Årskrönika 2021

Julaftonen är avklarad och när jag inleder denna årskrönika har juldagsmorgonen glimmat en bra stund och en svagt turkosfärgad himmel syns över grannens hus när jag lyfter blicken ett ögonblick från datorn. Årskrönikorna tar många dagar att jobba med så det lär vara närmare nyår innan den är klar.

Mina krönikor är mastiga så en varning är på sin plats. Men jag vill ha allt samlat på ett ställe och då blir det så. Om ni orkar följa med så är ni välkomna (men jag har full förståelse om ni inte gör det). Oavsett så kör jag igång och jag börjar, inte föga överraskande, med årets första månad …

J A N U A R I

Den 1 januari bänkade jag mig som vanligt framför tv:n för att titta på nyårskonserten från Wien, det här året utan publik …

Men blomsteruppsättningarna var precis lika vackra som vanligt …

Och balett och dansare var det som vanligt. Den här bilden tog jag mest för att jag tycker att soffan var så läcker i sina olika blå nyanser … och så blev ju dansaren rätt kul också …

Och när Radetzkymarschen spelades syntes utvalda delar av den icke närvarande publiken sitta i sina små rutor och klappa händerna och allt lät nästan som vanligt fast det var väldigt långt ifrån vanligt …

I USA fortsatte parodin runt presidentvalet. Trump fortsatte att kalla valet ”stulet” och den 6 januari när Biden skulle röstas in så höll Trump ett tal där han uppmanade supportrarna att marschera mot kongressbyggnaden och stödja republikanerna när dom stod inför röstningen i kongressen. Och nog marscherade dom alltid. Så till den milda grad att dom till slut stormade Capitolium.

Det kom stora mängder med snö, främst i norra delarna av Sverige där det uppstod trafikkaos. Hos oss kom det bara lite. Men den 10 januari lyste i varje fall snön upp trädgården …

Natten mot den 11 januari snöade det rätt stora mängder men redan natten efter så började det regna med en obehaglig snömodd som resultat. När det sedan direkt frös på blev det rejäl ishalka och att gå utan ”spikskor” på fötterna var inte att tänka på. Det var till och med så pass halt att SMHI gick ut med varningar för ishalka på både bilvägar och gångvägar.

Den 15 januari var det en vacker vinterdag i varje fall till att börja med, senare drog moln in. Men när jag tittade ut låg snön vit på både växtlighet och hustak …

Den 24 januari skrev jag inlägget ”Ljusets och färgernas återkomst” och det inleddes med följande ord: ”Att vakna till en klar, kall morgon efter att i princip tittat upp mot en grå, blöt filt i flera månader känns helt makalöst härligt. Att sedan äntligen få damma av kameran och ta lite bilder känns också härligt.” För så var det, hela november, december och stora delar av januari hade varit väldigt solfattigt i vårt område även om lite snö och någon solglimt då och då lyst upp. Inlägget innehöll bilder från en promenad vi tog i Tveta den 23 januari. Ett av mina favoritmotiv är den halva björkallén. Det var nästan lite vår i luften men … på marken syns den förrädiska halkan …

Om det var lite vårlikt den 23 januari så gick det snabbt över. Den 25 januari snöade det ymnigt och på lunchpromenaden med Lucy halkade jag på en dold isfläck som inte ens mina Icebug rådde på. Jag lyckades hålla mig i upprätt ställning men vred till höften så det blev vila och Alvedon i flera dagar. Jag fick nöja mig med att ta bilder inomhus och ett var på tulpanerna som stod där i sina blå vaser medan den blå skymningstimman sänkte sig utanför fönstret …

Snöandet fortsatte och den 28 januari snöade det ymnigt och jag tog en bild från arbetsrummet …

Mer bilder från denna snöiga avslutning av januari finns i inlägget med den passande rubriken ”Vinter”.

Och med denna vintriga avslutningsbild från januari tog vi klivet till fortsatt vinter i årets kortaste månad …

F E B R U A R I

Februari tog över snöandet från januari och den 2 februari tog jag denna snöiga bild …

Den bilden var inledningsbild till inlägget ”Några bevingade dagar” där jag räknade fåglar. Det traditionella räknandet av fåglar (vinterfåglar inpå knuten) hade startat sista dagarna i januari och avslutades den 1 februari. En av favoritfåglarna i trädgården på vintrarna är den vackra steglitsen …

Den 4 februari besökte vi Gripsholms slott där vi vandrade omkring i ett vintrigt landskap i tvåsiffriga minusgrader …

Fler bilder från den kylslagna vinterpromenaden går att se i inlägget ”Vintervandring vid Gripsholms slott”.

Promenaderna i sträng kyla fortsatte och den 6 februari besökte vi Torekällberget i Södertälje. Vårt ”lilla Skansen”. Där finns både landsbygd …

… och stadskvarter …

Mer från den promenaden går att läsa om i inlägget ”Södertäljevandringar … Torekällberget i vinterskrud”

Den 9 februari bänkade vi oss framför tv:n för då började VM i skidskytte och det pågick till den 21 februari. Det är en väldigt spännande tv-sport och Sverige hamnade på en hedrande 3:je plats i medaljligan med 1 guld, 3 silver och 2 brons! Grattis till svenska skidskyttelandslaget!

Den 16 februari konstaterade jag att jag blev ”tonåring” 🙂 Fast egentligen var det min blogg som fyllde 13 år den dagen och det uppmärksammades av WordPress …

Det här var också året då jag för första gången i mitt liv bakade egna semlor och dom blev väl inte så vackra men jättegoda …

Solen började nu leta sig in i vardagsrummet igen och Lucy njöt av solens återkomst …

Efter flera veckor med snö och kyla släppte nu vintern sitt grepp och den 22 februari såg det ut så här i en av skogsbackarna där vi bor …

Mer om mildvädrets vunna kamp mot kylan skrev jag i inlägget ”Nu rinner vintern bort”.

Och det milda vädret fortsatte. Den 25 februari slogs det rekord på Kalmar flygplats där 17 plusgrader uppmättes. Den dagen var det 14 plus hos oss. Jag kunde i inlägget ”Från tvåsiffrigt till tvåsiffrigt” konstatera att vi på en vecka gått från tvåsiffriga minusgrader till tvåsiffriga plusgrader. I trädgården blommade nu min vita julros, Helleborus niger, den som bara en vecka tidigare legat under djup snö. Visst var den skamfilad efter vinterns hårda grepp men vad gjorde det. Det var februari och jag kunde njuta av trädgårdsblomning …

Och inte bara i trädgården blommade det. Som vanligt var det nu också dags för kameliorna i uterummet som alltid börjar blomma i februari …

Och med vinterns första blommor på näthinnan tog jag nu farväl av en ovanligt vintrig vinter och gick in i den första vårmånaden …

M A R S

Den första vårmånaden och i uterummet fortsatte kameliorna att blomma så första bilden från mars får också bli på en kamelia, en ljuvt rosa som nästan för tankarna till en marsipanros på en prinsesstårta …

Vi gick promenader och den 6 mars njöt jag av marsljuset när det träffade marken i en skog av ljusa björkstammar …

Men den 11 mars kom ett litet bakslag då en snöstorm vid namn Evert drog in …

Men snön blev inte långvarig, snart var ordningen återställd och redan den 13 mars promenerade vi vid Taxinge och jag tog en bild som jag mer tyckte liknade Afrika i färgskalan än en gråmulen marsdag i Sverige …

Ovanstående marsbilder plus många fler finns med i inlägget ”En hälsning från mitt avlägsna hörn i världen”. För det var lite så vi kände oss. Vi var fortfarande i pandemi-isolering och gick och väntade på att det skulle bli vår tur att ta vaccin mot Covid-19.

