Årskrönika 2020

Så var det dags igen att summera året som gått. Det här är min 13:e årskrönika. Det känns som ett underligt tecken att just krönika nummer 13 skulle bli summeringen av det märkligaste (kommer inte på något bättre ord) året de flesta av oss upplevt …

Mina inlägg är ofta långa men mina årskrönikor är mer än långa, dom är makalöst långa och innehåller många bilder. Men för mig är dom viktiga då dom fungerar som en sammanfattning av året som gått och med länkar till inlägg jag gjort. Jag jobbar intensivt med dom mellan jul och nyår och är därför osynlig under denna tiden, både när det gäller egna blogginlägg, kommentarer och besök på andra bloggar. Det är ett digert arbete, men samtidigt väldigt roligt. Jag läser igenom alla inlägg jag gjort under året plus anteckningar avsedda för årskrönikan. Satt just och läste min förra årskrönika och så här löd avslutningsorden om lite av det jag såg fram mot att få göra under 2020 …

Jag vill skriva många blogginlägg, resa, gå på bio, läsa böcker, odla mer ätbart, njuta av trädgården, ta långa, stärkande promenader i skön natur och förhoppningsvis kunna fånga många vackra motiv med kameran. Hur det blir återstår att se. Kanske det kommer att visa sig i den eventuella årskrönikan för år 2020.

Hur det blev? Ja det kommer jag att skriva om nu, för nu startar jag den långa vandringen från januari till december, år 2020 … Vill någon följa med så är ni hjärtligt välkomna men jag förstår mer än väl om ni inte orkar. Så för er som ger upp redan nu önskar jag ett Gott Nytt År … 2021! Själv förflyttar jag mig tillbaka till årets första månad …

J A N U A R I

Det var inledningen på ett nytt år och som vanligt så gick det inte att promenera i närområdet med en skotträdd hund p.g.a. smällare och fyrverkerier. Det hade startat redan veckan innan jul och fortsatt till veckan efter nyår. Från tidig eftermiddag till långt in på nätterna, varenda dag, fyrverkerier och väldigt kraftiga smällare, troligen s.k. bangers som låter som rena explosionerna. Det var som nyårsafton varenda dag. Att det är förbjudet att både sälja och använda fyrverkerier och smällare i Södertälje märks inte det minsta av, i varje fall inte i det område där vi bor.

Årets första inlägg skrev jag den 7 januari och det hette ”Lika svårt som det är lätt”. Rubriken syftade till att lika lätt som jag har att hitta motiv när solen skiner, lika svårt har jag att hitta några när dagarna är grå.

Inledningen av året hade varit blåsig och på promenaderna såg vi mängder av nedblåsta grenar …

… och som sagt, grått, grått, grått …

Inomhus var det dock inte grått för nu hade tulpansäsongen inletts …

Och jag lärde mig namnet på en stad i Kina, Wuhan. Det härjade tydligen ett virus där, det sas att det uppstått på en djurmarknad. Det var ett Coronavirus som man kunde bli väldigt sjuk av. Tur att Kina låg så långt bort. För inte skulle väl det viruset leta sig ända hit …

Och det var mildväder. Jag skrev inlägget ”Januari en vintermånad?” där jag skrev om det märkliga januariklimatet. Vi åkte på utfärder och när vi en dag var på väg till Brandalsunds naturreservat och en sällsynt sol sken såg jag en vacker och ljusbringande vy från bilen …

En annan tradition vi har varje nytt år är att gå på lokalrevy. Det gjorde vi i januari och det var lika roligt och trevligt som alltid. Att sitta i en teatersalong tillsammans med andra glada och förväntansfulla människor, att skratta tillsammans åt de lokala skämten.

Den 26 januari skrev jag om ”En lördag med vårkänsla”. En vindstilla dag med ett ljus som kom med löfte om ljusets återkomst …

Januaris sista dag var det dags att börja räkna fåglar i ”Vinterfåglar inpå knuten”. Och med siktet inställt på fågelräkning flög tiden iväg och plötsligt var vi inne i …

F E B R U A R I

Fågelräkningen pågick i fyra dagar och avslutades måndagen den 3 februari. Och som vanligt satt jag klistrad vid fönstret med papper och penna, fågelbok och kamera. Jag tog mängder med bilder och presenterade min topplista i inlägget ”Fåglarna räknade, vinnare hos mig blev”. Bilden nedan är inte vinnaren men får med sitt näpna utseende representera en av mina bevingade vänner …

Den 9 februari drog en storm in med namnet Ciara. Hos oss blir det sällan stormbyar men väl riktigt hårda vindar. Skönt då att mysa inomhus. Jag förflyttade mig till mitt lilla växtrum med planteringsbord, jord och allt annat som hör frösådder till och startade upp vårkänslan genom att så chili och paprika …

Mer om stormar, frösådder och annat går att läsa i inlägget ”Gråväder, hård blåst och frösådder”.

Fler och fler rapporter började komma om det nya viruset som nu fått namnet Covid-19 (coronavirus disease 2019) och som orsakades av Coronaviruset: SARS-CoV-2. Men fortfarande hördes bara om enstaka fall utanför Kina bland annat i Frankrike och en del i norra Italien. Några enstaka fall var nog inte så farligt … eller … ?

Torsdagen den 13 februari var jag på antikmässan i Stockholmsmässans lokaler i Älvsjö. Köper väldigt sällan något, tycker mest det är mysigt att gå omkring där men … jag samlar på blå vaser som jag har i ena köksfönstret där jag ju brukar ha blommor och till min stora glädje hittade jag en vas som passade utmärkt i min samling. Det är den andra vasen från höger i bilden nedan. Och naturligtvis fyllde jag genast upp vassamlingen med tulpaner …

Det var härligt att besöka antikmässan och nu längtade jag efter nästa stora mässa, trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar … för än så länge så fanns inte riktigt tanken att den kanske skulle bli hotad av det där viruset …

Den 16 februari var det dags för ett nytt oväder med hårda vindar att dra in. Den här gången var namnet Dennis. Om Dennis och annat som hände mellan den 11 och 16 februari skrev jag i ett inlägg med den märkliga rubriken ”Rubriklöst blogginlägg”.

Den 19 februari skrev jag inlägget ”En galen februarirapport”. Nu började det nämligen bli helt galet i trädgården med bland annat blommande forsythia och buskar som hade utslagna blad …

Jag konstaterade att det såg mer ut som april än februari. Mycket märklig känsla. Och SMHI konstaterade även att vi nu fått meteorologisk vår. Ett mycket märkligt år.

Den 22 februari var vi och lyssnade på Wheel of Fortune med Johan Boding & Night of Queen. Vilken stämning det var när alla i publiken stod upp och sjöng med i ”We are the Champions” … ”We will rock you” och andra sköna Queen-låtar. I pausen minns jag att vi pratade om ”det där viruset” som nu började sprida sig lite väl oroväckande i norra Italien. Vi hade tänkt boka en resa till Wien till sommaren men sa att ”vi avvaktar nog lite”, Österrike ligger ju nära Italien. Fortfarande ville vi nog inte riktigt tro att det skulle bli så farligt.

Den 24 februari skrev jag inlägget ”Innan snön(?) kommer”. Vad nu då, det var ju vår. Skulle det då komma snö? Jodå, lite snö kom det allt även om den inte låg kvar speciellt länge. Men den 27 februari såg det i varje fall lite ut som ett vinterlandskap …

Februari det här året var en dag längre då det var skottår. Månadens 29:e dag var vi ute vid Taxinge och promenerade. Den bekanta vyn som ofta syns på mina bilder hade den här dagen ett litet inslag av snö …

Med ett lätt pudertäcke av snö sa vi hejdå till februari, skottåret 2020 och gick lyckligt ovetandes om vad som komma skulle in i nästa månad …

M A R S

Det var söndagen den 1 mars 2020 och det innebar att det var dags för Vasaloppet. Jag skulle ta en bild över klungan vid vägövergången men precis då gjorde SVT en egen övergång och visade några eftersläntrare vilket resulterade i en dubbelexponerad bild som blev lite kul …

Den 8 mars vid frukosten möttes jag av nyheten att Italien satt hela Lombardiet plus 14 provinser i fyra andra regioner i karantän fram till den 3 april. Nu började allt kännas helt osannolikt. Vad var det här? Vad skulle det bli utav det? Fortfarande ville jag tro att det ändå skulle hålla sig i Italien och bara bli enstaka fall här. Försökte vara positiv och skrev ett inlägg om ”Att fånga ljuset” med bilder från en frostnupen trädgård där vårljuset flödade …

Den 7 mars fick jag se att en sparvhök satt på cafébordet. Jag tordes inte gå fram till fönstret och ta bilden för då skulle den säkert flyga iväg. Bilden är tagen från hallen, därav den dåliga kvalitén. Men den blev i varje fall dokumenterad …

Den 16 mars publicerade jag ett inlägg som jag startade att skriva den 15 mars. Hade svårt att komma på en rubrik men då det mest handlade om naturen fick det titeln ”En naturlig blandning”.

