Årskrönika 2023

Så var det dags att skriva årskrönika igen, den 16:e i ordningen. Det har hunnit bli juldag när jag startar detta gedigna arbete som kommer att pågå fram till nyårsafton. Årskrönikan är för mig årets viktigaste blogginlägg. Det blir ett lång vandring genom året som gått och jag förstår mer än väl om det bara är jag själv som orkar läsa det. Men vill ni hänga med så är ni naturligtvis välkomna. Ok, nog med inledningsprat. Nu startar jag den långa vandringen genom år 2023 och tar mig an årets första månad …

J A N U A R I

På nyårsdagen blev det som vanligt en stund framför tv:n för att lyssna på nyårskonserten från Wien och hänföras av de duktiga dansarna som virvlade fram i fantastiska miljöer …

Den 3 januari var en solig och fin dag och vi tog lunchpromenaden vid Eklundsnäsbadet. Marken var pudrad av lite snö och isen skiftade i blått och brunt …

Som vanligt hade jag många amaryllisar som blommade. En som jag tycker extra mycket om är en vit med rödkantade blad, ’Picasso’. Den blommade så här fint den 6 januari …

Den och ytterligare några amaryllisar prövade jag att spara för att försöka driva upp igen. Hur jag gjorde och hur det gick kommer jag att skriva om i ett inlägg i början av nästa år men jag kan redan nu avslöja att min fina ’Picasso’ från 2022 i skrivande stund har två stycken blomstänglar på gång. 

Den 5 januari tittade vi på bronsmatchen mellan juniorkronorna och USA. Det var en helt otrolig match med massor av mål. Det stod 7-7 vid full tid och tyvärr var det sedan USA som vann i sudden. Men Sverige stod för stor underhållning och hämtade hela tiden upp underläge, det sista när det återstod 22 sekunder av matchen och i och med det så blev det förlängning. 

Den 6 januari kom det snö och lyste upp landskapet …

… men snön blev inte långvarig. I mina anteckningar från den 8 januari går att läsa  ”regn, regn och åter regn. Dis, dimma och blåst. Det mest otrevliga väder man kan tänka sig”. Och det fortsatte …

Den 11 januari vräkte det ner regn och blåste kulingvindar. Gotlandsfärjor ställdes in och även en del tågavgångar. 

Ja mycket vatten var det i mitten av januari 2023. I stora delar av Småland var det väldiga översvämningar. Nöjesparken High Chaprrall låg under vatten. Husägare uttalade sig: ”vattnet kommer underifrån så det går inte att mota det med skyddsvallar”. Även i våra trakter var det blött och den 17 januari skrev jag inlägget: ”Is, vatten och speglingar …” där nedanstående bild är hämtad från …

Den 21 januari drattade jag på huvudet och ådrog mig en bula i pannan, stor som en golfboll. Så småningom uppkom en enorm blåtira som höll i sig i flera veckor. Det olyckliga fallet och lite annat skrev jag om i inlägget ”Blåklocka och andra januariblommor” 

Den 30 januari sådde jag årets första chili och det var min favorit ’Jamaican Bell’ (bild från arkivet) …

Och med hopp om framtida skördar och ljusare tider lämnade vi januari bakom oss och tog steget in i årets kortaste månad 

F E B R U A R I

Min blåtira från den 21 januari blev bättre och bättre men oj så segdraget det var. Tur ändå att inga komplikationer inträffade, jag slog ju i huvudet rejält. 

Den 4 februari åkte vi till Taxinge och promenerade. Isen låg spegelblank och marken var som pudrad av florsocker …

Den 7 februari sådde jag övriga chili och paprikasorter och såg att mina första ’Jamaican Bell’ hade grott. 

Den 8 februari startade skidskytte-VM i Oberhof, Tyskland och det resulterade i många spännande timmar framför tv:n. 

Nu var tiden då jag köpte hem olika buketter för längtan efter blomsterfägring var stor. Tog fram macrot och tog lite bilder, bland annat på en av tulpanerna med ett visset blad. Tyckte att just det vissna bladet gjorde bilden lite mer intressant …

Bilderna ovan finns med i inlägget ”Utan någon röd tråd …” som jag skrev den 10 februari.

Den 17 februari fyllde min blogg 15 år och det skrev jag om i ett specialinlägg med titeln ”Idag för exakt 15 år sedan”

Den 17 februari var också dagen då en storm skulle dra in. Stormen hade namnet Otto. Det fick mig att tänka på filmen ”A Man Called Otto” med Tom Hanks som hade premiär i januari 2023. Senare under året såg jag också filmen och den var riktigt bra (men så är ju också Tom Hanks en av mina favoritskådespelare). Stod sig väl mot den svenska förlagan ”En man som heter Ove”.

