Äntligen …

Ja äntligen …. Efter två och en halv vecka med Covid så är jag äntligen feberfri. Hostan håller i sig men det kan ju hostor göra vilket virus det än är som sätter igång dom. Smakerna börjar så smått bli normala igen. Det värsta i smakväg som inträffade var när jag skulle göra en enkel fiskgryta en dag där det ingår en skvätt grädde. Denna skvätt grädde gjorde att hela grytan smakade som om jag hällt 1 dl strösocker i munnen. Visste inte om det var just grädden som orsakade fenomenet men när jag testade mjölk och även fil så uppstod samma obehagliga smakfenomen så det verkade definitivt vara kopplat till mjölkprodukter. Hårdost fungerade dock. Men nu går det att äta morgonfil igen. Grädde har jag inte testat ännu men anar att även det fungerar nu.

Promenaderna med kamera har lyst med sin frånvaro av naturliga skäl. Som tur är går det ju att dokumentera lite genom fönstret. Det har varit en oerhört mild novembermånad och värmerekord har slagits runt om i landet bland annat här i Södertälje. Fredagkvällen, den 11 november, uppmättes högsta temperaturen sedan mätningarna startade 1961. Rekordet blev 15,2 grader att jämföra med det tidigare rekordet, 14,2 från den 11 november 1999. Datumet då rekord slås verkar alltså vara den 11 november.

Innan Covid införskaffade jag mig en ny mobil. Jag har haft en väldigt gamla iPhone som har hängt med i 11 år …. jo, det är sant! Den fungerade perfekt, batteriet höll hur länge som helst, det gick alldeles utmärkt att surfa på den och den var snabb. Nackdelen var att det inte gick att ladda ner mobilt Bankid och Swish och det klarar man sig ju inte utan längre. Men … jag gav mig den på att den skulle få hänga med tills den gick sönder. Den hängde med överallt bland annat i trädgården. Det var nog det som till slut tog knäcken på den för en dag så fungerade inte längre knappen för att stänga av och starta upp. Den knappen är ju rätt viktig så då insåg jag att det var dags …

Det blev en ny iPhone då jag har både iPad och iMac. Det blev den allra billigaste modellen. Den fungerar bra förutom en sak. När det ringer så är det ibland (inte alltid) problem att svepa eller dra för att svara. Jag kan dra med fingret massor av gånger innan det slutligen ”tar”. Inträffade aldrig med min gamla trotjänare. Måste kolla vidare om det går att åtgärda på något sätt. För hur som helst så är det ju en telefon och en av de viktigaste funktionerna är att kunna svara i den 🙂 Skriver det här utifall någon upplevt detta märkliga problem och kanske har en lösning …

Efter denna långa inledning är det väl ändå dags för lite bilder. Har testat att ta bilder med nya mobilkameran och den är väl ok även om jag ibland får en känsla av att den lägger på lite egna filter och även skärper upp bilderna. I synnerhet märks detta när jag tar bilder genom en fönsterruta, dom bilderna blir väldigt konstiga. Ett exempel är en bild jag tog den 4 november genom vardagsrumsfönstret då det var en vacker himmel i blå och rosa nyanser. Men kameran verkade förstärka det blårosa och färgerna blev märkliga även på omgivningen. Dessutom så verkar den lagt på egen skärpa för den blev nästan onaturligt skarp på vissa ställen …

Bilden på Lucy i sin favoritkorg i arbetsrummet är också tagen med mobilen …

Men nu övergår jag till bilder som jag tagit med min vanliga kamera. Den 6 november var det en fantastisk morgonhimmel i lysande orange. Det var fortfarande väldigt mörkt men en av bilderna blev i varje fall hyfsat skarp …

Den 9 november sken solen och hela trädgården glödde, trots att de flesta löven fallit …

Honungsrosen har nu tappat alla blad men nyponen lyser på grenarna …

Den 10 november lyste en vacker måne. Tyvärr kom den inte fram i fotoläge förrän det var helt mörkt så det var inte lätt att få till bilder med handhållen kamera. Men ståtlig var den bak granarnas siluetter …

Och på den här bilden ser det nästan ut som om granen försöker omfamna månen …

Den 11 november tog jag mig ut i trädgården för jag såg från vardagsrumsfönstret att min vita julros, Helleborus niger, börjat blomma och flera knoppar är på gång. Det måste ju bara dokumenteras …

