En märklig titel kan tyckas men så är ”fallet” just nu. För ett olyckligt fall under hundpromenaden har bland annat resulterat i en rejäl blåklocka runt mitt vänstra öga. Det inträffade i lördags kväll … och nej, ingen alkohol var inblandad, endast vatten. Vi hade problem med fyrverkerier och smällare under förra veckan och då vi har en skotträdd hund har vi åkt iväg på kvällarna för att promenera på en plats i grannkommunen där det är tyst och lugnt. Så ock i lördags ..
Allt gick bra till att börja med, jag var hundförare och husse gick före. Lucy var glad och sprang på. På ett ställe går vi över en grässlänt, en slänt vi passerat säkert flera hundra gånger. Det var mörkt men frosten i gräset lyste upp så det var inget problem att se. Jag småsprang nedför den lilla, branta slänten, som jag gjort hundratals gånger och plötsligt hände det. Vänster fot fastnade i en rot, helt dold under frosten och förmodligen den enda roten på hela gräsmattan. Jag stupade handlöst och landade med en enorm kraft på pannans vänstra sida precis ovanför ögonbrynet. Fortfarande höll jag Lucys koppel. Tog mig upp, det dunkade lite i pannan och båda knäna ömmade. Jag hade fått en enorm bula, stor som en golfboll. Men jag var inte speciellt orolig. Jag hade inte tuppat av, inte blivit yr, inte mått illa och den bultande känslan var i själva ”golfbollen” vilket ju inte var så konstigt efter den smällen. Tittade lite på tv på kvällen och kände mig helt ok. Inga symptom förutom den väldigt ömma bulan och de onda knäna. Jag tog ett par Alvedon för värken i knäna, gick och la mig och somnade som vanligt och sov gott hela natten.
Söndag morgon … bulan hade nu liksom ”flutit ut” i pannans vänstra sida ned mot ögonbrynet, ömmade kraftigt men var inte det minsta blå. Efter frukost fick jag se en rödlila liten fläck under vänster ögonbryn.
Söndag eftermiddag … fläcken nedanför ögonbrynet hade blivit större och fortsatte att breda ut sig under kvällen. När jag skulle gå och lägga mig hade jag en färgblandning av blålilasvart längs hela ovansidan av ögat och ringde 1177 för säkerhets skull och fick prata med en sköterska som förhörde mig grundligt och länge. Det kunde bli blått vid ögat, det var inte alls ovanligt för blåmärken kan flytta sig nedåt p.g.a. tyngdlagen. Men om även det andra ögat blev blått och/eller bakom båda öronen skulle jag omedelbart ringa tillbaka. Likaså om jag skulle känna av minsta huvudvärk, yrsel, illamående etc. Jag fick veta att en sådan smäll som jag fått inte var att leka med och att allvarliga symptom kan dyka upp flera veckor efter. Tordes knappt somna men gjorde det till slut och sov hyfsat bra resten av natten.
Måndag morgon … blåmärket vid ögat hade spridit sig ytterligare. Men jag mådde fortfarande bra, precis som vanligt. Knäna ömmade fortfarande liksom ”nedslagsplatsen” i pannan.
Tisdag morgon … blåmärket vid ögat hade spridit sig ytterligare. Nu var jag blålilasvart runt precis hela ögat, på ögonlocken, en bit ner på kinden och även på sidan av näsan. Fortfarande ömmande knän och fortfarande väldigt öm på ”nedslagsplatsen” i pannan.
Onsdag morgon … samma status som under tisdagen. Ingen ytterligare spridning vid ögat men heller ingen förbättring. Fortfarande ömmande knän men ingen större fara. Fortfarande väldigt öm i pannan men där har nu huden gått från blått till gult …
Det är skadestatus i skrivande stund, onsdag eftermiddag den 25 januari. Jag var tveksam till om jag skulle skriva om det här i ett blogginlägg men bestämde mig ändå för att göra det. Det kan ju vara så att någon råkat ut för något liknande och fått ett blått öga och kan berätta om hur lång tid det tog innan det blå försvann. Som jag ser ut nu kan jag inte tänka mig att gå ut. Dels ömmar ju knäna (även om dom blir bättre för var dag) men att gå ut med ett ”tvättbjörnsöga” känns inte lockande alls. Inte ens med solglasögon. Det skulle dessutom se väldigt konstigt ut när himlen är täckt av den bekanta grå filten. Extra trist känns det också då jag hade aktiviteter inplanerade på måndag i nästa vecka som jag verkligen sett fram mot och nu måste ställa in. Nu är det bara att hoppas på att inget oförutsett inträffar. Jag ska ju enligt sköterskan på 1177 vara vaksam ett bra tag framåt så det är nog bäst att ta det lugnt.
Men nu lämnar jag detta synnerligen trista ämne och går vidare med några bilder ….
