Lite bloggförändringar …

Jag har senaste månaden befunnit mig i ett tillstånd som jag kan kalla ”bloggförlamning” eller ”blogglåsning”. Det är därför jag varit så osynlig. Har börjat att skriva inlägg och jag har läst andras inlägg och tänkt kommentera men av någon anledning inte orkat fullfölja. Och ju längre tid som gått, ju svårare har det blivit. Som ett berg omöjligt att bestiga. Vet inte riktigt varför men ibland kanske det kan bli så, i varje fall har det blivit så för mig.

En av orsakerna är att jag låst fast mig själv i att jag borde försöka komma på intressanta trädgårdsinlägg för jag har ju en gång bestämt att min blogg mest ska handla om trädgård. Men med tiden förändras förutsättningarna och jag har inte längre så mycket att skriva om när det gäller trädgården. Jag har inga rariteter, inga spännande nyinköp eller projekt att visa upp. Bara samma gamla rabatter med samma gamla växter och … det är ju precis så jag vill ha det! Min trädgård och jag har nått mogen ålder och vi ska nu tillsammans åldras i en lugn och behaglig takt. T.ex går vi till frissan, jag och min trädgård. Ibland klipper vi oss men skillnaden är att jag klipper det som växer på huvudet medan trädgården får häcken ansad. Ibland känner vi oss lite vissna och tråkiga men med extra god näring och tillräckligt med vatten kommer vi tillbaka. Ibland måste vi rensa i rabatter/garderober och ibland … men inte lika ofta som förut, tillkommer lite nyheter. En ny tröja, en ny perenn. Men inte tillräckligt för att det ska bli spännande inlägg i en trädgårdsblogg, bara ett litet inlägg då och då …

Så för att ta mig ur denna bloggförlamning har jag bestämt följande:

Min blogg kommer från och med nu att bli en blogg med blandade inlägg. Ibland blir det inlägg om trädgård, ibland annat. Men främst kommer det att bli en foto/naturblogg med lite filosofiska texter! Foto är mitt stora intresse och jag älskar naturen, var naturen än befinner sig. Dessutom har jag alltid tyckt om att uttrycka mig i små filosofiska textrader.

Bloggen är också min dagbok så ”dagboksformen” (som jag använt mig av den senaste tiden) passar mig bra och kommer nog att finnas i många av inläggen. Det mesta jag skriver och fotograferar är för mig själv men om någon annan vill följa med i mina fotovandringar är det naturligtvis bara roligt. Ni är så välkomna!

Namnet ”De fyra blomsterhaven” behåller jag. Det stämmer ändå rätt så bra då jag ofta rör mig i ”det fjärde blomsterhavet”, naturen därute!

Så när nu detta är sagt är det dags att titta igenom de bilder jag tagit den senaste månaden. Många bilder och blandad kompott blir det och faktiskt, en hel del trädgård! Egentligen blir bloggen rätt lik som den varit den senaste tiden. Men nu är det mer ”officiellt” att det inte längre är en trädgårdsblogg utan en blogg med blandade inlägg 🙂

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 20 juli var det en riktigt varm dag och vi tog lunchpromenaden vid Mälarens solglittrande vatten för att få lite svalka …

Djungelkänsla infann sig när vi kryssade fram bland kirskål och hallonsnår (hallonen var för övrigt utsökta) …

Vi vandrade längs skogsstigar där sol och skugga gick hand i hand …

Och i strandkanten låg detta ”odjur” som Lucy vägrade att gå nära …

Den 25 juli tog vi kvällspromenaden vid Taxinge. Det var fortfarande många som badade i den varma sommarkvällen men caféet hade stängt för dagen och stolar och bord stod prydligt på sina platser, redo att möta nästa dags anstormning …

Kvällsljuset kastade gyllene stråk över gräsmattorna …

Och plötsligt såg jag hur solen kastade en spotlight på lite gräs på stigen framför oss när allt annat låg i skugga. Älskar när jag bjuds på sådana motiv …