Den 23 mars hörde vi ett rykte, ett rykte om att det började glimma lite i blått vid vårt blåsippsställe. Sådana rykten måste undersökas. Det var en ljuvlig vårdag, plus 12 grader och i princip vindstilla. Och plötsligt stod dom där, en bukett i ljuvaste blått. Jag fotograferade dom genom att använda de vissnade fjolårslöven som filter för att få en drömsk bild med lite varma toner. Samtidigt blev det ett möte mellan höst och vår …

Fler bilder från denna blåsippsdag finns i inlägget ”Det börjar lysa blått i backarna …”

Den 28 mars ställde vi om klockorna till sommartid och det var dags att välkomna den ljusa, fina vårmånaden …

A P R I L

Den 1 april var detta år inte bara dagen då vi skulle luras utan det var även skärtorsdagen och inledningen av påsken. Jag pyntar knappt något till påsk men några glada påskkycklingar brukar komma fram på buffébordet …

Och i fikonträdet, där begynnande små späda gröna blad började synas, hängde jag några ägg …

Den 5 april, som också var annandag påsk, kom ett bakslag i form av snö …

Men redan några dagar senare var snön borta igen och den 11 april var det riktigt vackert vårljus som vi njöt av vid vår promenad vid Tveta …

Det här året var cliviablomningen enorm. Innan säsongen var över hade jag räknat till 14 blomstänglar fördelade på mina fyra plantor …

Den 15 april fick jag min första dos med vaccin mot Covid-19. Det kändes oerhört bra.

Den 22 april så for snö omkring i luften igen. Denna lite abstrakta bild tog jag genom vardagsrumsfönstret där jag zoomat in skogsbacken bakom vår trädgård …

Den 23 april (då det blåste hårda nordvindar) skrev jag inlägget ”Att hamna i blåsväder”.
Slutet av april präglades av minusgrader på nätterna och kalla nordanvindar på dagarna.

På Valborgmässoaftonens dag tog vi en promenad vid blåsippsstället där de söta blå nu ersatts av de söta vita, vitsipporna …

Och med denna sippa i vitaste vitt lämnade vi april bakom oss och tog klivet in i den sköna månaden …

M A J

Traditionsenligt inledde jag maj med att lyssna på Lunds studentsångare när dom sjöng in våren. Den här dagen sken solen och sången ”Se hur härligt majsol ler” kändes extra passande.

När månaden fortfarande var ung, den 3 maj, sådde jag gurka och det visade sig vara ett perfekt sådatum, i varje fall detta år.

Den 11 maj kunde jag konstatera att vårljuset flödade i backarna …

I trädgården blommade i mitten av månaden backsipporna …

Den 13 maj gick vi upp i arla morgonstund och åkte till naturreservatet Ytter Eneby för att promenera men framför allt för att äta frukost …

Den 13 maj var också dagen då vi satte årets potatis, den röda Cherie … som vanligt.

Den 19 maj regnade det i solsken och resultatet blev dubbel vinst … två regnbågar …

Den 22 maj såg det nästan vintrigt ut då det kom en hagelskur och lade sig i drivor …

Den 24 maj var det stor dramatik då en polishelikopter cirklade över oss. Det visade sig att det skett ett mord på parkeringen vid handelsplatsen en bit från oss, mitt på förmiddagen när många är ute och handlar. Ingen har ännu gripits för mordet …

Om det var stor dramatik den 24 maj var det desto mindre den 30 maj. Vi vaknade till en alldeles vindstilla morgon och åkte på morgonutflykt till Brandalsunds naturreservat. Vattnet låg helt spegelblankt …

Och den sista dagen denna majmånad kunde jag konstatera att min svavelpion blommade, precis som den brukar göra varje år i maj …

En annan gul blomma som blommade rikligt detta år, inte bara i min trädgård utan överallt var gullvivan. År 2021 var ett riktigt gullviveår …

Och nynnandes orden ”gullvivans plym sågs vaja” ur Majas visa lämnade vi maj bakom oss och gick in i midsommarmånaden …

J U N I

På Sveriges nationaldag, den 6 juni, åkte vi tidigt på morgonen till Taxinge. Jag minns förra vintern då vi var där och Lucy försvann i en snödriva, bara svansen syntes. Nu var det juni och då försvann hon nästan igen, fast denna gång i det gröna gräset …

Här, med utsikt över vattnet och med röda pelargoner på borden skulle senare på dagen nationaldagsfirande gäster sitta och fika och njuta av den vackra junidagen …

Morgonen var ljuvlig, grönskan frodig och till höger skymtade ”Hela Sverige bakar” -tältet. När denna krönika skrivs har det redan sänts och vinnaren korats. Under nästa år kommer troligen ”Hela kändis-Sverige” att sändas. I avsnitten har vi sett att Tinas hund Bonnie varit med. Undrar vad ett möte mellan henne och Lucy skulle utmynnat i.

I början av juni var vi många WP-bloggare som använder Safari som fick problem. Helt plötsligt var bakgrunden inte längre vit utan mörkt grå och helt omöjlig att jobba med då det inte gick att läsa vad jag skrev. Jag fick ett ärendenummer att följa och det tog till den 9 juli innan det var fixat. Det innebar ett blogguppehåll men det gjorde inte så mycket. Det var ju sommar och dessutom snart dags för EM i fotboll. Så här såg det ut när jag försökte jobba med ett blogginlägg, inte lätt att läsa det jag skrivit …

Den 11 juni var det dags att bänka sig framför tv:n igen för nu startade EM i fotboll 2020 och det skulle pågå till den 11 juli. Man behöll året 2020 trots att det blev framflyttat till 2021.

Vi satt naturligtvis inte hela dagarna framför tv:n. Den 12 juni åkte vi till ett område i Södertälje som heter Pershagen. Där visste jag att det fanns rhododendron som växte vid en damm. Svårt att nå fram för att ta bilder då det var väldigt vildvuxet omkring men några bilder blev det och dom gav lite av en exotisk känsla …

Men egentligen behövde jag inte åka iväg för att titta på blommande rhododendron, jag hade egna i trädgården. Tillsammans med azaleorna liknade dom en påse med blandat godis …

Den 13 juni promenerade vi i Rosenlund, det område jag växt upp i och där hittade jag några rosa rosor mot ett nött staket, en vacker tavla …

Om det var gult av gullvivor i maj så var det lika gult av gullregn i juni. I många av de gamla trädgårdarna föll det rikligt med gult regn …

Den 14 juni spelade Sverige oavgjort mot Spanien vilket kändes bra. Sveriges insats var väl inte den bästa men … dom lyckades knipa poäng av Spanien vilket var mycket värt.

Den 17 juni var det dags för min andra vaccindos mot Covid-19 och dagen efter mötte Sverige Slovakien. En match som slutade med svensk vinst 1-0 och nu började det kännas hoppfullt. Avslutningsmatchen i gruppspelet spelades mot Polen den 23 juni och Sverige lyckades vinna med 3-2 och därmed vann dom hela gruppen. Bra så långt!

För övrigt skulle detta bli en extrem vädersommar. Enorma värmeböljor drog in på många håll. I British Columbia i Kanada uppmättes den 29 juni den ofattbara temperaturen 49,6 grader. Dom extremt höga temperaturerna innebar att det uppstod bränder på många håll i världen. Även i Sverige blev det en varm junimånad i synnerhet i de sydöstra delarna och på flera håll sattes nya värmerekord. Den 18 och 19 juni uppmättes 34,6 grader i Målilla i Småland. Stockholm höjde återigen rekordet i medeltemperatur för juni till 19,3 grader. De tidigare rekorden sattes 2019, respektive 2020. Och visst har det märkts i vårt område att somrarna blivit betydligt varmare och framför allt torrare de senaste åren.

