En naturlig blandning …

Det är söndag kväll den 15 mars när jag startar detta dagboksinlägg som jag redan nu vet att jag inte kommer att avsluta förrän någon gång imorgon …

En stor del av helgen har gått åt till att laga mat som nu står i frysen. Det är inte någon hamstring utan bara våra normala rutiner. Vi lagar mat till ett antal matlådor var 5:e vecka och den här helgen var det dags igen. Känns alltid lika skönt när det är klart. Känns som hela jag är full av matos 🙂

Då detta är en dagbok (som dessutom kommer att ligga till grund för min årskrönika) måste jag väl också nämna några ord om Coronaviruset. För en vecka sedan hade norra Italien satts i karantän. Det tyckte jag var helt otroligt … då. Men mycket har hänt sedan dess. Karantänen har utökats till hela Italien och flera länder har eller ska stänga sina gränser och utlyser nödläge. I Sverige avråder UD från utlandsresor och folksamlingar över 500 personer får inte genomföras. Mässor, bland annat trädgårsmässan ställs in. Idrottsevenemang likaså. Hockeyserierna har avslutats utan slutspel. I affärerna gapar hyllorna tomma. Och jag är medveten om att när jag kommit till slutet av inlägget så har säkert en massa ytterligare hänt. Men nu lämnar jag Corona för den här gången och går vidare i inlägget …

Varför har nu inlägget rubriken ”En naturlig blandning”. Mest för att jag hade svårt att komma på en rubrik. Men också för att det är natur på ett eller annat sätt med i inlägget som blir lite blandat.

Den 11 mars blev det lunchpromenad vid Tveta. Det var en riktigt gråmulen, blåsig dag och inbjöd inte alls till fotografering men jag hade med mig kameran ändå, brukar oftast ta den med utifall …

När det är mulna tråkiga dagar fastnar ofta mina ögon på träden. Och när jag tittade igenom alla bilder som jag tänkte lägga ut i inlägget så märkte jag att träden dominerade på ett eller annat sätt. Till exempel de mäktiga stammarna som vaktar det slitna, röda huset …

Eller björkarna på andra sidan sjön, som stod där, likt jättelika påskris …

Men alla träd står inte emot stormarna. Här låg delar av en fallen hjälte …

… och här en annan fallen hjälte. Hade jag haft tid skulle jag räknat årsringarna …

Överallt syntes rester av den senaste tidens stormar och allt regnande. Lerigt vatten, träd och grenar som fallit hit och dit …

Förutom träd så har jag en förkärlek till stigar som slingrar sig fram i naturen. Och ofta kantas stigarna av träd och kombinationen blir tacksamma motiv …

Den 10:e och 11:e mars skolade jag om mina chili och paprikaplantor. Dom verkar ta sig fint. Har sett ett par sorgmyggor men garderat med Nemablom …

Den 13 mars var en solig och fin dag. Jag tillbringade flera timmar i uterummet och pysslade med alla mina krukväxter Den här dagen åt jag också årets första lunch där, en mustig fiskgryta …

Morgonen den 14 mars var riktigt skön. Vi promenerade i en liten skog som ligger bara några minuter från oss. Jag njöt av det milda morgonljuset …

Här finns höga bergsknallar. Jag försökte fånga det tidiga morgonljuset som flöt längs stenarnas konturer och som skimrade i grenarnas barr …

Solen kastade lite spridda ljusstötar på trädens stammar. På marken skymtade lite vita korn efter en kortvarig snöby som kommit under natten …

Fallna träd bildade en trädportal …

Ostyriga grenar …

Soldränkt fjolårsgräs mot den mörka skogen …

Och det blev dags för lunchpromenad samma dag …

Marssolen vältrade sig i ostyriga skogsbackar …

… och lyste över utslängda klippblock …

Ljuset flödade i annars mörka skogspartier …

Den livgivande solen …

Lysande röda grenar av något jag inte vet vad det är. Någon kornell kanske? …

Och i uterummet fortsätter kameliorna att blomma. Och när jag skrev i förra inlägget att jag kanske var tjatig som visade bilder på dom så fick jag veta att det var jag visst inte. Så här kommer några bilder ytterligare, de sista bilderna i det här inlägget …

För övrigt var jag i söndags och köpte årets sättpotatis, samma sort som vanligt, den röda ‘Cherie’. Tröttnar aldrig på den. Den ligger för närvarande i svalen och kommer att läggas ljust (i uterummet) i slutet av mars. Samma rutin som alla år. Ingen idé att ändra på något som jag vet fungerar.

