Den här veckan är det dags för premiär av hösten och vinterns bloggteman i TrädgårdsFägring och jag tänkte försöka mig på en tolkning. Roligt att få lite bloggutmaningar i den mörka årstiden. Veckans tema är:
”Tills hösten skiljer oss åt”
Nu blir det inget vanligt inlägg, nej nu är det dags för en ”saga från naturen”. När jag är ute och går i naturen dyker ofta idéer till små berättelser upp i hjärnan. Naturen har alltid varit en ”sagoberättare” för mig. Veckans tema fick mig också att spinna vidare på en liten berättelse som jag gick och funderade på tidigare i höst på en av mina promenader i naturen. Det var när löven föll från träden berättelsen dök upp i hjärnan. Och varför inte skriva ner den tänkte jag. Tycker ni sådant är tramsigt är det nog lika bra att ni slutar läsa nu 🙂
Bilderna är från arkivet och har funnits med i gamla inlägg. Men … återanvändning ligger ju i tiden så det kändes helt rätt att använda dom igen …
Tills hösten skiljer oss åt – en saga från naturen
Prolog
Denna saga kommer att handla om träden i naturen. Träden som upplåter sina grenar och kvistar för många fåglar och insekter men också härbärgerar alla löv och barr. Träden kommer jag att kalla för hotell som ingår i hotellkedjor, typ Lövhotellkedjan och Barrhotellkedjan. Fåglar, löv, barr och annat blir hotellgäster. Grenar och kvistar är korridorer, rum och matsalar. Den här berättelsen kommer främst att handla om den stora hotellkedjan Löv. Tror att det räcker som inledning.
Kapitel 1 – Lågsäsong
Det var mörkt, sen höst på gränsen till vinter. Det innebar lågsäsong och en hotellverksamhet som gick på sparlåga hos hotellkedjan Löv. Under den mörka årstiden fanns inte många gäster. Rummen och korridorerna låg mörka och övergivna och skapade en dyster, ja nästan lite kuslig stämning …
Men ibland flög några tillfälliga besökare in och ville ha ett rum över natten. Och då dom inte stannade så länge lyxade dom till det och hyrde den flotta penthouse-våningen med makalös utsikt …
Men det kunde också bli ett tillfälligt uppsving även under vintersäsongen. Ibland var det nämligen någon stor konferens eller mässa och då blev i princip varje rum uthyrt. Då myllrade det av liv och rörelse i rum och korridorer. Det kunde då vara rejäl trängsel bland gästerna, i synnerhet i matsalarna, vilket ibland resulterade i lite ”frostig” stämning …
Men så fort konferensen var över lämnade gästerna i en strid ström och rum och korridorer låg återigen mörka och övergivna …
Kapitel 2 – De första vårgästerna anländer
Tiden gick och det blev vår, tidig vår. Nu började en och annan gäst att dyka upp. Men även om det började bli varmare så hade dom sina varma jackor på sig med kragarna uppfällda …
Men ibland, när vinden var ljum och temperaturen steg öppnade dom upp sina jackor, fällde ner kragarna och då gick det att skymta deras vackra vårgröna kläder …
Så kom den där riktigt varma dagen då alla slängde sina ytterkläder och visade upp sin vårutstyrsel. Naturen badade i ett välkommet solljus …
Nu kom fler och fler gäster, livet återvände …
Kapitel 3 – Högsäsong
Nu inleddes högsäsongen för hotellkedjan Löv. Visst fanns det även andra hotellkedjor, t.ex den stora Tall men dom hade satsat på ett annorlunda koncept så dom hade beläggning året runt. Där blev det aldrig tomt på gäster. Det var bara ett hotell som ingick i Tall som likt hotellkedjan Löv hade lågsäsong och det var hotell Lärk. Där svek också gästerna så fort det blev höst och vinter. När dom kollade beläggningen så kunde dom med en suck konstatera att den var dålig, ”inte ett barr i sikte”.
Men nu tillbaka till hotellkedjan Löv. Nu var ruljansen i full gång. Dom gäster som nu flyttade in var stamgäster och långtidsboende. När dom bokade fick dom frågan hur länge dom avsåg att stanna? Hela våren och sommaren, ja tills hösten skiljer oss åt blev svaret.