Hur gick det då med ”A Storm Called Otto”? Jo, hos oss märkte vi inte mycket av Otto och det blev väl inte heller så farligt som befarats i syd och väst-Sverige heller. Men visst blev det mängder med nedfallna träd och visst blev många strömlösa. Och så ska man ju betänka att de flesta stannade hemma efter SMHI:s varningar. Hade många gett sig ut, då hade det kunnat hända olyckor. Och tågen var inställda och broar avstängda. 

Den 19 februari avslutades Skidskytte-VM och det gick riktigt bra för Sverige. Sammanlagt blev det 11 medaljer:

Tre guld, tre silver och fem brons!

Men stunderna i tv-soffan fortsatte för den 23 februari var det dags för de första tävlingarna i Skid-vm eller som det heter: Världsmästerskapen i nordisk skidsport.

Hade lite fotoabstinens och fortsatte att leka lite med macrobilder inomhus …

Isen låg och på sjöarna såg vi många skidåkare, även om denna var ensam …

Den 28 februari undrade jag i ett inlägg om det var ”Vinterns sista dag” (där ovanstående bilder plus många fler finns med).

I slutet av månaden var det norrsken långt ner i södra Sverige och som vanligt missade jag det. Men överallt, i nyheterna och på sociala medier syntes vackra norrskensbilder så jag fick nöja mig med att njuta av dom. Men någon gång kanske …

Och med skidtävlingar och skyar av grönskimrande norrsken lämnade vi februari och gick hoppfulla vidare till den månad vi så gärna kallar den första vårmånaden …

M A R S

Mars inleddes med en fjärrvärmeläcka. Det rann ut massor av vatten en bit längre ner på vår gata och det pågick ett intensivt arbete för att laga läckan. Dom var tvungna att stänga av varmvatten och värme och trots att det inte var speciellt kallt ute blev det snabbt kallt inomhus. En påminnelse om hur sårbara vi är och att vi bör vara förberedda om något händer. 

Skid-VM i Planica, Slovenien pågick för fullt och mycket tid spenderades framför tv:n. Det gick bra för Sverige, i varje fall för damerna. 

Den 5 mars bänkade jag mig tidigt framför tv:n och tittade på Vasaloppet …

Det blev svensk seger på herrsidan genom Emil Persson och norskt på damsidan genom Emilie Fleten. Roligt att dom hade nästan samma förnamn 🙂

Samma dag var det dags för den avslutande tävlingen i årets längdskid-VM och det var herrarnas 5-mil. Efter ett medaljfattigt VM på herrsidan blev det ett efterlängtat brons genom William Poromaa och Calle Halfvarsson kom på fjärde plats. 

Det blev medaljrekord med sammanlagt 12 medaljer, 4 guld, 3 silver och 5 brons. Damerna tog 11 och herrarna 1.

Den 10 mars låg ett tunt snötäcke i trädgården och det var ett speciellt ljus, nästan lite sepiafärgat …

Den 11 mars vann Loreen Melodifestivalen 2023 med låten Tattoo och skulle därmed representera Sverige i Eurovision Song Contest i maj. 

Vädret i mars var inte speciellt trevligt. Mycket regn och även en del snö. Men i uterummet hände nu saker för där hade mina kamelior börjat blomma …

Fler bilder av blommande kamelior går att se i inlägget ”Nu är det vår i uterummet …”

Den 29 mars kunde jag konstatera att vintern var långt ifrån slut då det hade snöat hela dagen. 

Den 31 mars besökte jag trädgårdsmässan ”Nordiska Trädgårdar” och det var så skönt att lämna vintern utanför mässhallarna och uppleva lite vår inomhus …

Och med ett landskap som såg ut som ett julkort lämnade vi ”vårmånaden” mars och tog oss an nästa vårmånad …

A P R I L

Den 1 april tog vi en promenad vid Tveta och även om solen sken var vindarna som drog in från norr isande kalla och jag kunde inte låta bli att drömma mig tillbaka till dagen innan då jag besökte trädgårdsmässan. Det lilla röda huset vid vattenbrynet väntade nog på våren det också …

Men Lucy brydde sig inte om kalla vindar, hon älskar vintern …

Mer bilder från trädgårdsmässan och vår promenad finns i inlägget ”Trädgårdsmässa och vårvinter”

Den 4 april blev Finland medlemmar av Nato. Det ska bli intressant att se i vilken årskrönika jag kommer att få skriva att Sverige blivit medlemmar. Fortfarande saknas godkännande av såväl Turkiet som Ungern. 

