Höst med allt vad det innebär …

Inatt kröp temperaturen ner till 1,5 plusgrader. Fikon, citrus och kamelia fick fiberväv som skydd igår kväll. Men frosten slog alltså inte till även om det var nära. Idag blåser kalla vindar från norr. Det är bara att konstatera, det är höst med allt vad det innebär …

Höst innebär skörd. I år har ju skördarna varit väldigt rikliga av både äpplen, tomater, chili och paprika. En del av chilin torkar jag i ugn. På bilden ses ‘Fish pepper’ till vänster och ‘Long red Cayenne’ till höger, redo att inta ugnen som jag har på varmluft och 90 grader …

Den torkade chilin förvarar jag mörkt i glasburkar. ‘Fish pepper’ använder jag mycket till fisk (den har fått sitt namn just för att den passar så bra till fiskrätter) medan ‘Long red Cayenne’ får malas till pulver med jämna mellanrum. Inte allt på en gång, då finns risken att den klumpar sig …

Min absoluta ostfavorit har jag skrivit om i tidigare inlägg. Den heter ‘Jamaican Bell’. Den har mognat tidigt år och jag har säkert redan 50 ostfyllda i frysen. Dom är vackra där dom mognar i uterummet en efter en …

Jag skördar kontinuerligt, fyller dom med ost och lägger i frysen …

Och äpplena ramlar i drivor nu i de hårda höstvindarna. Dessvärre är dom flesta inte riktigt mogna ännu. Men dom som mognat hyfsat och är fina och oskadade tar jag in …

… och lindar in i papper och lägger i matkällaren. Den här sorten (okänd tyvärr) lämpar sig egentligen inte för lagring men någon månad brukar fungera …

Jalapeño har jag massor i år. Jag hackar, styckfryser och lägger det frysta hacket i fryslådor. En del skär jag i ringar som jag använder till hamburgare under vintern. Lägger ca 5-8 (beroende på styrka) ringar på ett hamburgerbröd och sedan på med själva hamburgaren plus lite valfri topping …

Då frosten kryper närmare har det blivit dags att skörda de sista tomaterna. Vintertomaterna ‘Ponderosa’ skördade jag här om dagen …

Dom är långt ifrån mogna ännu och kommer att ätas i vinter. Ska bli jättespännande att se hur dom smakar och hur dom går att lagra. Det känns att skalet är kraftigt. Dom känns gedigna på något sätt. Inte för små heller, dubbelt så stora som en vanlig körsbärstomat. Nu hänger dom som vackra prydnader i vardagsrumsfönstret …

I köksfönstret ställde jag upp lattemuggarna (med kryddor) och den lilla skålen på fot (med tomater) som jag köpte i somras i Mariefred. Dom ska inte stå så här på rad, det här var bara för dokumentation …

För övrigt så är ytterligare ett fikon på gång att mogna …

Några macrobilder från trädgården får avsluta detta höstinlägg …

… i skuggorna gömmer sig en blå höstaster …

… långt inne i rhododendronsnåret hittade jag en blå klematis. Vilken sort det är har jag inte koll på. Planterade flera olika blå bredvid varandra för många år sedan …

… på min doftbänk har hösten börjat samla sina nedfallna prydnader …

Ett ensamt nypon njuter i solens strålar …

… rönnspireans blomma lyser vit …

… en misslyckad bild på en näva fick bli en abstrakt komposition …

… och rosorna fortsätter att blomma. ‘William Morris’ har knoppar på gång …

… som så småningom kommer att öppna sig och bli så här vackra …

… i uterummet kommer det att blomma länge till, säkert fram till jul, bland annat blommar fuchsiorna …

Det här inlägget tänkte jag att det passade in på temat i TrädgårdsFägring för vecka 39 som är ”Höstbestyr”. Lite annat höstmys blev det den 23 september då jag besökte den här trädgården …

Sanda Cottage hade alltså öppen höstträdgård. Ett mycket trevligt initiativ. Jag var bara där en liten stund men hann ändå ta några bilder. Men dom kommer i ett senare inlägg i veckan.

Nu återstår bara att önska er alla en skön kommande vecka.

Annonser

Njutbart nu …

Idag tänkte jag haka på temat ”Njutbart nu” i TrädgårdsFägring, samlingsplatsen för oss som gillar att blogga om trädgård.

