Årskrönika 2019

Ytterligare ett år att lägga till handlingarna. Ytterligare ett år att titta tillbaka på, minnas och summera.

Jag har i många år skrivit långa, välmatade årskrönikor. Dom är viktiga för mig då dom sammanfattar det som hänt under året, naturligtvis sett från mitt eget perspektiv. Det räcker att läsa igenom en krönika för ett år för att få en sammanfattning av hela året men även kunna fördjupa mig i vissa ämnen genom länkar till årets inlägg. Jag gillar att gå tillbaka och titta på gamla årskrönikor. Dom ger mig alltid aha-upplevelser med utrop som: ”ja just det, det var då vi gjorde det”, ”va, är det sååå länge sedan”, ”det hade jag helt glömt”, etc. etc.

Efter denna inledning är det dags för min 12:e årskrönika. Dags att stega sig bakåt i tiden för att se vad som hände under 2019 och naturligtvis börjar jag med årets första månad …

J A N U A R I

Efter traditionell nyårskonsert från Wien på TV sänkte sig lugnet några timmar innan det började slita och dra i huset. Det var dags för årets första storm att dra in. Hennes namn var Alfrida.

Tidigt på morgonen den 2 januari var kommunen ute och flyttade två studsmattor som blåst ut på närområdets mest trafikerade väg och jag kunde konstatera att ”flygande mattor” inte bara var något som fanns i sagans värld.

Alfrida dröjde kvar hela dagen även om kraften i hennes utandningsluft avtagit. Men med 2 minusgrader och 16 sekundmeter i de nordliga vindbyarna kändes det som minst minus 12 och det gällde att ha mycket kläder på sig på hundpromenaden.

Den 3 januari vandrade vi i Alfridas fotspår ute vid Taxinge slott. Då såg vi ett märkligt fenomen. Vattnet hade frusit i rörelsen och bildade de mest fantastiska mönster …

Den 5 januari fortsatte vi vandringen i Alfridas fotspår men den här gången hade vi bytt slott och hamnat i Tullgarns slottspark …

Fler bilder från dessa vandringar går att läsa om i inlägget I Alfridas fotspår.

Vi närmade oss mitten av månaden och Alfrida hade sedan länge dragit förbi och började falla i glömska, i varje fall hos oss. I Norrtälje-trakten och främst då ute på öarna var hon dock inte bortglömd då hon tagit med sig strömavbrott som en del fortfarande var drabbade av.

Jag matade fåglar och kunde konstatera att vi även detta år hade många gråsiskor på besök …

… och en av julens amaryllisfavoriter hette ‘Dynasty’ …

Mer om fåglar, amaryllisar och annat går att läsa om i Så har vi nått halva januari.

Den 20 januari sken solen, det låg lite pudersnö på marken och vattendragen var täckta med ett tunt lager is …

Den 25 – 28 januari var det dags för fågleräkning i ”Vinterfåglar inpå knuten”. En högtidsstund för mig varje år då jag älskar att sitta i timmar vid fönstret för att studera och fotografera fåglar.

Hela topplistan hos mig med massor av bilder går att beskåda i inlägget Fågelräkning 2019 … och vinnaren hos mig blev …

Och tillsammans med alla mina bevingade vänner lämnade jag januari bakom mig och hälsade årets kortaste månad välkommen …

F E B R U A R I

I början av februari kom en hel del snö och det mesta kom natten mellan lördag, den 2:a och söndag, den 3:e. Vi hade skottat för fullt på lördagen (som tur var). På natten till söndag fortsatte snöandet och det blåste dessutom och blev drivor. På söndagen gick jag upp i den blå gryningen och tog en bild över det vackra vinterlandskapet …

Men när jag tittade ut i trädgården så insåg jag att jag måste gå ut och försöka få ordning på rådjursstängslet som i princip lagt sig ner …

Pust, det blev skottande i flera timmar den söndagen innan vi åkte för att titta på årets upplaga av Täljerevyn, alltid lika trevligt.

Vädret var väldigt skiftande mellan plus och minus. I samband med snöfallet hade vi minusgrader men redan på måndagen (den 4:e) började temperaturen gå uppåt och på tisdagen (den 5:e) vad det 3 plusgrader, regn och enormt blött och slaskigt. Och så på kvällen frös det igen och den 6:e vaknade vi till minus(!) 12,5 grader. Men efter det tog i princip det milda vädret över, även om det dippade mot minussidan ibland. Trist egentligen. För när det äntligen kom snö kunde den väl fått varit kvar. I vår trädgård fanns den ju förstås för där ligger den ju alltid kvar länge. Men vintervit och vacker var den inte.

Den här månaden skrev jag inte många blogginlägg då min 9 år gamla dator (som jag varit på väg att byta under säkert ett års tid) nu absolut inte gick att uppgradera längre vilket innebar att många funktioner i webbläsaren inte fungerade, bland annat att ladda upp bloggbilder på ett smidigt sätt. Så … den 17 februari gjorde jag äntligen slag i saken och beställde en ny! Men då bloggen är min dagbok så kunde ju inte februari bli helt utan inlägg så den 23 februari skrev jag därför inlägget En statusuppdatering.

Så med ny dator på ingång lämnade jag februari bakom mig och gick med snabba steg in i den månad vi hoppfullt kallar den första vårmånaden …

M A R S

Första halvan av mars ägnade jag mycket tid åt min nya dator. Att få igång den var inga problem men det tog sin tid att flytta över allt data men det gick över förväntan. Den 4:e mars såg jag årets första duva, ett härligt vårtecken. Och i uterummet hade kameliorna börjat blomma …

Den 10:e mars promenerade vi vid Taxinge och jag kunde absolut förnimma vårljuset, det så hett efterlängtade …

Mer från den promenaden samt en del om arbetet med den nya datorn skrev jag i inlägget Ny dator, reklamfri blogg och lite annat.

