Besök utanför länsgränsen – Östergötlands län

Östergötland har alltid varit speciellt för mig då min pappa kom därifrån. Vi tillbringade flera somrar där när jag var barn. Jag hade (har säkert fortfarande) mycket släkt på olika platser i Östergötland. Jag minns namnen på många av platserna, tyckte namnen var så vackra. Namn som Skänninge, Fågelsta, Tjällmo, Fivelstad, Ledberg, Borensberg, Malmslätt, Åtvidaberg, Fröjerum, Yxnerum m.fl.kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Även om jag inte ens vet var dom ligger, förutom i Östergötland. En annan plats är platsen det ska handla om i det här inlägget, Vadstena …

Vadstena besökte vi flera gånger när jag var barn. Tror inte jag hade någon släkting som bodde just där utan det var nog mest utflykter vi gjorde dit. Jag har också varit där i ”vuxen ålder”. Bland annat tillsammans med goda vänner en sommar. Jag och maken var också där 2015 och tittade när klosterliljorna blommade. Om det skrev jag i inlägget ”Solsken över klosterliljorna i Vadstena”.

Sommaren 2020 har ju varit en annorlunda sommar. Så mycket resande blev det inte men den 3 augusti gjorde vi en utflykt till Vadstena.

Vi hade med oss vår egen lunch. Dels så ville vi inte äta i någon restaurang pga Covid-19. Dels så är det inte så lätt att gå just på restaurang när man har hund med sig. Vi kollade därför på trafikverkets hemsida efter fina rastplatser på väg ner till Vadstena och hittade Svartån med bänkar och bord vid vattnet. Dessutom fanns toalett, ett måste. Vi ställde in navigatorn på Vadstena och den försökte lura in oss på en avtagsväg innan rastplatsen men vi hade kollat kartan innan och ignorerade den. Den entoniga navigatorrösten kom då upp och sa ”beräknar om rutten” vilket var betydligt bättre än vår gamla navigator som alltid med barsk röst beordrade: ”vänd där det är möjligt”!

Svartån var en jättefin rastplats. Det fanns gott om platser för att inta lunchen …

Vi hittade ett bord vid vattnet och det kändes lyxigt att äta lunch med den här utsikten …

När vi ätit klarade vi av toalettbesöken, alla tre 🙂 och efter det gick vi en promenad. Jag hittade lite växtlighet som lyste fint mot det svarta vattnet. Passade ju bra just med svart vatten vid Svartån …

Efter lunchen åkte vi vidare. Jag har alltid tyckt om det Östgötska landskapet. Tog några bilder genom bilfönstret …

Innan vi kom till Vadstena passerade vi Fivelstad kyrka. Naturligtvis var jag tvungen att ta en bild. Tog även den genom bilfönstret så kvaliten är därefter men jag var ju tvungen kände jag, Fivelstad är ju ett av de där fina namnen jag minns från barndomen …

Så kom vi fram till Vadstena. Vi gick omkring där i flera timmar och bara njöt av den fina dagen och småstadskänslan. Den vackra strandpromenaden längs Vätterns strand. Och nu hände det märkliga, jag glömde bort att fotografera, Ja inte helt men kom på det på slutet så jag fick ”hasta fram” lite bilder.

Slottet naturligtvis, eller i varje fall en del av det …

Båtar …

Ett valv som blev till en snygg inramning …

Och så hittade jag ett vackert fönster. Tänkte först bara ta med en del av det men så upptäckte jag att varje glasruta var speciell på sitt sätt så allt fick vara med, trots att bilden blev stor …

Stenarna blev till guld när solstrålarna letade sig ner i vattnet …

Och på tal om stenar. Älskar den här stenmuren längs strandpromenaden …

Den här vyn kändes nästan lite exotisk …

Vacker färg på vattnet …

”Sjön glittrade som silver” en textrad ur Majas visa som är speciell för oss födda i månaden maj …