Coronaviruset hade nu fått fäste även hos oss. Trädgårdsmässan var naturligtvis inställd. Våra körövningar var inställda på obestämd tid. Hockeyserierna avslutades innan slutspel mm. Och nu upplevde vi något annat vi aldrig förut varit med om. Hyllorna gapade tomma i affärerna. Vi förstod inte att det skulle vara så illa utan planerade våra inköp precis som vanligt. Vi behövde toapapper men det kunde vi glömma. Vi behövde hårt bröd men det kunde vi glömma. Som tur var så var det övergående. Matleveranser var aldrig hotade och så småningom återgick allt (i varje fall när det gällde toapapper och annat) till normalläge.

Den 20 mars klockan 04:50 svensk tid inträffade vårdagjämningen. En enda bild tog jag den dagen och det var på en rosa morgonhimmel så den får väl representera den händelsen …

För övrigt så tyckte jag det behövdes lite ljusglimtar i tillvaron och därför skrev jag ett inlägg med den för ändamålet passande titeln ”Dags för lite ljusglimtar”. För nu var det naturen som gällde. Långa sköna promenader i solen.

Dagarna gick, mars började gå mot sitt slut. Jag fokuserade på det som var bra för det fanns ju ”Trots allt” mycket som var bra och som jag också skrev om i mitt inlägg med just den rubriken. En mycket bra sak som jag skrev om i inlägget var alla mina kamelior i olika färger som blommade överdådigt i mitt uterum. Den rosa blev min favorit det här året …

Den 25 mars hälsade jag bofinken välkommen tillbaka. Han placerade sig på den sämsta fotoplatsen, där fönsterglaset är lite vågigt men det gjorde inget. Att det var bofinken som kom tillbaka med våren gick inte att ta miste på även om inte bilden var perfekt …

Den 29 mars skrev jag inlägget ”En vacker kväll i vårens tid” som handlade om en kvällspromenad den 26 mars. Vilken kväll, vilken ljuvligt vacker kväll. En kväll då stillheten och vårljuset som dröjde kvar i skymningen gav styrka och hopp. Det är det här som är så roligt med att skriva årskrönika, att jag får gå tillbaka och uppleva sådant som fallit i glömska, sådant som begravts bland alla tråkiga nyheter som varit det här året. En bild från det inlägget får även vara med i årskrönikan …

Och med det vackra vårljuset en skymningskväll i slutet av mars på nätinnan gick vi vidare mot den månad då påsken skulle infalla …

A P R I L

April, april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill … Men april det här året var ingen månad som jag minns för alla påhittiga aprilskämt. Istället var de dominerande nyheterna att fler och fler behövde intensivvård beroende på Covid-19. Sjukvårdspersonalen slet och applåderades och blev, helt rättvist, utsedda till hjältar. Varslen började dugga tätt likt ett aprilregn. Jobba hemifrån blev ett begrepp och ordet ”håll” användes flitigt i uttryck som håll avstånd, håll i, håll ut. Vi tvättade händer så dom blev alldeles nariga, smorde händerna och tvättade oss igen. Covid-19 höll oss nu i ett järngrepp.

Men naturen, fåglarna, blommorna … allt var där, precis som vanligt. Vi handlade mat en gång per vecka och då tidigt på morgonen när det knappt var något folk ute. Jag tog mig till Plantagen för att köpa sättpotatis och det gick också bra, inga som helst problem att hålla avstånd. Den 2 april la jag ut potatisarna på groning i uterummet …

Den 3 april vaknade vi till en snöklädd trädgård. Men solen sken så snön blev inte långvarig …

I uterummet blommade mina gula clivior, ljusa och hoppingivande stod dom där med sina öppna blommor och hälsade mig varje dag …

Och på mitt Ginkgo-trädd hade de första späda gröna bladen slagit ut …

Kameliorna blommade fortfarande, ljuset flödade och dagarna blev längre och längre. Levde jag bara i min egen lilla bubbla var det en härlig tid.

På långfredagen gjorde vi ett besök i ”vår” blåsippsbacke. Det spelar ingen roll hur många bilder jag tar på blåsippor. Jag vill alltid ha fler. Jag skrev ett blogginlägg med den fyndiga rubriken ”En stund i blåsippsbacken” där bilden nedan är hämtad från.

April rullade vidare. I vår egen lite isolerade värld hände inte så mycket men utanför hände det desto mer. Covid-19 fortsatte att spridas men det fanns en förhoppning att den kommande värmen skulle dämpa spridningen.

Den 22 april konstaterade jag i ett inlägg som sträckte sig från den 18 till den 22 april att ”Färgerna tar över i naturen”. Och det gjorde dom. I och med att vårvärmen och solen kom så kom också den skira vårgrönskan. Och under de nygrönskande träden bredde nu vitsippsmattor ut sig …

Och med dagar fyllda med vårljus såg vi med tillförsikt fram mot bättre tider. Hur skulle det bli i år … skulle jag få höra våren sjungas in och skulle den sköna månaden som följer på april hälsas välkommen via Lunds studentsångare? Det undrade jag över när valborgsmässoaftonen kom och gick och april lämnade över taktpinnen till …

M A J

Det var den första maj. Jag kollade tv-tablån och visst stod Lunds studentsångare med, precis som vanligt. Jag bänkade mig framför tv:n och fick höra alla de älskade sångerna. Kören var placerad på ett tak. Ingen publik i sikte men magnolian blommade som om inget hänt. De äldre medlemmarna var inte med och sångarna stod med minst en armlängds avstånd från varandra. Och vackert var det. Jag njöt och sjöng med i dom välbekanta vårsångerna.

Men nätterna var kalla. Vi väntade med att sätta potatisen för när vi läste 10-dygnsprognoserna så varnades det till och med för frost. Något som gladde mig i trädgården var min vita magnolia ‘Wadas Memory’. Den hade massor av blommor och inte det minsta skadade trots kalla nätter med inslag av frost …

Och kalla nätter till trots. Visst var det vårgrönt och visst blommade påskliljor och annat i rabatterna. Om studentsångarna, min vita magnolia och en hel del annat skrev jag i inlägget ”En liten bit av maj”.

Det hade i princip inte kommit någon snö på hela vintern. Men den 13 maj, då såg det ut så här i luften …

Och natten mot den 14 maj var det ordentligt med frost. Påskliljorna som blommade fint i rabatten bröts och låg ner på marken på morgonen. Jag tog då in dom och satte dom i mina blå vaser tillsammans med lite gullvivor och lungört …

Trots pågående pandemi så kändes det som vanligt när vi kom till Taxinge och fick se att inspelningen av ”Hela Sverige bakar” pågick för fullt …

Maj är också en intensiv tid för mig i trädgården för när andra är klara med sitt ”vårbruk”, då har inte jag ens lämnat startblocken. Ja jag har inte ens tagit av mig överdragskläderna. Men i slutet av maj börjar det hända saker. Den 21 maj tog jag mig an en av de minst skräpiga rabatterna (då kan ni tänka er hur de andra ser ut) …

Så här såg den ut före …

Och efter, bilderna är tagna samma dag …

Den 18 maj kröp jag in bland buskarna mot grannen där jag har en massa nässlor växer. Det var äntligen dags för årets nässelsoppa …

En fördjupning om allt detta plus en massa annat går att läsa i inlägget ”Giltig frånvaro”.

Maj gick mot sitt slut. Den 31 maj skrev jag ett inlägg med rubriken Brytpunkt”. Trädgården hade nått en brytpunkt och gått från ful ankunge till en hyfsat snygg svan …

Så en annan eventuell brytpunkt. WordPress, där jag har min blogg, hade aviserat att alla skulle bli tvungna att använda en ny redigerare från 1 juni. Jag kände att jag inte ville börja lära mig en ny redigerare mitt i sommaren när jag tillbringade så lite tid som möjligt vid datorn så därför skrev jag i inlägget den 31 maj att om jag morgonen efter skulle vakna till en ny redigerare skulle jag göra ett blogguppehåll tills jag hade bättre med tid att lära mig den, kanske framåt hösten. Och med dom orden gick jag till sängs den 31 maj och vaknade till en ny månad, midsommarmånaden …

J U N I

Jag kollade att starta ett blogginlägg direkt på morgonen den 1 juni. Den gamla redigeraren var kvar som vanligt. Det hade blivit ett enormt liv bland användarna så dom sköt på datumet. Det kändes bra, då skulle ändringen troligen inte komma förrän framåt hösten och då skulle jag i lugn och ro kunna sätta mig in i den nya redigeraren. Det nya datumet var dock oklart men jag bekymrade mig inte speciellt mycket. Det fanns andra viktigare saker att tänka på.

Juni kom med mycket vackert i naturen. Vi tog långa promenader och åt goda måltider, antingen i uterummet, i trädgården eller på altanen. Sparris med hyvlad parmesan, rostade pinjenötter och balsamico var en favorit …

Vi njöt av stilla morgnar vid spegelblanka sjöar …

Naturen var nu en stor barnkammare …

Mer om denna ljuvliga försommartid går att läsa i mitt inlägg ”Innan försommar blir sommar”.