På långfredagen, den 7 april, kom jag på att jag glömt köpa påskblommor. Det enda jag hittade var några krusbladiga tulpaner och några forsythiakvistar. Tillsammans med lite prydnader i form av ägg fick det bli påskbuketten till middagsbordet …

På påskaftonen, den 8 april, promenerade vi vid Taxinge. Nu var det snöfritt och isen var nästan borta. Jag tog en bild på mitt favoritmotiv vid ångbåtsbryggan …

Under påsken bestämde jag mig för att jag skulle vaccinera mig mot bältros. Jag visste att vaccinmottagningen hade öppet på annandagen så det var bara att åka dit. Sagt och gjort, efter 20 minuter hade jag fått min första spruta och det kändes väldigt bra.

Efter vaccinationen kände jag att jag ville åka och titta efter blåsippor. Och visst fanns det blåsippor även om dom var små. Men med tanke på hur kallt det varit i början av april var det fantastiskt att dom orkat titta upp. Det kommer alltid ett vårpirr i magen när blåsipporna tittar upp …

Den 11 april skrev jag inlägget ”Börjar så smått tro på våren” och där finns ovanstående bilder plus många fler med. 

I uterummet inträffade den här våren tråkigheter. Det visade sig vid omplanteringen av alla mina pelargoner och fuchsior att dom hade fått den värst tänkbara ohyran, rotlöss! Det var bara att inse faktum. Alla mina gamla krukväxter, 40-50 st, där en del var 25 år gamla, var bara att slänga. Men jag tog sticklingar på några exemplar som jag absolut inte ville vara utan och dom stod i vatten i köksfönstret i princip hela sommaren och bildade rötter. Inte förrän i augusti planterade jag om dom och dom har tagit sig jättefint. Så en handfull av mina kära krukväxter kommer jag ändå att ha till våren. Och kameliorna och cliviorna har jag ju kvar. 

Den 20 april gick jag en runda i trädgården. Men vår trädgård är sen så det var inte mycket som blommade. Men de näpna snökrokusarna stod i en grupp i gräsmattan …

… några snödroppar blommade också …

Den 22 april var en fantastisk morgon, alldeles vindstilla. En morgon att gå vid vatten. 

Överallt såg och hörde vi sjöfåglar på väg att vakna och göra sig redo för dagen …

Speglingarna i vattnet var fantastiska …

Lucy hade varit på spa och var nyklippt och nybadad …

… och det här var morgonen jag anade att det skulle bli en riktig vitsippsvår …

Om denna morgon och lite mer skrev jag i inlägget ”Aprils blommor och vandring vid vatten”.

I april hade vi gått från vinter till vår även om en del bakslag (det typiska aprilvädret) inträffade. Den 30 april var det Valborgsmässoafton och på många håll hördes våren sjungas in av olika körer.

Och med ”Vintern ra …” sjungandes i öronen lämnade vi april bakom oss och tog oss an den kanske skönaste månaden av dom alla …

M A J

Den 1 maj tittade och lyssnade jag som vanligt till Lunds studentsångare när dom sjöng in våren.

Dag efter dag passerade av sköna maj men våren hade stannat upp mitt i steget. Nätterna hade minusgrader, dagarna var blåsiga och kalla och träden vågade inte öppna sina knoppar för att släppa ut sina löv. Men vitsipporna trotsade kalla nätter och den 4 maj njöt jag av vita mattor …

Jag såg många rapporter på bloggar om blommande bokskogar och den 8 maj åkte vi till Taxinge för att se hur långt bokskogen där kommit. Inte ett löv i sikte men ljuset var vackert och letade sig ner mot marken …

Men till slut började äntligen vårvärme komma in och saker hända i naturen. Den 10 maj gick jag på spaning till lekparken i vårt område för att kolla om jag kunde ana någon skir grönska och det kunde jag …

Lite längre bort ligger en annan lekplats och där blommade körsbärsträden …

I uterummet hade de solgula cliviorna slagit rekord i och med att jag kunde räkna till 18 stänglar. 

Fler bilder från den tidiga våren och den rikliga cliviablomningen går att hitta H Ä R. 