Stockrosor i solen. Ett fönster stod öppet och därinne fanns en tyllgardin som ibland fladdrade ut genom fönstret. Försökte invänta ett ”fladder” men det kom aldrig så jag fick nöja mig med det öppna fönstret. Annars hade jag ju kunnat citera en rad ur en annan visa … ”Det fladdrar till i en tyllgardin” ur ”Visa vid vindens ängar” …

Och det var den sista bilden från besöket i pappas län och landskap, Östergötland. Vi har pratat om att kanske göra fler besök i höst. Men i så fall blir det andra platser, kanske några av dom med dom där fina namnen som jag minns från barndomen.

Tyvärr har jag inte någon kontakt längre med mina släktingar på pappas sida. Pappa dog tidigt, jag var bara 10 när han gick bort och mamma dog när jag var 22. När föräldrarna försvinner så blir det lätt att kontakter tappas. Det var ju främst pappa men också mamma som hade kontakt med släkten i Östergötland, jag hängde liksom bara med. Men minnena från min barndoms somrar i Östergötland lever kvar och jag kommer alltid att minnas dom med glädje. Och dom fina namnen på platserna … dom finns för alltid bevarade i mitt hjärta. ❤

Det här inlägget postades i Resor, Vandringar. Bokmärk permalänken.

34 kommentarer till Besök utanför länsgränsen – Östergötlands län

  1. Eva Storasyster skriver:

    Älskade hjärtesyster! Har ljust läst ditt mysiga inlägg om ert besök i Vadstena. Kände glädje över att veta att vännerna ni var tillsammans med var vi. 🙏❤ Det är fint i Vadstena. Det är ju en riktig idyll.
    Själv har jag mest slängt skräp och plockat här hemma.
    Hälsa så gott och krama Lucy från moster 🤗🤗❤❤

    • Anita skriver:

      Kära hjärtesyster … javisst var det ni och så roligt vi hade. Jag skriver inte så mycket mer nu för vi har ju redan pratat … bland annat minnen om dagarna i Vadstena. Måste leta upp bilderna. Vi var ju på Omberg också och jag vet att jag tog fina bilder därifrån.

      Kram chillasyster

  2. Cathy Smith skriver:

    Åh, så härligt somriga bilder, rastplatsen var verkligen jättefin den också. Kommer ihåg att vi hade en sån där gps en gång på semester i Australien som så fort man inte följde henne envist tjatade ”Recalculating”. Nu har vi en egen Tomtom och den säger nog mer vänd om det är möjligt (fast vi har en irländsk dam som heter Kate i vår gps, :-)). Väldigt skönt i luften nu får mig och hundarna. Idag var det härligt att sitta en stund i uterummet med eftermiddagsfikat också, har ju ofta varit alldeles för varmt i sommar.
    Varma hälsningar och voff
    Cathy och Crispie och Blue

    • Anita skriver:

      Tack Cathy 🙂
      Så ni har bytt ”åt andra hållet”. Vi hade en Tomtom förut och det var den som tjatade om ”vänd där det är möjligt”. Nu använder vi navigatorn i bilen och den fungerar väldigt bra. Extra bra när man är ute och åker och får in varningar om när det är kö och får tips om alternativa vägar att åka. Kul att den irländska damen har ett namn också, Kate 🙂
      Ja det är skön luft nu. Imorse när vi var ute var det mulet men ljumt i luften. Det är tydligen ovädret Laura som härjat i Karibien och södra USA som kommit som ett lågtryck hit och tagit med sig lite mildluft.