Men jag tänkte börja med att rapportera status om min Borrelia. Jag åt sista antibiotikatabletten (Doxyferm) i torsdags morse. Jag har med bävan väntat på om smärtorna skulle komma tillbaka. Först fick jag faktiskt ont igen i vänster ben och skinka (där det startade) och blev väldigt orolig. Men det klingade av igen och nu har jag ingen smärta alls. Däremot är jag väldigt trött i musklerna. Kan inte beskriva det på något annat sätt. Minsta ansträngning gör att jag tappar kraften helt. Men enligt läkaren är det inte konstigt och jag tror inte heller att det är det. Det var ju i musklerna den fruktansvärda smärtan satt och dom har naturligtvis blivit påverkade. Jag kan bara pyssla med enkla saker men å andra sidan så finns det många enkla saker som kan vara njutbara. Och då fick jag en bra övergång till mitt inlägg … Njutbart nu! 🙂

Njutbart är att orka gå promenader i omgivningarna igen. Visserligen sakta och inte så långa men ändå … promenader! Njuta av en dimmig morgon där gatlyktan sedan länge släckts och där solen istället börjar bryta igenom dimmolnen …

… under samma promenad kunde jag njuta av den första ljungen …

… fast mindre njutbart är de spår som sommarens små bränder i vårt närområde lämnade efter sig. På många ställen syns eldskadade träd …

Men när solen till slut bryter igenom dimman och låter sina strålar lysa längs varje grässtrå i skogsbacken … då njuter jag …

Mozzarella med egna körsbärstomater i olika färger, egen chili fylld med ost och som fått gratinera i ugnen njuter jag av då och då den här tiden på året …

Och så var det alla äpplen. Äppelchips med kanel är väldigt gott. Det värsta är att dom knappt hinner hamna i burken. Dom är så himla goda. Men jag var ju tvungen så jag kunde ta en bild 🙂 Äppelchips gör jag i princip varje dag …

Och ytterligare ett fikon har mognat. Det ska jag äta med andakt och riktigt njuta av …

Men mest av allt njuter jag av att gå ut små stunder i trädgården med macrot på kameran. ‘Rhapsody in Blue’ blommar för fullt. Faktiskt mycket blåare i verkligheten …

Och ‘Stanwell Perpetual’ inte bara blommar, hon doftar ljuvligt också …

Nävan ‘Rozanne’ har fått påhälsning …

Och glad är jag över sommarrudbeckian ‘Sahara’. Den blommar för fullt nu och nästan alla blommor är olika. Men färgerna är varma och trivsamma och passar tillsammans med solhatten ‘Magnus’ …

Höstanemonerna har nästan blommat över och jag har inte tagit en enda bild. Det fick bli tre bilder i inlägget, för det är nog de sista för i år …

Den blå floxen fortsätter att blomma …

Den gillades av någon form av svärmare. Tyvärr var den helt omöjlig att fånga på bild men visst kan man ana den, till vänster i den överexponerade röran …

Zinniaplantorna åt rådjuren upp. Men dom sköt nya sidoskott och blommar nu för fullt. Blommorna är små och oansenliga men lyser ändå upp …

Temyntan har egentligen blommat över men en och annan eftersläntrare syns glöda i rabatten …

Och sommarmjuka pasteller i september är väl aldrig fel, astern ‘Twilight’ ser till den saken …

Medan denna tagetes lyfter fram höstens nyanser …

Och vitlysingen är nu så gott som utblommad och har nu som enda uppgift att hjälpa till att skapa en abstrakt bild …

Och långt är det kvar till vinterns snö. Snöfallet får istället clematis ‘Summer Snow’ stå för …

Slut på blommor att fotografera! Vad gör man då? Tja, man kan alltid ta en bild på ett blad, i synnerhet om man samtidigt får med ett litet, litet kryp. Såg det inte förrän jag tittade på bilden i datorn …

Avslutningsbilden får bli en fortfarande typisk bild. En äppelgren som hänger nedåt av äpplenas tyngd …

Och på tal om äpplen. Nu ska jag njuta av en bit mazarinkaka med äppelfyllning. Till det vaniljsås. Kvalificerar definitivt in som … njutbart nu …

Önskar er alla en skön kommande septembervecka.

Tomattankar ….

Först vill jag börja med att tacka för alla fina kommentarer och mail efter mitt förra inlägg. Det värmde i hjärtat. Jag mår bättre för var dag som går. Har ätit drygt hälften av antibiotikakuren och hoppas och tror att den ska ta bort alla otäcka Borreliabakterier. Fortfarande är tröttheten det som är värst men också den blir bättre för var dag som går. Har ingen värk alls längre förutom i nacken. Men det kan å andra sidan bero på att det blivit väldigt mycket stillasittande de senaste veckorna. Nog om det, nu ska jag prata tomater …

Jag har odlat tomater i många år och har samma antal plantor varje år. Skörden brukar variera och jag minns att år 2013 hade jag ett rekordår. Men det rekordet har slagits med råge i år. Vilket tomatår! Jag skördar och har nu tomater överallt. I skålar, på fat, i fönstren …

