik magnolia som alla njöt av på vårarna. Där fanns också en vacker Ginkgo biloba och andra unika träd. Så gick dom i konkurs, konkurrensen med större kedjor gick inte att stå emot. Köparen av marken började med att såga ner alla unika träd bland annat den vackra magnolian. Det enda som blev kvar var en tujahäck och några träd som stod längs kanterna. Det visade sig sedan att dom aldrig fick något bygglov utan nu står marken orörd. Nu har naturen tagit över vilket inte alls är fel men tänk om alla dessa vackra träd fått stå kvar. Men på höstarna så ger något av det som klarade sig från skövlingen ett eldorado av färg …

Fortsatte in i ett villaområde, Där finns en villa som har en vacker uppvuxen trädgård. Älskar att gå förbi den och hoppas dom som bor där kommer att bo kvar länge. Träden gifter sig med den omgivande skogen och den här morgonen gjorde sommaren sitt för att vara kvar men den färgrika hösten började göra riktade attacker …

Passerade en skogsbacke. En liten bit bort går stora kraftledningar, men dom behöver jag ju inte ta med i bilderna …

Och fortfarande hängde rönnbärsklasarna som vackra smycken …

Nu har jag kommit en bit till och gångvägen jag går på korsar en annan gångväg. Till höger skymtar ett trevligt bostadsområde där en av Lucys hundkompisar bor …

På väg ner mot det område jag bor i. Nu hade dimmorna lösts upp och solen sken från en knallblå himmel. Jag njöt av tre vackra björkstammar med en gammal berberisbuske i bakgrunden …

Nu har jag kommit ner till den lilla lekparken som ligger längst bort på vår gata. Den ligger i skogen och solen hade ännu inte nått dit men skymtade i bakgrunden …

Nu är jag nästan hemma. Passerar grannens flaggstång där vimpeln visar att det är totalt vindstilla …

Det var dom bilder jag hade. Nu vill jag önska er alla en bra fortsättning på hösten. Vi ses lite längre fram 🙂

Publicerat i Dagbok, Höst | 10 kommentarer

Den 23 september kom första frosten …

Hade inte tänkt skriva något inlägg idag, har fullt upp med tomataktiviteter men jag måste ju dokumentera att imorse vaknade jag till frost och minusgrader! Inte mycket, -0.8 men då avkännaren sitter vid fönstret där det kan sippra ut lite värme så kan det varit lite kallare. Men jag hade tagit in pelargonerna och kameliorna hade jag täckt med fiberväv (dom klarar nog i och för sig några minusgrader men för säkerhets skull). Men solen skiner från en klarblå himmel och det var en stilla och vacker morgon. Jag har inte varit ute på promenad men fick rapport om att det var frisk men skön luft.

I helgen däremot var vi ute på tidiga morgonpromenader. Lunchpromenaderna blev korta och bara hemmavid då vi hade en hel del andra aktiviteter att stå i. Men stilla morgnar, morgonljus och spegelblanka sjöar kompenserade det mesta. Naturligtvis blev det några bilder, kan ju inte låta bli …

Lördag morgon, den 21 september, morgonpromenad vid en, vid det här laget känd plats, Tveta. Vi började att gå ner mot vattnet och ett välbekant motiv fastnade på minneskortet …

Jag gick ner mot vattnet, förbi livbojen och zoomade in träden på andra sidan vattnet som stolt speglade sig i sjön …

Så gick vi över till den andra sidan sjön där färgerna var klara och speglingarna magnifika. Jag såg dessutom ”mina” stenar som jag tycker är så vackra …

Och jag kunde inte låta bli att leka lite med en bild, rotera den så att upp blev ner och ner blev upp …

Den här vyn är också välbekant och förevigades även denna morgon …

Mer morgonljus och speglingar …

Men inte bara vattenspeglingar är vackert. Ljuset som sipprar fram längs stigen är inte heller fel …

Höghusen i fjärran harmonierade med höstfärgerna den här morgonen …

Fascinerad av ljuset, som vanligt …

Djungelkänsla …

Så blev det söndag den 22 september. Totalt vindstilla. Lite lätta molnbankar låg och lurade och vi förstod att det gällde att vara tidigt ute innan molnen drog in. Vi åkte till den lilla sjön vid den stora bilfabriken.

På väg dit i den lågt stående morgonsolen …

Vi parkerade på en allmän parkering och promenerade mot sjön. En hel del skräp kantade vägen. Såg tråkigt ut förutom den här navkapseln som låg där och såg rätt snygg ut bland höstfärgerna …

En ormbunke, några lönnlöv och en liten blåklocksplanta i en bergskreva skapade ett eget konstverk …

Så kom vi då ner till sjön. Den var verkligen spegelblank och morgonljuset var magiskt …

Det röda huset med dess speglingar har jag tagit många bilder på. Börjar kännas lite tjatigt men jag kunde ju inte låta bli …

Och hittar man dessutom en sådan här magnifik trädstam att ha i förgrunden så …

När jag kom hem och tittade på de totalt spegelblanka bilderna kunde jag inte låta bli att ”leka” lite igen med en av bilderna. Här är världen rättvänd …

… och här är den ”upp och ner” …

Bryggan ser ut att hänga i luften, den går ut i vattnet men ser nästan ut som den går upp i himlen. Kunde inte låta bli att tänka på den gamla låten ”Stairway to Heaven” …

Vattnet som reflekterade himlen den här morgonen fascinerade mig. Notera soffan högst upp i bilden …

Här har jag ställt mig bakom soffan men nu är det inte längre himlen som reflekteras i vattnet utan berghällen och träden längs vägen, världen är föränderlig …

Men nu tvingade jag mig själv att vända blicken från sjöns speglingar. Nog skulle det väl finnas något annat motiv. Det gjorde det, den här stigen in bland träden såg inbjudande ut …

Det brukar vara många sjöfåglar här men den här morgonen såg jag bara ett par stycken …

Och nu började molnen dra in. Bara ett par minuter efter jag tagit den här bilden var det övermulet …

Och det får bli avslutningsbilden. Nu ska jag fortsätta med mina tomataktiviteter. Så småningom kommer ett skördeinlägg.