      Ha en fin torsdag!
      Kram Anita och Lucy (som hälsar extra till Crispie och Blue)

  3. Marit skriver:

    Hrj Anita!
    Jeg starter med slutten av ditt innlegg. Så tidlig du mistet begge dine foreldre! Det var da veldig trist å lese om. Det er kanskje derfor du gjerne minnes disse stedene fra da du barn, for da levde jo begge dine foreldre. Det forstår jeg veldig godt.
    Vakre bilder som alltid, men jeg ble helt forelsket i ditt bilde av steinene nede i vannet! De ser jo ut som de er laget av gull 🙂

    Ønsker deg en fin kveld!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Hej Marit!
      Tack för dina fina ord. Ja mina föräldrar dog alldeles för tidigt men jag har ändå väldigt fina minnen av dom. Och det är nog så som du säger, det är nog därför jag minns min barndoms somrar med sådan glädje.
      Vattnet var så klart och när jag tittade ner fick jag se ”guldstenarna”. Så vackra. Roligt att du tyckte om den bilden, det gör jag också. Och kanske är dom verkligen gjorda av guld … 🙂

      Önskar dig en fin torsdag!
      Kram Anita

  4. Marit skriver:

    Hej skulle det stå så klart 🙂

  5. Anki skriver:

    Ååhh … Anita, vilket härligt inlägg! så roligt att ni varit här i mitt landskap! Vadstena är en underbar liten stad, som vi gärna återvänder till, både med personbilen och med husbilen 🙂
    Om du vill kan du läsa om ett av våra besök 2017 här https://ankisbildblogg.wordpress.com/2017/09/02/morgonpromenad/
    Så fina bilder från er tripp – både från rastplatsen, över slättlandskapet och från Vadstena.
    Jag har fina minnen från somrarna då jag bodde på en stor gård, vid Hov utanför Vadstena och då vi åkte in till stan för att gå på olika trevliga musikevenemang i parken utanför slottet 🙂
    Tack för att du delar med dig!
    Kram!

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Anki! Ja jag räknar mig ju som halvöstgöte då min pappa kom från Östergötland. Ett landskap som alltid varit speciellt för mig. Och du … jag har varit inne och läst ditt jättefina inlägg från Vadstena! Vilken underbar promenad du gav mig och du glömde inte fotografera, som jag gjorde 🙂 Jag såg också att båten Modig verkar ligga parkerad där, den fanns med på bild i både mitt och ditt inlägg. Munkarnas trädgård hade vi tänkt gå in i men det var förbjudet för hundar att gå in där så det blev inte av.
      Hov kände jag inte igen namnet på, annars minns jag ju en massa (för mig) fina namn på platser i Östergötland 🙂
      Tack för fin kommentar och tack för ditt fina inlägg från Vadstena ❤

      Kram Anita

  6. Anki skriver:

    Jag igen … kollade inlägget från när ni var och tittade på klosterliljorna … visst är det fantastiskt att se när alla blommar – och de vackra gamla träden!
    Kram

    • Anita skriver:

      Så roligt att du tittade på inlägget. Jag är så glad att vi fick se klosterliljorna. Det var lite av en chansning, det är ju en bit att åka. Men när jag fick se dom blomma … och alla vackra gamla träd, då blev jag så lycklig. Det var en njutbar dag.

      Kram Anita

  7. Ulla skriver:

    Så roligt att se dina fina bilder från Vadstena. Även om du glömde bort att fota så fick du ju några bilder i alla fall. 🙂 Vi var där i början av september 2018, när vi körde hem efter besöket i Stockholm. En jättefin stad! Vi gick också runt där i flera timmar och sen åt vi på ett mysigt ställe på huvudgatan. Då kunde man ju äta ute. Vi vill inte heller gå in någonstans nu. Åh ,inte roligt att bli av med sina föräldrar i så ung ålder. Jag förstår att det är lätt att man tappar kontakten med släktingar då. Tur att du har några fina barndomsminnen att tänka tillbaka på.
    Kram Ulla

    • Anita skriver:

      Tack Ulla 🙂 Ja men så tokigt det kan vara. Där gick vi och strosade, pratade och tittade ut över vattnet och bara njöt av att vara där när plötsligt maken säger … har du tagit några bilder nu då? Näää, det hade jag ju inte. Då fick jag försöka att hinna ta några bilder för vår parkeringstid var på väg att gå ut, därför blev det inte så många. Men lite minnen i varje fall. Kan tänka mig att det är fint där i september. Kanske inte lika mycket folk då heller som det är på sommaren. Även om det aldrig var någon som helst trängsel. Och det fanns bänkar lediga längs strandpromenaden där vi kunde sitta och ”filosofera” 🙂

      Ja mina föräldrar gick bort alldeles för tidigt. Men av någon anledning så har jag väldigt många ljusa barndomsminnen ändå, bland annat då från somrarna i Östergötland.

