Dimma på novembers första dag …

Fredagen den 1 november 2019 … Vaknade till en klar morgon, totalt vindstilla och morgonens hundpromenad var frisk och skön. Solen sken från en klarblå himmel, en vacker dag. Men strax innan lunch började det bli lite skumt utanför fönstret. Och det gick snabbt. När jag tittade ut såg jag en rejäl dimma dra in. Typiskt! Jag som tänkt gå ut den första novemberdagen med kameran och fotografera spegelblankt vatten i novembersol! Nu fick jag nöja mig med nästan spegelblankt vatten i tät, grå dimma …

Första bilden är tagen från bilen därav den konstiga färgnyansen. Oj, oj, oj, det här bådade inte gott …

Första bilden ser kanske inte så dimmig ut, men det var det, bortom stigen och träden. November hade nu flyttat in bland trädens kala grenar medan oktober definitivt sagt farväl och lagt sig som en matta längs hela marken …

Dimma är ljuddämpande och jag hoppade därför högt när en and bröt tystnaden med ett rejält vingflaxande …

Ok, nu var det dags att försöka dokumentera novemberdimman över sjön. Det är det svåraste jag vet för jag hittar aldrig skärpan. Fast å andra sidan, är det tät dimma finns ju egentligen ingen skärpa. Bilderna som följer är en dyster samling, men så var det i just den här stunden. Dimman var låg, stålgrå, fuktig och tät. Visst hade jag kunnat ljusa upp bilderna i datorn och förstärkt de få färger som fanns men … då hade inte dagen blivit korrekt dokumenterad, det är ju ändå en dagbok! Så nu blir det många nyanser av grått …

Några dämpade färgstråk i den annars grå novemberpaletten …

Tror nedanstående bild blev min favorit p.g.a. enkelheten, knappt några detaljer alls. Ett motiv jag skulle kunna tänka mig att måla en akvarell av. Ibland blir jag så sugen på att börja måla igen och för att komma igång ska det vara ett enkelt motiv. November kanske är en bra akvarellmånad. Men trots att bilden ser enkel ut och knappt inte innehåller något så var det ett schå att få till den. Jag höll till och med på att ramla i vattnet. Det finns nämligen en liten kobbe (eller vad man nu ska kalla det) till höger i bild. Den ville jag ha mellan vasstråna och det … det var inte lätt. Men det gick 🙂

Nu måste jag ändå försöka bryta av med lite färg. Även om det gamla huset såg blekare ut än vanligt gav det ändå lite färg när allt annat var grått …

Och det går ju alltid att zooma in så att bara det färgrika kommer med i bilden …

Nu drog vi oss bort från vattnet. De grå nyanserna fortsatte att dominera …

Men det spelar ingen roll om det är dimma och om det är november. Björkar är alltid vackra med sina vita stammar. Hit måste jag komma tillbaka och ta en bild i lövsprickningen …

I allén ner mot Tveta kyrka var nu alla blad borta från träden och även bortstädade, kanske inför den stundande allhelgonahelgen …

Det var dags att åka hem. Då började solen att bryta igenom …

Några mer foton blev inte tagna under helgen. Det var fullt upp med annat. Bland annat besök på två kyrkogårdar där vi tände ljus vid gravarna hos våra nära och kära. Tyvärr inget besök i minneslunden det här året. Vi hade tänkt ha en liten stilla stund där tillsammans med Lucy och tända ett speciellt ljus. Det var nämligen ett år sedan hennes gammelhusse, min svärfar, gick bort. Men då det nu är förbud för hundar i minneslundarna, vilket måste respekteras, fick vi vända om. Vi tände istället de ljus vi skulle tänt i minneslunden vid mina föräldrars grav och tog stunden där. Det blev en fin stund det också ❤

Nu är det den 4 november och solen skiner just nu, vid 10-tiden, från en klarblå himmel. Det är bara någon plusgrad och en frisk nordlig vind har börjat ta tag i naturen. Det spås några dagar med kyligt väder innan det slår om mot några plusgrader och regn, lagom till helgen. Kanske typiskt novemberväder eller?