Den 20 mars, närmare bestämt kl 22:58, inträffade vårdagjämningen och det skrev jag om i detta inlägg.

Samma dag, fast lite tidigare, när skymningen föll såg jag månen som den här dagen var superstor …

Den 21 och 22 mars besökte jag trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar i Älvsjö …

Den 23 mars blåste en frisk västanvind och vi sökte lä i en av de få skogar som fortfarande får vara skog, en riktig sagoskog …

Den 24 mars hittade jag, trots väldigt kyliga nätter, de första blåsipporna, vilken lycka!

Det var som sagt väldigt kyligt i slutet av mars. Men kylan kan inte, hur mycket den än försöker, ta bort nyvårens milda nyanser. Den 30 mars vandrade vi i det flödande ljuset ute vid Tullgarn. Och visst kände vi att våren fanns där, redo att mota bort kyliga nätter och själv inta scenen …

Och med våren i sikte lämnade vi mars soliga dagar och kyliga nätter för att ta oss an påskmånaden …

A P R I L

Det här var året då mina kamelior blommade som aldrig förr. Jag tog bild, på bild, på bild. Kunde liksom inte få nog. Den 3 april la jag ut en del av dom i inlägget Kameliafeber. Här nedan syns en av bilderna från det inlägget …

Jag hade också trott att mitt fikonträd hade dött under vintern. Men det kom tillbaka. Och den 6 april fångade jag vårljuset genom ett av de späda fikonlöven …

Steglitserna hade lyst med sin frånvaro under hela vintern men den 7 april fångade jag en på bild när den smorde kråset vid fröautomaten …

Den 17 april blommade snökrokus och snödroppar trädgården …

Den 18 april var det skärtorsdag och solen sken från en klarblå himmel. Morgonpromenaden tog vi i närområdet och vårljuset var vackert den morgonen …

Lunchpromenaden, samma dag, tog vi nere vid Södertälje centrum. I kanten av Kusens backe (Södertäljes gröna skogslunga) växte backsippor …

Och ner mot vattnet blommade påskliljorna, så praktiskt då det ju faktiskt var påsk …

På långfredagen, den 19 april, njöt jag av blåsipporna som vände sina glada ansikten mot solen …

Och på påskdagen, den 20 april, tog vi årets första utomhusfika vid Taxinge slottscafé …

Vilken underbart härlig dag det var. Efter fikat promenerade vi och det var så skönt att vi inte ville åka därifrån. Vilken ljuvlig påsk det var, påsken 2019!

April fortsatte att vara varm, ljuv och skön och var mer som maj. På valborg sjöng vi in en vår som kommit för ett bra tag sedan kändes det som. Hur skulle nu nästa månad bli? Nästa månad som var …

M A J

Jo nu började det hända saker. April kom med våren och maj med … ja det går att läsa om i mitt inlägg som jag lade ut den 4 maj och som har den träffande rubriken Rekordsnabba årstidsväxlingar. Men orkar man nu inte gå in och läsa så kan jag avslöja att den 3 maj såg det ut så här när jag vaknade på morgonen …

Men chocken la sig snabbt för redan på kvällen var all snö borta och morgonen efter, den 4:e maj, var den intensiva vårgrönskan tillbaka igen …

Förutom den ”riktiga” snön som föll i början av maj var luften denna maj full av en annan sorts snö orsakad av aspfrön. Fenomenet blev dessutom ett nyord 2019 och ordet blev ”aspludd”. De lurviga fröna, aspluddet alltså, föll och bildade vita drivor …

Aspfrön är mycket lättantändliga och brandkåren fick göra många utryckningar för att släcka bränder. Inte så konstigt med alla fimpar som slängs i naturen …

Av olika anledningar hade min trädgårdslust försvunnit året innan och var svårhittad. Inte förrän i mitten av maj gav jag mig ut och började städa trädgården. Och när jag såg svavelpionens vackra blekgula blommor tillsammans med den himmelsblå floxen … då kände jag hur lusten till trädgården började spira igen …

Om den förlorade men återigen upphittade trädgårdslusten plus lite annat skrev jag i inlägget Den stora lustjakten.

Maj blev också månaden då rapsfälten lyste gulare än solen …

… och syrénerna blommade tillsammans med gullregnen …

Så blev det kväll den sista dagen i maj och vi vaknade upp till den första dagen i midsommarmånaden …

J U N I

Vad minns jag från juni? Jo naturligtvis nationaldagsmiddagen som vi intog tillsammans med blommande rhododendron och azaleor …

Ett annat minne är invasionen av tistelfjärilar. Dom kom i mängder men var trots det svåra att fotografera då dom flög omkring hela tiden. Fick kämpa innan jag lyckades fånga ett par på bild …

Ett tredje minne är naturligtvis VM i fotboll för damer i Frankrike som startade den 7 juni. I gruppspelet vann Sverige den 11 juni över Chile med 2-0. Den 16:e över Thailand med 5-1 men mot USA blev det stopp då dom den 20:e fick se sig besegrade med 0-2. Slutresultatet blev tvåa i gruppen! Fortsättning följer …

I trädgården blommade det och en av favoriterna var den för året och för mig nya bekantskapen, Linnétagetes …

Något annat glädjande var att min gula trädpion (som det här året verkligen var som ett träd) blommade med en enda blomma …

Varför jag var så glad över den blomman var för att den normalt inte får en enda blomma. Pionen köpte jag som ett ynkligt litet skott på en trädgårdsresa i England och den har verkligen etablerat sig i vår trädgård. Och det gör inget att den inte blommar för bladen är så vackra att den pryder sin plats ändå.

