Nu rinner vintern bort …

Efter att vintern under många veckor hållit oss i ett järnhårt grepp så släppte den taget och de dubbla minusgraderna gick över i plusgrader. Det rinner, det porlar, det rasar snö från taket. Jag vill kalla det dagsmeja, ett av mina absoluta favoritord. Men jag flyttar mig tillbaka lite i tiden …

Den 14 februari lyste himlen i en eldig nyans och jag tog för ovanlighetens skull med mig kameran på morgonpromenaden. Det var egentligen alldeles för mörkt att ta bilder men ett par blev det. I en av backarna stod björkarna med sina vita stammar samtidigt som himlen brann i bakgrunden …

Träden sträckte sina svarta siluetter mot en nästan pastellfärgad himlen …

Den 16 februari vaknade jag till en än mer spektakulär himmel. Fortfarande var vintern närvarande med fullt av snö på taken …

Den här dagen var det fettisdagen men det blev inga semlor. Vi ville inte stå i kö någonstans för att få varsin semla utan jag bestämde mig för att baka. Och då vi inte håller stenhårt på fettisdagen (semlor smakar ju gott vilken dag som helst tycker vi) blev det bakning av den 18:e istället …

Spännande var det då det var premiär för min del med hemmagjorda semlor. 10 st blev det á 97 gram styck innan jäsning på plåten (det måste ju vara rättvist). Här syns dom på gång i ugnen …

Det färdiga resultatet. Ok, inte världens snyggaste kanske men den blev väldigt god. Jag hade fuskat och köpt färdig mandelmassa. Den blandade jag med inkråm, lite mjölk, hackad sötmandel och en uns bittermandelolja. Blev supergott, tyckte vi i varje fall. Bittermandeloljan gjorde att det inte blev för sött. För egen del har jag bara lite vispad grädde. Var tvungen att spritsa lite snett för att den över huvud taget skulle synas på bilden. Och så råkade jag sätta tummen i florsockret. Ha, det märks att jag aldrig fotar det jag äter 🙂

Resterande åtta ligger i frysen och väntar, den som spar han har …

I köksfönstret har jag länge haft tulpaner i mina blå vaser. Brukar ha enfärgade men dom har sålt billiga buketter om 15 med flerfärgade och det är fint det också. Den här bilden tog jag den 20 februari och kan konstatera att snön ligger fortfarande kvar på taken …

Den 21 februari sken solen in i vardagsrummet och Lucy placerade sig som vanligt i en av solstrålarna. Hon älskar av någon anledning att ligga i solen. Finns det en strimma av sol så letar hon upp den …

Den 22 februari när jag tittade ut var all snö borta från taken. Det ligger fortfarande en hel del kvar på marken och drivorna kommer att ta tid innan dom försvinner men ändå, nu håller vintern på att rinna bort. Så här ser det ut i en av skogsbackarna hemmavid …

Efter ett par timmar drog det in en riktigt tjock dimma. Temperaturen steg till ca 5 grader men ingen sol i sikte. Vi bestämde oss för att ta lunchpromenaden vid Tveta. På vägen dit passerar vi fälten ned mot Tveta kyrka och jag tog en bild från bilen. Snötäcket började se väldigt tunt ut. Och kolla in dimman …

Vi parkerade bilen och gick ner mot sjön. Mitt gamla favorithus som jag fotograferat så många gånger håller till min stora glädje på att renoveras …

Jag funderade på om jag skulle ta kameran med mig på promenaden då det var så tjock dimma men är ändå glad att jag gjorde det. Dom hade plogat isen och nu när den började smälta så hade den antagit både lite blåtonade och gultonade nyanser. De gultonade var väl lite smutsig sörja men ändå …

Den lutande björken står fortfarande kvar i samma position. Undrar om den kommer att falla i vattnet så småningom …

Vassen gav lite färg till bilderna. Långt bort till höger skymtar den lilla ön som jag brukar försöka få med i bilderna …