En skön vecka till er alla. Håller tummarna att frosten inte tagit dahliorna utan att ni fortfarande får njuta av skön blomning …

Publicerat i Färg, Höst | 8 kommentarer

Höstvernissage i galleri naturen …

Det är, när jag startar detta inlägg, måndagen den 16 september och klockan är strax efter 8. Solen skiner från en klarblå himmel. Vinden viner och får hela naturen att böja sig. Men förutom att naturen böjer sig i vinden börjar den även att producera konstverk efter konstverk. För nu är det dags, nu startar årets höstvernissage i galleri naturen …

Nu släpper sommaren taget, nu släpper den en del av sina löv och lämnar plats åt ljuset som nu kan börja sippra ner mot marken igen. Ljuset är just nu som en rännil, tunna stråk letar sig ner bland trädens grenar, ner till marken där gröna mossor eller höga gräs med vajande vippor tar emot. Ännu har inte många löv fallit till marken. Men när lövfallet ökar blir rännilen till en flod och ljuset träffar då löven med all sin kraft och får dom att glöda … men det är ett tag kvar tills dess.

Jag har varit på besök i höstsalongen de senaste dagarna. Jag har studerat konstverk efter konstverk. Tagit bilder har jag gjort … för det bästa med höstsalongen i naturens galleri är att jag fritt kan kopiera konstverken via min kamera, utan att bli anklagad för stöld.

Platserna är desamma men motiven skiftar ändå, skiftar i takt med naturens skiftningar. Men så är det i ett galleri, lokalerna är desamma men motiven skiftar …

Den 10 september, lunchpromenad vid Tveta …

… Vassarna börjar få färg, sommarens svalare nyanser får konkurrens av förhöstens något varmare. Vattnet är vackert, likt en mörk tjärn med gröna och ljusblå smycken utslängda över ytan …

Och så stannar jag till vid platsen jag alltid fascineras av. Det stilla vattnet med de tunna vasstråna som speglar sig i den blåskimrande vattenytan. Runt om lurar de mörka, nästan lite hotfulla siluetterna. Men mörkret har konkurrens, i kanterna syns ljuset …

Så vänder jag på huvudet, bort från vattnet med vasstråna och ser ett helt annat motiv. Mitt i den kvarvarande sommaren har hösten slagit till och färgat ett av träden i en gulorange kulör …

Det här trädet har jag passerat många gånger men aldrig tagit någon bild på. Tyckte det var dags den här dagen, snart kanske det faller i vattnet …

Blommor då. Fanns det några? Jodå, krukorna med de röda pelargonerna på grindstolparna glödde i höstsolen …

Och jag tror aldrig jag sett en sådan mängd med rudbeckior …

Och plötsligt såg jag ljuset som flödade, en absolut favorit i höstsalongen …

Den 14 september hade det börjat blåsa ganska rejält. Vi åkte till Tullgarn för där går det att hitta lä under de flerhundraåriga träden. Men först rundade vi slottet. På väg dit blåste det rejält kallt och färgskiftet i naturen började synas ordentligt …

Slottet i en något annorlunda vinkel …

Vi rundade slottet och gick in i allén. Hit nådde varken blåsten eller ljuset …

Vid kanalerna var det, som vanligt, också vindstilla …

Och här hittade jag rännilar av ljus …

De senaste dagarnas regn hade gjort gräset grönt och frodigt. Men myggorna hade blåst bort vilket var skönt, det här är normalt myggland …

Och visst är beige vackert, i varje fall när det står som en sky runt jättelika trädstammar …

Kamp mellan ljus och mörker …

Men här tror jag nog att ljuset segrat …

Den 15 september blåste det ännu mer. Vi åkte till skogarna runt Malmsjön för där brukar man kunna hitta lä och det stämde. Nu var motiven helt annorlunda. Från att promenerat i en anlagd slottsträdgård dagen innan så var vi nu i skogarna där naturen fritt fått agera anläggare. Och då blir det vackert. Det här motivet tilltalade mig mycket …

Och likt en jättelik orm krälade denna trädstam fram …

Älskar det vilda med fallna träd och gröna mossor …

Vi fortsatte mot den lilla viken. Solen lyste i gräsets vippor som kantade stigen där vi gick …

Så kom vi till den lilla viken där det visade sig vara lugnt trots den hårda vinden …

Här guppade sommarminnena i vattnet. När jag tittade åt ena hållet var färgerna dova och kylslagna …

Ett stilla vemod vilade över badflotten …

Men vände jag mig åt andra hållet var färgskalan en helt annan. Vemodet var borta, ljuset och färgerna flödade, sommaren dröjde kvar …

Här har säkert ätits många måltider under sommarmånaderna …

Och här går det fortfarande att sitta i solen, kanske ta en fika …

Precis när jag skulle ta bilden gick solen i moln och färgerna, som glödde när jag började ställa in skärpan, bleknade. Men även bleka färger kan vara vackra så jag behöll bilden trots att solen kom tillbaka efter ett tag …

Och som jag skrev inledningsvis fortsatte de hårda vindarna hela dagen den 16 september. På eftermiddagen började det dessutom regna. På kvällen klarnade det upp och natten blev kall. När jag kollade temperaturen klockan 6 idag, den 17 september var det bara +1,6. Jag kollade max/min på termometern och det var det kallaste det varit under natten. Nära frost men vi klarade oss. Skönt för jag har fortfarande tomater kvar att skörda. Dessutom står fortfarande kamelior och en del pelargoner kvar ute.