Det var en härlig tid, gästerna var glada och alla var klädda i gröna vackra kläder …
Dom hotell som låg vid vatten var extra populära …
Kapitel 4 – Gästerna troppar av
Men så började det hända saker. Dagarna blev kortare, daggen dröjde sig kvar länge, ibland försvann den inte alls. Kyliga vindar drog in. Och även om det fortfarande var mest gröna kläder som gällde så hade en del av gästerna börjat klä sig i varmare färger för att möta den annalkande hösten …
Hotellen visste vad det innebar. Gästerna skulle snart checka ut och ge sig av, en efter en (på bilden nedan syns en av gästerna flyga iväg, iklädd varm röd rock) …
Gästerna fortsatte att shoppa höstkläder och snart var alla klädda i kläder som lyste ikapp med höstsolen …
Stunden till farväl närmade sig. Gästerna checkade ut och de flesta sökte sig söderut, det var solen som lockade …
Men även att kunna ta sig ett dopp …
Så hade de flesta checkat ut. Ett stilla lugn rådde …
Så kom senhösten och det kändes som dagsljuset försvunnit med de sista gästerna även om en blek sol ibland syntes skymta. Hotellen gick återigen på sparlåga …
Men trots att hotellen drog ner på värmen under vintern stannade några stamgäster kvar, lite extra påpälsade …
Och visst var det som vanligt en och annan som checkade in, även om vistelsen inte blev så lång …
Men en sak var säker, även om höst och vintersäsongen ibland kändes outhärdligt lång så skulle våren komma igen. Hotellkedjan skulle alltid få gäster även om något av hotellen ibland inte bar sig längre utan fick stänga ner verksamheten …
Epilog
Cirkeln var sluten. Hotell med personal fick välbehövlig vila. Kanske skulle en del renoveringar utföras innan det var dags igen. Dags för alla glada grönklädda gäster att komma tillbaka, till glädje för alla!
Snipp, snapp, snut … så var sagan slut. Nu återstår bara att önska trevlig helg!
Vad andra natur och trädgårdsintresserade skriver om denna vecka, oavsett om dom tolkat temat eller ej, går att läsa om i TrädgårdsFägring. Klicka bara på bilden nedan!
Anita
Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven 
Hej Anita!
Så morsom og fin tolkning! Løvet på trærne er alltid så vakkert uansett enten det er vår, sommer eller høst. Fine bilder, og bildet med grinden og det siste ble mine favoritter. Gjenbruk av bilder nå er så herlig, og nå drømmer jeg meg tilbake til vår og sommer. Takk for dine vakre bilder!
Ønsker deg en fin helg!
Klem, Marit
Hej Marit och tack så mycket 🙂
Javisst är löv vackra, vilken färg dom än har. Bilden på grinden tog jag vid ett besök i Skåne ett år och det var i mitten av maj. Det var så grönt och vackert att det riktigt kändes i hjärtat. Så jag förstår att du tycker om den bilden 🙂
Och visst är det tur att man kan återanvända bilder den här tiden när det knappt blir ljust ens. Inte lätt att få skarpa bilder då.
Önskar dig också en fin helg!
Kram Anita
Intressant saga! Den förändrade min syn på träd, snarare sagt blev min ”trädsyn” bredare! Jag har ju ägnat lite hösttid åt att ta bort en del hotell av olika slag… Tror ändå att alla gäster av olika slag ändå har rum, av åtgången av fågelfrö att döma… Ha det gott!
Så bra Märtha att jag breddade din ”trädsyn”. Och visst, en del hotell läggs ju ner, det är en naturlig utveckling. Ibland rivs dom för att ge plats åt annat. En del hotell blir ju dessutom inte så gamla medan andra kan bli väldigt gamla. Och jag tror säkert att gästerna klarar sig bra. Dom letar nog upp nya platser att bo på 🙂
Tack för din kommentar och ha det så gott du också!
Kram Anita
Åh så fin saga från naturen. Underbart illustrerad med härliga bilder! Fastnade lite extra för de ”påpälsade” bladen och de nyutslagna skira vårbladen. Vilket härligt ljus i den bilden. Det är ju en bristvara just nu. Då är det härligt att återanvända sina bilder och gå tillbaka till ljusare tider. 🙂
Skön helg önskar jag dig!
Kram Ulla
Tack Ulla 🙂
Jo ibland känner jag mig som en ”sagotant”. Har alltid upplevt naturen som en sagovärld och nu kände jag för att skriva ner en av sagorna.
En del blad vägrar ju lämna sin trygga gren. Dom sitter kvar där, ordentligt påpälsade under kalla dagar. Och ljuset, ja där kan vi tala om bristvara. Det ska bli intressant att se hur många soltimmar vi haft i november när SMHI går ut och redovisar det. Och tills det riktiga ljuset återvänder, ja då får vi leta upp det i arkivet 🙂
Ha en skön helg du också!
Kram Anita
Fantastiske bilder du har tatt. Det var en inspirerende reise. Ha det godt! Klem Anne
Tack Anne, ja resan runt årstiderna tycker jag om även om den del årstider är favoriter 🙂
Ha det gott du också!
Anita
Vilken otrolig fin liten berättelse som är så beskrivande. Dina illustrationer är fantastiska också. Helt underbara bilder. Alla lika vackra med härliga färger, vackra kompositioner, magiskt ljus. Du är en duktig fotograf också.