Och här syns den på lite närmare håll …

Det som är så bra med dimma är att färgerna på det som är nära blir intensiva i och med att det som är längre bort försvinner i dimman. Här lyser grenarna på buskarna alldeles gula och färgen förstärks i och med att det som är längre bort ”tappar” sin färg i dimman …

Och naturligtvis var jag tvungen att gå till den lilla vägen där det växer björkar på ena sidan. Också ett favoritmotiv som jag följer under alla årstider. Björkarnas grenar har en lite rödaktig ton medan träden på vänster sida en lite gulaktig. Något jag aldrig tänkt på tidigare men som syntes lite extra tack vare dimman …

Och när jag ändå är inne på det där med alléer så måste jag ju ha med en på stora allén vid Tveta kyrka. Snön är nästan borta. De rester som finns kvar är mer brungrå än vita. Vandraren tycker jag lyfte motivet …

Avslutningsbilden får bli på vår lilla ögonsten. Hon har verkligen älskat vintern. Att springa längs snöklädda vägar har varit hennes melodi. Hon har verkligen sprungit fram. Nu tycker hon inte om de blöta gångvägarna med alla vassa stenar som lagts ut mot halkan. Men när vi var i Tveta så var hon glad igen, även om det var slaskigt så fanns inga vassa stenar. Och på flera ställen var till och med snön helt borta. Mysiga stunder för en liten hund …

Så nu väntar både Lucy och vi på att våren ska komma. Att all snö ska gå bort, att solen ska skina, blåsipporna titta upp i backarna och att kommunen ska komma och sopa bort alla vassa stenar. Ok, det tar väl ett tag innan vi är framme vid dom olika milstolparna på vår väg mot våren men … för några dagar sedan var tvåsiffriga minusgrader. Så visst går det framåt!

Måndagkvällen är inledd! Snart dags för kvällspromenad.

En fortsatt fin vecka till er alla!

Detta inlägg publicerades i Dagbok, Vinter. Bokmärk permalänken.

39 kommentarer till Nu rinner vintern bort …

  1. Anna-Lena skriver:

    Dimma gör så vackra bilder. Vandrarhem i allen är min absoluta favorit. En sådan bild som jag skulle kunna tänka mig att ha på väggen.
    Även sjö/isbilderna är väldigt vackra.
    Här i Grimsås, 5 mil sydost Borås, 5 mil sydväst Jönköping, har det varit sol hela dagen. Underbart väder! Fleecetröja fick ersätta vinterjackan på eftermiddagspromenad. Blir mera mulet i morgon igen, men ett antal plusgrader. Vårkänning!

    • Anita skriver:

      Ja dimma ska inte underskattas. Normalt brukar jag vänta på att folk som är ute och går i motiven ska hinna undan innan jag tar bilden men den här gången blev vandraren pricken över i:et. Gillar den också. Och trots att dimman var grå och tråkig så skymtade lite lätta färgnyanser här och där.
      Har läst om att det varit riktigt många plusgrader och sol längre neråt i Sverige så jag förstår att fleecetröja fick ersätta vinterjackan. Visst är det härligt att gå från flerdubbla lager till ett lager.
      Det är fortfarande mörkt här men jag ser att dimman ligger tät idag också. Men våren är helt klart på väg!

      En fortsatt fin vecka till dig!

  2. Marit skriver:

    Tåke/dimma er så pent å se på, Anita, og spesielt på avstand. Det har vært tåke her også i dag, og det er ikke ofte. Vakre bilder som alltid!
    Lucy er veldig søt. Det er en stor glede å ha dyr. De gir så mye selskap.

    Ønsker deg en fin uke!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Tack Marit! Ja dimma kan vara fin även om den var väldigt grå och tät den här dagen. Men ändå, februariljuset tog ändå fram lite, lite färg.
      Ja Lucy är ju vår lilla ögonsten och vi är glada så länge hon mår bra. Hon har ju blivit gamla damen, 10 år fyllde hon i januari.

      En fortsatt fin vecka till dig också!
      Kram Anita

  3. Blomsterbönan skriver:

    Vackert med den ”brinnande” himlen! Det är skönt att våren snart är här för det har varit kallt och drygt denna vinter. Extra drygt pga den ofrivilliga isolering vi levt i.

