Att fånga ljuset …

Det är söndag kväll, den 8 mars och det är dags skriva ihop ett litet dagboksinlägg …

Mycket kretsar nu kring Corona-viruset. Imorse vid frukosten möttes jag av nyheten att Italien satt hela Lombardiet plus 14 provinser i fyra andra regioner i karantän fram till den 3 april. Känns helt overkligt. Italien som jag besökt många gånger och då främst norra Italien.

Just nu känns det bra att jag inte har någon resa inbokad.

Men jag försöker också att inte fundera för mycket, inte gå omkring och oroa mig. Jag vill hoppas och tro att de åtgärder som görs hos oss med smittspårning och annat är effektivt. Och med det lämnar jag ämnet Corona och konstaterar att …

… dagarna blir längre, ljuset blir ljusare och våren blir vårligare …

Den 5 mars tittade jag under sena eftermiddagen ut från köksfönstret och såg hur solen sken över trädkronorna och gav dom ett nästan rödaktigt skimmer …

Kvällen blev vindstilla och temperaturen sjönk. Natten gav oss fem minusgrader och morgonen, den 6 mars, kom med ett vackert frosttäcke draperat över naturen.

Jag var lite sen i starten med kameran men hann ändå ut i morgonsolen innan frosten helt försvunnit. Svavelpionens röda spjutspetsar stack upp under lövtäcket …

Temyntan hade pälsmössan käckt på svaj …

Älskar att bara ”knö in” kameran bland vissna fjolårsperenner och buskar. Att slippa fundera på kompositionen utan bara leta upp färger och ljus i en salig blandning …

Vad gör det att de gamla rosbladen har svarta fläckar när dom lyser så fint i solen …

Och oj som jag fick kämpa innan jag lyckades få in skärpan på en liten vattendroppe som innehöll både himlen och honungsrosens grenar ….

På dörrarna till uterummet var det tjock imma vilket gjorde att kamelian ‘Nobilissima’ blev extra mjuk i sin framtoning …

… liksom tulpanerna i mixade färger som nu går in på sin tredje vecka! Det är otroligt hur länge dom håller sig när jag är duktig och ställer ut dom på nätterna …

Den 7 mars var det mulet men vindstilla och skönt och jag tog bara två bilder på hela dagen. Kameliorna (lite tjatigt jag vet) vars knoppar nu öppnar sig en efter en …

Den andra bilden kräver sin förklaring. Jag hade upptäckt att flockarna med grönsiskor och även koltrastarna lyste med sin frånvaro. Undrade varför. Då fick jag plötsligt se den, sparvhöken där den satt på cafébordet och spanade. Bilden är usel, jag stod i hallen och tog den för jag visste att om jag skulle gå in i vardagsrummet för att ta bilden skulle den flyga …

Morgonen den 8 mars inleddes med en glödande morgon som snabbt bleknade, men jag hann ta en bild …

Lite senare såg jag kvarterets rådjur utanför köksfönstret. Bättre där än i min trädgård …

Vi bestämde oss för att åka till vårt blåsippsställe för att se hur långt de blå kommit. Inte långt alls. Det fanns knappt några och de flesta såg skamfilade ut. Dessutom blåste det enormt så det gick knappt att ta några bilder. Det fick bli en enda bild, enbart som dokumentation att dom i varje fall kommit. Om ett par veckor blir det ett nytt besök. Då hoppas jag backarna lyser blå som dom brukar om vårarna …

Lucy låg och väntade på att matte skulle bli klar. Perfekt kamouflerad då hennes päls går ton i ton med fjolårslöven …

Inte blått ännu men vackert ändå. Just det här ljuset som sipprar ner innan löven kommit är så milt och så vackert …

… en slingrig stig genom skogen ner mot vattnet …

Och i skogarna växer jättebestånd med vintergröna, kanske har det spridit sig från någon trädgård som legat här en gång i tiden. Vackert på sitt sätt, om det inte tar över …

Och med denna frodigt gröna vintergröna avslutar jag detta dagboksinlägg. Nästa inlägg kommer med all säkerhet att innehålla omskolning av chili och paprika. För snart är det dags 🙂

En bra kommande vecka till er alla!

Det här inlägget postades i Blåsippor, Dagbok, Hepatica nobilis, Vår, Vårtecken. Bokmärk permalänken.