Junis dagar var varma och passerade i stilla mak, en efter en. Den 11 juni blommade mina rhododendron och azaleor som bäst …

Det var torrt och varmt och vi behövde regn. Det började varnas från kommunen att vi måste spara på vattnet för att undvika vattenbrist och ransonering …

Och så … den 15 och 16 juni hände det äntligen, det kom sammanlagt 30 mm regn …

Regnet bara försvann rätt ner i marken men vi och naturen var tacksamma för det lilla. Och värmen fortsatte. Och midsommar närmade sig. Det spåddes nu att bli den varmaste midsommaraftonen på 50 år. Vi brukar ha som tradition att åka till Taxinge slottscafé på midsommaraftonen och dricka kaffe och äta (alldeles för många) goda bakverk. Så blev det inte i år p.g.a. Covid-19. Men midsommar blev det, en lugn och behaglig men varm sådan. Om värmen och annat men märkligt nog inte så mycket om midsommar skrev jag i inlägget ”Så blev det midsommarafton år 2020”.

Att jag tycker om träd vet dom flesta som följt min blogg. Om träd och uppstamning av växter skrev jag den 25 juni i inlägget ”Jag gillar träd och att stamma upp”.

Det här året var rosbuskarna helt översållade med rosor. Otroligt vackra var dom. Surret av humlor och bin i rosenportalen var öronbedövande, på ett bra sätt …

Värmen förde med sig något annat. Överfulla badplatser med trafikkaos som följd. Att det härjade en pandemi märktes inte av. Men vi höll oss till våra promenader där det var glest med folk. I inlägget ”Promenader, galna rosor och lite annat” går att läsa mer om vad som hände i slutet av juni.

Och ivrigt sökande efter skuggiga platser lämnade vi denna rekordvarma månad och gick vidare in i högsommarmånaden …

J U L I

Junis värmebölja var ett minne blott. Redan i början av juli blev vädertypen en helt annan och jag skrev inlägget med den då passande rubriken ”En gråmulen dag i juli”.

Det började hända saker på odlingsfronten. Vi hade frossat i jordgubbar i juni och det fanns fortfarande många kvar som kunde förgylla gråvädret i juli …

Chili och paprika började nu mogna för fullt och de första inläggningarna var avklarade och stod i kylen …

Och trots att dagarna var kyliga och en pandemi var pågående så var juli som juli brukar vara. Rallarrosorna blommade i naturen …

Och rabattrosorna i trädgården …

Mitt gamla normalobjektiv till kameran hade krånglat länge och den 11 juli så kom det nya jag beställt. I mitten av månaden kom det lite sommarvärme igen och som vanligt var vi ute och promenerade. Morgnarna vid vatten var de stunder vi njöt mest av …

Om det nya objektivet och lite annat skrev jag i inlägget med rubriken ”Ett nedslag i sommaren”.

Den 28 juli skrev jag ett inlägg som inleddes med hur svårt det var att komma på rubriker. Rubriken på det inlägget blev till slut ”Pippi på rad, pärlemorfjäril och annat P-relaterat”

Alla dom där ”pippina på rad” såg vi en tidig söndagmorgon och jag undrade i mitt stilla sinne, när jag sett köbildningen, hur det skulle vara i rusningstid på måndagen …

Det andra ”P:et” i rubriken var pärlemorfjärilen som poserade så fint för mig där den satt på en av rabattens gula solbrudar …

Och på tal om fjärilar. På julis sista dag lyckades jag ta ett par bilder på en blåvinge. Det vet jag inte om jag kommer att lyckas med igen så även om inte bilden är den bästa så måste den allt få vara med i årskrönikan …

När juli gick mot sitt slut kunde jag konstatera att de första höstanemonerna i min ”anemonskog” utanför arbetsrummets fönster hade börjat slå ut …

Och med blommor som innehöll ordet ”höst” i namnet lämnade vi en julimånad som det här året dominerats av kyligt väder och tog oss an en betydligt varmare månad …

A U G U S T I

Den 1:a augusti skrev jag inlägget med rubriken ”På jakt efter (motiv)ation”. Den här tiden på året (skiftet juli/augusti) har jag ofta svårt att hitta fotomotiv och fotomotivation. Allt är liksom ”bara grönt” i naturen. Inte så många skiftningar och det känns som jag redan tagit alla årets sommarbilder. Men jag gjorde mitt bästa och även om några av bilderna är tagna den 31 juli så får dom vara med under augusti i årskrönikan.

Från början var min blogg enbart en trädgårdsblogg. Det är den inte längre, nu är den mer en natur och fotoblogg i allmänhet med inslag av trädgård. Men den 7 augusti hände det, jag skrev ett inlägg som enbart handlade om trädgård med den fyndiga rubriken ”Och nu blir det ett trädgårdsinlägg”. Från det inlägget är nedanstående bild hämtad. Den visar min sommarrudbeckia ‘Sahara’ som normalt är en ettårsväxt. Jag sådde och planterade den våren 2019 och i och med att vi hade en så mild vinter så övervintrade den och blev väldigt kraftig och fin sommaren 2020. Nu har jag täckt över den ordentligt med förhoppning om att den kommer att överleva även den här vintern. Vem vet, kanske kommer det att visa sig i den eventuella årskrönikan för år 2021.

Den 2 augusti besökte vi Tullgarn. En sådan där magiskt vacker dag. En dag jag inte kommit ihåg om jag inte jobbat med min årskrönika. Vinden var obefintlig, färgerna ljusa och lätta och luften var ljum. Jag tyckte om motivet i bilden nedan. Cykeln som står vid byggnaden med väggar i samma färg som det vackra böljande gräset. Mmm … den här dagen var det inga problem att hitta fotomotiv(ation).

Om besöket på Tullgarn och lite annat skrev jag i inlägget ”Bara några bilder och några ord” daterat den 14 augusti. Det inlägget inledde jag med följande ord …

”Just nu älskar jag augusti även om de senaste dagarna varit lite för varma. Men morgnarna har varit daggfriska och kvällarna skönt ljumma. Jag sover än så länge gott om nätterna. Stiger upp 05:30 och tar en tur till uterum, altan och trädgård. Vattnar alla blommor så det momentet är klart. Häpnar över tomaterna som hänger där i stora klasar och mognar mer och mer för var dag som går”

Om juli blev kylslagen så blev augusti desto varmare. Men det var som sagt bra för tomaterna som häpet stannat upp och satt mognaden på vänt under kalla juli.

Något resande har det ju inte blivit det här året. Men några små utflykter utanför länsgränsen blev det i augusti. Den 3 augusti besökte vi Östergötlands län där målet var Vadstena. På väg dit stannade vi på rastplatsen Svartån för att äta vår medhavda lunch …

Vi åkte vidare mot Vadstena och gick där i några timmar i staden och längs Vätterns strand. Insöp sommaren och atmosfären innan vi vände hemåt igen …

Mer om den utflykten går att läsa i inlägget ”Besök utanför länsgränsen – Östergötlands län”.

Nu hade vi fått blodad tand. Vi drog till med ett län till medan vi ändå var i farten. Den här gången blev det grannlänet, Södermanlands län. Bland annat åt vi lunch på Kafé Klavér som ligger vid Hedlandet utanför Mariefred och med en fantastisk utsikt över Gripsholms slott …

Den 8 augusti blev det ett besök hos bror och svägerska i Eskilstuna och innan vi kom dit tog vi en promenad i naturreservatet Kronskogen-Stenby …

… och den 14 augusti blev det ett besök i Trosa …

Mer om dom utflykterna går att läsa i inlägget ”Besök utanför länsgränsen – Södermanlands län”.

Den 22 augusti fick jag en snilleblixt. Jag fick för mig att jag skulle beskriva varje månad i ett inlägg som skulle heta ”Vad xxxxxx kan vara” där då xxxxxx skulle bytas ut med namnet på aktuell månad. Och jag började glatt med augusti och tyckte det var jättekul. Men Lucy hon bara skrattade åt mig och sa: ”ja, ja, du matte. Det där kommer du inte att orka hålla på med”. Men jag hävdade att det skulle jag visst. Vem som fick rätt visar sig senare i årskrönikan.

Mina filosofiska tankar om augusti går att läsa om i inlägget ”Vad augusti kan vara”.

Den 31 augusti skrev jag inlägget ”Och så vände vädret”. Det kom lite regn (med betoning på lite dock) och den tryckande värmen gav med sig. Den 30 augusti promenerade vi vid Taxinge och då var luften så där frisk och skön så att vi inte ville åka därifrån. Den 31 augusti däremot tog nordan i ordentligt och det började kännas som om hösten kanske ändå låg och väntade inte alltför långt bort. Så med tröja och jacka lämnade vi en augustimånad som varit ovanligt varm och hälsade välkommen till …

S E P T E M B E R

Septembers första dag brann himmelen. Jag stod i köket och fotograferade lyktstolpen utanför fönstret och lyckades få med ett flygplan. En ovanlig bild pandemiåret 2020 med tanke på hur mycket flygtrafiken minskat …

September är en hektisk tid hos mig för då pågår skördandet av främst tomater, chili och paprika. Tomater var det rekordskörd av i år … också ska jag väl säga för det var nog lika stor skörd förra året. Om det och lite annat skrev jag i inlägget ”Några septemberbilder från trädgården”.