Oavsett väder, en skön kommande vecka till er alla!

Och så länkar jag till TrädgårdsFägring, för även om bilderna var grå var dom ju från naturen 🙂 Titta gärna in och se vad andra skriver om genom att klicka på bilden nedan.

Det här inlägget postades i Dimma, November. Bokmärk permalänken.

30 kommentarer till Dimma på novembers första dag …

  1. Marit skriver:

    Hej Anita!
    Så vakre bilder av tåken! Det sees sjelden her dessverre og det er synd, for det er jo så vakkert å se på og fotografere. Du er en ekspert på å finne gode motiver, og vannspeilingene er magiske.
    Det er en fin tradisjon å tenne lys på kirkegården.

    Ønsker deg en fin ny uke!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Tack Marit! Ja dimma är vackert även om den denna dag var väldigt djup och grå. Vi brukar ha dimma ofta men i år har det inte varit så mycket. Det jag älskar mest är dimma när solen håller på att bryta igenom. Då går det att hitta vackra motiv.

      Önskar dig en fortsatt fin vecka!
      Kram Anita

  2. Kristinas oas skriver:

    November i ett nötskal! Grått med inslag av färg. Och även om dimman sveper in allt i gråtonad vadd så blir det vackert ändå, på ett stilla sätt. Lite som med minnesstunder: vi tackar för det här året och minns den skira våren, sommarens skörd och höstens avslutande lövfyrverkeri.
    Önskar dig en fin vecka!
    Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Japp, november i ett nötskal, verkligen. Och så är det, naturen blir alldeles tyst och lugn. Grå vadd var en träffande beskrivning. Så du kan ju gissa att jag hoppade högt när anden började flaxa. Förmodligen hade jag dessutom skrämt honom när jag smög ner mot vattnet och försökte ta bilder 🙂 Så fint du beskriver minnesstunden över året. För det är ju så, nu kan vi minnas tillbaka till vår, sommar och färgsprakande höst och samtidigt blicka framåt mot det som komma skall.

      En fortsatt fin vecka och helg till dig!
      Kram Anita

  3. Maries Photos skriver:

    Tittar jag på dina novemberbilder så tycker jag att hösten är underbart vacker, för det är verkligen din presentation av hösten. Mycket fint fotat ! Och anden så fint du har fångat den i bild ! Dimma kan vara vackert när det blir som du har presenterat den. Blir lite mystik genom dimman. Det är fint och spännande.
    Önskar dig en fin ny novembervecka ! /Marie

    • Anita skriver:

      Stort tack för dina fina ord Marie! Det var bara ren tur att jag lyckades få några bilder på anden, var ju inte alls beredd, såg den inte ens 🙂 Dimma är vacker och skänker lugn och ro till landskapet. Men min favorit är dimma där solen håller på att bryta igenom. Den kommer inte så ofta men jag försöker vara beredd …

      Önskar dig en fortsatt fin vecka och en fin helg!
      Anita

  4. Hej Anita!
    Vi fick också denna tjocka dimma, så blött så det känns som om den kryper innanför kläderna.
    Tjock dimma är väl spännande, det är ju också en del av naturens olika uppsyn och du lyckades fånga den fuktiga luften alldeles förträffligt. Jag försökte inte ens för det ställer nog högre krav på fotografen än jag är kapabel till.
    Tack för fina, dimmiga bilder Anita!
    Kram!

    • Anita skriver:

      Aha, dimman letade sig även bort till dig Gunilla. Javisst var den blött och tjock … och grå! Och visst är dimma spännande, tycker mycket om den och stillheten den för med sig men den här dagen var den svårfångad då den var så blygrå och djup. Och jag tror att du är lite för hård mot dig själv. Tror alldeles säkert att du skulle få vackra dimbilder. Tycker absolut du skulle gå ut och prova nästa gång dimman drar in.