Den kyliga morgonen var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel. Jag tog kameran med mig och gick en vända i trädgården som nu börjar bli lätt bedagad. Men det var njutbart att gå omkring där i den friska morgonluften. Rosen ‘New Dawn’ fortsätter att producera blommor …

Och så blev jag väldigt lycklig för äntligen hade min ljust gula klematis börjat blomma. Jag har väntat och väntat och hade gett upp då jag äntligen fick se blommorna och massor av knoppar. Måste vara rekord att den inte börjar blomma förrän i mitten av september. Men den är verkligen värd att vänta på för blommorna har en utsökt limegul färg. Tyvärr är den svår att fånga på bild då blommorna sitter högt och jag är kort men ett par bilder fick jag till …

Sommarrudbeckian ‘Sahara’befinner sig just nu i sitt esse med alla sina olika sorters blommor. Här är en i närbild och andra ses skymta i bakgrunden …

Astern ‘Twilight’ fortsätter att blomma …

… och den använder jag som blå bakgrund i andra bilder. I nedanstående bild har jag ”målat flödigt” med den blå färgen …

… medan den här bara anas tillsammans med andra färger …

Matgruppen där många goda måltider intagits under sommaren står nu övergiven och väntar på att få flytta in på vinterförvaring i garaget …

Och den bilden får avsluta detta inlägg. Solen skiner fortfarande, vi närmar oss lunchtid och jag ska laga en fiskgryta med mycket tomater i. För tomater har jag väldigt gott om. I eftermiddag blir det marmeladkok igen på 1 kg gröna tomater. Mmmm, så gott! Det har verkligen blivit en favorit.

En fortsatt fin vecka till era alla!

Publicerat i Färg, Höst | 29 kommentarer

Förhöst, skördetider och barndomens kvarter …

Det känns onekligen höstlikt idag. Det är just nu, när jag startar inlägget, den 8 september, klockan är 18:00 och vi har varit på eftermiddagspromenad vid Taxinge. Det blåste riktigt kallt på sina håll. Jag tog ingen kamera med mig, behövde vila axlarna ett tag kände jag …

Det är dags för ett nytt samlingsinlägg. Har lite idéer till ”ett-ämnes-inlägg” men dom kommer senare i höst. Nu flyttar jag mig istället tillbaka i tiden till den 1 september

Mannen spelar ofta golf på söndagsmorgnarna så då går jag själv ut med Lucy. Den här morgonen tog jag kameran med mig men det är inte lätt att ta bilder och samtidigt hålla i ett hundkoppel med en hund som inte är det minsta intresserad av att matte ska stå still och fotografera. Inte på morgnarna i varje fall när hon har sovit en hel natt och riktigt längtar ut till alla dofter. Och det blev bara ett fåtal bilder. En fågelholk på en björkstam fångade mitt intresse …

Och där var dom, rådjuren som inte varit inne i min trädgård på hela sommaren. Nu var dom på väg in i en annan trädgård …

Tallar är så ståtliga och vackra. Och den här morgonen färgade morgonsolen stammen till en av dom i rödaste rött …

Även om augusti enligt bondepraktikan kallas skördemånad så är september den stora skördemånaden för mig. Den 2 september så torkade jag chili i ugn …

Och kokade tomatmarmelad på 1 kg gröna tomater (mer marmelad kommer det att bli) …

Den 5 september var det dags att soltorka tomater i ugnen. Den här gången gjorde jag lite annorlunda. Jag brukar bara torka tomaterna och sedan lägga dom i olja med vitlök, basilika och salt och peppar. Nu torkade jag dom tillsammans med några vitlöksklyftor, ett par basilikablad, droppade lite olja över och strödde ut flingsalt. Det gjorde att det doftade ljuvligt under torkningen och sedan åkte hela härligheten ner i en burk som jag fyllde upp helt med olivolja samt att jag la i lite mer vitlök och basilikablad. I veckan som kommer ska dom avsmakas i en krämig pastasås …

Den 7 september vaknade vi till regn …

… låga mörka moln och hårda vindar …

Den här dagen tog vi, som många gånger förut, vår lunchpromenad i bostadsområdet Rosenlund i Södertälje. Det är speciellt för mig för det var här jag växte upp, i ett litet hyresradhus på Frödingsvägen. Jag tror aldrig jag berättat om det tidigare eller visat några bilder så jag kände att det var dags …

På min barndoms gata känns det som tiden stått stilla vilket beror på att det här är en alldeles speciell kulturmiljö som bevarats i Södertälje. Området är ritat av byggmästaren och arkitekten Eric Sigfrid Persson från Malmö som var mannen bakom radhusområdet Friluftsstaden i Malmö. Det området blev så lyckat att han tog patent på idén och startade AB Svenska Friluftsstäder. I slutet av 40-talet stod radhusområdet på Frödingsvägen i Södertälje klart. Skillnaden mot Friluftsstaden i Malmö är att det där är tvåvåningshus medan det på Frödingsvägen är enplanshus. Men grundarkitekturen är densamma …

Ofta byggs radhus med entrén på en sida och uteplatsen på andra sidan. Det gör att grannens entré respektive uteplats ligger väldigt nära ens egen. Men i radhusen där jag växte upp är det en annan lösning. Där låg vår entré och uteplats på ena sida av huset medan grannarna vägg i vägg hade sina entréer och uteplatser på vår baksida. Det blev alltså väldigt avskilt trots att radhusen var små. Det skapade också en form av innergård med total avskildhet och ett varmt och skönt klimat …

