Promenader, galna rosor och lite annat …

Det är den 1 juli och inget speciellt har hänt. Det inget speciella har resulterat i drygt 40 bilder i min senaste dagboksmapp. Oj! Fast egentligen så har en del hänt ändå. Rosorna, t.ex. har, som rubriken antyder, blivit helt galna i år. Men mer om det längre ner i inlägget. Nu startar jag med lite annat …

Den 20 juni besökte vi ett för oss nytt promenadställe, Parkudden Lövsta. Enligt en broschyr vi hade skulle det vara fin utsikt över sjön. Det hade det säkert varit om vegetationen inte varit så tät. Blev bara ett fåtal bilder den här gången. Känns som en plats att besöka när höstfärgerna blir vackra och man återigen kan se ut över vattnet.

Men träd är alltid vackra …

Där finns en plats som kallas stensoffan. Vi gick uppför berget för att komma dit. Stigen var vacker med mossbeklädda bergshällar och vackra lövträd …

Och så fick vi se stensoffan och kunde konstatera att det här vore en plats att besöka en riktigt tidig morgon när naturen vaknar. Sitta på soffan och dricka en kopp kaffe med något gott till …

I mitt förra inlägg (den 25 juni) skrev jag att det var värmebölja. Och det har det verkligen varit. Jag skrev också att vi den dagen skulle åka iväg på picknick till Tullgarn och det gjorde vi. Det är så mysigt att ha picknick där. Där svalkar det från vattnet och de höga träden skänker skugga.

Himlen var utan moln och slottet vackert …

Det där med att fotografera mat har aldrig varit min grej. Bilderna jag tar ser mest oaptitliga ut men vi åt i varje fall melon och parmaskinka till förrätt och den gamla klassikern rostbiff med potatissallad plus diverse färska grönsaker till huvudrätt.

Efter maten tog vi en promenad. Kvällsljuset var vackert och jag letade motiv med ljus och skugga …

Och visst hamnade ett par kanalspeglingar på minneskortet …

En bänk i grönskan såg inbjudande ut men jag skulle inte vilja sitta där. Gräset kunde ju dölja både fästingar och ormar. Men ett snyggt fotoobjekt var den ändå …

I allén med de enorma månghundraåriga träden var skuggorna djupa. Men solen gjorde en kraftig attack från höger och konstrasterna blev dramatiska …

Allt hade varit helt perfekt om det inte varit för svärmarna med … ja inte vet jag vad det var men dom var många. Dom gick inte till attack som tur var men flög omkring oss hela tiden …

Galna rosor …

Ja nu ska jag prata rosor ett tag. Vet inte vad som hänt men i år har rosorna blivit som galna. Jag har aldrig någonsin varit med om något liknande. Visst har jag hört att det är ett rosår i år men mycket mystiskt har också hänt. Döda rosor t.ex. har återuppstått …

Jag börjar med rosen ‘Aïcha’. Förra året blommade den lite klent på försommaren. Sedan började bladen gulna på en av grenarna. Den torkade ihop och jag klippte bort den. Sedan fortsatte det på resten av grenarna som dessutom torkade in helt. Till slut fanns inget synligt liv kvar i den. Ingen aning vad den drabbats av men jag kunde konstatera att nu hade jag ingen ‘Aïcha’ längre.

På sensommaren kom det så upp något från jorden, en bit från den gamla huvudstammen. Jag tänkte då att det var någon form av vildros som tagit över. Samtidigt visste jag att ‘Aïcha’ skulle vara rotäkta så jag lät den vara kvar. Det kom fler grenar och även dom fick vara kvar.

Våren 2020 började grenarna växa och växa. Så småningom bildades massor av knoppar. Så slog dom ut. Och visst var det ‘Aïcha’. Inte kan man tro när man ser den här bilden att den här rosen dog förra sommaren …

Nästa ros jag ska prata om är ‘Rhapsody in Blue’. Den har alltid haft samma höjd hos mig, ca 60 max 70 cm. I år är den så hög att jag inte ens kan fotografera dom rosorna som sitter högst upp. Om jag inte står på stege. Den är i år en bra bit över två meter. Grenarna är kraftiga och har massor av knoppar. Trodde samma sak här. Det kanske inte är ‘Rhapsody in Blue’ men nu har några av blommorna på de höga grenarna slagit ut och visst är det den.