      Idag är det mulet här men ljum och skön luft. Tror det är den tropiska stormen Laura som kommit hit. Läste att ”hon” skulle komma hit men bara som ett lågtryck med mild luft i släptåg.

      Ha en fin torsdag!
      Kram Anita

  8. Alla dina inlägg ger mig så många olika sorters känslor. Nu var det glädje, nostalgi och vemod som dominerade. Det gjorde mig ledsen att din pappa dog när du var ett barn och din mamma också alltför tidigt. Förstår att Östergötland med alla sina vackra platser alltid kommer att ha en fin plats i ditt hjärta. Jag har också flera minnen från den vackra småstaden Vadstena med sina kullsternar, trähus och närheten till Vättern. Min moster och morbror bor i Huskvarna. Jag har åkt runt Vättern flera gånger som barn. När jag och Solveig flyttade till Hjo hade vi som tradition att åka runt Vättern med bil i maj månad. Bo någonstans runt sjön. Ombergs VH har jag roliga minnen från när jag var barn. Extra kul att min storebror var med på den rutten.
    Känner igen det du skriver. Undvika ex. restaurangbesök denna speciella sommar. Så har vi också gjort. Det gäller att tänka nytt och framför allt tänka till.
    Jag är trött på att lyssna på jobbiga röster och brukar mer och mer återgå till att hitta själv. Då har jag ingen att skylla på när vi hamnar fel – som ofta innebär nya fina platser som vi inte kommit till annars.
    Vacker utsikt från Svartån. Självklart ska det vara svart vatten där. 🙂
    Valvbilden är helt suverän. Den är så läcker. Bra att du valde att ta med alla fönster. Fin stenmur. Jag skulle också vilja vara ett ”Majbarn”.
    Kram från ett ”Februaribarn”.

    • Anita skriver:

      Tack för din långa fina kommentar Bosse ❤
      Ja mina föräldrar dog alleles för unga. Det var tungt men jag minns ändå min barndom som ljus med många fina minnen. Dom var så fina, min mamma och pappa.
      Så roligt att du varit så ofta i Vadstena. Det är ju så vackert att vandra längs Vätterns strand. Huskvarna har jag bara passerat men jag förstår att det är en fin stad. Hjo har jag däremot besökt och bott i en natt när vi var ute på bilsemester vid Vättern ett år. Vilken fin tradition, att åka runt Vättern med bil i den skön månaden maj när naturen är så vacker. Omberg har jag också besökt och tittat på den fantastiska utsikten. Därifrån har jag bilder, måste nog leta reda på dom.
      Tänka nytt och tänka till … det var bra skrivet, det är det som gällt den här sommaren och som fortsätter att gälla ett bra tag till verkar det som.
      Ler när du skriver om jobbiga röster 🙂 Den barska damen som hela tiden beordrade oss "vänd där det är möjligt" blev vi trötta på. Jag minns tiden när jag satt med kartbok och agerade kartläsare. Minns speciellt en gång i Florida när vi hade fått en vägbeskrivning till ett hotell vi skulle bo på men då kartläsare Anita hittade en genväg. Maken blev lite misstänksam när en gatuskylt bara bestod av en träbit med gatunamnet skrivet med tuschpenna men jag sa … bara lugn, jag har greppet. Plötsligt kom vi in i ett område där vi kände att vi inte skulle vara. Folk började komma emot oss och vi blev rädda att dom skulle stoppa bilen. Då sa jag, nu måste vi se coola ut. Jag satte upp fötterna mot vindrutan, tog på mig solglasögonen och maken försökte se så cool ut som möjligt. Sedan gled vi lite snyggt förbi på vägen tills vi kom till en korsning och på andra sidan korsningen var det helt annorlunda. Hade vi följt vägbeskrivningen från resebyrån så hade vi kommit till den korsningen från ett helt annat håll. Undrar vilken väg damen med den barska rösten hade föreslagit den gången 🙂 Förlåt, det blev en lång utvikning men så blir det ibland 🙂

