Pippi på rad, pärlemorfjäril och annat p-relaterat …

Det är så svårt att hitta på rubriker. I synnerhet när jag inte har någon röd tråd alls i det jag tänker skriva. Men så kom jag på att jag med lite fantasi kunde använda en bokstav som röd tråd, bokstaven P. Ok, allt går inte att knyta till den bokstaven men får vara med ändå …

Jag flyttar mig tillbaka till den 23 juli då vi åt en jättegod (p)astarätt. Hittade receptet i lokaltidningen och det har blivit en favorit. Brukar sällan skriva om mat men den här gången tänkte jag göra ett undantag och dela med mig av receptet i och med att det är så enkelt och så gott (tycker i varje fall vi) …

Inte vegansk men väl vegetarisk. Den består av:

Pasta, exempelvis spagetti
En påse färska babyspenatblad
Halloumiost
Tomater frästa i olivolja, citron och honung
Chiliolja (recept nedan)

Jag startar alltid med att göra chilioljan som består av:

1 finhackad mild röd chili
Rikligt med finstrimlade basilikablad
Citroncest från 1 citron
4 msk olivolja

Blanda ihop och låt stå tills det är dags att lägga upp.

Nästa steg är att skära halloumin i skivor så den är klar att steka (lite grovmalen svartpeppar på är gott).

Nu är det dags att göra tre moment samtidigt (nästan i varje fall):
Koka pastan, fräsa tomater i olivolja, citron och honung och steka halloumin.

Så här gör jag:

Jag har en pasta som tar 8 minuter att koka samt ett par minuter för vattnet att koka upp, sammanlagt ca 10-11 minuter. Samtidigt som jag kör igång pastavattnet så har jag en annan kastrull där jag fräser ca 200 g små tomater i olivolja i ca 3-4 min. När dom blivit härligt mjuka och lite tomatsaft pyser ut, ringlar jag över 1 msk flytande honung och saften från citronen jag rev cesten ifrån, steker ytterligare 1 minut innan jag lägger på ett lock och ställer kastrullen åt sidan …

Nu återstår några minuter av pastan att koka. Då steker jag samtidigt halloumin i en neutral rapsolja. När en minut återstår av pastan åker babyspenaten ner i kastrullen. När pastan så är klar häller jag av vattnet och langar ner den i kastrullen med tomaterna och rör om.

Nu är det dags att servera. Upp med pastablandningen på djupa tallrikar. Lägg på halloumin och till sist, ringla över chilioljan. Ät gärna med ett gott bröd och varför inte ett glas rött italienskt vin.

Chilioljan är enligt receptet i tidningen för 4 portioner men jag tycker den är mer lagom till 2. Öka gärna mängden olivolja om den ska vara till 4 portioner. Pasta och halloumi, ja det väljer man ju själv hur mycket man vill ha per portion.

Slut på matrecept! Vidare till …

Den 24 juli då vi åkte och (p)romenerade vid Bommersvik för jag ville testa att använda ett (p)olfilter på mitt nya objektiv. Polfilter ska ge lite mustigare färger. Jag har faktiskt haft det liggande i gömmorna i flera år men det har blivit bortglömt. Det bästa är när det är blå himmel och lite dramatiska moln. Polfiltret ska hjälpa till att få lite stuns i färgerna.

Dagen var inte idealisk för himlen höll på att bli helt täckt av moln. Men plötligt såg jag ett vitt litet moln som lagt sig vid sidan av en ståtlig tall. Fortfarande fanns blå stråk på himlen och nog blev färgerna mustiga fast kanske blev bilden lite för mörk – en smaksak …

Åt samma håll ligger en bergknalle och på den står statyn Katedral av Arne Jones. Den här bilden blev alldeles för mörk, måste nog justera slutartiden med polfiltret på. Men statyn syns i varje fall bra. En avbildning av denna staty används också som logga för Bommersvik …