Jaha gott folk, det var väl allt för den här gången. Det hann bli den den 16 mars och klockan är snart 18.30. Nu ska jag gå och grädda matbröd och efter det ta en kvällspromenad med Lucy.

Ta nu väl hand om er i dessa oroliga tider.

Det här inlägget postades i Dagbok, Vår. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till En naturlig blandning …

  1. Marit skriver:

    Hej Anita
    Så vakre bilder du har tatt, og spesielt av trærne. De er så fine, og det lille slitne røde huset passet så godt til resten. Dine camellia er så vakre!

    Ja, det er mye som skjer nå i forbindelse med Coronaviruset. Her er vi i en ”lockdown” med stengte grenser, stengte utesteder, stengte skoler og barnehager, frisører og mye annet. Det er helt uvirkelig, men en må bare rette seg etter hva myndighetene bestemmer. Jeg har hagen min, så det er ingen fare med meg 🙂

    Ønsker deg en fin uke!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Tack Marit! Ja träden är mäktiga och känns trygga på något sätt Dom har stått där länge och varit med om mycket. Och kameliorna blommar på. Nu är det snart dags för min rödvita (som normalt brukar vara först) att blomma.

      Det är tur att vi har våra växter att hålla på med i dessa tider. Mycket restriktioner här också. Tomma hyllor i affären, företag som måste permittera mm. Men som du säger, vi tillhör de lyckligt lottade som i varje fall har trädgårdar och växter att hålla på med.

      Här har regnat en del idag men just nu skiner solen.

      Önskar dig en fin onsdag kväll!
      Kram Anita

  2. Maries Photos skriver:

    Så vackra och härliga foton och promenader i vackra omgivningar du har gjort som vanligt. När man går i naturen så är det alltid något nytt man hittar oavsett om det är den femte gången eller den femtioelfte gången. Ett billigt nöje att vara i naturen och som ger ro i sinnet och mycket som lägges i minnesbanken och framför allt i kameran :-).
    Ta hand om dig i dessa coronatider och sköt om dig !
    Och TACK för ditt fina inlägg !
    /Marie

    • Anita skriver:

      Tack Marie! Det är härligt att ha naturen att hämta kraft ur. Och visst är det som du säger. Trots att man går på samma plats om och om igen kan man hitta nya motiv, det är märkligt. Naturens samspel med ljuset under olika tidpunkter gör mycket. Samma plats kan se helt olika ut beroende på väder och tidpunkt Vi ska vara glada att vi har våra promenader och kan njuta av naturen. Ett billigt nöje men ett av de bästa .

      Tack för fina ord och ta hand om dig du också i dessa orostider!
      Anita

  3. Detta var precis det jag behövde nu. Måste skriva att det är en ära att få följa med dig på dina ”stigpromenader”. Kombinationen med skärpan i dina foton och dina personliga ord gör att det känns som jag är med på promenaden. Årsringarna är många. Tänk om vi små människor hade årsringar och de gick att räkna.
    Det är praktiskt att köra med matlådor. Lite trångt i frysen ibland. Nu när vi bara har en frys.
    Sköt om dig kram

    • Anita skriver:

      Ja men tack så jättemycket. Det är en ära att du vill följa med på mina promenader. Ja tänk om vi kunde räkna våra egna årsringar. Fast lite så är det väl. Nog har jag ringar som jag inte hade när jag var ung, det måste väl vara en form av årsringar 🙂
      Ja vi har det trångt i frysen när vi fyllt på med nya matlådor. Men det är väldigt skönt att bara plocka fram lunchen kvällen innan och värma den. Och nu för tiden har vi två frysar och dom räcker knappt ändå.

      Nu är det dags för onsdagssoppa.

      Sköt om dig och ha det bra!
      Kram Anita

  4. Underbara bilder – men jag saknar fler bilder på Lucy!? Men jag kan säga att jag gjorde likadant med Penny, det blev inte så många som jag nu hade önskat mig. Sen tycker jag att din ”dagbok” r så poetiskt skriven att det är rena nöjet att läsa den, inte bara titta på dina fina bilder!
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Tack så mycket och jag ska försöka skärpa mig … mer bilder på Lucy kommer! Det värsta är att hon inte brukar vilja vara med på bild. Vänder bort huvudet lite demonstrativt.
      Roligt att du gillar min dagbok eller veckobok är det ju egentligen. Känns bra att skriva lite om vad som händer så jag har att gå tillbaka till.