Det här året var ett riktigt rosår. Jag har aldrig haft så fina rosor. Mycket beroende på att rådjuren inte kom in och åt knopparna. Det var nämligen inte bara rosorna som växte det här året, nej det gjorde även alla buskar och häckarna som vi har som skydd mot ovälkommet besök. ‘New Dawn’ som samsades med ‘Lykkefund’ på rosbågen får representera det rosrika året hos mig …

Så här långt var det också väldigt, väldigt torrt hos oss. Det kom väderprognoser som utlovade regn men plötsligt var regnet borta ur prognoserna igen. Det var som om regnvädren med flit passerade på sidan om oss för visst läste vi om regn på andra håll. Och eldningsförbud infördes i hela Stockholms län. Den 18 juni kom det i varje fall en regnskur och vi fick hela(!) 2 mm.

Skulle det verkligen inte komma något mer regn i juni? Jodå, den 26:e föll ett fint regn hela dagen och när jag tömde regnmätaren hade det kommit hela 15 mm …

Och så var det ju det där med fotbollen. Den 24 juni spelade Sverige åttondelsfinal mot Kanada och vann med 1-0! Den 29 juni var det dags för kvartsfinal mot Tyskland. Men … vilken otur, Tyskland, det kunde väl aldrig gå vägen eller? Visst gick det vägen! Sverige vann med 2-1 och var klara för semifinal!

Segerrusiga lämnade vi juni bakom oss och hälsade högsommarmånaden välkommen …

J U L I

Det är lika bra att inleda med fotbollen. Den 2 juli var det dags för den första semifinalen mellan England och USA och USA vann med 2-1 och var därmed klara för final. Den 3:e var det dags för Sverige att möta Nederländerna. Tyvärr blev dom för svåra och Nederländerna vann mötet med 1-0 efter förlängning. Vi fick nu ställa in oss på bronsmatch mot England!

Den 6 juli bänkade jag mig framför TV:n och det var oerhört spännande! Och visst vann de svenska tjejerna! 2-1 blev slutresultatet. Hurra, hurra, hurra!!! Dagen efter vann USA över Nederländerna och tog därmed hem en väntad guldmedalj!

Den 6 juli skördade vi också den första färskpotatisen och den var lika god som vanligt och det var den röda ‘Cherie’ … precis som vanligt …

Det här var året vi såg många träd som farit illa efter den torra sommarn 2018. På bilden syns ett lövträd som dött men det värsta var nog angreppen av granbarkborren. Hade man aldrig hört talas om den förut så lärde vi oss namnet nu.

Den 12 juli var en vacker helt vindstilla kväll och vi tog en promenad vid sjön Måsnaren. Det är en promenad jag minns ännu. Det var så oerhört vackert att det var som att stiga in i en Zorn-målning.

Den 13 juli blev det en morgonpromenad och det var precis lika vindstilla och skönt …

Om dessa promenader plus en hel del annat skrev jag i inlägget Medan regnet faller.

Den 18 juli var det ett vackert kvällsljus och jag tog en bild över en del av trädgården. Där syns hur välväxta och täta alla buskar och perenner var den här sommaren …

Den 28 juli hade vi picknick vid Tullgarns slott. Det var andra året vi hade picknick där så om vi har det nästa sommar också har det blivit en tradition 🙂

Och med magarna mätta sa vi hejdå till juli och gick in i dom sammetsmjuka nätternas månad …

A U G U S T I

Så hade vi nått den sista sommarmånaden för det här året. Dimmorna brukar inte komma förrän i september men redan den 6 augusti var det en rejält dimmig morgon …

Den här augustimånaden blommade det ovanligt intensivt i blått och en favorit var floxen ‘Blue Paradise’ som doftar av viol. Jag brukar bara få ett fåtal blommor då rådjuren normalt äter upp knopparna men det här året så höll dom sig ju borta från trädgården till min stora glädje. I år var blommorna dessutom mer rent blå än dom brukar vara …

Och det är väl lika bra att fortsätta med fler blå skönheter, när jag ändå är i farten. Min blyblomma trodde jag hade dött i vintras men den kom igen och blommade med sina vackra himmelsblå blommor. Augusti är blyblommans mest intensiva månad …

Nästa blå blomma är inte min. Men jag blir blå av avund när jag ser den. Den växer i en stor plantering vid Tveta kyrka. Får jag presentera ett hav av blå bolltistel …

Det här var året då fjärilarna kom tillbaka. Överallt såg jag rapporter och bilder av fjärilar och äntligen var min egen trädgård bevingad igen. Här en pärlemorfjäril …

Solhattarna blommade intensivt den här sommaren, här inramade i blått med hjälp av de blå floxen som fick agera mjukt fotofilter …

Och så var det tomaterna. I augusti förstod jag att det skulle bli ett tomatår jag aldrig någonsin varit med om tidigare …

Dagarna gick och blev till veckor, vi närmade oss slutet av månaden och vi närmade oss hösten. Om det skrev jag i inlägget Augusti, mellan sommar och höst.

De sista dagarna i augusti slog det till och blev värmebölja. Den 28 augusti kl 15:08 visade termometern på plus 27 grader och det var tryckande varmt! På kvällen såg vi också mängder av blixtar i fjärran men det drog inte in över oss. Dagen efter läste vi om rejäla åskväder inte långt ifrån oss med blixtnedslag, strömavbrott och bränder som följd.

Den 29 augusti prövade jag för första gången att göra Bostongurka. Och resultatet blev lyckat! Om värmen, Bostongurkan och en hel del annat som hände i slutet av månaden skrev jag i det fullmatade inlägget Blandad kompott.

Med ett rejält inslag av sommar sa vi farväl till årets sista sommarmånad för att ta oss an den första höstmånaden …

S E P T E M B E R

September är den stora skördemånaden för mig. Då ska jag ta hand om framför allt tomater, chili och paprika. Och i år var skörden enorm så det blev en väldigt intensiv månad! Dessutom hade jag planerat en 8 dagars semesterresa med start den 2 oktober vilket gjorde att det blev extra stressigt.