Så tillbaka till fotbollen. Det var dags för åttondelsfinaler. Sverige skulle möta Ukraina som slutat som trea i sin grupp. Det borde finnas förutsättningar för en seger. Tyvärr blev det inte så. Den 29 juni fick vi se Ukraina slå Sverige med 2-1 efter förlängning. Tråkigt värre men fotbollen fortsatte och vi fortsatte att titta på de andra lagen …

Och med bollar som inte rullade vår väg gick vi in i nästa sommarmånad …

J U L I

Det var högsommar! Värmen fortsatte och i Stockholm noterades den 15 juli månadens högsta temperatur med 33,1 grader.

Och EM i fotboll fortsatte, utan Sverige. Finalen gick på Wembley Stadium i London den 11 juli mellan England och Italien. Och Italien vann efter straffar.

Vi promenerade lite längre på morgnarna och tog bara korta promenader på dagarna. Lucy tyckte inte alls om sommarvärmen utan längtade hem till den svala källaren …

Men visst hade vi sköna morgonpromenader vid stilla insjöar …

… liksom svalkande promenader vid Tullgarns kanaler …

I trädgården kom fjärilarna äntligen på besök. Jag hade låtit myntan gå i blom och det var jag glad för då påfågelögat älskade dom …

Skördetiden var inledd och vi njöt av nyupptagen potatis, den röda Cherie …

… nyskördad inäggningsgurka …

… den gröna chilin Jalapeno …

Den 23 juli besökte vi Stora Sundby slott vid Hjälmaren. Det ser ut som ett sagoslott …

Det brunbrända gräset vittnar om hur torrt det var …

Fåren sökte skydd i skuggan …

Samma dag som vi besökte Stora Sundby, den 23 juli, började OS i Tokyo och vi bänkade oss då och då vid tv:n. Hur det gick för Sverige skriver jag om under min redovisning av augusti då spelen avslutades den 8 augusti.

Under julis sista dagar fick vi in svalare temperaturer och regn. Den 29 juli åkte vi till Taxinge för att ta lunchpromenaden. Det började bra men plötsligt drog väldigt mörka moln in och dom drog in snabbt. Vi fick springa till bilen. Tog en bild genom framrutan och den blev som en akvarellmålning …

I juli chockerades vi av bilder från främst västra Tyskland och Belgien som drabbades av katastrofala översvämningar som krävde minst 200 liv. I Kina översvämmades bland annat tunnelbanenätet i staden Zhengzhou.

Med dessa bilder på näthinnan lämnade vi juli bakom oss och undrade om nästa månad också skulle innebära extremväder av något slag. Den sista sommarmånaden …

A U G U S T I

Om juni och juli varit varma så kom augusti med betydligt svalare luft. Den 4 augusti tog vi en promenad vid en plats i Södertälje som heter Bergvik. Vi vandrade i sol men hotande moln skymtade på andra sidan vattnet …

Den 8 augusti avslutades OS i Tokyo och det gick riktigt bra för de svenska OS-deltagarna. Sammanlagt blev det 9 svenska medaljer, 3 guld och 6 silver.

I diskus blev det dubbelt svenskt: Guld till Daniel Ståhl och silver till Simon Pettersson.
Armand Duplantis tog som väntat guld i stavhopp. Ett ridsportsguld i banhoppning lag blev det också till trion Malin Baryard Johnsson, Henrik von Eckermann och Peder Fredricson. Peder Fredricson tog även ett individuellt silver i banhoppning.
I segling, 470 herr, blev det silver till Anton Dahlberg och Fredrik Bergström. Ytterligare ett seglingssilver, i Laser Radial, blev det till Josefin Olsson. Sarah Sjöström simmade hem ett silver i 50 m frisim.

Det svenska damlandslaget i fotboll var snubblande nära att vinna guld men efter straffavgörande tog Kanada hem guldet och Sveriges lag fick med sig ett silver. Inte illa det heller men åh som jag unnade tjejerna segern.

Och därmed lämnar jag idrottsåret 2021!

Den 11 augusti tog vi en morgonpromenad vid Tveta och vattnet var denna morgon helt spegelblankt och den blå båten fick även denna gång vara med på bild …

Blå är en vacker färg och därför tycker jag extra mycket om blå bolltistel. Dom här växer i planteringarna vid Tveta kyrka …

I augusti känner jag ett visst vemod för i augusti kryper verkligen de mörka kvällarna på …

Men det är klart, det finns ju fördelar med att det blir mörka kvällar. När jag skulle försöka fotografera det här rådjuret lyckades jag inte hålla kameran stilla så det blev en bild med rörelseoskärpa. Det har jag aldrig lyckats med men augustikvällen hjälpte mig …

Som vanligt hade jag enorma mängder med tomater. Fortfarande finns soppor kvar i frysen att ta fram när vi känner oss soppsugna …

Och så var det det där med extremväder som jag skrivit om i både juni och juli. Skulle något inträffa i augusti också? Jodå, det gjorde det. Vi minns nog alla bilderna från ett översvämmat Gävle som den 17 augusti uppmätte hela 161,6 mm regn.

Efter dessa tre sommarmånader med extremväder lämnade vi nu sommaren bakom oss och gick in i den första höstmånaden …

S E P T E M B E R

Om det var skörd i augusti så var det ännu mer skördesysslor i september. Det här året hade jag provat att odla en tomat som hette F1 Celano. Den gav mängder med skörd och dom var väldigt goda. Men man vet aldrig, rätt som det är försvinner dom ur sortimentet och då det är en F1 hybrid går det inte att ta frö från den. Men jag hoppas att jag får tag i dom nästa år för det är en av de bästa ”småtomaterna” jag odlat på länge …

Som jag letade dill det här året. Jag odlar ingen dill själv längre då den aldrig vill sig. Men augusti och början av september hade haft väldigt kyliga nätter och hos många av dillodlarna stod helt enkelt dillen still. Men den 11 september fick jag äntligen tag i dill på torget i Södertälje. Vilken lycka …

Den dekorativa chiliplantan med namnet ‘Fish Pepper’ gav extra mycket skörd det här året …

Den 22 september var en fantastisk morgon, alldeles vindstilla, en morgon som måste avnjutas vid vatten. Något som liknade en krokodil låg en bit ut i vattnet. Därute skymtade den lilla ö som jag brukar kalla ”min ö”. Mjuka dimslöjor smekte vattenytan …

Höstens varma nyanser var närvarande, träden lyste gula i solen …

Till och med himlen var gul …

Mer från denna gyllene vindstilla morgon går att läsa om i inlägget ”En vacker septembermorgon”.

Mellan den 1 juni och 31 augusti är hundar förbjudna på badstränderna men nu i september tog vi många promenader vid ett bad nära oss, Eklundsnäsbadet. Den 26 september var en fantastisk morgon med ljuvliga septemberfärger …

Tre änder satt som svarta siluetter på en lika svart sten …

En riktigt spegelblank morgon var det …

Och i trädgården blommade en av de få blå floxen som inte rådjuren ätit upp …

Nu fanns inte längre mycket ljus under kvällspromenaderna. Den 27 september lyckades jag med hjälp av en gatlyktas sken fotografera en rönn …

De sista dagarna i september slog min gula clematis ut. En verklig senblommare men ack så välkommen när många andra blommor gett upp …

Onsdagen den 29 september lyftes de flesta av restriktionerna runt Covid-19 men vid en fråga om oro för ökad smitta svarade Anders Tegnell ”har inte lagt ner alla vapnen”. Restriktioner skulle kunna komma att återinföras för det gick ju inte att sia om framtiden. Kanske skulle någon ny variant av viruset dyka upp …

Den 29 september skrev jag också inlägget ”Innan september tar slut” där bilderna ovan plus många fler finns med.

