Årskrönika 2022

Julaftonen har passerat och juldagen har precis grytt när jag startar detta inlägg som jag kommer att arbeta med i många dagar. Nu börjar nämligen jobbet med att återigen se tillbaka på vad som hände under det år som snart ska läggas till handlingarna. Som vanligt blir det en långdragen historia men så måste det bli. Årskrönikorna är mitt viktigaste blogginlägg under året med en sammanfattning av året som gått via text, länkar till inlägg och lite bilder (ganska många). Det blir faktiskt mer som en mindre bok än ett blogginlägg och när det är klart skapar jag också en PDF-fil av inlägget. Skulle av någon anledning min blogg försvinna finns i varje fall alla årskrönikor kvar som PDF:er. Och dom har blivit många, det här är min femtonde ”årsbok”.
Om någon vill hänga med på vandringen genom år 2022 är ni naturligtvis hjärtligt välkomna. Promenaden blir lång genom årstidsväxlingar, funderingar och händelser men det går ju alltid att ta paus, vila och sedan återuppta vandringen …

Då så, en kopp rykande te är upphälld. Lite julgotter ligger på ett fat bredvid och det innebär att jag nu är redo att börja den långa årsvandringen genom att ta mig an årets första månad …

J A N U A R I

Nyårsdagen innebar som alltid nyårskonsert från Wien och Champagner-Polka passade ju bra att lyssna till så här på årets första dag …

… och det var njutbart att se sommarbilderna från det ståtliga Schönbrunn …

Den 7 januari fyllde vår lilla hundtjej 11 år, eller kanske jag ska kalla henne hundtant.

Vi kan konstatera att hon nu är alldeles vit i hela ansiktet. När hon var ung var hon alldeles röd i ansiktet och hade till och med röda ögonfransar. Bilden nedan är tagen den 21 april 2012 … en lite kaxig tonårstjej till skillnad mot den mogna äldre dam hon är idag …

I början av januari hade vi vinterväder. Den 8 januari var färgskalan gråtonad och vi promenerade vid Eklundsnäsbadet där jag bland annat tog en lite ödesmättad bild på två skidåkare på väg över isen …

Den här vintern såg vi många som badade vinterbad och isvakarna var många. Den här fotograferade jag den 10 januari vid Tveta …

Den 10 januari kom besked om skärpta restriktioner gällande pandemin. De skärpta restriktionerna skulle träda i kraft från och med den 12 januari och innebar att man skulle jobba hemma, enbart sittande resenärer vid långväga kollektivtrafik och rekommendation om munskydd i kollektivtrafiken om det inte gick att hålla avstånd. Jaha ja, pandemin och restriktionerna fortsatte, i varje fall ett tag ytterligare …

Den 11 januari promenerade vi i närområdet och solen sken och gjorde träden så där vackra som dom bara kan vara en kall vinterdag med snö. Det visade sig bli den sista vackra och snörika vinterdagen på ett tag …

… för den 12 januari drog rejält mildväder in. Om detta skrev jag i inlägget Innan mildvädret slog till där fler bilder finns från våra vinterpromenader tidigare i januari.

I Norge härjade ovädret Gyda och ställde till stor oreda och när det drog vidare ställde det även till problem i vissa delar av Sverige. På kvällen den 14 januari och natten mot den 15 januari gick det att se norrsken över nästan hela Sverige. Men då låg jag och sov. Men många norrskensbilder publicerades i olika media på morgonen.

Den 15 januari var det tulpanens dag. Jag hedrade denna blomma genom att ta en bild på den tulpanbukett med lyxtulpaner som jag köpte till nyår och som fortfarande var vackra om än något bedagade …

Nyheterna började nu mer och mer rapportera om Putin som började komma med hotfulla uttalanden om Ukraina och Nato. Men, det var väl mest prat, tänkte jag och flera med mig. Det här var ju året då det skulle bli så mycket bättre igen … efter de två åren med pandemi. Lite obehagligt kändes det dock när det spända säkerhetspolitiska läget fick det svenska försvaret att genomföra ”beredskapsanpassningar” på flera platser i landet, bland annat på Gotland …

Jag bestämde mig för att tills vidare inte fundera så mycket på Putin och andra tråkigheter, jag kunde ju ändå inte göra något åt det. Istället gjorde jag ett inlägg där jag gick på ”En liten konstvandring i Södertälje” där nedanstående bild är hämtad från …

Natten mot den 17 januari blåste det enormt hos oss och inte bara hos oss. Broar stängdes i Götaland och färjetrafiken ställdes in liksom tågen. Blåsten var bitande kall och det var inte bara färjetrafik som ställdes in, det gjorde även mina kamerapromenader. Istället satte jag mig vid datorn och drömde mig bort via inlägget ”Sommarminnen”.

I slutet av månaden blev det varannandagsväder, ena dagen plusgrader, nästa minusgrader. Det fick till följd att det blev rejält halt på sina ställen så det gällde att vara försiktig på promenaderna.

I uterummet kunde jag glädja mig åt att den första kameliaknoppen började visa sitt inre jag …

Ovanstående bild och flera andra finns med i inlägget ”Färger och o-färger i januari”.

Om det blåste mycket den 17 januari så var det inget mot blåsten som drog in hos oss natten mot den 30 januari. Det blåste så mycket att vi inte kunde gå ut den vanliga tiden på morgonpromenad utan fick vänta flera timmar till det värsta hade avtagit. Massor av grova grenar och kvistar låg på gångvägar och bilvägar. En studsmatta hade lagt sig över en bil och vid Södertälje Sjukhus hade en byggnadsställning rasat och det blev så pass omfattande skador att sjukhuset var tvungna att gå upp i förstärkningsläge och hänvisa exempelvis förlossningar till andra sjukhus.

Något annat, betydligt roligare, som hände den här dagen var att Sveriges herrar vann EM-finalen i handboll mot Spanien i en riktig rysare. Det stod lika och Sverige låg i anfall när det bara var 15 sekunder kvar och i sista sekunden fick Sverige en straff som dom satte. Helt makalöst spännande.

