Redan den 8:e december. Tiden rinner på i samma takt som regnet gjort den senaste tiden.
Såg framför mig min barndoms julskyltningar. Det var ju alltid snö då. Och så var det ju så där kallt så man var tvungen att ha lovikavantar och tjock mössa. Och så knarrade det alltid under fötterna när man gick.
För inte kan jag väl minnas fel. Visst var det väl alltid snö när man var liten? Det märkliga är att alla verkar säga det vare sig man var liten på 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80 eller 90-talet. Men det måste ju betyda att dom som är små nu har snö och inte vi … hm … det måste vara ett magiskt vinterland man lever i när man är barn.
Tänkte jag skulle ta en riktigt stämningsfull bild från Södertälje. Med vit julesnö och ljusslingor över gatorna. Men jag är ju vuxen nu och har lämnat det magiska vinterlandet. Så jag fick ta en bild med regnvåta gator. Men ljusslingor finns där i varje fall. Precis som när jag var liten. Fast då var det girlanger med ljus …
Anita
Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven 
Riktigt vackert i Södertälje. Jag håller med dig om att man alltid gick med tjocka vantar och mössor och långkalsonger när det var skyltsöndag när man var barn. Och det är väl så att december oftare hade snö för sådär 10 år sedan i alla fall.
Idag har det dock regnat rejält här. Men det var nog väldigt lokalt för i Gubbängen regnade det inte 🙂
Kram Cathy
Cathy … vädret kan vara väldigt lokalt. Hörde förut att det droppade mot rutan men när jag åkte hem så var det uppehåll. Fast obehagligt kallt i luften. Fukten är inte skön, den leder ju kylan.
Nu ska jag strax duka till frukost och sedan ska jag gå och lägga mig och läsa. Det får bli en relativt tidig kväll ikväll.
Ha en skön tisdag.
Kram Anita
Ja det kanske är så…att det finns ett magiskt vinterland…men då vill jag tillbaka dit! För snö är fantastiskt och jag längtar sååå efter det! Massor, i drivor..som man kan bygga grottor i..det gjorde jag när jag var liten! :O)
En vacker bild har med julstämning har du fångat trots avsaknaden av denna ljuvliga massa som inte längre behagar hälsa på oss…
Hoppas du får en fin tisdag!
Kram!
Anneli … just det. Snögrottor kommer jag ihåg att jag byggde också. Det var ett magiskt vinterland när man var barn. Men du ska se att det snart kommer att falla stora vita flingor.
Ha en fin tisdag du också. Jag har sista körövningen innan julkonserten imorgon 🙂
Kram Anita
Snö eller inte, i din bild ser Södertälje både trevligt, mysigt ut med bra julstämning!
Men med lite snö där i bilden hade ju inte varit fel…. 😉
Inte nog med de magiska vintrarna, nog tusan var det alltid sol och varmt på somrarna när man var liten också?!
Kanske är det så att det är själva barnen och barndomen som är magisk?
Stämningsfulla kramar från ett grönskande Skåne med ett stilla regn mot på fönsterbläcket. / Ditte
Ditte … visst är det så. Det är barnen som är magiska och då blir ju även barndomen magisk. För naturligtvis var det också alltid sol och varmt på somrarna. Det fanns ett magiskt sommarland också.
Måste också säga att det faktiskt låter mysigt på något vis med ett ”grönskande Skåne” och ”ett stilla regn mot fönsterbläcket” … trots att det snart är jul.
Ha nu en bra tisdag!
Kram Anita
Hej Anita!
Det är först idag som jag har sett att du har en julkalender. Vilken strålande ide´. Jag har givetvis gått tillbaka och tittat på alla luckorna. Julrosen tyckte jag allra mest om men dagens bild är också väldigt vacker. Tack snälla, nu ska jag titta in till dig varje dag. Kram och ha en bra vecka. Mona K
Mona … så roligt att höra ifrån dig. Du är så välkommen att titta in när jag öppnar mina luckor.
Ha en riktigt bra vecka själv!
Kram Anita
Ja, nog var det alltid snö som knarrade under skorna i decembertider när man var liten. Det minns jag med bestämdhet att det var. Å lovikavantar å tjock mössa hörde till :o)
Jag tycker det blev en stämningsfull, vacker bild av ditt magiska vinterland, trots regnvåta gator :o)
Kram Annika
Ja, nog var det alltid snö som knarrade under skorna i decembertider när man var liten. Det minns jag med bestämdhet att det var. Å lovikavantar å tjock mössa hörde till :o)
Jag tycker det blev en stämningsfull, vacker bild av ditt magiska vinterland, trots regnvåta gator :o)
Kram Annika
Bara du och ditt kamera öga kan får vår lilla uppgrävda och mer än lovligt guppiga, gropiga stad att se ut som rena rama idyllen, kära lillasyster! 😉
Kanske gick körövningen igår litet för lätt, men å andra sidan har vi ju sjungit flera av sångerna många gånger nu under de 10 år som kören snart har funnits. Låt vara att jag var en slow starter och inte berättade om kören för dig kära lillasyster förrän något år senare! Hoppas du kan förlåta mig för det! 🙂 Men nu sjunger vi ju av hjärtans lust! Det är fortfarande mörkt, svart natt här på Kungsholmen och innan den 21 december är det inte mycket mer att förvänta. MEN efter den 21 december och Tomas sjusovardagen, blir det bara ljusare och ljusare igen!
Hälsa Thomas så gott!
Kramar
Storasyster
Annika … så du minns också lovikavantarna och den tjocka mössan. Jag hade faktiskt en lovikamössa också. Minns att jag tyckte den var jättefin.
Eva … Tomas sjusovardag kallas också Tomas Fylletunna för det var då man skulle smaka av julspriten. Men samtidigt så innebär ju Tomas att ljuset kommer tillbaka. Men det har alltid Thomas inneburit för mig 🙂
Kram till er
Anita