40 kommentarer till Att fånga ljuset …

  1. Märtha skriver:

    Hej på dej! Nu skall jag berätta vad jag tycker om vintergröna. Om vi – – nä, du kan ana hur det slutar. Vi har den på några ställen, och när den går över sina gränser, då… Favoriten: vattendroppen. Men det var verkligen jämt nu, ratade bilderna med vintergröna, för… Vi har både båt- och inträdesbiljetter till ”Nordiska trädgårdar”, och tror på att allt går bra! Vägrar vika mig för virus! Ha det gott!

    • Anita skriver:

      He, he … det är nog det den gjort här i skogen, gått över sina gränser. Vem vet var den kommer ifrån. Men den vet att ta för sig. Kommer aldrig in i min trädgård, den är så liten (trädgården alltså) så den skulle då så småningom bli helt vintergrön.
      Som jag kämpade med vattendroppen. Tog säkert 20 bilder och bara en blev skarp! Pust!
      Planerar själv att besöka mässa, två dagar till och med. Håller verkligen tummarna att det ska gå bra. Kanske se vi där … jag tror att jag skulle känna igen dig!

      Ha det gott du också!!

  2. Eva, storasyster skriver:

    Underbara bilder käraste chillasyster! Jag tittar på alla dina inlägg och tänker att jag ska skriva något. Men så glömmer jag bort det. Förlåt mig! I dag såg jag verkligen det vårliga ljuset när jag var och hälsade på svärmor. Såg Mellofinalen i går och är besviken över att inte Dotter vann. Bara jag hade röstat några till på hennes bidrag!! Vi ses på tisdag älskade syster!
    Många kramar till er alla tre ❤❤

    • Anita skriver:

      Käraste du … jag vet ju att du läser och du brukar ju faktiskt kommentera, IRL ❤
      Ja visst var det väl ett härligt ljus idag, det började med moln men blev ljusare och ljusare. Skön tid nu. Hoppas svärmor mådde bra.
      Såg också Mello men brydde mig faktiskt inte om vem som vann. Ingen låt tilltalade mig riktigt. Men Dotter hade ett bra nummer. Gillade när hon fångade ljusstrålen i händerna.
      Vi ses imorgon … och du … jag har tipsat om den där sången vi pratade om. Får se vad som händer 🙂

      Kram från oss tre

  3. Åsa skriver:

    Finaste Anita,
    Fina bilder, som alltid! Vattendroppen är ljuvlig och bilden på sparvhöken blev riktigt bra, trots avståndet. Lucy är så söt ❤️.
    Vi ses på tisdag ☺️
    Kram
    Lillasyrran

    • Anita skriver:

      Tack kära Åsa ❤
      Ja jag är glad att jag lyckades få sparvhöken på bild. Skulle faktiskt smyga in och ta en på närmare håll men så fort jag gick över tröskeln till vardagsrummet såg den mig och flög. Snacka om hökögon 😉
      Vi ses imorgon 🙂

      Kram Anita

  4. Inger Hansson skriver:

    Så många vackra bilder!

  5. Ulla skriver:

    Du har verkligen fångat ljuset! Underbara macrobilder, temyntan med pälsmössan, ljuvlig! Åh, har blåsippan redan slagit ut, jag måste kolla mina snart 🙂 Bilden på sparvhöken är också fin. Ibland ser man rovfåglar sittande på en stolpe intill en väg, när man kommer förbi med bil. Stannar man då och ska försöka ta en bild, så flyger de direkt! Helt omöjligt 🙂
    Kram Ulla

    • Anita skriver:

      Tack Ulla 🙂
      Temyntorna står alltid med pälsmössa på sig när det har varit frost. Alltid tacksamma att försöka fånga på bild. Sparvhöksbilden blev väl inget mästerverk men jag var jätteglad att jag lyckades fånga den. Jag försökte ta en bild till men så fort jag klev över tröskeln till vardagsrummet såg den mig och flög! Så visst är dom svårfångade, i synnerhet, som du säger, dom som sitter längs vägarna.
      Solsken här idag! Känns som vår i luften 🙂

      Kram Anita

  6. Marit skriver:

    Hej Anita!