Här är en nytagen en bild på radhuset där jag bodde (där den blå bilen står). De små fönstren på var sida om ingången och innergården tillhör alltså grannarna som har sina ingångar/innegårdar på ”baksidan” …

Och här syns hela längan med totalt sju lägenheter …

Till varje radhus finns en liten tillhörande gräsmatta och rabatter. Dom avgränsas med buskar. Utanför fortsätter gräsmattorna och dom räknas som allmänna och där lekte vi barn när vi var små. På den tiden var vi många ungar i området, nu bor inga barnfamiljer här längre, husen är för små, tiderna förändras. Men då spelades det fotboll och brännboll på de allmänna grönytorna och alltid var vi nära hemmet så föräldrarna kunde ha koll på oss. På bilden nedan syns exempel på de allmänna grönytorna …

Nu har jag förflyttat mig till det allmänna grönområdet på ”baksidan” av vårt hus. Dom här tre stenarna minns jag från när jag var riktigt liten. Den mittersta var ”min häst”. Dom låg alltså på baksidan räknat från oss. Men vi hade ju våra små fönster mot baksidan så när jag var där och red på ”min häst” kunde mamma ha koll på mig från fönstren …

Och nu tänkte jag förflytta mig tillbaka i tiden, till min ungdom. Tyvärr har jag väldigt få bilder från själva huset och … dom är i väldigt dålig kvalitét. Men här syns jag i varje fall en solig morgon. Mycket är sig likt. Det lilla badrumsfönstret, ytterdörren (som var gul då men idag är grå), Idag finns där också en ramp vilket inte vi hade …

Och här är jag stolt med mitt nytagna körkort och min fina, röda bubbla. Fast egentligen var det fönstren med fönsterluckorna jag skulle visa, dom ser likadana ut som idag …

Och så går jag ännu längre tillbaka i tiden för i ett av våra gamla album hittade jag den här bilden från tiden då området var på väg att byggas. Villorna till höger ligger på en angränsande gata, Jakob Borgmästares väg. Undrar just vad dom tyckte när dom började bygga radhusen där det förut säkerligen varit fina strövområden …

Tvärs över gatan där vi bodde låg Folkets park. Det tog ungefär 1 minut att gå dit när det var dans på lördagskvällarna. Det var dessutom uppträdanden där många kvällar under somrarna. Hollies, Tages, Hounds, Tom och Mick och allt vad dom hette som jag sett där under dom unga tonåren. Men vi stördes inte, vi var vana, det var inget konstigt, vi hade ju valt att bo där.

Så småningom svek publiken, andra attraktioner lockade och i början av 1990-talet revs de flesta byggnaderna, marken såldes och det blev bostadsområde. Ett väldigt trevligt bostadsområde dessutom. De hus som byggdes passade perfekt in i omgivningarna, dessutom bevarades mycket av grönområdena i gamla folkparken. På bilden nedan syns ingången där vi bodde (där den blå bilen syns till höger). Tvärs över gatan (som för övrigt heter Folkparksvägen) låg Folkparken och där ligger alltså nu ett bostadsområde som jag verkligen tycker harmonierar med den äldre omgivningen …

Givetvis återspeglar namnen på vägarna i området vad som tidigare fanns där …

Naturen i den allmänna parken bäddar in bostadshusen …

Höga ståtliga tallar har bevarats …

Bevarats har också dammen (väl instängslad så inga olyckor ska inträffa) …

… Brantingstatyn …

… och den lilla kiosken …

Men där dansbanan låg ligger nu lekplatsen …

Och där avslutar jag nostalgiavdelningen och förflyttar mig till morgonen den 8 september. Inledningsordet i mitt inlägg är ju förhöst och den här morgonen kändes det som just det. En rönnbärsbuske stod som en vacker bukett i morgondiset …

I skogen samsades sommaren och hösten …

Och jag avslutade promenaden med att besöka ”mina” björkar …

Hemma igen tog jag ett par bilder på den rikliga blomningen på framsidan av huset. Undrar om det någonsin kommer att blomma så här igen …

Och med dom bilderna avslutar jag också detta inlägg. Det är den 10 september och klockan närmar sig 10. Solen skiner och vi ska få ett tillfälligt besök av sommarvärme. Jag ska strax gå och öppna upp i uterummet, det blir mycket fukt där nu. Lite skörd av tomater blir det säkert också.

En bra fortsättning på veckan önskar jag er alla!

Publicerat i Chili, Dagbok, Höst, Matrecept, Nostalgi, Tomater | 22 kommentarer

Blandad kompott …

När jag börjar skriva detta inlägg är det onsdagen den 28 augusti 2019 och klockan är 15:08. Jag var just och kollade temperaturen och den visade +27 grader. Har just kommit in från en promenad och det var tryckande varmt. Tror kanske att värmen kulminerar idag men det återstår att se … jag kommer att jobba med detta inlägg i några dagar. Vad slutresultatet blir (både innehållsmässigt och temperaturmässigt) vet jag inte just nu, därför har jag gett det rubriken ”Blandad kompott” …

Jag flyttar mig i varje fall tillbaka i tiden. Söndagen den 25 augusti tog vi, som så många gånger förut, vår tidiga morgonpromenad vid Tveta. När vi åkte dit var det klart men låga dimmoln drog snabbt in och jag hann bara ta några enstaka bilder över sjön medan det fortfarande fanns lite färgnyanser kvar. Det här var en av dom …

Då sänkte jag blicken. Där låg sten på sten. Och jag tänkte i mitt stilla sinne att det nog inte finns två helt identiska stenar i världen. Varje sten är som en individ i sig. Jag har alltid sett stenar som konstverk …

Konstverk som man kan sätta samman till ett större konstverk, som här, i form av en mur …

Plötsligt såg jag vita hängmattor gjorda i nät. Kan det vara här älvorna tar igen sig?

