Hejdå brorsan …

Det är den 28 juli 2022. Jag har varit osynlig i bloggvärlden ett tag men nu kommer ett inlägg, ett inlägg i moll men ändå med några durackord …

Igår gick min älskade bror bort. Och hur ledsen jag än är, hur sorgsen jag än känner mig så är jag glad att han fick somna in hemma med sina närmaste omkring sig ❤

Kära brorsan … det är syrran som skriver till dig. Du brukade ju alltid läsa min blogg men det här inlägget kommer du inte att läsa. Men jag vill skriva det ändå …

Varje vecka pratade vi med varandra. Om allt mellan himmel och jord. Vi diskuterade vad som hände i världen, hur det gick för vårt hockeylag, om vad som hände i våra respektive hemstäder, du om Eskilstuna och jag om vår gemensamma barndomsstad, Södertälje. De sista veckorna pratade vi varje dag, utom de sista dagarna då du inte längre orkade.

Kära brorsan … du har liksom alltid funnits där. Vi var fyra syskon du och jag och våra två bröder. Jag var ett rejält sladdbarn och blev till och med faster när jag var tre månader. Våra två äldsta bröder hade redan flyttat hemifrån när jag föddes men du var tolv år och bodde hemma. Undrar vad du tyckte om en lillasyster som kanske skrek på nätterna när du behövde sova och skulle till skolan. Men på den här bilden ser du i varje fall glad ut när du håller i din lillasyster …

Vår pappa gick bort tidigt, jag var 10 år och du 22. Under åren som följde blev du den som hjälpte mig med olika saker, t.ex. när jag skulle köpa bil. Jag ville absolut ha en SAAB för det hade ju du. Vi letade efter en SAAB men hittade ingen och jag var redo att ge upp. Men då gick du plötsligt fram till en röd Folka och sa: ”Den här tycker jag du ska köpa”. Och visst gjorde jag det … som jag älskade min röda Folka … Senare berättade du att det var din plan från början, du visste liksom att jag skulle älska den …

Tolv år efter pappas död åkte vår mamma in på sjukhus. Hon hade blivit dålig när hon klev av bussen. Vi var där och hälsade på varje dag och trodde att hon snart skulle vara hemma igen. Jag åkte och hälsade på henne varje dag. En dag när jag kom så tyckte jag hon var extra pigg och blev så glad. Hon pratade om blommor hon köpt och skulle plantera när hon kom hem. Så kom läkaren och sa att han ville prata med mig. Vi gick in i ett rum och han sa ”du förstår säkert vad jag ska säga?” Ja, sa jag och trodde han skulle säga att mamma var på bättringsvägen och snart skulle få åka hem. Men istället sa han: ”Din mamma kommer att dö”. Han kanske inte sa det så känslokallt men det var så jag hörde det. Jag bara stod där helt förlamad.

Jag hittade en telefon på sjukhuset och ringde dig, brorsan. Du hade jobbat natt och låg och sov men kastade på dig kläderna och körde till sjukhuset. Vi kramades och grät och sedan gick vi in till mamma och försökte vara som vanligt. Hon pratade om sina blommor, undrade om vi kanske kunde plantera dom så dom inte blev förstörda och det lovade vi att göra. Kära brorsan, vad jag skulle gjort utan dig den dagen vet jag inte … Några dagar senare gick vår kära mamma bort …

Ja vår älskade mamma … hon kom alltid med kameran och skulle ta kort vare sig vi ville eller inte. Hittade en så rolig bild på dig och mig … det ser ut som vi tänker:

”Måste jag fotograferas med syrran” … ”Måste jag fotograferas med brorsan” …

Kära brorsan. Du var min sista länk till vår närmaste familj. Våra föräldrar lämnade oss i allt för unga år och våra äldre bröder är sedan många år också borta. Nu är det jag kvar …

Idag är det torsdag. Vi pratade alltid med varandra på torsdagarna. Andra dagar också men just torsdagarna var lite heliga för oss. Då hade vi samlat på oss en massa att prata om. Den här torsdagen blir det inte så. Ingen mer torsdag blir det så. Men jag kommer alltid att minnas vår knasiga avslutningsfras vi hade … ”det var väl allt, kommer vi på något mer så hörs vi inatt”. Varför vi sa så vet jag inte och aldrig hände det att vi hördes på natten. Men … det var vår egen slutreplik …