Trots stressen skrev jag ändå en del blogginlägg. Det första hade jag kallat Förhöst, skördetider och barndomens kvarter. Och det var precis vad det innehöll, de första dagarna i september, lite om skörden och så gjorde jag ett ”bloggreportage” från min barndoms kvarter i bostadsområdet Rosenlund i Södertälje, närmare bestämt från radhusen vid Frödingsvägen som ritats av byggmästaren och arkitekten Eric Sigfrid Persson från Malmö som var mannen bakom radhusområdet Friluftsstaden i Malmö. Här en aktuell bild från Frödingsvägen i Södertälje (jag kan tala om att tiden stått still). Jag bodde i huset där den blå bilen står på uppfarten …

September är lite av en favortimånad för mig fotomässigt. Då börjar naturen likna ett galleri fullt med tavlor. Text och bild från naturens galleri skrev jag om i inlägget Höstvernissage i galleri naturen.

Den 21 och 22 september var det totalt vindstilla på morgnarna. Och speglingarna i vattnet gjorde att jag lekte lite med ”upp och ner”. Den här bilden är ”rättvänd” …

Och här är samma bild vänd upp och ner …

Den 23 september vaknade jag till den första frosten. Inte mycket men nu visste jag att det var på gång. Jag hade redan tagit in både kamelior och pelargoner så det var ingen fara.

Om våra spegelblanka promenader och den första frosten skrev jag i inlägget Den 23 september kom första frosten.

Min semesterresa närmade sig och jag hade enormt mycket kvar att göra med skörden. Jag skördade tomater och la dom i fönstren, dels för att mogna, dels för att jag var tvungen att ta in dom innan frosten tog dom. Så här såg det ut den 18 september i ett av fönstren (och det här var inte alla tomater jag hade) …

Förutom tomaterna hade jag ju chili, paprika och annat att ta hand om. Och i och med att jag skulle vara borta i 8 dagar var jag tvungen att ta hand om det mesta innan jag åkte.

Så med tomater i princip sprutande ur öronen lämnade jag september bakom mig och tog steget in i …

O K T O B E R

Den 2 oktober var det alltså dags att åka på en efterlängtad semesterresa till Kroatien där vi bland annat besökte nationalparken Krka med vackra vattenfall …

… och njöt av rosa mattor med blommande cyklamen …

Kroatien var ett väldigt trevligt resmål och att resa den här tiden på året var idealiskt då temperaturen var behaglig och antalet turister inte så många. En reseskildring från denna semestervecka skrev jag i inlägget En oktobervecka i ett naturskönt Kroatien.

I slutet av september hade jag ju tagit hand om det mesta av skörden och det var nu dags att sammanfatta skördeåret 2019. Det gjorde jag i inlägget Alla dessa tomater … nu blir det skördeprat.

Oktober hade inletts med en riktig köldknäpp. Jag var ju i värmen i Kroatien men fick rapporter hemifrån. En natt hade det varit riktigt kallt och många löv hade gått direkt från grönt till svart sörja. Det blev inte en sådan där vacker och färgrik höst vi ofta drömmer om. Och det regnade och regnade. Skämtsamt sa vi att oktober är rena ”novembermånaden”. Jag letade desperat motiv för att dokumentera de färger som ändå fanns och lade ut det jag hittade i inlägget Innan hösten blåst iväg och runnit bort där nedanstående bild är hämtad från.

Ovanstående disiga och regniga inlägg skrev jag den 27 oktober men redan dagen efter, den 28:e la jag ut inlägget Den djupa frostens morgon. Så djup var väl inte frosten men ack så skönt det var att äntligen vakna till en morgon med sol!

Så med förhoppningen om att nästa månad skulle bli solig och fin lämnade vi regniga oktober bakom oss och tog oss an årets näst sista månad …

N O V E M B E R

På novembers första dag vaknade vi till djup dimma …

Bilder från denna dimmiga dag finns att beskåda i inlägget Dimma på novembers första dag.

Den 4 november levde hoppet om att det skulle bli en solig och fin månad. Det var blåsigt men solen sken och ett av löven fångade solstrålarna …

Men den 10 november for yrsnö i luften …

Det visade sig att snön bara yrde omkring i luften, den nådde aldrig marken. Om upplysta löv och snöyra skrev jag i inlägget Yr av snöyra.

Den 14 november konstaterade jag att det kunde vara väldigt gott med En hederlig tunnbrödsrulle!

Den 23 november skrev jag en liten saga med inspiration från naturen som hette Tills hösten skiljer oss åt.

Den 29 november kom det lite snö och lyste upp naturen tillfälligt …

… och november avslutades faktiskt med lite sol och vitt på marken …

Men förutom den dosen av sol blev november totalt sett inte så solig som jag hoppats på. Den blev mest som … november. Dessutom fick vi rejäla förkylningar i slutet av månaden som visade sig bara vara början på en ovanligt intensiv sjukdomsperiod.

Med hostiga nätter lämnade vi grå november bakom oss och tog oss an julmånaden …

D E C E M B E R

Trots förkylningar var vi tvungna att gå ut, sånt är livet med en älskad hund. Men tar man det bara lugnt och klär på sig ordentligt är det nog egentligen bara nyttigt med frisk luft.Den 2 december var en vacker vinterdag, snön låg fortfarande kvar och vi tog promenaden vid närbelägna Tveta. Så skönt det var att efter allt grått äntligen få njuta av lite ljus och lite vackra vintermotiv …

Resten av december blev grå inte bara vädermässigt då vi drabbades av en besvärlig magsjuka. Som tur var turades vi om med att vara sjuka så när den ena var någorlunda hyfsad i magen kunde den ta hand om hundpromenader och lagande av dietmat. Vi lyckades i varje fall köpa en julgran och lite julblommor och dagarna innan jul få hem lite julmat. Så det blev lite julkänsla i varje fall även om vi det här året åt minimalt med julmat på julaftonen.