Med lite mer frihet efter lång tid med restriktioner lämnade vi nu september bakom oss och tog oss an månaden …

O K T O B E R

Lördagen den 2 oktober vaknade jag till en spektakulär himmel …

Sådana eldiga morgonhimlar brukar innebära varning för blåsigt väder och det stämde. Både lördagen och söndagen blev rejält blåsiga och saker jag inte plockat in från trädgården flög omkring i vinden. Men på måndagen var allt stilla igen och vattnet vid sjön Malmsjön som vi besökte på lunchpromenaden låg spegelblank …

Den 7 oktober tog vi morgonpromenaden i närområdet och jag njöt av vackra blå nävor som växte runt en trädstam …

Mer om denna första vecka i den 10:e månaden skrev jag i inlägget ”Oktobers första vecka passerad”.

Vädret i oktober var blandat. Det blåste och regnade men vi bjöds också på en hel del soliga och vackra dagar. Höstfärgerna glödde och jag njöt av färgprakten. Den 10 oktober vandrade jag på varmfärgade lövmattor …

Den 12 oktober njöt jag av både gult, blått, rött och grönt …

Den 13 oktober fotograferade jag en av Södertäljes höstplanteringar …

Mer från mina färggranna oktoberpromenader går att läsa i inlägget ”Hösten tänker jag mig så”.

Den 16 oktober hade vi picknick vid Tullgarns slott. Ytterligare en solig och vacker höstdag. Här, bakom det vackra järnstaketet satt vi med utsikt över vattnet …

Fler bilder från den promenaden plus några till går att se i inlägget ”Bara ett höstinlägg till”.

I mitten av oktober kom plötsligt en massa fordon och började gräva upp trottoaren och en bit av gatan hos oss och många andra. Det innebar att dom stängde oss helt inne då det helt plötsligt var en grop framför vår uppfart. Som tur var var vi hemma när dom började så vi hann precis flytta bilen och fick ställa den hos en granne, annars hade vi inte kommit ut. Det var även problem att ta sig ut på gående fot då enda vägen var genom rabatterna. Ingen information hade vi fått och när jag kontaktade kommunen och frågade vad som pågick svarade dom bara ”det är tydligen något asfaltsarbete” men dom hade ingen ”aaaning” om när det skulle vara klart. Dåligt tyckte vi och många med oss …

Med uppgrävd trottoar men med oktobers glödande färger på näthinnan lämnade vi den tionde månaden bakom oss och tog oss an nästa månad …

N O V E M B E R

Novembers första dag inleddes med ett strålande väder och vi tog lunchpromenaden vid Eklundsnäsbadet. De flesta löven hade fallit från träden och en del av dom låg som en vacker matta i strandkanten …

Jag lånade återigen en strof ur ”Majas visa”, nämligen ”Sjön glittrade som silver”, tyckte den passade till bilden nedan …

Och Lucy var glad och nöjd när hon fick springa bland höstlöven som perfekt matchade hennes röda päls …

Mer från denna fina novemberpromenad går att läsa i inlägget ”November är här”.

Det rekommenderades att ta influensaspruta och när tiderna släpptes var jag snabbt in och bokade en tid på min husläkarmottagning. Samtidigt rekommenderades det en tredje spruta mot Covid-19. Min plan var att försöka ta båda samtidigt …

Den 14 november fyllde husse år och Lucy och jag bjöd honom på en slottsweekend den 13 – 14 november på Häringe slott. Det var första gången sedan pandemin började som vi var ute på något och ”beblandade oss” med andra människor. Det regnade när vi anlände men dagen efter var en vindstilla morgon med moln men också en del sol och vi tog en skön promenad i omgivningarna …

Min favoritspeglingsbild denna vindstilla morgon var på några pålar i vattnet som kändes som dom svävade …

Vägen upp mot slottet …

Den 16 november var det dags för mig att ta influensasprutan. Jag frågade om jag möjligen kunde få den tredje sprutan mot Covid-19 också och det gick alldeles utmärkt. Så oerhört skönt det kändes att ha tagit den tredje sprutan för i november började det pratas om en ny variant av viruset som hette omikron.

Den 20 november lyckades jag få en riktigt bra bild på månen trots handhållen kamera och mörkt ute …

Den 23 november sken solen och jag roade mig med att ta en lite abstrakt bild på de kvarvarande nyponen på rosen Aïcha från vardagsrumsfönstret …

Den 24 november brann morgonhimlen …

Mot slutet av november blev det minusgrader, både på dagarna och nätterna. Den 28 november, som också var den första söndagen i advent, tog vi en eftermiddagspromenad vid Eklundsnäs och ljuset var intensivt och färgerna glödande i den lågt stående solen …

Efter denna sköna promenad åkte vi hem och drack adventskaffe.

I slutet av månaden rapporterade folkhälsomyndigheten att det första fallet av omikron nu konstaterats i Sverige.

Och hur gick det då för vår uppgrävda uppfart. Jo en bit in i november var det klart och vi kunde återigen parkera på vår egen uppfart.

Den 30 november fick Sverige sin första kvinnliga statsminister genom Magdalena Andersson.

Och när denna historiska omröstning skett var det dags att börja fundera på julmat, julgran och annat, för nu väntade julmånaden …

D E C E M B E R

November avslutades med minusgrader och december tog över med ännu lägre temperaturer. Vi hade flera nätter med minus 20. På nyheterna pratades om elpriser som sköt i höjden. Där vi bodde förut hade vi elvärme och det är vi glada att vi inte har nu. När vi fick elräkningen var den inte så värst mycket högre än normalt trots att vi kört elementet för fullt i uterummet under de allra kallaste dagarna.

I början av månaden kom det lite snö och den 4 december var det en gnistrande vacker vinterdag …

Rimfrost har vi inte så ofta men den 7 december såg jag hur det skimrade om träden när jag tittade ut genom köksfönstret …

Minusgraderna höll inte i sig utan snön började smälta men naturligtvis låg hårt trampad ismodd kvar som det sedan frös på. Gångvägarna var som isbanor och jag konstaterade återigen att det var tur att jag hade mina Icebug att ta till.

Vi besökte Tveta för att fånga decembers färger och upplevde, med hjälp av sol och moln, fantastiska färgskiftningar under loppet av bara någon kvart …

… blå nyanser …

… gyllene toner …

… och rosa toner …

Jag upphör aldrig att förundras över de fenomen naturen kan visa upp.

Den 17 december hängde månen över träden igen och jag lyckades ta en bild på den …

Lite senare samma kväll hade det blivit mångård omkring den. Jag försökte fånga det också och det gick väl så där …

I december infördes nya restriktioner. Nu är det t.ex. återigen hemarbete som gäller och begränsningar av hur många som får vistas samtidigt i affärer. Mycket för att undvika trängsel på mellandagsreorna. Hur det har fungerat vet jag inte, jag har aldrig gett mig ut på rea och tänker inte göra det i år heller.