    Jag vet varför Lucy vill ligga i solstrålarna, hon skimrar i pälsen och är sådär fruktansvärt snygg! Mille tycker hon är snygg sa han.

    Vandraren i allén ger liv åt bilden. Fina bilder med härliga färger.

    Ha en fortsatt trevlig vecka!

    • Anita skriver:

      Ja visst är brinnande himlar fina. Jag tycker nog det varit skönt med lite riktig vinter för en gångs skull men … nu får våren komma 🙂
      Javisst har hon fin röd päls, Lucy. Ska tala om för henne att Mille tycker hon är snygg 🙂
      Javisst gjorde vandraren sitt för att höja motivet. Bra att han gick där.

      Såg du min kommentar om Rosenlundsvägen förresten? Skrev lite och skickade en länk till ett inlägg jag gjort om Rosenlund som området heter. Rosenlundsvägen ligger bara några minuters gångväg från den väg där jag bodde 🙂 Tänk vad världen kan vara liten ibland.

      Fortsatt fin vecka till dig också! Krama Mille från mig och Lucy!

      • Blomsterbönan skriver:

        Ja jag såg inlägget om Rosenlundsvägen. Ja det är märkligt ibland vad världen är liten. Min mamma lät väldigt fundersam varför jag frågade det så här 51 år senare.

        Idag har vi tackat av en kollega som, ofrivilligt, slutar idag. Pandemin har påverkat även oss. Jag är lite tagen och ledsen, hon är en mycket fin kollega!

        • Anita skriver:

          Jag förstår att din mamma blev fundersam. Kanske kan du visa henne inlägget och se om hon känner igen radhusen på Frödingsvägen som låg alldeles nära Rosenlundsvägen?

          Så tråkigt med din kollega som måste sluta. Pandemin drabbar oss alla på olika sätt 😦

  4. Hvor er det smukke og poetiske billeder, du viser. Du har talent for at se farver og nuancer, så tak for at gøre opmærksom på de fine detaljer.
    Hilsen Lisbeth

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Lisbeth! Ja trots att det kan se helt färglöst ut så finns det stråk av färg. Det gäller bara att leta. Idag dock regnar det och är riktigt grått så idag blir det inga bilder tagna.

      En fortsatt fin dag till dig!
      Anita

  5. Så vackra bilder – men bäst var ändå dom på Lucy! Så fina och den där när hon sökt sig till solen påminner så mycket om vad Santos brukade göra…..
    Det jag alltid förundrats över är varför hundar aldrig får solsting!? Dom kan ligga och sova i solen, men rätt var det är så reser dom bara på sig och lägger sig i skuggan. Dom vet även i sömnen att nu börjar det bli lite väl länge. *fniss*
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Tack Susie! Ja det var väl inte det bästa fotograferingsljuset igår men … man får det som finns 🙂
      Javisst är det väl märkligt med hundar och sol. Lucy kan lägga sig i uterummet, mitt i solen och det är hur varmt som helst. Och så plötsligt så reser hon sig bara på sig och byter till en svalare plats. Som du säger, dom vet även i sömnen att ”nu är det dags”!

      Kram Anita

  6. Gunnel skriver:

    Jag älskar dina foton! Den brinnande himlen är så vacker. Dina blå vaser med tulpaner är otroligt tjusiga. Vilket vårfönster du har där…fast med lite snö utanför. Det känns lite som vår här med och det gör mig på väldigt gott humör. Kram

    • Anita skriver:

      Tack Gunnel! Jag älskar mitt fönster med mina blå vaser där jag kan sätta blommor som följer årstiderna. Kontrasten snö/tulpaner är skön.
      Dimma idag också här. Efter nattens minusgrad så var det lite halkigt på vissa ställen. Men morgonpromenaden avlöpte utan missöden.

      Kram och fin dag till dig!