    Så fine bilder du har tatt! Bildet av Lucy er så fint, og imponerende at du fikk ”fanget” spurvehauken. De flyr ofte veldig fort avgårde.
    Ja, dette Coronaviruset skremmer meg også. Vi må jo anta at myndighetene vet hva som er best.

    Jeg ønsker deg en fin ny uke!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Hej Marit och tack 🙂

      Ja Lucy väntade tåligt medan matte försökte ta bilder på blåsippan.Ja sparvhökarna är inte alls lätta att ta bilder på. Dom har ju dessutom ”hökögon” så dom ser ju direkt om man kommer nära.
      Jag tror vi har ungefär samma antal fall i Norge och Sverige av Coronaviruset. Men jag försöker att inte oroa mig. Det får jag göra om det blir allvarligare känner jag. Och vi får försöka lita på myndigheterna i våra länder, att dom vet vad dom gör. Och att det dom gör är det bästa för att hindra smittspridningen.

      En ny fin vecka till dig också!
      Kram Anita

  7. Det kan aldrig bli tjatigt med kamelior! Dom är ju så underbara…..och det är Lucy också. Fantastisk bild. Man ville böja sig fram och pussa henne på huvudet!!
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Hi, hi, nej visst kan det väl egentligen inte bli för mycket av kamelior. Jag kan inte låta bli att ta bilder på dom. Tack också för fina ord om bilden på Lucy. Jag pussar henne ofta på huvudet 🙂
      Sol idag, hoppas den skiner hos dig också på ön!

      Kram Anita

  8. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Fina bilder av flora och fauna. Bilden på Lucy är så fin. Vintergröna har vi en hel slänt full i skogen där jag brukar promenera. Antar att det har kommit från trädgårdarna i närheten. Har den på ett torrt ställe där inget annat trivs, och där fungerar den bra, men man får ha uppsikt så den inte sticker iväg. Härliga bilder som vanligt, vattendroppen får extra plus.
    Ha en fin ny vecka /Kram Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika och tack!
      Aha, då har du också erfarenhet av vintergröna som spridit sig i skogen. Egentligen är det vackert. Det fanns till och med några blommor på den jag såg.
      Vattendroppen var en utmaning och egentligen såg jag ju inte förrän jag laddade in bilderna om någon skulle bli skarp. Blev glad när jag fick se att den blev det på en av dom.

      En fortsatt fin vecka till dig också!
      Kram Anita

  9. Kristinas oas skriver:

    Nu får vi prata allvar Anita: bilder på kamelior kan det aldrig bli för många av! Punkt! 🙂
    Jag har också försökt fånga vattendroppar på bild, skitsvårt! Men du lyckades så fint. Och sparvhöken! Hu! Minns när en sådan (tror jag att det var) satte sig på våra fågelvoljärer och skrämde slag på alla fåglar.
    Fin vecka till dig också! Hoppas det blir många sköna promenader med Lucy. 🙂
    Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Bra att du pratar allvar med mig … då kan jag fortsätta att lägga ut kameliabilder … för nu kommer dom, en efter en 🙂
      Vattendroppar är väldigt svårt, det gäller ju inte bara att få in skärpan, sedan ska man ju hålla kameran helt still också för dom är ju inte stora.
      Men hu, förstår att era fåglar blev helt förskräckta om sparvhöken kom och dunsade ner på voljären. Det måste vara väldigt stressande för en liten fågel. Tur att den inte kom åt någon av dom. Och jag hoppas att dom hämtade sig efter den obehagliga upplevelsen.

      En fin vecka till dig också. Jag hoppas också på många sköna promenader med Lucy. Det börjar bli vårkänning nu 🙂

      Kram Anita

      • Kristinas oas skriver:

        Vi fick stänga in fåglarna inne i fågelhuset i två dagar, rovfågeln gav sig inte av. Helt orädd, jag stod tre meter bort och den brydde sig inte. Våra fåglar klarade sig från chocken, som tur var!
        Ös på med kameliabilder bara! 🙂
        Kram Kristina

        • Anita skriver:

          Det är ju märkligt att den var så orädd. Den hade verkligen siktat in sig på era fåglar. Tur att ni kunde stänga in dom och att dom klarade chocken.