I juli skrev jag om att mina höstanemoner börjat blomma utanför fönstret till arbetsrummet. Nu blommade dom ordentligt tillsammans med blå aster och vidjehortensian ‘Annabelle’ som innan den slagit ut har en limegrön färg. En härlig färgkombination …

Den 7 september vaknade vi till dimma och tog morgonpromenaden vid Tveta. Kyrkan låg där insvept i den mjuka dimman …

Allén vid Tveta kyrka är alltid vacker men extra vacker var den just den här morgonen då dimman var som guld …

Vi hade nu flyttat in från altanen och åt nu våra måltider i uterummet.Ibland blev det pizza och i september prövade vi att dela upp pizzadegen och ha olika toppings. Jättegott blev det och det har vi fortsatt med, hittar på nya toppings och en vegetarisk variant har blivit en favorit, dock inte med på bilden nedan …

Dygnet den 16 – 17 september drog de första hårda höstvindarna in …

Den 20 september skrev jag inlägget om ”Vad september kan vara”.

Pandemin fortsatte. Det hade lugnat ner sig över sommaren men nu började kurvorna peka uppåt igen även om det än så länge var relativt lugnt på sjukhusen. Men det började komma oroväckande rapporter från övriga världen. Var det den andra vågen som kommit och även var på väg till oss?

Den 27 september fångade jag en ”Trädgård i ljuvt höstförfall” och en av bilderna i det inlägget visade gränslandet mellan sommar och höst. En rufsig rosa ros som blommade med eldiga höstfärger i bakgrunden …

September gick mot sitt slut. Det här året var färgerna extra eldiga. Det hade varit en del kalla nätter som hjälpt till med färgläggningen i naturen.

På septembers sista dag skrev jag inlägget ”Farväl september 2020”.
Och med en färgskala i gult och rött lämnade vi september bakom oss och tog oss an nästa höstmånad …

O K T O B E R

Och så hände det då. Det som vi som bloggar på WordPress trodde skulle hända redan den 1 juni. När jag skulle starta ett nytt inlägg den 3 oktober så åkte hjärtat upp i halsgropen för nu var den gamla trygga världen borta. Nu slussades jag in i en helt främmande och okänd värld. Men nu var det höst och jag hade bättre tid att lära mig den nya så jag skrev inlägget ”Block editor – nu ska jag vara positiv”, där jag försökte peppa alla som, liksom jag, fått hjärtat i halsgropen vid start av ett nytt inlägg. Tillsammans skulle vi nog lösa detta. Och i nödfall gick det fortfarande att nå den gamla editorn via en bakväg som jag också tipsade om i det inlägget.

Den 4 oktober skrev jag inlägget ”Blockredigeraren – Första testen” där jag skrev om lite tips för andra att ta del av. Visst var det lite knöligt i början men jag lärde mig grunderna snabbt och nu använder jag bara den nya redigeraren då jag vet att den gamla så småningom kommer att försvinna. Och med det lämnar jag blockredigeraren och går vidare i höstmånaden oktober …

Den 5 oktober (två dagar innan Birgittas namnsdag) fick vi riktig brittsommarvärme. Vi tog vår lunchpromenad vid Telge hus, en gammal slottsruin där bara grunden finns kvar. Det var en helt ljuvlig dag och det var verkligen sommar i luften …

Den här dagen var verkligen en ljusglimt i tillvaron och mer från den dagen finns i inlägget ”Ljusglimtar i oktober”.

Nu var en intensiv tid. Jag var tvungen att avsluta skördesäsongen och även få ordning i trädgården innan frosten kom. Skörden blev som sagt enorm och får representeras av en bild på mina chili ‘Jamaican Bell’ som efter skörd räknades till 129 st …

Vad jag gjort med 129 ‘Jamaican Bell’? Jo, dels har jag ostfyllt och lagt i frysen. Jag har fryst en del hela (men urkärnade) för att ha i grytor och annat och … jag hittade på en blogg ett recept på marmelad gjord på just ‘Jamaican Bell’ och röd paprika. Det prövade jag och det blev väldigt, väldigt gott. Mer om denna bråda tid och lite annat går att läsa i inlägget ”Skördefinal, trädgårdsavslut och en liten bloggpaus”.

Oktobers dagar försvann en efter en precis som löven på många träd …

Stränderna låg tomma och öde …

Och vågorna vid strandkanten var inte den enda vågen vi tänkte på nu, för nu hade den andra vågen av pandemin dragit in, först lite lätt för att sedan öka mer och mer.

Natten mot den 13 oktober kom de första minusgraderna och den 25 oktober skrev jag inlägget ”Vad oktober kan vara”. En av bilderna i det inlägget var på en björk som lyste av solljus medan allt annat låg i skugga. En symbol för att det finns ljus i mörkret …

Den 30 oktober drog det in dimma. Men inte en grå, trist och tung dimma utan en ljus och lätt. Mina favoritmotiv den här dagen blev ett par bilder jag tog vid strandkanten.

Mer bilder från den dagen finns i inlägget ”Med dimman som sällskap”.

Den 31 oktober var det Alla helgons dag och vi besökte kyrkogårdarna för gravsmyckning och ljuständning och för att minnas våra nära och kära.

Och med många brinnande ljus lämnade vi oktober bakom oss och tog oss an …

N O V E M B E R

Det var november och mitt första inlägg skrev jag inte förrän den 12:e. Inläggets titel var ”Dags för ett beslut” och inleddes med följande ord:

”Bloggandet har gått i stå och så kan det ju inte vara. Fast jag får skylla mig själv. Fick i augusti den idiotiska (känns det nu som) idén att skriva ett blogginlägg om ”vad varje månad kunde vara”. I augusti kändes idén ny och fräsch och faktiskt jätterolig att hålla på med. I september hade både idén och jag tappat spänst och i oktober kändes den bara jobbig”

Jaha, så gick det med det. Jag orkade inte fullfölja vilket kändes lite vemodigt men samtidigt som en lättnad. Lucy som skrattade åt mattes idé fick rätt och matte fick fel. Men även om hon skrattade då så tittade hon nu lite medlidsamt på mig nu och sa … ”det ordnar sig matte, du hittar säkert massor med annat att skriva om”. Och visst gjorde jag det …

Den 3 november var det presidentval i USA. En vinnare är utropad och det är inte den sittande presidenten. Han blev lite Trumpen och verkar inte vilja ge upp under denna årskrönika. När det blir får Biden, förlåt tiden utvisa.

Den 5 november var en solig och fin dag och jag hade kameran med mig på lunchpromenaden som skedde i närområdet. Om den dagen skrev jag i inlägget ”Inget speciellt alls”. I årskrönikans tillbakablick på april hade jag en bild på hur Ginkgo-trädets blad började slå ut. Nu hade dom gulnat och skulle snart falla av …

Den 6 och 7 november var två fina dagar och om dom skrev jag i inlägget ”Ett par fina novemberdagar”. Den 6 november promenerade vi vid Bommersvik och jag upplevde en skön och meditativ stund vid strandkanten medan mörkret sänkte sig …

Och den 7 november upplevde vi en helt vindstilla dag (vilket är ovanligt) vid Tullgarns slott …

Den 17 november fick jag äntligen klart i trädgården inför vintern. Det hade suttit långt inne trots att jag hade all tid i världen, eller kanske just därför. Men det var nu en fröjd att se en gräsmatta som var helt utan löv …

Löven låg nu som vintertäckning i alla rabatter. I uterummet hade min vita kamelia börjat blomma, rekordtidigt. Kameliorna ska inte blomma förrän tidigast i februari. Men visst var jag glad åt den och i skrivande stund fortsätter den att producera blomma efter blomma även om en del knoppar faller av innan dom helt slagit ut. Förmodligen beroende på att det är så pass mörkt den här tiden på året …

På tv körde dom nu ”Hela Sverige bakar” och jag mindes naturligtvis försommartiden då dom var på Taxinge och spelade in det. Nu var där tomt till höger om det lilla huset där tältet stått. Jag hoppas att dom kommer dit nästa försommar igen. Och att allt är annorlunda då …

Den 17 november när jag skrev inlägget hade det varit 15 grader varmt. Dagen efter skulle det slå om till betydligt kallare väder. Men vinterdäcken var på så skulle det komma snö så gjorde det inget. Men jag kan avslöja att det gjorde det inte, det blev bara regn.

Den 27 november köpte jag fyra amaryllis och 6 hyacinter på Blomsterlandet. Vi var där en halvtimme efter öppning och det gick hur bra som helst. Dom som hängt på låset var redan klara och hade lämnat affären och dom som var sena hade inte dykt upp. Jag ställde alla inköp i uterummet så att dom inte skulle blomma för tidigt.

Den 29 november var det söndag och det var första advent. Jag tog fram ljusstakar och stjärnor dagen innan och ytterligare ett par dagar innan hade vi bakat lussekatter. Kände inte den där riktiga glädjen för att pynta inför advent och jul men ska erkänna att när det var klart så kändes det ändå rätt bra. Och på första advent föll det dessutom lite snöflingor … även om det inte blev något av dom. Men lite fint var det ändå …

Och med det första adventsljuset som brann och snöflingor på näthinnan lämnade vi november och gick in i julmånaden …

D E C E M B E R

December blev en mörk månad på flera sätt. Covid-19-fallen blev fler och fler, dödstalen ökade och som om det inte var nog så orkade inte heller solen att ta sig igenom det grå molntäcket. Jag kollade 10-dygnsprognoserna och den enda symbolen, för att visa vädret, var ett mörkt moln. Lamporna tände vi direkt när vi gick upp och dom lyste tills vi gick och la oss. Det pratades om soltimmar och dom var 0,0.