Den 13 maj var det final i Eurovision Song Contest och det svenska bidraget Tattoo med Loreen vann. Detta innebär att tävlingen 2024 kommer att arrangeras i Malmö den 7 – 11 maj. 

Maj innebär bråda tider i trädgården. Det var hög tid att städa bort vintern och släppa fram våren. Jag städar inget på hösten så det är mycket att stå i på våren men det blir också en fantastisk skillnad på bara några dagar. 

Här en ”före” -bild tagen den 11 maj …

… och efter städningen (bilden tagen 14 maj). En otrolig skillnad på bara tre dagar …

Den 18 maj var det återigen dags att åka till Taxinge och kolla in status på bokskogen. Och nu var det så där grönt och vackert som det bara kan vara i en bokskog om våren …

Nu startade den där ljuvliga tiden, den med skir grönska och vindstilla, tidiga morgnar vid vatten …

Det här året hade vi en enorm äppelblomning. Och det var massor av humlor vilket bådade gott inför höstens skörd av äpplen …

Och till min stora glädje hade mina rosa liljekonvaljer, som jag köpt på en trädgårdsresa för många år sedan, äntligen börjat sprida sig. Och doften var ljuvlig …

Fler före och efter -bilder, blommor och ljuv majgrönska går att hitta i inlägget ”Tillbaka igen …”

Och med en nystädad trädgård, äppelträd som blommade och liljekonvaljer som doftade var det dags att lämna sköna maj och välkomna midsommarmånaden …

J U N I

Den 6 juni var det inte bara Sveriges nationaldag utan det var också exakt 500 år sedan Gustav Vasa valdes till Sveriges konung. 

Den 12 juni tog jag min andra spruta mot bältros.

Juni bjöd på torka och det pratades om att sommaren skulle kunna komma att bli som sommaren 2018. Jag stödvattnade samtidigt som jag försökte spara på vatten. Det var verkligen torrt i trädgården och jag bävade för att torkan skulle fortsätta. Det var även torrt och varmt på andra platser i världen, t.ex. i Kanada där svåra skogsbränder härjade. 

Nu var vi glada att vi hade en lummig trädgård där vi satsat på gröna ”väggar och tak”. Skuggan gör att växtligheten inte kräver så mycket vatten. Nedanstående bild är tagen den 13 juni …

Den 18 juni kom i varje fall 9 mm välbehövligt regn, det första sedan den 17 maj så det var mer än välkommet. 

Midsommarafton inföll den 23 juni och vi återupptog en tradition som vi lade ner i samband med pandemin, nämligen midsommarfika vid Taxinge slottscafé. Medan vi fikade satt vi och tittade på när midsommarstången kläddes …

Vi såg en hund som svalkade sig i värmen, som den njöt …

Lucy däremot som inte går i närheten av vatten studerade hunden på behörigt avstånd. Hennes min sa allt: ”vilken dåre”

Den 25 juni blev det ett besök vid Tullgarns slott …

… där Lucy hittade en kompis …

När jag kom hem upptäckte jag att jag fått en stor röd ring vid ett fästingbett från slutet av maj. Tog en bild och skickade in till Borreliakollen där en läkare konstaterade borrelia och skrev ut antibiotika. Väldigt praktiskt att slippa uppsöka en vårdcentral. 

Den 28 juni gjorde vi en utflykt till Strängnäs. Gräsmattorna vittnade om junis torka …

… vi strosade längs hamnen …

… hittade en restaurang där vi åt goda Wallenbergare, besökte domkyrkan och vandrade i dom fina gränderna. Men värmen var tryckande så ganska snart åkte vi hemåt. 

Den 29 juni gick vi upp riktigt tidigt, gjorde fika med äggmackor och gav oss iväg till Taxinge. Precis när vi skulle börja fika började det regna. Men det gjorde inget för vi tog skydd under några träd och det var inte många droppar som kom. 

Morgonljuset var fantastiskt vackert, serveringen låg öde men pelargonerna lyste röda …

… det var vid ett av dom borden vi suttit och fikat på midsommaraftonen. Nu stod den vissna midsommarstången kvar som ett minne på den gulbrända gräsmattan …

Och med torka och midsommarminnen lämnade vi juni bakom oss och tog oss an nästa sommarmånad …

J U L I

Så hände det, den 2 juli fick vi nästan 34 mm regn! Det visade sig vara inledningen på en sval månad med en hel del regn. Borta var junis torka och värme. Men i södra Europa var det torka och rekordhetta. Och i bland annat den grekiska övärlden härjade svåra bränder, främst på Rhodos. 