Som sagt, vädret blev regnigt, regnigt och åter regnigt. Vattenståndet steg i Mälaren och fick tappas via olika slussar, bland annat vår i Södertälje …

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Veckan innan jul började dessutom känslan av att befinna sig under belägring infinna sig. Det sköts smällare och fyrverkerier varje eftermiddag och kväll, massor! Det sköts på nätterna också. Att det bara är tillåtet att skjuta fyrverkerier mellan kl 23:00 och 01:00 nyårsafton/nyårsdagen i Södertälje kommun är det få som bryr sig om. Och med en skotträdd hund är det minst sagt ett elände. Det går inte att promenera hemomkring utan vi måste åka iväg till ställen där det är lugnt. Taxinge är ett sådant.

Den 26 december var en riktigt gråmulen och blåsig dag. Stränderna vid Taxinge var helt förändrade p.g.a. det höga vattenståndet. Jag tog några bilder att ha som dokumentation …

Stranden låg under vatten …

Den smala ån var betydligt bredare än vanligt. Träden stod i vatten …

Båtarna som brukar ligga en bra bit uppå land låg nu nära vattnet. Bryggan var inte läge att gå ut på …

Träden som brukar ha en bit till vattnet stod nu med fötterna i vatten …

Men den 27:e kunde vi läsa om att tappningarna börjat ge resultat. Mälarens vatten började sjunka undan så sakteliga. Vid vår promenad vid Taxinge den 28:e syntes det lite, lite skillnad i varje fall tyckte vi det. Fast det kanske mest berodde på att det inte blåste.

Men visst började det bli lite mer land runt trädens fötter …

Men allt vatten till trots. Grundvattnet fortsätter att vara lågt där vi bor, mycket under det normala i stora magasin …

Vill man fördjupa sig mer så går det att läsa om vattennivåerna hos SGU. Jag går själv in där varje månad och kollar läget.

Den 27:e och 28:e var det också några minusgrader och betydligt skönare luft. Men den 29:e var det tillbaka till plusgrader och de flesta nyanser av grått som går att finna.

Väderprognosen kl. 08:02 den 30 december visar att det verkar bli en blåsig kommande vecka. Dock hoppas jag att det inte blir som Alfridas framfart. Men en annan mycket glädjande sak är att kolla på solens uppgång och nedgång mellan den 30 december och 8 januari. 5 minuter ljusare på morgonen och 14 minuter på eftermiddagen. Totalt 19 minuter! Det är väl glädjande om något!

Men nu lämnar jag vädret och vattnet och övergår till blommor. Dagarna före jul så upptäckte jag att den första kameliablomman slagit ut för säsongen, en vit skönhet …

Och några av amaryllisarna har nu börjat slå ut …

Picotee …

Pretty Nymph …

och Mystica …

På torget köpte jag dagen före julafton en bukett med röda amaryllisar och lite grönt …

Dessutom såg jag att förra årets favorit, den rödvita ‘Dynasty’, som jag visade tidigare i detta inlägg under månaden januari, nu börjar öppna sina första blommor. Amaryllis är definitivt min favoritjulblomma, något jag vill ha varje år, ju fler, desto bättre.

Nåväl, det är den 30 december 2019. Ute blåser en frisk vind och det är plus 10 grader. På morgnarna sjunger koltrasten exakt samma sång som i de ljusa vårkvällarna. Jag har också hört talgoxen sjunga sin vårsång. Vackert att höra dom men samtidigt lite skrämmande.

Ett novembergrått december går mot sitt slut, 2019 går mot sitt slut, 10-talet går mot sitt slut och så gör även min långa, långa årskrönika.

Nästa år är ännu så länge ett oskrivet blad som det heter. Jag önskar naturligtvis ett bra år för mig själv och mina nära och kära, vänner och bekanta.

För min egen del så hoppas jag också att få komma igång igen med mitt dagliga träningspass som legat på is i samband med senaste veckornas ”sjukstuga”. Jag vill skriva många blogginlägg, resa (men planera tidpunkterna lite bättre), gå på bio, läsa böcker, odla mer ätbart, njuta av trädgården, ta långa, stärkande promenader i skön natur och förhoppningsvis kunna fånga många vackra motiv med kameran. Hur det blir återstår att se. Kanske det kommer att visa sig i den eventuella årskrönikan för år 2020.

Nu återstår egentligen bara en sak och det är att önska er alla …

Ett Gott Nytt År och Ett Gott Nytt Decennium! Jag hoppas vi ses nästa år!

Jag länkar också till TrädgårdsFägring! Temat denna vecka är ”Tillbaka till dåtiden” och hela det här inlägget innehåller ju dåtid så det passar ju väldigt bra 🙂

Det här inlägget postades i Årskrönika, Årsresumé. Bokmärk permalänken.

36 kommentarer till Årskrönika 2019

  1. walkaboutsweden skriver:

    Vilket fantastiskt inlägg Anita!
    Vilket jobb, vilka bilder…❤️
    Tack.
    Å ett riktigt gott 2020 önskar jag dig!

    • Anita skriver:

      Tack så mycket ❤
      Ja det är mycket jobb men jag tycker det är värt det, att kunna gå tillbaka som i en dagbok och kolla vad som hänt olika år.
      God fortsättning på 2020 till dig!

  2. Märtha skriver:

    Puh! Du har säkert suttit hela dagen med det här! Så många härliga bilder och kommentarer, jag är helt imponerad, skall läsa fler gånger! Min blogg är inte direkt ”dagbok”, känner inte för att göra någon årskrönika – men oj så roligt att läsa din! Hoppas du får ett synnerligen bra 2020!

    • Anita skriver:

      Puh är rätta ordet! Och jag satt inte bara hela dagen utan i princip alla mellandagar. Det tar sin tid, jag letar i fotoarkiv och bland gamla inlägg och letar dessutom information ute på nätet. Men det är värt det för mig. Vill inte vara utan min årskrönika.
      Roligt att du tyckte om att läsa den och … jag hoppas naturligtvis att också du får ett synnerligen bra 2020!