Några rudbeckior lyste fortfarande i gult …

Det här är en nyplanterad buske för i år. Vidjehortensia – Hydrangea arborescens ‘Pink Annabelle’ eller som den visst heter nu för tiden, ‘Invincibelle’. Den längtar jag efter att se i full blom nästa år. Jag har satt tre buskar i en triangel för att dom ska stötta varandra. Vidjehortensiorna får nämligen stora, tunga blomklasar och en ensam buske kan bli lite klen. Har den vita varianten på flera ställen i trädgården men har länge längtat efter den rosa …

En annan hortensia är Vipphortensian Hydrangea paniculata ‘Kyushu’ som jag haft i många år. Den har blommat klart för i år men några spröda blommor satt kvar på en av blomklasarna …

Och prydnadsapeln är full med små äpplen. Så glad för dom då det blir vintermat till fåglarna …

Slutligen kunde jag konstatera att floxen ser ut ungefär som jag känt mig senaste tiden. Färglös, vissen och allmänt hängig …

Det blev söndagen den 13 november och vi vaknade till en dimmig och vindstilla morgon med frost i gräset. Jag kände ett intensivt behov att efter Covid få gå med ut på morgonpromenad med kameran och vi åkte till välbekanta Tveta och sjön Måsnaren. Jag bara njöt av att få gå på promenad igen.

Vattnet var stilla, färgerna novembriga och morgonen lite för mörk för fotografering men ändå. Det var så otroligt skönt att bara få stå där vid strandkanten och titta ut över novembermorgonen …

Spegelblankt i arla morgonstund …

Långt därborta såg jag hur träden speglade sig i vattnet …

… Bestämde mig för att försöka zooma in speglingarna. Vattnet gav mig nästan en känsla av tunn is …

Så kom jag fram till ”min ö” där jag hittade en ny fotovinkel med två lutande trädstammar …

… ön i närbild …

… så plötsligt blev himlen och molnen väldigt vackra. Stunden var magisk …

Jag slet mig till slut från min favoritplats och så gick vi upp mot Tveta kyrkogård. Det har fällts massor av träd och rensats bort massor av sly så nu går det att sitta vid bänkarna på kyrkogården och se ut över vattnet, där även ”min ö” nu syns. Normalt tycker jag det är tråkigt när träd fälls men det här blev till det bättre …

Sista bilden i detta inlägg och även den sista jag tog denna morgon blir på en rad med gullövade träd. Det var en fantastisk känsla att se dom stå där på rad och lysa som en rad brinnande ljus i den lite mörka grå novembermorgonen …

Ja det var väl allt för den här gången. Mycket text blev det men bloggen är ju även en form av dagbok så jag vill skriva lite om vad som hänt …

Då återstår egentligen bara en sak och det är att önska er alla en fin kommande novembervecka!

Detta inlägg publicerades i Dagbok, Höst, November. Bokmärk permalänken.

45 kommentarer till Äntligen …

  1. Znogge skriver:

    Det var verkligen en envis och långvarig variant av Covid-19 som du åkte på. Vissa får det som en lättare förkylning men så blev det inte för din del. I sådana lägen känner man en tacksamhet för att man är vaccinerad för annars skulle det säkert blivit än envisare. Det är jobbigt när smakerna påverkas. En del smakar inget och en del upplever smakerna helt annorlunda. Skönt att det börjar återgå till det normala igen.

    Grattis till din nya telefon. Att kunna ha ett bank-ID är en nödvändighet numera så det var väl bara att slå till. Däremot så tycker jag det låter skumt att du inte kan svara direkt för det ska man kunna göra. Kanske något som bör kollas upp så att det inte är något fel…

    Härliga bilder som vanligt men nog är det något visst med systemkameran. Den ger större möjligheter tycker i alla fall jag så den vill jag inte vara utan. Bilderna från din ö är så fina och den gör sig så bra som motiv oavsett väder-

    Önskar en bra start på den nya veckan!

    Kram

    • Anita skriver:

      Ja, jag är väldigt glad att jag sett till att ta sprutorna. Nu hoppas jag slippa Covid-19 på ett bra tag även om jag vet att man kan få det många gånger. Det där med förändrade smaker var väldigt konstigt och jobbigt. Ryser fortfarande när jag tänker på hur jag skulle försöka få i mig fiskgrytan. Intalade mig själv att ”det smakar INTE så här, det smakar gott”. Ungefär som Lasse Åberg i Sällskapsresan … ”Jag kan flyga, jag är inte rädd” 🙂

      Bank-ID har jag haft, dels i dosa på datorn och dels i min iPad. Men att ha det på mobilen är det bästa för det går inte att klara sig utan det. Ja det är märkligt det där med att det ibland inte går att svara. Idag har det ringt två ggr och båda gångerna har det fungerat hur bra som helst. Men jag ska kolla i affären där jag köpte mobilen om dom har någon aning om vad det kan vara. Allt annat fungerar perfekt. Det jag märkt är att det händer när jag är ute så jag undrar om kyla kan vara en bidragande orsak.

