Trädgård i ljuvt höstförfall …

Att tro att trädgården inte bjuder på motiv bara för att det är höst är att tro alldeles fel …

Jag bestämde mig för att gå en höstrunda i trädgården, ja egentligen två rundor, en eftermiddagsrunda och en förmiddagsrunda. Målet var att hitta minst tio godkända motiv av en trädgård i förfall. Innan jag gick ut tittade jag ut genom fönstret till arbetsrummet där höstanemonerna nu nästan var helt utblommade. Asfalten lyste vit i solen och gav en lite annorlunda bakgrund till motivet …

Trädgården låg i skugga. På gräsmattan låg delar av äppelträdet vi beskurit men ännu inte kört till återvinningen. I rabatterna började det bli visset, väldigt visset. Gräset var långt och blött. Löven var halvt uppätna och/eller hade svarta fläckar. En del hade fallit till marken. Äpplena var maskätna och flera av hostorna hade lagt sig ner, nedtyngda av höstens drypande fukt. De blommor som fortfarande blommade såg slokörade ut och började blekna i färgen. Rosorna blommade fortfarande men började vissna innan dom ens slagit ut. Men i det o-vackra finns alltid det som är vackert. Jag gick på motivjakt, minst 10 motiv hade jag ju gett mig själv som utmaning …

Sommarens gröna dill är god men kanske inte så spännande som fotomotiv. Men den mer än mogna krondillen som står där färdig att sprätta ut sina frön, den är ett riktigt konstverk …

Den blå floxen var bedagad men tanken var att den skulle få vara med ändå för blått är ju alltid flott. Men jag fick skärpan fel, den hamnade inte på den blå blomman utan längre ner. Men just som bilden skulle förpassas till papperskorgen fick jag se en söt liten figur som tittade på mig, högt upp i det blå …

Den övervintrade sommarrudbeckian ‘Prairie Sun’ hamnade i skuggan av den jättelika trädpionen från England. Att pionen skulle bli närmare tre meter hög och två meter bred hade varken jag eller rudbeckian kalkylerat med. Nu fick den leva sitt liv i skuggan av detta ”monster” (sagt med värme) och har endast producerat ett fåtal blommor. Jag har njutit av dom när dom var i sin glans dagar och jag njuter faktiskt av dom när dom nu börjar bli spröda och tappa både färg och spänst. Men visst finns där en inre glöd även om jag kan konstatera att präriesolen definitivt är på väg ned …

Den andra övervintrande sommarrudbeckian är den mångfasetterade skönheten ‘Sahara’. Den hade turen att växa lite mer soligt och har därför kunnat ösa fram blommor hela sommaren i olika färg och form. Fortfarande finns blommor med starka färger medan andra ser ut som om dom just tagit ett gyttjebad …

Dags för en blåchock! Kom på att jag nog inte tagit en enda bild på ‘Rozanne’ den här sommaren. Därför fick hon fylla upp hela bildrutan …

Nu var det dags att ta hjälp av ljuset. Några eftermiddagsstrålar hade letat sig fram till rönnspireans blad. Den må vara en växt att hålla efter men jag gillar den som fotoobjekt under större delen av året. Om blått är flott så är grönt skönt, så är det bara …

Jag fortsatte min gröna jakt i eftermiddagsljuset och förtrollades av de lätt skamfilade klematisbladen som hängde ner från en av trädgårdsportalerna …

I portalen växer två klematis. Den ena är ‘Summer Snow’ och den andra är en gul som jag fått av en god vän. Vilken av dom som bladen tillhörde i bilden ovan vet jag inte då dom bestämt sig för att leva tillsammans i ett väldigt trassligt förhållande. Men ‘Summer Snow’ har fortfarande många blommor och jag tänkte att någon av de fräscha blommorna kunde få var med på bild. Men när jag tittade på bilderna kändes dom trista. Kastade bild efter bild. Kom till den sista bilden då jag plötsligt fick se ett motiv i motivet. Blev förtrollad. Tyckte det liknade en målning. Nedanstående bild är en liten, liten, liten del av en stor bild. Kanske bara jag som gillar den men vad gör det, det är ju min blogg … 🙂