  3. Marit skriver:

    Så flott årskrønike, Anita! Det er så herlig å se tilbake på dine vakre bilder. Det flrste bildet av broen er helt utrolig. Frossent vann som er fanget i bevegelse er det ikke ofte at en ser.

    Godt Nytt År, Anita!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Tack Marit! Ja jag minns så väl bron med isen som fryst mitt i rörelsen. En magisk upplevelse, så glad att jag gick där just den dagen.

      God fortsättning till dig!
      Kram Anita

  4. Hej Anita!
    En genomarbetad tillbakablick över året som snart är slut. Tack, en del saker har jag redan glömt, som Alfride t.ex.
    Jag följer också rapporteringen från SGU och förvånades över att grundvattnet ff är långt under det normala i vårt område, det tar tid för de stora vattenmagasinen att fyllas.
    Tack för dina underbara och inspirerande bilder.
    Gott Nytt År!

    • Anita skriver:

      Tack Gunilla!
      Ja det verkar vara flera som glömt Alfrida och det kanske jag också hade om jag inte skrivit om ”henne” på bloggen.
      Och visst blir man förvånad att grundvattnet hos oss fortsätter att vara lågt. Men det tar tydligen lång tid för återhämtning även efter mycket regn i stora magasin.

      Tack själv för året som gick, nu ser vi fram mot det nya och hoppas det blir bra för oss båda! Jag hoppas vi får mycket glädje med våra kameror!

      Kram Anita

  5. Carina skriver:

    Härligt och jag tänker vilken tid det måste ta men som du skriver många aha-upplevelser och skratt också. Bilden av vad Alfride lämnade efter sig är så vacker. Hon gjorde inget avtryck här om hon ens passerade eller… ..kanske är jag bara ute och cyklar men hjärnan kan inte pressa fram något minne. Den sena vintern med frost kommer jag ihåg… Städar och redigerar bilder och senast igår såg jag en bild av de nya hostorna som visserligen kommit igång igen men där den där frosten lämnat tråkiga avtryck. Det var några riktigt tråkiga veckor. Och det är något som gärna får vara historia – de senaste årens värmebölja följt av sen vinterkyla.

    Att vi har fått mycket regn märker jag och jag är lite osäker från kartan om jag bor i den mörkare eller lite ljusare blå delen men mycket vatten är det 🙂

    Kameliabilderna är härliga och jag ler extra där. Tycker jag löst deras vinterförvaring bättre eftersom jag fått dit ljus. Knopparna på dem jag fick levererade i oktober sitter kvar och jag hoppas på många nya 🙂

    Gott Slut och ett härligt Gott Nytt 2020 till er! Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Tack Carina 🙂
      Jodå, det tar tid att skria årskrönikor men det är en tid jag gärna spenderar på mina återblickar. Det verkar vara flera som inte har något minne av Alfrida. Kanske drog hon fram ovanligt hårt just hos oss. Men hennes ”istavlor” glömmer jag inte i första taget och är glad att jag var ute just den dagen och fick njuta av dom.
      Ja det var en märklig vår med varma april och sedan kylan i maj.
      Kameliorna är mina stora glädjeämnen den här tiden på året. Och så roligt om du löst vinterförvaringen och kan få njuta av blomning längre fram i vinter. Håller tummarna att knopparna håller sig kvar hos dig och ser fram mot kommande rapporter!

      Ett riktigt Gott Nytt 2020 till dig!
      Kram Anita

  6. Ulla skriver:

    Vilken fantastisk årskrönika med lika fantastiska bilder! Själv nöjer jag mig med en 5-årsdagbok där jag skriver in det viktigaste som händer 🙂 Det är alltid kul att kunna gå tillbaka och se vad man gjorde, speciellt när minnet börjar svikta en aning 🙂
    Ett Gott slut på 2019 och ett riktigt Gott Nytt År 2020 önskar jag dig!
    Kram Ulla

    • Anita skriver:

      Tack Ulla 🙂
      Det är ju jättebra med en 5-årsdagbok. Förr skrev jag ”riktig” dagbok med temperaturer och allt men tycker det är praktiskt att ha den via bloggen. Där går ju även att få in bilder på ett bra sätt.

      En riktigt God Fortsättning på 2020 till dig! Ser fram mot ett nytt bloggår!
      Kram Anita

  7. Vilken härlig årskrönika, jag blir så inspirerad att göra en själv! 🙂 Men…eftersom jag inte har hunnit med att kommentera alla som varit inne på min blogg, dom som mailat till oss innan jul eller dom som skrivit på Facebook till oss, så får jag nog ägna mig åt det först. 😦 Sen får jag se…..
    Du visade helt fantastiska bilder, det får man tacka så ”hemskt mycket” för!!
    KRAM och GOTT NYTT ÅR/Susie

    • Anita skriver:

      Tack Susie! Årskrönikan är ju en tillbakablick och kan komma efter ett tag så du har ju tid på dig … om du känner för det 🙂 Dina krönikor har varit härliga minns jag.
      Det händer mycket mer än jag minns under ett år. Bra att få det samlat på ett ställe … även om inlägget blir väldigt låååångt 🙂

      En God Fortsättning på 2020 till dig Rolle och Santos!
      Kram Anita

  8. Tim Skovrup skriver:

    spændende indlæg 🙂 godt nytår

  9. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Vilken härlig årskrönika som innehåller så mycket fint och vackra bilder. Frän de första blåsipporna till alldeles underbara Amaryllis. Vackra naturbilder och fåglarna som kommer på besök.
    Ha ett fantastiskt 2020.
    Gott Nytt År!
    Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika och tack!
      Ja visst är det väl härligt när de första blåsipporna kommer i backarna. Jag tröttnar aldrig på dom och jag tröttnar aldrig på att fotografera dom. Och nu slår amaryllis efter amaryllis ut. Tyvärr är det så dåligt fotograferingsljus så det är inte lätt att fånga dom på bild. Men ändå, det har ju vänt och vi går mot ljusare tider!