En glittrande solkatt omfamnades av grenarna i ett av strandkantens små träd …

Runt soluret växte en skog av gyllene sommarrudbeckior …

Två män i en båt (hm, låter det inte som en bok eller filmtitel? Eller var dom tre?) …

Den 28 juli var det dags för picknick vid Tullgarns slott. Vi hittade ett bord i skuggan med slottet som bakgrundskuliss …

Efteråt gick vi en promenad. Kanalernas vatten hade blivit grumliga men vyerna var fortfarande vackra …

Lucy älskar våra utflykter, visst syns det väl att hon skrattar …

Den 2 augusti när jag kom ut i uterummet så hade en av mina tomatplantor ramlat omkull och massor av tomater hade fallit av och låg spridda på golvet. När jag vägde dom så visade det sig vara ett halvt kilo. Dom var alldeles för omogna för att ligga och eftermogna så jag letade efter recept på tomatmarmelad och gjorde det. Tillsammans med ingefära och citron blev den riktigt god och till och med jag (som inte tycker om marmelad) har ätit av den …

Den 6 augusti vaknade jag till sommarens första dimmorgon …

I trädgården har både bra och dåliga saker hänt. Till den tråkiga sidan hör plommonträdet som dött. Men medan ett träd dött så har all annan växtlighet blivit enormt frodig. Buskarna som vi har som skydd mot rådjuren har blivit höga och väldigt täta …

Det har inneburit att för första gången på 22 somrar har vi inte haft rådjursbesök och floxen har därför för första gången blommat med sina ”huvudblommor” (de som rådjuren förut alltid ätit upp). Floxen är inte bara vackra att se på, dom doftar också. Den här sorten, ‘Blue Paradise’ doftar något enormt av viol. En del av er kanske minns violtablettaskarna. Som dom smakade, så doftar floxen!

Inte bara floxen blommar rikligt i år. Det gör även solhattar och solbrudar …

Det gör att humlor och fjärilar stortrivs och det gör jag också för då kan jag försöka fånga dom på bild, vilket inte är lätt. Dom vill ju inte sitta still och inte på de blommor jag vill. Men skam den som ger sig! Här är i varje fall några bevingade bilder …

Men amiralen föredrar vitlysingen …

Den 17 augusti vaknade vi till en ljum och skön morgon. Vi tog morgonpromenaden vid Tveta. Den här gången var det inte sjön Måsnaren som hamnade så mycket i blickfånget. Endast ett par bilder över vattnet denna morgon …

Den här slingrande kamraten höll jag på att trampa på. Vi är inte några experter på att se skillnad på huggorm och snok men är rätt säkra på att det här var en snok, tror inte huggormen har några ljusa fläckar på huvudet …

Allén ner mot Tveta kyrka började skvallra lite om att hösten väntade ett par veckor bort. Längs trädens fötter hade gula löv samlat sig och ett och annat gult stråk skymtade i trädens grenverk …

Vid Tveta kyrka finns väldigt vackra planteringar. Det är som att besöka en vacker trädgård eller park …

Men trots att rabatterna är vackra och fint planerade så är det ändå naturens egna arrangemang som ofta får mitt hjärta att klappa lite extra. När jag vände på huvudet, bort från de överdådiga rabatterna, såg jag ett mycket enkelt men vackert motiv i soldiset vid vägkanten …

Eller detta vildvuxna fält där allt som växer får härja som det vill

Eller som här, när morgonsolen leker i skogsbrynets gräs …

Slutligen kan jag konstatera att blyblomman nu börjat blomma med sina rent blå blommor. En av mina fotofavoriter …

Jaha, då var första inlägget avklarat i min blogg som nu officiellt är en blogg med blandat innehåll och många foton! Det känns bra! Nu ska jag försöka börja blogga igen, förhoppningsvis lite oftare än vad jag gjort den senaste tiden. Men jag har också bestämt mig för att skynda långsamt för att verkligen känna att jag tar mig ur bloggförlamningen. För en sak är klar …

Jag vill verkligen fortsätta att blogga!!!