På kul så odlade jag i år körsbärstomater i olika färg, röd, gul, grön och svartröd. Kul med dom olika färgerna i sallader men dom röda (Maskotka och F1 ‘Swet’n Neat Cherrie Kisses’) är ändå dom jag tyckt smakat bäst, då främst ‘Maskotka’ som jag odlat i många år …

Jag har också, för första gången, prövat att odla det som brukar kallas för vintertomater. På fatet syns två av sorterna, ‘Principe Borghese’ (den röda) och ‘Vesuvio Giallo’ …

Dom här två sorterna mognade väldigt tidigt, redan i juli och har legat på fatet sedan dess. Det är en liten test att se hur länge dom klarar sig. Dom är fortfarande som färska så dom verkar väldigt hållbara. Och naturligtvis har jag också ätit av dom och använt dom i matlagningen. Tycker dom är goda, i synnerhet ‘Vesuvio Giallo’. Men, jag hade velat att dom skulle mognat lite senare för att kunna ha dom till vintern …

… och då kommer vi till nästa vintertomat, ‘Ponderosa'(bilderna är tagna idag) …

Det här är perfekt. Precis vad jag var ute efter. En tomat som ska vara hållbar och som mognar sent. Massor med klasar att ta in och hänga i fönstren inomhus för att eftermogna. På fröpåsen som jag köpt från Gourmetgarage kan man läsa följande:

”Sen s.k. ”da serbo” tomatsort typisk för Apuliens tomatkultur. Frukterna är runda och släta och färgen är orangeröd. Denna är perfekt att konservera för vinterns behov och hängas upp i en stor klase”

Det ska bli väldigt spännande att följa denna tomat. Om resultatet blir bra kommer jag att satsa på fler plantor nästa år. Men de andra två kommer jag nog inte att satsa på. De första som mognade blev väldigt fina men på slutet har dom haft en tendens att spricka, redan i omoget stadium.

Pistillröta

I år har jag läst på bloggar och andra ställen att det varit ett riktigt ”pistillröteår” på grund av värmen. När jag började odla tomater hade jag väldiga problem med pistillröta på mina stora pastatomater. Det var så trist när det kom fina tomater och så såg dom ut så här …

Jag var nära att ge upp tills jag började googla och hittade diverse knep för att komma tillrätta med problemet. Jag har prövat mig fram och har nu aldrig några problem. I år slarvade jag med en planta och då dök det naturligtvis upp pistillröta. Har nog fått kasta 7 – 8 tomater i år. Men å andra sidan har jag ju 100-tals så det har knappt märkts. Tänkte dela med mig av det jag gör här. Jag är ju absolut ingen expert men fungerar det för mig kan det ju kanske fungera även för er andra.

Pistillröta beror på kalciumbrist. Ju större tomater, ju större risk att få pistillröta. Körsbärstomater har jag aldrig fått röta på. Så här gör jag:

1. Plantera inte för tätt … Jag har stora fyrkantiga krukor som rymmer 40 l jord. Jag har två plantor i varje kruka och det fungerar bra.

2. Undvik för höga temperaturer … Ofta inget problem för mig som odlar mina utomhus. I år har ju varit ett undantag dock.

3. Försök att alltid hålla jorden fuktig för att plantan ska kunna ta upp kalciumet i jorden … Brukar heller inte vara något problem för mig som odlar utomhus. Men i år har det ibland inte räckt med vattning ens en gång per dag så jag kan tänka mig att i växthus har det blivit väldigt svårt att hålla en jämn fuktighet i jorden.

4. Försök att hålla luftigt mellan plantorna … Tomater har ju en tendens att bli väldigt frodiga. Jag brukar tidigt börja att blada ur för att plantorna ska stå luftigt.

5. Det viktigaste av allt! När första blomklasen visar sig, ta bort alla blad nedanför klasen … Från början var det här det enda jag gjorde och det hjälpte väldigt bra. Så fort jag ser de första blommorna tar jag bort alla blad nedanför ”blomklasen”. Det ska hjälpa kalciumet att inte stanna i de nedre bladen utan ”vandra vidare” uppåt och tas upp av blad såväl blommor/frukt. Det här missade jag på en av mina plantor i år och det är på den jag fått pistillröta. Så jag kan nog säga att det här, plus jämn vattning är det som hjälpt mig mest.

Som sagt, jag är ingen expert. Jag har läst och prövat mig fram men det har fungerat för mig. Om någon av er har några mer tips hur ni undviker pistillröta så skriv gärna det i en kommentar. Och om ni har några tips för att inte tomaterna ska spricka så här på hösten så tar jag gärna emot dom.

Och naturligtvis länkar jag till vår gemensamma samlingsplats …

En fortsatt skön helg till er alla!

Nu försöker jag att se framåt …

Det har varit väldigt tyst från mig men det har sin förklaring. Det har varit en tung tid då en nära anhörig har gått bort samtidigt som ett par andra jobbiga saker inträffat. Mer om det längre ner i inlägget som blir långt men en av sakerna jag kommer att skriva om kräver ”mycket text”.