Här har jag stått och riktat kameran uppåt för att ta en bild på knopparna …

Men som tur är finns några låga grenar också. Vill ju kunna se blommorna och gärna ta kort på dom …

Nästa ros är en ros som torkade ihop och dog för flera år sedan. Hade den i min vita rabatt men den ville inte ta sig och till slut försvann den helt. Så i år, det där märkliga rosåret, så hände något. Helt plötsligt var den där igen och blommade. Vet inte ens vad den heter längre …

Och så kommer jag till min enda Austinros, ‘William Morris’. Den växer vid altandäcket. Jag brukar få sitta på knä eller ligga raklång på däcket när jag ska fotografera blommorna som brukar hänga som tyngder på lite veka grenar. Men i år är inte grenarna veka. Och i år är den lika hög som jag. I år kan jag stå raklång och fotografera den …

I många år har jag haft en liten hatkärlek till den rosa klängrosen ‘New Dawn’. Tycker blommorna är väldigt vackra men den har liksom aldrig velat ta sig. Men den började ta för sig ordentligt redan förra året. Den växer på ena sidan om vår stora rosbåge. På andra sidan växer honungsrosen Lykkefund. Den är ju alltid enorm men i år har den varit så kraftig att jag var tvungen att klippa den rejält. Den gick inte ens att passera under längre och jag började bli orolig för att bågen inte skulle hålla. Nu har dessa båda rosor börjat beblanda sig och det tycker jag är rätt fint.’Lykkefund’ kommer ju snart att ha blommat över men då har jag ‘New Dawn’ som fortsätter att blomma hela sommaren till långt in på hösten …

Och här är några närbilder på ‘New Dawn’, förstår att jag en gång i tiden föll för den …

Till sist, ‘Stanwell Perpetual’. Den har varit helt galen i år. Det kom så många blommor till slut att inte ens bladen syntes. Tyvärr var det under värsta värmeböljan så dom vissnade väldigt snabbt. Men jag vet ju att den kommer att fortsätta blomma hela sommaren, om än lite sparsammare …

Favorit i repris – picknick på Tullgarn

Den 28 juni var värmeböljans sista dag. Picknick igen! Tullgarn igen! Den här gången frångick jag principen att inte fotografera maten, ville ha lite stöd för minnet. Och även om den ser vansinnigt tråkig ut på bilderna så var den god. Vi brukar ha riktigt porslin men den här gången tog vi papptallrikar. Det blir det inte nästa gång, porslin ska det vara, maten smakar mycket bättre då. Men det här åt vi i varje fall …

Förrätt, små tomater, mozzarella med olivolja och lite grovriven svartpeppar och ett gäng basilikablad …

Huvudrätten hann jag börja äta på innan jag kom på att jag skulle fotografera den. Det blev ett barndomsminne, kokt skinka, färskpotatis och hemmagjord legymsallad …

Medan vi satt där och åt märkte vi att en lite kyligare vind började nagga på värmeböljan. Lätta dimmoln lade sig som en tyllgardin över solen, siluetterna djupnade mer och mer …

Efter maten promenerade vi. Vi gick längs stigar som kantades av gräs och blommor som var lika höga som vi. Så småningom kom vi fram till fågelskådningsrampen där det var tyst och öde, inga fåglar i sikte …

Fast helt öde var det inte. Ett gäng kor hade picknick dom också …

Vi gick tillbaka via dammarna. Solen var nu helt täckt av tyllgardinen. Inga spännande ljus och skuggor att fotografera men däremot tjock, frodig grönska …

Gräset längs stigen skiftade i rött …

Daggkåpan hade fått breda ut sig som den behagade och den enorma blomningen fick mig nästan att tänka på blommande rapsfält, även om den här gula färgen mer har en dragning åt lime …

Tillbaka i trädgården och uterummet

Pionerna började blomma sent hos mig. Först ut var ‘Bowl of Beauty’ …

… och ‘Sarah Bernhardt’ …

Nu är smultronschersminens tid. Överallt känns smultrondoften, så även hos oss …

I uterummet har de första blyblommorna börjat slå ut …

I uterummet är det verkligen som en djungel. Här syns ena hörnet av rummet, ut mot trädgården. Där finns chili, paprika, gurka och tomater som får representera det ätbara. Där står också blyblomman på spaljebordet tillsammans med en uppstammad doftpelargon. Till höger skymtar clivia, mitt Ginkgo-träd och en fuchsia. Utanför glasdörrarna syns portalen med ‘New Dawn’ och ‘Lykkefund’. I den bruna krukan på altandäcket växer mitt fikonträd och till vänster skymtar ett par av blommorna på min hortensia …

Vänder jag mig åt andra hållet så har jag fönstret mot framsidan. Det är där alla mina pelargoner bor. Här syns delar av det fönstret …

Däremellan finns vår sittgrupp och diverse andra växter, bland annat en annan pelargon som jag köpte förra sommaren för bladens skull. Den heter Westdale Appelblossom …

Och så kom regnet …

Den sista dagen i månaden juni kom så några rejäla regnskurar. Även om det inte blev så många mm som föll så kändes det dramatiskt med det hårda regnet och åskknallarna i fjärran. Samtidigt så kämpade solen mot molnen. Det gjorde att det blev ett helt otroligt ljus som speglade av sig inomhus där plötsligt allt gick i en gulrosa ton.