”Och in från vänster kommer” …

Motivet nedan blev lite av en sport att få till. Jag gav mig sjuttsingen på att bara ha ett enda litet prydnadsäpple i skärpa, allt annat i oskärpa. Låter kanske inte så svårt men då trädet har 1000-tals små äpplen som alla sitter tätt tillsammans, då blir uppgiften genast lite besvärligare. Jag fick heller inte ta bort några äpplen eller böja bort några grenar. Letade länge innan jag hittade ett kandidatäpple. Ställde in skärpa och annat och knäppte av. Det här blev resultatet, första bilden blev precis som jag tänkt mig. Kanske inte så upphetsande komposition med ett ensamt litet äpple som sticker upp nere i ett hörn. Men som jag sagt tidigare. Vad gör det, det är ju min blogg … 🙂

Jag har i min trädgård röd temynta. Den är en riktig spridare och dessutom svårplacerad då den är röd. Men humlorna älskar den och jag älskar humlorna så visst måste den finnas där. Det bästa är att den är definitivt roligast att fotografera på sin ålders höst. Den tog jag massor av bilder på men det räcker att den sprider sig som en löpeld i rabatterna. Jag kan ju inte lusa ner hela inlägget med den också. Två bilder fick det bli …

Snart slut på inlägget. Och vad vore ett inlägg utan rosor. Denna mytomspunna blomma. ”A rose is a rose is a rose” var det väl Gertrude Stein som myntade. Använt i olika sammanhang. Så då lånar jag det … ”en ros är en ros är en ros”. Fast nu ska det faktiskt bli flera rosor …

Rosor och dess namn är något speciellt. George Gershwins komposition ”Rhapsody in Blue” har till exempel gett namn till en av mina rosor. Den är inte så blå som man kan tro, men vacker ändå. Det är höst och den är bedagad men … en ros är en ros är en ros …

Av en annan bloggare fick jag veta att rosen ‘Stanwell Perpetual’ fått sitt namn efter byn Stanwell i Storbritannien där den en gång hittades. En av mina absoluta favoritrosor. Börjar blomma först av alla och blommar långt in på hösten. Här ska jag faktiskt lägga ut tre bilder. Jo, jag vet … alldeles för många men jag kände mig tvungen …

Den första bilden blev nämligen misslyckad men lyckad ändå. Jag hade autofokus på (vilket jag normalt inte har) och naturligtvis hamnade skärpan fel. Alltså den hamnade inte på rosen utan på ett blad täckt med små vattendroppar. När jag tittade på bilden tyckte jag det såg ut som ett silverhjärta …

Och samma motiv med skärpan på rosen …

Och för att visa att Stanwell Perpetual verkligen blommar på hösten så måste en bild med eldiga höstfärger i bakgrunden få vara med …

Nästa ros ut är ‘William Morris’ naturligtvis namngiven efter en av förgrundsfigurerna inom den brittiska Arts and Crafts-rörelsen. Det här är en Austinros, min enda. Den har verkligen etablerat sig och blommar långt in på hösten. På sommaren öppnar sig varje blomma på ett behagfullt sätt. På hösten kommer det blommor som i buketter men dom orkar inte riktigt ända fram. Den här bilden tog jag på en av ”buketterna” när ljuset flödade alldeles för mycket men samtidigt blev det en mild och ljuv bild på något sätt. Så får jag presentera:

En bukett med William Morris. Och minsann, finns där inte en liten knopp redo att ta sig an månaden oktober …

Och så … ”Ta, Ta” … dags för finalen. Äntligen säger nog den som orkat med ända hit i inlägget. Kanske är det bara jag själv 😉 Jo jag vet, jag pratade om tio bilder och har redan lagt ut sjutton! Och inte nog med det. Det är en kvar så det kommer att bli arton …

Den sista bilden i det ljuva förfallet blir också på en ros, New Dawn. Namnet … hm, vet inte var det kommer ifrån, är nog bara ett namn. Men det har faktiskt skrivits en dikt om den. Om ingen har hört den så är det inte förvånande. Den är nämligen skriven av mig, för elva år sedan. Skrattade gott när jag läste den nu. Den är full av de mest märkliga nödrim typ ”blåaste mes”. Här är den … 🙂

Morgonen drar upp sin rullgardin
Gryningen knackar på – ”stig in, stig in”
Fåglarna duschar i daggvått gräs
Gråsparv, rödhake och blåaste mes.