Och med stormvindar och handbollsguld satte vi punkt för januari och blåste rätt in i nästa vintermånad, den behagligt korta …

F E B R U A R I

Varannandagsvädret som börjat i januari fortsatte även i februari och det gällde att ta sig fram med försiktighet. Den 1 februari sken solen och jag fotograferade en trädgren. Tyckte det blev vackert med den svarta siluetten mot den solgula februarihimlen …

Halkan var som sagt fruktansvärd, det gick nästan inte att ta sig fram, inte ens med Icebug. Och den 2 februari hände det. Jag halkade och slog i vänstra handleden (jag är vänsterhänt). Som tur var blev det bara en rejäl stukning, inget brutet. Men under en vecka gick jag omkring och såg ut som jag hade en blågrön boxhandske på mig och stelheten och smärtan satt i ett bra tag. Mer om det går att läsa i inlägget ”Platt fall”.

För att få en fingervisning om hur isigt det var den här tiden så lägger jag ut en bild från vår trädgård. Bilden är tagen den 6 februari. Det var rena isbanan och jag funderade ett tag på att bjuda in till allmänhetens åkning …

För att förgylla vintern med lite färg inomhus köpte jag buketter med tulpaner. Främst ville jag ha tulpaner tillsammans med vit brudslöja i mina blå vaser i köksfönstret. Dom här tulpanerna köpte jag den 4 februari och dom stod sig i över en vecka ,,,

Den 4 februari startade vinter-OS och då jag hade skadat handen var det ju helt legalt för mig att tillbringa tid i tv-soffan för att följa det svenska OS-deltagandet 😉

Den 8 februari sådde jag årets chili och paprika och ställde dom på fönsterbrädan där dom fick värme från ett element. En perfekt grotemperatur.

OS rullade på och medaljer rullade in (jag redovisar dom lite senare). Den 14 februari var det Alla Hjärtans Dag och som på beställning slog en femte stängel ut på min blodröda amaryllis ‘Carmen’ …

Mer om tulpaner och lite annat går att läsa i inlägget ”Inte mycket att komma med”.

Den 15 februari steg en vacker fullmåne upp över trädens mörka siluetter …

Den 19 och 20 februari låg vacker nysnö i trädgården …

Den 20 februari var en fantastisk vinterdag. En sådan då det är helt vindstilla, solen skiner och kastar långa blå skuggor. Vi tog lunchpromenaden vid Taxinge och det var så skönt att vi nästan inte ville åka hem. En perfekt vinterdag helt enkelt …

Den 20 februari slutade också vinter-OS. Det blev till slut 8 guld, 5 silver och 5 brons:

5 februari – OS-guld i puckelpist – Walter Wallberg
6 februari – OS-guld i 5000 m skridsko – Nils van der Poel
7 februari – OS-guld i storslalom – Sara Hector
8 februari – OS-guld i längdskidor sprint – Jonna Sundling
8 februari – OS-silver i längdskidor sprint – Maja Dahlqvist
8 februari – OS-brons i mixed curling – Almida de Val och Oskar Eriksson
9 februari – OS-brons i Freestyle, Big Air – Henrik Harlaut

11 februari – OS-silver i skidskytte, 7,5 km sprint – Elvira Öberg
11 februari – OS-guld i 10000 m skridsko – Nils van del Poel
12 februari – OS-brons i längdskidor stafett 4×5 km – Maja Dahlqvist, Ebba Andersson. Frida Karlsson. Jonna Sundling

13 februari – OS-silver i skidskytte, 10 km jaktstart – Elvira Öberg
16 februari – OS-brons i Freestyle, Slopestyle – Jesper Tjäder
16 februari – OS-silver i längdskidor lagsprint – Maja Dahlqvist, Jonna Sundling
16 februari – OS-guld i skidskytte stafett – Linn Persson, Mona Brorsson, Hanna Öberg, Elvira Öberg

17 februari – OS-guld i SkiCross – Sandra Näslund
18 februari – OS-silver i skidskytte 15 km masstart – Martin Ponsiluoma
19 februari – OS-guld i Curling herrar
19 februari – OS-brons i Curling damer

– – – – – – – – – – –

Så blev det den 22 februari – det datum som i kombination med ett visst klockslag skulle innehålla flest antal tvåor vi någonsin skulle få uppleva:

Och så kom morgonen den 24 februari. Jag gick som vanligt upp tidigt och kollade nyheterna och möttes av följande text:

Under natten mot idag inledde Ryssland på president Putins order en invasion av Ukraina. Enligt ukrainska myndigheter sker attackerna på flera håll. Från Belarus i norr, från Ryssland i nordost, från utbrytarområdena Donbass i öster samt från annekterade Krimhalvön i söder. 

Det som jag i min enfald inte trodde skulle hända hade nu hänt. Vi gick nu in i en orolig tid. Det nya året som skulle bli ett bra år efter pandemiåren hade med ens blivit ett nytt oroligt år.

Jag skrev denna dag inlägget ”Mycket händer och inget händer”. Det syftade på att hos mig hände inte så mycket … jag kollade mina frösådder och letade nya kameliaknoppar. Men i omvärlden hände det nu mycket.

Och med en orolig avslutning på den korta vintermånaden februari gick jag med försiktiga steg in i den första vårmånaden …

M A R S

Den första vårmånaden var här. Ett högtryck hade gjort en långtidsparkering över delar av Sverige, bland annat hos oss. Det innebar sol och 4-5 plusgrader på dagarna och 4-5 minusgrader på nätterna. Detta gjorde att de tjocka förrädiska islagren som fanns på dom ställen som varit oplogade låg där de låg och fortfarande var det nästan omöjligt att ta sig fram på vissa ställen, bland annat på skogsstigar. Vi väntade nu på rejält vårväder med plusgrader dygnet runt så att äntligen isen skulle försvinna.

I övrigt dominerades nyheterna av Rysslands invasion av Ukraina. MSB:s broschyr ”Om krisen eller kriget kommer” plockades fram ur gömmorna och alla tänkte nog lite extra på att planera för att klara sig om något skulle hända. Inte för att vi gick och väntade på krig men det kunde ju bli t.ex. elavbrott eller cyberattacker mot betalsystem.

Den 2 mars kränkte fyra ryska stridsplan svenskt luftrum öster om Gotland. I krigets skugga började också prishöjningar synas. Den 8 mars kostade t.ex. dieseln 27 kr/l.