En trevlig vecka till er alla!

Och jag länkar till TrädgårdsFägring för det var ju faktiskt en hel det trädgård med i inlägget … 🙂

Det här inlägget postades i Blyblomma - Plumbago auriculata, Fjärilar, I trädgården, Naturbilder, Phlox Paradise Blue. Bokmärk permalänken.

25 kommentarer till Lite bloggförändringar …

  1. Vilket härligt inlägg! 🙂 Både det där om att du numera inte ”bara” skriver om trädgård utan om massor av annat. Att du t.ex. ser bloggen som en dagbok, att du kommer visa bilder från naturen (bättre trädgård finns inte) och att di kommer visa massor med foton – det tackar jag för!! 🙂 🙂
    Jag har ju också för ganska länge sen förvandlat min blogg till att handla om ”allt möjligt” och tycker som du att den är i första hand för mig själv. Vill sen andra läsa den eller titta på den, så är det en extra bonus….. 🙂 🙂
    Så lycka till med den nya inriktningen på din blogg, det har börjat väldans bra!!! 🙂 🙂 🙂
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Tack Susie 🙂

      Jag vet ju att du skriver om allt möjligt och det tycker jag är kul, jag läser väldigt gärna om ”allt möjligt”. Jag har nog mest låst fast mig själv tror jag. Har ofta haft idéer men låtit dom vara. Men fotografera och vandra i naturen … allas vår trädgård det gör jag ofta och det är ju faktiskt trädgård det också. Och det blir nog en hel del annat också. Min blogg kommer att handla om lite av varje helt enkelt men … många foton och natur blir det för det är ju ändå mitt stora intresse 🙂

      Kram Anita

  2. Åsa skriver:

    Kära Anita,
    Jag följer med glädje med dig på era vandringar i naturen. Så fina bilder från de trakter vi också rör oss i. Du hittar så underbara motiv, bilden från Taxinge, med spotlighten på gräset framför er, så ljuvlig tycker jag. Och din trädgård är vacker som vanligt.
    Tur att du fortsätter att blogga så vi kan njuta av dina bilder och texter.
    Kram från lillsyrran

    • Anita skriver:

      Kära Åsa, så blir alltid så glad när du tittar in till mig. Och jag förstår att du känner igen dig för vi bor ju och vistas i samma trakter. Blev faktiskt jätteglad när jag såg spotlighten … extra glad att jag hade kameran med mig.
      Nu blir det mera bloggning från mig … 🙂

      Kram från storasyster

  3. Hej Anita!
    Jag genomgår något liknande, jag har skrivit så mycket om trädgården och fotat alla växter i många år. Det känns inte längre särskilt inspirerande, det blir bara mer av samma sak och inläggen tenderar att minska. Jag blir inte särskilt upplyft av att skriva samma sak år ut och år in.
    Precis som du gillar jag texter, vackra, inspirerande och tankeväckande men saknar däremot allt intresse för mat och inredning, inget att luta sig mot alltså.
    Naturen och de som lever i den är en hjärtesak för mig och mitt nyvunna intresse för fotografering är en stor källa till inspiration men jag har ännu inte hittat den röda tråden, ibland har tanken infunnit sig, kanske dags att tacka för mig.
    Nu har jag i alla fall anmält mig till en fotokurs i höst, kanske kan det bli en inspiration framöver dvs vackra bilder av vår natur.
    Vill bara säga att jag förstår dig mycket väl Anita!
    Kram!

    • Anita skriver:

      Hej Gunilla!