Trots mörkret var vi ute på promenader 3 ggr per dag. Det är en stor fördel med att ha hund, man kommer verkligen ut i alla väder. En stor del av december gick utan att jag tog en enda bild. Den 6 december var det andra advent och jag skrev inlägget ”Var i hela världen är dagsljuset?”. Och även om bilderna i det inlägget är tagna i november så får dom vara med i decemberdelen av årskrönikan då texten handlar om december.

Den 8 december skrev jag inlägget ”Bloggproblem”. Jag fick tillfälligt gå tillbaka till den gamla redigeraren då det blivit problem med att publicera inlägg i den nya redigeraren. Några dagar senare fick jag en kommentar från en bloggvän (som haft samma problem) att det nu fungerade hos henne. Prövade att skriva ett inlägg och såg att allt även hos mig verkade vara tillbaka till det normala igen. Inlägget fick rubriken ”Nu håller jag tummarna”. Och i skrivande stund fungerar det fortfarande.

Det blev den 13 december och jag tittade på Luciamorgon på tv. Det var från Jukkasjärvi, inspelat utomhus och fantastiskt stämningsfullt och fint. En av de finaste Luciamorgnarna på tv tyckte jag.

Den 16 december upptäckte jag att ännu en kamelia börjat blomma. Det var min rödvita. Den brukar ibland börja blomma tidigt men det här var rekord även för den …

Den 19 december hände det äntligen. Solen bröt fram och vi fick lite efterlängtat dagsljus. Vi åkte ut till Taxinge och jag tog en bild över vyn vid ångbåtsbryggan, den vyn som så ofta förekommer i mina bilder …

Den lågt stående decembersolen förvandlade vattnet till guld …

Fler bilder från den dagen plus lite annat finns i inlägget ”Äntligen blev det lite dagsljus”.

Dagen efter, den 20 december, var det som vanligt igen, d.v.s. mulet. Det var också den fjärde advent och julen närmade sig men först skulle vi passera vintersolståndet, den 21 december. Jag tror aldrig jag läst på så många ställen som i år om hur alla längtade efter den här dagen, dagen då mörkret stannar upp och vi vänder mot ljusare tider.

Det blev julafton även detta år. Och vi vaknade till en gnistrande morgon med rimfrost och 6 grader kallt. Återigen njöt vi av ljuset, det hett efterlängtade. I trädgården fick vissnade växter nytt liv av solens livgivande strålar …

Eftermiddagspromenaden tog vi vid Taxinge där slottet lyste som guld i den lågt stående solen …

Det må se lugnt och stilla ut med det solbelysta slottet men i själva verket hade det börjat blåsa en kall nordan och vandringen längs Mälarens vatten var kylslagen, för att inte säga mycket kylslagen …

Det blev inledningen på en blåsig period. Rimfrosten försvann och det blev gråväder igen. Den 28:e blåste det rejält och även den 29:e. Men det var sydliga eller sydostliga vindar och därför inte speciellt kallt. Den 30:e var det vindstilla igen.

Jag börjar närma mig slutet av denna långa årskrönika. Det är nyårsafton 2020. Jag började med att skriva om alla smällare och raketer som var julen 2019 och inledningen av 2020. Och jag kan bara säga att det har varit precis samma problem det här året. Det startade i början av december och sedan veckan innan jul har det skjutits i princip i ett kör från sen eftermiddag och långt in på nätterna. Natten mot julafton cirkulerade en polishelikopter över vårt bostadsområde då dom slängt in fyrverkerier genom ett fönster. Men imorse såg jag en glädjande nyhet i tidningen …

”Stora mängder av fyrverkerier togs i beslag vid razzia. Beslaget innehöll runt 2000 fyrverkeritårtor samt en mängd andra fyrverkerier. Två män greps under natten mot onsdag och sitter nu anhållna misstänkta för grovt häleri och grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor”

Inte vet jag om det var gripandet och beslaget som gjort det men natten till nyårsafton var första natten sedan veckan innan jul som dom inte skjutit av mänger med fyrverkerier under nattimmarna (dom brukar starta vid 00:30 och de sista salvorna brukar komma vid 01:30). Ikväll kommer det att skjutas men vi är förberedda. Vi kommer att åka iväg till en ”fredad zon” och gå med vår skotträdda hund. Dels på eftermiddagen och sedan en tidig kvällspromenad. Sedan kommer vi att barrikadera oss inomhus, spela musik och vid midnatt, när det skjuts som värst kommer vi att sätta oss i tv-rummet i källaren och tita på en musikfilm, allt för att försöka dölja ljudet av fyrverkerier och smällare. Vi kommer att sakna en kär gäst som vi brukar fira nyår med men hoppas att vi kommer att kunna fira tillsammans nästa år igen ❤

År 2020 går mot sitt slut och nu ser vi framåt mot ett betydligt bättre och ljusare år, 2021!

GOTT NYTT ÅR till er som orkat läsa ända hit 🙂 Nu lägger vi det här året bakom oss och inväntar ljusare tider!

Detta inlägg publicerades i Årskrönika, Årsresumé, Nyårskrönika. Bokmärk permalänken.

57 kommentarer till Årskrönika 2020

  1. Anki skriver:

    En lång, men väldigt trevlig årskrönika – och jodå jag har läst allt … ja inte alla länkar, men allt annat 🙂
    En härlig balans mellan ord och bilder – och vilka bilder sen! Fantastiska som alltid! Din trädgård ter sig som en dröm för mig … som visserligen älskar blommor och annat som finns där, men är alldeles för lat.
    Det har varit så roligt att lära känna dig genom vårt bloggande – och nu börjar ett nytt år och såklart fortsätter vi ses även då!
    Önskar dig, maken och finaste Lucy en fin nyårsafton (och hoppas det inte blir för mycket smällande!)
    Gott slut … och Gott Nytt ÅR!
    Kram

    • Anita skriver:

      Tack Anki! Tänk att du orkade läsa 🙂
      Min trädgård har varit mycket finare förr. Nu börjar jag också bli lat. Men det som är fördelen är att jag har grunden lagd och behöver egentligen bara rensa den en gång på våren, sedan håller den sig. Jag. har ju också mest buskar och perenner så jag har en grundstomme där också. Den fungerar mest som en tillflyktsort för mina älskade vänner i naturen, fåglar och insekter. Rådjuren gillar att räkna sig dit men dom får gärna stanna i skogen.
      Nu får vi se framåt mot ett nytt år. Nyårsafton blev jobbig, liksom nyårsdagen. Ingen sömn pga skjutande och Lucy har inte ätit på två dagar. Men jag vet att hon så småningom kommer att slappna av och komma in i sina vanliga gängor igen. Tills dess ger vi henne så mycket gos, värme och kärlek som vi bara kan.

      Kram och tack och God fortsättning på 2021!

  2. Kristina Skoglund skriver:

    Tack för det gångna året, trevlig årskrönika. Gott Nytt År. Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Kristina och en riktigt god fortsättning på det nya året till dig! Ett år vi hoppas blir riktigt bra!

      Kram Anita

  3. Marit skriver:

    Hej Anita!

    Jeg er helt stum her jeg sitter. Du tar så mange fine bilder at jeg vet ikke hvem som er vakrest av de. Camellia, clivia og naturbilder er helt klart blant favorittene. Det er et stort arbeide du nedlegger i din årskrønike, og det er jo vi lesere som nyter godt av det 🙂
    Takk for alle de fine bildene! Lucy er veldig søt bestandig.

    Jeg ønsker deg et riktig godt nytt år, og vi må håpe at 2021 blir et bedre år enn det forrige.
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Hej Marit och stort tack för dina fina ord! Mina årskrönikor är ju mer som en årsbok. Men det är så roligt att ha dom att gå tillbaka till och om någon annan också kan ha glädje av dom är det ju bara kul 🙂
      Mina kamelior fortsätter att blomma för fullt. Lite orolig är jag för att dom ska komma ”ur fas” men dom brukar väl kunna klara sånt. Fattas nu bara att clivian börjar blomma i förtid också 🙂

      Önskar dig en God fortsättning på 2021! Ett år vi hoppas ska bli ett bra år!

      Kram Anita

  4. Märtha skriver:

    Oj, så långt och så trevligt! Jag skriver inga krönikor, min blogg är en sån sallad att en krönika skulle bli – en oätlig sallad. Idag har jag städat undan dahliarötter och lite annat, Bernt systematiserar sina nyinköpta chilifrön och börjar så inom kort, så han behöver utrymmet som jag hittills brett ut mig på. Idag fick vi en av våra finska trädgårdstidningar, där är sex sidor om chili – Bernts odlingar. Vi hoppas på ett trevligt år utan virus men med många trevligheter! Och många blogginlägg… Skall äta frysta blåbär vid tolvslaget, kanske hoppa från en stol…. Mera i mitt inlägg av idag! Ha det bra!

