Förhöst, skördetider och barndomens kvarter …

Det känns onekligen höstlikt idag. Det är just nu, när jag startar inlägget, den 8 september, klockan är 18:00 och vi har varit på eftermiddagspromenad vid Taxinge. Det blåste riktigt kallt på sina håll. Jag tog ingen kamera med mig, behövde vila axlarna ett tag kände jag …

Det är dags för ett nytt samlingsinlägg. Har lite idéer till ”ett-ämnes-inlägg” men dom kommer senare i höst. Nu flyttar jag mig istället tillbaka i tiden till den 1 september

Mannen spelar ofta golf på söndagsmorgnarna så då går jag själv ut med Lucy. Den här morgonen tog jag kameran med mig men det är inte lätt att ta bilder och samtidigt hålla i ett hundkoppel med en hund som inte är det minsta intresserad av att matte ska stå still och fotografera. Inte på morgnarna i varje fall när hon har sovit en hel natt och riktigt längtar ut till alla dofter. Och det blev bara ett fåtal bilder. En fågelholk på en björkstam fångade mitt intresse …

Och där var dom, rådjuren som inte varit inne i min trädgård på hela sommaren. Nu var dom på väg in i en annan trädgård …

Tallar är så ståtliga och vackra. Och den här morgonen färgade morgonsolen stammen till en av dom i rödaste rött …

Även om augusti enligt bondepraktikan kallas skördemånad så är september den stora skördemånaden för mig. Den 2 september så torkade jag chili i ugn …

Och kokade tomatmarmelad på 1 kg gröna tomater (mer marmelad kommer det att bli) …

Den 5 september var det dags att soltorka tomater i ugnen. Den här gången gjorde jag lite annorlunda. Jag brukar bara torka tomaterna och sedan lägga dom i olja med vitlök, basilika och salt och peppar. Nu torkade jag dom tillsammans med några vitlöksklyftor, ett par basilikablad, droppade lite olja över och strödde ut flingsalt. Det gjorde att det doftade ljuvligt under torkningen och sedan åkte hela härligheten ner i en burk som jag fyllde upp helt med olivolja samt att jag la i lite mer vitlök och basilikablad. I veckan som kommer ska dom avsmakas i en krämig pastasås …

Den 7 september vaknade vi till regn …

… låga mörka moln och hårda vindar …

Den här dagen tog vi, som många gånger förut, vår lunchpromenad i bostadsområdet Rosenlund i Södertälje. Det är speciellt för mig för det var här jag växte upp, i ett litet hyresradhus på Frödingsvägen. Jag tror aldrig jag berättat om det tidigare eller visat några bilder så jag kände att det var dags …

På min barndoms gata känns det som tiden stått stilla vilket beror på att det här är en alldeles speciell kulturmiljö som bevarats i Södertälje. Området är ritat av byggmästaren och arkitekten Eric Sigfrid Persson från Malmö som var mannen bakom radhusområdet Friluftsstaden i Malmö. Det området blev så lyckat att han tog patent på idén och startade AB Svenska Friluftsstäder. I slutet av 40-talet stod radhusområdet på Frödingsvägen i Södertälje klart. Skillnaden mot Friluftsstaden i Malmö är att det där är tvåvåningshus medan det på Frödingsvägen är enplanshus. Men grundarkitekturen är densamma …

Ofta byggs radhus med entrén på en sida och uteplatsen på andra sidan. Det gör att grannens entré respektive uteplats ligger väldigt nära ens egen. Men i radhusen där jag växte upp är det en annan lösning. Där låg vår entré och uteplats på ena sida av huset medan grannarna vägg i vägg hade sina entréer och uteplatser på vår baksida. Det blev alltså väldigt avskilt trots att radhusen var små. Det skapade också en form av innergård med total avskildhet och ett varmt och skönt klimat …

Här är en nytagen en bild på radhuset där jag bodde (där den blå bilen står). De små fönstren på var sida om ingången och innergården tillhör alltså grannarna som har sina ingångar/innegårdar på ”baksidan” …

Och här syns hela längan med totalt sju lägenheter …

Till varje radhus finns en liten tillhörande gräsmatta och rabatter. Dom avgränsas med buskar. Utanför fortsätter gräsmattorna och dom räknas som allmänna och där lekte vi barn när vi var små. På den tiden var vi många ungar i området, nu bor inga barnfamiljer här längre, husen är för små, tiderna förändras. Men då spelades det fotboll och brännboll på de allmänna grönytorna och alltid var vi nära hemmet så föräldrarna kunde ha koll på oss. På bilden nedan syns exempel på de allmänna grönytorna …