Den 18 januari blev det en promenad vid Eklundsnäsbadet. Solen kom och gick och den grå filten var för tillfället ihopvikt och undanlagd …
Strandlinjen gick fortfarande högre än normalt …
Lucy var på springhumör …
Långt därute på isen såg jag en isjakt …
Vid strandkanten hade isen släppt och en himmelsblå strimma speglade sig i det öppna vattnet …
En liten känsla av den vår som ska komma fick jag när jag stod och tittade ut över den blå isen …
Och så var det januaris övriga blommor …
Amaryllis ‘Picasso’ var den första amaryllisen som blommade (den startade andra advent) och är den som fortfarande blommar …
Jag har haft svårt att få tag på tulpaner i år. Det brukar finnas massor att välja på i den affär jag köper dom men när jag kommit för att köpa har det bara funnits enstaka buketter. Jag brukar alltid köpa tulpaner till mina blå vaser i köksfönstret efter det att jag städat ut julen. De enda jag hittade efter julutstädningen var en bukett rödrosa, lite krusiga i bladen och dom var egentligen för stora för de små vaserna men fick duga. Bilden tog jag efter ett antal dagar när tulpanerna slagit ut. Jag gillar tulpaner som slår ut ordentligt och gärna ser lite ”vilda” ut i växtsättet. Ute lyste eftermiddagssolen och kastade guld över trädtopparna i skogsbacken.
På köksön fick det bli en färdig bukett med gula rosor och vita tulpaner …
Kombinationen minusgrader och fuktig luft gav vacker rimfrost. I brist på promenad för att fånga rimfrosten fick det bli en bild från köksfönstret, bara för dokumentation. Bilden är tagen den 23 januari …
Den 23 januari tog jag också in de blommor jag köpt på lördagen (innan det olyckliga fallet) som stod och väntade i uterummet. Nästan inga tulpaner nu heller. På köksön fick det bli en färdig bukett men den var fin. Kul med den gula ranunkeln som smugit sig in i det rosa …
De enda tulpaner jag hittade var en bukett med nio lila. Hm, förut har det alltid varit tio tulpaner men nu var det alltså bara nio. Nåväl, de nio placerade jag ut i de blå vaserna men innan jag gjorde det så tog jag en bild på de nu överblommade rosa. Den här gången med rimfrost i bakgrunden …
Jag tog en bild precis då jag fördelat ut de lila tulpanerna i vaserna. Då var dom helt knoppiga …
Men några timmar senare hade dom börjat öppna sig …
Och det fick bli den sista bilden i detta inlägg. Jag har även bilder på ”blåklockan” jag tagit som dokumentation vid ett eventuellt läkarbesök men dom behåller jag för mig själv.
Nu återstår bara en sak och det är att önska er alla en bra fortsättning på veckan. Ta hand om er och var försiktiga! 🌷 🌺 🌷
Anita
Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven 
Aj, aj, Vilken vurpa du gjort! Hoppas verkligen du snart blir av med blåtira och värk i knäna. Det är bra att du lyder råden från 1177 och håller kolla på hur blåtiran utvecklar sig och att inget annat dyker upp. När mamma ramlade och slog sig på liknande sätt flyttade sig blåtiran, under färgbyte, nedåt över ansiktet ända ner till hakan.
Som alltid lika vackra bilder från Måsnaren och fin bild på söta Lucy. Dina tulpaner i småvaser inspirerade mig för några år sedan att göra samma sak. Men inte i år, i alla fall inte ännu.
Storasyster och jag var och tittade på ”A man called Otto” på Estrad igår, en riktigt mysig film.
Var rädd om dig nu och ta det försiktig i backarna framöver.
Kram
Lillasyster
Ja det var verkligen en vurpa som hette duga. Och en riktig ordentlig smäll. Oj då, då kanske det fortsätter att sprida sig då. Sköterskan på 1177 var väldigt noga med att påpeka att det kan uppstå komplikationer ett par veckor efter så jag måste vara försiktig och ringa dom om jag känner det minsta lilla. Tror nog inte det är någon fara men kommer att ta det lugnt ett tag.
Roligt att ni sett ”A man called Otto” och att den var bra. Jag har ju sett den svenska men skulle gärna se den här också, den går tydligen rätt bra på bio så det tyder på att det är en bra film.
Tack för att du tittade in kära lillasyster. Jag lovar att vara försiktig. Än så länge håller jag mig inomhus eller går ut i skydd av mörkret 🙂
Kramar till dig och en extra från Lucy som ligger bredvid mig och snarkar
Oajajaj vilken vurpa! Jag hade vackra färgkombinationer en gång när jag möblerat om i mitt rum och en hylla stack ut över sängen. Det kom jag inte ihåg när jag vaknade, bara iväg till skolan trots demolerat utseende! Spännande att följa med färgförändringarna, men hur länge de hölls kvar minns jag inte. Det är lite olika hos olika människor också. Farligt är det ju inte. Jag skulle gå ut och chockera folk och se om någon vågar reagera! De får ju något att tala om därhemma… Dina ”tulpanuppsättningar” är alltid intressanta, jag är tyvärr inte så förtjust i tulpaner, vet inte varför. Köper sällan. Några amaryllisar blommar ännu, en vit julstjärna ser hur fräsch ut som helst. +2,3, blött och halt. Sköt om dig!