    • Anita skriver:

      Tack så mycket Märtha!
      Log lite när jag läste din beskrivning om din blogg, en sallad. Jag kan säga att jag tycker det är en väldigt god sallad som jag inte vill vara utan. Men jag förstår att det skulle bli ett gigantiskt jobb att få ihop en årskrönika.
      Oj, ja just det, det börjar bli dags för chilisådd av de sorter som behöver lite tid på sig. Jag har ju mest C annuum och C baccatum så jag kan vänta lite.
      Och jag håller med. Nu hoppas vi på ett trevligt år utan virus och med många trevligheter. Jag längtar ju efter att kanske få sjunga i kören igen men det lär ta ett tag.
      Jag hoppas blåbären smakade bra och att du klarade av hoppet från stolen/pallen!

      Ha nu en God fortsättning på 2021! Vi ses!

  5. Blomsterbönan skriver:

    Trevlig sammanfattning av ett märkligt år! Jag tror att jag hittade din blogg nånstans i september, kul att se från början av året.

    Trodde inte det skulle bli nåt mer tråk i år meeeen idag fick min goda vän Anna och hela familjen positivt svar på covidtesten. Dottern har fått med sig hem från jobbet i charken på en stor matkedja. De mår än så länge okej och vi hoppas det fortsätter så! Morgonkaffet var dock det tråkigaste hon druckit ty det smakade ingenting!

    Vi börjar det nya året imorgon med att fira Milles födelsedag, tolv år blir han, hjärtat!

    Lucy verkar vara en förståndig tjej som känner sin matte, otroligt fint leende!

    Igår sköt våra jägare ett gigantiskt vildsvin bakom vårt hus. En granne som har tre hundar skickade ett sms och undrade om jag visste vad det var för idiot på gatan som börjat skjuta raketer, hon vet att jag avskyr smällare. Hon blev väldigt glad att höra att det var jägarna och att vi har en galt mindre i Solberga ! 🙂

    Gott nytt år från en antismällarperson! Jag har lagt en stororder hos Impecta idag, längtar!

    • Anita skriver:

      Ja men tack så jättemycket!
      Jo, det var någonstans i höstas du hittade till mig. Det var så trevligt. Undrar om du inte sett mina kommentarer hos Lena och hittade hit via hennes blogg. Väldigt roligt tycker jag.

      Så tråkigt med din goda vän med familj. Men jag hoppas dom får en mild variant och är på bättringsvägen nu. Har hört det där om just kaffet från flera håll av dom som haft Covid.

      Så Mille fyller år den 1 januari. Grattis till honom. Lucy fyller också snart år, den 7 januari och hon fyller då 10. Och hon förstår sin matte väldigt väl 🙂

      Men oj, kan tänka mig att det lät en del när jägarna var ute. Och det var väl skönt att få en galt mindre. Dom gör ju en hel del skada dom där grisarna.

      Nu väntar jag bara på att smällandet ska ta slut så jag och Lucy kan få sova igen på nätterna och Lucy kan börja äta igen. När hon är orolig och hela tiden går och lyssnar har hon inte ro att äta. Inatt var det ett elände trots att nyårsafton passerat … dom borde ju smällt av allt snart kan man tycka. De sista salvorna kom vid 4-tiden natten mot lördag. Får se hur det blir natten mot söndag … och nästa natt … Pust!

      Men … nu ser vi framåt! God fortsättning på 2021. Lucy sänder en extra hälsning till Mille!

      • Blomsterbönan skriver:

        Jag hittade till dig via Lenas blogg och till henne genom min akvarellmålande faster.

        Jag lider med Lucy och er, Mille är stendöv och ibland är det en fördel men det är jag som avskyr raketer ändå.

        • Anita skriver:

          Lucy har precis ätit upp sitt morgonmål, lilla gumman. Matte blev så lycklig. Nu ska vi strax gå t i slasket och hoppas att det inte hinner smälla.

          • Blomsterbönan skriver:

            Toppen! Skönt att höra!

            • Blomsterbönan skriver:

              Grattis Lucy på födelsedagen hälsar Mille! Hoppas du fått något härligt tuggben!

            • Anita skriver:

              Tack Mille 🙂 Jag fick en stor skiva av min favoritskinka av matte och husse. Och så har vi gosat jättemycket, fast det gör vi jämt 🙂
              Hälsningar Lucy

  6. Znogge skriver:

    Vilken lång årskrönika så den förstår jag att du har behövt arbeta mycket med. Hur som helst så var det väldigt trevlig läsning och jag läste allt, till och med några av länkarna. Vilken fin trädgård ni har och jag förstår att du har ett brinnande intresse för trädgårdsarbete. Dessutom så bjuder du på många vackra bilder i din krönika. Den som jag fastnade mest för var en alldeles i början med det vackra ljusfenomenet. Det borde bådat gott men så blev det ändå ett så märkligt år.

    Hoppas att er nyårsafton ska bli dräglig. Vi har tyvärr ingen källare vilket är synd men vi kör på neddragna persienner och musik vi med. Dessutom planeras promenaderna noga och så hoppas vi på att det blir så lugnt som det bara kan.

    Gott slut och på återhörande nästa år!

    Kram

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket. Jag är imponerad att du orkade igenom den och till och med läste en del av länkarna. Det är mycket jobb med krönikan men den fungerar ju lite som en årsbok och vi går tillbaka och läser om olika år då och då. Man har ju en tendens att glömma. Fast 2020 tror jag inte vi kommer att glömma i första taget.

      Trädgården har jag jobbat upp under många år så det bästa med den nu är att den i princip sköter sig själv. Rensar en gång i maj och sedan håller den sig. Buskar och perenner får lite gödning och sedan gör dom sitt jobb 🙂 Egentligen är vårt uterum mitt favoritrum då jag kan vara där i stort sätt hela året. Det är som en blommande oas, till och med nu om än sparsammare. Och så är det så praktisk för det går även att använda som skafferi under vintern 🙂

      Nyårsafton blev ett elände och tyvärr har det fortsatt. Jag är jättetrött, har i princip inte sovit mer än ett par timmar per natt de senaste dygnen. Inatt kom de sista ”skottsalvorna” vid 4-tiden. Man borde ju tycka att dom borde skjutit slut på allt snart men det bara fortsätter.

      Men … nu ser vi framåt mot ett nytt mycket bättre år. Är glad att jag hittade din blogg, eller du hittade väl min först … via Bosse. God fortsättning på 2021!

      Kram

      • Znogge skriver:

        Usch så jobbigt med allt smällande hos er. Här var det intensivt vid tolvslaget men sedan så blev det helt tyst och har fortsatt så. Jag säger det samma. Det var via Bosse där du dök upp och svarade så jag blev nyfiken. Lite spännande vem man tävlar mot.

        God fortsättning och kram

  7. Gunnel skriver:

    En mycket trevlig årskrönika och med otroligt fina bilder. Du har en väldigt tjusig trädgård. Nu fick jag lite idéer om hur jag ska ändra om hos mig. Det har trots allt hänt en hel del detta året och allt har inte varit negativt. Nu hoppas vi klart på ett nytt gladare och friskare år. Jag önskar er ett Gott Nytt År med minimalt med smällande. Kram

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Gunnel! Jag är glad att du orkade läsa min digra årskrönika.

      Så roligt om jag inspirerat till lite trädgårdsidéer hos dig. Jag har fått en bra grundstomme i min trädgård. Nu behöver jag mest underhålla den genom att gödsla och rensa rabatterna. Sedan sköter den sig själv. Perfekt tycker jag. Den är nog egentligen finast på försommaren och början av juli. Men … den duger rätt bra i övrigt också. Och så har jag ju mitt ätbara som är så härligt att gå ut och skörda för att sedan använda i matlagningen.

      Och visst händer det alltid en del positiva saker, även ett år som det vi just lämnat. Men vi ser nu fram mot ett bra år! När det gäller smällande så har det varit långt från minimalt, tyvärr. Och det fortsätter nätterna igenom. Natten mot idag (lördag) kom sista ”salvan” vid 4-tiden. Men … ju längre fram vi kommer i januari, ju färre smällare och fyrverkerier ska dom väl ändå ha kvar.

      En God fortsättning på 2021 till dig och de dina!

      Kram

  8. Tack för den fina årskrönikan. Vackra och stämningsfulla bilder som vanligt. Jag hoppas Lucy klarar alla fyrverkerier, det är jobbigt för många djur.
    Kram
    GOTT NYTT ÅR!

    • Anita skriver:

      Tack själv för det här året Annemor!
      Både Lucy och jag har det just nu jättejobbigt för skjutandet fortsätter nätterna igenom. Så det blir minimalt med sömn för oss båda. Men, någon gång ska det väl ta slut hoppas jag. Och som du säger, jag lider med alla djur i naturen. Dom har ingen som kan lugna och trösta dom.

      En god fortsättning på 2021 till dig och dina kära!