Mitt förra inlägg publicerade jag den 29 juli vid 11-tiden. Då var det en varm och klibbig dag men några timmar senare kom det efterlängtade regnet …

Och det fortsatte den 30 juli. Trädgården såg ut som en akvarell …

Den 4 augusti gjorde vi ett kort besök i Mariefred egentligen bara för att besöka Lena Linderholms sommarbutik. Det var ett lyckat besök. Jag köpte tre lattemuggar som jag ska ha som ytterkrukor till kryddor i köksfönstret. Innan vi åkte därifrån tog vi en kort promenad. Moln tycker jag om och molnen var väldigt vackra den här dagen …

Jag hittade en ram i grönskan, perfekt för att rama in Gripsholms slott i …

Den 11 augusti var vi ute med vår hund Lucy vid det inhägnade området där hon kan leka av sig med sin boll. Efter leken gick vi en promenad innan vi åkte hem. Hon fick vara själv några timmar då uträttade lite ärenden. När vi kom tillbaka kom hon och mötte oss som vanligt och när vi frågade om hon ville gå ut skulle hon springa fram till oss och då hände det! Hon bara skrek, högt och hjärtskärande. Och så satte hon sig ner och bara tittade på oss med en blick jag aldrig sett förut. Den var så otroligt bedjande, precis som hon ville säga: ”snälla matte och husse hjälp mig, jag har så ont”. När hon försökte resa sig så bar inte bakdelen längre. Vi fick åka till djurakuten. För att göra en lång historia kort så hade hon drabbats av ett kraftigt diskbråck och opererades den 17 augusti på Strömsholms djursjukhus. Hon är nu hemma igen och blir piggare och piggare för varje dag som går. Nu kan hon gå igen, om än vingligt. Men vi har en lång rehab framför oss. Vi bor ju i tvåvåningshus och hon får inte gå i trappor. Hon får inte hoppa upp i möbler. Det gäller att kolla henne hela tiden. Att ha grind vid trappen, att se till att dörrarna är stängda till de rum där det finns frestande soffor att hoppa upp i. Och framför allt, hon måste få tillbaka balans, rörlighet och muskler i ryggen och bakbenen. Det blir ”vattentramp” en gång i veckan i 10 veckor och varje dag ger vi massage och har balansövningar med henne. På bilden nedan ses husse göra en försiktigt ryggmassage …

Nu hoppas vi bara att hennes tillfrisknande fortsätter och att inga komplikationer tillstöter så vi får ha henne hos oss i många år ytterligare.

Mitt i allt detta började jag själv må dåligt …
Det började med att jag fick ont bak i vänster lår. Trodde det var någon typ av muskelinflammation och tog Alvedon. Så spred den sig till vänster skinka. Ischias trodde jag, tog lite mer Alvedon. Men nu började det bli konstigt. Värken spred sig till höger ben och till ländryggen. Hade jag också fått diskbråck? Samtidigt blev huden på olika ställen på kroppen så öm att jag knappt kunde nudda den. Jag hade Citodon hemma som jag fått utskriven vid mina två knäoperationer men aldrig använt. Tog en och värken gick tillfälligt över. Så här fortsatte det. Värken fortsatte att sprida sig i kroppen, vänster arm, höger arm, nacken, hela ryggen. Och det satt inte i lederna, när jag tog Citodon och värken slutade kunde jag gå och vara precis som vanligt, förutom att jag var ofantligt trött och kroppen kändes som bly.

Men värken blev mer och mer intensiv. Jag tordes inte ta Citodon för ofta, 1 tablett var fjärde timma. När två och en halv timme gått började det göra ont igen och precis innan jag skulle ta tabletten satt jag bara och grät av smärtan. Jag kan inte beskriva den. Det skar som knivar i hela kroppen, hela tiden utan uppehåll. Nu började jag dessutom få influensasymptom med enorm frossa och huvudvärk, dock ingen feber. Lördagkvällen den 25 augusti ringde jag till jourläkarmottagningen. Dom sa åt mig att komma dit direkt. Där tog dom olika prover, kollade blodtryck, lyssnade på hjärta och lungor. Dom böjde och bände på alla leder och ingenting gjorde ont. Men hela tiden hade jag frossa och den skärande smärtan. Alla prover var perfekta! Ingen infektion. Dom visste inte vad det kunde vara utan sa att jag skulle ta kontakt med min husläkare på måndag morgon för att få fler prov tagna.