      Jag föredrar också systemkameran. Tycker om att kunna pröva olika inställningar. Och ön … den tröttnar jag nog aldrig på … 🙂

      Kram och detsamma!

  2. Anna i Portugal skriver:

    Usch vad länge du var sjuk. Jag älskar min nya iPhone, men håller med om att att den på skärpa, särskilt i x3 läget! Ljuset är superfint i mobilbilden, även om himlens färger även färgar annat. Bilden med kameran är jättefina och din ö är väldigt fotovänlig.

    • Anita skriver:

      Ja, det här var verkligen en seg historia men nu hoppas jag den är på tillbakagång.

      Ljuset är nog fint i mobilbilden men det var inte riktigt så det såg ut, jag märkte att den liksom lade på ett blårosa färgfilter. Men det verkar som det är när jag tar bilder genom fönstret. Utomhus blir det mer korrekta färger.

      Och ön … ja den är en stor favorit som säkert kommer att vara med på många bilder i framtiden.

  3. Jättefina bilder som vanligt. Hoppas du får tillbaka smaken snart, själv hade jag problem med luktsinnet hur länge som helst. Ha en fin vecka!

    • Anita skriver:

      Tack så mycket 🙂
      Ja jag hoppas att lukt och smak ska vara tillbaka som vanligt snart. Ska vid tillfälle pröva med fiskgrytan igen … måste ju se hur det går. Men jag drar mig för det var en obehaglig upplevelse.
      Ha en fin vecka du också!

  4. Ulla skriver:

    Roligt att läsa att du nu är på bättringsvägen, härligt! Och så skönt när man kan gå ut igen och kunna fotografera. Ljuvliga bilder och din ö är såå vacker! Månbilderna är verkligen fina också. Något jag aldrig lyckas med.
    Och, om du inte redan känner till det, så kan jag tipsa dig om en väldigt bra fotoredigeringsapp för mobilbilder. Den heter Snapseed och finns där man laddar ner appar. Gratis, utan reklam och väldigt enkel att använda. Jag använder den ofta på mina mobilbilder. Där kan man justera färgton, ljus, kontrast o.s.v. Väldigt bra app tycker jag.
    Önskar dig en fin vecka och fortsätt krya på dig!
    Kram

    • Anita skriver:

      Tack Ulla … ja äntligen verkar det gå åt rätt håll. Du vet ju som haft en omgång av Covid-19 själv. Just att få gå ut med kameran igen … som jag längtat. Ja ön, älskar den. Man får ju sina favoritmotiv 🙂 Månen står ofta väldigt lägligt ovanför skogen i perfekt vinkel från köksfönstret. Jag tar ibland stöd med kameran mot en lampa som står i fönstret men egentligen så ska man ju ha stativ.
      Tack för tipset om Snapseed. Den måste jag kolla upp.
      En fortsatt fin vecka till dig också!

      Kram

  5. walkaboutsweden skriver:

    Låter som en riktigt tuff ”omgång” Anita.
    Fint att se att du orkar göra ett inlägg.
    Hoppas att återhämtningen fortsätter och att du blir helt återställd.
    Ha de´gott!

    • Anita skriver:

      Ja det blev en tuffare omgång än vad jag trott. Men nu går det definitivt åt rätt håll. Det jag saknat mest är fotopromenaderna … ja du vet ju, inget är som att få gå ut med kameran och ”spana” 🙂
      Tack Barbro!

  6. Marit skriver:

    Så godt at du endelig har blitt bedre, Anita! Ja, det er noe med at smaken på alt blir helt annerledes når en har Covid. Nå kan du spise alt og nyte det igjen.
    Vakre bilder, og spennende vinkler. Gratulerer med ny telefon!
    Den gamle må ha vært veldig bra. Det var en lang levetid på den.

    Ønsker deg en fin kveld!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Tack Marit … ja äntligen går det åt rätt håll. Det var en mycket obehaglig upplevelse med fiskgrytan.
      Ja den gamla mobilen var väldigt bra. När jag kom till affären och sa att jag hade en så gammal mobil så tittade han på den och sa ”jag är inte ett dugg förvånad, det är den bästa modell Apple gett ut”. Och den hade säkert hållit längre om jag inte haft den med i trädgården. Men samtidigt var det dags att byta då den var för klen för att kunna ladda ner appar som behövs.
      Men jag använder den fortfarande som väckarklocka, kalkylator, kalender etc. 🙂

      Önskar dig en fin tisdag!
      Kram Anita

  7. Åsa skriver:

    Kära Anita,
    Så skönt att du äntligen är feberfri och orkar ta promenader igen. Vilken envis Covid, och skumt hur smaksinnet påverkades.
    Som alltid otroligt vackra bilder, de underbara fotona från Måsnaren är magiska
    Lucy är alltid lika fin, även fotad med mobilkameran 🙂.

