Vad september kan vara …

Funderar på att varje månad lägga ut ett inlägg som heter: ”Vad xxxxx kan vara” där xxxxx är månadens namn. Ett inlägg mest med bilder men även lite filosofiska tankar om hur jag uppfattar och upplever just den månaden. Jag kommer att lägga ut inlägget runt den 20:e i månaden. Vill ju inte att månaden tagit slut innan jag skrivit mina tankar om vad den aktuella månaden kan vara … för just mig.

Jag startade med augusti och det inlägget går att läsa här. Och efter augusti kommer september så då är det väl bara att fortsätta då, med inlägg nummer två …

September kan vara …

… att vakna den första morgonen till en himmel som skvallrar om den färgskala som nu ligger framför oss …

September kan vara en känsla av vemod vid en enslig strand …

September kan vara ett hotfullt regn i fjärran …

… och att sedan befinna sig i en härlig skogsbacke men alldeles för långt från bilen när det hotfulla regnet snabbt närmar sig …

… springa till bilen och kasta sig in medan regnet vräker ner …

… och sedan komma hem och njuta i uterummet av en matig kantarelltoast, medan det där regnet smattrar trivsamt på taket …

Men September kan också vara en solskensdag i en backe täckt av mjukt, gult, böljande gräs …

… eller en tidig morgon när naturen är så vacker att det nästan gör ont …

September kan vara en åker, långt långt bort, delvis belyst av solen och som tillsammans med himlen ger mig känslan av en gammal vacker olja på duk, där konstnären är … ja i detta fallet är konstnären naturligtvis september

September kan vara ett fladdrande solljus i en allt tunnare lövgardin …

… eller varför inte stenar av guld placerade vid en strandkant …

September kan vara en daggvåt skottkärra, redo att användas för höstarbete …

September kan vara höstens första riktigt tjocka dimma som rullar in en morgon och döljer allt, eller nästan allt i varje fall …

September kan vara att stå där vid sjön i den tysta dimman och bara ta in intrycken.
Fascineras, hänföras, inte vilja gå hem …

September kan vara när dimman och de första solstrålarna som kämpar sig igenom dimman förenar sig på det mest fantastiska sätt och ger naturen en nästan overklig färgton. Som ett gammalt gulnat fotografi, ett fotografi i sepiaton …

September kan vara att gå ut på kvällspromenaden med Lucy och när vi gått trottoaren fram får se den mest spektakulära sol i nedgång på väg att skymmas av träden. Springa som den värsta sprinter hem för att hämta kameran. Springa som en nu något andfådd sprinter tillbaka och försöka få till åtminstone några inställningar i kameran för att hinna fånga den ”röda apelsinen”. Hann ta kanske fem bilder, fyra blev totalfiasko, den femte blev dålig men visar ändå jättesolen den här kvällen, den 10 september

Om sedan september är så ljuv som den morgonen då jag tog nedanstående bild, då kommer det garanterat att vara den månad som jag kommer att minnas i november …

Men även om september var ljuv på föregående bild så kan september även vara de första riktigt hårda höstvindarna som drar in (vilket dom gjorde dygnet den 16-17 september hos oss) …

Vindar som är lätta att observera men svåra att fotografera …

Och september kan vara och är mognadens tid. Röda chiliklockor på nu nakna grenar som hänger i taket i uterummet och väntar på att fyllas med ost och gratineras i ugnen. Många hamnar i frysen för att plockas fram och avnjutas under kommande mörka höst och vinterkvällar …

Men framför allt är september kvällar som blir mörkare och mörkare. En ensam bil i septemberkvällen får mig att tänka på första raden ur Höstvisa komponerad av Erna Tauro och med text av Tove Jansson …

”Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena”

Och visst känns hösten närvarande på kvällspromenaden där det bara för några veckor sedan var solsken i skogsbackarna. Nu ruvar skuggorna och mörkret därinne. Björkarnas stammar liksom tyr sig till varandra och ett ensamt gult löv från en av björkarna försöker lysa upp. Snart kommer det att få sällskap av många fler …

Och … september 2020 kan inte bara vara utan är en del av en pandemi som vi hoppades skulle vara över men som fortsätter. Som att vandra genom en lång, lång allé som aldrig tycks ta slut. Där varje nytt trädpar är en ny månad vi ska passera på vår väg framåt. Men långt därframme skymtar ändå ljuset, det får vi inte glömma. Jag hoppas vi kan hjälpas åt och vandra vägen fram tillsammans ❤