Jag hade kanske kunnat fråga fåglarna som just flög över oss. För det heter ju ”det vete fåglarna”

Den 25 augusti på kvällen bestämde vi oss för att göra i ordning kaffe och mackor och åka till Tullgarn …

Vi satte oss vid ett bord och dukade upp. Jag tog ett par bilder på det jag såg. Mitt emot mig stod några mäktiga träd …

När jag vände mig om såg jag vattnet. En ensam segelbåt och en lika ensam björk gjorde att det i varje fall blev lite av en komposition …

Efter fikat gick vi en promenad i det gyllene kvällsljuset. Solen färgade husfasaden i en varmgul färg …

Djupa skuggor med stråk av flödande ljus, ett favoritmotiv både i verkligheten och att försöka fånga med kameran …

Den här kvällen gick vi för första gången upp i fågeltornet. Det brukar alltid vara en massa folk där och skåda fåglar men ikväll var det bara vi. Och inga fåglar heller för den delen. Men utsikten var hänförande …

Enorma svärmar med bland annat myggor var rätt besvärande. Har fortfarande många kliande bett. Här ett försök att fånga en av svärmarna i solljuset. Inte lätt att se men det är dom vita prickarna som ser ut som damm eller smuts på bilden …

Vid kanalerna var det ett dunkelt ljus, det mörka augustiljuset …

Några veckor ytterligare får nog de ståtliga fuchsiorna bo kvar utomhus …

Vid slottet vaktade de lika ståtliga lejonen entrén …

Nu var det dags att börja dra sig hemåt. Färgerna på himlen blev dramatiska …

Den sista bilden den här dagen tog jag från bilen …

På kvällen den 28 augusti när vi tog kvällspromenaden såg vi massor av blixtar runt omkring oss. Enorma åskväder lurade i fjärran men dom drog aldrig in över oss vilket vi var glada för. På morgonen den 29 augusti gick att läsa att det varit extrema åskväder i bland annat Sörmland med blixtnedslag, strömlöshet och bränder. Vi bor ju i Sörmland men klarade oss alltså. Men trots urladdningar och regn så var det fortfarande tryckande värme.

Den 29 augusti fick jag också meddelande om att kommunen tagit hand om dom dumpade soporna vi hittade i helgen och som jag skrev om i mitt förra inlägg.

Den här dagen prövade jag också att göra Bostongurka. Googlade och hittade massor med recept. Väldigt skiftande när det gällde mängd gurka, ättikslag och koktider så det fick bli en blandning av olika recept. Det här ingick i varje fall …

Hackade för hand och färdighackat blev det knappt 600 g inläggningsgurka, 75 g paprika och 130 g lök. Lite chili fick följa med också …

Lade lök och paprika i en kastrull och fyllde upp med vatten så det precis täckte. Kokade upp och lät rinna av i durkslag.

Ättikslagen gjorde jag på drygt 1 dl socker, 1 dl ättiksprit (12%), 1 tesked salt och 1 msk senapsfrön (en mix mellan flera recept). Kokade ihop den och tillsatte sedan allt ”grönt” (gurka, paprika, lök och chili). Lät det koka i 25 minuter (också det en mix mellan olika recept). Två burkar blev det …

Hur den smakar ska jag tala om i slutet av inlägget eller i nästa inlägg. Nu står burkarna i kylen och ”mognar”.

Den 30 augusti vaknade vi till en morgon med annorlunda luft. Lite friskare efter de senaste dagarnas tryckande värme. Jag tog en morgontur i trädgården som nu börjar bli lite bedagad. Men det finns undantag, rosen ‘William Morris’ är långt ifrån bedagad …

Men den här gula blomman var naggad i bladen …

Min aster ‘Twilight’ är svåråtkomlig och därför svårfotograferad …

Men den var bra att ha som bakgrund när jag tog en bild på den gula kornellen …

Temyntan är i princip utblommad. Men det är nu den är som roligast att fånga på bild …

Och så blev det den 31 augusti

Vi åkte iväg i arla morgonstund till den lilla sjön vid den stora bilfabriken. Här är mitt favoritställe när höstens färger glöder som mest och speglar sig i vattnet. Idag blåste det lite lätt och vattnet hade inga speglingar men jag letade upp lite färger ändå. Det här är en vacker plats och det är rätt fantastiskt att tänka på att vid denna lilla oas står mängder av bilar parkerade under vardagarna. Längs ena sidan finns en hårt trafikerad väg och på en annan sida löper motorvägen …

Det här är vad jag hittade den här morgonen …

På eftermiddagen firade Måsnarens koloniträdgårdsförening 40 år. Vi var där och gick runt och det var jättemysigt. Här hände också något roligt. I klubbhuset såg vi en hund som såg ut nästan precis som Lucy. Lucy är en blandras och vi vet inte vilka raser hon ”består” av. Ibland brukar vi se hundar som liknar henne men riktigt lika är dom inte. Men den här hunden, som också var en blandrastik, var väldigt lik henne. Enda skillnaden var att hon var vitare i ansiktet och pälsen var lite lurvigare. Lucys päls är också lurvig men vi klipper henne på sommaren och dessutom blev hon ju helt rakad för ett år sedan då hon opererade sig för diskbråck och pälsen har inte hunnit bli lika lång som den var innan.