Oj, det var tur att du bara möblerade om i rummet och inte blev ommöblerad i ansiktet. Färgförändringarna kan tydligen hålla i sig i bortåt en månad men det är väl nu, första dryga veckan det är som värst kan jag tänka.
Ha, ha … jo det kan jag tänkta mig att du skulle göra 🙂 Själv håller jag mig nog inomhus så länge det är som det är nu. Synd det inte är Halloween, då hade väl ingen reagerat.
Tulpanerna har inte längre samma kvalitet som dom hade förr. Egentligen är det bättre med blandade buketter men i dom blå vaserna vill jag ha tulpaner.
Jaså, plusgrader även hos er. Och halt … då får du vara försiktig!
Tack och ha det gott!
Jag har också flugit, snavat på ett långkoppel som mamma hade till sin hund och jag flög riktigt och landade på ansiktet, men jag slog i näsroten där glasögonen slog i huden och fick ett sår ovanpå läppen, ont hade jag ett bra tag och blå- lila- grön- gul var jag ett bra tag efter på näsan och ner på kinden. Hoppas du blir som vanligt snart igen.
Så vackert det blir med tulpaner i småvaser.
Oj, oj, oj …. det lät dramatiskt. En riktigt vurpa du råkade ut för och säkert värre än min i och med att även blodvite uppstod. Ja, jag får nog räkna med att det tar sin tid innan det går bort men jag hoppas att det värsta ger sig efter ett par veckor.
Jag tycker mycket om att sätta tulpaner i mina blå vaser. Det är ett vårtecken för mig.
Vilken otur! Att du skulle fastna i den där endaste roten.
Önskar snar förbättring! ❤
Tack Barbro ❤
Ja det var ett elände att jag skulle lyckas hitta den enda roten och det var otur att det var tjäle i jorden, annars hade jag nog inte slagit i så hårt.
Neimen huff da, Anita! Det høres ikke bra ut, og det var sikkert veldig vondt også. Jeg håper at hevelsen / kulen går ned, og at din ”blåveis” som vi sier her forsvinner. Flotte bilder, og din amaryllis ‘Picasso’ er utrolig vakker!
God bedring! Ønsker deg en fin onsdag kveld.
Klem, Marit
Tack Marit … ja det var ett elände. Det kan tydligen sitta i väldigt länge men jag hoppas att det värsta ger med sig snart så jag kan börja gå ut igen.
‘Picasso’ är en favorit och i år ska jag faktiskt försöka att ha den kvar och försöka få den att blomma igen. Får se hur det går.
Önskar dig också en fin onsdag kväll!
Kram Anita
Ajaj, jag kan riktigt känna hur ont det gjorde när du föll. Vilken otur att den där roten skulle vara just där du sprang. Bra att du ringde 1177 och du verkar ha fått bra råd och instruktioner. Det där med blåmärken som liksom rinner neråt har jag också fått se på nära håll nu. I morgon är det tre veckor sedan jag föll och jag fick förklarat för mig att blåmärkena vid tårna hade runnit ner från skadestället och de syns fortfarande. Jag hoppas att din blåklocka försvinner fortare än så så att du inte känner dig hindrad att gå ut och jag håller tummarna för att det ska stanna vid ömhet och blåmärken. Under tiden kan du glädja dig åt alla vackra blommor du har inomhus och åt det du ser genom fönstret. Tulpaner mot en bakgrund av rimfrost är inte illa 😀
Kryakram.
Ja … maximal otur. Varför det över huvudtaget fanns en rot, knappt synlig på en allmän gräsmatta är ju frågan. Men … så var det och olyckan var framme. Att ringa 1177 kändes bra och jag fick prata med en mycket bra sköterska och jag tänker följa hennes uppmaning om att ta det lugnt och vara uppmärksam på olika symptom som kan uppstå ett tag efteråt och som kan kräva konsultation.
Jag vet ju att du berättade om hur dina blåmärken liksom rann neråt mot tårna. Och det är väl så att dom som rinner neråt tar tid på sig att gå bort för där ansamlas ju blodet. Även om jag är väldigt öm i pannan så är jag nästan mer orolig för mina knän. Dom ömmar och det smärtar vid vissa vridningar. Jag har opererat menisken i båda knäna och är väldigt rädd och försiktig om dom och orolig att få nya meniskskador. Jag kryper ju omkring i markerna om våren och fotograferar blåsippor och det vill jag fortsätta att kunna göra. Men förhoppningsvis är det bara ömhet för jag slog ju i knäna rätt kraftigt också. Det märkliga är att där blev det inga blåmärken.
Nej … nog om elände. Snart ska jag inleda årets odlingssäsong. Jag ska dra så chili, de första i helgen. Härligt när odlingssäsongen startar igen.