Det börjar bli dags att avrunda denna årskrönika. Det är förmodligen bara jag själv som orkat vara med ända hit 😉

Nyårsafton närmar sig och i år är planen att en kär vän ska komma hit och fira med oss. Förra året var det första på länge som vi inte firade tillsammans men nu hoppas jag vi alla får vara friska så att det blir av.

Något annat vi hoppas på är att det, framför allt för Lucys skull, inte ska bli så mycket smällare och fyrverkerier. Tyvärr så smäller det ju långt före nyår och även efter men i år har det i varje fall varit en klar förbättring. Det har inte alls varit samma smällande som förr om åren även om vi hör smällare och ser fyrverkerier varje dag. En orsak kan vara att vi sett polisen åka på gångvägarna med blåljus. Det har satts in extra bevakning i år har jag läst i lokaltidningen.

Jag vill också passa på att tacka för det här året och jag vill tacka för alla trevliga kommentarer jag fått. Det är väldigt roligt att kunna ha konversationer via kommentarsfältet. Jag brukar ju bli ganska långrandig men … det vet nog de flesta vid det här laget 🙂

Då återstår bara en sak och det är att önska er alla ett riktigt …

GOTT NYTT ÅR! 🔔 🥂 🎈

Detta inlägg publicerades i Årskrönika, Årsresumé. Bokmärk permalänken.

42 kommentarer till Årskrönika 2021

  1. Marit skriver:

    Hej Anita!

    Hvilken fantastisk årskrønike du viser! Du tar så mange fine bilder, og det er en nytelse å se på alle sammen. Jeg klarer ikke å velge noen favoritt, men ditt tredje siste bilde er veldig vakker i farger og utsikt utover vannet.

    Jeg ønsker deg et riktig godt nytt år!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Tack så mycket Marit!
      Ja jag skriver ju årskrönika varje år, det är så bra att ha och gå tillbaka till för det är ju så lätt att glömma bort vad som hänt. Det var roligt att du valde just den bilden du gjorde, den är en stor favorit hos mig själv.

      Ett riktigt Gott Nytt År till dig också!
      Kram Anita

  2. Eva skriver:

    Stort tack Anita för denna helt underbara Årskrönika för 2021. Har haft stor behållning av den. Så innehållsrik och så kul att erinra sig saker man glömt. Det var ett innehållsrikt år och det fanns mycket att berätta både om väder och vind, fotboll och OS och den eländiga pandemin. Allt detta till dina hänförande vackra bilder. Ibland blev jag faktiskt tårögd både av bilder och händelser. Lilla Lucy gör naturligtvis sitt liv för att förgylla krönikan. Verkligen en fin idé! Du måste ha jobbat med det inlägget under hela året. Återstår att tacka för detta bloggår.
    Ett riktigt Gott Nytt År till dig också!

    • Anita skriver:

      Och stort tack till dig Eva för dina jättefina ord! Jag blev verkligen glad att läsa din kommentar. Jag har skrivit årskrönika sedan 2008 och det är verkligen roligt att gå tillbaka och läsa dom. Det blir många aha-upplevelser när jag läser om sådant jag helt glömt bort att det hänt. Tycker också det är roligt att inte enbart skriva om det som hänt mig och mina nära under året utan även lite allmänt om vad som hänt, i synnerhet om väder och vind och olika idrottsevenemang etc. Jag skriver lite små stolpar i ett dokument under året och sedan skriver jag ju lite om vad som händer i mina inlägg. Så visst är det en del jobb men det är det värt tycker jag.

      Tack själv för detta bloggår Eva, nu hoppas vi nästa år blir ett bra bloggår för oss båda!

  3. walkaboutsweden skriver:

    Grattis Anita!
    Till orken och tålamodet att göra en sådan här sammanfattning, allt ditt arbete.
    Vilket bra inlägg för dig att kunna titta tillbaka på.
    Ser många vackra bilder flimra förbi och ÄÄÄÄlskar den där med den suddige dansaren.
    Ett Gott Nytt År önskar jag dig tillbax!

    • Anita skriver:

      Tack Barbro ❤
      Ja det är jobbigt att göra dessa årskrönikor men dom är så bra att ha som ett eget uppslagsverk över året som gick.
      Visst blev bilden av dansaren lite läcker. Inte lätt att ta bilder på tv:n 🙂
      Tack för det här åter och ett Gott Nytt År till dig och de dina!

  4. Ulla skriver:

    Vilket arbete du lagt ner på din fantastiska årskrönika! Skulle jag göra en årskrönika skulle det nog ta ett helt år att få ihop den så jag skulle ligga ett år efter hela tiden 😄. Några bilder känner jag igen, men en del är nya. Så roligt att du fick en bild med rörelseoskärpa till sist! Den är jättefin! Och alla blomsterbilder, bolltistlarna t.ex, så vacker bild! Och rhododendronbilderna från Pershagen, magisk stämning.
    Åh, ingen dålig tomatskörd, härligt.
    I morgon ska vi få spruta nr 3, äntligen…..
    Jag önskar dig ett gott slut på 2021 och ett riktigt Gott Nytt 2022! Hoppas det blir ett bättre år för oss alla, ur pandemiperspektiv sett.
    Och tack själv Anita för alla fina kommentarer som du skrivit! 🌷
    Kram Ulla

    • Anita skriver:

      Tack Ulla … och så fick du mig att skratta så här. på morgonen. Såg framför mig hur du nu skulle lägga ut din årskrönika för 2020 … 🙂
      De flesta bilderna är från inläggen men då jag inte bloggade mycket året som gick så var en del nya. Och jag tänkte på dig när jag fotograferade rådjuret och fick en (för mig) perfekt rörelseoskärpa. Blev riktigt nöjd.
      Hoppas det går bra med spruta 3 så att ni inte blir febriga till nyår. Jag fick lite småfeber men det var inget speciellt. Tror man reagerar mindre och mindre för vare spruta man får.
      Ja nu hoppas vi på ett mycket bättre 2022!
      Kram och Gott Nytt År!

  5. Märtha skriver:

    Puh, vilket arbete du lagt ner på din årskrönika! Jag blir alldeles matt bara av att läsa den! Bilderna är fantastiska om alltid, och bilderna av Lucy, denna goda lilla varelse, åååhhh… Jag skriver inga årskrönikor, de skulle bli alltför röriga, när bloggens tema är att inte ha något tema… Idag är jag också matt av att ha skidat 10 kilometer och 15 kilometer med syskonen Niskanen! De gjorde verkligen historia. Kerttus seger var för mig helt oväntad, Iivos däremot väntad med hjärtat i halsgropen. Jag gillar när segrar och poängplatser delas av många idrottare under en säsong. Om ett land dominerar alltför mycket tar det död på sporten, i vilken gren som helst.Här har blivit varmare, men jag vågar mig inte ut på ”långa resor”, börjar lätt hosta vid ansträngning. Kombinationen två veckor gammal förkylning, en lätt astma och kallt väder är bara inte bra… Vi hörs/ses/skrivs i bloggosfären! Tack för i år! Märtha

    • Anita skriver:

      Tack så mycket Märtha!
      Ja Lucy fick vara med en del i år. Hon har sin svåraste tid på året nu, med smällare och fyrverkerier. Vi åker iväg till andra ställen och tar promenader med henne där det är tyst. Sedan har vi tv:n och radion på högt om vi måste lämna henne själv hemma så hon inte behöver höra smällandet.
      Jag tänkte på dig när jag såg syskonen Niskanen! Så, så roligt för dom och jag håller med. Det är inte alls roligt när ett land helt dominerar en sport.
      Här ska det bli fler plusgrader från idag och disigt så det blir et grådaskig nyår. Men fördelen är att jag kan stänga av elementet i uterummet, nu när elpriserna skjuter i höjden.
      Hoppas din hosta blir bättre!
      Vi ses som sagt i bloggosfären och tack själv för i år! Ser fram mot dina kommande inlägg!