      Tack för dina fina ord och fortsatt fin vecka och helg till dig!
      Kram Anita

  5. Så vackra bilder, även om det är lite trist väder. 😦 Men här skulle man varit nöjd med det dimmiga vädret! Vi har haft tre dagar med ihållande blåst och regn. Alltså ett riktigt ”hundväder”.
    Normalt skulle Santos inte gilla att gå ut alls, men nu löper två tikar som bor 400 m från oss och dom går alltid förbi här ett par gånger om dagen. Och Santos som har tre kullar efter sig vet precis vad han vill göra med dom…så han gör inget annat än gnäller hela dagarna innan han får komma ut! 😦 😦
    Just nu har vi elavbrott. Först så skulle elen komma tillbaka vid tio, nu har dom ändrat det till 11.30 och då lär dom väl ha ändrat det till ett eller två. Skulle inte förvåna mig! 😦 😦 😦
    Jag gillade bilden på stigen där det fanns en pytteliten blå skylt på ett träd! 🙂
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Tack Susie 🙂 Japp, hundväder är det! Lucy älskar att gå ut i alla väder så där är det inga problem. Möjligen om det är skyfall, då vill hon inte gå så långt men annars så bara hon går och låtsas som det regnar 😉
      Ler när jag läser om Santos. Visste inte att han hade tre kullar efter sig. Men då förstår jag mycket väl 🙂
      Kul att du gillar bilden på stigen. Jag älskar att ta bilder på stigar, har lite dille på det. Och den blå skylten är en markering över en slinga som man kan gå. Det finns tre olika slingor, en vit en röd och en blå. Fast det är inte ofta man ser några vara ute och gå där. Synd för det är väldigt vackert.

      Kram Anita

  6. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Trots dimma och gråväder, har du lyckats få till fina bilder. Bilden med vasstråna och kobben blev riktigt fin. Vi har långt till gravgårdarna, men har utnyttjat Fonus fina tjänst, de tände ljus både i Göteborg och Karlstad, och så fick vi ett fotomeddelande med bild på ljus och grav.
    Ha det fint /Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika och tack!
      Ja jösses som jag fick jobba med bilden med kobben och vasstråna. Jag fick luta mig i sidled över vattnet och samtidigt försöka hålla kameran still och rak. Inte lätt men jag klarade det lutan att ramla i vattnet som tur var. Hade nog varit lite kallt 🙂
      Det är ju jättefint att Fonus har den tjänsten att dom tänder ljus när man har långt till kyrkogårdarna. Och att dom sänder fotomeddelande så att man kan se hur fint det blir med ljusen som brinner.

      Önskar dig en fortsatt fin vecka och helg!
      Anita

  7. Villroses hage skriver:

    Ja, det er vel typisk novemberstemning!
    Da jeg var ute med hunden i stad, holdt solen på å bryte gjennom disen, men klarte det ei.
    Ha det fint!

    • Anita skriver:

      Ja väldigt mycket novemberstämning med den dimman. Och att den kom på novembers första dag också. Solen började ju bryta igenom här också men precis som hos dig så klarade den inte riktigt av det just då. Men efter det har vi haft flera dagar med strålande sol.

      Ha det fint du också!
      Anita

  8. Vi åt kassler till middag ikväll och då fick jag spara en liten bit till vår råttbur som Rolle sen gick ut med. Ska bli otroligt spännande att se om det finns nån mus i den i morgon….. Jag håller tummarna!
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Mmm, det ska till att vara mus hos er, kassler till middag 🙂 Jag såg att du skrivit ett inlägg och ska snart gå in och läsa det 🙂

      Kram Anita

  9. Lena i Wales skriver:

    Fantastiskt stämningsfulla bilder.
    Björkarna i rad var så vackert och det gamla röda huset. För att inte tala om allén.
    Tack för fina bilder!