På hemmafronten hann vi inte fundera så mycket på vädret då Lucy blev sjuk den 4 juli. Hon fick en svår inflammation i en analsäck och till slut gick det hål vid sidan om analsäcken, en s.k. fistelgång, där mängder av blod och var rann ut. Hon fick stanna kvar på djursjukhuset så att dom kunde söva henne för att rengöra fistelgången och sedan fick vi hämta henne tillsammans med olika sorters mediciner. Nu följde många dagar med nattvak då hon hade väldigt ont och jag gick mest omkring som en zombie. Lucy var tvungen att ha tratt vilket hon inte tyckte speciellt mycket om …

Det blev många återbesök hos veterinären då dom rengjorde såret och sakta men säkert blev hon bättre. Dessvärre blev hon dålig i magen med diarré och kräkningar vilket resulterade i nytt veterinärbesök men med hjälp av specialfoder så blev även det bättre och mot slutet av månaden så började hon bli sitt vanliga jag igen. 

Den 20 juli började fotbolls-VM för damer i Australien och Nya Zeeland och då vädret i juli var dåligt tillbringade vi en del stunder framför tv:n.

En bild från den 24 juli och vår morgonpromenad vid koloniområdet får symbolisera lite hur vädret var i juli … grått!

Den 28 juli åkte vi till Nynäs slott. När vi kom dit började det regna men vi väntade en stund i bilen tills det slutade. Jag passade på att studera alla stockrosor som växte vid parkeringen …

Vi promenerade  i parken och utforskade omgivningarna. Det här var en plats vi kommer att återkomma till …

Efter dryga en och en halv timme bestämde vi oss för att åka hem. När vi satte oss i bilen öppnades himlens portar och regnet började vräka ner, Vilken bra timing!

Dagen efter, den 29 juli, besökte vi ett annat slott, Engsholms slott på Mörkö …

Den dagen var det riktigt fint väder. Vi promenerade i parken och tog en fika. Jag åt ryttarkaka och husse morotskaka. Det smakade väldigt gott. Lucy lade sig som vanligt under bordet. Och ja, lite godis hade vi med till henne också …

Hemma hade trädgården blivit lite eftersatt. Dels p.g.a. Lucys sjukdom men också p.g.a. slagregnen som kommit. Men jag kunde i varje fall konstatera att de blå floxen börjat blomma i de djupa skuggorna under äppelträdet …

Juli gick mot sitt slut. Vi kunde konstatera att det varit en ostadig månad med en hel del regn men att vi ändå hade klarat oss bättre än södra och västra Sverige som fått betydligt mer regn. 

Det var dags att lämna julis regntunga skyar och styra stegen mot den sista sommarmånaden …

A U G U S T I

Det ostadiga vädret fortsatte hos oss och i södra Europa fortsatte den extrema hettan och bränderna. 

Trots det så var det dagar med uppehåll och vi tog sköna promenader. Alltid vid vatten. 

En småblåsig kväll den 1 augusti …

En tidig morgon den 5 augusti med frodig grönska …

… lek med siluetter och speglingar …

… och stilla vatten (lugnet före stormen) …

Den 6 augusti drog ett rejält oväder in som fick namnet Hans. Det här var inget nådigt oväder och SMHI gick ut med röda varningar på många platser p.g.a. risk för översvämningar och hårda vindar. På kvällen drog ett enormt åskväder in hos oss och det blixtrade i princip hela tiden. SMHI:s ”radar med blixt” var så blixttät att jag aldrig sett något liknande …

Den 6 augusti var det också dramatik i fotbolls-vm när Sverige mötte USA. Efter full tid stod det fortfarande 0-0 och likaså efter förlängning. Straffar väntade och det bjöds på både fullträffar och missar från båda laget. Till slut hade Lina Hurtig chans att avgöra. Det såg ut som USAs målvakt räddade på linjen men det visade sig att bollen var över linjen med knappast möjliga marginal. Det gick att se tack vare tekniken så det var inga diskussioner. Vild glädje för Sverige men stor frustration för USA. 

Och Hans fortsatte med sitt regn och sitt blåsande och orsakade översvämningar. På nyheterna kunde vi se bilder från översvämmade trädgårdar och källare. I Åre svämmade Susabäcken över vilket innebar att stora mängder vatten forsade genom Åre by. Hans behöll sitt grepp i 6 dagar vilket är lång tid för ett oväder. 

Den 11 augusti var det dags för kvartsfinal mot Japan och Sverige vann med 2-1 och var klara för semifinal.