Men nog om elände. Blommor piggar alltid upp och i början av mars spred den lilla påskliljan ‘Tête-à-Tête’ gul glädje i köket …

Den 5 mars tog vi en skön promenad vid Taxinge. Där gick det bra att gå utan att halka för alla gångvägar hade plogats under vintern. Den nedre parkeringen var full och det tydde på att många var ute och åkte skridskor. Och efter ett tag såg vi ett gäng skrinnare långt, långt därute på den frusna Mälaren. Dom visste väl vad dom gjorde, själv skulle jag aldrig vågat mig ut på isen …

Och visst kändes det att vi gått in i den första vårmånaden. Ljuset … det efterlängtade kändes verkligen den här dagen. Färgskalan påminde om höstens men färgerna var på något sätt mycket ljusare och lättare …

Ja så såg det ut i Taxinge. Ingen snö, förutom, några små snöfläckar här och där som minde om den vinter som gått. I vår trädgård däremot var det som i en helt annan värld. Där låg snön stadigt kvar, nedanstående bild är tagen den 7 mars …

Det började dyka upp rapporter om vintergäck och snödroppar i trädgårdarna och i naturen hade flera sett blåsippor. Den 13 mars var jag tvungen att kolla blåsippsläget på ett av våra pålitliga blåsippsställen. Dom var inte många och dom var inte lätta att hitta men en liten bukett hittade jag på ett gynnsamt ställe …

Den 13 mars avslutades också Paralympiska vinterspelen i Peking och Sverige tog två guld, två silver och tre brons.

Guld till Ebba Årsjö, alpin kombination och slalom.
Silver till Zebastian Modin, längd, 12.5 km fri stil och Rullstolscurling, lag Pettersson-Dahl.
Brons till Zebastian Modin, längd, sprint i fri stil och 20 km klassisk stil och Ebba Årsjö, alpint, störtlopp

Och i vår trädgård hände absolut ingenting. Det såg i princip likadant ut som på bilden från den 7 mars. Bilden nedan är tagen den 15 mars …

Bilderna ovan finns med i det enda inlägg jag skrev i mars och det skrev jag den 18 mars och det hade den passande rubriken ”Oj då, har mer än halva mars gått”

Men det kom vårvärme på besök och det blev riktigt behagligt. I uterummet började det hända saker snabbt. Nu blommade kameliorna för fullt, den här bilden är tagen den 23 mars …

Lördagen den 26 mars var en fantastisk vårdag och då hittade jag även ett nytt blåsippsställe. Och naturligtvis låg kameran hemma. Tänkte att ”vi kan ju åka dit dagen efter, samma tid”. Problemet var bara att dagen efter var samma tid inte alls samma tid för på natten hade vi hade gått över till sommartid. Dessutom drog moln in och blåsipporna ville inte riktigt öppna sig. Men jag fick i varje fall några närbilder, här är en av dom …

Molnen som drog in den 27 mars var bara början. Den 29 mars såg det ut så här …

… och den 30 mars vaknade vi till minus 10,3 och en bitande kall nordanvind. Våren hade tillfälligt dragit sig tillbaka och jag fick trösta mig med det artificiella solljuset som lyste över mina frösådder …

Och med tvåsiffriga minusgrader och en nordanvind som bet i kinderna drog jag ner mössan långt över öronen och lämnade månaden som skulle vara den första vårmånaden och tog mig istället an vårmånad nummer två …

A P R I L

Naturligtvis ärvde april vintern från mars. Den 2 april såg det ut så här på platsen där jag hittade mitt nya blåsippsställe …

Från Folkhälsomyndigheten meddelades att ”Från och med den 1 april 2022 klassas covid-19 inte längre som en allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom”

I början av april var det rejält aprilväder med både snö, regn och hårda vindar. Men lagom till påsk började bättre väder komma in. Påskaftonen, den 16 april vaknade vi till en totalt vindstilla morgon. Efter den senaste tidens hårda och bitande vindar kändes det som en riktig påskpresent. Längtan till stilla vatten gjorde att vi tog morgonpromenaden vid Tveta och sjön Måsnaren. Det var länge sedan jag sett ett så spegelblankt vatten och här stod jag länge och bara njöt …

Och jag kunde inte låta bli att leka lite och rotera en av bilderna …

Den här morgonen kändes det som naturen vaknade ur sin vinterdvala. Fåglarna sjöng som jag aldrig hört dom sjunga förut och för ett ögonblick kändes all världens bekymmer långt borta.

På påskdagen vaknade vi till en lika stilla morgon och nu tog vi bilen och åkte till en plats som heter Bergvik. Jag stod där vid vattnet och filosoferade medan jag tittade bort mot staden som just skulle till att vakna. Jag tittade ner mot vattnet och såg en blå strimma som delade de grå molnen. Kanske var det en strimma av hopp … i varje fall var det en önskan denna tidiga påskdagsmorgon år 2022 …

Men det var inte bara det stilla vattnet jag njöt av den här morgonen. När vi passerade en liten björkdunge och jag såg hur solens strålar letade sig ner bland vita stammar för att ljussätta det torra fjolårsgräset … ja då kände jag definitivt ett litet vårpirr inom mig …

Det fortsatte med påskpresenter. På annandagen, den 18 april, vaknade vi återigen till en vindstilla morgon. Den här morgonen blev det ett besök vid Brandalsunds naturreservat. Och återigen stor jag vid ett stilla vatten och bara njöt …

Och jag riktade blicken mot ett fiskmåspar … men dom brydde sig bara om varandra …

Vilken härlig påsk vi haft vädermässigt. Efter påsk drog lite kyligare väder in och jag fick variera mellan vårjackan och den tjockare vinterjackan när nordan tog i. Men det är väl så april brukar vara.

Vi hade ju haft snö så länge i vår trädgård och våren där var sen. Men nu började äntligen saker hända. I uterummet hade det varit vår länge och något jag alltid njuter av på våren är min solgula clivia …

Och kameliorna förstås …

I naturen hade blåsippsblomningen avtagit men då kunde jag njuta av de ungerska blåsipporna, Hepatica transsylvanica, i min egen trädgård …

Ovanstående blomsterbilder plus många fler finns med i mitt inlägg från den 22 april med rubriken ”Och nu blir det bara blommor”.

I slutet av månaden skrev jag ett inlägg med rubriken ”Aprilkavalkad”. Där finns de bilder jag valt ut här i årskrönikan från våra promenader plus många fler.

Och med en försiktigt vårblomstrande trädgård stängde jag dörren till den andra vårmånaden och låste upp dörren till den tredje. Det var dags att stiga in i den sköna månaden …

M A J

Vi hade sjungit in våren, åtminstone lyssnat på andra som sjöng in den. Jag lyssnade som vanligt på Lunds studentsångare den 1 maj.