Jag försökte ta en bild på regnet. Här syns lite av det märkliga ljuset, i synnerhet syns det på trädstammen till vänster i bild …

Tog en bild åt ett annat håll, där den guldiga himlen syns. Det regnade fortfarande men nu var det bara duggregn. Därav ”diset” i bilden …

Efter ett tag slutade regnet. Diset försvann, molnen skiftade i guld, himlen i turkos och siluetterna var kolsvarta …

När jag vände mig åt andra hållet var det en helt annan färg. Här var molnen gulrosa och här var det mer dramatiskt med tjockare moln. Det var också den här färgen som färgade hela köket i gulrosa …

Slutligen en bild på lyktstolpen utanför köksfönstret …

Snipp, snapp, snut. Nu var bilderna slut … äntligen 🙂

Om det mot all förmodan finns någon som orkat hänga med hit så vill jag önska …

… En härlig fortsättning på högsommarmånaden juli. Glöm inte att hålla avstånd, tvätta händerna och vara försiktiga!

Det här inlägget postades i Dagbok, Rosor. Bokmärk permalänken.

45 kommentarer till Promenader, galna rosor och lite annat …

  1. Fina bilder på fina blommor 🌹 jag älskar rosor men i min trädgård vill de inte växa, sorgligt nog.

    • Anita skriver:

      Tack så mycket 🙂 Rosor har aldrig trivts förr i min trädgård heller. I synnerhet inte rabattrosor. Men senaste håren har något hänt. Tror det beror på att vintrarna varit lite mildare och somrarna varmare och torrare. Det är nästan så att jag vill pröva ytterligare någon sort 😉

  2. walkaboutsweden skriver:

    Jag bara tackar och tar emot – med tacksamhet. ♥

    Ler åt bild och text om bänken där i allt gräs, tänkte precis likadant när jag gick i skogen idag. De där gamla bänkarna är alltid så inbjudande…
    Vilka fantastiska rosor du har och vilket märkligt fenomen att de är så överdådiga i år och till och med har återuppstått från de döda.
    Jag njuter så av andras ljuvliga trädgårdar på sociala medier, helst så här framför datorn med stor bildskärm. Min/Vår egen är mycket mer spartansk, men jag blir allt liiiite sugen på en ros. 😉

    Varma hälsningar: Barbro

    • Anita skriver:

      Det är bara roligt att du vill följa med på mina vandringar Barbro ❤

      Javisst är bänkarna inbjudande men … det höga gräset … där kan många faror lura. När det gäller rosorna så är det verkligen helt galet. Men jag är glad över galenskapen 🙂 Tror att det är den milda vintern som gjort det. Kan inte komma på någon annan förklaring Det finns nämligen annat som också vuxit sig mycket högre än normalt just i år. Jag har till och med ettårsväxter som har övervintrat.

      Varma hälsningar till dig också!
      Anita

  3. Marit skriver:

    Hej Anita!

    Jeg nyter hvert eneste bilde! Skygger, lys, speilinger, trær, roser, egentlig alt sammen 🙂
    Jeg har kun en sort pelargonia, og det er den samme som du viser. I fjor hadde jeg tre av den, men i år har jeg seks stykker. De er temmelig vanskelige å få tatt stiklinger av, så jeg klarte å lage seks stiklinger. Tre er gitt bort, og jeg synes det er hyggelig å gi bort noe som er vanskelig å få røtter på. Jeg er så glad i alt som er variegert, og disse er så vakre med de rosa blomstene 🙂
    Ønsker deg en fortsatt fin onsdag!

    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Hej Marit och tack 🙂

      Men så roligt att du har just den pelargonen. Och visst är den fin! Jag förstår att du tycker om den med de vackra bladen. Både du och jag är ju förtjusta i variegerade blad. Det var egentligen bladen jag köpte den för. Men blommorna är verkligen vackra dom också. Ljusa och skira med sina milda rosa nyanser. Rosenknoppspelargoner är vackra … i synnerhet de med variegerade blad 😉

      Önskar dig en fin torsdag kväll och en fin fredag!
      Kram Anita

  4. Märtha skriver:

    Igen ett långt inlägg med massor av bilder i olika kategorier – det går inte att utse en favorit! Är ju helt förtjust i rosor och pioner, men även naturbilder… Vår rosor har också varit rätt så bra i år, fler är på kommande. Vårt rossortiment är helt annorlunda än ditt (och Finlands avviker från Sveriges). Jag tycker mest om gammaldags rosor med historia. Årets ros i Sverige, ‘Skeda’, en fyndros har massvis med knoppar och de slår ut i tur och ordning, mörka och härliga. Men regnet som har kommit här sen måndag kl 00.00 har ”förstört” en hel del. vi har fått ca 70 millimeter sen dess, idag två skurar. Och så gillar jag ju också pelargoner med brokiga blad… Såå – – – ingen ”bildvinnare” den här gången…. Ha det gott!

    • Anita skriver:

      Japp, här är det matiga inlägg … det verkar som det blivit min melodi 🙂 Det verkar som om allas rosor går bra i år. ‘Skeda’ hade jag inte hört talas om. Var tvungen att googla. Vilken snygging! En ros som jag funderade på att köpa för flera år sedan var faktiskt Finlands vita ros. Men jag fick aldrig tag i den och om jag inte minns fel så var det då jag istället köpte ‘New Dawn’.
      Det har kommit riktigt hårda regn här också. Många pioner hängde med huvudena och altandäcket var fullt av rosenblad från ‘Lykkefund’. Men vi har inte fått så mycket som ni och det är inte så mycket som blivit förstört.
      Och visst är pelargoner med brokiga blad fina. Nu har jag två sorter med mersmak på fler.