I mitten av månaden gav jag mig ut i trädgården igen. Slagregnen hade tillfälligt slagit ner växtligheten men vattnet gjorde att trädgården nu blev riktigt frodig och efter rensning och ansning såg den riktigt prydlig ut. Säga vad man vill men sommaren var bra för vår trädgård …

Prydnadsgräs är bra. Det lägger sig ner av regnet men när det dragit förbi skakar det bara av sig dropparna och står där igen som om inget hänt …

Och Lucy mådde bra igen och var med matte i trädgården …

Den 15 augusti var det dags för semifinal mot Spanien men dom blev för svåra och Sverige förlorade med 1-2. Dagen efter var det semifinal nummer två mellan Australien och England och den vann England med 3-1. 

Den 17 augusti höjdes terrorhotnivån från 3 till 4 i Sverige. Usch! 😦

Den 19 augusti var det så dags för match om tredje plats mellan Sverige och Australien och dom svenska damerna vann med 2-0 och kunde åka hem med bronsmedaljer i bagaget! Finalen vann sedan Spanien över England med 1-0.

Slutet av månaden ägnade jag mycket åt skörden av tomater, gurka, chili och paprika. Jag lade som vanligt in gurka för ett år framåt och några burkar Bostongurka blev det också. Tomaterna började så smått mogna och jag kunde göra de första sopporna och pizzasåserna för att lägga i frysen till vintern. 

Förutom att ta hand om skörden så ägnade jag också en hel del tid att förbereda en resa jag skulle åka iväg på redan den första september så det var bråda dagar. 

Och med resväskan packad sa jag hejdå till augusti och Sverige och tog bussen söderut för att uppleva den första höstmånaden …

S E P T E M B E R

Den 1 september kl 9:20 startade min semesterresa från stora torget i Södertälje och sedan ner genom Europa. Den startade i hällande regn men ju längre vi kom, ju bättre blev vädret och under hela resan var det högsommarvärme och inte en droppe regn. 

Vi åkte Stena Lines båt Scandinavian från Göteborg mot Kiel och jag såg solen sänka sig i vattnet …

Besökte Rothenborg ob der Tauber …

Mainau med fantastisk dahliablomning …

… njöt av vackra alpvyer …

… såg snöklädda alptoppar …

… åkte båt på Bodensjön …

… shoppade i Lindau …

… njöt av det tidiga morgonljuset …

… i den fantastiskt fina parken Stadthallengarten i staden Kassel …

Den 9 september på eftermiddagen var jag hemma igen vid  stora torget i Södertälje. Det hade varit en fantastisk resa men det är alltid skönt att komma hem. Och jag skrev en reseberättelse i fyra delar:

Resa till Bodensjön 2023 – Del 1
Resa till Bodensjön 2023 – Del 2
Resa till Bodensjön 2023 – Del 3
Resa till Bodensjön 2023 – Del 4

När jag kom tillbaka väntade tomater på att tas om hand …

… och mina chiliklockor ’Jamaican Bell’ började mogna. Dom blev det här året helt perfekta i styrka …

Men hur vackert det än var på min resa i Europa så njöt jag av att komma hem och få promenera på dom vanliga platserna hemomkring. Dagen efter jag kommit hem, den 10 september, var det en vindstilla lite dimmig morgon …

Mer bilder rån denna morgonpromenad finns i inlägget ”Hemma igen”. 

Den 15 september var det 50 år sedan Carl XVI Gustaf blev kung och det firades med diverse aktiviteter, inte bara den dagen utan egentligen hela året som kallades Jubileumsåret.

Den 19 september föll årets första snö i Kiruna och snöfallet fortsatte även den 20 september och på morgonen uppmättes ett snödjup av 38 cm!. Hu, så mycket snö i september. 

I mitt inlägg ”Den tidiga höstens tid” skrev jag följande inledningsrader:

”Nu är den tiden på året som jag tycker är så vacker. Den sena höstblomningen, det guldgula  ljuset. En himmel som brinner, både i soluppgång och solnedgång. Kyliga morgnar som går över i dagar med kvardröjande sommarvärme …”

Den 21 september var en sådan kväll, en kväll då solen brinner i solnedgången …

… och sprider sin guldglans över naturen …

I trädgården hade min gula klematis (som alltid blommar sent på hösten oftast inte förrän i oktober) redan börjat blomma …

Men även vindstilla lite dimmiga morgnar den här tiden på året är fantastiska. Den 28 september var en sådan och jag bara njöt när jag stod där vid vattnet …

… för att inte tala om den fantastiska septemberblomningen i koloniområdet …

September gick mot sitt slut. Hemkommen från en lyckad semesterresa, fina skördar, guld i naturen och höstblomning. Jag njöt av dagarna i mitt eget lilla hörn av världen. Det kändes skönt att för ett tag inte tänka på krig, skjutningar, sprängdåd och annat elände som fanns i världen utanför. Och framför allt inte snö i september!