Nu började naturen grönska. Den där härliga skira grönskan som man (jag) alltid går och längtar efter. Den 5 maj var grönskan precis så ljus, skir och vacker …

Och det här året var ett riktigt ”sippår”. Skogsbackarna var helt draperade i vitt …

Även i trädgården blommade olika sippor, bland annat backsippa …

… och blå vitsippa …

Kriget i Ukraina fortsatte och nu började vi nog ana att det här kriget skulle komma att pågå mycket länge.

Det var också dags för Eurovision Song Contest. Sverige deltog med bidraget ”Hold Me Closer” framfört av Cornelia Jakobs. Ett bidrag som jag tyckte var jättebra och hon gick också vidare från semifinal 2 och den 14 maj gick finalen och där hamnade Sverige på en 4:e plats. Vilka som vann? Jo, inte helt otippat så blev det Ukraina. Bidraget hette ‘Stefania’ och framfördes av Kalush Orchestra. Att anordna ESC i Ukraina 2023 är nog inte lätt och därför beslutades att istället Storbritannien (som slutade 2:a) skulle bli arrangörsland. Tävlingen kommer att hållas i Liverpool, semifinal 1 den 9 maj, semifinal 2 den 11 maj och finalen den 13 maj.

Den 16 maj fattade regeringen beslut om medlemskap i NATO och den 18 maj överlämnades den undertecknade ansökan.

Den 22 maj glömde vi krig och elände och tog istället en promenad i bokskogen vid Taxinge. Den här tiden i en bokskog är så vacker. Det är verkligen som att vandra på ett gyllene golv i en ljusgrön sal …

I Taxinge pågick också inspelningen av ”Hela Sverige bakar” och jag lekte paparazzi och kröp in under tältduken och tog ett foto …

Det var tidig vår men alla träd var inte gröna. en del var röda …

I slutet av maj var det min födelsedag och då blev jag bjuden på bio, på ”grabbfilm” nämligen ”Top Gun: Maverick” med Tom Cruise. Det må vara en grabbfilm men jag tyckte den var jättebra. Kanske spelade det faktum in att det var så himla roligt att gå på bio igen som gjorde att jag tyckte den var extra bra.

Och från biosalongens mörker klev jag ut i de sista timmarna av maj för att avsluta våren och möta försommaren i den första sommarmånaden …

J U N I

Den 1 juni tog jag och två väninnor som jag brukar kalla ”mina systrar” tåget till Göteborg. Planen var att ha några mysiga dagar tillsammans och att se ”Mamma Mia the Party”. Det var verkligen en lyckad resa. Vi hade roligt på tåget, vi hade roligt på hotellrummet, vi gjorde lite utflykter, bland annat till Trädgårdsföreningen och framförallt så åt vi gott och lyssnade och tittade på Mamma Mia the Party. Underbara tre dagar men inte en enda bild tog jag … bilderna finns bara kvar inom mig.

På Sveriges Nationaldag, den 6 juni kollade jag in hur långt mina rhododendron och azaleor kommit i bakre delen av trädgården. De angenäma dofterna från den gula azalean till höger i bild slog emot mig så fort jag öppnade dörrarna till uterummet …

Fyra dagar senare, den 10 juni, hade fler sorter börjat blomma, det artade sig …

Ytterligare fyra dagar senare, den 14 juni hade ännu fler blommor slagit ut och det började nu se ut som en påse godis i blandade färger, jag älskar den här planteringen …

Tydligen kom det också en och annan regnskur för den 14 juni tog jag en bild av regnbågen …

Nedanstående bild tog jag den 19 juni vid en promenad i Tveta och jag kallade den för ”Vägen mot sommaren”…

Den 23 juni, dagen före midsommarafton, skrev jag inlägget ”Och snart är det midsommar” där ovanstående bilder plus några ytterligare finns med.

Och midsommaren kom och den hade med sig en rejäl värmebölja. Värmen ackumulerades i huset och vi hade över 30 grader inomhus. Men då vi bor i ett suteränghus så kunde vi ta vår tillflykt till TV-rummet som ligger i källaren … eller rättare sagt, i det gamla pannrummet. Så vi flyttade helt enkelt ner sovrummet dit och där var det i varje fall ca 5 grader svalare. En annan fördel var att det inte finns några fönster där så det var ju helt mörkt. Dessutom kom inga ljud in så det gick riktigt bra att sova där.

Den 28 juni skrev jag inlägget ”Pustar i värmen”. Det avslutas med en bild på det lilla röda huset vid Tveta som en gång var tvättstuga. Nu låg det där i kvällssolen och speglade sig i vattnet. En riktig junitavla …

Och med ett sommarrött hus i kvällssol på näthinnan lämnade jag juni bakom mig och tog mig an nästa månad, högsommarmånaden …

J U L I

Juli minns jag som en mörk och dyster månad av olika anledningar. Det var Almedalsvecka och då ska ju inte några tråkigheter inträffa men det gjorde det verkligen det här året. Den 6 juli nåddes vi av nyheten att Ing-Marie Wieselgren, nationell psykiatrisamordnare vid SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) avlidit efter att ha blivit knivskuren vid Donners palats i Visby. Som tur var kunde den skyldige gripas.

I London avgick Boris Johnson den 7 juli som partiledare för konservativa partiet efter att ett 60-tal ministrar och parlamentsledamöter lämnat sina poster i protest mot hans ledarskap. Det blev visst lite för mycket partygate där. Han meddelade att han skulle sitta kvar tills en ny partiledare var utsedd.

I mitten av månaden kom rapporter om extremvärme som drog fram över stora delar av Europa med dödsfall och omfattande bränder som följd. Torkan var extrem och skördarna torkade bort. Det uppmättes extrema temperaturer i bland annat Storbritannien och Frankrike.

I trädgården hade rådjuren ätit sig mätta. Men något dom inte kom åt var en blå klematis som växte långt bak i trädgården och dessutom så högt så dom inte nådde upp till den. Så här vackert blommade den den 12 juli …

Och vi promenerade i juligrönskan. Visst var det vackert med stigen ner mot sjön kantad av rallarrosor …

Och sådana här tavlor, levererade av den svenska sommaren, kan jag bara inte stå emot …

Juli var månaden för VM i friidrott men det följde vi inte i direktsändning då det gick på nätterna i amerikanska Eugene. Men den 25 juli satte fantastiska Armand Duplantis nytt världsrekord i stavhopp med höjden 6,21.