  6. Blomsterbönan skriver:

    Mycket trevlig årskrönika med många fina bilder! Lucy är ju alltid en favorit!

    Nästa onsdag får jag min tredje spruta och min sambo fick igår kväll. Jag fick nyss ett meddelande att han ännu inte fått biverkningar. Då slipper han nog.

    Uppfarten ja, vad märkligt att ni inte fått meddelande innan att det skulle ske.

    Sonen och jag avskyr raketer och smällare! Mille är döv så han bekymrar sig inte men jag lider varje år med alla djur och skotträdda människor. Det är ganska sorgligt men väldigt bra att polisen ska behöva lägga resurser på att patrullera för att vi ska slippa eländet.

    Önskar ett riktigt gott nytt år och givetvis hälsar Mille till den andra röda hunden. Han fyller tretton år första januari, han har både hjärtfel och är stendöv men det märks inte på honom när han busar lös med sina två kattkompisar.

    • Anita skriver:

      Tack så mycket! Lucy är favorit även hos oss 😉

      Så skönt att ni får klara av tredje sprutan. Jag fick lite småfeber men egentligen inget att tala om så det kommer nog att gå bra.

      Dom är väldigt slarviga här i kommunen med att tala om vad som ska hända i olika områden. Dom har en avdelning på hemsidan men den är inte uppdaterad sedan januari 2021. Men … nu är det i varje fall klart 🙂

      När det gäller raketer och smällare så var det som vanligt en hel del även om det var lugnare än vanligt. Det hade tydligen varit problem för leveranserna att nå fram till försäljarna. Men det var någon/några som fortsatte hela natten att fyra av så jag fick vara vaken till framåt morgonsidan för att lugna Lucy. Kan säga att jag var väldigt trött på nyårsdagen.

      God fortsättning på 2022 och vår lilla röda hund hälsar naturligtvis till röda Mille. Lucy fyller 11 den 8 januari. Hoppas Mille fick en fin födelsedag. Skönt att höra att han är pigg trots sina krämpor.

  7. Där hade du tokfel. Jag var med till sista punkten. Nu är det inte många timmar kvar på 2021. Därmed kan jag som enfaldig bloggdomare utnämna detta inlägg till det bästa jag sett/läst under året på Blogglandia. Just mixen uppskattar jag. Du är mästerlig på att ta fina foton. Du är härligt personlig i text som matchar bilderna. Dessutom får jag en suverän sammanfattning på andra nationella och internationella saker som hänt under året. Du skulle kunnat haft en karriär som fotograf, skribent och m.m. Välja ut favoritbilder? Tittade extra länge på 4 februaribilden. Minns den från tidigare inlägg. En dos av mysiga Lucy vill jag inte vara utan. Julibilden på henne vinner i en tuff konkurrens.
    Tusen tack för detta blogginlägg och alla dina andra under året. Du är en fantastisk pärla på Blogglandia. ❤
    Gott Nytt År kram

    • Anita skriver:

      Tack Bosse! Blir så, så glad över dina ord. Trots att jag varit dålig att blogga det här året fick jag ändå ihop en årskrönika med hjälp av stödanteckningar gjorda under året. Nu är det dags att starta med stödanteckningar för att klara av 2022 års krönika 🙂 Årskrönikorna är guld värda för oss. Det är många gånger vi gått tillbaka för att läsa vad som hände ett speciellt år. Vilket år renoverade vi köket? Vilket år var vi på den resan? Etc ..

      Det var en riktigt snöig och kall dag när jag tog den 4:e februaribilden. Gillar den själv. Och det var roligt att du valde julibilden på Lucy. Där syns hennes fina päls. Jag hoppas du ska får fler Lucydoser under kommande år. Just nu leker hon med husse och snart måste nog matte komma och hjälpa till för det ska bli bollek i hallen. Något hon älskar. Vi sitter på golvet och rullar bollen mellan oss och hon försöker fånga den … och oftast så lyckas hon överlista matte och husse.

      Återigen, tusen tack för dina fina ord och en riktigt God Fortsättning på 2022!
      Ha det fint på öjn!

      Kram från Kringelstan ❤

      • Förstår att de är guld värda för er. Själv får jag hålla till godo med femårsdagböcker med mina kråkfötter. Nu inledde jag sista året i fjärde boken.
        Vad mysigt det låter med bollek i hallen. Självklart lyckas hon oftast överlista er. En smart tjej på fyra fötter.
        Kram från en gubbe som sitter och njuter av CD:n Björn Afzelius Bästa Vol 1. Nyss tonade ”Fröken Julie” ut.

  8. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Vilken fin årskrönika, den där förskräckliga presidenten hade jag nästan glömt bort, tänk att det snart har gått ett helt år sedan han försvann. Dina naturbilder är så fina.
    Önskar dig allt gott för det nya året.
    Gott Nytt År!
    /Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika!
      Tack så mycket. Ja mycket hinner man glömma under ett år, därför är det bra att skriva årskrönika. Bra träning för minnet också har jag märkt 🙂
      Jag hoppas på att fylla på med nya naturbilder under kommande år.
      Önskar dig en riktigt God Fortsättning på 2022!

      Kram Anita

  9. Kristina skriver:

    Allt som du gör är vackert och fint du är så bra. Gott Nytt ÅR. Kramar Kristina

  10. stefansvardag skriver:

    Ett händelserikt år på många sätt.
    Ett mastigt inlägg som du själv skriver, men ackompanjerat med väldigt fina bilder var det lätt att gå igenom hela.
    Visst är Stora Sundby ett mäktigt sagoslott. Vi var där i augusti för första, men troligen inte sista gången.
    I vinter tänkte vi oss på att odla chili. Vi fick olika fröpåsar av arbetsgivaren i våras, men då blev det aldrig av. Nu gör vi ett försök.
    Gott slut på 2021 och en god början på 2022.

    • Anita skriver:

      Tack Stefan!
      Ja mycket mer händer på ett år och mycket av det som händer glömmer jag, därför skriver jag årskrönikor.
      Så ni besökte också Stora Sundby för första gången förra året. Det är definitivt inte sista gången vi besöker det heller.

      Så intressant att ni ska pröva på att odla chili. Det har jag odlat i många år. Från början hade jag många sorter men nu koncentrerar jag mig bara på sorter som jag vet att vi kommer att använda i matlagningen. Har både starka och milda sorter. En del torkar jag och använder som chili flakes. En del picklar jag (främst Jalapeno som jag skär i ringar). En del fryser jag in hela, en del fyller jag med ost och fryser. Användningsområdena är många. Hoppas det kommer att gå bra för er, kanske kommer det rapporter på bloggen?

      God Fortsättning på 2022!

  11. Carina skriver:

    Tänkte på dina krönikor häromdagen när jag skulle fundera på ett inlägg för veckan. Men inspirationen var inte tillräckligt stor och jag stannade vid en kort sammanfattning…

    Älskar februaris första snöbild och fågeln som tittar på det vackra äpplet. Och osökt så kommer tanken – undrar vad februari 2022 bjuder oss i år? En sen vår, tidig vår eller något helt oväntat. Februari tror det var 2020 var fantastiskt varm och skön. Du märker… ..i tanken är jag redan i morgondagen 😉

    Gott Slut och ett Gott Nytt 2022! önskar jag er! Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Jag har sett din sammanfattning men ännu inte hunnit kommentera. Och det räcker så bra med en kort sammanfattning, behöver inte alls vara så mycket. Jag använder årskrönikan lite som eget ”uppslagsverk” därför är dom mastiga. Mest för vår egen skull alltså.