          Kram Anita

  10. Rosor och ruiner skriver:

    Så fina bilder och jobbet med vattendroppen gav ju verkligen resultat, väldigt vackert!
    Så söt Lucy 😉

    Kram Gunilla

    • Anita skriver:

      Tack Gunilla! Ja droppen fick jag jobba rejält med 🙂 Och så klart håller matte med om att Lucy är söt 😉

      Kram Anita

  11. Maries Photos skriver:

    Vilka vackra veckobilder du har fångat ! Och nu verkar ändå våren vara på G med våren. Hoppas att den snön vi fick för ett par veckor sedan inte upprepar sig något mer.
    Vilka otroligt vackra bokeh-bilder du fått till. Vackert !

    Bilden med vattendroppen var magisk ! Så otroligt fin skärpa och snygga detaljer i den lilla droppen och att du lyckats få in som en liten solstråle i den också ! Tjusigt !
    Jag fastnade även för sparvugglan som du fångat så fint som satt på lur i trädgården och suktade efter en och annan liten småfågel.
    Rådjuren kan smälta ens hjärta för så vackra de är !
    Tack för ett jättefint inlägg på alla sätt och vis och nu önskar jag dig en fortsatt fin vecka med många trevliga upplevelser 🙂
    //Marie

    • Anita skriver:

      Tack Marie för dina fina ord, så glad jag blir 🙂
      Ja nu känns det som våren är på gång ”på riktigt”. Om ett par veckor hoppas jag att få njuta av blå hav av blåsippor.
      Vattendroppen fick jag kämpa hårt med och ett extra plus var just solstrålen som strålar ut. Gissa om jag blev glad när jag såg den 🙂
      Nu har småfåglarna så smått börjat leta sig tillbaka till trädgården. Men jag tror att dom är lite på helspänn. Sparvhöken är snabb när den väl går till anfall.
      Rådjuren är fina men … dom kan hålla sig utanför min trädgård. Oj så mycket dom ätit av mina blommor genom åren.

      En fortsatt fin vecka önskar jag dig!
      Anita

      • Maries Photos skriver:

        Tack Anita och nu ser jag fram mot ditt nästa inlägg ! Du är en jätteduktig fotograf och fångar allt så fint !
        Ta hand om dig nu i dessa coronatider och var rädd om dig !
        /Marie

  12. Carina skriver:

    Mmm mina chili gror långsamt tycker jag men kanske kommer det gå fortare nu när det är varmare i pannrummet igen. Men ärligt har jag ingen lust att skola om än.

    Ljuset igår var härligt och temperaturen skön, ingen sol, men ändå härligt! Det blev närmare 5 timmar ute till slut. Och med jämna mellanrum skrämmer jag upp och iväg en eller flera djur. I år har rådjuren betat ordentligt trots Trico Garden.

    Det är härligt att följa dina kamelior. Nobilissima saknar jag och den gulvita som väl var Brushfield Yellow ser så här på bild ut att vara extremt lik Jury’s Yellow som jag har. Mailade den engelska plantskolan men inget svar, sen ringde jag och skickade om mailet på begäran men inget svar nu heller….

    Att fånga vattendroppar och annat smått är nästan en sport i sig och en med få vinster – du lyckades väldigt bra. Blåsipporna älskas av sniglar och jag har mängder av småsniglar så jag gissar att sipporna i reservatet kommer vara väl ätna i år – trist.

    Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Mm, chili vill ha varmt om fötterna när dom ska gro. Och du behöver inte känna någon stress, Capsicum annuum i synnerhet går att så sent. Jag skolade om de flesta igår och ska ta resten idag. Men jag vet hur det blir, dom kommer att hinna växa upp i lysrören innan jag hinner få fram plats för dem i uterummet … nästa år kanske jag sår dom ett par veckor senare.

      Så Trico Garden har inte hjälpt i år. Rådjuren har varit besvärliga här också. Förra året hade jag inga alls men i år är dom tillbaka. Och dessvärre har dom lyckats ta sig till mina azaleor, trots stängsel. Har Trico Garden hemma och det börjar väl bli dags att spruta på det nu … om det nu hjälper …

      Kameliorna verkar stortrivas i år. Dom bildar nu mängder med nya blad och ser väldigt friska och fina ut. Och flera av dom har många knoppar så jag räknar med att få njuta av kamelliablomning i minst en månad till. Däremot har min rödvita (som hade 100-tals blommor förra året) ännu inte visat en enda blomma. Den brukar vara först ut men inte i år. Har bara en handfull knoppar i år och dom ser fina ut men håller tydligen på sig. Men det gör inget, den är välkommen när de andra blommat klart … Hoppas du får svar från plantskolan.