      Ha det gott du också!

      • Märtha skriver:

        Psssst: den ros du tänkte köpa heter ‘Plena’, allmänt kallad Midsommarros (finska Juhannusruusu). Det är endast i Sverige som någon hittat på att kalla den ”Finlands vita ros”, och andra har – i oförstånd – hakat på. Helt fel. Finlands vita ros är ett hederstecken som utdelas i olika grader åt sådana som någon tycker har förtjänat det… Midsommarrosen är en spinosissima som har stark rotskottsbenägenhet, blommar kring midsommar och doftar ljuuuuvligt. Vi har några buskagen…

        • Anita skriver:

          Ja men det är väl typiskt oss svenskar. Hitta på ett namn som inte är rätt. Och så sprider det sig som envisa rotskott. Och, hm, ‘Plena’ har jag ju hört talas om. Inte visste jag att det var den … Midsommarros tycker jag var ett mycket vackert namn. Och jag kan tänka mig att den doftar ljuvligt.
          Tack Märtha!

  5. Oh vilka underbara bilder både från era utflykter och dina fantastiska rosor.
    Bilderna från Tullgarn med solljus och skuggor är så vackra.
    Blyblomma är en växt jag alltid älskat, min mormor hade en som jag älskade. Jag har bara fått löss på dem.
    Den vit/gula rosen Aisha tror jag du skrev att den hette den tyckte jag om men …New Dawn slår alla rosor.
    Det blev en härlig stund att läsa ditt blogginlägg med alla vackra bilder. Ha en skön sommar.

    • Anita skriver:

      Tack så mycket 🙂
      Tullgarn brukar vara ett av favoritställena när jag letar ljus och skuggor. Där hittar jag spännande motiv alla årstider.
      Så tråkigt med löss på din blyblomma. Det har jag aldrig råkat ut för. Däremot hade jag sköldlöss. Oj som jag kämpade för att bli av med dom. Och lyckades till min stora glädje.
      Aicha börjar att blomma i mörkt gult och ljusnar sedan mer och mer för att avsluta i vitt. När många blommor finns samtidigt finns hela det gul-vita spektrat representerat. Och visst är New Dawn vacker. Som en sagoros.

      Glad att du orkade hänga med i hela mitt långa inlägg. En skön sommar till dig också!

  6. janicce skriver:

    Natureza maravilhosa!
    Adorei as rosas.
    Prazer em conhecer seu blog.
    janicce.

    Wonderful nature!
    I loved the roses.
    Nice to know your blog.
    janicce.

  7. Helene; tors skriver:

    Nu är du blygsam. Det där med att fotografera är visst din grej. Fantastiskt ljus i många bilder. Visst är det en förmån med att ha ett uterum.
    Ha det fint
    Helene

  8. Nu är du allt lite blygsam. Det här med att fotografer är visst din grej. Fantastiskt ljus i många bilder. Härlig ros och pelargonblomning du har och vad bra det är med ett uterum (använder mitt mycket också).
    Ha det fint
    Helene

    • Anita skriver:

      Tack Helene! Ja, det tenderar till att bli många bilder. Blir förvånad varje gång jag kollar min ”dagboksmapp” där jag lagrar dom 🙂
      Ja i år är det ett spektakulärt år när allt verkar blomma överdådigt. Och visst är det härligt med uterum. När vädret är dåligt är det ändå alltid bra i uterummet. Jag kallar det för min gröna oas. Där kan jag verkligen hämta kraft.

      Ha det fint du också!
      Anita

  9. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Härligt att få följa med på picnic och ut i naturen, Vackra bilder, fastnade för den guldfärgade himlen. Dina rosor är väldigt fina, har bara några få, men märker som du att de trivs extra fint i år. Min Rhapsody är inte lika hög som din, men dubbelt så hög som förra året, och full av knoppar och blommor. Lykkefund är täckt av blommor, och doften är ljuvlig. Plockade in en härlig bukett av pioner, på din inrådan, det blev inget stort oväder hos oss, men nu har pionerna gjort sitt.
    Ha det fint /Kram Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika!

      Roligt att du ville följa med på picknick och promenad i naturen 🙂 Himlen var verkligen spektakulär härom kvällen. Såg just att det tydligen varit samma fenomen i Uppsalatrakten igår kväll. Jag är glad att jag hann ta några bilder. Ofta varar dom där speciella ”färgstunderna” inte så länge.
      Spännande att höra att din ‘Rhapsody in Blue’ också är mycket högre än normalt. Jag tror nog att det har med den milda vintern att göra. Kul att du också plockade in en pionbukett. Jag ställde min i uterummet och oj som den doftade. Men nu börjar pionernas saga vara all även här hos mig.