Kram och tack för kryakram
Det är väl så att man är lite oförsiktig, tills man ligger där. Jag har rört mig som en åttioåring då det är snö och halt, de senaste tjugo åren. Ramlade och bröt handleden på en isfläck, då jag promenerade i godan ro. Sedan dess avskyr jag allt halt underlag.
Tur att det gick någorlunda bra med dej. Trodde att du skulle visa ditt öga på bild… Men nog kan du gå ut bland folk ändå. Låt dem titta. Förklara vad som har hänt.
Vackra bilder som vanligt. Har också haft en Picasso (?) amaryllis, Så fin! Trettio klockor sammanlagt… Har ställt ner den i källaren nu när den är överblommad. Kanske den kan blomma en gång till.
Ranunkeln blad alla tulpanerna! Så fin! Liksom dina enstaka blommor i småvasar.
Hoppas att ögat snart bättrar sig. Och ta det lugnt i skummet! Kram
Ja så är det nog. Men här var det inte halt utan det var den eländiga roten som låg dold. Jag halkade förra året och stukade handen och rör mig också med försiktighet när det är halt ute … vilket det väldigt ofta är. Idag regnar det och imorgon ska det bli minusgrader, gissa om det kommer att bli halt.
Nja, visa bild på min enorma blåtira vill jag inte, vet aldrig var den bilden skulle kunna dyka upp. Visa mig bland folk vill jag inte än så länge, dessutom har jag fortfarande problem med främst vänsterknät så det är lika bra att hålla sig inomhus … i synnerhet som det nu dessutom ska bli ishalka.
Så roligt att du troligen också haft en ‘Picasso’. Eftersom den fick trettio klockor så tror jag att det är en sådan. Min fick fem stänglar med 6-7 klockor på varje. Jag ska också försöka spara min och se om jag kan få den i blom igen. Vi kanske kan följa varandras …
Ranunkeln var tuff bland det rosa … en favoritblomma. Och tulpanerna frodas i vaserna.
Jag lovar att ta det lugnt i fortsättningen … 🙂
Kram
Ojoj, du gör värre vurpor med liten hund än vad jag gör gör med två större hundar. Var rädd om dig!
Ha, ha … ja så är det. Fast här var det inte vovven som var orsaken utan den fördömda roten som stack upp.
Jag lovar att vara rädd om mig och önskar dig detsamma!
Men det var väl höjden av otur! Lider med dig och förstår att du inte alls känner för att gå ut. Hoppas det inte dyker upp något mer utan att du snart mår bra igen.
Har haft stora blåmärken, men inte i ansiktet på det sättet.
Här blommar också amaryllisar, de sista är små och blekgula och heter ‘Lemon Sorbet’, ska faktiskt testa att behålla dem.
Kram Kristina
Tack Kristina! Ja det var ett elände men samtidigt tur i oturen för det kunde gått väldigt mycket värre för det var en rejäl vurpa. Jag hoppas att det går åt rätt håll nu. Är faktiskt mest orolig för vänster knä där det då och då känns en skärande smärta. Har ju opererat menisken i båda knäna och är rädd att få problem med dom igen. Vill ju kunna krypa omkring i vårbackarna och fotografera blommor när den tiden kommer 🙂
‘Lemon Sorbet’ låter fin. Tycker ju om blekgula blommor. Spännande att se om du får den att blomma om. Jag ska pröva att spara min ‘Picasso’ också.
Kram Anita
Men oj vilken smäll! Jag uppskattar inlägget, har aldrig upplevt något sådant och skulle nog bli väldigt rädd och orolig, men nu vet jag att det inte är någon fara om det inte blir värre än vad du berättat. Många av dina bilder ger lite vårkänsla faktiskt!
Ja det var en rejäl smäll och ännu ingen förbättring när det gäller blåklockan och ömheten i pannan. Men det lär ta sin tid. En skärande smärta i vänster knä är just nu mer oroande. Har opererat menisken i båda knäna och är rädd om dom. Vill kunna krypa omkring i vårbackarna och fotografera blommor när den tiden kommer … på tal om vårkänsla 🙂
Hu då! Det kunde gått ännu värre även om den här vurpan var riktigt ful. Det är nog förnuftigt att ta det lugnt ett tag (och det gör du nästan per automatik med den blåtiran). Hoppas också att knäna repar sig..
Fina bilder bjuder du på som vanligt. Visst är det härligt och man får lite vårkänslor när tulpansäsongen kommer.
Krya på dig och allt gott!
Jag är oerhört tacksam att det inte blev värre. Jag hade kunnat slå ut tänder, brutit näsan eller någon arm, ben etc. För det var verkligen en enorm vurpa och en enorm smäll. Ansiktet är fortfarande lika blåsvartlila och pannan lika öm men ingen försämring. Är mer orolig för vänster knä just nu där jag känner en skärande smärta. Men … med vila går det förhoppningsvis över.
Tulpaner efter att jag slängt ut julen är det första vårtecknet för mig.
Tack så mycket och allt gott till er också!