      Och att vara februaribarn är inte alls fel. Jag vet hur många fina bilder jag tagit på februariljuset, det ljusa och lätta, lite blåtonade som viskar om att nu blir dagarna längre och längre …

      Ha nu en fin dag på ön!
      Kram Anita

  9. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Östergötland har en bit av mitt hjärta , då min son bor där. Det blir mest besök till Linköping och Vreta Kloster med omgivningar. Dina bilder är så fina, skimrande vatten med guldtackor i. Stockrosorna och det gamla huset, är vackert. Sädesfälten är så fina. Det var en riktigt fin tur.
    Ha det gott /Kram Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika!
      Ja det finns många fina platser i Östergötland. Det är konstigt, men jag har faktiskt aldrig varit i Norrköping eller Linköping. Eller, det kanske jag varit men i så fall var jag så liten att jag inte minns det. Vreta Kloster är också ett sådant där vackert namn. Visst var stenarna vackra. Jag stod länge och tittade på dom. Och stockrosor är ju alltid vackra. Men tyvärr får dom ofta fula blad så jag har inte odlat dom själv.
      Tack för att du ville följa med på min lilla tur i Östergötland!

      Ha en fin fredag och helg!
      Kram Anita

  10. walkaboutsweden skriver:

    Östergötland – ett landskap som numera ligger mig mycket varmt om hjärtat.
    Tack vare fantastiska dagsresor som vi gjort där några gånger, i strålande sommarväder.
    Bl.a. ett toppenbesök i Vadstena, då vi bara strosade runt och ”tog in” allt mysigt.
    Landskapet, vyerna, de otroliga vallmofälten…

    Tack Anita för alla positiva minnen som väcks till liv genom dina bilder.

    • Anita skriver:

      Jag vill faktiskt börja med tacka dig Barbro, får jag minns era resor i Östergötland och det var då jag föreslog att vi skulle göra en dagsutfärd dit. Vi har ju annars bara hållit oss häromkring i sommar. Och jag minns ju dina bilder på vallmofälten.
      Visst är Vadstena mysigt. Tänker alltid när jag är där att ”här skulle jag kunna bo”. Men samtidigt tänker jag att det kanske är väldigt livligt där på sommaren.
      Precis som du är jag fascinerad av landskapet i Östergötland. De vackra fälten. När vi var där blommade ju ingen vallmo men det var vackert ändå. Vi funderar faktiskt på att göra lite utfärder i höst också. Kanske besöka några av de platserna jag minns från barndomen, åtminstone minns jag namnen 🙂 Vi får se om det blir så.

      Tack och en fin helg till dig!

  11. Vi har naturligtvis GPS i bilen – men har aldrig använt den! Låter konstigt kanske, men är jag med – vilket jag alltid är – så är det karta som gäller. Jag älskar att navigera, både på land och till sjöss, och när man hört om alla som blivit lurade både hit och dit så skulle jag aldrig lita på en GPS… 😦 🙂
    Dina bilder var verkligen inspirerande och just den här tiden skulle vi ha varit på fastlandet, men så blev det ju inte i år. 🙂 Men det kommer väl nya år (hoppas jag) fast jag tror Rolle har tröttnat på att resa över huvud taget. 😦 Däremot skulle jag gärna göra lite utflykter här på ”öjn”, men än så länge är det endast Visby som gäller – och när mina skukhusbesök är klara vill jag bara hem direkt. Så trist….. 😦 : (- 😦
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Tycker inte det låter ett dugg konstigt att inte använda bilens GPS. Det är ju jätteroligt att vara kartläsare. Fast jag har blivit lite bekväm på äldre dar 🙂
      Nej, ni hade ju hyrt hus som det inte blev något av med att besöka, av olika trista anledningar. Men så klart kommer det fler år. Och du kan säkert övertyga Rolle. Du får visa honom bilder från tidigare resor 🙂
      Kanske ändå att ni kan göra lite kortare utfärder i höst. Håller tummarna för det. Du får inte tappa modet.

