De gula pelargonernas tid

Jag har tre gula pelargoner och dom blommar alla just nu.  Tänkte att jag måste föreviga dom så jag minns dom, om dom inte skulle klara sig till nästa år. Först ut är:

Creamery – en rikblommande pelargon med små blomklasar och flikiga blad. Den är ljus i färgen med en lätt dragning åt lime. Creamery köpte jag förra året och den klarade vintern galant. Blommade till och med under den mörkaste årstiden. När man betraktar blomman på nära håll så ser man att den har som lätt rosa penseldrag i sitt inre. Vacker att titta på. Jag gillar den för att den är så tät, rikblommande och blommar länge:

Nästa är ett nyinköp för i år. Köpte den på mässan Nordiska Trädgårdar i mars. Jag har inte haft den förut. Den heter French Vanilla och är vitgul. Den står just nu bredvid en rent vit pelargon och det är  inte så stor skillnad på dem. Men egentligen ser den nog ut lite som vaniljglas. Lite svagt krämfärgad och blomman är lite “fluffig”. Än så länge bara en enda blomma och några knoppar. Ska bli roligt att se hur den tar sig ut när den blir lite kraftigare och får fler blommor:

Och den sista är också ny för i år men jag har haft sorten förut. Den heter Bothams Surprise och är den som är mest gul av de tre. Dessutom så tycker jag mycket om dess klarröda inre. Mycket vackert. Men den växer konstigt. Mest en rak kraftig stam kantad av blad. Och jag vet sedan tidigare att man inte ska klippa den för att få den buskig för då blommar den inte. Men blomman är vacker. Vi får väl se om det kommer några fler.

Nu ska jag försöka mig på att gå ut i trädgården igen. Fick gå in för jag blev yr och började må illa. Typisk vätskebrist. Jag har grävt för mycket och druckit för lite. Men nu mår jag bättre och ska gå ut i sommarkvällen igen.

Ha det gott i sommarvärmen och kom ihåg att dricka vatten.

En lördag mitt i sommaren …

Jag är nog en väldigt dålig trädgårdsbloggare. Just nu, när trädgården är som ljuvligast och man har hur mycket som helst att skriva om … ja då hinner man inte gå i närheten av PC:n. Men det kanske är ett sundhetstecken det också

I varje fall är det lördag, en solig lördag mitt i sommaren. Jag njuter av varje ögonblick. Jag kan inte få nog av färgerna och dofterna. Min paradisbuske (Kolkwitzia amabilis) är nu totalt översållad med rosa blommor:

Gräslöken har jag som vanligt låtit gå i blom. Igår så var den helt invaderad av fjärilar. Jag ska ha gräslök i dagens ljumma färskpotatissallad. Får leta gräslöksstrån bland alla ljuvliga lila blommor:

Änglatrumpeterna börjar nu spela upp sina fanfarer och sända ut sköna dofter i sommarkvällarna:

Annars går jag i väntans tider. Jag väntar på pionerna. Dom har stora svällande knoppar men tar nog någon vecka till på sig innan dom kan börja sprida sin väldoft.

Igår blev det ett nytt tillskott till månskenslandet, 5 vita rosor, 2 är planterade och resterande 3 ska jag plantera idag. I övrigt ska jag bara njuta, njuta och åter njuta av sommaren. Jag hoppas att ni gör detsamma.

Jag önskar er alla en härlig lördag … mitt i sommaren

“Missommarafton” …

Jo, det var en liten medveten felstavning. Lite slarvigt säger vi ju “missommar” istället för midsommar. Och i år känns det nästan så, som om man håller på att missa sommaren. Men ännu så länge regnar det inte och i skogsbacken bakom vår trädgård breder nävorna, som vi kallar midsommarblomster, ut sig likt en lilarosa matta. Mycket vackert. En midsommarbukett ska jag plocka senare. Men jag kommer att klä mig i långärmat och långbyxat och ta stövlar på mig innan jag går ut i skogen. Inte för vädret utan för att undvika fästingar. Igår kväll upptäckte jag en bula på baksidan av benet. I bulan satt något svart, just det, en fästing. Hu, vill inte ha Borrelia igen, det hade jag förrförra sommaren.

Tänkte bara önska alla som mot all förmodan tittar in här en härlig midsommarafton.

Bilden nedan tog jag i Wales men den passar bra in på midsommaren tycker jag. Tusenskönor i massor växte i gräsmattorna. Ingen kunde förstå hur jag kunde ligga raklång i gräset och fotografera ”ogräs” när det fanns dignande perennrabatter att fästa blicken på. Men jag visste att hon skulle bli fin på bild, den sköna lilla Bellisen.

Och en liten midsommarsång kan jag ju också bjuda på som passar bra denna dag, “Visa i midsommartid”. Det är “min” kör “Visst-kan-vi-sjunga-kören” som sjunger och jag har som vanligt knåpat ihop ett litet bildspel.

Så GLAD MIDSOMMAR till er alla