Nu har jag förflyttat mig till det allmänna grönområdet på ”baksidan” av vårt hus. Dom här tre stenarna minns jag från när jag var riktigt liten. Den mittersta var ”min häst”. Dom låg alltså på baksidan räknat från oss. Men vi hade ju våra små fönster mot baksidan så när jag var där och red på ”min häst” kunde mamma ha koll på mig från fönstren …

Och nu tänkte jag förflytta mig tillbaka i tiden, till min ungdom. Tyvärr har jag väldigt få bilder från själva huset och … dom är i väldigt dålig kvalitét. Men här syns jag i varje fall en solig morgon. Mycket är sig likt. Det lilla badrumsfönstret, ytterdörren (som var gul då men idag är grå), Idag finns där också en ramp vilket inte vi hade …

Och här är jag stolt med mitt nytagna körkort och min fina, röda bubbla. Fast egentligen var det fönstren med fönsterluckorna jag skulle visa, dom ser likadana ut som idag …

Och så går jag ännu längre tillbaka i tiden för i ett av våra gamla album hittade jag den här bilden från tiden då området var på väg att byggas. Villorna till höger ligger på en angränsande gata, Jakob Borgmästares väg. Undrar just vad dom tyckte när dom började bygga radhusen där det förut säkerligen varit fina strövområden …

Tvärs över gatan där vi bodde låg Folkets park. Det tog ungefär 1 minut att gå dit när det var dans på lördagskvällarna. Det var dessutom uppträdanden där många kvällar under somrarna. Hollies, Tages, Hounds, Tom och Mick och allt vad dom hette som jag sett där under dom unga tonåren. Men vi stördes inte, vi var vana, det var inget konstigt, vi hade ju valt att bo där.

Så småningom svek publiken, andra attraktioner lockade och i början av 1990-talet revs de flesta byggnaderna, marken såldes och det blev bostadsområde. Ett väldigt trevligt bostadsområde dessutom. De hus som byggdes passade perfekt in i omgivningarna, dessutom bevarades mycket av grönområdena i gamla folkparken. På bilden nedan syns ingången där vi bodde (där den blå bilen syns till höger). Tvärs över gatan (som för övrigt heter Folkparksvägen) låg Folkparken och där ligger alltså nu ett bostadsområde som jag verkligen tycker harmonierar med den äldre omgivningen …

Givetvis återspeglar namnen på vägarna i området vad som tidigare fanns där …

Naturen i den allmänna parken bäddar in bostadshusen …

Höga ståtliga tallar har bevarats …

Bevarats har också dammen (väl instängslad så inga olyckor ska inträffa) …

… Brantingstatyn …

… och den lilla kiosken …

Men där dansbanan låg ligger nu lekplatsen …

Och där avslutar jag nostalgiavdelningen och förflyttar mig till morgonen den 8 september. Inledningsordet i mitt inlägg är ju förhöst och den här morgonen kändes det som just det. En rönnbärsbuske stod som en vacker bukett i morgondiset …

I skogen samsades sommaren och hösten …

Och jag avslutade promenaden med att besöka ”mina” björkar …

Hemma igen tog jag ett par bilder på den rikliga blomningen på framsidan av huset. Undrar om det någonsin kommer att blomma så här igen …

Och med dom bilderna avslutar jag också detta inlägg. Det är den 10 september och klockan närmar sig 10. Solen skiner och vi ska få ett tillfälligt besök av sommarvärme. Jag ska strax gå och öppna upp i uterummet, det blir mycket fukt där nu. Lite skörd av tomater blir det säkert också.

En bra fortsättning på veckan önskar jag er alla!

Det här inlägget postades i Chili, Dagbok, Höst, Matrecept, Nostalgi, Tomater. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Förhöst, skördetider och barndomens kvarter …

  1. Marit skriver:

    Hej Anita!
    Så morsomt med et tilbakeblikk til der hvor du bodde en gang! Jeg gjetter på at bildet med folkevognen er fra midten av 1970 tallet? Det er så typisk med de gule fargetonene både på bildet/filmen og på dine klær 🙂
    Så fint det blomstrer hos deg nå.