Jag hade tänkt försöka ta lite bilder på Lucys ”Look-alike” men det var inte lätt för hon ville inte vara med på bild, dessutom var det väldigt mörkt i klubblokalen så bilderna blev suddiga. Den enda som blev något var denna …

Precis så brukar Lucy ligga. Nu var tanken att jag skulle ta en likadan bild på henne men att få en hund att lägga sig på ett speciellt sätt på beställning är ju dömt att misslyckas. Så det får bli en annan gång. När jag lyckas ska jag lägga ut dom två bilderna tillsammans. Nu får det bli en från arkivet istället …

Och så tog augusti slut och det blev den 1 september, höstmånad enligt Bondepraktikan. Morgonhimlen bjöd på ett vackert skådespel …

Och SMHI har gått ut och sagt att det kan bli värmerekord. Det återstår att se, det tänker jag inte skriva om här för då blir inlägget aldrig klart. Däremot kan jag tala om att vi avsmakat Bostongurkan! Och gissa om jag blev förvånad när den faktiskt smakade som Bostongurka men godare! Min ”recepthöftning” fungerade alltså …

Nu slutar jag inlägget! Ha det så bra därute!

Publicerat i Dagbok, Matrecept, Naturbilder, Skördetider, Sommar | 24 kommentarer

Augusti, mellan sommar och höst …

När jag börjar skriva detta inlägg är det den 24 augusti och klockan är 18:43! När jag slutar kommer det kanske fortfarande vara samma datum men ett betydligt senare klockslag! Men det kan också var så att tiden rullat fram en bit och vi nått 25 augusti … just nu vet jag inte men i slutet av inlägget vet jag …

Återigen blir det lite av ett dagboksinlägg, en form som just nu passar mig bra …

Den senaste tiden har det kommit en hel del regn vilket vi är enormt tacksamma för. Efter att i princip stått stilla så växer nu gräset bara man vänder sig bort en liten stund …

Den 19 augusti lierade sig solen med regnet och resultatet blev en regnbåge …

Den 20 augusti vaknade jag till imma på fönstren. Det gillar jag för då kan jag få ett gratis mjukt filter till höstanemonerna som växer utanför arbetsrummet. Endast delar låg i skärpa. Den första bilden tog jag med vägens asfalt som bakgrund och fick då en blåtonad bakgrund …

Nästa bild tog jag med vår syrén ‘Palibin’ som bakgrund. Här valde jag att beskära bilden och tog bort det som låg i skärpa och valde att bara ha kvar det som låg i oskärpa. Detta för att skapa en bild som skulle kännas som en akvarellmålning …

Och den tredje bilden fick den japanska lönnen som bakgrund och fick då en varmare nyans …

På kvällen, fortfarande den 20 augusti, åkte vi till Taxinge för att gå vår kvällspromenad. Väderprognosen lovade uppehåll men när vi kom dit började det regna och vi fick ta skydd under ett träd då paraplyerna låg kvar hemma. Jag passade på att ta en bild …

Regnskuren varade inte länge. Solen började anas och när vi gått en bit fick jag se ett fantastiskt ljusfenomen på himlen. Kändes nästan lite utomjordiskt …

Det var massor av ungdomar i slottsparken, säkert ett 100-tal. Dom pratade engelska med amerikansk accent. Några vågade sig på att bada, andra stod i klungor och pratade och några (säkert ett 30-tal) stod och sjöng. Det dom sjöng var väldigt bekant, nämligen Abbas ”Mamma Mia”. Vilka dom var och vad dom gjorde där vet vi inte för vi lyckades inte möta någon som vi kunde fråga men dom gav ett väldigt trevligt intryck, vi blev glada av att se och höra dom. Så trevliga!

Efter regnskuren gick vi en promenad. När jag tittade mot badplatsen glittrade solen i vattnet och björkarnas löv kändes plötsligt så ljusa och genomskinliga, så där som dom gör i den tidiga våren …

Men det var inte vår, det var i gränslandet mot höst och när vi gick åt andra hållet blev ljuset helt annorlunda. Plötsligt var det dovare. Plötsligt var ljuset mörkt, så där som det blir i augusti …

Änderna kom simmande mot oss som mörka siluetter när vi gick ut på bryggan …

Morgonen efter, den 21 augusti, tog jag en bild på blyblomman som nu öppnar blomma efter blomma …

Jag gick också ut en sväng i trädgården och tittade till solhattar och rudbeckior …

Jag växlade också några ord med ‘William Morris’, min enda Austinros, som bestämt sig för att det faktiskt är ganska bra att bo i min trädgård …

Den 22 augusti, klippte jag bort massor av blad på mina tomater för jag vet inte vilken gång i ordningen. Det är en otrolig mängd med tomater i år men dom tar väldigt långt tid på sig att mogna. Men veckan som kommer ska det bli varmt och soligt så då kanske dom kommer igång …

Den 23 augusti kom ett konstigt regn. Solen sken för fullt och regnet öste ner. Det märkliga var att solen sken i regnet, kan inte riktigt förklara hur det såg ut. Försökte fånga det på bild … det gick väl så där …

Tidigt på morgonen den 24 augusti åkte vi till Måsnaren för att ta vår morgonpromenad. Det första motivet är en plats där jag en gång tog en bild som jag vann en fototävling med. Den gången var morgonen magisk. Idag var den bara ordinär men här var platsen …

Därefter gick vi till koloniområdet. Det ligger väldigt vackert ned mot sjön …

Sjön låg där så vacker i den tidiga morgonen …

Vi passerade utedassen … hur var det nu med dasspoesin … ”Här kan du bekymren tänka över, tills en annan din plats behöver” …

Tagetes vid en grind i motljus …

Sex sommarblommor i en zinkhink (säg den ramsan sex gånger snabbt om ni kan) …

En i mitt tycke väldigt rolig skylt …

En gungstol på en veranda …

Och plötsligt insåg jag att jag börjar bli gammal fast jag inte känner mig så. Jag minns innan koloniområdet kom till, när det bara var en äng … och nu firar dom 40 år!!! Jösses! Visserligen vandrade jag på ängen i min ungdom men ändå …