    Vi njuter av värme och sol här i Spanien men ni har ju nästan sommarvärme där hemma också, helt otroligt att det är så varmt i november!

    Önskar er en fin fortsättning på veckan.

    Kram från lillasyster

    • Anita skriver:

      Heeeeej Åsa!
      Så roligt att få en hälsning från soliga, sköna Spanien. Härligt att höra att ni har det bra där nere. Även om det är varit rekordvarmt här så är det ju inte som på sommaren direkt, det blir ju mörkt så tidigt på eftermiddagen.

      Ja Måsnaren känner du ju till. Vi promenerar ju ofta på samma platser. Och Lucy … ja hon blir nog fin vilken kamera man än använder … säger en stolt matte 😉

      Ha nu en fortsatt härlig vistelse i Spanien!

      Kraaaam

  8. Gott att du piggnat till! Vilken tid det tog!
    Och det där med att fisksoppa, som är så gott, smakar socker. Tvi vale !
    Antar att det bara var de första bilderna som var tagna med mobil. För de som kommer senare är ju proffsfoton.
    Alla ö-bildervär verkligen helt magiska
    Undrar vad du har för kamera? Jag har en bra kompaktkamera och en Canon systemkamera. Använder drm alltmer sällan sedan jag köpte min Samsung A52. Den har ju bättre kamera än mina ”riktiga”..5-6 år gamla kameror!
    Systemkameran tar väldigt fina utomhusbilder, medan många bilder inomhus blir dåliga. Blixten hänger inte med, upplever jag.
    Ha det gott! Kram

    • Anita skriver:

      Tack Anna-Lena 🙂
      Ja när det gäller Covid-19 så va det här en seg historia!
      Tvi vale! Det var verkligen rätt uttryck för det var precis så jag kände när jag försökte äta min goda fiskgryta. Fick intala mig att ”den ääär god” …

      Jo, de två översta är tagna med mobilen. Den översta genom vardagsrumsfönstret och där verkar den lagt på egna filter och skärpa. Jag ska säga till dess försvar att bilder jag tar utomhus blir bättre. Men jag älskar ju min systemkamera så den kommer jag att fortsätta använda. Och jag håller med, systemkameran är svår inomhus, där fungerar mobilen bättre. Jag har en gammal systemkamera (allt börjar bli gammalt hos mig) Canon Eos 550D. Den duger bra men visst blir jag ibland sugen att uppgradera. Men fördelen med min gamla är att den är så liten och lätt. Jag har små händer och dom bättre kamerorna är mycket större och tyngre.

      Ha det gott du också!
      Kram

  9. Märtha skriver:

    Det där med att svara i telefonen – kan det bero på för kallt finger? Blås på det först… Jag fotar mycket med min rätt gamla telefon ”Samsung-någonting”, men om bilderna skall bli ”bra”, då är det canonen ”Eos-nånting”som gäller, kamerahuset endast lite över ett år gammalt. Dock är jag inte så noggrann som du.
    Bilderna av din ö och de gula träden är verkligt ögongodis den här gången! Lördagen var vår varmaste dag, men exakta grader vet jag inte, jag höll på ute i tre timmar, frös inte alls av att hålla på med regnvattentunnorna.
    ### Och tänk, att man i denna internationella värld inte kan utveckla system för att betala med telefonen över landsgränserna! Vad jag har förstått så har vi i Danmark och Finland samma system, men över gränserna går det inte att betala! Och Swish är unikt för Sverige. De som t.ex. på trädgårdsmässan har skylten ”endast Swish” har inte precis tänkt långt… Jag sålde programblad på en kyrkokonsert för en vecka sedan, det snabbaste systemet för betalning var faktiskt kontanter… Kortmaskinen fungerade när den ville (en annan person skötte den), och vårt ”telefonsystem” fungerar med att knäppa in telefonnummern, ingen QR-kod… Har någon funderat ut hur man stryker kläder med att ge telefonen en order? Ha det gott!