    Ønsker deg en fin tirsdag!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Hej Marit! Jodå, bilden är från 70-talet men snarare i början tror jag. Och den orange klänningen hade jag sytt själv 🙂
      Det är verkligen en enorm blomning i år. Det roliga är att det i princip bara är vi som har blommor kvar på framsidan av huset. Nästan alla andra har tagit bort all grönska och gjort parkering. Och det märks för dom som går förbi stannar och pratar om blommorna.

      Önskar dig en fortsatt fin vecka!
      Kram Anita

  2. Så kul att läsa hela historien om husen och annat. Har man haft en bra uppväxt så är det något visst med att komma tillbaka och minnas, och det kan ju du göra ofta. det händer så mycket på kort tid när man är barn och tonåring. Underbar gul klänning du har, och kort-kort var det också. Känner igen stilen. Tomater och chili är superfina torkade.
    Ha det fint
    Helene

    • Anita skriver:

      Tack Helene! Jo jag tyckte det var kul att skriva lite om området där jag växte upp då det är lite speciella hus. Och vi är som sagt ofta där och promenerar, lugnt och fridfullt med många grönytor. Och klänningen är verkligen kort-kort 🙂 Och jag hade sytt den själv. Letade alltid stuvbitar och sydde klänningar. Dom var ju så korta så det gick inte åt så mycket tyg heller 🙂

      Ha det fint du också!
      Anita

  3. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Visst är det tråkigt att det inte finns så mycket fotografier från förut, men bilden på dig med folkan är härlig. Ser ut som ett riktigt trevligt område du växte upp i, och härligt att det fått vara kvar nästan orört. Mitt föräldrahem och grannhusen har fått ge plats till andra byggen, marken är dyrbar i Helsingfors, och bygger man på höjden får byggföretagen ut det mesta av tomten, och många får ett nytt hem. Inte fel det heller. Min gamla lekskola och folkskola står kvar, ritade av en känd arkitekt, så de blir nog kvar. Tack för en härlig promenad i din barndom.
    Ha det gott /Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika!
      Nej det var lite annorlunda förr när man skulle ta foton jämfört med dagens digitala möjligheter. Det gick ju inte så många bilder på en rulle, 24 eller 36 minns jag. Tyckte ändå att det var kul att jag hittade några där huset var med som visar att tiden stått still (i varje fall när det gäller huset 😉 ).
      Det börjar byggas mycket på höjden här i stan också. Det planeras för närvarande många höghus i centrum för både bostäder och hotell. Roligt att din gamla lekskola och folkskola finns kvar i varje fall.

      Ha det gott du också!
      Kram Anita

  4. lunasblogg skriver:

    Vad trevligt att läsa om var du växte upp! Verkar som du haft en fin barn-och ungdomstid. Vi flyttade runt mycket, blir så med föräldrar som separerar. Kul att bevara ungdomsbilder, du ser väldigt fin ut.
    Sedan i söndags har vi haft sommarfeeling här. Särskilt idag med 23,5 gr, fast på nätterna regn förstås men med det en enorm växtkraft.
    Det är bara att njuta så länge det går.
    Ha en fortsatt bra vecka!
    Kram luna

    • Anita skriver:

      Hej Luna och tack så mycket! Ja jag tyckte det var roligt att skriva lite om själva området som är lite speciellt och det är roligt att jag ändå hade några bilder kvar, även om dom gulnat med åren.
      Här var det riktig sommar igår och solen sken från en klarblå himmel. Men inatt vaknade jag av kraftigt regn och idag är det mulet och duggar. Det är verkligen varannandagsväder nu. Men det är väl lite typiskt för den här tiden på året. Men som du säger, växtkraften är enorm och vi får njuta så länge det går av all fägring.

      En fortsatt bra vecka till dig också!
      Kram Anita

  5. Rost och rädisor Anette Brunsell skriver:

    Å, vad jag gillar bilden på dig och bubblan! Speciellt att besöka sina gamla kvarter, verkar vara idyll både nu och då.
    Allt gott
    /Anette

    • Anita skriver:

      Tack så mycket Anette 🙂 Minns hur stolt jag var över min röda bubbla. Och vi besöker som sagt ofta det området. Det är lugnt och fridfullt med många grönområden bevarade. En oas känns det som.