Det är nu den 20:e september och dags att lägga ut detta inlägg som har vuxit fram under knappt tre veckors tid. Det har varit några kalla nätter. Natten mot idag var det nollgradigt men det blev inte frost. Igår var det soligt och vackert och september visade upp sin vackraste sida. Avslutningsbilden i detta inlägg får därför bli en bild som jag tog på vår eftermiddagspromenad igår, den 19 september

Önskar er alla en fin kommande vecka och en bra avslutning på september …

Det här inlägget postades i Dagbok, Filosofiska tankar. Bokmärk permalänken.

43 kommentarer till Vad september kan vara …

  1. Marit skriver:

    Så fin måte å lage innlegg på, Anita! September har i år vært en fantastisk måned her, og det ser ut som det har vært mye fint vær hos deg også. Regn har vi ikke fått noe særlig av, og egentlig har vi ikke fått mye regn siden i juli. Det begynner å bli veldig lenge siden…
    Bildene dine er som vanlig så vakre, og bildet med mykt bølgende gress ble min favoritt i dag 🙂
    Ja, pandemien vil ingen ende ta, og det ser ikke ut til at det blir bedre noe sted i Europa akkurat nå. Det er fryktelig, men vi kan ikke annet gjøre enn å være forsiktige.

    Ønsker deg en fortsatt fin søndag!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Hej Marit och tack 🙂
      September har varit fint men vi har faktiskt knappt fått något regn alls, det som kom var det när vi var långt från bilen 🙂 Men vi får njuta så mycket som möjligt av fina dagar och hoppas på lite höstregn, fast det kan ju gärna komma på nätterna 🙂
      Och pandemin fortsätter. Det är tråkigt att det ökar igen i Europa men som du säger. Vi får fortsätta att vara försiktiga.

      Önskar dig en fin vecka!
      Kram Anita

  2. Märtha skriver:

    September kan vara mycket, ja. Det jag vill minnas är solklart, kyligt och skörd av rotfrukter, potatis… Och doften av tröskade sädesfält, doften av mognande äpplen – men de går inte heller att fånga på bild. Alltså är bildfavoriterna 3, 9 och 12. God fortsättning på söndagen!

    • Anita skriver:

      Det är synd att det inte går att förmedla dofter i bloggar. För visst har alla månader sin speciella doft. Mognade äpplen har jag doft av i uterummet nu. Har lagt några på bordet för att se om det ska skynda på mognaden av de sista chili/paprika-frukterna. Och nog mognar dom snabbt alltid. Men om det är äpplenas förtjänst vet jag inte. Men oj så gott dom doftar. Tack för utsedda bildfavoriter. Är glad att du har nr 9 med. När jag såg motivet framför mig på promenaden (samma dag som regnet överföll oss) då fick jag en mäktig känsla.
      En bra kommande vecka till dig!

  3. Lollo skriver:

    Åh, Anita … sååååååå vackert ❤
    Vet inte om det är September inom mig som får de nostalgiska känslorna att svalla så när jag ser dina vackra bilder och läser din fina text. Jag minns ditt Augusti-inlägg. Jag tror att jag skrev att det var så "vackert att det gjorde ont". Men faktum är att denna gång trillade tårarna här, så rörd blev jag.

    Jag älskar hösten, åtminstone september och oktober, medan färgerna förändras och innan löven fallit helt. Men jag blir lätt nostalgisk den här tiden, och ett vemod fyller mig. Ett fågelsträck på himlen kan få mig att brista, när de sakta flyger bort med sin avskedssång. Det är ett skönt vemod, eftersom det handlar om att säga "på återseende".