      Ett fantastiskt 2020 önskar jag dig också!
      Anita

  10. Maries Photos skriver:

    Vilket jobb du har gjort med din fantastiska årskrönika ! Helt underbara bilder rakt igenom, precis som vanligt. Du är en sååå duktig fotograf ! En njutning att sitta och scrolla bland dina bilder. Jag blir glad av dom.
    Önskar dig EN GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET !
    Marie

    • Anita skriver:

      Tack så jättemycket Marie, dina ord gör mig glad ska du veta. Är också glad att jag hittat din blogg under förra året och jag hoppas vi ”ses” via våra bloggar under det här året också.

      En God Fortsättning på 2020 till dig också!
      Anita

  11. Idag hade vår lokaltidning behövt nån av din kaliber för det var väldigt tunn morgonläsning!
    Av allt fint fastnar jag särskilt för bilden med gråsiskorna och aspfröna. Tänk jag hittade en kruka häromdagen där det fortfarande låg en stor tuss kvar.
    God fortsättning
    /Anette
    Tidigare Rost och rädisor

    • Anita skriver:

      Tack Anette 🙂 Ja, jag tenderar ju att skriva rätt så långa inlägg. Kan liksom inte hejda mig. Extra roligt är det också att fånga det som stuckit ut under året och just gråsiskorna som kom i sådana flockar är en sak och naturligtvis aspfröna som förundrade många av oss. Är inte förvånad att du fortfarande hittar spår efter dom.

      En God Fortsättning på det nya året till dig också! Har lagt in din nya blogg på min följarlista!
      Anita

  12. Kristinas oas skriver:

    Jag gillar ju långa blogginlägg och har med glädje och lite vemod läst om 2019 hos dig. En del glömmer man snabbt, så det var trevligt att bli påmind igen! 🙂
    Jag är ju oerhört svag för dina kameliabilder jag, de är så ljuvliga!
    Och vilken rossommar det var! Hoppas ni har återhämtat er helt snart och tack för krönikan!
    Kram och god fortsättning på det nya året!
    Kristina

    • Anita skriver:

      Jo jag vet ju att du också gillar långa inlägg med mycket text 🙂 Jag är också svag för mina kameliabilder 😉 eller rättare sagt motivet. Blir glad när jag ser dom och längtar alltid efter den nya säsongen då jag får frossa i kamelliafotografering igen. Dom har inte lika mycket knoppar i år, en del av dom är lite vartannatårsblommare men blomning kommer det att bli. Rossommaren var så härlig, tänk om det kunde bli en rossommar i år också!

      Jodå vi har i det närmaste hämtat oss nu och ser fram mot det kommande året och ljusets återkomst!

      God Fortsättning på det nya året till dig och dina kära!
      Kram Anita

  13. Sanda Cottage skriver:

    Hej Fina 🙂

    Vilken otroligt fin krönika. Hur sjutton kan du komma ihåg allt? Jag kommer knappt ihåg vad som hände i går!?
    Tänk att det kom snö i maj? Varför har jag glömt det? Och att mars var kall?
    När jag nu har bestämt mig för att skriva blogg lite mer frekvent så kanske jag återigen kan använda bloggen som ”komihåg”
    Tack för din kommentar och visst var det roligt på den tiden?
    Utan bloggen hade inte vi känt varandra och inte heller haft ett fint samarbete ❤

    Nu går vi ett nytt år tillmötes och får göra det bästa av det. Själv ska jag förutom att blogga försöka hitta vägar att må bättre rent fysisk och försöka få fibromyalgin att hålla sig på plats 🙂
    Vad som döljer sig detta år ska bli spännande att se!

    Kram på dig!

    • Anita skriver:

      Tack du fina ❤
      Oj! Jag kommer definitivt inte håg allt. Men jag gör noteringar under året och jag skriver ju som tur är inlägg och tar masssssor av bilder. Och det som är tråkigt, som snö i maj, vill man ju helst glömma. Men samtidigt så känns det ju bra att se att trots att det var snö i maj så blev det ju en bra trädgårdssommar ändå 🙂

      Ser fram mot blogginlägg från dig. Ska bli bättre på att skriva själv. Vi får peppa varandra. Och som du säger, utan bloggarna hade vi ju inte känt varandra och haft vårt fina samarbete som funkar så bra.

      Hoppas du hittar bra träningsformer för att försöka mota fibromyalgin. Jag blev ju helt kraftlös i alla muskler efter neuroborrelian, mycket obehagligt. Jag har nästan en timmes träningsprogram varje morgon (mellan 6 och 7) som jag gör med hantlar, gummiband och balansplatta. När vi blev sjuka under december så gjorde jag uppehåll i nästan 5 veckor och direkt så tappade jag kraften. Kunde inte ens tömma vattnet ur kastrullen när jag kokat potatis. Men nu har jag kommit igång igen och det känns så otroligt bra för jag vet att kraften kommer att komma tillbaka så småningom igen.

      Nu ser vi fram mot 2020! Kram till dig och God Fortsättning!
      Anita

  14. Linda skriver:

    Hej!

    Tack för dina fina kommentarer. Jag har saknat dina inlägg också. Jag har känt mig nästan helt bortkopplad från allt vad odlande och bloggande heter. När jag hade skrivit inlägget började jag genast att tänka på dig och undra hur det är med dig.

    Det är trevligt med ätbara växter, så det låter som en bra satsning. Jag gillar också det ätbara, men jag gjorde så väldans många nya rader med jordgubbsplantor i höstas när mara de bois ynglade av sig att jag inte vet om jag kommer att få plats med så mycket mer än vitlök och morötter. Måste försöka få lite plats till grönkål och sallat också. Sparris har jag ju i ”egna” land.