    • Anita skriver:

      Ja jag undrar om inte ”kallt finger” är en bov för det händer oftast utomhus men ibland även inomhus. Igår fungerade det dock varje gång det ringde så det verkar vara lite av ett lotteri när det ska fungera. Det som är oroligt är ju om jag t.ex. väntar samtal från en läkare som oftast ringer från skyddat nummer. Om jag inte skulle kunna svara kan jag ju inte ringa upp. Ja, ja … jag har lyckats svara till slut även om det tagit tid. Får testa alla fingrar och till slut ”tar” någon 🙂
      Systemkameran, har också en Canon EOS, kommer jag nog aldrig att tröttna på men visst är mobilkameran bra att ha som komplement. Jag gillar ju också att testa med olika vitbalanser, exponeringstider etc.

      Ja jag vet det där med Swish på trädgårdsmässan. Jag som inte hade det på min gamla mobil kunde inte heller betala hos dom som bara tog det. Förr tog dom ju i varje fall kontokort eller kontanter. Ja, ja … jag har hört att dom ska försöka jobba med betalningar över gränserna. Hur står väl ännu skrivet i stjärnorna. Kanske svaret finns genom att scanna en QR-kod 😉
      Ha det gott!

  10. Blomsterbönan skriver:

    Skönt att du är på benen igen! Så äcklig upplevelse! En kompis tyckte allt smakade sopor. Då kanske socker är att föredra men jag gillar inte för sött så det låter riktigt obehagligt!

    Fina Lucy, så bra hon har det!

    • Anita skriver:

      Urk, sopor … det låter inget vidare. Men känslan att ha hela mun full med strösocker var inte roligt det heller. Men det går definitivt åt rätt hål.
      Och Lucy, ja hon står här bredvid mig nu och krafsar med tassen och tycker matte ska ägna sig åt att klappa henne istället för att knappa på tangentbordet. Så då får jag göra det … 🙂

  11. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Det låter bra att du är på G igen, hoppas att hostan ger sig också. Måste vara skönt att komma ut och röra på sig. Hoppas att det ordnar sig med telefonen. Min man hade en telefon som han hade svårt att svara i, han svepte och svepte och blev irriterad över att det inte fungerade. Vi hittade ingen lösning på problemet och nu har han en annan. Dina bilder är så vackra, gillar månen det blev fint och favoriten blir din favorit ö i närbild, jättefin bild.
    Ha det gott /Kram Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika!
      Ja äntligen … det var segt. Men du vet ju som också varit sjuk, även om det inte var Covid-19 du hade.
      Hm, det låter ju som din man hade samma problem. Tråkigt dock att ni inte hittade någon lösning. Jag ska prata med dom i affären där jag köpte den. Har försökt googla men inte hittat något. Men jag anar att det är kopplat till kyla på något sätt då det är värst utomhus. Inomhus går det oftast bra … till slut hittar jag ett finger som ”fungerar” … 🙂
      Ja ön i närbild blev jag också nöjd med. Månbilderna hade nog blivit ännu bättre med stativ och mitt teleobjektiv. Men .. det hanns inte med så då fick det bli handhållet och zoomning med normalobjektiv.

      Ha det gott du också!
      Kram Anita

  12. Rosor och ruiner skriver:

    Skönt att du är piggare igen!
    Jag fotar numer alltid med min Iphone, även till bloggen. Har liksom glömt hur man använder systemkameran… synd ändå, kanske får gå en kurs nångång.

    Kram Gunilla

    • Anita skriver:

      Tack Gunilla!

      Ja jag har sett dina bilder, dom är jättefina och jag måste nog säga att mina mobilbilder blir ganska bra utomhus. Det är när jag fotograferar genom en glasruta som den verkar lägga på några egna filter. Men jag tröttnar aldrig på att använda systemkameran. Vill leka lite med egna inställningar för att testa mig fram så det är den kameran jag kommer att fortsätta att använda.

      Jag har fortfarande problem att komma in på din blogg. Det känns så tråkigt men jag läser alla dina inlägg via RSS-flödet. Har prövat med olika browsers men det är samma problem med alla 😦 Testar då och då så en vacker dag kanske jag kommer in igen och kan kommentera.

      Kram Anita

  13. Så skönt att du börjar hämta dig! Förstår precis hur du kände och att du ville ut i naturen. Känner precis likadant, men för mig går det segt. Nu äter jag smärtstillande dygnet runt på inrådan av neurologerna jag träffade i fredags och sen ska jag på röntgen av skuldran – först därefter vet man vad som ska ske med mig…
    Eftersom jag inte kommer ut så njuter jag av dina härliga bilder. Den på Lucy gör att man nästan skulle vilja krypa ner bredvid henne…..
    KRAM-Susie

    • Anita skriver:

      Men usch … är det så illa med dig att du måste äta smärtstillande dygnet runt. Det var tråkigt att höra. Hoppas att det kommer ut något positivt efter att du röntgat skuldran så att du kan få någon behandling som gör allt bättre.
      Lucy är idag väldigt ”mattig”. Hon ligger just nu i mitt knä så det är inte helt lätt att skriva på tangentbordet. Men det är gosigt att ha henne där.