      Kramar
      Anita

  12. Märtha skriver:

    Oj, så många och långa kommentarer! Jag håller mig kort: Jag har tandemcyklat längs Göta kanals östra del, ändade i Vadstena där min cykelväninna hade en klasskamrat. Vi kryssade av och an, kors och tvärs med cykeln, besökte klosterområdet grundligt, eftersom vi båda har psykologutbildning gottade vi oss åt ”psykiatriska muséet” rätt länge. En annan kompis var där med segelbåt och familj. Huh, det var länge sedan. Men Vadstena blev i minnet som en vacker, vacker pärla… På tal om resor, vi skall ta oss en tripp till Åland! Med eller utan vår GPS Ingrid. Hon pratar sverigesvenska, och att lyssna på hennes uttal av finska orter är fröjdefullt. I Sydafrika var det också roande med henne… (Men Märtha med kartan vinner oftast…). Favoritbild: Bänken vid vattnet, i hård konkurrens…

    • Anita skriver:

      Man behöver inte alls skriva långa kommentarer Märtha. Själv har jag varit lite bloggfrånvarande ett tag. Försöker ibland att hålla nere datortiden och så är det ju skördetider.
      Så du har tandemcyklat. Det har jag alltid tyckt verkat så spännande. Och du verkar ju verkligen ha gjort Vadstena. Psykiatriska muséet kände jag inte ens till. Klosterområdet var vi inne på när vi studerade klosterliljorna men den här gången fick det vara då vi inte fick ta med oss Lucy. Och visst är det en pärla, Vadstena.
      Ja men så kul att ni ska ta en tripp till Åland. Och så roligt att ni har en GPS-dam som pratar sverigesvenska och heter Ingrid. Och att hon fick vara med i Sydafrika, det måste ha varit uppfriskande, både för henne och för er. Vår GPS-dam har inget namn. Men hon hade ett alldeles speciellt sätt att uttala Motala. Mo-TAA-la … svår att beskriva i skrift men roligt lät det. Nästan lite afrikanskt uttal. Hon kanske också varit i Sydafrika.
      Kul att du valde bänken vid vattnet. Gillar den själv. Tycker vattnet ser så inbjudande ut. Nästan lite medelhavskt.

      Idag regn här … inomhusväder! Ha det gott!

  13. Anni skriver:

    GPS, ja du det är ett speciellt kapitel. Jag skulle kunna skriva massor … Men med tiden har maken insett att för husfridens skull bör han lita mer på sin kartälskande lantmätarhustru än på GPS:en som alltför många gånger visar heltokiga vägar.

    Vet att vi varit i Vadstena men kan inte komma på när det var. Skulle vilja återse mina bilder! (Och nej, jag taggar dem inte i något redigeringsprogram, så jag kan inte hitta dem så enkelt). Nu reser jag med dina bilder -. som så ofta. Gillar Östergötland, där finns så mycket vacker natur och intressant kultur. När barnen var små tog vi alltid rast vid Bergs slussar på resorna söderut, det var lagom långt hemifrån. Cloettas butik i Ljungsbro är ett annat favoritställe …

    Har du besökt Ellen Keys Strand? Ett måste!

    Nu ska jag kolla var Svartåns rastplats ligger, undrar om jag inte varit där också.