      Ha det fint du också!
      Kram Anita

  10. Underbara otroliga bilder, både på naturen, rosorna och himlen! Och vad skönt det måste ha varit att efter värmeperioden åtminstone få lite regn, här är det vansinnigt torrt. Igår när det var mulet hela dagen kom det dock en litet regnväder till vår glädje, men det slutade bara med att det blev 1 mm under hela kvällen/natten. 😦
    Mina rosor är sisådär, det beror nog på torkan – men en del verkar ha kommit igång lite bättre nu efter först mitt 2-dagarsvattnande, sen 1, 5 mm, därefter 0,5 mm. Så nu hoppas jag att dom tar sig ännu bättre efter nattens ”regn”. 🙂
    I morgon bitti ska jag till sjukhuset för ett Covid19-test. Det görs på alla som ska opereras och det tycker jag låter vettigt. Men jag ska vara där redan vid åttatiden, vilket betyder att man måste gå upp jättetidigt. Efter det får jag inte träffa en enda människa (utom Rolle) – men det har jag inte gjort sen i början på pandemin så det är också OK. 🙂 🙂
    Kom på en grej; Bilden på maten såg riktigt gott ut, trots att jag inte är speciellt förtjust i mozzarella. Tror att det har med konsistensens att göra. Däremot blev jag inspirerad till att göra egen legymsallad (har både äpple och hårdkokt ägg i), för det brukar gå hem hos Rolle! 🙂 🙂 🙂
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Tack Susie 🙂
      Det var jätteskönt att få regn. Naturen tackade. Lite hårt dock, pionerna hängde med huvudena och altandäcket var fullt av rosenblad. Såg hos dig att regnet äntligen kommit till er också. Idag har regnområden kretsat omkring oss men inte en droppe har kommit just här. Du har ju ännu torrare än vad vi har så det är nog därför dina rosor inte kommit igång så bra.
      Bra med Covid19-test. Men det var tidigt. Fast å andra sidan kanske det är lugnt där då.
      Du är snäll du som tycker att maten på mina matbilder såg goda ut 😉 Och så klart att du ska göra en egen legymsallad … det blir mycket godare än den färdiga som finns att köpa.

      Lycka nu till imorgon bitti!
      Kram Anita

  11. Lena i Wales skriver:

    Du är en fantastisk fotograf, inte bara tekniskt, utan också valet av objekt.
    Så vackra och stämningsfulla naturbilder. Underbart ljus.
    Och vilka underbar rosor. Vem tycker inte om rosor? En ögonfröjd.
    Vilken god mat också. En lyckad picnic.
    Vilka underbara växter du har hos dig också. Det ena vackrare än det andra.
    Vad skönt att ni fick regn till sist. Här behöver vi inte mer, har fått tillräckligt.
    Ha det bra!

    • Anita skriver:

      Men tack Lena, nu blev jag nästan generad 🙂
      Ja vem tycker inte om rosor. Jag har ju sett alla dina fina rosor som du har i din trädgård. Och båda picknickerna var lyckade. Men nästa gång blir det riktigt porslin igen.
      Ja nu blommar mycket, både i uterummet och i trädgården. Riktig högsommarblomning! Lite regn kom det. Hade hoppats på lite mer idag men regnområdena har bara kretsat omkring oss och inte träffat oss. Men jag har förstått att du fått regn så det räcker. Hoppas du får sol och värme till helgen.

      Ha det bra du också!

  12. Ulla skriver:

    Vilka fantastiska pelargoner du har, vilken blomning. Och rosorna är så underbara. New Dawn hade vi i koloniträdgården. Den är vacker. Och den rosen med blåa toner, helt underbar.
    Nu är vädret nästan lite höstlikt här, det blåser i alla fall som på hösten. Men jag klagar inte för värmen vi hade innan var hemsk. Nu kan man andas igen 🙂 Och de första kantarellerna har vi plockat också, härligt.
    Kram Ulla

    • Anita skriver:

      Javisst är pelargonblomningen enorm. Och då klippte jag ändå ner dom för några veckor sedan för dom var så frodiga. Men dom trivs enormt bra i uterummet.
      Kul att höra att ni hade ‘New Dawn’ i koloniträdgården. Då är du bekant med den. ‘Rhapsody in Blue’ ‘är vacker. En del av blommorna tonar rätt mycket i blått men oftast får dom mer en dragning åt lila. Men vackra är dom.
      Jag har hört att det är nästan höstlikt hos er. Här har solen mest skinit idag. Det har varit runt 20 och blåst lite och jag måste säga att det har varit väldigt behagligt. Nu går det att sova på nätterna igen. Och kantareller … nu började det vattnas i munnen på mig. Älskar kantareller. Men vi brukar köpa dom på torget, vi har inga ”svampögon” 🙂

      Kram Anita

  13. Rosor och ruiner skriver:

    Oj så många vackra foton, och visst kan du fotografera mat, det är jag övertygad om, blir det bara på porslin så kommer det bli jättfina foton av det med… 😉
    Och vilka underbara rosor, fin combo med
    Lykkefund och New dawn! Saknar min Lykkefund, kanske skall ta en promenad förbi huset o kolla om även den har fått ”fnatt” i år…
    Angående svårigheten med min blogg, så vete sjutton vad jag skall göra. Har samma problem, den står och laggar innan allt är uppladdat, så jag förstår att det är irriterande när man skall skriva en kommentar. Jag provade att ta bort räknaren men det var samma problem, så nu vet jag inte vad jag skall göra? hm… är så himla oteknisk så det är inte klokt!