      Fortsätt att krya på dig så gott det går!
      Kram Anita

  14. Fina månbilder även här såsom hos Stefans vardag!
    Och verkligt magiska de andra naturbilderna, fint fångat!
    Det där med covid-19, smaker, symptom osv. är ju väldigt intressant. Olika upplevelser hos olika mänskor. Jag har inte haft covid själv, såvitt jag vet. Börjar väl höra till undantagen i världen…

    • Anita skriver:

      Tack Carita! Ja det är något speciellt med månen men den är inte lätt att fånga.
      Jag trodde också jag skulle klara mig från Covid-19. Har varit på mässor, bio, åkt fullpackade bussar mm och klarat mig. Men till slut slår det till. Men nu börjar det gå åt rätt håll och nu hoppas jag på att klara mig ett bra tag innan det finns risk att smittas igen.

  15. Gunnel skriver:

    Oj, så länge du var sjuk. Jag har hört mycket om att många tappar både smak och lukt efter att ha varit sjuka. Det är alltid lika roligt att få se dina fina foton. Bilden från din trädgård har ett sagoskimmer över sig och den orange himlen är så läcker. Det går inte att välja ut någon bild som är mer vacker än någon Anna. Det är bara till att sitta och scrolla upp och ner och njuta. Kram

    • Anita skriver:

      Tack Gunnel!
      Ja det var en seg historia detta men nu går det åt rätt håll. Febern är borta och hostan börjar avta. Även smakerna börjar bli normala igen … även om jag inte vågat testa grädde ännu.
      Det som är extra skönt är att jag nu kan gå ut med kameran igen. Det har jag saknat.

      Kram

  16. Kristinas oas skriver:

    Men så trist att du åkte på en seg omgång covid! Hoppas, hoppas du snart känner dig bra igen och har fått smaken tillbaka fullt ut.
    Ni har jag ju en annan mobilsort, men på min går det bra att ställa in touchkänslighet på skärmen. Det vet jag eftersom jag har glasskydd på den och var tvungen att ändra det för att ”svepet” skulle funka. Kanske hittar du något på inställningar och skärm som har med touch att göra?
    Själv har jag helt övergett min systemkamera, det blev så mycket tid extra att ladda över och redigera bilder att jag numera bara använder mobilen. Den är ju med mig hela tiden i trädgården i bakfickan och jag har aldrig fotat så mycket fåglar, insekter och vackert ljus som nu. 🙂
    Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Tack Kristina … jag känner mig mycket bättre. Feberfri för sjätte dagen. Fortfarande lite hostig, i synnerhet när jag varit ute i kall luft och fortfarande lite trött. Men det var en rejäl pärs så det är nog inte så konstigt.

      Bra tips om touchkänslighet på skärmen. Jag har kollat inställningar och det finns olika inställningar där. Ska pröva mig fram. På senaste tiden har det fungerat … har en liten känsla av att det är kopplat till kyla men det är bara en teori.

      Jag har förstått att det är många som helt gått över till mobilkameran. Jag tycker ju bara att det är så vansinnigt roligt att använda systemkameran, att använda manuella inställningar av slutartid, bländare vitbalans och annat när jag är ute i naturen och fotograferar landskapsmotiv. Men i trädgården tror jag att mobilen är suverän att använda. Kanske jag går över mer och mer nu när jag äntligen bytt till en mobil med bättre kamera 🙂 Och det är ju onekligen praktiskt. När man tagit bilderna och kommer in så ligger dom ju redan i datorn via molnet.

      Ha nu en fortsatt fin höst! Här spås snö till helgen …
      Kram Anita

  17. stefansvardag skriver:

    Skönt att läsa hur du är på bättringsvägen, men jag var nästan tvungen att dra på munnen när du beskrev hur fiskgrytan testade smaklökarna.
    Många fina bilder från denna tråkiga månad och du har verkligen lyckats med den vackra fullmåne som gladde oss förra veckan. Två mycket fina bilder.

    • Anita skriver:

      Tack Stefan … ha, ha … jag förstår att det lät lite komiskt med smaksensationen. Idag ska jag göra fisk igen … med crème fraîche den här gången. Får se hur det går.
      Jag blev förvånad att jag lyckades med månen utan stativ för det var helt mörkt ute. Men jag tog stöd mot en lampskärm i köksfönstret, det var nog tricket. Det är onekligen något speciellt med månen. Bara att vänta tills nästa gång den är full!