      Allt gott till dig också!
      Anita

  6. Åh vilket härligt inlägg – jag älskar blandningen av natur, trädgård, nostalgi och nutid. Perfekt!!
    KRAM/Susie

  7. Anni skriver:

    Vilken fotomodell det är som visar upp sitt hem och sin bubbla! Underbara foton från din barndoms kvarter. Jag reagerade just på att radhusen såg så små ut, men såg sedan att du skrev det också. Hur många rum var det egentligen? Idén med entréer åt vart annat håll tycker jag om, i alla fall om alla fick lite sol på sin uteplats. Tycker också om de nyare husen och att en del sparats från folkparken, av den lilla kuren kan jag ana hur fint det måste ha varit.

    Jag växte också upp i radhus, skrev ett litet inlägg om det för 9 år sedan (jisses!). Du inspirerar mig till att leta fram fler bilder än vad jag hann då (ett fototema som förstås skulle in i tid) och kanske få till ett lite mer omfattande inlägg.

    Så du gör marmeladen på gröna tomater! Det lät onekligen intressant och annorlunda. Har de någon likhet med inlagda gröna tomater eller äter du marmeladen till dessertost eller på smörgås?
    Anar doften i ditt kök när tomaterna torkade i ugnen. Sådana där små njutningar som är så viktiga.

    Att din rabatt framför huset är så välfylld förvånar mig inte med tanke på hur vacker din trädgård är. Nog är blomningen något alldeles extra i år? Tänk vilken skillnad mot september i fjol när allt var visset, torrt och trist.

    Kram!

    • Anita skriver:

      Japp, bubblan var min stora stolthet, det är därför jag försöker att se så ”tuff” ut på bilden 🙂

      Radhusen var små, det var antingen 2 eller 3 rum och kök. Men det var inte ovanligt att det bodde barnfamiljer med 2-3 barn där. Det var andra tider då. Och faktiskt så var/är planlösningen väldigt bra. I köket fanns plats för bäddbar kökssoffa och köksbord. Det fanns en alkov mellan köket och vardagsrummet (öppen planlösning redan då) där man kunde ha stort matbord (det hade vi) eller en soffgrupp (det hade grannen, min lekkamrat). Sovrummet var stort och där gick ledigt in en dubbelsäng och även där fanns en alkov där ytterligare en säng fick plats. Dessutom fanns stort källarutrymme som bestod av två rum varav det ena var matkällare. Jag minns alla burkar som stod på hyllorna där. Husets arkitektur var helt enkelt väldigt bra, både utvändigt och invändigt.
      Det skulle vara jätteroligt om du skriver ett inlägg och jag ska försöka leta upp ditt inlägg som du skrev för 9 år sedan.

      Jo jag gör marmelad på gröna, omogna tomater. Det var det jag trodde du gjorde också men du gör alltså på mogna? Vi äter marmeladen på rostat bröd eller till kex tillsammans med en stark ost. Jag gör den som ”vanlig” marmelad med syltsocker. Jag har ingefära och citron som smaksättare, det gör den både aningen (inte mycket) stark och lite frisk i smaken. Det finns flera recept på nätet med just den smakkombinationen. Inlagda gröna tomater har jag aldrig provat. Jag håller mig nog till marmeladen för den är verkligen jättegod! Ska gör en ny omgång i helgen. Jag läste faktiskt för ett par år sedan om någon som odlade mycket tomater bara för att kunna ha plantor som aldrig fick mogna utan skördades gröna och blev till marmelad. Tyckte inte det lät klokt men förstår nu varför.

      Ja blomningen är verkligen något extra i år. Vi får regn nästan varje natt nu och det gör verkligen susen för växtligheten och … hoppas jag, grundvattennivån.

      Kram Anita

  8. Carina skriver:

    Jag håller med om att nu är skördetid… Jag växlar mellan bönor från rankorna, små spellingar är antagligen krikon eller nåt och druvor som börjar mogna i växthuset 🙂 Det är inte alls synd om mig!