      Steglitsen som tittar på äpplet är en favorit hos mig också. Men så älskar jag ju ”mina” fåglar. Tyvärr är dom inte många nu längre då jag slutat mata dom p.g.a. att råttor finns i närområdet. Vi har dock inte sett några här hos oss men kommunen har gått ut med att dom inte vill att vi ska mata. Men tyvärr är nog inte fågelmatningen största orsaken utan alla sopor som slängs i naturen och då även matavfall.

      Ja undrar vad februari kommer att bjuda oss det här året. Snö och kyla eller tidig vår. Det återstår att se och något jag troligen kommer att skriva om i 2022 års krönika 🙂

      En God Fortsättning på 2022 till dig Carina!

  12. Znogge skriver:

    Vilken gedigen och fantastisk årskrönika du har gjort! Dessutom så har många av dina vackra bilder fått en chans att ses ännu en gång. Tack för att du delade med dig av ditt år. Nu hoppas jag att ni får en så lugn afton som det kan bli och att det inte smälls i tid och otid.

    Gott slut och Gott Nytt år till er!

    Kram

    • Anita skriver:

      Tack så mycket!
      Ja mina årskrönikor är gedigna men fungerar som ett litet eget uppslagsverk. Alltid kul att gå tillbaka och se vad som hände och vad vi gjorde ett speciellt år.

      Aftonen blev lugnare än vanligt, men tyvärr så fortsatte det att smälla och fyras av raketer ända till morgontimmarna så nattsömn fick jag inte mycket. Men det tog jag igen på nyårsdagen och igår då jag tillbringade dagen med att läsa … och nicka till lite 🙂 Men idag har jag vaknat utvilad och pigg igen efter en långa natts sömn!

      Kram och God Fortsättning på 2022 till er!

  13. Lena i Wales skriver:

    En härlig återblick på det gångna året. Kolla på inlägget lite peu en peu.
    Första bilden för ett år sedan och jag sitter i pausen av årets nyårskonsert och tittar in hos dig. Älskar nyårskonserten från Wien.
    Torekällberget besökt jag i augusti, men har inte skrivit om det ännu, det kommer. Trevligt ställe, hann dock inte med besök i staden.
    Tänk att du varit med i 13 år och är inne på det 14:de.
    Semla, ja snart är det dags igen. Ser fram emot detta.
    Så börjar våren och påsken kom in på bloggen. Härliga vårbilder, men också lite snöbilder. Ja, så kan våren också vara.
    Sommar och lite covid in emellan.
    Så många vackra bilder, men den roligaste är den med alla tomater uppradade i fönstret.
    Sommar går mot höst med vackra bilder av Sverige i höstskrud och fantastiska himlabilder.
    Vinter och snö, som lämnat oss här på Västkusten nu.
    Vill tack dig för en fin årskrönika och god fortsättning på det nya bloggåret!

    • Anita skriver:

      Tack Lena!
      Ja min årskrönika är mastig så att kolla lite bit för bit är nog en bra taktik.
      Så roligt att du tittade på nyårskonserten samtidigt som du läste om hur den var förra året. Jag missar aldrig nyårskonserten från Wien och i år var det ju återigen publik
      Men … har du varit i mina trakter och besökt Torekällberget. Tänk att du varit så nära mig och vi inte träffats. Torekällberget ligger på gångavstånd från oss. Ser fram mot ditt inlägg!
      Ja tänk när det är semmeltider igen. Vet ju att du också brukar baka semlor. Det kommer jag att göra i fortsättningen för det blev väldigt gott. Det vattnas i munnen när jag skriver om det 🙂
      Vi hade rejäl vinter i år men när våren kom, ja då tog den över. Och sommaren var varm och tomaterna frodades. Så där ser det ut i mina fönster varje år, tomater en masse.
      Himlen älskar jag att fotografera så det blir nog fler himlabilder …
      Snö fick vi här om dagen men den är på väg bort igen. Nu är kyligare luft på väg och kanske mer snö men prognosen är osäker. Vi får se hur det blir …

      Kram till dig och en God Fortsättning på 2022! Nu ser vi fram mot bloggåret 2022!

  14. Gunnel skriver:

    Vilken fantastisk årskrönika med jättefina bilder. Jag är stum av beundran. Tänk om jag haft din energi! Det är så mycket man glömmer bort som hänt under året, men i en krönika kommer alla minnen tillbaka. God fortsättning.

    • Anita skriver:

      Stort tack till dig Gunnel!
      Ja det är mycket jobb med årskrönikan men det är så, så roligt att ha dom och kunna gå tillbaka och se vad som hände. Det gäller att föra anteckningar och ta många foton under året för att ha som stöd för minnet.

      Kram och God Fortsättning på 2022 till dig!

  15. Anki skriver:

    Jag orkade läsa hela årsberättelsen – och njuta av alla fantastiska bilder också!
    Vilket jobb du gjort! Önskar jag hade en liten del av din energi!
    Ha nu ett fint nytt år!
    Kram ♥

    • Anita skriver:

      Tack Anki … roligt att du orkade hänga med. Det tar sin tid att skriva men samtidigt är det roligt att ha årskrönikorna att titta tillbaka på. Och även om jag har energi när det gäller årskrönikor så är den väl inte alltid på topp när det kommer till annat. Gillar att ta det lugnt just nu och ägna dagarna åt att läsa julklappsböcker 🙂

      Kram på dig och en fin fortsättning på året ❤

  16. Anni skriver:

    Du är lika ödmjuk som alltid när du inte tror att vi orkar och vill läsa dina ord och se dina underbara foton. Att titta in hos dig är ju som att öppna en skattkista! Förutom ord och bilder blir vi påminda om så mycket som fallit i glömska (fast jag oroar mig lite inför årsdagen av stormningen,. tänk om Tr*mp-anhängarna tänker göra något idiotiskt igen – han är ‘still going strong’ där borta, även om vi inte hör så mycket om det här i landet).
    Jag tänker inte utnämna något foto till något extra, för jag tokgillar dem allesammans- det vet du!
    Kram och god fortsättning på det nya året ❤

    • Anita skriver:

      Tack Anni ❤ Ja ni är en del som orkat med min tegelstensroman till årskrönika 🙂 Och jodå, har hört att han är still going strong därborta och visst finns en bävan om vad som kan hända på årsdagen av stormningen. Det kommer i så fall troligen att hamna i min årskrönika för 2022.
      Idag skiner i varje fall solen men … det är väldigt halt på vissa ställen. Lucy får välja väg på morgonpromenaderna och idag skulle hon absolut gå i skogen trots att det var beckmörkt ute. Men … jag hade ficklampa med mig … Ha, den höll i fem sekunder sedan slocknade den. Det var bara att ta sig fram bland isfläckar och hala rötter med stor försiktighet men det gick bra. Lucy hade ju inga problem för hon har ju fyrhjulsdrift 🙂
      Hoppas du får möjlighet att njuta av solen idag!