    En annan bloggvän nämnde håglöshet under hösten, trots kärleken till årstiden. Jag höll med och skrev att det är som att även "lustarna" somnar in och går till vila. Det som varit extrovert blir introvert.
    Tack för ett jättefint inlägg, och ett mycket trevligt tema …
    Det ska bli intressant att läsa om Oktober 🙂 ❤
    Kram ❤

    • Anita skriver:

      Åh Lollo, så fina ord, jag blir rörd jag också. Stort tack ❤

      Jag tycker om hösten även om det är en tid av vemod. Jag börjar känna av det redan i augusti när kvällarna blir mörkare. Men ändå, hösten är min tid. Den fyller mig med många känslor. Luften är speciell, färgerna är glödande. I år verkar dom bli extra glödande då vi redan haft en hel del nätter med temperaturer på bara några plusgrader. Ser att många löv redan är röda. Fågelsträck på himlen ger också mig en speciell känsla. Jag såg ett här om dagen. Och det låter fint att tänka på det som "på återseende". Det ska jag tänka på nästa gång jag ser ett. För det kommer att komma fler och fler nu.

      Återigen, tack för dina fina ord. Om en dryg vecka hoppas jag på att börja samla på bilder och ord för oktober 🙂

      Kram ❤

  4. Ulla skriver:

    Vilket härligt inlägg Anita! Tycker du får fram allt som september kan vara, både sommar och höst i en underbar blandning. Plus att färgerna kommer, dimmorna sveper in landskapet ibland och kvällarna börjar bli mörka och man kan tända de första ljusen i uterummet. September är en stämningsfull månad. Och bilden som du illustrerar pandemin med, så underbar och träffsäker. Ljuset som skymtar och att det kommer att bli bättre, så vackert!
    Kram Ulla

    • Anita skriver:

      Stort tack Ulla!
      Ja så känns september för mig och i år har nog september varit ovanligt mycket september, om du förstår hur jag menar 🙂 Vi har haft soliga dagar, det har varit kyliga nätter, första riktiga dimmorgonen och de första hårda vindarna har dragit in.
      Visst kan vi vara lyckliga för våra uterum. Det är verkligen mitt favoritrum. Vi tänder ljus varje kväll. Bara att sitta där med en kopp te eller en god höstsoppa. Och så alla blommor förstås 🙂
      Bilden på allén tog jag den tidiga dimmorgonen. Och plötsligt kände jag att bilden som uppenbarade sig framför mig stämde så bra med den situation vi alla är i nu, den med pandemin. Och att det hoppfulla ljuset finns därborta.

      Idag vaknade jag till moln men nu börjar himlen anta en gul nyans. En ny fin septemberdag ligger framför oss! Hoppas du får en fin dag!

      Kram Anita

  5. Hvor er det et smukt og stemningsfyldt indlæg – både tekst og billeder. Tak, for det.
    Hilsen Lisbeth

    • Anita skriver:

      Jättestort tack till dig Lisbeth!

      September är en vacker månad och det ser ut att bli en fin dag här. Just nu har himlen en vacker milt gul nyans, det är solen som bryter genom molnen. Hoppas du får en riktigt fin septemberdag du också!

      Hälsningar
      Anita

  6. Ojojoj vilka stämningsfulla bilder du har tagit. 😊💖

  7. walkaboutsweden skriver:

    Tack Anita!
    Gillar verkligen det september som just Du skildrar, med dina ögon – via dina bilder.
    Känner myset sprida sig i kroppen.

    • Anita skriver:

      Och tack till dig Barbro!

      September är en vacker månad och det känns roligt att försöka ta lite bilder och skriva ner lite ord för att minnas den.

      Hoppas du får en fin dag!

  8. Vilket bra tema! Det verkar som du plockat de bästa russinen ur kakan och fått en alldeles ljuvlig september. Vackra bilder som alltid.
    Allt gott
    /Anette

    • Anita skriver:

      Tack Anette!
      Ja jag tyckte det kunde vara trevligt att skildra de olika månaderna. Varje månad innehåller faktiskt riktigt mycket, det märker jag nu när jag samlar på bilder och ord. En del mer än andra. Får väl se hur jag klarar av övriga månader 🙂

      Allt gott till dig också!
      /Anita

  9. Eva, storasyster skriver:

    Älskade hjärtesyster! Tack för underbart vackra bilder och vackra samt roliga texter.
    Jag har varit ute i Nöttesta mest hela dagen. Peter fyller ju år idag. Vi började med jättegod tårta och kaffe ute på altanen. Sedan åkte vi mot Horns Säteri, där vi parkerade och gick en härlig promenad i hjorthanget med brölande hannar som hade jämnt sjå att hålla reda på sina, ibland olydiga hindar. Det var nästan litet Jurassic Park över det hela. Det var väldigt vackert där ute. Vi gick till och tittade på en jättegammal ek. Jag tänkte att det hade varit underbart om den kunnat berätta för oss om vad som hände på Horns Säteri förr i tiden. Det växer många ekar där ute.
    Fick skjuts hem av min snygga, gulliga sonson Anton.
    Distanskramar från storasyster och moster.