  9. Anni skriver:

    Det är tur att du tar så fantastiska foton så att jag kan blunda mig förbi texterna om pandemin.
    Nej, jag läser dem också, men jag njuter mer av bilderna. Såklart.
    Stannar i din rosa kameliahimmel och drömmer om ett riktigt bra 2021 för oss alla. Det här eländes2020 kunde jag ha varit utan.
    Kramar och tack för alla vackra ord och foton ❤

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Anni ❤
      Jo jag förstår att du njuter mer av bilderna än pandemitexten. Tyvärr är den ju en del av året så den var tvungen att få vara med. Men jag hoppas på positivare ord i nästa årskrönika. Men sånt vet man ju aldrig. Det jag vet är i varje fall att det har blivit ett nytt år. 2020 är lagt till handlingarna. Och nu håller vi alla tummar för att det kommer att bli ett bra år, i varje fall så småningom.

      Kramar till dig också! Och en god fortsättning på det nya året, 2021!

  10. Ulla skriver:

    Digert arbete, skriver du, ja, det förstår jag att det måste vara för att få ihop en sådan lång och gedigen årskrönika. Och, jag har läst hela, men jag är inte säker på att jag kommer ihåg allt jag läser 🙂 Jag fokuserar på dina härliga bilder i stället. Bilden på rosorna är ljuvlig! Och alla övriga blomsterbilder, blåsipporna t.ex. Inte utan att man längtar till våren nu och, fram för allt, till ett bättre år. Och jag önskar dig ett riktigt Gott Nytt 2021 och ett Gott slut på detta gamla år!
    Kram Ulla

    • Anita skriver:

      Ha, ha, menar du att du inte kommer ihåg det du läst i min ”lilla” krönika 🙂 Nej skämt åsido, jag är imponerad att du ens orkade igenom den. Gör den ju mycket för mig/oss, vi går då och då tillbaka och läser i årskrönikorna för de olika åren. Fungerar som en årsbok.
      Javisst är det väl något speciellt med blåsippor. Jag bara måste ut och slänga mig raklång i blåsippsbackarna varje år. Och extra glad är jag att jag med nöd och näppe lyckades fånga en blåvinge på bild. Hoppas på fler fjärilsbilder i år.

      Nu har vi lagt det gamla året till handlingarna och nu ser vi fram mot ett bättre år, 2021! Hoppas vi kan ta många fotopromenader!

      God fortsättning på 2021 Ulla!
      Kram Anita

  11. walkaboutsweden skriver:

    Bilderna Anita…b i l d e r n a !!!
    Som jag sagt förut – du är grym med kameran.
    Har en favorit, den där med de böljande kullarna och M-skylten. Som en tavla. ♥

    Önskar dig ett riktigt Gott Nytt År!
    Kram/Barbro

    • Anita skriver:

      Barbro! Stort tack till dig för dina fina ord, blir så glad ❤

      Roligt att du gillar de böljande kullarna. En av mina favoriter också, därför plockade jag ut den till årskrönikan.

      Nu ser vi fram mot ett nytt år då vi får ge oss ut med kamerorna igen. Längtar efter dina promenader i stad och natur.

      Ha nu en riktigt god fortsättning på 2021!
      Kram Anita

  12. Kally skriver:

    “For last year’s words belong to last year’s language and next year’s words await another voice.” – T.S. Eliot

    Wishing every day of the new year to be filled with success, happiness, and prosperity for you. Happy New Year.

  13. Agneta Hallberg skriver:

    Trevligt med årskrönika. Många vackra foton. Tittar in för att önska dig ett riktigt Gott Nytt År 2021. Vi hoppas alla att det ska bli bättre än det förra. Kram!

    • Anita skriver:

      Tack Agneta! Alltid så trevligt när du tittar in! Och jag önskar dig naturligtvis detsamma. Nu lägger vi 2020 till handlingarna och ser fram mot ett bra år, 2021°

      Kram Anita

  14. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Härliga bilder och en bra sammanfattning av 2020. Vi får kämpa ett tag till tills allt blir lite normalare. 2021 kommer att bli ett bra år.
    Önskar dig ett riktigt Gott Nytt År!
    Kram, Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika!
      Tack så mycket för fina ord! Ja vi får fortsätta att kämpa men ändå, 2021 hoppas vi blir året då det så småningom vänder. Vi får njuta av naturen och våra blommor och allt som vi odlar för att ha i matlagningen. Tänk när vi kan gå ut och plocka in sallad till lunchen, eller äta första solmogna tomaten.

      En riktigt God fortsättning på 2021 till dig!
      Kram Anita

  15. Bra idé med en årskrönika, men jag förstår att det tar mycket tid. Men man glömmer ju fort. En blogg är toppen för allt man vill spara, jag skriver in bra recept så behöver jag inte söka i receptpärmar när jag ska laga nåt. Fin rudbeckia, den ska jag beställa frö till, blir trevliga höstbuketter. Önskar dig ett bra år med många fina fototillfällen och ett år med en frisk omvärld. Sköt om dig så länge/Monica

    • Anita skriver:

      Tack Monica. Jo, det tar mycket tid men jag är så glad att jag har mina årskrönikor. Det kommer många aha-upplevelser när jag går tillbaka t.ex. 5-6 år i tiden och läser om vad som hände då.
      Och det där med recept. Jag har faktiskt gjort marmeladen på Jamaican Bell som du hade på din blogg. Den blev verkligen jättegod. Det enda var att jag inte hade tillräckligt med äppelcidervinäger hemma så den blev lite för tjock. Men smaken blev jättegod. Nästa år ska jag följa receptet till punkt och pricka 🙂
      Och rudbeckian ‘Sahara’ kan jag rekommendera. Den kommer i blandade färger och kan som sagt, om man har tur övervintra.

      God fortsättning på 2021!
      Anita

  16. Rosor och ruiner skriver:

    Lång men fin sammanfattning av året som gått, och dina bilder är ju som vanligt fantastiska! Så gla att jag hittat din blogg!
    Hoppas det gick bra med vovven på kvällen! Min Stina som jag hade förut var ju också skotträdd, vi firade alltid hemma och fick göra en del arrangemang för att minska det onda… MIna katter bryr sig inte speciellt, de såg lite undrande ut bara men irrade inte omkring eller gömde sig.
    Önskar dig ett riktigt Gott nytt år!
    Kram Gunilla

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Gunilla! Jag är så glad att jag hittat din blogg också!
      Det har och är fortfarande väldigt jobbigt med alla fyrverkerier och smällare. Det bara fortsätter och Lucy vill inte ens äta. Det är likadant varje år men vi vet ju att hon så småningom blir så hungrig att hon äter igen och då brukar hon komma in i de vanliga matvanorna. Nu går jag bara och väntar på att det eländiga smällandet ska sluta. Inatt kom de sista ”skottsalvorna” vid 4-tiden … pust. Det verkar finnas ett obegränsat lager av illegala smällare och fyrverkerier. Skönt att dina katter inte verkar bry sig i varje fall. Katter tror jag generellt sätt inte är lika rädda som hundar kan vara.
      Och precis som jag skrev det här så började Lucy äta sin mat. Inte allt men en stor del av morgonens portion. Jätteskönt!

      Nu ser vi fram mot ett bra 2021! God fortsättning på det nya året till dig!
      Kram Anita

  17. Lollo skriver:

    Oj, så duktig du har varit! Härligt att du orkar få till en sådan här årssammanställning.

    Jag gör något liknande, men inte på bloggen. Min sammanställning blir i word-dokument som jag döper årsvis. Har jag varit riktigt duktig under året så har jag uppdaterat dokumentet kontinuerligt, och då blir det inte så jobbigt att göra sammanställningen från mina analoga dagböcker. Jag vill på något sätt göra det viktigaste som hänt under året sökbart. Mycket kan jag söka fram genom att göra inlägg på bloggen, men allt lägger jag inte där. Oftast lägger jag det mest privata i dokumenten, och hittar jag bara rätt dokument kan jag ju söka i dem.
    Men det allra bästa är att få så mycket som möjligt sökbart i bloggen. Ibland har jag skrivit ett inlägg som jag satt lösenord på, om jag av olika anledning vill få det sökbart där, men inte skylta med det inför alla (Däremot kan ni som jag vet vilka ni är be mig om lösenordet 😉 ).
    Några få inlägg har jag gjort helt privata, men då finns de i alla fall med som sökbara för mig i bloggen.

    Jag ska ärligt erkänna att jag inte läst alla dina rader här, men jag har bläddrat igenom och tittat på alla dina fina bilder. Känner igen de flesta, och har fått njuta av dem en gång till.

    Önskar dig ett riktigt gott nytt år, och tackar för din påhälsning hos mig på bloggen. Det gör mig alltid så glad att se att du varit på besök ❤
    Kram

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Lollo 🙂

      Förstår mer än väl att du inte läst alla mina rader, dom blir ju rätt många när dom ska täcka ett helt år. Och jag har, precis som du lite andra noteringar, dom som är lite mer privata och som jag vill hålla för mig själv. Har inte prövat det där med att sätta lösenord men det är ju ett alternativ. Det går ju även att skapa en blogg som är helt lösenordsskyddad. Jag har en sådan som jag använder när jag vill testa lite nya saker med utseendet i min mall. När jag får det att fungera där så inför jag ändringen i min öppna blogg.