Jag visar ofta bara de fina motiven i mina inlägg. Men det finns en annan sida som jag ser på mina promenader. Vid koloniområdet är det trivsamt och där går jag gärna men bara en bit bort är det annorlunda. Vi går aldrig där men den här morgonen kände vi att vi ville se hur det såg ut på den plats som en gång var fantastiskt vacker …

Jag minns när det fanns en gård som låg vackert ner mot sjön. Den var omgiven av vackra gräsmattor och unika träd. Ett tag var där kaféverksamhet. En riktig idyll. Men så såldes allt och inget blev sig likt. Först fälldes alla unika träd. Så förföll det vackra huset och till sluta brann det ner en natt. Nu är hela tomten full med sly och det enda som finns kvar som minner om forna glansdagar är flaggstången …

Går man närmare kan man se resterna av det en gång så vackra huset …

När jag tog ovanstående bild kände jag en stank. När jag vände på huvudet såg jag varför. Platsen används tydligen för att dumpa sopor …

Och inte blir man glad av detta klotter på dörren till det som en gång var en ladugård …

Men bara ett par dm från sopor och klotter såg jag den friskaste grönska. Härligt att naturen i varje fall tar för sig och inte låter sig nedslås …

När vi gick tillbaka mot bilen gick vi längs vägen. Några björkstammar mot en berghäll fångade min uppmärksamhet …

Innan vi kom fram till bilen tog jag en bild på en rönn. Det är väldigt mycket rönnbär i år och det måste ju dokumenteras …

Så åkte vi hem och åt en god lördagsfrukost. Efter lunch var det dags för promenad igen. Men först åkte vi till Lucys favoritaffär för att köpa lite hundgrejor. Hon älskar att gå omkring därinne. Det ligger godis i höjd med hennes mun, hon nosar men försöker aldrig att äta något. Hon vet att hon inte får. Men när hon kommer till kassan sätter hon sig och viftar på svansen för där vet hon att det vankas godis 🙂

Favoritaffären ligger nära en rondell som är en favorit hos mig. Den blommar från tidig sommar till sen höst. Just nu ser den ut så här …

Och nu måste jag passa på att ge en stor eloge till Södertälje kommun som har satsat stort för att gynna våra pollinerare. Dels i många rondeller som den ovan men dessutom har det anlagts ängsmark på många ställen. Förutom att det är bra för pollinerarna så är det fantastiskt vackert. Jag har njutit av stora fält av bland annat blåklint och vallmo.

Lunchpromenaden tog vi i ett bostadsområde som heter Pershagen. Det ligger fint vid vattnet. Det var nu väldigt varmt och det blev bara en kort promenad. Och det blev bara en bild tagen och tur var väl det, annars hade jag väl aldrig blivit klar med detta inlägg …

Tiden rullade på och det hann bli den 25 augusti innan inlägget var klart! Vi har varit ute på en skön morgonpromenad vid Tveta. Det verkar bli en varm dag. Typiskt för augusti är morgondimmorna som drar in och molnen som bildas. Dom brukar dock skingras framåt dagen. Det känns att vi går mot höst men i veckan lovas riktigt varmt väder. Ett sista stänk av sommaren …

Nu återstår bara att önska er alla en skön söndag och en skön kommande vecka!

Publicerat i Dagbok, Foto allmänt, Vandringar | 26 kommentarer

Lite bloggförändringar …

Jag har senaste månaden befunnit mig i ett tillstånd som jag kan kalla ”bloggförlamning” eller ”blogglåsning”. Det är därför jag varit så osynlig. Har börjat att skriva inlägg och jag har läst andras inlägg och tänkt kommentera men av någon anledning inte orkat fullfölja. Och ju längre tid som gått, ju svårare har det blivit. Som ett berg omöjligt att bestiga. Vet inte riktigt varför men ibland kanske det kan bli så, i varje fall har det blivit så för mig.

En av orsakerna är att jag låst fast mig själv i att jag borde försöka komma på intressanta trädgårdsinlägg för jag har ju en gång bestämt att min blogg mest ska handla om trädgård. Men med tiden förändras förutsättningarna och jag har inte längre så mycket att skriva om när det gäller trädgården. Jag har inga rariteter, inga spännande nyinköp eller projekt att visa upp. Bara samma gamla rabatter med samma gamla växter och … det är ju precis så jag vill ha det! Min trädgård och jag har nått mogen ålder och vi ska nu tillsammans åldras i en lugn och behaglig takt. T.ex går vi till frissan, jag och min trädgård. Ibland klipper vi oss men skillnaden är att jag klipper det som växer på huvudet medan trädgården får häcken ansad. Ibland känner vi oss lite vissna och tråkiga men med extra god näring och tillräckligt med vatten kommer vi tillbaka. Ibland måste vi rensa i rabatter/garderober och ibland … men inte lika ofta som förut, tillkommer lite nyheter. En ny tröja, en ny perenn. Men inte tillräckligt för att det ska bli spännande inlägg i en trädgårdsblogg, bara ett litet inlägg då och då …

Så för att ta mig ur denna bloggförlamning har jag bestämt följande:

Min blogg kommer från och med nu att bli en blogg med blandade inlägg. Ibland blir det inlägg om trädgård, ibland annat. Men främst kommer det att bli en foto/naturblogg med lite filosofiska texter! Foto är mitt stora intresse och jag älskar naturen, var naturen än befinner sig. Dessutom har jag alltid tyckt om att uttrycka mig i små filosofiska textrader.

Bloggen är också min dagbok så ”dagboksformen” (som jag använt mig av den senaste tiden) passar mig bra och kommer nog att finnas i många av inläggen. Det mesta jag skriver och fotograferar är för mig själv men om någon annan vill följa med i mina fotovandringar är det naturligtvis bara roligt. Ni är så välkomna!