      Jag hoppas verkligen du fortsätter blogga. Du har så många bra, tankeväckande inlägg som jag och säkert många med mig tycker om att läsa. Och jag vet ju att du, precis som jag, tycker om fotografering, djur och natur. Och det är in gen dålig röd tråd för att blogga. Jag kommer ju att ha en blandad blogg. Min röda tråd var ju tänkt att vara trädgård men nu känns det som den röda färgen bleknat från tråden och den börjar slitas ut. Därför struntar jag i röd tråd i fortsättningen och kastar mig ut i friheten!
      Det låter roligt med fotokurs, hoppas det är en bra kurs med bra lärare. Själv har jag inte gått någon kurs utan försökt lära mig via alla misstag jag gjort 🙂 Många slängda bilder har det blivit genom åren men ibland dyker guldkornen upp och då blir jag överlycklig. Du känner säkert till känslan.

      Hoppas du hänger i med bloggandet och lycka till med fotokursen i höst!

      Kram Anita

  4. Kristina Skoglund skriver:

    Vackra bilder, och fina inlägg. Tur att du vill fortsätta med bloggen. Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Tack för fina ord Kristina!
      Jodå, jag kommer att fortsätta blogga. Har redan börjat samla bilder till mitt nästa inlägg 🙂

      Kram Anita

  5. Märtha skriver:

    Jag blir grön av avund när jag ser dina bilder, kollar in varje inlägg, oberoende vilken ”haven” det handlar om! Ni gör trevliga utflykter, du har bilder från olika årstider, FORTSÄTT! Jag har ju från först början börjat med att skriva precis vad som helst, men sån är jag. Vill gärna berätta små historier och illustrerar med egna bilder om det finns, tar bilder lite hipp som happ med telefon och med kamera. Idén kommer alltid först, sen söker jag bilder, tar bilder och försöker få ihop historien som runnit in i huvudet. en och annan gillar, och det är jag glad åt! Ser fram emot dina kommande inlägg! Kram, Märtha i Borgå

    • Anita skriver:

      Så härlig kommentar Märtha! Att du inte bryr dig om i vilket av ”haven” jag befinner mig! Ibland tar jag mig nog upp på torra land också för nu kommer jag att blogga om det jag vill och känner för. Det är därför jag gillar din blogg. Gillar dina små historier. Mitt stora intresse är ju foto och natur så det kommer säkert att bli huvudparten av mina inlägg. Men ibland kommer jag nog att skriva små historier jag också … inspirerade av dig.

      Tack för fina ord!
      Kram Anita

  6. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Är så glad för dina inlägg, oavsett om det handlar om din trädgård eller naturen. Dina bilder är så vackra. Härliga bilder på humlor och fjärilar, förstår inte riktigt hur du får till det.
    Floxen är så fin och doften helt underbar, är glad för att de trivs hos mig, alla utom en, som ser för bedrövlig ut. Skall flytta den och se om det blir bättre.
    Ha det fint /Kram Marika

    • Anita skriver:

      Åh Marika, så glad jag blir fö dina ord. Naturen är ju dessutom allas vår trädgård … eller det jag kalla ”det fjärde blomsterhavet”. Det kommer bli mycket natur från mig i fortsättningen.
      Fjärilarna får man ha tålamod för att fånga på bild. Det blir många misslyckade bilder men då och då dyker några hyfsat bra upp.
      Visst är det härligt med Flox! Och den här sorten doftar något enormt av viol. Jag har ju alltid känt den doften men extra mycket i år då den blommat så rikligt. Hoppas du lyckas hitta en bättre plats för den som inte trivs. Mina står nu faktiskt helt i skugga, dessutom under ett äppelträd. Borde ju vara en dålig plats men dom trivs väldigt bra där verkar det som.

      Ha det fint du också!
      Kram Anita

  7. Anni skriver:

    Vet du Anita, jag tror mest att det är du själv som lidit av att du inte kan ”hålla dig” till trädgårdsbloggande. Vi andra njuter som alltid av dina underbara foton och fina texter. Det kan inte finnas en enda klok människa som tänker att ”nu slutar jag följa henne”. Bloggen är din och du väljer vad du vill skriva och visa. Vi är SÅ tacksamma över att du finns här i bloggvärlden ❤
    Ös på med dina vackra bilder – vi vill bara ha mer och mer!
    Och så vill jag ha den där floxen …
    Kramar!