Och nu gick det snabbt. Ett dis lade sig över himlen, det blå försvann. Vi gick bort mot åkern och jag prövade hur det skulle bli att ta en bild på bara åkern, inget annat, resultatet, tja … en åker …

Himlen var nu grå istället för blå. Men fortfarande fanns där molntussar. Tog ett par bilder från olika håll för att se hur himlen skulle bli. På den första fick himlen en lite mer blå ton …

Medan den från andra hållet fick en lite mer rosa ton …

Morgonpromenaden den 25 juli tog vi i närområdet. Jag hade kameran med mig men gick mest och filosoferade och glömde ta bilder. När vi var nästan hemma kom jag på att jag borde väl åtminstone ta en bild. Det blev på skogsbacken vid busshållplatsen där morgonljuset var fint …

Så blev det den 26 juli och nu kommer en av bilderna som kan kopplas till ett av orden i rubriken, nämligen ”Pippi på rad”. Den här morgonen blev det (p)romenerande vid välbekanta sjön Måsnaren. Och det var där dom kom, alla ”pippi på rad” …

… om det är sådan här köbildning en söndagmorgon, hur ska det då vara på måndagmorgonen …

Den här morgonen hittade jag en liten stig ner till de mörkare delarna av vattnet. Där vegetationen är så tät att solen knappt når fram. Där träden stampar med fötterna i vattnet. Där ormbunkarna bor, där skuggorna är så djupa att ingen vet om det är dag eller natt …

Ut på sjön den vida, ska vi glida i en blåmålad båt” … en strof från någon gammal melodi som dök upp i huvudet, även om den båten visst var grönmålad …

Jo jag vet, den här vyn är ofta med i mina inlägg men jag kunde inte låta bli …

Den här vyn likaså. Men jag tycker den är så vackert inramad. Och så såg jag att några av björkens löv börjat skifta i lite höstnyanser, eller också så var bara löven lite vissna, för än är det ju långt kvar till hösten …

Så vek vi av från stigen vid vattnet och gick upp mot stigen som går längs hagarna och där stora vackra, gamla träd växer. Som alla vet älskar jag sådana här stigar …

Och jag älskar också ljusets lek bland skuggorna …

Efter promenaden bland ljus och skuggor gick vi tillbaka mot bilen. Återigen passerade vi vattnet som nu lyste i en nästan turkos nyans. Fick bli avslutningsbilden …

Det blev morgon den 27 juli. Jag kunde konstatera, när jag satt och åt frukost och läste morgontidningen i arbetsrummet att det började bli (p)raktfull blomning utanför fönstret. Höstanemonerna har mängder med knoppar och flera blommor har börjat slå ut. Dom sprider sig och är nu som en ”anemonskog”. Ska flytta några till trädgårdssidan men det blir i vår, höstanemoner ska planteras på våren för att hinna etablera sig …

Utanför fönstret växer också vidjehortensian ‘Annabelle’ som det här året är helt översållad av stora, tunga blommor. Trots det håller sig blommorna upprätta. Det där med att sätta tre plantor tätt i grupp (tätare än man tror), planterade i en triangel var ett bra tips jag fick en gång i tiden. Grannar som har planterat en enda buske har blommorna liggande på marken efter tunga regnskurar. Mina nickar lite men tar stöttning mot en kompis grenar och när vattnet är borta, ja då ser dom ut som innan regnet. Har hör att det nu finns nya sorter som är lite stadigare men jag älskar mina vita ‘Annabelle’ som ger så enormt med blomning och lyser i augustikvällarna …

I trädgården har mina blå flox (nej här måste det bli det latinska namnet, (P)hlox paniculata ‘Blue Paradise’) precis börjat slå ut. Lite skadade blommor av en häftig, nattlig regnskur men det finns många knoppar på gång och håller sig bara rådjuren borta så …

Och så tänkte jag avsluta med några bilder på det andra ”P”:et i min rubrik. Pärlemorfjäril. Det är inte ofta jag lyckas fotografera fjärilar och jag är dessutom dålig på att veta vilken sort det är. Men jag är nästan säker på att det här är en pärlemorfjäril, men vilken sort, det vet jag inte. Kanske någon av er som är fjärilskunniga vet?