Helgen fortsatte med enorma smärtor som blev värre och värre men som tur var lindrade Citodonet under korta stunder. På måndag morgon, den 27 augusti, ringde jag min husläkarmottagning och fick komma direkt. Jag fick en väldigt bra läkare. Jag berättade om sjukdomsförloppet, hon böjde och bände och vred på mig och konstaterade att jag hade definitivt inga problem med lederna. Nu ska vi ta prover sa hon men jag kan gissa vad det är. Jag tror det är Borrelia! Har du haft några fästingar i år? Javisst har jag det sa jag, 4 stycken. Jag fick lämna 4 rör med blod och gick hem och väntade på resultatet.

Onsdagen den 29 augusti ringde läkaren och sa att alla prover var perfekta men jag hade antikroppar mot Borrelia i blodet. Det behövde inte betyda att det var Borrelia men övriga symptom tydde på det och jag fick därför Doxyferm utskriven som jag ska äta i 14 dagar. Efter första dygnet försvann de hemska skärande smärtorna. Efter att ha gråtit av smärta grät jag nu av lättnad över att slippa smärtan och vetskapen att det nog faktiskt var Borrelia jag hade och ingen annan hemsk sjukdom. Jag är fortfarande väldigt trött och lite smärta finns kvar som kommer och går (men absolut inte så att jag måste ta någon värktablett). Huden är fortfarande öm och jag kan beskriva det så att om jag låter det ljumma duschvattnet rinna över ryggen så känns det som jag häller över kokande vatten. En mycket märklig och obehaglig känsla. Men visst blir det sakta men säkert bättre och jag hoppas innerligt att antibiotikakuren kommer att vara tillräcklig.

Orsaken till att jag missat att jag fått Borrelia var att jag inte fick den klassiska röda ringen (som jag alltid trodde man fick). Tydligt är att det bara är i 50% av fallen som man får den. Jag har haft Borrelia en gång förut och då fått den röda ringen. Fick då en antibiotikakur och kände egentligen inte så mycket av det, lite trötthet, frossa och feberkänsla bara. Jag är så oerhört tacksam mot läkaren som direkt förstod vad som kunde orsaka mina problem och agerade snabbt.

Kameran har legat och samlat damm men den 29 augusti prövade jag i varje fall att gå ut i trädgården och ta några bilder bara för att ha lite dokumentation. Har aldrig varit med om så mycket äpplen som det är i år …

Aster ‘Twilight’ har börjat blomma …

… liksom Clematis ‘Blue Angel’ (äntligen) …

… Clematis ‘Södertälje’ …

… Clematis ‘Summer Snow’ …

… ‘New Dawn’ tittar ut mot trädgården …

… Den blå floxen börjar bli lite bedagad …

Jag sådde en liten tagetes som heter ‘Red Gem’. Liten blev den verkligen, blomman var omöjlig att få i skärpa …

I dunklet vid avenbokshäcken lyser två Cosmos ‘Xanthos’. Till vänster syns ‘Red Gem’ …

Den här rosa rosen (minns inte namnet) var helt borta i somras. Blev väldigt förvånad när jag hittade den och dessutom att den blommade och har många knoppar på gång …

Sådde en sommarrudbeckia vid namn ‘Sahara’. Den har börjat blomma nu i lite olika former och nyanser …

Fortfarande står sig den vita rabatten bra, trots avsaknad av skötsel. Prydnadsapeln har fått små röda äpplen som brukar vara populär föda bland fåglarna …

Fjärilar har vi inte haft många i sommar men däremot humlor. Här syns en av dom …

Den chili som haft dom snyggast frukterna i år har varit ‘Ecuador Purple’ …

Och nu är det full blomning på solhattar och rudbeckior. Det är här humlorna brukar hålla till …

Och så ett par närbilder, solhatt ‘Magnus’ …

… sommarrudbeckia ‘Prairie Sun’ …

Och nu har vi gått in i september. Avslutningsbilden tog jag imorse, den 4 september. Nattens dagg dröjer sig kvar på daggkåpans blad likt ett pärlhalsband …

Nu ska jag försöka se framåt och börja med att ta hand om årets skörd. Enormt mycket paprika, chili och tomater i år. I början av augusti sådde jag dill i en pallkrage och den har tagit sig jättefint. Jag hoppas att den växer till sig inom några veckor så att jag kan frysa till vintern. Jag såg också att gräslöken har börjat växa igen och är jättekraftig. Härligt, då har jag gräslök till vintern också. Det är så skönt att lite försiktigt vara igång igen. Att jobba i rabatterna fungerar inte riktigt ännu, det klarar inte kroppen men om ett par veckor så hoppas jag att kunna ägna mig åt trädgården. Längtar efter att rensa ogräs hur otroligt det än låter 🙂

Och även om det mest var tråkigheter i detta inlägg så fanns det ju lite trädgård (i form av blomsterbilder). Jag länkar därför till …

En skön fortsättning på september till er alla och …. AKTA ER FÖR FÄSTINGAR!