    Kram och ha den fint!
    Gunilla

    • Anita skriver:

      Det värsta med att fotografera mat är att jag brukar hinna äta en del av den innan jag kommer på att ta en bild … och det ser ju inte så aptitligt ut 😉
      Ja rosorna är verkligen magnifika i år. New Dawn tillsammans med Lykkefund blev till slut riktigt bra, i synnerhet som New Dawn fortsätter när Lykkefund lagt av för säsongen.

      Hm, då var det i inte räknaren som var problemet. Så synd. Det var den jag hittade som gemensam nämnare hos din och de andra bloggarna där det är problem. Det är nog ok om man skriver en snabb kommentar, då hinner man troligen skriva och posta den innan den laddar om bilden. Men jag är ju lite långsam av mig och skriver långa kommentarer 🙂 Men då jag vet att det är problem med att ladda vissa bloggar så gör jag så att jag tar upp den och så tittar jag på lite annat och sedan går jag tillbaka efter 5 minuter och då har den laddat klart. Så det fixar sig ändå. Och jag tror inte du behöver känna dig oteknisk. Det där är säkerligen något som ligger hos blogspot, frågan är bara vad.

      Kram och fin helg till dig!
      Anita

      • Rosor och ruiner skriver:

        Tack för svar inne hos mig, ibland är jag lite dålig på att komma tillbaka och se svaret 😉

        Jo, jag hade två räknare på min högerkant, tog bort båda två, men det blev ingen skillnad, provade en stund, men sen satte jag tillbaka den ena eftersom det ändå inte gjorde nån skillnad. Så vi är tillbaka på ruta ett och problemet kvarstår…:(

        Kram och ha en skön lördag!
        Gunilla

        • Anita skriver:

          Synd att det inte hjälpte. Det var nog bara ett sammanträffande att den räknaren råkade finnas på alla dom bloggar jag hade problem med att få upp. Men jag vet ju om det nu så jag vet ju hur jag ska göra för att kunna kommentera hos dig utan att kommentaren försvinner.

          Kram
          Anita

  14. Anki skriver:

    Fantastiska bilder … både från er utflykt och från hemmavid! Du har verkligen en fantastisk artrikedom hos dig!
    Även här blommar rosorna som aldrig förr! Har inte så många olika, men blommar gör de ändå 🙂
    Ha en fin helg!

    • Anita skriver:

      Tank Anki! Ja det verkar vara ett sagolikt rosår i år. Jag kommer att tänka på Törnrosa och rosorna som växte och växte. Det är bara att tacka och ta emot.

      Ha en fin helg du också! Lite regn har kommit här och det tackar naturen för.

  15. Carina skriver:

    Jajamän ännu ett bevis på att man ska vänta med att gräva upp växter som man tror är döda… Och jag kan ana lyckan som måste fylla dig när kära trädgårdskompisar kommer tillbaka. Det är nästan som de leker titt-ut med dig 🙂

    Å så de gröna bilderna – så fina. Den första gröna efter första pick-nickbilderna är magisk punkt

    Tullgarn – kanske har jag frågat tidigare, men finns det planteringar med pioner där? Gamla sorter av pioner? Har sett delningar av en del pioner därifrån nere i Halland. Men jag var inte så sugen på att köpa av kvinnan ifråga…

    Här har kommit riktigt bra med regn och nu vågar jag plantera igen 🙂

    Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Exakt, vänta och se är det som gäller, det har jag lärt mig nu. Helt plötsligt händer det och då blir lyckan än större än den var innan plantan var förmodad som död.

      Japp, gillar den bilden också, blev överlycklig när jag såg att bilden blev som jag tänkt mig.

      Jodå, du har frågat om Tullgarn och pioner tidigare och jag har svarat men du har nog inte sett det. Jag har aldrig sett en enda pion på Tullgarn. Jag har heller aldrig hört talas om att det ska finnas pioner där. Men jag undrar om det inte kan vara Tyresö slott. Där ska finnas pioner, gamla som även räddats tror jag. Kanske kan du googla och se om du hittar någon information och om det verkar stämma med det du fick höra.

      Här regnar det just nu och mer ska komma imorgon. Jag och trädgården jublar!