  7. Tove Elisabeth Olberg skriver:

    Påbörjade läsningen – lusten till kaffe med ett par nyvärmda bullar, vanliga bullar, men med malda mandlar i smörfyllningen – jo, jag slår till på det.
    Så nu sitter jag här med dubbelnjutet så att säga 🙂
    Börjar med början; dagsmeja. Liten eller stor meja. Vår hur som även om bakslag kommer. Det där med att tycka om ord, vissa mer än andra.
    Bilderna med ”för mörkt” är ju bara så sköna!
    Så semmelbullebak med god upppiffad blandning!
    Nu kommer nog dagens bildhöjdpunkt från tulpan&vaslandet! I fönstret!
    Så där gör/gjorde jag med med tulpanerna i storpack, jag sprider ut dom i olika storlekar runt om. Fröjdefullt.
    Lucy, din Lucy en sån fin hunddam. En talande bild av henne.
    En gång fanns det en Lucy i mitt liv som också älskade solstrålar. Hon var inte finlämmad på något vis , en sån där med långa öron och otymplig kropp, gammal. Basse nånting!? Min dåvarande sambo fann henne ”utställd i en hundgård” så hon fick följa med hem till oss. Hon fick en ny vän i katten Lisa. Och en fin solplats där hon ofta låg. Sjukdom gjorde att vi lät henne somna in och vi begravde henne just på solplatsen. Där såg vi ofta Lisa ligga då Lucy var borta.
    Dina sista bilder: Dimman! Som ger olika förstärkningar på färger långt bort och nära i det grå.
    De där röd, lila och gulaktiga som du nämner får mina tankar till våren 2014 uppe i Skellefteå fick syn på dessa nyanser för första gången. Jag började fota annat än familj/barnbarn då.
    Vägar och alleér ligger där bara gå in och njuta.
    NU är kaffet urdrucket och jag säger tack för denna fina stund du gav mig här.
    Ha en fortsatt fin dag!
    Jag ska ut i det gråa nu. Våren du vet 🙂

    • Anita skriver:

      Mmmm …. det lät som väldigt goda bullar. Och vet du, idag blir det semlor här till eftermiddagsfikat. Semlor en dag per vecka har vi bestämt. Dom ligger i frysen och räcker i fyra veckor. Sedan är det nog vår på riktigt 🙂
      Dagsmejan försvann väldigt snabbt det här året. Det där riktiga porlet och smältandet av snö i solen kom aldrig. Inte en enda istapp har jag sett. Men hur som helst så fick jag använda ett av mina favoritord, om än bara för en liten stund … 🙂
      Ja det var mörkt den morgonen. Svårt att få skärpa. Jag såg inte ens någon skärpa själv utan lät kameran göra jobbet. Många bilder hamnade i papperskorgen men ett par fick vara kvar.
      Kul att du gillar mitt tulpanfönster med de blå vaserna. För det är ett uttjatat motiv 🙂 Och visst är det härligt att sprida ut blomsterfägringen.
      Men … har du också haft en Lucy i ditt liv. Och sådan tur att hon fick komma till er och få ett bra liv under sina sista år. Och att hon fick en kattvän som sedan uppsökte platsen där hon låg, solplatsen. Så fint, jag blev rörd när jag läste det. Vår Lucy jagar katter men samtidigt ser hon så glad ut så jag undrar egentligen om det inte är så att hon vill leka med dom. Men matte håller henne alltid kopplad så jag får nog aldrig veta 🙂
      Ja även dimma kan vara vacker och det går att hitta färgnyanser i det som man tror är bara gråvitt. Visst blir det en aha-upplevelse när man börjar hitta dessa nyanser, som du gjorde i Skellefteå.
      Alléer är jag svag för. Och vandraren som gick där … han kom som på beställning. Undrar hur allén ser ut nästa gång jag visar den. Då kanske våren kommit ytterligare en bit på väg.

      Tack själv för en lång och trevlig kommentar. Ha nu en fin dag, hoppas att våren kanske inte är så grå som när du skrev kommentaren.