Först och främst, vilken otur med ditt fall men olyckan är tyvärr snabbt framme. Faller man så oväntat är det lätt att man inte hinner ta för sig och så slår man sig rejält. Tur i oturen att du inte bröt något.
För ett par år sedan gick jag in i en öppen kökslucka. Ja, det låter som ett sämre skämt den det var precis vad jag gjorde. Höll på att baka och missade att en lucka var öppen när jag skulle hämta en skål. Det blev alltså en rejäl smäll ovanför ena ögat och en rejäl bula med. Jag blev inte yr och svimmade inte så jag avvaktade. Nästa dag började det synas en liten röd prick som sedan blev större och större. Jag fick tid på vår vårdcentral men det fanns inget att göra mer än att vara observant på måendet. Efter ytterligare ett par dagar hade jag en rejäl blåtira som täckte hela ögat och halva kinden för blödningen rinner neråt. Jag valde att stanna hemma en vecka för jag kände inte för att visa mig bland folk. Efter en vecka återgick jag till skolan med världens hårdaste makeup som sminkade bort blåtiran. Förmodligen såg jag inte klok ut då heller eftersom jag vanligtvis bara använder en enklare hudkräm. Efter tre veckor var det bara lite kvar men det tog alltså sin lilla tid.
Så över till bilderna vilka som vanligt är lika fina. Vilka vackra buketter dessutom. Jag hade tänkt köpa tulpaner i går men alla stod utan vatten så det fick vara.
Nu önskar jag dig fortsatt god bättring!
Kram
Ja det kan verkligen gå snabbt och jag hann inte ta emot mig över huvud taget, därav den enorma smällen.
Men så bra att du berättade om din olycka. Det låter ju faktiskt precis som för mig. Det börjar med en bula och så plötsligt ”rinner” allt nedåt med början runt ögat och sedan fortsätter det. Min plan är också att stanna inne så länge jag ser ut som jag gör just nu och vänta tills det bleknar. För mig är det ju dessutom knät som spökar. Höger knä är i princip bra men i vänster känner jag skärande smärta i vissa lägen. Är lite orolig för det då jag har opererat menisken i båda knäna och är känslig i dom. Är väldigt rädd om mina knän då jag verkligen vill kunna krypa omkring i vårbackarna och fotografera blommor när den tiden kommer. Men … jag hoppas att det går över med vila och senare lätt träning. Har rehabiliteringsprogram som jag fick efter operationerna som jag kan göra. Ja, ja … när det gäller blåtiran är det bara att avvakta …det tar den tid det tar … förmodligen ett antal veckor.
Tack för att du berättade! Ha nu en bra dag!
Kram
Förstår att du är extra rädd om dina knän med tanke på att du har opererat båda. Bra med ett rehabiliteringsprogram för det gäller ju att träna rätt så att man inte ställer till det. Väl fungerande knän är viktiga tycker jag även vid trädgårdsarbete. Bara att skynda långsamt alltså. När det gällde blåtiran så såg jag inte klok ut! Men det var bara att uthärda. Hemma sminkade jag naturligtvis inte över det utan det var bara när jag började arbeta. Minns att vi var nere på ICA för ett snabbt ärende. Alla stirrade först på mig och mitt ansikte och sedan på Husse som kände sig som en hustrumisshandlare. Snällare Husse finns inte så jag tyckte synd om honom. Du får hålla ut för det går över sakta men säkert!
Kram och god eftermiddag!
Exakt … trädgårdsarbetet kräver fungerande knän. Menisken i mitt högra slet jag faktiskt sönder när jag grävde lite väl ivrigt i trädgården en sommar. Hade vansinnigt ont och läkarna konstaterade att det var tvunget med operation. Annars så avvaktar dom och rekommenderar träning vid meniskskador. Det var helt fantastiskt! Smärtan försvann direkt. Andra knät vet jag inte hur det hände men jag kände ju direkt igen smärtan (troligen trädgårdsarbete). Och mycket riktigt, samma där och ny operation. Träningsprogrammen har jag faktiskt gjort sedan dess och har inte haft några som helst problem förrän nu då. Inte på långa vägar så ont som förra gångerna men … liknande smärta. Men jag tror ändå att det går över med vila och sedan träning.
När det gäller ert ICA-besök så förstår jag precis och det är exakt av den anledningen jag inte vill visa mig ute just nu. Det är bara att avvakta tills det bleknar.
Nu är det dags för lite eftermiddagsfika. Har två saffransbullar kvar som vi ska avnjuta tillsammans med te.
Kram och god eftermiddag till dig också!
Hej Anita!
Det var riktigt otur, hoppas det stannar vid detta och inte blir något mer. Hoppas knäna är ok också. Det värsta är då man faller handlöst utan att ha kunnat ta emot sig. Känns förfärligt att ni måste åka bort för en kvällspromenad, men förstår att ni gör det för Lucys skull.
Hoppas på snabbt tillfrisknande. Kram Marika
Hej Marika och tack!