Och det var de sista fotona för den här gången. Får se om jag lyckas skrapa ihop några till ett inlägg om ett tag igen. Blir svårare och svårare men alltid brukar några bilder hamna på minneskortet. Och en massa ord och meningar brukar ju alltid ha en tendens att utformas av mina fingrars dans över tangentbordet. Ibland känns det nästan som dom far runt av sig själv och skapar inlägget 🙂

Återstår nu bara att önska er alla en fortsatt bra vecka. Ta hand om er! Vi ses 🙂

Det här inlägget postades i Dagbok, Fjärilar, Matrecept. Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till Pippi på rad, pärlemorfjäril och annat p-relaterat …

  1. Marit skriver:

    Hej Anita!
    Morsomt å bruke en bestemt bokstav i innlegget ditt. Du klarte å bruke mange ord på bokstaven P 🙂
    Så vakre bilder du har tatt! Jeg liker så godt de du viser med skyggene, og med lys og skygge. Sommerfuglen var helt nydelig!

    Ønsker deg en fin kveld!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Hej Marit!
      Ja när det inte går att komma på någon rubrik får man vara lite påhittig. Kanske det ska bli min röda tråd … att beta av bokstav efter bokstav 🙂
      Ja det blir många bilder då jag måste testa olika inställningar, filter mm. Och fjärilen var fin. Det var bara den i hela trädgården. Ännu har inte fjärilarna kommit hit men dom kommer nog när rudbeckior och solhattar slår ut. Och vitlysingen, den brukar dom älska.

      Önskar dig en fin onsdag!
      Kram Anita

  2. Märtha skriver:

    Än en gång en massa härliga bilder… Pastan var verkligt färgrik, men 4 msk olja till två personer låter redan lite… Kolla bilden på trädstammarna, där i vattnet syns ju en kvinnas ben! Jag är också svag för gamla stigar, fantasin rinner iväg med mig, vem har gått här, när, varför… Och nu börjar ju hortensiornas fägring! Vi har tre vidjehortensior, men ”systern”, ‘Invincibelle’, som är röd. Den var präktigare förra året. Sen har vi en jätte som på svenska heter ”tidig syrenhortensia”, men på finska mycket mer passande och vackert: månskenshortensia (kuutamohortensia). En som heter ‘Early Sensation’, som växer ut över allt är först vit, sen övergår den i rosa – älskar hortensior! Men nu skall jag skriva ett inlägg, där bilderna är illustration – min vana trogen. Dina bilder har ju huvudrollen…

    • Anita skriver:

      Tack så mycket! Pastan är färgrik och god. 4 msk för två är rätt lagom. Det är ju en del tomatsaft, olja, citron och honung med i bilden också.
      Ja men visst har du rätt! Jag var ju direkt tvungen att kolla bilden med trädstammarna och visst ser jag benen.
      Vet att ni har den röda ‘Invincibelle’. Skulle gärna ha den också men måste då hitta en plats där den skulle passa. Den vita har jag på två ställen, i min vita rabatt där den lyser som en lykta i de svarta augustikvällarna. Och så på framsidan. Blomningen är rekordartad det här året och precis som du älskar jag hortensior. Och vet du, jag tror faktiskt att jag har en månskenshortensia. Jag har haft den i många år men slarvat bort namnet. Jag har alltid trott att det var en typ av syrenhortensia men när jag kollar på bilder på månskenshortensia så ser jag att blommorna ser ut som blommorna på min. Och den har också börjat blomma så det stämmer ju.

      Ha det bra!