Något annat som pågick i juli (den 6 – 31) var EM i fotboll för damer. Den 26 juli spelade Sverige semifinal mot England och förlorade med 4-0.

Den 27 juli fick jag ett tungt besked, ett besked jag visste skulle komma men som var lika tungt att få ändå. Den var nämligen dagen då min yngsta storebror gick bort. Från att ha varit en familj med mamma, pappa, tre bröder och så jag, sladdbarnet, så var det nu bara jag kvar.

Den 28 juli skrev jag inlägget ”Hejdå brorsan” ❤

Den 30 juli skrev jag inlägget ”Innan juli tar slut” som innehåller bilder från våra promenader med Lucy på olika platser under juli.

Den 31 juli tog Englands damer EM-guld i fotboll genom att besegra Tyskland med 2-1 efter förlängning och de engelska fansen fick äntligen sjunga ”Football’s coming home”

Och det blev dags att stänga dörren till juli och öppna dörren till den sista sommarmånaden, den med de sammetsmjuka kvällarna …

A U G U S T I

Vädret i augusti var skiftande, allt från härligt behagliga sommartemperaturer till tryckande värme med hög luftfuktighet. Det kändes märkligt med luftfuktighet på 100% när solen sken från en klarblå himmel men så blir det ofta på sensommaren.

Den 2 augusti inträffade ett mysterium. Vi hade precis grillat och satt oss för att äta i uterummet och klockan var strax efter 15. Solen sken från en helt molnfri himmel. Plötsligt fick vi höra sirener tjuta väldigt nära oss och undrade vad i hela världen som hänt. När jag kollade lokalnyheterna så fick jag se att ett blixtnedslag träffat ett träd och fått gräset att ta eld samt trädet att falla omkull. Och det hände endast ca hundra meter ifrån oss. Hur i hela världen gick det till? Hur kan blixten slå ned så nära oss utan att höras. Och hur kan den göra det när det inte finns ett endaste moln på himlen. Det här var den dagens mysterium och är i skrivande stund fortfarande ett mysterium. 

Innan det stora mysteriet med blixtnedslaget inträffade åkte vi en tur till Strängnäs. Det var en fantastiskt skön sommardag. Precis lagom varmt för att promenera vid vattnet. Domkyrkan och kvarnen som är två stora sevärdheter kom med på samma bild …

Den bilden blev lite mörk så det får bli en till. Domkyrkan får ursäkta men nu kom bara kvarnen med …

Den 7 augusti tog vi en tur till Enköping och där besökte vi Drömparken och jag beundrade de fin perennplanteringarna …

Och blomsterdekorationerna vid broarna var väldigt praktfulla …

Den 10 augusti blev det ett besök vid Gripsholms slott …

Det var så skönt att bara gå omkring där i slottsparken och titta bort mot Mariefred som låg där så idylliskt på andra sidan vattnet …

Den 14 augusti var det dags för fotbollsderby i vår stad och då vi bor nära fotbollsarenan tog vi det säkra före det osäkra och åkte på picknick till Tullgarns slott för att undvika eventuella smällare och raketer.

Men först en promenad i slottsparken. En av mina favoritplatser är den gamla allén …

Lucy lade sig på gräset vid slottet. Och visst har hon väl en lite förnäm uppsyn där hon ligger och försöker se majestätisk ut. Ja, hon är i varje fall vår lilla prinsessa …

Och här var platsen vi valde för att sitta och äta vår picknick. En ganska behaglig miljö och vi var i princip ensamma i slottsparken den här kvällen …

I trädgården var nu sensommarblomningen i full gång och jag njöt framför allt av mina vackra blå flox som äntligen blommade sedan jag ihärdigt sprutat dom med Trico Garden för att inte rådjuren skulle äta upp knopparna …

På kvällen den 24 augusti plockade jag blommor och gjorde handbuketter till min brors begravning dagen efter. Det kändes fint med lite annorlunda buketter från min egen trädgård …

Det blev den 25 augusti och min brors begravning. Den var så fin, han hade valt i princip all musik själv och det var så mycket han.

När vi kom hem från begravningen och minnesstunden var det sen eftermiddag och dags att åka iväg på en långpromenad med Lucy. Det var en sådan fin dag med ett gyllene ljus. Vi åkte till Malmsjön. Jag njöt av stillheten vid det spegelblanka vattnet …

… och jag njöt av de gyllene färger som solen skapade i skogen den här eftermiddagen. Tack solen och tack naturen för att ni gjorde just den här dagen så fin …

Den 28 augusti kom ett efterlängtat regn. Inte så mycket som vi hoppats på men alla droppar var välkomna.

Mer augustibilder finns i inlägget ”Dagar i augusti” där också ovanstående bilder är hämtade från.

Det var dags att stänga dörren till den sista sommarmånaden och öppna dörren till den första höstmånaden …

S E P T E M B E R

Det var höst och det var trädgårdstider. Jag fick en nytändning när det gällde trädgården och jag for runt och rensade, klippte ner och kantskar rabatter. Jag njöt av den friska luften, växtlighetens dofter och jag njöt av förhöstens blomning. Floxen blommade för fullt och och allt var frodigt och grönt …

Jag hade på min födelsedag fått en hel del nya buskar. Det hade varit för varmt att plantera dom under sommaren men nu var tiden kommen. Höstplantering fungerar ofta väldigt bra.

September innebär att vi återigen kan promenera på badplatserna med Lucy och redan den 2 september passade vi på att ta en lång, skön promenad vid Eklundsnäsbadet. Ljuset var nu annorlunda, siluetterna var mörkare, skuggorna djupare, det typiska höstljuset var här …

Vid strandkanten låg sommarminnen i form av en liten sandstad …

Den 4 september vaknade vi till en alldeles vindstilla morgon. Vindstilla innebär morgonpromenad vid vatten och den här morgonen blev det Tveta. Vattnet var helt stilla och himlen gjorde ett försök att matcha den turkosblå båten …

Grönskan var frodig, så där som den kan vara i den tidiga hösten …

På de stilla morgonpromenaderna var det lätt att njuta i sin egen lilla värld men naturligtvis hände saker utanför den världen.