Förresten brorsan, en sak till! Jag var ute i trädgården. Du vet ju att rådjuren ätit upp alla mina blommor men jag hittade plötsligt en hel bukett med rosor som dom lämnat. Det kändes som om dom var till dig …

Kära brorsan … jag saknar dig så mycket. Det är torsdag och snart är klockan 11. Jag kommer att tänka extra mycket på dig då. Vila nu i frid ❤

PS! Kommer jag på något mer hör jag av mig inatt … 😉

Detta inlägg publicerades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

62 kommentarer till Hejdå brorsan …

  1. Eva, storasyster skriver:

    Så underbart vackert skrivet kära hjärtesyster! ❤❤ Jag har aldrig träffat din bror men sitter här och snyftar över att du förlorat honom nu. Förlorat är fel ord. Han kommer alltid att finnas hos dig.
    Skulle ha gjort en dagkryssning i dag. Åkte till Vikingterminalen tidigt i morse och fick veta att alla dagkryssningar ställdes in då, fartyget var försenat till Stockholm och vi aldrig hade hunnit byta i Mariehamn. Fick äta frukost vid köksbordet som vanligt.
    Mina tankar finns hos dig älskade hjärtesyster! ❤🙏❤🙏❤
    Krama och hälsa från
    Storasyster och monster

    • Anita skriver:

      Tack min kära hjärtesyster ❤ ❤ ❤
      Ja brorsan kommer alltid att finnas kvar hos mig …
      Men så tråkigt att du inte kom iväg och att ni inte kunde få reda på det tidigare 😦 Men fler tillfällen kommer …
      Tack och varma kramar till dig kära hjärtesyster ❤ ❤ ❤

  2. Marit skriver:

    Så trist å lese om tapet av din bror, Anita. Jeg føler med deg i sorgen.
    Du skriver så vakkert og levende om han. Han var heldig som hadde deg som søster.
    Stor trøsteklem fra Marit

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Marit ❤
      Jag brukar inte vara så personlig på bloggen men jag kände verkligen att jag ville skriva om min bror. Saknar honom väldigt mycket …
      Tack och stor kram till dig Marit ❤

  3. Blomsterbönan skriver:

    Så ledsen jag blir! Beklagar sorgen.
    Jag har också sorg, vår älskade Mille somnade in i måndags. Han var vinglig i baken och efter en vecka kunde han inte resa på sig. 13 år och 8 månader. Jag hoppas att han och din bror träffas och tar hand om varandra. Krama Lucy från mig.
    Stor ledsen kram!

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket ❤
      Men nej, nu blir jag väldigt ledsen för din skull, för er skull, som mist er älskade Mille. Lucy hälsar till Mille och säger att han ska springa omkring och njuta där han är … Min bror tyckte mycket om hundar och ser han Mille så kommer dom garanterat att bli kompisar.
      Varmaste kramarna från mig och Lucy ❤

      • Blomsterbönan skriver:

        Känns tröstande att de kommer att ta hand om varandra, min pappa vill nog också vara med.

        • Anita skriver:

          Jag tror att din pappa och min bror kommer att trivas tillsammans. Dom kan gå promenader och ha Mille med sig. Och jag kan tänka mig att dom har en del gemensamt att prata om också … ni bodde ju i Södertälje, nästan grannar med oss i några år. Du är ju till och med född där även om du inte bodde kvar så länge …

  4. Eva, storasyster skriver:

    P.S. Det är ju inte natt kära hjärtesyster och jag är inte din älskade bror, men jag kom ju på att jag många gånger fick skjuts i din fina röd ”folka”! D.S.

    🚘❤❤🤗🤗🥰🥰

    • Anita skriver:

      Kära hjärtesyster … visst minns jag hur jag varje morgon kom och hämtade dig vid Viksängen … kändes så mysigt när jag såg dig stå där och vänta … och så stolt jag var att jag fick skjutsa dig i min fina, röda bil 🙂

      Kramar ❤

  5. Anna-Lena skriver:

    Så vackert skrivet om din bror.
    Och så sorgligt, bara du kvar i hela familjen.
    Om du är ett sådant sladdarna, måste dina föräldrar varit lite äldre då du föddes…En sådan lycka att få en flicka efter tre pojkar.
    ( hade förstås varit lika lyckligt att gå en pojke om det varit tre flickor)
    Du kanske kommer att prata med din bror via stjärnhimlen, på torsdagarna fortsättningsvis.
    Tack för att du ville dela med av dina berörande tankar! Stor kram!