      Tack för att du tittade in. Säger samma sak, blir glad när du varit på besök ❤

      God fortsättning på 2021!
      Kram

  18. Carina skriver:

    Mmm – jag läste hela våren och försommaren, höstens inlägg tror jag att jag minns ändå. Funderar på vad minns jag och vad minns jag inte från mitt eget år. Stormarna och däremellan ännu mer blåst än vanligt… Jag vet att det kom en sen, ganska lång och trist frostperiod som tog mycket knoppar och nya blad men jag minns inte när… Jag kommer klart ihåg den 20:e mars när jag av en händelse fick se ett möte, en fredag och då brukar jag inte jobba, som alla uppmanades delta i. Hela AB Volvo stängde ner var budskapet och vi var permitterade från måndag 23:e. Och jag fick en skön känsla inombords – för jag var trött. Nu kunde jag lufsa runt i mina trädgårdskläder och anlägga hela våren istället. Så på ett personligt plan blev det ett bra år.

    Önskar dig en riktigt God fortsättning på 2021! Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Stormar och blåst känner jag också som om det varit mycket av i år, inte bara dom namngivna som jag nämner i krönikan. Över huvud taget tycker jag det blåser mycket mer nu för tiden.
      Jag minns när Volvo stängde ner, det skrevs ju rätt mycket om det i media. Det var samma sak här med Scania. Ibland kan det kännas bra med behövlig vila, att få lufsa runt i trädgårdskläder hela dagarna låter skönt.

      Tack Carina och en riktigt God fortsättning på 2021 till dig också!

      Kram Anita

  19. Lena i Wales skriver:

    Nu kommer jag äntligen till skott att skriva en kommentar.
    Underbar krönika som alltid. Det är som att bli serverad en godisskål och sedan plocka ur de bästa bitarna först.
    Du har under året, och även tidigare år, varit en inspirationskälla och hjälpande och förstående när jag schabblar till allt tekniskt. Så jag vill inte bara tack dig för din fina årskrönikan, utan också för dina hjälpande händer och uppmuntran.
    Vilket år det varit, skönt att det är slut, men också intressant att titta tillbaka. Nu går vi mot ljusare tider och hoppas på ett bättre år och en ljusare framtid. Hoppas också vi lärt oss en del av det gångna året och kan göra välden bättre.
    Min årskrönika, inspirerad av dig, börjar på onsdag.
    Önskar dig en god fortsättning och stora och varma kramar!

    • Anita skriver:

      Lena … ett stort tack för dina jättefina ord, jag blir faktiskt rörd …
      Jag är bara glad om jag kan vara till hjälp och du vet att du alltid kan höra av dig via kommentera eller mail om du har något du undrar över. Inte för att jag kan allt, lång ifrån, men tillsammans kan vi i så fall försöka hitta lösningar.
      Ja skönt att 2020 är slut men som du säger, även ett sådant år känns det viktigt att titta tillbaka på. Och det kommer nog så småningom att komma ut en del bra saker också ur allt elände. Och vi fortsätter med vårt bloggande … 🙂

      Varma kramar och en god fortsättning på 2021 till dig Lena!
      Jag ser fram mot dina årskrönikor på onsdag och lördag.

  20. Lena Skog skriver:

    Hej Anita!
    Detta kallar jag för Årskrönika, innehållsrik och välskriven och så alla dessa tjusiga kort. Förstår att Lucy är din ögonsten, hon är jättefin! Klok dessutom, hon genomskådade dig och skrattade gott, visste att hon skulle få rätt, duktig vovve😉.
    Kram från Lena

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Lena för dina fina ord!
      Lucy är inte lätt att ta foton av, hon vill inte vara med på bild. Men matte kan inte låta bli att försöka och ibland blir bilderna rätt lyckade, som när hon gapskrattar 🙂 Och vår ögonsten är hon definitivt.

      Kram och God fortsättning på 2021!
      Anita

  21. Du ska veta att talet 13 är mitt favorittal. Jag är alltid svag för långa tänkvärda texter i kombination med sevärda foton. Så det var en baggis för mig att njuta mig igenom det millånga inlägget (men inga länkbesök) Vilken magnifik prestation du gör. Både för dig själv och för oss inbjudna. Din mix i texten är intressant att följa. Det märks så fort jag glömt vissa saker från det speciella året 2020. Minns våra liknande tankar om upptakten på den ”smutsiga” marknaden i landet långt bort.
    Jag antar att den årliga lokalrevyn inte kör live denna månad. Kanske gör de på något annat digitalt sätt. Antikmässan i Älvsjö var jag under många år intresserad av att besöka. Vasaloppsbilden var läcker. Tänk som det kan bli. Lite egoistiskt kan jag tycka att jag önskade att Lucy fick fel. Men det ska vara roligt att blogga. Inte ett slitjobb. Så du fattade rätt beslut. Fina fjärilsbilder. Solveig fick sin födelsedagspresent några dagar för tidigt – ett macro. Vad tungt det blev på den kameran. Igår gick vi omkring med var sin kamera.
    Jag hade glömt att det kom snö 13 maj. Vi gillade skarpt att njuta av finsång och stämningsfullt foto från Jukkasjärvi.
    Jag önskar dig ett friskt år med många upplevelser.
    Kram, Bosse

    • Anita skriver:

      Vet flera som har 13 som favorittal 🙂 Här har varit internetstrul så jag har varit nätlös till och från, mest till. Inte roligt att skriva en lång kommentar och sedan få upp texten ”du är inte ansluten till internet”. Till slut gav jag upp att surfa, läsa bloggar, kommentera och svara på kommentarer under flera dagar och pysslade med annat. Läste, bakade och tittade på trivsamma filmer som jag spelat in t.ex. 🙂
      Och som vanligt bugar och tackar jag för dina fina ord om min årskrönika. Ja tänk när vi fick höra talas om ”den där djurmarknaden”, fladdermöss och ett otäckt virus långt därborta. Och nu vet vi hur det gick.
      Lokalrevyn är helt inställd, inte ens en digital version. Förmodligen kanske dom inte tyckte det fanns något att skämta om när det gällde 2020, även om dom alltid har allvarliga inlägg med i revyerna också. Dom är verkligen duktiga och jag hoppas så att jag 2022 ska få se en revy igen.
      Och några mässor lär det inte bli på länge. Hoppas på 2022 där också. Hu, så långt bort det låter. Och ibland hjälper SVT mig till att få bra bilder med sina kameraövergångar. Den dubbelexponerade bilden är det jag minns mest från Vasaloppssöndagen 🙂
      Ja Lucy fick rätt. Jag ska erkänna att det kändes lite vemodigt att ge upp men det kändes till slut som ett ok att bära. Men kanske jag hittar på något annat, vi får se …
      Macroobjektiv är tunga men roliga. Tror Solveig kommer att älska det.
      Det kanske inte kom snö hos er den 13 maj. Här var snöfallet ymnigt men som tur var blev det inte så mycket kvar på marken. Och på tal om snö, roligt att ni också tyckte om Luciasången från Jukkasjärvi. Den njöt jag verkligen av.

      Nu ser vi framåt mot ljuset återkomst, vikande viruskurvor, trivsamma samtal via bloggarna och framför allt ett friskt år för oss alla.

      Kram Anita

      • Jag känner igen det där. Först skrivet en lång kommentar och sedan upptäcka att den inte gått iväg. 😦 Inte lika kul att börja om. Trevliga filmer är mysigt att se. Vi har lyckats få till en del under S jullov. Men bottennapp hoppar jag av direkt. De får S se själv när hon håller på att sticka. Nu kvinnor kan ju göra två saker samtidigt.
        Det var nästan så jag den morgonen fick lust att flytta till Jukkasjärvi. Men bara nästan. När det är mörkt hela dygnet tror jag inte jag fixat vardagen. Eller går det att äta en hel burk D-vitaminer varje morgon. Kanske hårdsmält med själva burken. 😉
        Kram

  22. Det var ett fint inlägg. Jag fick också en påminnelse om att sätta frön i jorden nästa månad. 🙂

    • Anita skriver:

      Tack så mycket 🙂 Ja en hel del hände ju även om det inte hände så mycket om man säger så. Och frön är ju alltid läge att så, vare sig det härjar virus eller ej. Snart är det dags igen 🙂
      En blåsig dag här idag … och kall. Mycket kläder på vid promenaderna …

      Ha det gott!

  23. Pingback: ÅRSKRÖNIKA 2020 del 1, januari – juni | Lena i Wales och Spanien

  24. Kristinas oas skriver:

    Det är alltid lika intressant att läsa om året som har gått hos dig Anita! Och just detta år känner jag ju igen mycket av funderingarna kring det som hänt. Men mest njuter jag av att få se dina bästa bilder i repris! ❤ Den jag stannade länge vid var blåsippsbilden… Helt ljuvlig, vilken vårbild!
    Önskar dig en bra januarihelg!
    Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Tack Kristina ❤
      Ja vi har nog alla haft liknande funderingar i år. Men samtidigt har vi nog också njutit av det vi alltid njuter av, t.ex. trädgård och …. blåsippor 🙂 Jag tröttnar aldrig på att fotografera blåsippor. Kan ägna timmar liggandes i en blåsippsbacke. Om några månader är det dags igen. Gissa om jag ser fram mot det 🙂

      Önskar dig en fin helg!
      Kram Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s