      Ja det där med vattendroppar är inte lätt. Kul att lyckas för en gångs skull, dom innehåller ju ofta ”en hel värld”. Lite som en sån där kula som innehåller ett landskap, en sådan man kan skaka på så att det börjar snöa …

      Aha, du tror alltså det är sniglar som äter på blåsipporna. Undrade just för det syns verkligen att dom är ätna på. Trist, kan tänka mig att sniglarna har gynnats av den varma vintern/våren i år.

      Kram Anita

      • Carina skriver:

        jo nu har Trico hjälpt… Kanske var det så att jag sprutat det jag vet att de gillar och därför betades annat. Jag har inte sett att nunneörter, spansk klockhyacint och annat stått på menyn tidigare…

        Det är helt klart sniglar mina tidigaste blåsippor är ätna och i reservatet är det mycket ätna blommor. Det är inte lika fint att fota dem då… 😦

  13. Anni skriver:

    Knö in kameran utan att bry sig om komposition – jo jag tackar. Jag vill nog inte ens veta hur bilderna skulle bli om du ”brydde dig” 😉 Himlans Anita, så vackra foton du tar! Och så bara du radar upp dem sådär!
    Är det någon i bloggvärlden som tröttnar på dina kamelior så kan de scrolla vidare, vi andra vill njuta fullt ut! Den där rosa skulle jag vilja sätta på Lillhunkens tårta på torsdag! (Men jag ska diska av mina hortensiautstickare så får det bli en hortensiatårta istället.)
    Jag har en resa inbokad och betald. även om jag får boka om flyget till samma ort vid annat tillfälle (å hur vet jag om det blir bättre?) så är boendet betalt och de pengarna får jag inte tillbaka. Nåja, det är bara att invänta och se hur det ser ut när det närmar sig. Ikväll ska jag trängas med några tusen andra på Hovet, så då ska jag väl klara en resa också!
    Just det, här blommar blåsipporna sedan mitten av februari. Dessutom är de fler än tidigare år, så jag är bara glad. Och visst är mitt träd en hibiskus. Ett av fem träd. Det sjätte fick inte komma in igen efter sommaren. Det är så bedrövligt mycket löss på dem att jag har svårt att veta var jag ska göra av mina fröodlingar, för de kan inte stå på den lusdrabbade verandan. Trädet på bilden är mitt äldsta, ursprungligen från min farmor. Säkert femtio år gammalt, så det slängs inte hur eländigt det än ser ut.
    Kram kram!

    • Anita skriver:

      Tack Anni, så glad jag blir att du du tycker om mina totalt okomponerade bilder 🙂 Älskar den här tidens milda ljus och lika milda nyanser så risken finns att det kommer fler.

      Kameliorna är min stora glädje så här års så det kommer nog att komma mååånga fler bilder. Och visst skulle den rosa passa på en födelsedagstårta. Har en annan rosa som är ännu mer ”marsipanrosaktig”. Den är på gång med sina första blommor … bilder kommer helt säkert 🙂 Jag tror för övrigt att det blir väldigt vackert med en hortensiatårta …

      Och bra gick det väl på Hovet igår om jag inte är fel ute så ett grattis är på sin plats! Det där med resa börjar väl kännas lite si och så med. Framför allt det där med att eventuellt bli kvar på resmålet och inte komma hem är väl det som känns mest osäkert.

      Så du har haft blåsippor sedan mitten av februari, inte klokt egentligen. Men visst blir man glad av de söta blå.

      Jag hade ju också väldigt fina hibiskusar men för mig var det spinn som var det stora problemet. Och spinnet gick vidare till mina chiliplantor trots att dom stod i olika rum så jag fick till slut göra mig av med hibiskusarna. Men dom var ju långt ifrån så stora och praktfulla som dina är. Och ett femtio år gammalt träd, det går ju bara inte att göra sig av med. Har du prövat med biologisk bekämpning?

      Nu har det satt igång att blåsa här … som vanligt. Inget fotoväder idag. Det blir lite omskolning av chili och paprika istället.