Jag sätter mig och smuttar på ett glas solgul juice
Då plötsligt hon hälsar, min vackra ros.
Med blad i svagaste rosa, som av siden
Hon startar sin blomning i den ljuvaste tiden

Hon bär ett av de vackraste namnen jag vet
”Ny gryning” – ”New Dawn” – smaka på det
Hon som ska blomma genom hela september
Och ta mig till sommaren i mörkaste november.

Och efter den chockartade upplevelsen är det väl inte mer än rätt att lägga ut en bild på ”Ny gryning”, hon som ska blomma genom hela september

Snipp, snapp, snut … så var ytterligare ett alldeles för långt inlägg slut 🙂

Det är söndag kväll och dagen har varit solig och fin. Men vi har också fått en del regn. Natten mot lördagen regnade det ordentligt och åskade. Jag var till slut tvungen att gå upp och kolla ut genom fönstret. Såg en flod av vatten, inga trottoarer syntes, bara vatten som forsade. Välbehövligt för naturen men i slutänden blev det ändå inte så många mm.

En trevlig söndag och en bra kommande vecka till er som orkat ända hit! Och er andra också. Fast det vet ni ju inte eftersom ni slutat läsa 😉

Det här inlägget postades i Höst, Trädgårdsdokumentation. Bokmärk permalänken.

33 kommentarer till Trädgård i ljuvt höstförfall …

  1. Eva, storasyster skriver:

    Kära Hjärtesyster!
    Trädgården är vacker i förfall också. I alla fall genom dina kameraögon, käraste Hjärtesyster! Idag har det varit lugnt på musikfronten här. Hoppas det har varit det hos er också. Jag har inte varit ute i dag mer än på balkongen. Har litet ont i en höft ibland. Men nu har det gått över. Det där lät gnälligt.
    Ser fram mot att ses älskade syster!
    Krama och hälsa från storasyster och moster
    ❤❤

  2. walkaboutsweden skriver:

    Du är grym!
    Sjutton också, kan du skriva dikter också. Jag tycker den är hur fin som helst och får ”feeling”. Ser mig själv sitta där och titta på mina rosor.
    Den där utmaningen (till dig själv) var en mycket lyckad idé.
    Ääälskar höstanemon-bilden – en bra start på inlägget. (tumme upp)
    Äpplet i fokus-bilden är super.
    Å den där lilla filuren som tittade fram…
    O.s.v. ♥

    Barbro

    • Anita skriver:

      Men oj Barbro … du gör mig ju hur glad som helst ❤ 🙂 Ibland kan asfalt vara riktigt bra, som bakgrund till bilder till exempel. Gillade den själv, nästan lite tapetmönster över den 🙂
      Kul att du gillade äppelbilden … och den lilla som tittade fram. Vet fortfarande inte vad det var. Men det som är roligt med bilder (i synnerhet macro) är att jag ibland lyckas fånga något jag inte sett i verkligheten.

      Tack och fin dag till dig!
      Anita

  3. Marit skriver:

    Jeg gjentar meg selv, men du tar så vakre bilder, Anita! Bildet med høstanemonene er veldig fint 🙂
    Flotte roser hos deg. Ja, vi får håpe at de kan blomstre ut oktober. Her er det meldt om enda mere regn, og det liker ikke rosene. Så godt at du også endelig har fått regn. Det har hele naturen veldig godt av! Ja, jeg leste hele innlegget ditt, og så på alle bildene. De var fine alle sammen 🙂

    Ønsker deg en fin ny uke!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Tack Marit … så glad jag blir att du orkade läsa hela 😉 Det verkar som om bilden med höstanemoner gillas. Och ändå blev den lite överexponerad. Men det var bra i det här fallet.
      Idag är det lite disigt här men igår var vi ute och klippte gräs. Jag tog upp en massa fallfrukt, den mesta tyvärr maskäten och möglig så den får förpassas till återvinningen. Regn har det kommit men inte så mycket som jag trodde det skulle bli. Men visst tackade naturen. Gräset är riktigt grönt och frodigt nu, som ofta på hösten. Och nu hoppas vi på en fin oktobermånad.

      Ha en fortsatt fin vecka!
      Kram Anita

  4. Underbara bilder, varje liten bild är som ett konstverk, jag njuter av att titta på dina bilder. Jag njöt också av att läsa din fina dikt. Jag tyckte att blåaste mes var bra.