      Kram

  8. Znogge skriver:

    Vilka underbara bilder oavsett och de visar en vacker himmel eller ett dimmigt landskap. Så fina Lucy då förstås, den slår det mesta. Här är all snö borta och den försvann nästan över en natt i och med det intensiva regnandet och inte mig emot när mars närmar sig.
    Dina vetebullar blev mycket finare än våra. Trots att jag noterade dina små förändringar så kom jag på mig med att stå och pensla bullarna vilket gjorde att de blev onödigt mörka. Bortsett från den lilla detaljen så blev de goda. Någon bittermandelolja hade vi inte men till en annan gång så… Här blev det också färdig mandelmassa som bas. Jag kunde inte hitta mandelkvarnen som jag befarar kastades i samband med köksrenoveringen.

    Mitt oskrivna blad är inte det längre utan i eftermiddag blir det picknick.

    Kram och god tisdag!

    • Anita skriver:

      Tackar och bugar! Ja det gäller att försöka hitta skönhet även i det dimmiga och grå. Imorse var Lucy lite gladare för nu har snön smält så pass mycket på gräsmattorna att hon kan gå där istället för på gångvägarna. Förut försvann hon ju i snön 🙂 Inte mycket snö kvar här heller, förutom i vår trädgård där den brukar ligga kvar länge, länge …
      Idag blir det semla/fastlagsbulle igen här till eftermiddagsfikat. En dag per vecka har vi bestämt. Det gäller att dra ut på det.
      Så det har försvunnit saker i röjningen hos er också vid köksrenoveringen. Jag lämnade massor till en second hand-butik … dessvärre en del som jag behövde. T.ex. hade jag skänkt bort mina pajformar. Hur tänkte jag då. En gammal mandelkvarn hittade jag på loppis men har ingenstans att sätta fast den. Bänkskivorna är mycket tjockare nu så den passar helt enkelt inte. Så mandeln får antingen köpas färdighackad eller köras i mixern.
      Hoppas picknicken blev lyckad.

      Kram och en fin onsdag till dig!

  9. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Din semla ser riktigt proffsig ut, nej inte vill man stå och köa för att få köpa. Då går det lika bra en annan dag. När man inte har hund så tänker man inte på att det faktiskt inte är så kul att gå på vassa stenar. Det måtte vara härligt för dem när sopmaskinen har sopat upp allting igen. Vackra bilder, är som alltid fascinerad av de med vass och vatten fast is denna gäng.
    Ha det gott /Kram Marika

    • Anita skriver:

      Tack Marika!
      Jag brukar aldrig fotografera det jag äter … är nog för glupsk men semlan ville jag dokumentera för att ha som minnesstöd om det blir så att jag bakar nästa år också. För nu har jag kommit på att dom hembakta blir precis lika goda som dom köpta … och bara att slippa köa är värt besväret.
      De där vassa stenarna är verkligen vassa. När jag byter skor till sådana med tunnare sulor så gör det jätteont att gå på gångvägarna. Så jag förstår Lucy. Så vi längtar båda efter dagen när stenarna sopas bort.
      Ja vatten är vackert vare sig det är i flytande form eller i form av is. Isen kommer nog snart att vara ett minne blott för nu kommer det rejäl värme in.

      Ha det gott du också!
      Kram Anita

  10. Ulla skriver:

    Så härliga bilder. Jag fastnar för bild nr 2, den är magiskt vacker med träden mot den rosa himlen. Men så är jag nog lite svag för rosa toner och just ihop med träd så blir det så vackert.
    Dimma är också vackert, det blir som ett mjukt filter. Och Lucy är jättesöt.
    Idag har vi dimma här, har du skickat hit den… 🙂
    Ha en fin dag!
    Kram!