      Ha det fint 🙂
      Kram Anita

  14. Anja C. Hill skriver:

    Anita!
    Ditt bildberättarkonst tilltalar mig något så oerhört. Jag känner mig ”besläktad” med ditt sätt att tänka och dokumentera även om du lyckas så mycket bättre än jag. Varför skulle man ha kameran om inte för att både se och dokumentera det som det egna ögat har svårare att urskilja. Åtminstone jag upptäcker ofta detaljer via kameralinsen som jag inte skulle gjort med bara ögonen.
    Tack för en fantastisk ljusfångarinlägg! Inspirerande och mycket vacker!
    Ha det gott
    /Anja

    • Anita skriver:

      Men Anja, så glad du gör mig. Tror absolut vi tänker lika i många saker. Och som du säger, med kameran kan man hitta motiv som man inte visste fanns. Jag har till och med upptäckt bladlöss som jag inte visste jag hade när jag laddade in bilder. Men mest av allt är det färger, nyanser och ljuset som jag hittar.
      Idag känns ljuset dock avlägset. Det vräker ner regn och jag väntar på att det ska lätta lite så jag kan ta eftermiddagspromenaden med Lucy. Men det verkar långt borta. Får klä på mig regnkläder och ta med paraply.

      En fortsatt fin dag till dig!
      Anita

  15. Linda skriver:

    Hej Anita!

    Ja, vi har haft en fantastisk resa. Arun mår bättre.

    Jag är lite trött på Corona-hysterin och börjar fundera på att skippa nyheter och Facebook ett tag och fokusera på att må bra och vara glad.

    J, hu så kallt det var i lördags morse. Här var det nästan sju minus och jag är så glad att jag tog in alla krukor och amplar på kvällen. I går bar jag i stället in dem i växthuset eftersom det blåste så infernaliskt. Men nu ska det bli varmare och mindre blåsigt, så då får de komma tillbaka till sina platser 😀

    Din vattendroppebild är fantastisk. Den var verkligen värd att kämpa för!!!

    Så coolt med sparvhöken! Den är ljuvligt fin. Och Lucy – vilken underbar bild, inte minst nyansmässigt.

    Ha en riktigt fin dag!
    Kram
    Linda

    • Anita skriver:

      Så skönt att ni hann att genomföra er resa och bra att er vän mår bättre nu. Det låter väl bra att försöka må bra och vara glad. Frösådder och trädgårdsarbete är en fantastisk hälsokur. Själv försöker jag förutom det att promenera så mycket som möjligt och njuta av naturen.

      Vädret och temperaturerna skiftar verkligen. Först ett antal minusgrader för att sedan bli lika många plusgrader. Idag har det vräkt ner regn här. Det börjar bli översvämning i skogarna. Men konstigt nog så är min ”blöta trädgård” inte alls så blöt. Den har ju lidit av ett par års torka så vattnet som kommer nu verkar gå rätt ner. Och så finns det ju ingen tjäle förstås. Det är nog första året vi bott här när det inte varit någon tjäle. Annars brukar ju den hindra vattnet.

      Ja jag fick kämpa länge med vattendroppen och blev glad när jag såg att jag lyckades.

      Sparvhöken håller ofta till här, tycker väl det är ett bra matställe … hm. Och Lucy gifter sig bra med naturens nuvarande färgnyanser. Hon blir liksom ett med naturen 🙂

      Ha nu en riktigt fin dag du också!
      Kram Anita

  16. Otroligt vackra bilder. Jag blev så glad av dem. Kortet på Sparvhöken som sitter på utebordet är riktigt fint tycker jag med den otydliga lampan som visar att det är taget inomhus. Bra gjort att ta kortet från hallen. Kameleliablommor är så vackra. Vilken söt hund du har. Frostiga växter är också vackert. Ja alla dina bilder är otroligt fina och stämningsfulla. Kram Annemor

    • Anita skriver:

      Stort tack Annemor! Ja det syns ju i varje fall att jag stått i hallen och smugit för att kunna ta bilden på sparvhöken. Kameliorna blommar vidare. Var just och njöt av dom, det är 22 grader i uterummet nu. Ska hälsa Lucy att du tycker hon är söt … det tycker vi också 🙂

      Kram Anita

  17. Seenorway skriver:

    Du er utrolig flink til å finne motiver med kvalitet! Takk!

  18. Son loves the raptor sitting on the table.

Lämna ett svar till Marit Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s