Den 6 september träffade Liz Truss drottning Elizabeth på slottet Balmoral och blev formellt utsedd till ny premiärminister för Storbritannien. Bara två dagar senare, den 8 september kom meddelandet att drottningen avlidit och att Storbritannien nu fått en kung, Charles III.

Den 11 september gick Sverige till val och redan på valnatten stod det klart att det med största sannolikhet skulle bli regeringsskifte.

Den 13 september såg jag ett ljusfenomen på himlen. Det var solen som lyste så intensivt i en molnlucka att det såg ut som om det var skogsbrand …

Hösten fortsatte att smyga sig på och vid vår promenad den 14 september såg vi fler hösttecken. Skogsbackarna var inte längre gröna utan skiftade i gula och röda nyanser …

… och på marken låg de första lönnlöven …

Många fler bilder från höstens promenader finns i inlägget med titeln ”Drygt två veckor av höst”

Den 15 september utropade M, KD, L och SD sig till segrare i riksdagsvalet och samtidigt erkände statsminister Magdalena Andersson sig besegrad och begärde att bli entledigad från sin post.

Den 16 september utbröt omfattande protester i Iran efter att en 22-årig kvinna avlidit i samband med ett ingripande av landets moralpolis för att hon inte burit sin slöja korrekt. I skrivande stund pågår fortfarande protesterna som krävt många dödsoffer.

Den18 september vaknade vi till en dimmig morgon och vi promenerade som vanligt vid vatten. Bakom mörka trädsiluetter anades öarna i den lite blekblå dimman ….

Och när jag kom fram till ”min” plats där jag brukar fotografera ”min” ö såg plötsligt allt helt annorlunda ut. Jag trodde knappt det var sant när jag såg det turkosfärgade vattnet men det var verkligen så här turkost, bilden ljuger faktiskt inte även om kameran ibland kan förvränga färgerna …

När det är sommar och varmt vill Lucy inte gå speciellt långa promenader … och hon går då oftast i sakta mak. När hösten kommer blir hon en helt annan hund. Då får hon spring i benen precis som hon hade vid vår lunchpromenad den 21 september … husse hade det inte lätt på andra sidan kopplet när han skulle försöka hänga med i hennes takt …

Det här var en härlig dag, helt vindstilla även vid lunchtid. Normalt är det vindstilla på morgnarna men sedan brukar det komma åtminstone en lättare vind. Men den här dagen var det helt vindstilla hela dagen och speglingarna var makalösa …

När jag tittade ut mot trädgården på morgonen den 26 september så kunde jag inte låta bli att tänka att september nog är den månad den är som vackrast …

Och trots att solen skiner på de flesta septemberbilderna så kom en hel del efterlängtat regn. Det syntes inte minst på vattenpölarna vid allén vid Tveta kyrka …

Många fler bilder från trädgården, våra höstpromenader i dimma och spegelblankt vatten finns i inlägget ”Bara lite september”

Den 27 september upptäcks flera läckor från naturgasledningarna Nord Stream 1 och 2 utanför Bornholm i Österjön. Läckorna betraktades som sabotage då flera undervattensexplosioner registrerats i området samtidigt.

Och med gyllene färger, dimma, sol och efterlängtat regn sade jag motvilligt adjö till september för att istället ta mig an höstmånad nummer två …

O K T O B E R

Det var bråda tider. Lite jobb kvarstod i trädgården, uterummet skulle höststädas och årets skörder skulle tas om hand. Men trots att det är stressigt så älskar jag den här tiden.

Uterummet krävde det här året lite extra planering och jobb då det är där jag förvarar mina växter över vintern och under kalla vinterdagar måste ett element hjälpa till för hålla plusgrader. Med kraftigt stigande elpriser var extra åtgärder nödvändiga det här året för att begränsa elförbrukningen. Jag klädde de ställen där det var som kyligast med bubbelplast. ”Rullgardiner” av bubbelplast skulle också sättas på fönstren. Dessutom hittade jag reamattor att lägga på befintlig matta som extra isolering underifrån. Blommorna placerades så nära husväggen som möjligt för att få stödvärme från huset. Med anledning av de bråda tiderna skrev jag den 6 oktober inlägget ”Tiden går för fort” där jag berättade om detta.

Annonseringarna om vilka som skulle få årets nobelpriser pågick för fullt. Samma dag som jag skrev mitt inlägg om att tiden gick för fort tilldelades Annie Ernaux nobelpriset i litteratur.

Under sensommaren hade jag börjat skriva på ett inlägg som hette ”Känd från tv” och det färdigställde jag och la ut den 10 oktober. Där berättade jag om en plats jag besökt många gånger på mina promenader vid Tveta. Där finns en liten plats där jag brukar stå och se ut över vattnet. I vattnet ligger en ö som jag brukar kalla ”min ö”. Döm om min förvåning när jag helt plötsligt fick se den platsen i ett tv-program. Det var i ett avsnitt av en serie på SVT som heter ”Skrik från förr”. SVT beskriver serien på följande sätt …

”Författaren och journalisten David Lagercrantz  kastar tillsammans med historiker, forensiker och utredare nytt ljus över svenska mord i det förgångna” 

Just det avsnittet, avsnitt 6, beskrivs så här:

”En kväll 1852 hörs förtvivlade rop på hjälp från en kvinna som misshandlats i sitt hem i Kalmar. Men ingen vågar komma och avbryta slagskämpen i den ruffiga kåkbebyggelsen och hon misshandlas till döds. Varför fick Maria ingen hjälp och vad hände med dottern Augusta?”

Jo det som hände med dottern Augusta var att hennes son blev en av många som ägt Tvetabergs säteri och det innebar att hon kom att få bo där på sin ålders höst och även ligger begravd på Tveta kyrkogård.

Och platsen då? Jo jag lägger först ut en bild som jag tagit …

Och sedan bilden från tv-programmet … samma plats, ingen som helst tvekan. Enda skillnaden är att David Lagercrantz inte brukar stå där när jag är där …

Bild från SVT:s programserie ”Skrik från förr”

Jag har en gul klematis som inte börjar blomma förrän i oktober. Det här året upptäckte jag den första blomman den 10 oktober …

Natten mellan den 11 och 12 oktober kom den första markfrosten. Klockan 05:30 på morgonen den 12:e så var det minus 2,6 grader. Efter frukosten gick jag ut i trädgården och såg att gräset fortfarande var frostnupet …

Dom föregående två bilderna plus många fler från trädgården går att se i inlägget ”Höst i trädgården”.