    • Anita skriver:

      Tack Lena!
      Jag älskar ju björkar så jag blev lycklig när jag hittade ”björkallén”. Det lustiga är att vi har gått där många gånger men alltid svängt åt andra hållet så jag visste inte om björkarna. Den här gången råkade jag vända på huvudet och bara tvärstannade! Det var så vackert! Vänta bara när det blir lövsprickning, då kommer nya bilder 🙂

  10. Jag tackar för den fiffiga rubriken! Den kommer jag nog att använda – för risken att det blir fler vändor till Ekstakusten är nog ganska stor!! *fniss*
    KRAM/Susie

  11. Märtha skriver:

    Jag njuter av dina bilder, blir stum och har inget att kommentera… Just nu njuter jag inte alls av november, men det brukar bli bättre. Bara jag blir van.

    • Anita skriver:

      Tack Märtha! Kan tala om att jag just nu inte njuter av november heller, det regnar just nu måttligt men en titt på regnradarn visar att det kommer att tillta … lagom till min eftermiddagspromenad. Men … jag försöker också vänja mig.

  12. Anni skriver:

    Oj. Jag brukar ju bli lite överväldigad av dina inlägg med så många vackra bilder och så mycket att läsa, men den här gången hade du ju flera inlägg som jag inte läst! Dessutom fick jag dem nu i fel ordning – dimma, frost, höst, Kroatien! Känner mig lite omtumlad, men som så ofta är det ju bara att börja i en ände och arbeta sig genom läckerheterna.

    Kroatien; står på min lista över länder jag vill besöka och än mer nu efter din berättelse. Äldste sonen var där som ledare med sina scouter och jag hjälpte honom med att lägga upp resan. De hyrde ett hus på ön utanför Trogir och åkte just till nationalparken och Split. Tvärtom mot din resa så flög de till Dubrovnik och fick en lång resa norrut efter att de besökt Dubrovnik (och sedan söderut när de skulle hem). För sista natten bokade vi lägenheter inte så långt från flygplatsen inklusive transport till flyget för alla ungdomarna. Jag undrar om man inte borde flyga till den ena flygplatsen och hem från den andra? Eller ta bilen, som du ju vet att jag gillar 🙂 Men en del av det spännande du gjorde är antagligen sådant som bokas av grupper, jag tänker på provsmakningen och den dalmatiska byn. Nu satte du verkligen griller i huvudet på mig, jag som tänkt hyra ett stort hus för hela familjen i Frankrike nästa sommar …

    Höst; tackolov för dina färgsprakande bilder nu när gråregnet faller. Man glömmer så fort hur vackert det var när man lever i nuet. När solen skiner på de gula löven gör det nästan ont i ögonen. Färgterapi. Bilden från köksfönstret gillar jag nog allra mest. Det där stora bulliga molnet som dyker upp bakom tallen. Och allén såklart, sådan underbar höstbild! Dessutom är jag imponerad av att du har ett växtrum, ett städat växtrum. Anar hur mysigt det är att sitta i den fåtöljen och läsa, fundera och planera. Att Sven Ingvars konsert var en upplevelse av rang förstår jag, de låtarna sitter väl i reptilhjärnan även om man inte lyssnat aktivt på dem. Tycker att programmet där de mindes Sven-Erik Magnusson var ett av de bästa Så Mycket Bättre-programmen någonsin.

    Frost; den missade jag! Har sluppit se minusgrader på termometern och vita gräsmattor. Det var nog kallt här också en av nätterna, men du verkar alltid ha det lite kallare där söder om stan. Fina motiv blir det alltid, tänk att man gör likadant varje år när det blir frost – skyndar sig ut med kameran.