  18. Carina skriver:

    Grattis till ny telefon men det brukar va ett litet meck innan jag fått allt att funka som innan. Och ännu mer grattis till att du äntligen är bättre. Låter som en riktig pärs.

    Så många härliga och vackra bilder och jag gillade de där härliga månbilderna. Gillar att det händer så mycket mer än ‘bara’ en vacker måne.

    Gillar att du håller fast även vid systemkameran är ursprungsbilderna lika bra kanske det inte spelar någon roll men vill jag göra lite mer spännande redigering är den fortfarande bäst. Sen har jag märkt att mobilbilderna även efter redigering tar mycket mer plats i lagringsutrymmet på bloggen.

    Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Tack så mycket 🙂 Mobilen fungerar bra förutom det där med svårigheten att svara … men jag har kommit på att det har med kyla att göra. Det är främst utomhus det händer och inomhus om jag är väldigt kall om fingrarna. Men om jag gnuggar fingret lite innan jag svarar fungerar det. Kanske även finns någon ”touch-parameter” att ändra, det blir nästa steg att kolla.

      Jag gillar att fotografera månen. Ibland syns den stor och fin medan det fortfarande finns lite ljus på himlen och då är det lättare att ta bilderna för då får jag med omgivande landskap. Men här var det helt mörkt men beroende på att det fanns lite träd framför så blev det lite mer spännande bilder ändå.

      Mobilkameran använder jag främst för egen dokumentation för jag älskar att hålla på med systemkameran. Fördelen med mobilen är ju att den alltid är med. En del bilder blir bra men ibland har jag som sagt en känsla av att det läggs på lite egna filter. Jag vill ju helst styra sådant själv så systemkameran kommer att hänga med. Månen hade jag nog inte kunna fota med mobilen 🙂

      Kram, Anita

  19. Lena i Wales skriver:

    Skönt att du börjar känna dig bättre. En så konstig sjukdom, som man aldrig vet hur den ska ta sig ut. Vissa märker den knappast och många mår riktigt dåligt. Läskigt det där med smaken.
    Härliga höstbilder från din trädgård. Månbilderna är helt fantastiska.
    Vad skönt för dig att äntligen få komma ut, måste kännas som en befrielse. Till så vacker natur också, en bonus.
    Ta väl hand om dig!

    • Anita skriver:

      Tack Lena ❤

      Ja nu går det definitivt åt rätt håll men det var en väldigt seg historia för mig, maken som smittade mig fick det betydligt lättare. Så är det med den här märkliga sjukdomen. Men nu har jag gått igenom den så nu ska jag förhoppningsvis klara mig några månader. Det plus alla sprutor borde göra susen 🙂
      Ja månbilderna blev över förväntan och trädgården var tur jag tog bilder på för den ligger nu under snö. Men … den går nog bort igen om ett par dagar.
      Och ja … att kunna gå ut igen i den härliga naturen är verkligen en befrielse.

      Kram

  20. ibod11 - Ingrid skriver:

    Vad roligt att titta in till dig igen och få njuta av alla fantastiskt vackra bilder. Men stackare som har varit sjuk i covid. Jag hade, som du vet, ingen aning men jag lider med dig i efterhand och gläds åt att du mår bättre nu ❤ Jag har svårt för att bedöma hur overklig första bilden är men bilden på Lucy är i alla fall väldigt bra 😀 Och tänk att det blommar så mycket fortfarande hos dig. Jag har suttit och bläddrat fram och tillbaka bland dina bilder men jag kan inte utse en favorit. Men jag tycker väldigt mycket om alla bilder med dimma och vattenspeglingar 😀
    Stor kram och en önskan om att du snart har blivit av med alla sjukdomstecken.

    • Anita skriver:

      Tack Ingrid ❤ … och jo, jag mår mycket bättre nu även om hosta och trötthet hänger kvar. Men det är nog inte så konstigt utan ganska typiskt när man får en rejäl omgång med Covid-19.
      Förstår att det är svårt för dig att bedöma bilden men jag vet ju hur verkligheten såg ut och den var inte så "karamellig" som bilden blev i mobilen. Och Lucy blir ju alltid bra på bild … tycker stolt och partisk matte 😉
      Det var så skönt att få gå ut den där morgonen då dimman dröjde kvar och ta lite bilder. Just nu har det snöat här och det ser ut som ett julkort. Ligger den kvar tills imorgon blir det nog en tur med kameran i närområdet. Bilen får vara hemma till vinterdäcken kommit på plats på torsdag.