      Kram Anita

  16. Vad synd att inget speciellt hänt hos dig. För annars hade du säkert sprängt 400 bildsnöret. 😉
    Allvar: När man gräver lite i minnet inser man att en hel del hänt i livet och händer hela tiden.
    Trevligt promenadstråk. Nu har du bra skäl att återkomma dit när det är höstfärger på träden.
    Stensoffan lockade. Likaså den andra bänken. Jag har en släng av ormfobi. Men sprutor mot en variant av fästingar har vi tagit 4 stycken av. TBE heter det. Tullgran verkar vara ett fint slott. Minns att det ingick bland de blå slottskopparna som vi hade alla av och visade upp i ”Blå rummet”. Fanns en tesked med slottsigill. Jag äter ofta men fotar nästan aldrig maten – trots att den oftast är färggrann. Wow! Du lyckades med ljus och skugga projektet. Speglingar är ögongodis.
    Fegt av dig att inte presentera dig för ledaren av svärmen. 🙂 De är otäcka trots att de inte bits. För de är för många och kan förstöra den bästa stunden.
    Där finns sanningen. Det är ditt fel. Du gav den inget namn. Tänk dig själv att leva utan namn. Inte konstigt alls att den fina rosen torkade ut. Ta nu vara på chansen – när du fick en andra chans.
    Tack för smakprovet av bilder och din text som alltid är spännande att följa.
    Bossekramar

    • Anita skriver:

      Ja vilken enorm tur att inget speciellt hade hänt 🙂 Men visst är det som du säger, det händer faktiskt allt som oftast något. Igår t.ex. skördade vi massor av oerhört goda jordgubbar och konstaterade att vi har massor kvar att skörda. Men jag blev så exalterad att jag glömde fotodokumentera skörden. Men det kommer ju mera … 🙂

      Ja det nya promenadstråket är som gjort för höstpromenader, det kände jag direkt. Jag älskar hösten och höstens färger. Ormfobi är du inte ensam om att ha. Men fästingfobin är för min del värre, det efter den mycket obehagliga neuroborrelian jag råkade ut för för två år sedan. Sviterna efter den satt kvar länge och kraften i armarna är fortfarande inte fullt tillbaka, trots idog träning. TBE har jag vaccinerat mig mot sedan många år tillbaka. Ett måste när man bor i fästingland.

      Jag är glad att vi har så pass nära till flera slott, bland annat då Tullgarn. Roligt att det fanns med bland slottskopparna. Och just parken runt Tullgarn är en riktig fotopark, där hittar jag ofta ljus och skugga-motiven. Och speglingarna förstås ,,, 🙂 Ja svärmarna var ihärdiga och många. Det var bara att försöka låtsas att dom inte fanns.

      Jag har nu gett rosen ett eget namn, Snövit får hon heta hos mig. Kanske vill hon då återkomma. Kanske jag ska plantera sju små dvärgrosor vid hennes fötter …

      Tack för lång och trevlig kommentar!

      Kram Anita

      • Det var ett fint namn. Snövit.
        Vad obehagligt. Jag har aldrig hört ”förnamnet” neuro. Tänk när vi var barn. Då hörde jag aldrig talas om att fästingar var så farliga. Hoppas du får tillbaka kraften helt. Solveig hade en stor som hon upptäckte några dagar efter vi varit på orkidéjakt. Den hade suttit ett bra tag och ”märket” var rejält stort.
        Kram Bosse Målare.

        • Anita skriver:

          ”Förnamnet” neuro är när borrelian börjar vandra ut i nervbanorna. Det man ofta hör är att hålla utkik efter en röd ring då man blivit fästingbiten. Då gäller det att få antibiotika för det är ett tecken på borrelia, tror att det stadiet kallas hudborrelia även om man bara säger borrelia. Dessvärre så är det inte alls ovanligt att man inte får någon ring och då vet man inte om att man har borrelia förrän andra symptom börjar dyka upp. Det var det som hände mig. Det kan bli så illa att man blir förlamad. Så långt gick det aldrig på mig då jag fick antibiotika i tid. Men ansiktet hade börjat bli förlamat så det var i sista stund. Det slog sig också på synen med dubbelseende, ljusblixtar, och tappat långseende. Hemska skärande smärtor i alla muskler i hela kroppen, känslig hud som knappt gick att beröra, influensaliknande symptom, svår huvudvärk etc.
          Säg åt Solveig att hon håller ordentlig koll efter sitt fästingbett, i synnerhet som den suttit länge. Vi bor i ”borrelialand” här hos oss då vi har enormt mycket rådjur i närområdet och dom är värddjur för fästingar och där det finns mycket rådjur, där finns mycket borrelia. Jag gissar att det inte är lika vanligt hos er. Ofta tar det några veckor innan symptomen dyker upp. Jag tror att jag inte fick symptom förrän efter omkring 5 veckor.
          Och det där att vi inte hörde att fästingar var så farliga när vi var små, tror att det kanske var så. De sjukdomar dom bär med sig var nog inte alls lika vanliga förr.