    Dimma; jag bara älskar dimma. Stillheten, tystnaden, lugnet, vemodet. Du fångar det så perfekt i dina foton. Åh, vad jag njuter! De dämpade färgerna som är så vackra ute, men som jag absolut inte vill ha inne. Tror inte att jag utvecklar det mer utan vilar mitt tangentbord nu. 😉

    Vad gäller knät så blev det ju en hel del gående i Bryssel, vilket kändes. Vakten fick stå ut med att jag gick som ett litet barn nedför trappan, nyttigt för honom att inse att museet inte var så handikappvänligt. Annars blev vi proffs på att hitta hissar i Bryssels tunnelbana, det är en ny värld även för mig som alltid sprungit i de vanliga trapporna.

    Stor kram på dig, hoppas du får en riktigt härlig helg. Själv ska jag på tjejmiddag ikväll och tänker samla ihop familjen här på söndag. Kanske får ut maken i trädgården imorgon om det inte regnar för mycket (han tål regn, inte jag).

    • Anita skriver:

      Oj, vilken lång härlig kommentar Anni! Nu kommer ett låååångt svar 🙂

      Kroatien gillade jag verkligen. Och det där med att bila dit blev jag lite tänd på med anledning av att det finns så många platser att hyra hus på. Uppleva många länder på vägen. Hur det är med typ B & B och små hotell att bo på vet jag inte. Vi bodde ju på rätt stora anläggningar, blir nog så när det är gruppresor. Men att åka dit på sommaren kan bli väldigt varm. Reseledaren, som bor där, sa att det är 35+ under sommaren och först framåt hösten börjar det bli mer drägligt eller det som vi (i varje fall förr) kallade ”svensk sommar”. Naturligtvis blir inte kvällarna så varma den tiden, vill man ha det så är nog ändå sommaren … eller kanske september att föredra. Eller också våren, den vet jag inte så mycket om temperaturmässigt men det går ju alltid att kolla upp. Din tanke annars att flyga till en flygplats och hem från en annan tycker jag är väldigt bra. För transporterna blev nu väldigt långa och stal tid från resan. Hus i Frankrike tycker jag personligen låter väldigt härligt. Och Kroatien finns ju kvar att uppleva senare år eller kanske under en liten minisemester under förhösten eller våren 🙂 Vad ni än hittar på blir det säkert hur bra som helst!

      Jag är glad att jag hann med att få lite höstfärger på bild och uppleva i verkligheten. I synnerhet som hösten kom så snabbt i år. Kul att du gillar bilden från köksfönstret och speciellt nämner molnet. Det var nämligen det jag såg, rusade och hämtade kameran men när jag kom tillbaka var det inte alls lika maffigt som när jag rusade iväg. Och ändå tog det bara någon minut (var tvungen att byta objektiv). Men jag hann ändå fånga lite av effekten och det var som sagt extra kul att du såg just det.
      Fåtöljen i växtrummet … där ska jag sitta i eftermiddag med en kopp te och gå igenom en bunt tidningar medan regnet smattrar mot rutan.
      Det var verkligen så kul att se Sven Ingvars. Och visst är det så … att texterna finns i reptilhjärnan, det var bara att plocka fram dom. Och jag håller helt med om Så Mycket Bättre där dom mindes Sven-Erik Magnusson, det var det bästa!

      När det gäller frosten så stämmer nog det, vi bor i ett köldhål. Det märkliga är att det brukar skilja 2 grader från vårt hus och 200 m bort. Och det är alltid kallast hos oss.

      Dimma var det igår kväll också. När jag var ute med Lucy vid 19:30-tiden var den så tjock att jag inte såg mer än kanske 10 m framför mig på vissa platser som är extra ”dimrika”.