    • Anita skriver:

      Tack för dina fina ord Anna-Lena! Ja nu är jag ensam kvar.
      Min mamma var 40 och min pappa 47 när jag föddes. Och jag tror nog att dom var glada när jag kom. Och alla mina bröder var glada men min yngsta bror var ju den som bodde hemma och fick ”dras med” mig 🙂
      Och som du säger … jag kommer nog fortfarande att prata med min bror på torsdagarna …
      Tack Anna-Lena och en stor kram tillbaka ❤

  6. Ulla skriver:

    Du har skrivit så väldigt fint om din bror. Jag beklagar din förlust Anita, så tråkigt.
    Ta hand om dig!
    Kramar från Ulla💜

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Ulla!
      Ja det känns sorgligt men jag är glad att vi pratade så mycket med varandra och att jag har så fina minnen av honom.
      Kramar och tack till dig ❤

  7. Anki skriver:

    Beklagar sorgen Anita … verkligen svårt att mista en kär bror. Såå fint skrivet … många gemensamma minnen – både glada och sorgliga. ❤
    Varm kram ❤

    • Anita skriver:

      Tack goaste Anki ❤
      Ja det är svårt att mista en kär bror. Har ju gått igenom det två gånger förut. Men vi hade många fina samtal de senaste veckorna och det är jag så glad för.
      Tack till dig och varma kramar tillbaka ❤

  8. Märtha skriver:

    Anita, medkänsla i kubik!!! Min syster dog 7 februari 2018 fem veckor efter första ”anfallet”. Vi pratade i telefon ungefär en gång i veckan också. Hon var fyra år äldre än jag. Min man miste sin syster ett halvår före, och hans bror avled plötsligt i maj 2018. Så vi blev helt syskonlösa inom ett år! Min syster och jag kunde ringa ”bara för att”, utan orsak, nästan vilken tid på dygnet som helst. Hennes död tog mig hårdare än min mans 2009!! Även om vi inte alltid var bästa vänner, hon och jag. Syskonbarnen kan inte ersätta en syster/bror. Det blev så tomt, så tomt…Så jag vet. Det går inte över, men man lär sig leva med det inom två år… Jag brukar säga att jag nu kan ”ljuga hur mycket som helst” om min barndom, det finns ingen kvar som kan bevisa motsatsen till mina minnen… Styrkekramar!

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Märtha!
      Jag vet ju att ni blev syskonlösa, du och din man inom ett år. Tänk så fort det kan gå. Fint att läsa att du och din syster också pratade med varandra varje vecka eller helt enkelt när andan föll på. Man bygger ofta en stark relation med sina syskon så jag förstår att du tog din systers död hårt. För mig var det ju, i och med att våra föräldrar dog så tidigt, extra tryggt att ha mina bröder och i synnerhet min yngsta bror som bodde i samma stad. Mina äldre bröder flyttade tidigt till andra platser i Sverige så vi träffades inte lika ofta. Men yngsta brorsan bodde ju först hemma och när han flyttade hemifrån så bodde han ändå i samma område.
      Ler när jag läser om ditt konstaterande att nu kan du ”ljuga hur mycket som helst” om din barndom. Nu kan jag det också.
      Kram och tack Märtha!

  9. Så fint du berättar om din bror och det hörs att ni tyckte mycket om varandra. Det är sorgligt att bli lämnad, du får leva på minnena och jag tycker att du ska skaffa dig en fin anteckningsbok och däri skriver du varje torsdag till din bror.
    Kram 💖

    • Anita skriver:

      Tack Annemor ❤
      Ja jag kommer att sakna min bror väldigt mycket. Han har ju funnits där under hela mitt liv och jag har många fina minnen.
      Det var en jättebra idé, att skaffa en fin anteckningsbok och skriva till honom varje torsdag.
      Kram och tack till dig ❤

  10. ibod11 - Ingrid skriver:

    Men kära bloggvän, för det är du ju nu, vilken klump i bröstet jag fick och vilken empati och förståelse jag känner för dig. Jag beklagar verkligen sorgen. Det brukar man säga och det är ord som är ärliga och kommer från hjärtat. Ett väldigt fint inlägg om din fina bror och där även dina föräldrar och andra bröder också fick ta plats. Jag blir så berörd av att du nu är ensam kvar. Det är inte första gången du sörjer så du vet vad som väntar och du vet också att det så småningom känns lite lättare och att det mestadels blir de fina minnena som stannar kvar.
    En varm kram ❤

    • Anita skriver:

      Tack Ingrid, kära bloggvän för visst är vi bloggvänner och det är jag så glad för ❤
      Ja min yngsta bror och jag hade en speciell relation. Förmodligen för att han bodde hemma när jag var liten och när han flyttade bodde han fortfarande i samma område. Mina äldre bröder, som naturligtvis också betydde mycket för mig, flyttade till andra delar av Sverige redan när jag var liten och därför träffades vi inte så ofta. Men när vi alla träffades, då var det riktiga högtidsstunder.
      Även om jag är mycket ledsen nu så är jag ändå tacksam för att vi fick så många fina samtal på slutet, jag och min bror.
      Varm kram och tack till dig Ingrid ❤

  11. Sylvia skriver:

    Åh fina faster Anita, så fint du beskriver er relation. ❤️

    När Oliver skulle sova igår så kramade han gosehunden som jag fick som liten av pappa och gosekatten som han själv fick sin första jul av sin morfar. Han kramade de fortfarande när jag väckte honom i morse. ❤️

    Massor av kramar till dig från Sylvia med familj. ❤️

    • Anita skriver:

      Åååh, finaste, finaste Sylvia ❤

      Så otroligt fint och gripande det var att läsa om Oliver. Jag sitter här och har svårt att skriva för jag har tårar i ögonen. Fina minnen i gosedjur som finns bevarade och blir till tröst i svåra stunder.
      Nu får vi trösta oss med att han har det bra och slipper ha ont …

      Varma kramar till dig min kära brorsdotter och varma kramar till fina Oliver ❤ ❤ ❤

  12. Marika skriver:

    Kära Anita , så fint du skriver om din bror, och om er varma relation. Det lyser igenom hur mycket ni betyder för varandra, sitter och läser din text med tårar i ögonen. Beklagar verkligen din stora förlust. Stor KRAM /Marika

    • Anita skriver:

      Tack för dina fina ord Marika ❤
      Ja vi hade en alldeles speciell relation, jag och min bror. Jag brukar inte vara så personlig i bloggen men det här inlägget, till min bror, kände jag att jag ville skriva. Han läste alltid mina inlägg och uppskattade dom så mycket.
      Varm kram och tack till dig ❤

  13. Kristina skriver:

    Hej Anita Beklagar sorgen du skrev så fint om honom. Jag vet hur det känns har förlorat en son, det har gått 6 månader sedan. Kramar Kristina Skoglund

    • Anita skriver:

      Tack kära Kristina ❤
      Jag vet ju vilken hemsk förlust ni lidit. Du skrev det i en annan kommentar och jag är så, så ledsen för er skull. Tänk att det gått 6 månader …
      Jag hoppas ni har fina minnen av er son och tiden ni fick tillsammans. Jag kommer att bevara minnena efter min bror i en speciell del av mitt hjärta.
      Varma kramar till dig och din familj ❤

  14. Det är så sorgligt att läsa ditt inlägg, men samtidigt skriver du så fint om er relation.
    Jag har ju också förlorat en (halv)bror och vet väl kanske lite om hur du känner dig. Men min bror var 15 år äldre och vi hade kanske inte nån jättebra relation förrän vi var i mitten på livet.
    Då blev han sjuk och förlamad och satt i rullstol dom sista 10 åren av sitt liv. Då som först så kom vi varandra riktigt nära. Jag var ju närmsta anhörig fick vara den som besökte honom varje dag under ett år när han låg på sjukhus samt tog tag i att avveckla hans företag (han var segelmakare) samt fixa en handikapplägenhet med allt vad det innebar.
    Och jag saknar honom oerhört…..men gläds åt att vi ”hittade” varandra till slut!
    STOR TRÖSTKRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Susie ❤
      Det var fint att läsa om din bror. Att ni hittade varandra i mitten av livet och det var verkligen fint att läsa att du besökte honom varje dag när han låg på sjukhuset. Vilka fina stunder det måste varit för honom när du kom dit. Och för dig också. Och vilken trygghet för honom att veta att du fanns där för honom. Fina minnen att tänka på och jag förstår att du saknar honom mycket. Man får en speciell relation med sina syskon.