Kanske … om det varit oktober …

Varför denna rubrik undrar ni nog, svaret kommer lite längre ner i inlägget …

Jag börjar skriva detta inlägg den 27 juli 2018 på eftermiddagen. Kommer att fortsätta att skriva på det under hela helgen. Jag ska snart ta en svalkande dusch och sedan åka och titta på Mamma Mia! Here We Go Again. Jag hoppas innerligt att dom har luftkonditionering i biosalongen så man får svalka av sig en stund. Den 27 juli är också dagen det ska hända en hel del, det ska bli varmaste dagen och det ska bli blodmåne …

Men jag går bakåt lite i tiden. Den 25 juli var vi vid Taxinge slott för att promenera och dricka förmiddagskaffe. Vi brukar åka dit och vara där när dom öppnar för att få en bra plats i skuggan. Då vi var där tjugo minuter innan öppning så tog vi en promenad uppför backen till den Kinesiska Pagoden …

… vi stannade där en liten stund innan vi vände. Där nere låg Taxinge slott …

… när vi kom närmare slottet kunde vi konstatera att gräsmattorna såg ut som de flesta gräsmattor den här sommaren, torra och gula …

… innan vi gick till slottscafét passerade vi slottsparken där sommarrudbeckiorna blommade en masse …

… jag kunde också konstatera att buxbomshäckarna klarat torkan bra. Dom lyste vackert gröna …

… lekparken låg tom och övergiven och gräsmattorna där folk brukar ha picknick liknade allt utom en gräsmatta …

… när vi kom till cafét hittade vi en plats i skuggan …

… kaffe med ostmacka och en Baileys biskvi fick det bli …

Efter kaffet gick vi en promenad i omgivningarna. Det här är nog det vi kommer att minnas från sommaren 2018, gräsmattor som är helt gula, utan ett enda grönt strå …

Det var skönt att komma ner mot vattnet som den här dagen gick i turkos ton …

Och nu kommer jag till några bilder som knyter an till rubriken på det här inlägget. För när vi gick där så slog det mig att på flera ställen såg det ut som höst, inte september utan oktober. Hade det varit oktober skulle jag kanske tyckt att bilderna varit fina men nu var det ju den 25 juli och jag visste att oktoberfärgerna berodde på att träden höll på att torka och i värsta fall dö …

Men vattnet var vackert med sina olika nyanser …

Observera de turkosblå linjerna …

Och den här sommaren är nog detta vad som gäller. En badbrygga med handdukar på tork, en hängmatta i skuggan …

Innan vi åkte från Taxinge så gick jag in i butikerna och tittade. Är väldigt förtjust i pallar och när jag hittade den här lilla kunde jag inte låta bli att köpa den. Kommer att stå i ett av mina fönster med en liten blomma eller något annat på …

Och nu är det lördag den 28 juli. Uppföljaren till Mamma Mia som vi såg igår var trivsam. Inte lika bra som ettan men klart sevärd om man gillar ABBA:s musik. Den började lite trögt men jobbade upp sig och jag lämnade biografen med ett leende och en känsla av välbefinnande. Dessutom var klimatet i biosalongen perfekt!

Kvällen skulle bjuda på blodmåne men det satte en molnbank käppar i hjulet för. Vi drog oss i varje fall upp till vårt friluftsområde, Torekällberget där vi vandrade omkring i den varma kvällen. För den här dagen blev verkligen varm. Vi hade dryga 32 grader och på kvällen var det fortfarande 26 grader. Massor av människor hade samlats uppe på berget för att se månen och trots att den gömt sig bakom molnen så var det en skön stämning. Lite av en folkfest. När klockan drog sig mot 22:40 tog jag en bild på kvarnens siluett innan vi begav oss hemåt …

Det är fortfarande den 28 juli och vi har just kommit hem från förmiddagsfika vid Norrlöts Antik och Kuriosa. Efter kaffe med köttbullemacka blev det en tur bland antikt och på loppisen. Jag letar alltid piedestaler och idag hittade jag en till min stora glädje. Den lilla vasen som står på den nedre sektionen fick också följa med hem …

Nu börjar klockan närma sig 14:00 och det är moln på himlen. Men ännu inte en droppe regn. Prognoserna för söndagen har länge visat på regn och varit säkra men … sedan igår är dom nu klassade som osäkra och regnet minskar i mm. Vi vill desperat ha regn och jag följer prognoserna hela tiden. Så här såg prognosen ut som utfärdades den 28 juli kl 13:05 …

De 8,9 mm regn (var igår 20 mm) ska komma som åskskurar natten mot söndag. Jag slutar skriva nu och återkommer imorgon med en rapport hur det blev ….