  5. Rosor och ruiner skriver:

    Inte bara orkar med, njuter såå av dina fina foton! Blommor i förfall kan vara väldigt vackra, och höstljuset gör sitt till, den där med rosen och den orange bakgrunden nockade mig! Och sen kom Morrisrosen, ja suck vad vackert! ♥
    Kram Gunilla

    • Anita skriver:

      Och jag njuter av dina fina ord … tack Gunilla 🙂
      Blommor i förfall kan vara riktiga konstverk. Det gäller bara att hitta dom. Vår häckosxbärshäck (vilket krångligt namn) är ovanligt sprakande i år och kommer nog att få agera bakgrund till fler bilder. Och Morris har glatt mig så mycket i år. Det gör inget att buketterna som kommer nu är lite skamfilade.

      Ha en fortsatt fin vecka!
      Kram Anita

  6. Maries Bokhörna och foton skriver:

    Jag vill pryda varje vägg hos mig med dina alla vackra bilder ! Du kan verkligen konsten att fånga allt på det vackraste sättet ! Och så vacker dikt ! Önskar dig en ny härlig vecka ! /Marie 🌞

  7. Eva, storasyster skriver:

    Käraste Hjärtesyster!
    Glömde prisa dig för din poetiska ådra. Dikten är jättefin tro inget annat.
    Många kramar från storasyster

  8. Åsa skriver:

    Fina Anita,
    Tack för de vackra bilderna från din trädgård ”i förfall”. Även hösten är vacker måste nog även jag erkänna. Det är så roligt att läsa dina inlägg, jag har varit dålig på det sista tiden tyvärr. Du skriver så målande och din poetiska ådra är det inget fel på!
    Längtar efter att kunna träffas.
    Kram
    Lillsyrran

    • Anita skriver:

      Finaste Åsa!
      Så roligt att höra ifrån dig och tack för dina fina ord. Visst kan hösten vara vacker. Det som är jobbigast är för mig är mörkret men det är bara att stå ut. Jag går ut och letar motiv med kameran, försöker ta vara på ljuset. Kanske ska pröva att skriva någon mer dikt 😉
      Längtar också efter att kunna träffas. Idag är det tisdag och vi skulle haft vår fjärde körövning för hösten. Saknar kören jättemycket. Det var så härligt att höra sorl från många personer, att få sjunga, skratta när det blev fel …

      Ha en fortsatt fin höstvecka.
      Kramar till dig ❤

  9. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Jodå jag hängde kvar till sista bilden och textraden. Så fina bilder, njöt speciellt av dina vackra rosor. Visst börjar det se lite bedagat ut i trädgården, men du visar bara hur vackert det kan vara.
    Ha det gott /Kram Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika!
      Så roligt att du hängde med till slutet av inlägget 🙂 Tack för dina fina ord. Är så glad åt rosorna som fortsätter att blomma. Min Rhapsody in Blue har varit extra ståtlig i år. Den har ju blivit så hög och jag hoppas att den inte fryser ner för mycket i vinter utan har etablerat sig. Det beror ju på hur dan vinter det blir. Vet ju att du har den också.
      Och visst är det bedagat nu men det går ofta att hitta små, små tavlor.

      Ha det gott du också!
      Kram Anita

  10. Carina skriver:

    Det var en bra målsättning – och det är bara så bilder blir tagna istället för tänkta 😉 New Dawn jag gillade henne, hon fanns vid mitt första hus och tackade för sin nya placering en bit utanför takutsprång och med ny härlig jord. En del pratar lite vårdslöst om henne men inte jag. Hon och Iceberg är mina favoriter.