Och med guld i naturen tog vi farväl av september och gick den andra höstmånaden till mötes …

O K T O B E R

Den första frosten kom natten mellan den 6:e och den 7:e. Minus 1,5 tidigt på morgonen. Och på morgonen den 9 oktober var det ännu lite kallare, minus 3,3. 

Den 9 oktober letade jag höstfärger men dom var ännu inte så framträdande vid vattnet vid Eklundsnäsbadet …

Däremot hittade jag de första riktigt röda nyanserna på en stig bakom en nedlagd plantskola …

Löven som fallit i det långa gräset bildade tillsammans en vacker hösttavla …

Den 10 oktober skrev jag inlägget ”Höstens grepp hårdnar” där ovanstående bilder plus många fler finns med.

Den 14 oktober var en vacker om än blåsig höstdag med ömsom moln, ömsom sol och i naturen började nu på allvar varma nyanser dyka upp även om det fortfarande fanns mycket grönt kvar …

Vinden tog i vid vattnet …

… och jag hittade ett sommarminne. En lupin som bestämt sig för att trotsa hösten …

Dagen efter, den 15 oktober, besökte vi ett för oss nytt naturreservat vid namn Vinterskogen. En bra plats för promenader med härlig natur och närhet till vatten. 

Den 19 oktober nåddes vi av det sorgliga beskedet att Lasse Berghagen gått bort. Många var vi nog som gick och nynnade på Teddybjörnen Fredriksson den dagen. 

Så var det dags för en ny storm den här gången med namnet Babet. Den kulminerade natten mellan den 20 och 21 oktober. Fler än 300 träd föll i Skåne och vattenståndet var de högsta sedan rekordåret 2017. Hos oss märktes den inte så mycket utan det var mer vindarna som friskade i lite mer än vanligt.

Den 21 oktober blev det ett besök på Sandgrund i Karlstad för att titta på Lars Lerins målningar. Är så fascinerad av ljuset i hans tavlor …

Det blev en härlig dag med flera timmar på Sandgrund, god lunch på Matbruket vid Värmlands museum och en bok kom även med hem. 

Mer bilder från våra promenader i oktober samt besöket på Sandgrund finns i inlägget ”Innan höstens färger bleknar”.

Och med vackra tavlor i både naturen och på Sandgrund var det dags att lämna färgsprakande oktober bakom oss för att ta oss an den sista höstmånaden …

N O V E M B E R

November var ovanligt grå och regnig. Jag var glad att jag mellan regnskurarna lyckades kratta in alla löv som låg på gräsmattan in i rabatterna som vintertäckning.

Och visst bjöds vi på vackra dagar, även om dom var få. En sådan dag var den 11 november då vi promenerade vid Eklundsnäsbadet. 

Ett träd vid strandkanten med kvarvarande löv som lyste likt guld i den lågt stående solens strålar …

En försvunnen båt hade lämnat spår efter sig …

Och visst fanns det färg, även denna grå novembermånad …

En dryg vecka senare, den 19 november. En öde sandstrand gav blandade känslor av vemod och lugn.

När allt verkar grått, finns alltid en strimma av ljus någonstans …

Från mitten av november kom det dagar med minusgrader. Så pass mycket att ett tunt lager is kunde skönjas på sjön Måsnaren den 20 november. Även marken var lätt pudrad av snö …

Så inte nog med att november var ovanligt grå och regnig. I slutet av månaden drog det dessutom in en snöstorm. Så här såg det ut den 28 november …

Och på morgonen den 29 november vaknade vi till tvåsiffriga minusgrader, minus 11 kl 7 på morgonen. Nu var jag verkligen glad att jag hade hunnit kratta in alla löv i rabatterna som vintertäckning.

Lunchpromenaden denna dag tog vi vid Eklundsnäsbadet och det var onekligen väldigt vackert då landskapet såg ut som ett julkort …

Så med snö, ett julkortsliknande landskap och många minusgrader lade vi november till handlingarna och koncentrerade oss istället på årets julmånad …

D E C E M B E R

Den 3 december var det första advent och det blev en vit sådan. Och prognoserna sa att snön och kylan skulle ligga kvar ett tag ytterligare. 