      Varma kramar och tack ❤

  15. Znogge skriver:

    Så fantastiskt fint du skriver om din älskade bror. En kärleksförklaring på hög nivå mellan två syskon som kom till att stå varandra mycket nära. Det kändes verkligen fint att få ta del av er resa tillsammans och era minnen i ord och bild. Även om din bror inte kommer att läsa inlägget så förstår jag att det var ett viktigt inlägg för dig att skriva. Det är verkligen ett inlägg som går rakt in i hjärtat ❤

    Beklagar er stora sorg.

    Mina varmaste kramar ❤

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket, dina ord värmer ❤
      Ja det är nog en kärleksförklaring för vi hade en alldeles speciell relation, jag och min yngsta bror. Jag hade naturligtvis fina relationer med mina två andra bröder också men dom hade ju flyttat hemifrån när jag föddes och dessutom bodde dom i andra delar av Sverige så vi träffades inte så ofta. Men när vi gjorde det var det riktiga högtidsstunder. Men … med min yngsta bror hade jag en alldeles speciell relation. Kanske var det att han var där när vår pappa dog, det var han som hjälpte mig med saker som jag skulle pratat med pappa om.
      Det kändes fint att skriva det här inlägget. Det var som att skriva det till honom.

      Varmaste kramarna ❤

      • Znogge skriver:

        Kanske blev han lite av en fadersgestalt för dig. I dag pratar man mycket om hur viktigt det är för pojkar att ha en sådan men jag tror det är minst lika viktigt för flickor. Din bror kom med kloka och goda råd i frågor som förr (inte för att du är lastgammal) ansågs typiskt manliga. Jag hoppas du förstår hur jag menar. Min farfar dog när min pappa var sex år och pappa fick en stor trygghet i sin pappas yngre bror.

        Kram

  16. walkaboutsweden skriver:

    Jag beklagar din förlust Anita.
    Så fint det låter att ha en sådan regelbunden kontakt med ett syskon.
    Tungt att vara ensam kvar.

  17. Anni skriver:

    Åh Anita, vilka fina ord om din bror. Förstår att han betytt mycket för dig när ni blev föräldralösa så tidigt. Beklagar din förlust ❤

    • Anita skriver:

      Tack Anni för dina fina och värmande ord ❤
      Ja min bror betydde mycket för mig och jag har många fina minnen bevarade.
      Kram

  18. stefansvardag skriver:

    Jag är ledsen å dina vägar.
    Mycket vackert och kärleksfullt skrivet och jag förstår efter dina ord att du höll din bror väldigt kär.

    • Anita skriver:

      Tack Stefan för dina värmande ord!
      Ja, min bror betydde mycket för mig och saknaden är stor. Vi pratade mycket om ”vårt” hockeylag SSK, diskuterade det nya lagbygget inför kommande säsong. Och om jag inte har helt fel så tror jag att även du håller lite på SSK?

      • stefansvardag skriver:

        Ja Anita. Jag har hållit på SSK sedan de tidiga tonåren. Man har slitits mellan hopp och förtvivlan det senaste decenniet…minst sagt.

        • Anita skriver:

          Ja verkligen … men vi får inte ge upp. I år ska vi försöka ta oss iväg på en hel del hemmamatcher. Vi bor dessutom på gångavstånd från Scaniarinken …

  19. Carina skriver:

    Ett såå vackert farväl till en viktig person! Ser på min mamma som förlorade sin sista länk bakåt i vintras att det genererar en alldeles särskild sorg och känsla. Flera månader senare sa hon när hon var ledsen – nu är det bara jag kvar. I de få, 6 orden låg en hel ocean.

    Tack för en fin kärleksförklaring! Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Tack för fina ord Carina!
      Under ganska många år så var det bara min yngsta bror och jag kvar och det kändes så bra att vi hade varandra. När jag undrade om något när det gällde vår familj så kunde jag alltid fråga honom. När han nu gått bort så kommer ibland tanken … vem ska jag nu fråga om jag undrar över något … Förstår så väl din mamma … precis så känner jag.

