Änglatrumpet – Brugmansia suaveolens

Nu när trädgårdssäsongen är över för detta år kan man sätta sig i lugn och ro och summera det gångna året och titta igenom de bilder man tagit. Idag har jag tittat tillbaka på mina Änglatrumpeter som hade ett riktigt gott år i år.

Inte en enda lus, vit flygare eller dylikt har jag haft på dom i sommar. Övervintringen i uterummet var troligen idealisk. Som förebyggande åtgärd så satte jag ner Provado-pinnar i jorden i mars/april då de började att skjuta nya blad men efter omplanteringen blev det ingen mer Provado (vill inte använda gift då insekterna börjar dyka upp) och det har alltså inte varit några som helst angrepp under hela sommaren. Den jag hade i uterummet fick lite spinn under senhösten men då var det ändå dags för vinterförvaring och borttagande av alla blad.

Här är en närbild tagen den 19 september …

Tre stycken blev det i år, två på altanen och en i uterummet. De på altanen blev över 2 meter höga och blommade rikligt (här syns den ena i bild):

Den som stod i uterummet sände ut doftpuffar under sena sommar och höst -kvällar.

Egentligen hade jag inte tänkt ha änglatrumpet i år. Dom blir ju så otroligt stora och brukar ju bli lusangripna. Men vem kan kasta växter som är friska och gröna och blommar i mängd? Inte jag i varje fall. Så nu är dom återigen placerade i vinterförvaring. Jag har klippt ner dom rejält i år för att dom ska få plats. Det brukar fungera bra. Kan möjligen ta lite längre tid innan dom börjar blomma.

En liten varning. Änglatrumeten är giftig. Hur mycket vet jag dock inte. Jag har fått växtsaft på mig många gånger och glömt att tvätta mig och inte reagerat alls … och ändå är jag väldigt känslig. Men en varning kan nog vara på sin plats om man har riktigt små barn. Man vet ju aldrig vad dom kan stoppa i munnen.

En sak till. Upptäckte för en stund sedan att en av de helt nedklippta trumpeterna ståtade med en blomma. Inga blad, bara en blomma. Tappra är dom må jag säga

Novemberfärger i London

Oj … så länge sedan det var jag var inne på bloggen. Har varit i London på en minisemester. Underbart var det även om det några dagar skvalade lika mycket som det gör här just nu. Men det var varmt ! Vinterkläderna behövdes inte. Var ibland tvungen att gå med jackan under armen.

På söndagen sken solen och det var alldeles vindstilla. En perfekt dag för långa promenader. Bland annat var vi i St James’s Park nära Buckingham Palace. Jag hade lämnat min systemkamera hemma men hade den lilla ”fickkameran”. Jag är så ovan med den, den är så lätt så jag har ibland svårt att få skarpa bilder. Det fanns fortfarande lite färger kvar i London.  Lite som början av oktober hos oss. Även om många bilder blev oskarpa så fick jag i varje fall några som visar … Novemberfärger i London … (klickbara som vanligt).

Fortfarande fanns det mycket grönska …

Fast en hel del sprakande färg också. Byggnaden i bakgrunden är Buckingham Palace …

Vilket hårsvall detta träd hade …

Och svart är ju också en färg. Denna svarta svan var väldigt vacker … och näbben är ju oerhört färgglad. Precis som jag skulle ta bilden kom en and och skakade iväg en kaskad av vattendroppar … det är dom som syns som streck i luften …

Och duvorna älskade dessa starkt lila bär …

En vacker vy av hösten …

Diverse skräp i förgrunden gjorde att jag var tvungen att beskära denna bild. Men det gjorde inte så mycket, blev ju lite panoramakänsla. Det här var en del av sjön där ”Duck Island” låg. Många fåglar var det där och det var deras egen plats. Dom såg ut att trivas.

Jaha … det var väl allt. Ett liten novemberrapport från London. Ha en fortsatt bra vecka. Vi håller tummarna för bättre väder

Klockranka – Cobaea scandens – 2009

Förra året (2008) skrev jag ett inlägg där jag funderade på om jag skulle satsa på klockranka även denna sommar. Den blommar sent men när den väl sätter fart så blommar den rikligt, är starkväxande och därför bra om man vill klä in en spalje. Det blev klockranka i år också!

Den finns i två varianter, blå eller vit (den vita heter inte helt överraskande ”Alba”). Jag har satsat på den blå men är lite sugen att pröva den vita också. Jag hade faktiskt två stycken, en utomhus klängande på ena sidan i en pergola och en i uterummet. Det jag kan konstatera är att dom ska definitivt vara ute. Trots att det är väldigt gynnsamma förhållanden i uterummet så hann den inte blomma. Troligen är solljuset viktigt för jag har tidigare upplevt samma sak med Blomman för dagen.

Även om den är blå så är den inte blå från födseln. Den skiftar från gult över till rosalila och till sist mörkt blålila. På hösten när många blommor är på gång samtidigt så blir det väldigt vackert med de blandade färgerna:

Jag såg ett avsnitt av ”Trädgårdsfredag” där man kommenterade att det var gula blommor bland de blå med att ”ibland så kommer det med andra frön i påsarna. Dom här skulle varit blå men troligen så har det kommit med frön från gula också”. Jag tror inte att det är så utan att det helt enkelt var ”nya” klockor som de pratade om. Dom är dessutom gulare längre tid ju senare det är på året. Alla blommorna på bilden ovan blev så småningom mörkt blålila.

Här syns en klocka som fått sin ”riktiga” färg:

Här är en lite yngre klocka som ännu inte fått sin typiska blå ton:

Dom blommar ju sent men dom är frosttåliga. Vi hade några riktigt kalla frostnätter med temperaturer ned mot 4-5 minusgrader. Dom var frostnupna men fortsatte att blomma som om inget hänt:

Även bladverket blir vackert. På hösten gick färgerna över i rött, nästan vinrött. Vackert var det när solen lyste igenom bladen och visade ådringarna:

Så ja … efter två år i rad med klockranka vill jag fortfarande rekommendera den. Men man måste ha tålamod för den blommar som sagt sent. Och man bör hitta en solig plats för jag tror att solljuset är viktigt för blomningen.  Om man ska så den själv måste man göra det tidigt, helst i februari. Men ofta finns dom att köpa på olika plantskolor. Förra året köpte jag min på Plantagen och i år på Zetas. Jag drev också upp en själv och det var den jag hade i uterummet. Den växte sig väldigt frodig men orkade alltså inte blomma.