    Jag gjorde förresten dina fantastiskt goda paprikasoppa för ett tag sedan. Huset doftade ljuvligt när maken kom in och var frusen efter jobb utomhus. Jag vet inte riktigt hur det gick till. Chilin som jag egentligen knappt ska använda en knivsudd av eftersom den är så stark, stod jag bara och pepprade på med. Han åt en sked och sedan stirrade han på mig med förkolnad tunga. Jag sa att han kunde träna inför resan till Indien som vi ska göra, men det hade han ingen lust med. Jag åt, men jag måste erkänna att jag faktiskt fick ont i magen efteråt. Jag gjorde en repris med bara lite chili några dagar senare 😀

    Stora bamsekramar
    Linda

    PS! Det är underbart att se dina fina bilder i årskrönikan. Lika ljuvliga som alltid 😀

    • Anita skriver:

      Ja allt har sin tid och du har ju ägnat mycket av senaste året till att skriva. Det där med att odla ätbart är nog det som ger mig mest nu för tiden. Men jag har slutat att satsa på lök, lyckas aldrig och på höstarna säljer dom ekologisk lök väldigt billigt så då köper jag på mig ett stort lager som jag sedan har hela vintern/våren. Likadant med morötter och dill (som jag köper kilovis på torget och sedan fryser in). Satsar istället mycket på mina favoriter gurka, tomater, chili och paprika. Och gräslök, mynta och persilja. Och så potatis. I år kommer vi också att satsa mer på potatis. Hade jordgubbar i en pallkrage förra året men dom gav så lite så det är bättre att odla något där som verkligen går åt. Och vi älskar potatis 🙂

      Ler när jag läser om tomat och paprikasoppan. Förstår att det brände på tungan. Vi åt den faktiskt igår kväll när vi kommit in efter en blåsig och lite kulen promenad. Men jag har min soppa färdig och klar i frysen. Jättepraktiskt. Bara tina och tillsätta lite grädde, fixa lite bröd och ost så är det klart.

      Ha det nu så bra Linda! En riktigt god fortsättning på 2020 till dig!
      Kram Anita

      • Linda skriver:

        Hej!

        Potatis ska jag inte odla. Jag testade det i år. Det gick så bra ända tills jag glömde att gräva upp den 😉 Misstänker att jag kanske får lite potatis ändå i sommar 😀

        Smart att ha färdig soppa i frysen. Fast samtidigt doftar det så fantastiskt i huset när man gör den där soppan att jag nog inte kan låta bli att göra den direkt från färskt till tallrik. Det är ju så att man tror att man har hamnat på en restaurang vid Medelhavet.

        Nu ska jag gå ut och rensa ogräs. Det blåser, men solen skiner. Ska testa min värmeväst och se om den hjälper något mot kylan.

        Kram
        Linda

  15. Lena i Wales skriver:

    Wow, du har gjort det igen, överträffat dig själv. Älskar dina årskrönikor!
    Vilka fantastiska bilder, du är en så god fotograf och dessutom underbar med pennan.
    Det är ju du som gett mig inspiration att göra mina årskrönikor och jag ser det som du, gör det för mina läsare, men också mycket för mig själv.
    Stort tack för ett underbart inlägg!

    • Anita skriver:

      Och stort tack till dig Lena för dina fina ord! Det är roligt att jag inspirerat dig att skriva årskrönika och jag läser din också med glädje, speciellt bra med länkarna till årets inlägg då jag missat en del under året. Nu ser jag fram mot del två av din krönika och så ser jag fram mot ett nytt bloggår då vi ses på våra bloggar!

  16. Tackar för inlägget på min blogg! Än har jag inte kommit till skott med nån krönika, jag har haft fullt upp med nermontering av julen och uppmonteringen av det gamla vanliga.
    Jag tror också att Lucy och Santos skulle gilla varandra, fast Santos skulle nog gilla henne ”lite för mycket” (han har ju tre kullar efter sig, så han vet precis vad tikar är till för! *fniss*). Mn hon kanske är bra på att säga ifrån…..
    KRAM/Susie

  17. Anni skriver:

    När jag kommit halvvägs in i januari insåg jag att jag borde fixa en ny balja te. När jag närmade mig juli var teet klart. I oktober hade det nått drickvänlig temperatur.
    Tack för en utförlig och tankeväckande återblick. Återigen påminns jag om hur mycket jag glömmer. Var det så torrt, var det så varmt, var det så kallt …
    Den bortflugna trädgårdsinspirationen minns jag. Kände själv av den när yrsel och knä stoppade alla planer. Nu ser jag det höga gräset som jag då inte fixade att åtgärda. Får som sagt se vad jag fixar nu. Och jo, jag får känningar av knät om jag bär tungt eller flänger runt för mycket, men det är väldigt väldigt mycket bättre!

    • Anita skriver:

      Ha, ha … och här sitter jag med en balja te! Lustigt att tänka på att teet tog så lång tid på sig att bli klart … ända tills i juli. Och inte hade svalnat förrän i oktober. Hoppas det höll sig varmt de återstående månaderna av året 🙂
      Ja jösses som det var med din kristallsjukan och ditt onda knä.Inte undra på att trädgårdslusten gick i tillfällig träda. Verkligen skönt att höra att knät inte bara är bättre utan till och med väldigt mycket bättre. Sitt inte för mycket på knä bara det gillar inte menisken. Och framför allt. Res dig inte för snabbt om du sitter på huk. Jag tror det var det som fick mina menisker att ”trilla över kanten” så jag fick lov att operera knäna. Men resultatet blev hur lyckat som helst. Så om knät bråkar för mycket med dig när trädgårdssäsongen kommer igång på allvar så vet du att det kan vara ett alternativ.

      Kram Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s