    • Anita skriver:

      Kära hjärtesyster … tack ❤

      Så härligt att du fick en heldag i Nöttesta. Horns säteri var väldigt länge sedan jag besökte. Det var på den tiden jag spenderade somrarna vid Nöttesta. Undrar om det vore en plats för oss att promenera på. Fast det kanske inte skulle fungera så bra med Lucy. Tycker det var en härlig jämförelse med Jurassic Park. Kan föreställa mig likheterna och jag förstår känslan du kände.
      Det där med träd är magiskt. Just det där med … "om dom kunde berätta". Jag tänker precis samma sak när vi är ute vid Tullgarn.
      Visste inte att Anton hade körkort. Så fint att han skjutsade hem farmor.

      Ha nu en fin måndag. Här sprider sig ett gyllene skimmer över himlen. Det blir nog en fin septemberdag.

      Många kramar från oss tre

  10. Rosor och ruiner skriver:

    Om man inte tyckte om september innan detta inlägg, så gör man det nu! ♥ VIlken kärleksförklaring!
    Nu är ju september min månad, jag gillar den verkligen, och du sätter ord och foton på hur vacker den är! Älskar hösten, och september! Nu ser jag fram emot alla dina andra månadsberättelser, jag kommer nog att älska alla månader till slut 😉
    Kram och må så gott!
    Gunilla

    • Anita skriver:

      Gunilla, så fina ord, tack ❤

      September är definitivt en favoritmånad hos mig och ännu mer hos dig förstås 🙂 Det är verkligen en fin tid. Fortfarande finns en fläkt av sommar samtidigt som sprakande färger och dimmor sveper in och ger en hint om vad som komma skall. Jag ska göra mitt bästa att hitta fint i alla månader. November kommer säkert att bli en utmaning 😉

      Kram till dig också och ha en riktigt fin septembervecka!
      Anita

  11. Maries Bokhörna och foton skriver:

    Vilka vackra naturbilder under september du fångat! Jag njuter av att se på alla bilder. Och så fin beskrivande text. Du är fantastiskt duktig i ord och bild!

    • Anita skriver:

      Jättestort tack Marie! Så glad jag blir av dina ord.
      September är en ljuvlig tid och det var roligt att försöka fånga den i bild och ord. Idag ser det ut att bli en fin dag. Hoppas du får en riktigt fin dag du också!

      • Maries Bokhörna och foton skriver:

        Tack Anita ! Vi håller tummarna att vädergudarna är på bra humör och ger oss lite fina höstdagar.

  12. Anki skriver:

    Så sant, Anita! September är såå mycket! Min favoritmånad med många olika uttryck!
    Alldeles fantastiska bilder – så vackert, såå njutbart! Underbara allihop, men favoriten är ändå den näst sista med allén! Den är som en dröm!
    Önskar dig en fin början på denna vecka!
    Kram

    • Anita skriver:

      Tack Anki!
      Javisst är det väl härligt nu. Jag vet ju att både du och jag njuter av naturen och promenader. Och september har så mycket att bjuda på. Och än är den inte slut 🙂
      Så roligt att du tycker om bilden på allén. Jag blev alldeles tagen när jag stod och tittade längs allén den morgonen då dimmorna började lätta. Den var så vacker. Blev så glad att det gick att fånga känslan jag kände på bild.

      Ha en fin septemberdag!
      Kram Anita

  13. Carina skriver:

    September är en underbar månad fast faktum är att alla månader har sin styrka, sin charm. Men den guldfärgade soldränkta hagen i början och åkern under en hög, hög sky klappar hjärtat extra för. Jag har aldrig tänkt på hur hög eller låg jag upplever vår himmel förrän jag bodde i USA. Där kunde jag allt som oftast få känslan av att himlen var på väg att ramla ner över mig. Konstigt att köra över stora vidder men känna sig attackerad uppifrån. Och just därför talar den bilden så fantastiskt bra till mig – jag känner mig fri under himlen.