    • Anita skriver:

      Tack Ulla 🙂 Så du är också svag för rosa himlar och trädsiluetter. Det är något visst med det. Ibland på vårarna så vaknar jag av att rummet är helt rosa och då vet jag att himlen är rosa. Då rusar jag upp, tar fram kameran och fotograferar träden mot himlen 🙂
      Dimma blir som ett mjukt filter men ibland är den så djup och grå. Det var den den här dagen men ändå så fanns där stråk av milda nyanser. Och tänk om det var jag som skickade dimman till er … och då undrar jag om du skickade tillbaka den hit … för imorse var det dimma här igen 🙂
      Lucy tyckte i varje fall det var roligare att gå ut idag för nu kan hon gå på gräsmattorna längs gångvägarna igen för snön är nästan borta. Förut försvann hon i snön så då var det var bara de steniga gångvägarna som gällde. Och matte och husse tycker naturligtvis hon är världens sötaste 🙂

      Kram och en fin dag till dig också!

  11. walkaboutsweden skriver:

    Uppiggande! Jag liksom känner våren i dina bilder.
    Tycker att jag känner den i kroppen också och kreativiteten börjar sakta vakna till. 🙂

    • Anita skriver:

      Så roligt att mina bilder känns uppiggande. För visst kan väl våren anas där … i dimman. Härligt att du känner den i kroppen och att kreativiteten är på gång. Längtar efter era promenader för jag anar att det kommer att bli en hel del av den varan när våren och sommaren kommer 🙂

      Tack Barbro och en fin dag till dig!

  12. Anki skriver:

    Ja, nu känns det att våren är på gång – och semlor är ju också en del av våren på något vis. vi har bara ätit en var i år … funderade på att baka några, men det blev inte av …
    Verkligen tur att du tog med kameran! Så många vackra bilder – och så den bilden med allén och vandraren … WOW! Såå snygg!
    Och så finaste Lucy! Hon är alltid ljuvlig!
    Önskar dig en fin fortsättning på denna dag!
    Kram

    • Anita skriver:

      Ja tänk vilken vinter vi fick. Men så snabbt den försvinner. För nu går det snabbt. Vi hade någon minusgrad inatt så det var lite halt på sina ställen imorse. Där det såg ut som det var blött var det glansis. Men jag har mina Icebug som tur är. Dom får hänga med tills det är garanterat fritt från is.
      Ja jag tänkte att asch … jag tar väl kameran då, trots att det är så trist väder. Och jag fick ju i varje fall några bilder som visar vårvintern … eller vintervåren kanske jag ska säga för det går ju från vinter till vår. Och gissa om jag blev glad när jag såg vandraren. Han gick där som på beställning.
      Och Lucy var betydligt gladare imorse än igår morse då det vräkte ner regn. Men regnet gjorde att snön nästan helt försvann från gräsmattorna så nu kan hon gå där istället för på dom steniga gångvägarna.

      Kram och stort tack Anki … och en riktigt fin onsdag till dig!

  13. Carina skriver:

    En milstolpe är passerad åtminstone här… ..idag hörde jag ett första streck med återvändande fåglar. Antagligen svanar för de skränade ordentligt. Igår var verkligen vår här och lunchkaffet intogs i solstolen. Resten var jobb med att frakta bort askarna jag fick ta ner i höstas. Av dina vårönskningar har jag en känsla av att kommunens sopning kommer vara sista tecknet. De brukar inte vara snabba – åtminstone inte här 🙂

    Underbara bilder – dimma gör något magiskt med bildinnehållet. Och visst gjorde vandraren bilden ännu mer spännande.

    KRam, Carina

    • Anita skriver:

      Ja nu bockar vi av milstolparna. Visst är det väl härligt när man får höra vårens första fågelsträck.
      Men … så härligt att du fått njuta av lunchkaffe i solstolen … i riktigt härligt solsken! Ytterligare en milstolpe känns det som. Skönt med en sådan stund när resten var jobb med bortforslande av askar. Men jag vet ju att du egentligen gillar att jobba hårt så jag anar att du njöt av den stunden också.
      Ha, ha … du har såå rätt. Framåt maj brukar dom komma och sopa. Men den som väntar på något gott … Och innan dess kommer jag garanterat att få njut av blåsipporna. Som jag längtar efter dom det här året.
      Dimman ger ett naturligt mjukt filter, även om jag tyckte det mest såg grått ut. Men det finns ju alltid färger där som egentligen lyfts fram av dimman. Och vandraren … ja vad ska jag säga, han gick där som på beställning.