      Verkligen trist med ditt knä. Förstår att det blev lite mycket av allt gångande, 6 timmar på museum är lite häftigt när menisken är skadad. Har du fått något träningsprogram? Jag tränade efter ett program (tränar förresten fortfarande) jag fick av sjukgymnasten och det blev bättre så till vida att jag inte längre fick ont när jag gick men då jag vill kunna springa och framför allt kunna sitta på huk och krypa omkring i markerna och fotografera så var det till slut operation som gällde, med väldigt lyckat resultat. Jag har ju opererat båda knäna. Men däremot har en väninna till mig lyckats bli väldigt bra med ett träningsprogram. Tror hon går på gym regelbundet. Om hon kan krypa omkring på knä vet jag inte förstås men hon kan vara ute och gå mycket och jobba i trädgården utan att få ont i varje fall. Och hon har också en skadad menisk. Vet ju inte om mina var mer skadade förstås.

      Nu blev det här en alldeles förskräckligt lång kommentar och jag hoppas du orkar läsa den 🙂 Hoppas tjejmiddagen blev lyckad liksom familjesamlingen imorgon. Så mycket jobb i trädgården anar jag att det inte blir idag. För åtminstone här vräker regnet ner.

      Ha det nu så bra, vila knät så gott det går och stor kram till dig också!
      Anita

  13. Ulla skriver:

    Hej Anita!
    Det var längesedan jag skrev något hos dig. Jag har ju inte haft någon blogg på länge och det har inte blivit av att jag skrivit. Förr var det ju så att man måste vara inloggad när man skrev en kommentar, men så är det nog inte nu.
    Men jag har följt din blogg hela tiden och läst och tittat på dina härliga bilder och beundrat din fina trädgård! Och det kommer jag att göra i fortsättningen också, fast inte helt osynligt 🙂
    Ha en fin helg!
    önskar Ulla
    ( jo, jag var visst tvungen att logga in, innan jag kunde skicka kommentaren, får se om det går nu då )

    • Anita skriver:

      Ulla! Så jätteroligt att höra ifrån dig! Har undrat vad du gör nu för tiden. Så roligt att du startat en blogg igen. Själv har jag ju inte satsat på Insta då jag vill försöka begränsa skärmtiden och inte vill ge upp bloggen som dagbok. Den är viktig för mig så det är den jag satsar på. Och du vet ju att jag gillar att sväva ut i text … 🙂 En annan orsak är att jag haft problem i flera år med nacken. Men när jag slutade med läsplattan och bara använder datorn (där jag kan sitta helt rakt och inte böja nacken) så har det blivit väldigt mycket bättre. Så att sitta med mobil/läsplatta är inte något jag vill göra. För jag antar att Instagram fortfarande är främst för mobilen?
      Jodå, har man en gång startat ett WP-konto måste man fortfarande logga in till mångas förtret.
      Kul att du följt min blogg, nu har jag lagt in din blogg också så att jag kan följa den 🙂

      Önskar dig en fin helg!
      Kram Anita

  14. langberg skriver:

    Det märks att jag inte haft en blogg på länge….. Fick inte med länken till min blogg 🙂

  15. Carina skriver:

    Visst är det på ett sätt grått och trist men jag älskar det och dina bilder fångar det så fint. Av mina bilder är det inte de som andra gillar bäst men det är ofta mina favoriter av nån outgrundlig anledning. Kanske för att brunt och grått är två i mitt tycke vackra färger. Tyckte det lilla ödelagda torpet med alger och matt rödfärg gjorde sig fantastiskt fint i det grå och dimman.

    Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Jo men visst är det så, det grå och bruna är vackert. Och jag vet att vi pratat om det förut, att vi gillar det i naturen. Det var bara det att den här dagen var dimman så djup att det nästan var omöjligt att se något, fast det har ju sin charm det också. Och … grått är ju vackert som sagt.
      Ödetorpet försvann nästan i dimman trots att jag var ganska nära. Jag har tagit bilder där förut och då framträder det på ett helt annat sätt men här blev det alldeles diffust. Men det gillade jag för det var ju så det såg ut den dagen.

      Här vräker regnet ner idag. Håller på att samla ihop mig för att gå ut på eftermiddagspromenaden med Lucy. Regnställ och paraply blir det helt klart!

      Kram Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s