    Stor kram och trevlig helg!

    • Anita skriver:

      Alla verkar ha upplevelser när det gäller GPS:en. Och visst är det roligare att vara kartläsare själv. Det har jag varit många gånger både i Sverige och utomlands. Men nu har jag blivit lite bekväm ska erkännas. Beror förmodligen på att vi inte åker på så många resor längre med bilen.

      Så enormt skönt att höra att inte du heller taggar dina bilder. Här är en till så du är inte ensam. Fast ibland känns det som om man är unik som inte gör det. I synnerhet när man tar så mycket bilder som jag gör. Men jag har mitt eget lilla mapp-system så det funkar hyfsat. Döper mapparna med datum och en text med huvudinnehåll, ex-vis 2020_08_03_Vadstena. Funkar bra för mig 😉 Men vet du, det har jag inte alltid gjort. förut skrev jag bara datum. Det gjorde jag t.ex. när vi var i Vadstena med goda vänner för många år sedan. Så dom bilderna får jag leta efter då jag inte minns vilket år det var … ha, ha, så jag har också bilder från Vadstena jag inte hittar så lätt 🙂
      Bergs slussar har vi besökt ett antal gånger också. Men inte Ellen Keys Strand. Tack för tipset.

      Kram och fortsatt bra vecka till dig!
      Anita

      • Anni skriver:

        Jag har precis samma mappsystem! Ibland sätter jag mig och kikar igenom de där gamla mapparna som bara har datum för att få till en rubrik. Då visste man ju inte att man skulle ha så ofantliga många bilder nu …

  14. Alltså fönstret!Vilken känsla och patina. Vadstena väcker fina minnen, midsommarfirande i slottsparken, klosterklockorna på försommaren och alla speciella staket av smala ribbor som är så utmärkande. Finns så mycket fint där och många härliga motiv. Fina bilder som vanligt. Du har en särskild känsla för ljus och detaljer som jag uppskattar.
    Allt gott
    /Anette

    • Anita skriver:

      Ja, fönstret! Visst är det vackert. Varje ruta i sig är vacker och så inramningen …
      Det verkar som om många har speciella minnen från Vadstena. Det är verkligen en mysig småstad. Kan tänka mig att midsommarfirande i slottsparken måste vara något alldeles speciellt också. Och jag är så glad att jag fått uppleva klosterliljorna.
      Tack för din fina kommentar om mina bilder Anette!

      Allt gott till dig också!
      Anita

  15. Lena i Wales skriver:

    Vilken fin utflykt ni fick. Jag gläds med er.
    Så härligt med nostalgi, det behöver vi så väl i vår ålder. Man måste ha uppnått en viss ålder för att förstå det.
    Vadstena är en fin stad. Har varit där en del förr, men då mest vintertid och det är liksom inte riktigt detsamma.
    Bra att ha egen matsäck, så man slipper blanda sig för mycket med andra människor. Trodde inte för ett år sedan att jag skulle uttrycka mig på detta vis. Låter hemskt, men vi båda vet idag vad jag menar.
    Ha det bra!

    • Anita skriver:

      Tack Lena! Ja nostalgi är härligt, det vet vi 🙂
      Det verkar som om många har besökt Vadstena. Men vintertid förstår jag att det är annorlunda för jag tänker mig Vadstena som en typisk sommarstad, ungefär som Trosa. Om det inte är en riktigt krispig vacker vinterdag, då kan jag tänka mig att strandpromenaden vid Vättern är något alldeles extra.
      Jo, jag vet ju precis vad du menar. Man går bara och väntar på att denna eländiga pandemi ska vara över. Här går ju fallen ner men rädslan över en andra våg finns ju. Det har ju börjat om på flera håll i Europa, bland annat Spanien. Förstår att du saknar att kunna åka dig 😦 Själv saknar jag kören som skulle startat höstterminen ikväll. Extra roligt att sjunga i kör på hösten och vintern men nu blir. det inte så 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s