Den 17 oktober godkände Sveriges riksdag Ulf Kristersson som ny stadsminister.

Samma dag promenerade vi vid Eklundsnäs och om jag tyckte att septembernaturen var vacker så var det minst lika vackert, om inte vackrare så här i mitten av oktober. Vassen lyste verkligen som guld …

Många fler bilder från den promenaden samt tidigare (den 1, 8, 12 och 14 oktober) finns inlägget med rubriken ”Drygt halvtid”.

Den 20 oktober meddelade Liz Truss att hon beslutat avgå som Storbritanniens premiärminister. Oj, 45 dagar hann hon sitta på sin post …

Den 21 oktober var en riktigt färgsprakande höstdag och vi tog promenaden vid en plats som heter Bergvik. Återigen en vacker vindstilla dag då träden speglade sig i vattnet …

Och Lucy var inte lätt att upptäcka bland löven, perfekt kamouflerad …

Jaha, så var det då dags för nästa premiärminister i Storbritannien. Den 25 oktober tillträdde Rishi Sunak.

I slutet av månaden började det kännas som senhöst. Löven föll i allt snabbare takt. I en bild från den 26 oktober fick en övergiven bänk med fallna löv runt ”fötterna” symbolisera hur färgen lämnade träden och landade på marken …

Den 27 oktober kände jag mig själv som ett fallande höstlöv för då fick jag Covid-19. Mer om senhösten, Covid-19 och löv som föll skrev jag i inlägget med titeln ”Fallande höstlöv”.

Den 31 oktober skrev jag det korta inlägget ”Rapport från en sjukstuga”.

Och med febernedsättande tabletter och sängläge lämnade jag oktober bakom mig och hoppades på tillfriskning under nästa månad, den sista höstmånaden …

N O V E M B E R

Covid-19 slog till ordentligt. Febern höll i sig i två och en halv vecka. Jag var extremt trött och sov nästan hela dagarna. Trodde inte att det gick att sova så mycket. En del underliga smaksensationer inträffade också. En dag skulle jag laga fiskgryta där det ingår en skvätt grädde. Den skvätten grädde gjorde fiskgrytan oätbar. Varje tugga smakade enbart socker, som om jag hällt 1 dl socker i munnen. Usch och fy! Samma sak med mjölk och fil. Som tur var gick det tillbaka så nu smakar grädde som grädde igen. Hosta följde också med och den höll i sig långt efter att febern gått bort, en bra bit in i december.

Det blev en mild första halva av november och värmerekord slogs runt om i landet bland annat här i Södertälje. Fredagkvällen, den 11 november, uppmättes högsta temperaturen sedan mätningarna startade 1961. Rekordet blev 15,2 grader att jämföra med det tidigare rekordet, 14,2 från den 11 november 1999. Datumet då rekord slås här verkar alltså vara den 11 november. Men vi var inte värst. Dagen efter slog Småland svenskt rekord då temperaturen 16,7 grader uppmättes i Gladhammar, Oskarshamn och vid Kalmar flygplats

Några promenader med kameran blev det av naturliga skäl inte under första delen av november. Bilderna tog jag genom fönstret. Den 10 november såg jag en vacker fullmåne bakom träden …

Den 13 november gick jag äntligen med ut på en promenad igen. Det var en vacker, vindstilla morgon och jag zoomade in några öar långt bort och tyckte vattnet påminde om is …

Och jag såg ett vackert ljus på himlen vid platsen där jag brukar fotografera ”min ö”, den där platsen som nu är känd från tv …

Jag konstaterade att november kan vara rätt vacker ändå. I varje fall när man haft Covid-19 under lång tid och äntligen kan gå ut på långpromenader igen. Om Covid-19, den första promenaden i november och lite annat skrev jag i inlägget ”Äntligen”.

Bara någon dryg vecka efter värmerekorden skedde dramatiska förändringar i vädret. Det började komma prognoser om annalkande snöfall och till och med snökanoner längre söderut, typ i Kalmartrakten. Här började det snöa lite lätt och den 19 november tog jag fram kameran för att dokumentera den första snön som föll den här vintern. Trodde den skulle gå bort snabbt igen så jag tänkte att det gällde och passa på …

Men snön fortsatte att falla och vi läste om kaoset längre söderut. Och nu började varningar för snökanoner komma även hos oss. Men fortfarande tänkte jag att ”det blir nog inte så farligt”. Trädgården började se ut som ett julkort …

Men snöandet fortsatte och snön var dessutom blöt och tung och nu hade också vinden tilltagit rejält. När vi lade oss den 20 november snöade det ymnigt och vinden ven längs knutarna.

Mitt i natten vaknade jag med ett ryck! Det blåste och dundrade så jag trodde hela huset skulle blåsa bort. Fattade inte vad som hände. Då plötsligt kom en enorm blixt och samtidigt en jätteknall! Inte gick det att sova i det ovädret, det blåste, blixtrade och dundrade och till slut kollade jag nyheterna och där stod det att det var kraftiga s.k. snöblixtar över Stockholmsområdet. Vanlig åska alltså men när det kommer i samband med en snöstorm kallas det tydligen för snöblixtar. En upplevelse jag då tyckte var otäck men så här i efterhand känns det lite spännande att ha varit med om. Husse han sov gott som vanligt men Lucy sökte lite tröst hos matte.

På morgonen, den 21 november hade det tillfälligt slutat snöa och jag kunde konstatera att det kommit rejält med snö, rådjursstängslet, i högerkant på bilden, hade börjat lägga sig ned …

Följande natt spåddes det komma regn men … det kom mera snö! Det snöade i princip hela natten mot den 22 november och det visade sig bli ett förödande snöfall för många träd, både i naturen och i villaträdgårdarna. Bland annat blev vårt lilla syrenträd sönderfläkt av den tunga snön. Även en gren på vår prydnadsapel hade brutits av. I en grannträdgård låg ett träd tvärs över några buskar och en stor trädgren hade brutits och låg på trottoaren. Och överallt i villaträdgårdar vi passerade dagarna efter syntes spåren.

På morgonen den 22 november hade i varje fall snöfallet upphört och det var en riktigt vacker morgon …

Det här var en resumé av vad som hände mellan den 19 – 22 november. En mer utförlig beskrivning av det dramatiska vädret de dagarna går att läsa i inlägget ”Snökanoner, snöblixtar och snökaos”.