  3. Ulla skriver:

    Nu börjar jag med fjärilen som jag nästan är helt säker på att det är en silverstreckad pärlemorfjäril. Det syns på undersidan, där man tydligt ser de lite silvriga fälten, eller strecken. Härligt fångat också, de är så vackra. 🙂
    Och bilderna med polfiltret är verkligen fina. Jag tycker inte de är för mörka, jag gillar när det är lite ”tryck” i bilderna, dock inte för mycket, men det är det inte i dina bilder. Och så vackra bilder från sjön, speciellt den sista gillar jag mycket. Och självklart blomsterbilderna också, den blå floxen, såå läcker!
    Och tittar jag på matbilderna så blir jag ju nästan hungrig…. 🙂
    Kram Ulla

    • Anita skriver:

      Hej Ulla och tack! Jag anade att jag skulle få svar från dig 🙂 Jag har nu kollat på bilder av silverstreckad pärlemorfjäril och visst liknar ”min” den.
      Roligt att du gillar bilderna med polfiltret. Jag tyckte också om de mustiga färgerna men kände mig lite ovan med att bilderna blev lite mörkare. Jag ska fortsätta att träna med det. Ska försöka ta samma motiv med och utan filter. Det är bara det att vi är ju ofta ute på hundpromenad när jag fotograferar och då är det alltid lite svårt att hinna testa. Lucy förstår inte alls varför matte hela tiden ska stanna. Och det går inte att hon och husse ska gå själva för ”flocken måste vara samlad” 🙂
      Den blå floxen kommer med fler och fler blommor nu. Och dom doftar viol. Ljuvligt när man passerar den. Inte lika riklig blomning som förra sommaren men ändå riklig.

      Och maten kan jag rekommendera … väldigt god och snabblagad, det gillar jag 🙂

      Kram Anita

  4. Anki skriver:

    Såå många vackra bilder … snyggt fångade med kameran! Håller med Ulla, det är absolut silverstreckad pärlemorfjäril, den största av P- fjärilarna. Snyggt fotat!
    Tack för receptet – det ser väldigt gott ut – och måste nog testas!
    Ha det gott!

    • Anita skriver:

      Tack så mycket Anki 🙂 Och tack för identifieringen av fjärilen. Jag har kollat på bilder också på nätet nu när jag vet namnet och visst måste det vara den. Faktiskt den enda jag sett i trädgården ännu. Men när vitlysing, solhattar och rudbeckia börjar blomma, då brukar dom komma. Då får jag ge mig ut med kameran. Nu vet jag ju att jag kan få hjälp med identifieringen också 🙂

      Och pastan kan jag rekommendera, enkel och god!

      Ha det gott du också!

  5. Carina skriver:

    Ja rubriker är ett svårt ämne 🙂 ..och nej jag är nog lika dålig på fjärilar eller till och med sämre. Jag hade inte kunnat pärlemorfjärilar ens. Polfilter är magiskt – jag har inget till kameran nu men vill skaffa. Däremot har jag slipade solglasögon med polariserande glas och de är helt otroliga i att återge detaljer. Skaffade de för skidåkningen i huvudsak men de har hängt med och på både mycket och länge. Plötsligt blev vit snö fylld av detaljer och det är ju bra det spar en och annan vurpa 🙂

    Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Jag är också dålig på fjärilar. Påfågelsöga känner jag till, den är ju så karaktäristisk. Den brukar gilla att sitta på solhattarna så när dom slår ut ska jag vara redo med kameran.
      Polfilter är kul att laborera med. Har haft det i många år och i princip glömt bort det. Men jag minns att jag hade det på en trädgårdsresa i England. En dag var vi vid havet och det var ett enormt blänk. Då lekte jag mycket med polfiltret och tyckte det var jättekul. Sedan hamnade det i gömmorna. Låter bra med solglasögon med polariserande glas. Hade väl aldrig anat att vit snö hade en massa detaljer 🙂

      Ha det fint!
      Kram Anita

      • Carina skriver:

        Å jo… Nu är det läskigt att åka utan dem. Med ser jag varenda liten puckel och snöhög i backen. Det har blivit en trygghet och färre överraskningar. Men jag gjorde å andra sidan en vansinnig vurpa på grund av att ljuset var så konstigt och dolde en snöhög innan jag hade dem.