      Kram och fortsatt fin helg till dig!

  21. Anni skriver:

    Så skönt att du äntligen mår bättre igen och att du fick en ljum novemberpromenad innan den här helgens väder slog till! Om jag inte ser ut genom fönstret kan jag lockas att tro att det fortfarande är sådär vackert ute.

    Din första bild, den du tog med mobilen, är onekligen intressant. Vilken rosaskimrande värld 🙂 Det är knepigt det där, med mobiler som har egna åsikter om hur bilderna ska bli bra. Min tar alltid lite vidvinkel, vilket jag ogillar skarpt!

    Antar att fågelmatningen är i full gång hos dig också. Tänk så snabbt småfåglarna är tillbaka när det blir lite kallt. De vet vart de ska ta sig för att hitta godbitar.

    Kram och fortsatt krya på dig!

    • Anita skriver:

      Ja nu räknar jag mig som frisk förutom att jag fortfarande har lite hosta och är trött. Men det är nog normalt. Och ja … den promenaden jag gjorde är jag glad för. Idag var det inte speciellt inbjudande att ge sig ut och pulsa i blötsnön.

      Visst är mobilbilden intressant. En rosaskimrande värld … det var en bra beskrivning. Jag vet ju att det inte såg ut så där även om himlen var vackert rosa. Men kameran gjorde som den tyckte. På med ett filter och se världen genom ett rosa skimmer. Kan vara att det tilltalar många, vad vet jag.

      Fåglar matar vi inte längre här p.g.a. råttproblem i närområdet. Men det finns mycket att äta i trädgården, små äpplen, nypon och frön av olika slag. Jag låter ju allt vara kvar, mycket för just fåglarnas skull. Men visst saknar jag mina fåglar och jag saknar fågelräkningen som är varje januari. Och jag saknar att ta bilder på dom. Saknar dom helt enkelt 😦

      Kram och fin söndag kväll!

  22. Att du fick en sådan tuff och lång sjuktid trots sprutor förstärker mitt intryck av att Mr C är lömsk och oförutsägbar. Den där känslan och glädjen av att äntligen få komma ut till favoritplatser med kamera känner jag väl till. Tacksamheten över livet går då nästan att ta på.
    Lucy ser så gullig ut i favoritfåtöljen. Fast det gör hon alltid på alla bilder.
    Fotot med granen & månen var extra tuff.
    Hoppas du och din nya fån blir goda vänner. Fast då måste den uppföra sig väl från början. Är problemet löst? Vem vet. Den hinner kanske bli tonåring tillsammans med dig. Jag brukar ha svårt för att skilja mig från ”gamla vänner/kompisar” även om de har sina tillkortakommande och är halvantika. Sedan kommer en punkt där jag ger mig. Lite överraskande hos omgivningen.
    Bossekram

    • Anita skriver:

      Nej men … här har jag glömt att svara på din kommentar trots att jag läst den, vilken slarvmaja 😉

      Covid ja … usch vilken pärs det var. Och jag som varit duktig och tagit alla sprutor, den senaste tog jag en vecka innan jag blev sjuk. Frågan är bara vad som hänt om jag inte gjort det. Men nu har jag haft det och hoppas vara immun ett tag i varje fall. Och när jag äntligen fick komma ut med kameran igen … vilken känsla!
      Lucy är alltid så söt när hon ligger på sidan och myser. Det är inte förrän sent på kvällen som hon rullar ihop sig för att sova ”på riktigt”. Vi brukar kalla henne för kanelbullen då, för hon rullar ihop sig som en sån. ”Ok, nu får vi inte störa Lucy för nu är hon kanelbulle” 🙂

      Jag älskar att fotografera månen, allra helst när det är supermåne. Men det händer inte så ofta och när det händer kan det ju dessutom vara mulet. Men jag får hålla tillgodo med den måne som finns … även om jag skulle vilja ha en egen måne …

      Den nya fånen och jag börjar bli vänner och för det mesta går det att svepa för att svara. Har kommit på att det är när det är kallt. Fick tipset att blåsa på fingret så det blir lite varmt och det verkar hjälpa. Men det blir aldrig som min gamla. Den var fantastisk men jag fick lov att ge mig till slut och även här var det en smärre sensation när jag berättade att jag bytt mobil. Men jag har den gamla kvar. Den agerar väckarklocka, kalkylator mm.

      Nu blev det en rejäl svarskommentar … hoppas du orkade läsa 🙂

      Kram från Kringelstan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s