      Kram och tack,
      Anita

  20. Kerstin Johansson Träff skriver:

    Så tråkigt att du har förlorat din bror och min kusin. Du har skrivit så fint och kärleksfullt. Jag har turen som har bägge mina bröder i livet. Liksom du så är jag också sladdisen i familjen
    Varma kramar från kusin Kerstin

    • Anita skriver:

      Kära kusin Kerstin … tack för dina ord ❤
      Ja kära brorsan. I och med att det i många år bara var vi kvar så fick vi en speciell relation. Vi pratade om det mesta och jag kunde alltid fråga honom om det var något jag undrade över när det gällde vår familj. Vi pratade ofta om pappa och Östergötland. Ett par veckor innan han gick bort tittade vi på gamla foton och han pratade om när mamma och pappa cyklade till Östergötland med honom på pakethållaren. Och jag minns min barndoms somrar i Östergötland. Och sommaren när jag åkte själv till Östergötland och besökte dig. Tänk så spännande jag tyckte det var. Tänk att vi är sladdisar båda två.

      Nu återstår bara minnen av min närmaste familj men dom vårdar jag djupt i mitt hjärta.

      Stort tack för att du tittade in och skrev till mig, det värmer enormt ❤
      Varma kramar från kusin Anita

  21. Hannas krypin skriver:

    Jag beklagar sorgen! Vilket vackert brev du skrivit till din bror. Ett vackert brev mitt i allt det sorgliga, inbäddat i kärlek och fina minnen.

    • Anita skriver:

      Tack för dina fina ord Hanna ❤ Ja även om min bror inte fick möjlighet att läsa det så kändes det fint att skriva det till honom.

  22. Lollo skriver:

    Åh, kära …
    Här satt jag försjunken i dina äldre inlägg och hade helt missat det här. Upptäckte det när jag ville avsluta med att titta på det du senast skrev. I det senaste inlägget tackade du för kommentarer i ditt föregående inlägg, så jag var ju tvungen att läsa även detta … och inte förrän då uppmärksammade jag din förlust.

    Vilket otroligt fint inlägg, och tårarna kom här medan jag läste. Fina bilder och vackra ord.
    Från djupet av mitt hjärta får du mitt beklagande, Anita.
    Vilken tur att du hade en bror som var så pass mycket äldre än du, vuxen nog att finnas där för dig när världen rämnade. Jag gissar att ni fanns för varandra, på ett djupare plan …

    Mina varmaste och innerligaste kramar ❤ ❤ ❤

    • Anita skriver:

      Kära Lollo, tack så jättemycket för dina fina ord, dom värmer så mycket ska du veta ❤
      Jag brukar ju normalt inte vara så personlig i mina inlägg men här kände jag verkligen att jag skrev till min bror, just den dagen i veckan och den tidpunkten vi brukade prata med varandra.
      Ja, jag var glad att jag hade honom, jag var naturligtvis glad att jag hade alla mina bröder men dom hade redan flyttat hemifrån när jag föddes och bodde dessutom på andra platser i Sverige. Så det blev liksom min yngsta bror och jag, genom alla år.

      Varma kramar till dig och tack ❤ ❤ ❤

  23. Lena i Wales skriver:

    Beklagar sorgen.
    Så vackert skrivit av dig. Sitter här med en tår i ögat, blir så berörd av allt du skriver.
    Kramar!

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Lena, dina ord värmer ❤
      Ja nu har det gått ett par veckor men han finns i mina tankar varje dag.
      Kramar till dig ❤

  24. Det är inte lätt att skriva rätt när det inte finns några vindrutetorkare framför mina ögon. Så vackert skrivit om din yngsta storebror. Förstår att saknaden är stor. Men ni kommer säkert att ha kvar kontakten i framtiden. Helst på torsdagarna vid elvatiden. Härlig avslutningsfras.
    Han måste i början varit som en kombination av bror och pappa. Ledsen för er bådas skull att era föräldrar dog så unga. Jag som tyckte och kände mig som Pelle i Saltkråkan när jag blev morbror som tolvåring. Där slog du mig stort.
    Bamsekram, Bosse ❤