        Har hittat ett bra polfilter som kan användas oavsett vilken diameter objektivet har men det är tyvärr dyrt 😦

        Kram, Carina

  6. Tack för den promenaden, det gjorde gott att komma ut i skogen lite utan att behöva gå ut 🙂 Fina bilder och tack receptet, det har jag kopierat och skall tillagas vid tillfälle.

    • Anita skriver:

      Så trevligt att du ville följa med. Anar att du känner igen platserna … Och pastan är god, ska nog äta den i helgen igen 🙂
      Ha det bra och hoppas att foten är bättre!

  7. Är själv lite sugen på att testa polfilter, men det har inte blivit av. Det gäller ju också att ha det till hands när det behövs, men tjusigt blir det.
    Älskar bilden med gässen på rad!
    Allt gott
    /Anette

    • Anita skriver:

      Ja det är kul att testa sig fram. Jag köpte mitt polfilter för rätt många år sedan. Testade det och sedan la jag undan det och i princip glömde det. Men lite mer tester ska det allt bli. Och gässen på rad, tycker dom var så läckra där dom kom simmande. Dom var faktiskt ännu fler men dom kom inte med på bilden.

      Allt gott till dig också!
      Anita

  8. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Dina bilder är fina, och det är naturen du fotar också. Ser fint ut med alla detaljer som syns så bra. Fåglarna på rad är kul, och åkern med moln över odlingarna gillar jag lite extra. Nu har fjärilarna blivit lite fler, och det är nog solhattarna som lockar dem, de kan vara svåra att fånga på bild, men du har lyckats fint med din besökare. Lite avundsjuk blir jag på dina höstanemoner, hoppas få se några som jag planterade förra året i blom. De vill sig inte riktigt hos mig.
    Ha det fint /Kram Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika och tack!
      Ja naturen är fin och det är roligt att bevara minnen av den. Fåglarna som simmade på rad var bara så roliga. Har aldrig sett dom simma på det sättet förut. Igår var det faktiskt ett påfågelsöga inne i vårt uterum så nu har även dom kommit hit. Solhattarna är nu på gång att slå ut men jag väntar på vitlysingen, den brukar fjärilarna älska. Vitlysing har jag istället för budleja som inte fungerar här.
      Det är så synd att det inte fungerar med höstanemoner hos dig. Här är dom som ogräs, i varje fall där dom växer nu. Jag ska flytta en del till trädgårdssidan men vet ju inte om dom kommer att trivas alls lika bra där. Men det återstår att se.

      Ha det fint du också!
      Kram Anita

  9. Underbara bilder – precis som vanligt! Det där med att sätta tre blommande buskar bredvid varandra var smart, skulle man ju gjort!! Det blir ju tyvärr inget nyplanterande för mig på ett bra tag känns det som, endast ansning och beskärning av det som finns.
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Tack Susie 🙂
      Ja det där med att sätta tre vidjehortensior tätt i en triangel var ett väldigt bra råd jag fick. Det spelar ingen roll hur mycket regn det kommer, dom blir lite tunga men lägger sig aldrig ner. Och det blir inte så mycket nyplanterande för mig heller, det enda jag vet just nu är att jag planerar att ta bort min röda temynta och sätta höstanemoner där istället. Dom röda skär sig nu enormt mot den blå floxen. Måste äntligen göra något åt det … 🙂

      Kram Anita

  10. Anni skriver:

    Det är ju så mycket roligare att läsa en blogg där texten löper lätt som en tråd och bilderna är dess vackra pärlor. Bloggar med enbart bilder blir bara snabbt scrollade, i alla fall av mig.
    Smart med tre buskar i triangel, jag ska snart gå ut och se hur min Annabelle klarat regnet – ja, resten av trädgården också. Bäst att ta med sekatören, för det är nog en del som behöver rensas.
    De där fåglarna på rad har inte fattat hur viktigt det är med distans, vilket härligt foto! Kul också att se hur ditt filter påverkar ljus och färger, hoppas att du leker lite mer med det.
    Höstanemonerna sprider sig bra här hos mig också. Tänk, de stod på annan plats förut och där trivdes de inte alls. Vilken skillnad!