      Kram och God Fortsättning på det nya året till dig också! ❤

  17. Vilken härlig och vacker årskrönika du bjudit på! Vackrast av alla bilder var dock dom på Lucy och jag såg att hennes husse och Rolle fyller år båda två den 14/9. Stackarna, det är en trist årstid och förr när vi bodde i Stockholm kom alltid snön precis då. Och vi är inte ett dugg förtjusta i det vita ”lappmöglet”…..
    Nä, då är det bättre att som mig fylla mitt i den varma, soliga och sköna sommaren. Då kan man ha gardenparty. Alltså när det inte är nån pandemi – och man var yngre och tyckte det var kul med massor med folk. Numera är man glad att ha en enda god vän här i morgon för ”långlunch” – fast hon har hon ju sin härliga hund med så vi blir fyra! *fniss*
    KRAM och återigen TACK!/Susie

    • Anita skriver:

      Tack Susie! Jodå, Lucys husse och Rolle fyller år samma dag. Och idag fyller också Lucy år, 11 år blir hon och matte har tagit fram ett par hemlagade frikadeller från frysen som hon ska få som extragodis.
      Jag fyller år i slutet av maj … och jag vet att du fyller på sommaren. Fast garden party blir det sällan här.
      Hoppas gårdagens långlunch blev lyckad och att du fick gosa riktigt mycket med vovven.

      Kram Anita

  18. Lollo skriver:

    Bra jobbat med detta 😀
    Årssammandrag är så värdefulla för minnet längre fram.

    Jag ger dig rätt i att jag inte ”läst” allt, men jag har tittat på ALLA fina bilder och gjort lässtopp på några ställen. Stora Sundby slott var ett av stoppen. Det besökte vi sommaren 2020, så det fångade mitt intresse direkt. Ett magiskt och sagolikt ställe.

    Jag går själv igenom året som gått (som du vet), men då i Word-dokument där jag är väldigt grundlig med de händelser som varit. Jag skulle kunna tänka mig att lägga de övergripande händelserna i bloggen, eftersom det blir sökbart år från år … men jag orkar inte riktigt. När mina dokument är klara har ofta orken försvunnit.
    Jag kan ju söka i dokumenten också, men för att filerna inte ska bli för stora ligger de arkiverade årsvis. Ska jag då söka efter något specifikt och inte vet vilket år det var får jag öppna dokumenten var för sig och söka … men det är väldigt mycket bättre än inget alls 😉

    God fortsättning Anita!
    Kramis

    • Anita skriver:

      Tack Lollo 🙂

      Så roligt att ni också upptäckt Stora Sundby slott. Ett väldigt speciellt slott byggnadsmässigt sett. Och vi kommer att göra fler besök. Vi hade tänkt åka dit i höstas men varje gång det passade oss så var det uselt väder. Men det kommer fler tillfällen.

      Ja årssammandrag är guld värda. Bloggen är en bra plats att samla dom på men det fungerar ju också bra att ha en egen dagbok och jag vet ju att du också skriver dagbok men vid sidan om bloggen. Jag har också en del noteringar som är mer privata som jag håller vid sidan om. Någonstans på vinden har jag också mina gamla dagböcker sparade. Ett tag skrev jag också väderdagbok där jag skrev upp temperaturen morgon och kväll plus om det regnade, snöade eller var sol. När första snön kom, när träden slog ut om våren etc. Men det blev lite jobbigt och jag upptäckte att det var väldigt sällan jag tittade i den så det fick vara.

      Här är just nu en vacker vinterdag men det gäller att njuta idag av sol och blå himmel för imorgon ska mildväder och gråmulet väder dra in.

      God fortsättning till dig också Lollo!

  19. Åsa skriver:

    Kära Anita,
    Tack för din fina årskrönika! Jag har njutit av dina underbara bilder och fina texter, det är roligt att få en återblick av året som gått.
    Vi hoppas 2022 blir ett år då samhället kan öppnas upp lite mer igen, men tyvärr ser det inte så lovande ut just nu.
    Men oavsett hoppas jag att vi kan ses på Kiholm i sommar igen, det var så mysigt när ni besökte oss förra året.
    Önskar er alla tre en fin helg.
    Kram från lillasyster

    • Anita skriver:

      Kära syster Åsa … har missat din kommentar men blev desto gladare nu när jag hittade den.
      Ja det är roligt att skriva årskrönikor, framför allt är det roligt att gå tillbaka och titta i gamla för oj så mycket man har glömt.
      Ja just nu ser öppningen inte så lovande ut. Vi pratade om att gå på Södertäljerevyn men nu är dom ju tvungna att minska på antalet besökare och måste försöka boka in redan sålda biljetter till andra föreställningar. Och som omikron sprider sig nu så får det nog vara för oss det här året och så får vi hoppas på nästa istället.
      Alltså, det var så, så mysigt på Kiholm i somras och det vore så roligt att besöka er i sommar igen. Över huvud taget måste vi ju träffas det här året. Jag längtar efter att ha sing-a-long 🙂
      En fin fortsatt vecka till er!

      Kramar från oss alla tre

  20. Brita-Stina Jungar skriver:

    Ett stort och varmt tack också från Finland/Åbo för att jag hittat till din blogg, faktiskt redan för mer än tio år sedan. Då fick jag hjälp av dig gällande en resa till Giverny tack vare din fina resedagbok.
    Tappade sedan bort dig emellan, men har nu satt en länk på hemsidan så jag hittar dig!
    En härlig årskrönika att läsa en mycket grå och trist onsdag i januari efter några härliga vinterdagar med köldgrader och sol!
    Det ligger mycket arbete bakom en sådan blogg du gör, men du gläder många, det vet du!
    Att bläddra bland alla vackra foton du tar och läsa de fina texterna är som en lisa för själen i dessa dystra omikron-tider. Här i Finland har vi över 10 000 fall per dag den senaste tiden, sjukvården går på knä, restaurangerna stänger kl 18, skolbarnen måste bära mask, eventuellt leva med distansundervisning igen.
    För mig blev läsningen av din årskrönika dagens solsken i det dystra läget!🍀🌸🇫🇮☀️
    Tack för at du vill skriva, ta bilder och dela med dig!❤️
    Brita-Stina

    • Anita skriver:

      Men så roligt att du hittat tillbaka till mig igen Brita-Stina. Jag blev verkligen glad av din kommentar. Ja tänk Giverny … så vackert det var där, eller är ska jag väl säga, det är säkert fortfarande vackert när blomningen startar om våren.

      Jag är glad att jag kunde liva upp din onsdag med min årskrönika. Jo, det ligger mycket jobb bakom den men det är det värt för oss för vi går ofta tillbaka till vissa år och kollar saker eller bara läser allmänt om vad vi gjorde ett specifikt år. Om årskrönikorna dessutom kan vara till glädje för andra, ja då är det ju extra roligt att jobba med dom … och med alla andra inlägg. Jag har inte skrivit så många inlägg på senaste tiden men kommentarer som dina ger verkligen inspiration att böra skriva inlägg oftare. Har ett vinterinlägg på gång, vintern som den var innan mildvädret kom på bred front.

      Dystra omikron-tider är det verkligen. Idag fick vi ytterligare restriktioner här. Jag har läst en hel del om läget i Finland. Här får restaurangerna ha öppet till 23. Skolorna har kört igång ordentligt för vårterminen just idag och nu återstår att se hur det kommer att gå. Det känns onekligen lite oroligt. Vi får fortsätta att vara försiktiga och hoppas på att det snart vänder.

      Återigen … stort tack för att du tittade in, läste min årskrönika och skrev en så trevlig kommentar. Jag hoppas vi ”ses” snart igen via min blogg!

      Var nu försiktig och ha det nu så bra som det går i dessa tider ❤
      Anita

      • Brita-StinaJungar skriver:

        Tack, Anita, för att du ville svara! Imponerad hur du ”orkar” svara alla, alltid vänligt och personligt! Hoppas på fortsättning, följer gärna!
        Allt gott inför 2022!
        Brita-Stina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s