      Kram Anita

  14. Märtha skriver:

    Äntligen kommer jag mig för att kommentera… ”Lucy i lite motljus” var min absoluta favorit denna gång! Om du har läst mitt inlägg från igår vet du att jag inte alls kan hålla med dig om att vintern rinner bort! Jag väntar som besatt på de utlovade plusgraderna som lär skall uppenbara sig idag! Vi hade plusgrader i lördags, det kom blötsnö, sen blev det minusgrader, och på den nybildade skaren kom det underkylt regn. På måndag kändes snön som väl hård maräng. Och småspiknederbörden fortsatte igår… Bara att vänta och se…

    • Anita skriver:

      Javisst är hon väl söt i motljus …vår Lucy,
      Nu har det gått några dagar … undrar om du fått värme som bearbetat skaren. Här var det plus 12,5 igår. Igår kväll blåste det rejält men blåsten tog med sig molnen och idag har jag vaknat till plus 2 och en himmel helt utan moln. Det ljusnar just nu i fjärran ser jag genom fönstret när jag sitter här och skriver. Snart dags för morgonpromenad …
      Ha det så bra … håller tummarna för att det går bra med allt i trädgården och att vintern snart viker hädan!

  15. Det där är min Bloggfavorithund. Hoppas de plockar bort de vassa stenarna snart.
    Mycket effektfullt med dimman.
    Jag gillar också att suga på ordet DAGSMEJA. När jag är ensam kan jag sitta och säga ord högt flera gånger, som jag tycker extra mycket om. Ingen slump att jag tog med ordet LADYBIRD i ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
    Bra bloggrubrik. Inte värt jag visar semlabilden för Solveig. Vad vackert du har i köksfönstret. Blå vasar är läckert och stilrent. Vi hade ett rum som vi döpte till ”Blå Rummet” när vi drev Lidéns Samlingsmuseum. Klart populäraste rummet.
    Kram, Bosse

    • Anita skriver:

      Jag har hälsat Lucy att hon är din bloggfavorithund. Hon tackade och såg glad ut, nästan lite förlägen, så där som Lady gör på julafton när Lufsen petar över frikadellen till henne. Det dröjer nog rätt länge innan dom kommer och sopar. Vi får åka iväg till stenfria platser och promenera … typ i Tveta som vi gjorde dagen det var dimma.
      Visst är det härligt med vissa ord. Kan också sitta och säga dom gång efter gång. Suga på dom som en karamell.
      Mina blå vaser älskar jag … idag kommer dom att fyllas med nya fräscha tulpaner så det blir fint till helgen. Blå Rummet kommer jag ihåg att du skrivit om. Just nu vaknar morgonen. Himlen är molnfri och det ljusnar mer och mer. Så där otroligt vackert som det bara kan vara tidiga morgnar. Morgonens blå timme för att spinna vidare på temat blå …
      Ha en riktigt fin dag på ön!

      Kram Anita

      • Morgonens blå timme. Tre underbara ord att suga på.
        Den scenen var en favorit. Hon var då extra gullig.
        Förstår att du älskar de blå vasarna. Imorgon bitti tänkte vi åka lite tidigare så Solveig kan smita in i en affär och köpa fina tulpaner. Vi har tröttnat på dem vi beställt på Maxi, när vi hämtar mat. I det här fallet får man vad man betalar för.
        Trevlig helgkram

  16. Lena i Wales skriver:

    Vackra bilder från de senaste veckorna.
    Vacker himmel på bild 1 och 2.
    Vad roligt att semlorna blev goda. Jag har också gjort mina egna, det finn sju inga att köpa här. Jag har bakat kanelbullar i flera omgångar och alltid bakat några släta bullar också. Jag har mer på jäsning just nu. Jag har köpt marzipan, den är lite väl söt, men gott blev det i alla fall. Förutom släta bullar ska också typ kanelbullar in i ugnen, de har inte kanel och socker, utan marzipan inrullad i stället. Syndigt gott! Älskar kaffebröd, men brukar var duktigt med att inte äta det mer än över helgen, nu blir det varje dag, jä..a lockdown, behöver tröst.
    Så vackert med dina små fina vaser med tulpaner, de blir man glad av.
    Fina bilder i dimma också. Näst sista bilden eggar fantasin. Vem är det? Vart är han/hon på väg? Snart avslutat sin promenad och på väg hem till en semla? Så vacker inramning av vandraren.
    Sköt om dig!