    Det är nog för övrigt en fördel med wordpress.com mot wordpress.org – du får, gissar jag inga utvärderingar av SEO även om du återanvänder början av en rubrik flera gånger 🙂 Jag får en varning – det här har du använt som tagline förut – det bör du förändra.

    Keep them coming! Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Ja men visst är det så, alla månader är fina på sitt sätt. Börjar få lite ont om bloggidéer så därför skapade jag den här kategorin. Får mig sugen på att fotografera kontinuerligt också. Jag tycker det var roligt att höra att du gillade bilden med den solbelysta åkern och den mäktiga himlen ovanför. Jag fick själv en mäktig känsla när jag såg motivet. Kände att jag bara måste försöka fånga det. Så intressant det var att läsa om hur du upplevde det i USA. När vi var på resa i Sydafrika så fick jag faktiskt samma känsla, i synnerhet när vi var ute på safari. Fri under himlen, det var ett fint uttryck.

      Ha, skulle bli galen om det kom utvärderingar från en SEO om mina rubriker. Hur skulle det då gå med ”Årskrönika” … följt av årtalet 🙂

      Ha en fortsatt fin september!
      Kram Anita

  14. Kristinas oas skriver:

    Du verkar definitivt ha kommit ur ickelusten att fotografera Anita! 🙂 Oj oj, så många vackra septemberbilder!! Jag gillar ju hösten, att se naturen gå ner i vila och leverera skörd och frön till nästa odlingsår.
    Ljuset så här års… Stor gilla på det! Allt blir på något sätt vackrare när naturen sprider guldstoft över det mesta.
    Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Ja jag var tvungen att hitta på en ny kategori för att se till att fortsätta fotografera och blogga. Får se om jag orkar hålla i men just nu känns det kul 🙂 Och tack så mycket för fina ord. Det låter så fint när du beskriver det också. Se naturen gå ner i vila. Brukar ofta tänka på hur glada vi ändå ska vara att vi har våra årstider. Och jag vet ju efter jul, när jag väntar på de nu obligatoriska cyklamenbilderna från dig 😉 Det är ett av mina första vårtecken.
      ”Naturen sprider guldstoft” … det var också vackert. Tror faktiskt att hösten inbjuder till poesi.

      Ha en fortsatt fin septembervecka!
      Kram Anita

      • Kristinas oas skriver:

        Ja, årstiderna tillför så mycket. Jag vet att många tycker hösten är jobbig, men själv tillåter jag mig att gå ner i varv jag också. Tror kroppen mår bättre då.
        Jajamensan, snart är det dags för dvärgcyklamen! Bladen är redan framme… 🙂
        Kram Kristina

  15. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Så berörd jag blir av dina fina bilder, och texten till dem. Allén med träden som bildar skuggor, ser ut som trappsteg, som vi måste ta oss upp för. Alla fina naturbilder. Fantastiskt.
    Ha det gott !
    Kram Marika

    • Anita skriver:

      Tack Marika!
      Och jag blir berörd och glad av dina fina ord. Allén är vacker. Tar ofta bilder där men den här morgonen kändes den speciell med ljuset som skymtade långt där borta. Kunde inte låta bli att låta den illustrera pandemin vi alla måste ta oss igenom. Och du har rätt, det ser precis ut som trappsteg.

      Ha det gott du också!
      Kram Anita

  16. Underbart och poetiskt inlägg – där bilderna på den dimmiga sjön med bojarna var helt otroligt vackert och stämningsfullt. :-
    Just nu håller jag på att prova ut nya glasögon – på nätet – eftersom i morgon ska jag till Visby igen. Rolle ska med, det tar ju bara ett par timmar på morgonen, så vi ska äta lunch där och sen ska jag prova glasögon. Har sett ett enda par som jag skulle kunna tänka mig, men…man vet ju inte hur dom ser ut i verkligheten. 😦
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Tack Susie! Jag blir så glad av dina fina ord!
      Ja dimmorgnar är fina. Imorse var en ännu finare morgon med gulddimma men då hade vi inte möjlighet att ta oss till sjön. Men hösten har ju bara börjat, det blir säkert fler dimmorgnar.
      Prova glasögon på nätet har jag hört flera som gjort. Hoppas du hittat några idag och att lunchen var god.