Ja det var verkligen maximal otur. Det är som sagt trist att vi ska behöva åka iväg och promenera men det är problem här omkring med smällare och fyrverkerier. Men nu har det lugnat sig så nu har dom väl smällt iväg allt dom hade hoppas jag.
Pannan är fortfarande väldigt öm och jag är lika blå runt ögat, näsan och kinden men jag vet nu att det kommer att hålla i sig länge. När det gäller knäna så är höger knä i princip helt bra nu men däremot har jag börjat få en skärande smärta i vänster. Det är bara att hålla sig i stillhet och hoppas det går över. Det ska bli halt här imorgon så det är nog bra att hålla sig inomhus.
Kram Anita
Men Anita då! Jag gillar blåklockor, men bara i trädgården. Det där kunde gått riktigt illa ❤
Jag minns hur pappa såg ut när han ramlat på en av sina joggingturer eller när han gått in i något i garaget. Rejäla blåtiror som vandrade nedåt precis som du beskriver. Han visade sig väl inte ute när det var som värst, men som karl kan man ju gå ut bland folk utan att någon gör orosanmälan om hustrumisshandel. När någon reagerade brukade han säga:
– Då skulle du se den andra killen 🙂
Vad gäller Spegelsjön så är den såklart konstgjord. Finns ingen tillrinning där.
Kram på dig!
Precis … jag gillar också blåklockor, liten blåklocka är ju till och med Sveriges nationalblomma. Men som du säger … det kunde gått riktigt illa och jag är glad att jag bara är rejält blåslagen plus att jag har lite skärande smärta i vänster knä. Men det hoppas jag går över och inte är någon skada på menisken. Har ju gjort meniskoperation i båda knäna med resultat att jag inte har det minsta ont och kan krypa omkring i blåsippsbackarna. Så någon ny skada vill jag inte ha för nu lär jag inte få någon mer operation.
Att spegelsjön inte var äkta förstod jag nog men undrar hur dom fick dit allt vatten och hur lång tid det tog. Och hur renar dom det tro … Märklig sjö hur som helst men väldigt häftig! Såg ut som en pool som man får ta sig till med flyg.
Kram ❤
Oj,oj,oj Anita! Vilken otur du hade där med roten! Men det är så himla lätt hänt, hur försiktig man än är….
Hoppas ”blåklockan” blir mindre för varje dag och att dina knän repar sig också.
Så fint med dina tulpaner i de små vaserna. Jag har inte köpt några alls ännu.
Krya nu på dig!
Kram
Ja när olyckan är framme kan det gå väldigt snabbt. Blåklockan har runnit ner lite till över kinden under natten. Fortfarande ömmar det enormt i pannan och den är svullen så det finns nog en del vätska kvar som måste ta vägen någonstans. Så det här lär jag få dras med ett antal veckor ytterligare. Men … det är bara att vänta ut. Och under tiden får jag njuta av blommor inomhus. Får be maken köpa lite buketter i helgen 🙂
Tack Ulla och en fin helg till dig!
Kram
Jisses! Vad ont det måste ha gjort! Jag snubblade på en kartong som nåt spån ( sambon) ställt i carporten och föll handlöst i gruset. Jag höll I sonens ryggsäck och hann hålla upp den så jag klarade tänderna men slog i näsan så det blev ett skrapmärke på näsryggen. MINA FAVVOJEANS GICK SÖNDER!
Näsan svullnade så jag lät genomtäppt.
Lilla fina Lucy!❤ Fina bilder på blommorna också!
Jo det kändes ganska så mycket kan jag säga. Men jag kan tänka mig att landa handlöst i grus också känns rätt ordentligt. Vilken tur att du hann hålla upp sonens ryggsäck. Att skada tänderna är ett mardrömsscenario. Och dina favvojeans … det var inte roligt. Är oerhört glad att jag klarade mina tänder. Bara att konstatera att olyckan lätt är framme. Skönt i varje fall att det går över även om det tar sin tid.
Lucy och husse har just varit ute. Han fick bära henne halva vägen för naturligtvis smällde dom av jätteliga smällare och hon blev jätterädd 😦 Men nu är dom hemma igen och snart ska vi gå till tv-soffan och mysa. Det älskar hon och i tv-rummet hörs inte smällarna heller … ❤
Meeeen vad f@#! Jag trodde smällarna var slut nu! Jag avskyr smällare och raketer
Nej här verkar dom aldrig ta slut 😦
Trist, himla trist men ändå med tur i oturen. Hellre en blåtira än skadade ögon. Jag brukar planera ärenden i stan så att jag kan åka förbi en självplock för tulpaner men har faktiskt inte sett om de öppnat ännu. Men på stan såg jag i veckan buntar fast kanske färre än vanligt? Även den industrin drabbas väl av högre kostnader antar jag. Jag har en påse lökar i bilen säkert 5 kg som jag fick där jag brukar handla. Nu ångrar jag mig – var ska jag göra av dem?