TREVLIG HELG !
Marie
Tack Marie!
Roligt att du tycker om min lilla berättelse. Och tack för dina fina ord, dom gläder ska du veta. Ljuset letar jag alltid efter, även om det är svårt att hitta den här årstiden. Men då finns ju alltid arkivet 🙂
Ha en fin vecka!
Anita
Ljuset får vi leta efter nu i dessa mörka årstider. Ibland hittar man det.
Önskar dig också en ny fin vecka ! /Marie
En så fin novell Anita.
Bra ”jobbat” med text och bilder i symbios.
Tack!
Tack så jättemycket, så glad jag blir 🙂
Vad kul att få läsar en sån här trevlig saga på en blogg 😀 Jag kan riktigt se dig framför mig med kameran i högsta hugg när du tar dina promenader och sagorna kommer till dig 🙂
Jag tyckte oxå att det var skönt med ett tema att hålla sig till så, helt plötsligt släppte min skrivkramp! Och ett trevligt tema var det ju 😉
Kram
Ja bloggen är bra till mycket man vill förmedla! Och naturen också, när den ”pratar” med mig 😉
Javisst var det väl bra att få lite hjälp på traven med bloggandet. Nu får vi se hur många som vill vara med. Alla har kanske inte upptäckt det ännu, men det kommer nog. Vi behöver lite inspiration den mörka årstiden.
Kram Anita
Fantastiskt mysig saga – och underbara bilder! Den tackar man verkligen för….. 🙂 Medan man läste så blev man nästan tårögd, men sagan gav också känslan av glädje inför den kommande våren då allt börjar om igen. Man ska nog vara tacksam över att man bor i ett land med tydliga årstider, även om den kalla och grå är i längsta laget! 😦
KRAM/Susie
Tack Susie och var så god 🙂
Jo när träden står nakna kan man bli lite tårögd. Men när löven börjar spira på våren … ja då blir man också tårögd, fast av glädje 🙂 Jag är också glad över våra årstidsväxlingar. Det är väl som sagt mörkret som är det mest jobbiga. Men … det är egentligen inte så lång tid kvar innan det vänder, det får vi trösta oss med.
Kram Anita
Hej Anita!
Tack för en härlig berättelse, och snart kommer gästerna tillbaka till vår stora glädje. Vackra bilder som illustrerar din berättelse på ett fint sätt.
Ha det bra /Marika
Hej Marika och tack! Ja när gästerna kommer tillbaka igen tillsammans med ljuset ska vi hälsa dom varmt välkomna. Tills dess får vi försöka mysa inomhus.
Ha det bra du också!
Anita
Hej Anita!
Jag läser enormt mycket, har alltid gjort det. Självklart är det mängder med text som bara susar förbi och försvinner utan att lämna något spår efter sig. Men ibland blir jag berörd vilket jag blev av din text och när den känslan infinner sig vet jag att jag nyss läst något vackert, viktigt eller upplysande. Bilderna förstärker den känslan.
Naturens förmåga att beröra dem med ett öppet sinne finns att läsa om i litteraturen och att beskåda inom konsten. Själv hör jag ofta musik när jag strövar runt.
Kram!
Hej Gunilla och tack! Så roligt att du uppskattar min lilla berättelse … som egentligen naturen berättat för mig och som jag förmedlat vidare, lite på mitt sätt. Du minns kanske också hur mycket jag tycker om Zacharias Topelius texter, hur jag går och sjunger t.ex. ”Sov du lilla vide ung” och ”Blommande sköna dalar” när jag är ute och går i vårens tid. Har alltid känt mig hemma med hans texter, det började redan när jag var barn och har fortsatt. Jag tror att han han kände lite likadant när han var ute i naturen, att det kom berättelser och ord till honom. Och jag förstår precis när du säger att du hör musik. Vindens sus, fåglars sång tillsammans med dofter och synintryck. Det blir verkligen ljuv musik.
Kram Anita
Vilken fantastisk saga! Du skriver så bra och bilderna är så fina!
Stort tack!
Jag kan bara ana hur lång tid det tog att få ihop din fina saga med sina ljuvliga foton! Njuter extra av vårsäsongens foton och längtar väldigt nu …
Kram ❤
Alla bilderna är underbara men jag älskar den första. Det netodnade uttrycket och de små detaljerna med den lilla piren och…
Frågan är – jag har alltid sett, hört och läst att fåglarna tystnar på hösten. Jag bor i skogen och känner inte igen det. När jag satte mig i bilen i torsdags förmiddag så var det full fart på både sång och flygningar. Så frågan är om de är fler sjönsjungare som stannnar…
Tänker att hotell och hotellanställda behöver en säsong med lite slack precis som plantskolorna gör. Det brukar vara då de själva reser.
Kram och en fin första advent till dig! Carina