          För övrigt kan jag säga att Snövit ser lite bedagad ut efter regnet. Men hon har nya knoppar på gång så hon kommer säkert igen 🙂

          Kram Anita

        • Anni skriver:

          Jag minns som barn att man pratade om en fästingsjuka som fanns på Karlsöarna, anar att det var borrelia redan då men att den inte var spridd. Det antal fästingar jag haft som barn borde gjort mig immun, kan jag tycka. I år har jag redan fått två här i min egna stockholmsträdgård.

          • Anita skriver:

            Oj, den fästingsjukan har jag inte hört talas om. Men jag gissar också på att det nog var borrelia. I år är det flera som fått borrelia har jag läst på olika bloggar. Jag har ”peppar, peppar” inte haft någon fästing ännu. Vår hund har fästinghalsband så hon har inga heller och tar inte med sig några in. Men den milda vintern gör nog att dom är många i år. Dessvärre blir man ju inte immun mot borrelia. Jag har ju haft det flera gånger och fått antibiotika (röd ring) innan jag fick den svårare sorten 2018. Lova mig att du är försiktig ❤

            Kram Anita

            • Anni skriver:

              Jag får alltid de yttepytteminsta fästingarna som knappt syns för blotta ögat – men känns! Tar bort dem direkt när jag märker dem. Min bror har haft borrelia och fick TBE för 11 år sedan, så nog vet jag vad krypen kan åstadkomma.

  17. Kristinas oas skriver:

    Rosor som blommar som tokiga och dessutom återuppstår? Kan det bli bättre?! 🙂 Det är mycket som är högt och frodigt i år och det är ju bara att tacka och ta emot.
    Och hur frodigt är det inte i ert fina uterum? Skönt med ett sådant rum! 🙂
    Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Ja det är helt galet. Du ska se min New Dawn, den är snart lika stor som honungsrosen som är enorm! Och mitt lilla skott som jag köpte i en trädgård i England med etiketten ”Yellow Tree Piony” den gör verkligen skäl för namnet. Den är nu lika hög som ett träd och har en enorm omkrets. Den skymmer alla andra pioner som ser ut som pygmeer i jämförelse, trots att dom är stora dom också i år. Men den får vara som den är. Det behövs bara att det blir en ”vanlig” vinter igen så fryser den ner och får starta om. Och då blir den ”bara” 1,5-2 m hög 🙂
      Och uterummet, jag älskar det 🙂

      Kram Anita

  18. Anni skriver:

    Ja du Anita. Jag säger som Bosse, tur att det inte händer något hos dig. Kruxet med alla dessa fantastiska foton är att när jag väl njutit av alla och läst kommentarerna vet jag inte vad jag själv ska skriva. Hur var det nu inlägget började …
    Nåja, rosorna dina är helt fantastiska! Undrar om den milda vintern gjorde att roten överlevde, men det förklarar ju inte att du i år fått gigantiska exemplar! Jag hade ett fantastiskt rosår förra året, så i år är jag väl lite bortskämd? Inser att det nog är lika fantastiskt i år. MEN maken har varit ute och klippt ”rotskott” när jag fortfarande sover plus att han plötsligt skulle börja lyfta grenar på honungsrosen – men då var jag vaken och hann skrika till:
    – Rör inte rosorna när de blommar och är vackra! Klippa och fixa får man göra före och efter blomning, inte förstöra det fina!
    Undrar så vad det var för ”rotskott” han klippte bort …

    Ser inte dina uppstammade pelargoner i uterummet, eller tittar jag för dåligt? Skulle gärna få en överblick av alla dina rosor i trädgården, men de är kanske inte samlade som dina azaleor/rhododendron?

    Nu ska jag kika på det nyare inlägget också, du var minsann inte lika sen som jag med att kommentera.
    Kram!

    • Anita skriver:

      Ha, ja tänk när det börjar hända saker igen 🙂 Men vet du, jag har ju köpt nytt objektiv då det gamla var sönder. Och nu har jag inte tagit en enda bild mer än dom jag tog när jag testade att objektivet fungerade, innan jag betalade fakturan. Just nu känns det som jag tappat både fotolusten och mina ”fotoögon”. Brukar gör det på högsommarn vet jag, när allt bara är grönt. Jag hittar inga motiv. Men när hösten kommer så … 🙂

      Den mystiska rosen Aicha som kom tillbaka förstår jag inte alls. Det var precis som den hade en sjukdom som tog död på den och så började den om nerifrån roten. Någon form av ”självläkning”. Och jag tror definitivt den milda vintern hjälpte till. Jag bara tackar och tar emot för så fin och välväxt som den är i år, det har den aldrig varit.
      Ha, känner igen det där med att klippa av grenar på den blommande honungsrosen. Här får jag klagomål att det ”går ju inte att ta sig fram, vi måste klippa”. Ja vi ska klippa säger jag då, när den slutat blomma!!! Det gäller som sagt att vara vaken 🙂

      Mina uppstammade pelargoner står på golvet på olika platser i uterummet. Det är därför dom inte syns på bild. Och rosorna växer på olika platser. En gång hade jag något jag kallade ”roslunden”. Men rabattrosorna jag hade där dog så nu är det mest ”spridda skurar”.

      Kram Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s