Krya på dig! Kram, Carina
Exakt … tur i oturen. En stor ond bula och en blåtira är trist men tänk om jag skadat ögat, näsan eller tänderna. Eller brutit något. Lite skärande smärta i ena knät i vissa lägen men det börjar också bättra sig.
Jag tror också att det är så att även tulpanodlarna drabbats av högre kostnader. Det är nog orsaken till att det inte finns lika mycket som vanligt.
En påse med lökar, 5 kg, det var inte lite det. Kan du inte sätta ner dom i krukor? Jag minns när jag hittade en påse vita tulpanlökar jag glömt bort i uterummet. Satte dom i en kruka i mars i uterummet för dom hade börjat växa och oj … vilken oerhört vacker kruka det blev!
Tack Carina och en fin helg till dig!
Kram, Anita
Aj-aj. Ja det är förrädiska tider just nu. Den asfalt som ser torr ut kan vara överdragen med svartis och under frosten som belägger marken kan isen frodas.
En ”blåklocka” kanske ändå blev ett lindrigt slut på landningen. Det kunde gått mycket värre.
Många vackra bilder med en extra tumme upp för tulpanerna i fönstret.
Japp … en olycka är snabbt framme. Här var det ju inte halt utan en dold rot i frostigt gräs som var boven. Men som du säger … det kunde gått mycket värre och en blåklocka bleknar ju så småningom även om det tar tid.
Tulpanerna i fönstret står sig fortfarande … en ovanligt hållbar bukett.
Jag gjorde något ovanligt och scrollade direkt ner längst ner och tittade på alla härliga foton från ”fel håll”. Älskar dina blå vasar som du säkert vet. Tulpaner är inte bara tulpaner. De vi köpte i lördags var dyra och köpta i en ”fin” blomsteraffär. Inte fina blommor. Buketten veckan innan var jättefina länge. Köpt på Maxi.
Härligt att se Lucy på springhumör. Betydligt sorgligare att läsa om din vurpa. Sådant kan gå på en nanosekund men ge men långt efteråt. Tiden har gått. Du verkar ändå ha haft tur i oturen. Visst gillar både du och jag blått men…
Trist att de fortsätter att smälla. Det har de gjort här med.
Kram från ett soligt Visby
Kanske var det rätt håll ändå … för är det något som glädjer den här tiden är det tulpaner. Jag är så glad över mina blå vaser. Men visst är det där med inköp av tulpaner en gåta. Dom kan se hur bra ut som helst vid inköp och efter ett par dagar så börjar dom vissna medan en annan bukett håller hur länge som helst. De lila jag har på bild är inne på sin andra vecka och håller sig fortfarande.
Lucy har varit på springhumör senaste dagarna, bara det inte smäller … då vill hon inte gå ut. Det är därför vi måste åka iväg. Fast just nu går jag inte ut utan hon och husse får promenera/springa själva. Som du säger, vi gillar båda färgen blå men när den kommer i form av en blåtira … då är den inte lika populär. Fast just nu är den mer blåsvartlila. Och vilken tid det tar innan den går bort. Jag ser just nu ut som en i hårdrockbandet Kiss 🙂 Extra trist är det då jag skulle gått för första gången på körövning igår till en ny kör. Den jag sjungit med i många år är nedlagd och jag längtar verkligen efter att få sjunga igen. Nu hoppas jag på att kunna gå nästa måndag men det beror på blåtiran. Ja, ja … det är som det är. Det kunde ju varit värre.
Sol även här idag. Lucy och husse är ute på promenad. Jag ska pyssla lite med årets frösådder.
Kram från ett soligt fastland!
Jag håller tummarna för att du kommer iväg till den nya kören på måndag. Annars finns risken att det rinner ut i sanden och det hade varit synd. Hoppas blåtiran börjat blekna betydligt mer. Jag sitter här och vilar fingrarna och låter hjärnan tänka till. Tror inte jag hört någon som sagt något negativt om att tillhöra en kör. Jag känner flera som älskar den mysiga gemenskapen. Ibland lyssnar jag på framträdande på tuben när de haft någon konsert. Jag har skojat om att de borde sjunga i domkyrkan i Visby. Nu vandrade mina tankar iväg åt ett annat sjungande. En kusin till mig sjöng med sin grupp för kungafamiljen för några veckor sedan. (Det var när det delades ut guldmedaljer) Jag har ju bott i en sjungande familj under många år. Intressant att en av dem tagit upp tråden igen. Men kanske bara ”bakom planket”. Just nu har hon startat andra terminen på smålandsuniversitetet. Hennes gamla pappa sitter och ler åt sina inlästa pedagogiska initiativ. Jag hade läste hur ”barn i magen” kunde ta till sig musik. Därför spelade jag in ett band med favoritlåtar. När S mage var i närheten. Oftast på kvällar i sängen spelade jag musik för ”magen” . Med tanke på hur det lilla knytet i bilstolen skrek när musiken tystnade i bilen tror jag att jag lyckades. Imorgon för 27 år sedan fick jag sitta ensam och hålla den allt för tidigt födda en bra stund. Vi brukar skoja om det. Jag fick fina smörgåsar och champagne. Medans en mammas mage skulle sys ihop. Var det inte tolv lager? Tror det ökar varje gång vi skojar om det.