Trädgården hade fått ett vitt täcke över sig vilket var bra då snön skulle skydda i och med att det skulle bli låga temperaturer. 

Den 5 december vaknade vi till dimma. Dimma och minusgrader brukar innebära rimfrost och så blev det …

Dessutom stod solen i ett sådant läge att himlen blev alldeles rödorange och det blev en vacker effekt mot rimfrosten på träden …

Den 6 december hade jag tur. Jag som brukar missa alla väderfenomen fick se fantastiska ljuspelare. Dom uppstår när det är kallt och ljuskällor reflekteras genom kristaller i luften. Och det var många kristaller i luften den kvällen. Det var som att gå ut i ett regn av småspik. Men det var det värt …

Den första amaryllisen som slog ut den här julen var den vackra ’Sweet Nymph’ …

En dryg vecka in i december började prognoserna tala om regn och plusgrader. Sakta men säkert smög sig mildvädret på och när den hårt packade snön började smälta på ytan resulterade det i en enorm halka. Så småningom blev det dock upp mot 7 plusgrader viket innebar att all snö och is försvann. SMHI kom dock med vaga löften om att det kanske skulle bli en vit jul men det trodde jag inte så mycket på, just då!

Den 13 december bänkade jag mig framför tv:n för att titta på Luciamorgon från Kalmar slott. Ett fint Luciafirande med många av de kända, vackra julsångerna plus en del nya.

Den 21 december tog vi lunchpromenaden vid Tveta och sjön Måsnaren. Det var kallt och isen låg på sjön. Ett mjukt frosttäcke låg på marken …

Lucy matchade löven så perfekt att hon nästan inte syntes …

Men nu började det varnas för en storm som hette Pia. Mest skulle det väl bli på syd och västkusten men även här kunde det bli blåsigt och komma snö. Och fortfarande sa SMHI att det kunde bli en vit jul i stora delar av landet men fortfarande var jag skeptisk. Men jag hade fel. Det kom snö och den 23 december såg det ut så här …

Förutom de obligatoriska promenaderna var vi inne och stökade dan före dopparedan. Julpyntade och jag tog in julblommorna från uterummet. En ny amaryllis vid namn ’Tosca’ hade precis slagit ut …

Granen kläddes …

… och vid midnatt när klockan gick över till den 24 december så smakade vi traditionsenligt av årets julskinka och lyssnade på Jussi Björling när han sjöng ’O Helga natt’.

Så vaknade vi till en gnistrande julafton. Det var 12,8 minusgrader när vi tog morgonpromenaden men det var klart och vindstilla och med mycket kläder på sig var det en riktigt skön promenad. 

Så ljusnade det och det visade sig bli en av de vackraste julaftonsmorgnar jag varit med om. Snön var kritvit och låg tjock på buskar och träd. Himlen var blå med ett rosa skimmer. Stod länge och tittade ut genom köksfönstret. Det var så otroligt vackert …

Lite senare tog jag en promenad i kvarteret för att fånga dagens skönhet. Vackra trädstammar och grenar klädda i snö …

En favoritplats för att ta bilder är lekplatsen i vårt område. Där finns ett litet lekhus som är så fint. När jag passerade första gången låg det lilla huset och lyste vackert i solen …

Men när jag hade gått en sväng och kom tillbaka efter ca 10 minuter hade ljuset flyttat sig och huset låg nu i skugga. Fortfarande vackert men på ett annat sätt …

Snön låg kvar över juldagarna men mot slutet av månaden drog återigen mildare luft med regn in och snötäcket sjönk ihop och blev smutsigt. Och den förrädiska halkan kom tillbaka. 

Det har nu hunnit bli den 30 december och jag närmar mig slutet av min långa årskrönika som jag har lagt åtskilliga timmar på sedan juldagen. Nu ska den publiceras och jag ska göra en pdf av den och arkivera tillsammans med mina 15 tidigare årskrönikor.

Mildvädret har dragit bort igen och från och med idag kommer det åter att bli minusgrader. I nästa vecka spås tvåsiffriga. Just nu snöar det ymnigt så vintern släpper inte sitt grepp. Det kommer nog att komma både snö och regn innan vintern är slut och det på allvar blir vår igen. 

Så då återstår väl egentligen bara en sak och det är att önska er alla …

Ett Gott Nytt År! 🥂🍾