      Kram Anita

  5. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Alltid lika trevligt att följa med på dina promenader. Har några favoritskogar i närheten, så skönt att promenera där. Dina Kamelior är vackra. Får nog skola om mina paprikaplantor, de växer fort.
    Ha det bra /Kram Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika och tack!
      Du får så gärna följa med på mina promenader, det är så trevligt så. Roligt att du också har lite favoritskogar där du kan promenera. Skönt så länge dom finns kvar, dom tar ju bort så mycket av närnaturen nu för tiden.
      Och kameliorna fortsätter blomma till min stora förtjusning. Paprika och chili likaså.

      Ha det bra du också!
      Kram Anita

  6. Ulla skriver:

    Det är härligt när ljuset flödar i skogen. Så vackert. Och kameliorna, så underbara, speciellt den rosa 🙂 Nu är min nya rosa snart överblommad. Den var nog rätt så hårt driven. Snart ska den få en större kruka och rhododendronjord, sen tror jag den blir ännu finare till nästa blomning.
    Ja, det går fort med coronan nu, nya instruktioner varje dag.
    Ha det så bra det går i dessa tider!
    Kram Ulla

    • Anita skriver:

      Javisst är ljuset härligt! Och det förändrar motiven under olika tidpunkter på dagen, det är det som är så fascinerande. Jag älskar mina kamelior. Det är två olika rosa, en lite ljusare med större blommor och en med lite mindre som är mer marsipanrosa. Tror som du att din var hårt driven, men den kommer helt säkert att blomma fint nästa år. Dom brukar komma igång fint efter blomning och omplantering. Mina skjuter massor av nya skott nu.

      Ha det nu så bra som det går i dessa tider. Njut av promenader i naturen, långt från virus!
      Kram Anita

  7. Lena i Wales skriver:

    Härliga bilder!
    Vad skönt att kunna promenera. Det längst jag gått är till soptunnan för en stund sedan. Dit får vi gå, men promenader är förbjudna här i Spanien. Har man hund får man gå ut med den en stund.
    Sköt om dej!

    • Anita skriver:

      Tack Lena!
      Men så hemskt att du inte får gå ut alls. Jag såg att Storbritannien har sagt att man vill försöka få hem alla britter som finns i Spanien. Orsaken var att hotellen skulle stänga. Men jag hoppas du kan komma med något av planen hem. Håller verkligen tummarna och tänker på dig!

  8. Rosor och ruiner skriver:

    Smart att göra en massa matlådor på en gång! Så skönt när man vet att det ligger några där i frysen och väntar, bara att ta upp och med på morgonen!
    Vilka härliga stigar du har i dina omgivningar!
    Kram Gunilla

    • Anita skriver:

      Japp, tog fram två matlådor imorse 🙂 Ja det finns faktiskt en liten skog där det är väldig aktivitet på morgnarna. Gick där imorse och såg två rådjur och hörde massor av fågelsång. Så skönt att naturen fortsätter som vanligt i dessa orostider när allt annat verkar stanna upp.

      Kram Anita

  9. Hi Anita, love the photos.

  10. Märtha skriver:

    Kom just på att jag glömde kommentera när jag läste ditt inlägg! De där ”fläckvist belysta” trädstammarna tog priset den här gången. Men stigar, speciellt med träd bredvid, är jag helt betagen i, så konkurrensen var hård! Och jag har verklig trädgårdsmässeabstinens… Men får bara vänta ett år till. Just nu känns det bara skönt att bo på landet på en stor tomt som omges av skog – ser sällan folk. Vi håller ut!

    • Anita skriver:

      Javisst är de fläckvis belysta stammarna fina. När jag såg bilden i stort format vid inladdningen till datorn hajade jag till. Gillade den! Naturen är härlig.
      Och här har du en till med trädgårdsmässeabstinens (hu, krångligt ord). Och nu förbereder man också att ha intensivvårdsplatser i mässlokalerna. Allt känns ofattbart. Skönt för dig att bo på landet. Vi får hålla ut så gott det går. Finns inte så mycket annat att göra.

      Minusgrader men vindstilla ikväll efter hårda nordvindar under dagen. Ha det bra och fortsätt att hålla ut!

  11. Anni skriver:

    Intressant hur min upplevelse av dina naturbilder ändras med ljuset. De första bilderna känns som sen höst med sina mulna toner i brunt. Sedan kommer solen och det blir vår! Den där solen betyder så ofattbart mycket. När du sedan slutar med alla dina tårtrosekamelior, ja då får jag sommarfeeling 🙂
    Besvärligt med sparvhöken, den har verkligen ett välförsett matbord hos dig med alla dina småfåglar. Jag har haft en på besök några gånger här också. Fick finfina bilder en vinter men oftast ser jag bara rester av en död fågel och då kan jag inte helt säkert skylla på just sparvhöken.
    Kramar!

Lämna ett svar till Anita Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s