      Kram Anita

  17. Siv skriver:

    Magiska bilder! Kände hur lugnet kom till mig genom dina underbara foton. Hösten är min tid. (Oktoberbarn), Allting lägger sig till vila för att återkomma med nya krafter nästa år. Tack för en finstämd och tänkvärd blogg. / Siv

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Siv, så glad jag blir
      Jag älskar också hösten även om jag är majbarn. Oktober är en fin månad. Då visar verkligen naturen hur vacker den kan vara med alla sprakande färger. Längtar efter att gå ut i oktobernaturen med kameran.

      Önskar dig en fortsatt fin vecka och kommande helg!
      Anita

  18. Anni skriver:

    Myyyser av ditt inlägg och känner smaken av kantarellerna på tungan … Ser fram emot boken 🙂
    Nog har september varit fantastisk, speciellt den senaste veckan? Ja, bortsett från du vet vad. Sådana här höstar är rena drömmen, hoppas att oktober fortsätter i samma (om än svalare) modell.
    Kram!

    • Anita skriver:

      Tack så mycket 🙂 Glad att jag får dig att mysa. Och jag förstod väl att kantarellerna skulle falla dig på läppen … eller tungan. Visst var jag väl duktig som för en gångs skull kom ihåg att fotografera vad vi åt.
      September har varit jättefin. Idag var det så skön sommarvärme att jag inte ville gå hem när jag var ute på lunchpromenad med Lucy. För en gångs skull var jag glad att hon skulle stanna överallt och nosa 🙂
      Nu hoppas vi att oktober blir lika bra … eller ännu bättre kanske …

      Kram Anita

  19. Lena i Wales skriver:

    Underbart inlägg!
    Fantastiska bilder, du är en superb fotograf.
    Roligt också att läsa hur du filosoferar ang hösten och september.
    Ta väl hand om dig!

    • Anita skriver:

      Lena … stort tack! Så glad du gör mig. Ja jag är ju lite filosofisk av mig. Har alltid varit det. Var till och med ett filosofiskt barn fick jag höra 🙂 Försöker hitta det fina i alla månader. En kul utmaning till mig själv.

      Och … ta väl hand om dig också!

  20. Lova en sak Anita. Sluta inte med de här månadsreflektionerna. ❤
    Vad härligt att ta paus i fredagsstädandet och njuta av fantastiska foton och tänkvärda, personliga tankar om årets nionde månad. Jag känner igen mycket av det du skriver. Mixen av stort och smått. Det otroligt vackra och månadens baksida för den som inte uppskattar ösregn och rusk i "fel klädsel". Jag skrattade gott åt dina spirintertakter. DIn insats var värd det. Vilken fin bild. På tal om bild. Vi ska åka efter lunch och fixa nya körkortsfoton. Jag har börjat ångra saker. Förra gången tyckte jag att gubben såg jättegammal ut på det nytagna kortet jämfört med det som höll på att gå ut. Nu tycker jag han se jätteung ut. Hoppas jag inte fastnar alls denna gången. 😉
    Helgkram

    • Anita skriver:

      Jag lovar ❤ Jag kommer att ha det som mål, att fortsätta månadsreflektera. Skönt att du fick en liten paus i städandet. Och roligt att du känner igen dig. Alla månader har för och nackdelar även om delarna är lite olika fördelade beroende på månad. Jag ska försöka leta efter dom alla.
      Min karriär som sprinter var över innan den ens hann börja. Var duktig på att springa när jag gick i skolan men det gick över. Men det var roligt att ta fram sprintertakterna igen för att hinna ta en bild på den märkliga solen. Inte ofta jag ser spektakulära solnedgångar här.
      Och så ler jag glatt igenkännande när jag läser om körkortsfoton. Mitt senaste foto var bättre än det förra. Vill egentligen inte byta det. Det där med att inte fastna har jag annars upplevt med fingeravtrycken vid förnyande av pass. Dom vill inte fastna av någon anledning.
      Hoppas i varje fall att det gick bra med både städning och fotografering. Och att helgen varit och är bra!

      Ha det bra på ön!
      Kram Anita

  21. Ping: Vad oktober kan vara … | Anitas blogg … De fyra blomsterhaven

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s