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket för dina fina ord Bosse, dom gör mig varm i hjärtat ❤
      På ett eller annat sätt kommer vi att hålla kontakten, jag och min bror. Det är märkligt men jag har inte kunnat förmå mig till att ta bort honom ur min kontaktlista i mobilen. Och jag har fortfarande ett inläst meddelande kvar från honom som jag inte heller kunnat radera men … jag klarar heller inte av att lyssna på det då han var väldigt sjuk och svag då han läste in det. Men jag har något annat kvar och det är bandinspelningar där han sitter med mig och sjunger när jag är liten, fyra år är jag för jag inleder med att säga "Jag heter Anita och jag är fyra år" … och så pratar vi med varandra, han föreslår olika sånger jag ska sjunga. Ett fint minne.
      Så du blev morbror då du var tolv. Ja men då förstår jag mer än väl att du kände dig som Pelle i Saltkråkan 🙂

      Bamsekram tillbaka ❤

      • Vad mysigt att ha kvar de bandinspelningarna. ❤ Jag har flera röster kvar på kassettband. När vi hade t-svarare lät jag ibland den gå igång när jag ville spara någon ny. Men en del vägrade att prata in något. Möjligtvis kunde jag höra en hostning. 😉 Måste köpa en gammal k-spelare på någon "loppis" för det är flera år sedan jag hade möjligheten att kunna lyssna.
        Jag förstår att du har svårt att sätta på sista samtalet när han var så sjuk och dålig.
        Fredagskram ❤
        Ps. Tänk att du varit medlem i När gk. 🙂 Jag vet inte var den ligger. Känner bara till den fina vid Västergarn och en enklare variant nära flygplatsen som vi ofta passerat förbi. Dessutom har jag tagit google-ledigt. 🙂

        • Anita skriver:

          Ha, ha … känner igen det där med att man bara hör en lätt hostning eller harkling och sedan ett klick när luren läggs på. Men roligt att du ändå sparat olika röster.
          Golfklubben ligger inte alltför långt från Närs kyrka såg jag när jag googlade … jag som inte har google-ledigt 🙂 Tycker annars om att ta datorledigt i största allmänhet ibland. Vi fick automatiskt ledigt tidigare i veckan då det blev strul med nätet. Riktigt skönt men skönt också när det började fungera igen.
          Idag faller ett efterlängtat regn här och jag och naturen bugar och tackar!

          Lördagskram från ett regnigt fastland!

  25. Cathy skriver:

    Åh, Anita, jag ser inte detta inlägg förrän nu. Så sorgsamt, men vad fint du skrivit om din bror och även din mor. Tufft att mista båda föräldrar i så ung ålder. Tänker på dig.
    Varma kramar, Cathy

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Cathy ❤
      Igår var det min brors begravning och det var så fint. Ja det var tufft att våra föräldrar gick bort i så unga år och jag var så glad att ha mina äldre bröder och min yngsta bror och jag fick ett alldeles speciellt band.

      Varma kramar tillbaka ❤

  26. Cathy skriver:

    Vilket fint väder ni fick igår, sista dagarna med sommarväder om man ska tro SMHI. Jag tycker det ska bli skönt med svalare väder, och det tycker nog hundarna också.
    Kram, Cathy

    • Anita skriver:

      Ja det blev fint väder men nu har det dragit in svalare väder. Plus åtta grader imorse men en frisk och härlig luft! Lucy sprang på extra mycket imorse.

      Kram Anita

  27. Åsa skriver:

    Käraste Anita,
    Vilka fina och varma ord du skriver till din bror, ett så vackert inlägg!
    Vi pratade ju med varandra på telefon igår, och du berättade att begravningen i torsdags var så fin och blev ett vackert farväl.
    Jag blev faster innan jag fyllt 10 år och tyckte det var tidigt, men du bräckte mig rejält!
    Jag är lyckligt lottad som har alla mina syskon kvar, och dig som min extrasyster!!
    Kram
    Lillsyrran

    • Anita skriver:

      Tack finaste Åsa,
      Ja min bror betydde mycket för mig. Det var så många år då det bara var han och jag kvar i vår närmaste familj.
      Tänk att du också blev faster när du bara var ett barn. Men det är svårt att slå mitt rekord 🙂
      Och jag är väldigt tacksam över mina systrar … du och Eva.

      Kram och tack ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s