    Jag ställer skärpan manuellt – har ju synfel och tycker ofta det blir fel. Men jag har ställt om så kameran använder bara centrumzonen för autofokus innan blev jag galen. Jag har varit hos min dotter en vecka men i morgon får jag ta kameran och se… ..finns det nån färg därute 🙂

    Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Japp, jag måste sätt upp lite mål för mig själv. Gillar ju hösten så då måste jag ju försöka fånga den med kameran också.
      Så roligt att du tycker om New Dawn. Och .. Iceberg! Vet du, jag tror att jag haft den. Det växte en jättefin vit ros här när vi flyttade in. Jag vårdade den ömt men en vinter blev det fruktansvärt kallt och när våren kom så var den stendöd. Jag väntade länge på ett livstecken som inte kom. Försökte via foton och olika trädgårdsforum att få den identifierad. Och alla tippade på just Iceberg. Letade då efter en ny men hittade den aldrig. Fick veta att ”den var inte inne längre”. Hm! Har därefter sett den på resor jag gjort i England och … i Sydafrika (lite otippat) där det fanns ett par fantastiska exemplar i en trädgård. Är så glad när dom har namnlappar på växterna.

      Jag använder i princip alltid manuell fokus men ibland så brukar jag ”köra in kameran i växtligheten”, sätta på automat och sedan bara ”knäppa lite vilt” för att se vad det blir. Ibland hittar kameran motiv jag inte ser.
      Hoppas du hittar någon färg därute med kameran. Lite disigt väder idag här men det kan bli fina mjuka bilder av det också.

      Ha en fortsatt fin vecka!
      Kram Anita

  11. Ulla skriver:

    Underbara bilder Anita! 💕Ska titta och läsa mer när jag kommer hem😊
    Kram Ulla

  12. Något ”förfall” i trädgården kunde inte jag se…..!? Alla bilder var så otroligt vackra och alla växter likaså….. 🙂
    KRAM/Susie

  13. Ulrika skriver:

    Hej Anita,
    Och tack för ett inte alls för långt men fantastiskt inlägg med ljuvliga bilder. Njuter och ler!
    Allt gott! /Ulrika

  14. Ulla skriver:

    Nu är jag tillbaka här igen 🙂 Det är så svårt när man bara har mobilen att titta i. Det blir så smått.
    Även om det är ett förfall i trädgården så kan ju det vara minst lika vackert! Det tycker jag dina bilder här bevisar. Ett skönt förfall.
    Och visst är det roligt att utmana sig själv ibland, som du gjorde med äpplebilden. Det kan vara riktigt svårt att få det som man vill ha det, men du lyckades ju fint.
    Ibland kommer de bästa bilderna till en när man inte letar, plötsligt ser man bara en bild som man måste ta.
    Den översta bilden på höstanemonerna är helt ljuvlig, så skir och vacker.
    Kram Ulla

    • Anita skriver:

      Hm, så märkligt, var säker på att jag svart på din kommentar Ulla. Men då får jag göra det nu för det hade jag tydligen inte.
      Ja det är faktiskt något vackert över förfallet, det är väl kanske därför hösten är så vacker med alla sina färger. Äppelbilden var lite kul att försöka få till. Du ska bara se hur mycket äpplen det är i det trädet. Små, små som fåglarna äter på under vintrarna.
      Det där att helt plötsligt bara se ett motiv känner jag väl till. Jag brukar ibland få känslan av att jag ser en tavla. Plötsligt är ljus, inramning, färger och annat perfekt. Har jag då inte kameran med mig blir jag galen på mig själv 🙂
      Idag är det faktiskt sommarvärme här. Vi var ute på lunchpromenad och det var 19 grader. Höstanemonerna har nu i det närmaste slutat blomma. Jag ser inte längre några motiv från fönstret. Det var (apropå motiv som dyker upp) lite kul när solen sken i asfalten. Det är en mycket nött väg utanför hos oss och när solen skiner i asfalten blir den helt vit. Perfekt bakgrund till min bild 🙂

      Kram Anita

  15. Jättevackra bilder på vackra blommor. Jag orkade läsa hela inlägget 🤗 ha en bra vecka du med. 🥀

  16. Kristinas oas skriver:

    Min favorit får nog ändå bli bilden på vackra Stanwell Perpetual! Den är så mycket höst. Vackra blommor, lite rufsiga av ålder, och så med varma höstfärger som bakgrund. Mm, me like! 🙂
    Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Tack Kristina 🙂 Jag tycker också mycket om det vackra äktenskapet mellan Stanwell Perpetual och den sprakande hösten. Det oundvikliga men ändå vackra. Och tänk när hon (Stanwell) kommer med nya knoppar i försommartid. Först ut hos mig och sedan glädjer hon mig med sin skönhet och väldoft ända tills frosten kommer på allvar.

      Kram Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s