    • Anita skriver:

      Tack Lena! Idag är inte himlen rosa men klar och vacker i gryningstimman. Vi hade 12,5 grader plus här igår. Så härligt. Från tvåsiffriga minus till tvåsiffriga plusgrader på bara en vecka. Fantastiskt.
      Jag vet ju att du älskar kanelbullar och så klart du ska unna dig det. Och semlor. Det går säkert lika bra med marsipan. Bullarna med marsipan lät väldigt goda. Det vattnas i munnen, tur att det snart är dags för frukost.
      Nu har det äntligen börjat komma information från vår husläkare som äntligen börjat få vaccinleveranser. I mars ska dom börja vaccinera dom i min grupp. Ser fram mot vaccinet.
      Javisst blev det bra med vandraren som gick där i allén. Och visst kan det trigga fantasin.
      Nu måste jag gå och väcka övriga huset. Det är dags för morgonpromenad!

      Kram och fin dag till dig Lena …

  17. Kristinas oas skriver:

    Åh, bilden på Lucy! ❤ Jag vill ju bara gosa med henne! Klart hon gillar sol. 🙂
    Dis och dimma och så de fina kvällsfärgerna på himlen, det är en vacker tid nu. Här smälter snön i snabb takt, bara högarna kvar nu. I helgen ska jag spana efter vad som har satt fart efter två dagar med 12 respektive 15 (!) grader.
    Önskar dig en fin helg, hoppas ni får skönt vårväder hos er också!
    Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Ja visst är hon väl fin där hon sitter i solen, vår lilla solstråle ❤
      Dis, dimma och vackra himmelsfärger är inte alls fel. Vet du, vi hade 12,5 grader igår. All snö försvann, till och med i vår trädgård! Och nu blåser det rejält så nu torkar det upp på alla vägar och gångvägar också. Härligt. Anar att mycket satt fart hos dig. Här upptäckte jag igår, när en snödriva smält, blommande Helleborus niger. Lycka!

      En riktigt fin helg till dig också Kristina!
      Kram Anita

  18. Anni skriver:

    Åh, vad kul att det är renovering på gång. Så glad jag blir att någon tar sig tid att vårda huset!
    Visst försvann snön otroligt snabbt? Det trodde jag inte när jag såg hur mycket snö vi hade fått, så jag är bara tacksam.
    Dimman i dina bilder ger verkligen bilderna en annan dimension, liksom vandraren. Intressant att björkarnas lila syntes redan nu, det brukar bli tydligt strax innan lövsprickningen. Vet att någon norrländsk vän inte förstod vad jag menade när jag sa att björkarna skiftar i lila. Kanske inte syns så långt norrut av någon anledning?
    Mysbilder på solskensdyrkaren ❤

    • Anita skriver:

      Jag älskar det röda huset och har så länge varit orolig för att det skulle rivas då det börjat förfalla. Glädjen när dom började renovera var obeskrivlig. Det händer så mycket tråkigt häromkring nu med förtätning och skövling så när något får vara kvar blir jag glad.
      Var glad när vandraren vandrade in i bilden. Som på beställning gick han där. Och björkarna. Precis som du säger, innan lövsprickningen så lyser dom verkligen i lila. Det blev så tydligt när jag tog bilden i och med att björkarna fanns på ena sidan och kontrasterade mot växtligheten på den andra sidan. Ska nog ta en bild precis innan lövsprickningen och se om det kanske syns ännu tydligare då.
      Solskensdyrkaren är glad nu när solen börjar leta sig in igen 🙂

      Kram och fin helg till dig ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s