Namnet ”De fyra blomsterhaven” behåller jag. Det stämmer ändå rätt så bra då jag ofta rör mig i ”det fjärde blomsterhavet”, naturen därute!

Så när nu detta är sagt är det dags att titta igenom de bilder jag tagit den senaste månaden. Många bilder och blandad kompott blir det och faktiskt, en hel del trädgård! Egentligen blir bloggen rätt lik som den varit den senaste tiden. Men nu är det mer ”officiellt” att det inte längre är en trädgårdsblogg utan en blogg med blandade inlägg 🙂

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 20 juli var det en riktigt varm dag och vi tog lunchpromenaden vid Mälarens solglittrande vatten för att få lite svalka …

Djungelkänsla infann sig när vi kryssade fram bland kirskål och hallonsnår (hallonen var för övrigt utsökta) …

Vi vandrade längs skogsstigar där sol och skugga gick hand i hand …

Och i strandkanten låg detta ”odjur” som Lucy vägrade att gå nära …

Den 25 juli tog vi kvällspromenaden vid Taxinge. Det var fortfarande många som badade i den varma sommarkvällen men caféet hade stängt för dagen och stolar och bord stod prydligt på sina platser, redo att möta nästa dags anstormning …

Kvällsljuset kastade gyllene stråk över gräsmattorna …

Och plötsligt såg jag hur solen kastade en spotlight på lite gräs på stigen framför oss när allt annat låg i skugga. Älskar när jag bjuds på sådana motiv …

En glittrande solkatt omfamnades av grenarna i ett av strandkantens små träd …

Runt soluret växte en skog av gyllene sommarrudbeckior …

Två män i en båt (hm, låter det inte som en bok eller filmtitel? Eller var dom tre?) …

Den 28 juli var det dags för picknick vid Tullgarns slott. Vi hittade ett bord i skuggan med slottet som bakgrundskuliss …

Efteråt gick vi en promenad. Kanalernas vatten hade blivit grumliga men vyerna var fortfarande vackra …

Lucy älskar våra utflykter, visst syns det väl att hon skrattar …

Den 2 augusti när jag kom ut i uterummet så hade en av mina tomatplantor ramlat omkull och massor av tomater hade fallit av och låg spridda på golvet. När jag vägde dom så visade det sig vara ett halvt kilo. Dom var alldeles för omogna för att ligga och eftermogna så jag letade efter recept på tomatmarmelad och gjorde det. Tillsammans med ingefära och citron blev den riktigt god och till och med jag (som inte tycker om marmelad) har ätit av den …

Den 6 augusti vaknade jag till sommarens första dimmorgon …

I trädgården har både bra och dåliga saker hänt. Till den tråkiga sidan hör plommonträdet som dött. Men medan ett träd dött så har all annan växtlighet blivit enormt frodig. Buskarna som vi har som skydd mot rådjuren har blivit höga och väldigt täta …

Det har inneburit att för första gången på 22 somrar har vi inte haft rådjursbesök och floxen har därför för första gången blommat med sina ”huvudblommor” (de som rådjuren förut alltid ätit upp). Floxen är inte bara vackra att se på, dom doftar också. Den här sorten, ‘Blue Paradise’ doftar något enormt av viol. En del av er kanske minns violtablettaskarna. Som dom smakade, så doftar floxen!

Inte bara floxen blommar rikligt i år. Det gör även solhattar och solbrudar …

Det gör att humlor och fjärilar stortrivs och det gör jag också för då kan jag försöka fånga dom på bild, vilket inte är lätt. Dom vill ju inte sitta still och inte på de blommor jag vill. Men skam den som ger sig! Här är i varje fall några bevingade bilder …

Men amiralen föredrar vitlysingen …

Den 17 augusti vaknade vi till en ljum och skön morgon. Vi tog morgonpromenaden vid Tveta. Den här gången var det inte sjön Måsnaren som hamnade så mycket i blickfånget. Endast ett par bilder över vattnet denna morgon …

Den här slingrande kamraten höll jag på att trampa på. Vi är inte några experter på att se skillnad på huggorm och snok men är rätt säkra på att det här var en snok, tror inte huggormen har några ljusa fläckar på huvudet …

Allén ner mot Tveta kyrka började skvallra lite om att hösten väntade ett par veckor bort. Längs trädens fötter hade gula löv samlat sig och ett och annat gult stråk skymtade i trädens grenverk …

Vid Tveta kyrka finns väldigt vackra planteringar. Det är som att besöka en vacker trädgård eller park …

Men trots att rabatterna är vackra och fint planerade så är det ändå naturens egna arrangemang som ofta får mitt hjärta att klappa lite extra. När jag vände på huvudet, bort från de överdådiga rabatterna, såg jag ett mycket enkelt men vackert motiv i soldiset vid vägkanten …

Eller detta vildvuxna fält där allt som växer får härja som det vill

Eller som här, när morgonsolen leker i skogsbrynets gräs …

Slutligen kan jag konstatera att blyblomman nu börjat blomma med sina rent blå blommor. En av mina fotofavoriter …

Jaha, då var första inlägget avklarat i min blogg som nu officiellt är en blogg med blandat innehåll och många foton! Det känns bra! Nu ska jag försöka börja blogga igen, förhoppningsvis lite oftare än vad jag gjort den senaste tiden. Men jag har också bestämt mig för att skynda långsamt för att verkligen känna att jag tar mig ur bloggförlamningen. För en sak är klar …

Jag vill verkligen fortsätta att blogga!!!

En trevlig vecka till er alla!

Och jag länkar till TrädgårdsFägring för det var ju faktiskt en hel det trädgård med i inlägget … 🙂

Publicerat i Blyblomma - Plumbago auriculata, Fjärilar, I trädgården, Naturbilder, Phlox Paradise Blue | 25 kommentarer