Det här blev nästan en roman. Dags att börja torsdagsstäda.
Kram
Åh … det var verkligen roligt att läsa din långa härliga kommentar om hur du spelade musik. Jag har också hört det och jag tror absolut att det stämmer. I min familj sjöngs och spelades det jämt. Jag startade min ”sångkarriär” redan när jag var två år, har nog nämnt tidigare att jag har gamla inspelningar där jag sjunger olika sånger. Under tiden jag låg i mammas mage så hörde jag säkert hur alla spelade och sjöng omkring hennes ”mage” när släktingar och vänner träffades. Förutom det så spelades det alltid radio och gamla 78:varvare. Mina bröder spelade och sjöng och min mellanbror ”turnerade” tillsammans med en kompis på olika festplatser …. han kallades Owe Thörnqvist-kopia 🙂 Och då förstår du kanske att jag fortfarande kan väldigt många av Owe Thörnqvists låttexter utantill.
Roligt med din kusin. Och så roligt med den upptagna tråden. Ja vi får väl se hur det blir med mitt kördeltagande. Jag är hoppfull …
Jaha, det blev nästan en roman till svar också. Hoppas torsdagsstädningen gick bra. Just nu stiger månen upp på den fortfarande ljusa himlen. Men den är ännu inte full. När den blir det ska jag lurpassa på den med kameran.
Kram och fortsatt fin torsdag!
Vad mysigt det låter att du har möjligheten att lyssna på dig själv som tvååring. ❤ Att växa upp i en sådan musikfamilj måste fört med sig mycket gott och många ljusa minnen.
Inget dåligt smeknamn till din mellanbror. Owe är verkligen en legend.
Helgkram från Visby
Jo det är faktiskt riktigt kul … och gissa om jag var stolt över min storebror. Tänker alltid på honom när jag hör någon Owe-låt.
Helgkram tillbaka
Hade gjort ett långt inlägg, men det kom aldrig in. Kan bero på att jag försökte ändra min bloggadress till det som gäller. Alltså ska jag testa med det här utan att ändra!
KRAM-Susie
Hm, så skumt. Jag har kollat så att kommentaren inte hamnat i spam och det har den inte. Tråkigt men WordPress kan vara lite konstigt ibland 😦
Kram Anita
Men OJ! Hur har jag kunnat missa detta inlägg! Tur att det gick som det gjorde och inte blev ännu värre, men sån fruktansvärd otur! Läste precis din kommentar hos Znogge och blev väldigt fundersam på vad som hänt … och varför jag inte sett det! Jag kollade läslistan och har inte fått den uppdaterad med detta inlägg … såå konstigt!
Skönt att du ändå verkar må bättre, även om kinden fortfarande lyser blå och att ni ska iväg på promenad idag! Solsken även här och jag väntar besök av barnbarnen … i alla fall Charlie 🙂
Ha det så gott du kan!
Varm kram
Ingen fara Anki … jag skrev ju inlägget den 25 januari, den dagen du opererade ögat. Jag har också märkt att vissa inlägg inte visas i läslistan, förmodligen något strul hos WordPress.
Men åter till blåklockan. Det var en väldigt hårt fall mot marken som naturligtvis var extra hård av tjälen. Jag hann inte ta emot mig det minsta för det gick så snabbt … jag höll fortfarande Lucys koppel i vänster hand. Och jag hade aldrig trott att en bula kunde bli så stor. Som en golfboll … lite ironiskt då vi promenerade bredvid en golfbana 🙂 Men … inga komplikationer mer än att jag är blåslagen. Värken i knäna har som tur är gått bort. Jag längtar så enormt mycket ut och idag ska vi åka iväg i solskenet. Det ska bli så skönt 🙂
Varmt tack till dig Anki och jag hoppas att du får en riktigt härlig dag med barnbarnen och finaste Muffin!
Kram ❤ ❤
Tack för din kommentar nyss! Jodå, vi hade en fin – fast liten trädgård i Örby också. Hoppas att din värk släpper fort – det är inget kul att känna smärta!
KRAM-Susie
ps. hoppas det här fastnar hos dig!
Jo då … det fastnade 🙂
Värken i knäna har gått bort. Imorse körde jag mitt träningsprogram och var lite stel i knäna men jag anar att det kan bero på att jag hållit uppe med träningen. Fortfarande blå i ansiktet men även det är på bättringsvägen. Tar nog en dryg vecka ytterligare men sedan hoppas jag se nästan ut som vanligt igen 🙂
Kram Anita
Så skönt att knävärken släppt, man är ju ”ganska” beroende av att benen fungerar som dom ska!
KRAM-Susie
Tack för hälsningen på min blogg. hoppas allt är bra med dig. Kram
Kram och tack Gunnel ❤
Gud vilka härliga bilder vännen 😍 Fy med knävärk kraaamis ❤