    Två svar;
    Det är inte en flox du ser i början av ekorrfilmen, det är en hortensia i kruka, Hydrangea Serrata Blue Bird. Den står i kruka bredvid sin keramikkompis.
    Georg Jensen hade självklart fixat ringen om den gått att tänja ut tillräckligt, men det var för lite gods och gravyren hade blivit förstörd. Min kollega fick lägga till en bit guld för att kunna göra den stor nog.
    Önskar dig en riktigt skön helg! Kram!

    • Anita skriver:

      Och så roligt det är att läsa långa och fina kommentarer 🙂 Tack ❤

      Jösses som det regnade igår kväll. Åskregnet var något av det värsta hittills i år här. Annabelle hade säckat lite mer än vanligt men är nu, med solens hjälp, på väg uppåt igen.

      Fåglarna på rad var faktiskt ännu fler än dom på bilden. Men dom andra hade "klumpat ihop sig" och fick därför inte vara med i bild. Ännu sämre distans där alltså 🙂

      Jag kommer att leka vidare med polfiltret. Det kommer att bli lite nya utflyktsmål de närmaste veckorna. Hoppas på att hitta lite nya motiv. De gamla är kära men börjar bli lite uttjatade och inte lika spännande när man vill pröva nya saker. Måste få tillbaka inspirationen som varit tappad ett tag.

      Jag ska ju flytta några av mina höstanemoner till "trädgårdssidan". Tänkte byta ut mina röda temyntor (som kommer att få en annan plats) till höstanemoner. Får se om dom kommer att trivas där, vet ju också att höstanemoner är lite kinkiga. Hoppas dom trivs. Dom kommer att passa betydligt bättre i färg mot mina flox än vad temyntorna gör idag.

      Aha, det var en hortensia. Då förstår jag. Den skymtade ju bara förbi och då trodde jag det var en flox. Jag har fortfarande en lapp sitter på min dator där det står "Blå flox till Anni". I år kom ju pandemin i vägen men våren 2021 hoppas jag att du ska kunna få dom. Dom hör ju liksom hemma hos dig 🙂
      Och nästa aha, om ringen! Då förstår jag det också. Men din kollega är fortfarande en hjälte tycker jag 🙂

      En riktigt skön helg till dig också!
      Kram Anita

  11. Vad är det för dans dina fingrar ägnar sig åt? Polka? Det är i alla fall ingen torr Polismarsch. Alltid lika kul att läsa dina inlägg. Tillsammans med dina alltid lika fina foton blir det ett en skön personlig samklang. Sätta en passande rubrik. Nästan aldrig planerar jag mina. Ibland får jag till det bra. Andra gången blir det bara ett säkert kort – den torra sanningen. Eller så blir det Pannkaka.
    Kram Bosse
    PS. Pastarätten ser aptitlig ut.

    • Anita skriver:

      Hm, polka skulle det kunna vara som är dansen mina fingrar pysslar med. Eller schottis (stavas det så tro?). Roligt att du tycker om mina inlägg med bilder och filosofiska texter. Det är dom där schottisfingrarna som lever sitt eget liv, fast någon form av kontakt med hjärnan har dom väl också …
      Det där med rubriker är inte lätt … ”den torra sanningen” … det lät ju nästan som en boktitel. Och pannkaka är gott, det blev jag nästan lite sugen på. Fast torsdagen har ju passerat … Men pasta är gott det också. Men ikväll blir det egengjorda hamburgare med egeninlagd jalapeno … plus lite annat!

      Ha nu en fin helg på ön!
      Kram Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s