Någon som minns en bloggare från Kringelstan? Blogginläggen duggar inte tätt här inte. Däremot duggar byar av snö och skurar av regn tätt utanför fönstret. Plusgrader slåss mot minusgrader. Aprilväder så det förslår. Våren, vart tog du vägen? Fast jag hann faktiskt ha några möten med våren innan den drog sig tillbaka.
Den 20 mars besökte vi Tullgarn. Det var en sådan där dag då våren var riktigt närvarande. Ljuset var ovanligt ljust, fåglarna sjöng lyriskt, temperaturen var ljum och slottet … tja, det såg väl ut som det alltid gör …
Vid kanalerna fick jag en känsla av Monets näckrosdamm i Giverny. Förutom att det inte var näckrosor som låg i vattnet utan de löv som lämnade träden under hösten 2021 …
En ensam bänk blev ett med naturen. Samma färgskala som på hösten men ändå så olika. Allt beroende på det nästan genomskinliga vårljuset …
Plötsligt hörde jag ett stampande ljud uppe på en kulle. Oj, vi var iakttagna … vad i hela världen var det där för ett jättelikt djur som spanade på oss …
Efter den chockartade upplevelsen kände vi att det var dags att åka hem …
Det var dags att kolla hur växterna trivdes i uterummet. Jag har räknat till totalt tolv stänglar på mina gula clivior, fortfarande bara i knoppstadiet men den som väntar på något gott eller kanske jag ska säga, något gult. Och plötsligt fick jag se en figur igen … för visst är det här väl en person som sitter och lutar sig mot en stol med högt ryggstöd och med händerna bakom nacken …
Idag räknade jag hur många fikonkart som finns på fikonträdet. Exakt 50 st. Jag vet att dom flesta brukar ramla av (oklart varför) men några brukar mogna och dom njuter jag av för jag älskar färska, nyskördade fikon. Här syns några av dom (bilden tog jag den 23 mars, nu är dom mycket större och bladen har utvecklats) …
Och så var det ju kameliorna. Kan man någonsin tröttna på kamelior? Inte jag i varje fall. Det här är en av favoriterna. En ljusrosa dröm som njuter i vårsolen …
En annan ljusrosa, liknar mer en marsipanros i formen …
Och så den rödrosa men lite vita stänk …
Den 25 mars kände vi att det var dags att promenera vid vatten. Undersöka hur det låg till med isen. Jodå, den började ge med sig här och där. Vackert med små öppningar där himlen speglade sig …
En kråka blängde misstänksamt på oss …
Kanadagässen hade hittat öppet vatten och gjorde sitt bästa för att färgmatcha vassen i förgrunden …
Glitter i vattnet … det är vår för mig …
Och vilken lycka att som and återigen få leta föda under vattnet …
Det magiska vårljuset …
Några vilsna blåsippor vid en murken trädstam …
Och Lucy … hon matchar den tidiga vårens färger lika bra som hon matchar höstens …
Ja våren den kom av sig … blåsipporna, dom som var så fint på väg. Lördagen den 26 mars, när solen sken från en klarblå himmel, gick vi på ett ställe där vi gått många gånger förut men aldrig i blåsippstid. Det gjorde vi nu och jösses … vilket blåsippsställe! Och kameran, den låg naturligtvis hemma. Men det gick ju alltid att åka dit dagen efter tänkte jag …
Dagen efter började bra, solen sken och inte ett moln syntes. Men än var det för tidigt, sipporna måste få tid på sig att öppna sina blommor. Så började moln dra in. Vid lunchtid gick inte att vänta längre. Vi åkte och jag konstaterade att vi varit där vid 13-tiden dagen innan. En timme tidigare tänkte jag kanske skulle fungera. Men då hade jag glömt en liten annan detalj, vi hade gått över till sommartid. Det var alltså två timmar tidigare och dessutom mulet. Ja ni förstår ju själva vad resultatet blev. Där det dagen innan lyste blått syntes i princip ingenting. Ett par enstaka stackare som slagit ut hittade jag som, efter stort besvär, hamnade på kamerans minneskort …
Och då i princip alla var outslagna så får det bli ett par sådana bilder också …
Och så blev det april … och då såg det ut så här …
Och där blåsipporna växte så vackert bara några dagar tidigare såg det ut så här …
Ska jag verkligen avsluta med en så trist bild? Nej det går inte … det får allt bli ytterligare en blåsippebild …
Det är nu torsdagen den 7 april och klockan närmar sig 17:00. Ute regnar det och har så gjort hela eftermiddagen. Ikväll och inatt hotar prognoserna med att det ska gå över i snö. Kanske är det vitt imorgon bitti … det återstår att se. Men en sak har jag bestämt. Nu tänker jag inte ta en enda bild till med snö på, inte ens för dokumentation! Nu inväntar jag att våren ska komma tillbaka och att snart vitsipporna ska blomma … för inte kan väl blåsipporna komma tillbaka? Eller kan dom det kanske. Det återstår att se … hur som helst kommer jag att vara beredd, vilken färg sipporna än kommer att ha …
Och som vanligt återstår nu bara en sak! Att önska er alla en bra avslutning på veckan och en fin kommande helg!