Om vädret i Södertälje var dramatiskt de här dagarna så var det även så i lokalpolitiken. Efter två misslyckade försök med olika konstellationer blev det ”tredje gången gillt” den 24 november då det blev klart att S, M och MP skulle gå ihop för att styra kommunen de närmaste åren. Efter alla turer som varit kändes det nog ändå som det vettigaste alternativet.

Men vädret kan förändras snabbt. Redan den 30 november var i princip all snö borta igen och den här dagen var en fantastiskt vacker dag med sol och mjuka dimstråk. Vi promenerade vid Eklundsnäsbadet och det var så vackert att jag nästan inte kunde slita mig därifrån för att åka hem igen. Vattnet var helt stilla, speglingarna magiska liksom ljuset …

Det lätta dimstråket över sjön, den blå himlen, speglingarna, stillheten …

Fler bilder från denna magiska dag går att se i inlägget ”Nästan snöfritt igen”.

Och med snökanoner, snöblixtar, rörig kommunalpolitik men även en magisk avslutningspromenad lät jag november gå i ide för den här gången och tog mig istället an årets sista månad …

D E C E M B E R

I november upplevde vi värmerekord och snökanoner men inte speciellt låga temperaturer. Det ändrades i december då vi fick uppleva allt från några få minusgrader till tvåsiffrigt, till och med ner mot minus 20.

Nu var tiden här då jag måste ha lite stödvärme i uterummet. Försökte trimma elementet så gott det gick, hålla koll på utetemperaturen. Att det kommer bli en rejäl elräkning för december är nog bara att räkna med för det är ju dessutom mer matlagning, bakning mm den månaden.

Den 6 december tog vi en promenad vid Tveta och jag konstaterade att trots att vi var relativt tidigt ute på promenad så började dagen mörkna …

Den 7 december låg lite rimfrost över landskapet. Ljuset var guldigt och vackert, isen hade lagt sig på sjön, en vacker vintertavla levererad av naturen i månaden december …

Natten mot den 8 december kom det lite snö. På eftermiddagen började moln dra in. Färgerna var inte alls så guldiga som de tidigare dagarna men visst hittade jag en strimma av ljus även den här dagen …

Framåt sena eftermiddagen, fortfarande den 8 december började det klarna upp igen och en gul fullmåne steg upp över skogen …

Mer från promenaderna ovan går att läsa i inläget ”Kylslagna december”.

Den 14 december snöade det återigen ymnigt …

Den 17 december vaknade vi till träd klädda i rimfrost. Det var så vackert när jag tittade ut mot grannens tak och såg träden i bakgrunden, en del solbelysta men alla täckta med rimfrost …

Jag gick en sväng i kvarteret. Förgrunden låg i skugga, träden bakom husen låg i flödande sol och lyste så dom nästan bländade mig. En mäktig syn …

Vi åkte till Eklundsnäs för att ta en promenad. Färgerna var verkligen vackra den här dagen …

En skidåkare kom som på beställning …

Och då det närmade sig jul var jag tvungen att ta en bild på ”tomtens hus” 🙂

Fler bilder från denna färggranna decemberpromenad finns i inlägget ”Decembers färger”

Snön låg inte kvar. Som prognosen förutspått drog mildväder in och den 22 december var det i princip barmark igen som syns på nedanstående bild …

Men under natten mot julafton blev det lite kallare och några få snöflingor föll och gjorde att vi i alla fall fick lite av en vitpudrad julafton. Snöpudret låg längs strandkanten och även isen var täckt till viss del av pudret. Solen sken det var minusgrader och en väldigt vacker julafton …

Och det fortsatte med minusgrader. Den 25 vaknade vi till vacker rimfrost …

Vi kände för att åka iväg någonstans och promenera och det blev till Taxinge. Här syntes ingen rimfrost men utsikten över vattnet var ändå vacker, som en mjuk tavla …

Vi var helt ensamma i slottsparken. Juldagen var tydligen ingen promenaddag. Jag fick se en röd boj i vattnet som jag ville ha en inzoomad bild på. Det var helt omöjligt att se någon skärpa. Jag tog säkert 20 bilder och av dom så var det en enda där skärpan låg på bojen … men det räckte ju …

Ja det var juldagarna det. Riktigt bra vädermässigt och i övrigt också.

Vad hände då mer i december. Det var fotbolls-VM i Qatar. Kändes konstigt att se på fotbolls-VM precis innan jul. Ja, ja så var det i varje fall och den 18 december vann Argentina i finalen över Frankrike efter förlängning och straffar.

För övrigt så är det här den lugnaste decembermånad vi varit med om i vårt område när det gäller smällare och fyrverkerier. Då Lucy är skotträdd har det alltid varit ett elände. Oftast har det börjat i november och blivit mer och mer under hela december. Julafton brukar vara som Nyårsafton. Det har inneburit att vi har måst åka iväg till en ”tyst plats” för att promenera alla kvällar i hela december månad. När jag skriver detta är det den 30 december och vi har kunnat promenera här hemma varenda kväll. Det har hörts några enstaka smällare men dom har varit så långt bort så det har fungerat ändå …

Hur kommer nu det här sig? Jo jag har en teori. Under det här året har Södertälje drabbats av rekordmånga skjutningar och sju av dom med dödlig utgång. Två av dom, bland annat den senaste som inträffade den 4 december, har skett i ett grannområde till vårt bostadsområde, ca 10 minuters gångväg bort. Det har gjort att vi haft en väldigt stor polisnärvaro även i området där vi bor. Polisen patrullerar i princip varje dag, jag såg en polisbil för en stund sedan. Drönare är uppe liksom polishelikoptern. All denna polisnärvaro har säkert gjort att även det olagliga smällande och användandet av raketer minskat avsevärt. Imorgon, på nyårsafton kommer det naturligtvis att bli en del men det har vi en plan för … då stänger vi in oss i tv-rummet och drar på volymen extra högt.

Vandringen genom 2022 närmar sig sitt slut. Krönikan blev som vanligt lång men som jag skrev inledningsvis, det är ju mer som en bok än ett vanligt blogginlägg. Nu stundar ett nytt år. Hur det blir står än så länge skrivet i stjärnorna.

Då återstår bara en sak och det är att önska er alla ett riktigt …

GOTT NYTT ÅR 🍾🥂🔔