– – – – – – – – – – – – – – – –

Det är söndag förmiddag den 29 juli. Frågan är om det kom något regn inatt? Det återkommer jag om lite längre ned i inlägget. Först backar jag till igår eftermiddag/kväll som vi tillbringade vid Tullgarns slott …

Vi hade pratat ett tag om att ta en picknick under de svalkande trädens skuggor vid Tullgarns slott och igår eftermiddag (28 juli) begav vi oss dit. Det visade sig att vi inte behövde använda våra medhavda sittdynor utan kunde inta maten vid borden vid det stängda cafét. Kyckling, vinbladsdolmar (från snälla grannen), sallad och kassler blev det och till det varsin folköl, det var ju lördag 🙂 ICA-kurirens quiz löste vi också. Den här dagen hade dom, förutom ”bit-för-bit”, specialfrågor om camping och campingliv och det tyckte vi passade bra …

Lucy fick lite hundgodis och … ett par små kycklingbitar. Vatten naturligtvis och det delade hon systerligt med småfåglarna …

Det var verkligen en skön sen eftermiddag och vi satt länge och njöt under trädens skuggor innan det var dags att ta en promenad genom parken. Dom här blomstervagnarna var väldigt vackra …

Den bedagade midsommarstången stod där som ett monument över midsommaraftonen 2018, den svalaste dagen på hela sommaren …

Vi fortsatte vår promenad. Den här tavlan uppenbarade sig. Vita klippor i det sommarblå vattnet med en ram av grönska …

Vid slottet såg jag en urna med petunior i den där ljust gula färgen jag gillar så mycket …

Säga vad man vill, men visst är den röda soffan snygg mot det gula gräset …

Men det gula gräset vittnar om torkan och när jag tittade ut över vattnet såg jag en vy som återigen stämmer på rubriken till det här inlägget, oktoberfärger den 28 juli …

Vi drog oss upp mot slottet igen. Den här allén är något av det magnifikaste man kan se …

Vidare till Engelska parken med sina fina kanaler …

Det var dags att bege sig hemåt. Det var verkligen ett skönt sätt att tillbringa en lördageftermiddag och kväll, denna heta sommar 2018. Avslutningsbilden från Tullgarn visar lite av känslan den här tidiga kvällen. Luften dallrar av värme och kvällssolen gassar. Men träden skänker skugga och svalka …

Och nu är det dags att återvända till nuet, förmiddagen den 29 juli. Hur blev det med regnet? Inte mycket. Jag vaknade inatt av att det mullrade. Framåt efternatten började det äntligen smattra lite mot taket i uterummet. Men det blev inte mycket regn som kom, ca 4 mm. Nu är klockan omkring 11 och det är klibbigt och varmt ute. Återigen en varm dag som väntar …

Det här blev ett mycket längre inlägg än jag hade tänkt mig. Men samtidigt blev det bra dagboksanteckningar, för det är ju det som bloggen är lite till för.

Om någon av er orkat läsa detta och kommit ända ner hit i inlägget så önskar jag er en skön söndag! Jag hoppas att många av er fått betydligt mer regn än vad vi fått.

Ha det bra! Vi ses 🙂

Och naturligtvis länkar jag inlägget till …

Morgonpromenad den 24 juli 2018

Just nu känns det där med att blogga om min trädgård ungefär som att vara hård i magen. Man tar i och tar i men ut kommer ingenting. Och egentligen är det kanske inte så konstigt för det händer absolut inget i trädgården förutom att den håller på att så sakta tyna bort. Och för att inte också bloggen ska tyna bort så fick jag fixa lite blogglavemang. Jag tog helt enkelt en tidig morgonpromenad i allas vår trädgård …

Det var fortfarande drägligt när vi tog bilen till Tveta friluftsområde. Bara närheten av vatten är svalkande och skönt …

Det gamla röda huset gömde sig bland skuggorna …

De djupa morgonskuggorna målade växtligheten i svart …

Men när jag lyfte kameran flödade ljus och färg in och gav en skön effekt …

Rallarrosor har jag sett hur många som helst i år. Och här vid vattnet blommade dom fortfarande …

Vattnet likt en spegel skulle nog Bellman ha sagt …

Färgrikedom …

En plats för vila kanske …

Det var dags att dra sig hemåt och äta frukost på altanen. Morgnar och kvällar är den enda stund på dagen det går att vistas där. Och även om trädgården håller på att tyna bort så trivs rosorna trots avsaknad av vatten. En ny blomma har dykt upp på ‘Aïcha’ …

… och ‘William Morris’ har aldrig blommat så mycket som i år …

Några växter jag har vattnat kontinuerligt är de perenner jag flyttade i våras så dom mår förhållandevis bra. Mina flox ‘Blue Paradise’ blommar för fullt nu. Men … dom står bakom ett rådjursstängsel så det känns inte så roligt. Hur kul är det här …

Jag försökte, via macrot, att lägga stängslet i oskärpa och lägga skärpan på floxen. Och då blev det lite bättre, i varje fall på bild. Verkligheten är ju fortfarande densamma …

Jag har funderat på att ta bort stängslet men då finns ju risken att blommorna blir uppätna. Med tanke på att det är i princip de enda perennerna som blommar så vill jag ju ha dom kvar. Och dessutom doftar dom starkt av viol.