    Ett par av bilderna med trädstammar har en lite drömsk känsla över sig och påminde mig om att jag ska kolla hur jag dubbelexponerar direkt i min Canon…

    Härliga bilder från din ungdom… 🙂 Tänk jag bor ju på landet där jag växte upp. Och största skillnaden är att ‘de gamla’ som bodde här när jag var liten är borta och nya, oftast utifrån med hästar, har flyttat in. Känns ganska konstigt ibland. Och i söndags blev en häst skrämd och steppade in i sidan på min bil – inte kul alls…

    Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Javisst är det väl en härlig tid nu. September är min favoritmånad för jag älskar verkligen att skörda efter allt slit med frösådder, omskolningar, planteringar, gödslingar och ompysslingar under våren/sommaren. Det känns som en rik belöning, den bästa. Tänk bönor har jag prövat flera år men får liksom ingen fart på dom. Kanske får byta växtplats. Dillen blev också ynklig i år men igår köpte jag ett kilo dill för infrysning på torget, närodlat och ekologisk så nu är vintern räddad. Två stora lådor med klippt, luftig dill står i frysen färdig att användas när jag gör stuvad potatis, gubbröra och annat i vinter . Och idag ska jag skörda gräslöken och frysa in, den är just nu enormt kraftig och fin och perfekt för infrysning. Låter härligt med vindruvor. Här omkring odlas det väldigt mycket vindruvor … eller, det odlas vinblad, till vinbladsdolmar. I nästan varje trädgård ser jag stora ställningar med vinrankor.

      Det måste väl ändå vara härligt att bo kvar på landet där du växte upp. Generationer kommer och går, så är det. Och nya flyttar in, på gott och ont för det där med hästen som blev skrämd var ju ruggigt.

      Kram Anita

  9. Hej Anita!
    Tack för ett mycket trevligt inlägg! Det väcker mycket känslor att återvända till sin barndoms kvarter,
    dina bilder från ungdomens dagar är så fina. Tänk att du varit så klok att du bevarat dem, jag själv har knappt något kvar.
    Stolta furor ja, tror att du är lika imponerad som jag över dessa träd, deras vackra stammar och gröna krona, tänk om de kunde tala och berätta sin historia. Bilden där solen träffar tallens stam och färgar den röd är sååå fin!

    Kram!

    • Anita skriver:

      Hej Gunilla och tack! Jag har ju sådan tur att jag bor kvar i samma stad som jag växte upp och kan promenera ofta i min barndoms kvarter. Det är som sagt ett väldigt lugnt och trevligt område, ett område perfekt att promenera och leva och bo i. Det är också ett färdigt område, inga förtätningar eller andra byggnationer på gång. Hela området (inte bara gatan där jag växte upp) räknas som ett område som ska bevaras kulturellt vilket är skönt.

      Jo det stämmer väldigt bra. Jag kan stå och bara titta på en högrest fura och imponeras. Och inte bara furor. När vi promenerar under de flerhundraåriga träden i Tullgarn t.ex. så tänker jag ofta ”om ni ändå kunde berätta”. Jag älskar träd och det gör ont i mig när träd fälls runt omkring mig i trädgårdarna och ersätts med stenläggningar. Och när solen träffade stammen och färgade den helt röd den där morgonen, det var magiskt och jag är så glad att jag hade kameran med mig och lyckades fånga ögonblicket.

      Kram Anita

  10. Lena i Wales skriver:

    Ytterligare ett fantastiskt inlägg!
    Så fina radhusen var/är. Bra idé med entréerna. Kul att se bilder av dig från ungdomen, känner igen modet och även livsstilen med folkparker och de populära popgrupperna, lite nostalgi för mig också. Ha det bra!

    • Anita skriver:

      Tack Lena 🙂 Ja radhusen är små men trivsamma. Förstår att du känner igen modet och jag förstår att även du hängt i folkparker, det var ju det som gällde då. Och alla de populära popgrupperna från den tiden åkte från park till park på sina turnéer. Kul att få vara lite nostalgisk ibland 🙂

  11. Ett härligt inlägg med en touch av nostalgi som går lite hand i hand med min egen barndom. Vilken tuff röd bubbla och snygg blondin vid sidan om. Undra varför rådjuren ratar din trädgård i sommar. Har du skrämt dem med något? 🙂
    Blåsiga kramar från öst.

    • Anita skriver:

      Tack Bosse, det är roligt att vara nostalgisk ibland 🙂 Det är helt enkelt naturen som hjälpt mig i sommar mot rådjuren. Alla buskar har vuxit något kopiöst så rådjuren kommer helt enkelt inte in. Älskar att jobba tillsammans med naturen 🙂 Och rådjuren har mat så det räcker ändå 🙂

      Kram Anita (nu har vinden mojnat här, hoppas den gjort det hos er också)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s