För att pollinerarna skulle få något så var jag till Zetas och köpte fyra stora krukor med blommande solhattar ‘Magnus’. Mina egna har bara några små ynkliga knoppar ännu trots bevattning.
Och till min stora glädje så dök det direkt upp fjärilar …

Det är ungefär det som blommar hos mig. Alla clematis har torkat bort, utom ‘Summer Snow’, den klarar sig i alla väder. Vi försöker hålla oss inne om dagarna utom när vi måste gå på hundpromenad. Lucy gillar inte heller värmen men när hon får jaga sin egen orange golfboll spelar det ingen roll hur varmt det är. Jag skulle försöka ta en ”fartserie” med bilder på henne. Ha, det gick inte alls. Får väl skylla på att det var första försöket …

Husse har slängt iväg bollen, här kommer jag! …

… hinner du med matte? Jag är snart ur bild …

… och då får du bara se min bak …

… om jag går lite så här lugnt och stilla, hinner du med då matte? …

Så där ja. Det hjälpte med blogglavemang 🙂 Och trots att det bara var en antydan till trädgård i inlägget så länkar jag det naturligtvis till …

Ha det så bra som det går i värmen och torkan och kom ihåg att dricka mycket vatten!

Blandad kompott …

Det har varit mycket fotboll för min del senaste tiden. När det är EM och VM så tittar jag på nästan alla matcher. Tycker det är kul. Och i år var det ju extra roligt att det gick så bra för Sverige. Och trots att det blev stopp i kvartsfinalen så har dom gjort ett fantastiskt VM och jag vill verkligen hylla vårt svenska fotbollslandslag!

För övrigt fortsätter torkan, fast det är ju inte någon nyhet. Jag ställer ut fat med vatten till fåglarna och så skvätter jag vatten på dom växter som har stora blad, daggkåpan t.ex. som ju också förmår att hålla kvar vattendropparna. Läste att det var ett bra knep att ge vatten till våra pollinerare. Inte vet jag men försöka duger …

I trädgården händer inte speciellt mycket. Det är en mellanperiod. Men rosorna blommar och vi har enormt många humlor och bin vilket gläder mig …

Växterna i den vita rabatten har tagit sig väldigt bra. Det är mitt blötaste ställe i trädgården så jag tror att växterna trivs trots att dom inte fått en droppe vatten från mig. Hostan börjar bli enorm och måste delas nästa år. Schersminen har snart blommat ut, även om jag fortfarande förnimmer en doft av smultron. Snart kommer schersminens blygsamma små vita blommor att ersättas av vidjehortensian ‘Annabelle’s stora vita bollar …

Temyntan är på väg …

liksom riddarsporrarna …

och den röda röllekan …

Vi har skördat en hel del fikon i år och fler är på gång …

För övrigt när det gäller det ätbara har vi skördat de första slanggurkorna och tomaterna. Morötterna som jag sådde i november är jättefina. Dillen har kronor och jag funderar på att så en ny omgång. Om den nu vill gro i värmen. Potatisen har vi skördat av men det är inte lika mycket som det brukar. Vet inte om rådjurens framfart kan ha något med det att göra. Grönkålen och löken växer på.

Avslutningsvis ett par bilder från morgonens promenad …

Röda bär i solen …

Jag har sett mycket rallarrosor i år. Den här ensamma var vacker mot den gyllene bakgrunden …

I flera av skogsbackarna växer praktlysing …

Slutligen några blåklockor i det torra gräset …

Det var väl ungefär allt för den här gången. Det kommer att bli sparsamt med bilder från mig ett tag framåt. Jag upptäckte av en slump att jag nästan inte har något utrymme kvar på hårddisken. Så nu är det inte bara rabatterna som ska rensas, nu måste jag också börja rensa bland gamla bilder. I början var jag slö och sparade nästan allt. Ja, ja, det är inte mycket att göra åt det, jag får helt enkelt skylla mig själv. Tyckte jag hade en hel ocean av hårddisk när jag började ladda upp bilder. Men efter drygt 7 år så … Men det är ju inte direkt det jag vill ägna mig åt den här tiden på året så det får väl bli lite då och då. I veckan kommer jag dessutom att vara bortrest en del så då blir det inte 🙂

Nu återstår bara att önska er alla en skön kommande vecka! Vi fortsätter att hoppas på regn!

Och som vanligt länkar jag till …