    • Anita skriver:

      Åh Anni, så jätteglad du gör mig ❤
      Visst är det precis som du säger. Jag hade först ett annat namn på min blogg … Anitas blogg … lite om mycket. Då skrev jag om vad som helst och många foton var det i inläggen. Så började det skrivas väldigt mycket om att "man skulle kategorisera sin blogg". Jag tänkte då att "lite om mycket" är ju inte en speciellt bra kategori så då blev det trädgård. I början var det inte så svårt, jag höll ju på och anlade trädgården men de senaste åren har det blivit svårare och svårare och jag har … precis som du säger … känt mig låst när jag inte har intressanta trädgårdsinlägg att skriva. Det har gjort att jag känt mig oinspirerad. Ett tag tappade jag till och med inspirationen för att fotografera. Men när jag nu tagit beslutet att jag faktiskt "skriver om vad jag vill" så känns det bättre och jag hoppas att jag ska komma igång igen. I vilket fall känns det bra. Det känns som jag fått en nytändning och jag håller på att samla bilder till mitt nästa inlägg 🙂 Men som jag skrev … jag skyndar långsamt så att inspirationen och jag hittar varandra igen.
      Floxen har jag rikligt av. Vi kan väl försöka påminna varandra så skulle vi kunna träffas i vår så får du en rejäl planta av mig. Floxen är ju dessutom blå så den hör ju liksom ihop med dig 🙂

      Kram Anita

  8. Marit skriver:

    Hej Anita!

    Så hyggelig å høre fra deg igjen. Det viktigste med en blogg er jo at en skal trives med å skrive, og innhokdet bestemmer en jo selv. Det er umulig å få til 100% om bare hage, så det forstår jeg godt at du også skriver om andre ting. Det gjør nok de aller fleste 😉
    Vakre bilder som alltid. Den snoken ligner veldig på den som også jeg har sett her, og den kalles på norsk buorm. Den har alltid to lyse flekker ved hodet. Huggorm har ikke det. Min mann så buormen for noen uker siden, og jeg har også bare sett den i august. Tror den da er på jakt etter mat for å spise mye før det blir vinter. De går jo i dvale, så de må nok ha noe å tære på gjennom vinteren.

    Ønsker deg en fin uke!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Hej Marit, ja det känns skönt att vara tillbaka igen och att ha gjort valet att min blogg inte längre är en ren trädgårdsblogg. Det blir ju ändå en hel del trädgårdsbilder, jag gillar ju naturen och naturen finns ju lite varstans, bland annat i min trädgård. 🙂
      Jag minns att du skrivit om buormen. Så ni har den fortfarande kvar i trädgården. Även om dom inte är farliga så vill man gärna inte ha dom i trädgården. Dom är ju ganska långa och jag ryser lite när jag ser dom ringla fram. Det är ju lätt att trampa på dom också. Men det är nog som du tror. Dom letar mat inför vintern och vinterdvalan. Skönt att vi slipper att göra det 🙂

      Önskar dig en fortsatt fin vecka!
      Kram Anita

  9. Lena Skog skriver:

    Hej Anita! Det var roligt att du är tillbaka igen och så ljuvliga bilder du låter oss få del av! Violdoftande flox skulle jag gärna vilja ha i min trädgård. Fortsätt blogga hur du vill, det är så inspirerande med dina fina texter och alla vackra bilder!
    Varm hälsning från Lena

    • Anita skriver:

      Lena … så jätteroligt att höra ifrån dig. Och så glad jag blir över dina ord. Jag kommer definitivt att fortsätta blogga om det jag känner för. I synnerhet efter alla uppmuntrande kommentarer. Nu kommer tiden då det går att hitta många motiv i naturen, en tid jag älskar.

      Varm hälsning tillbaka till dig!
      Anita

  10. Lena i Wales skriver:

    Vad härligt att du ät tillbaka!
    Du har så vackra bilder, en fröjd för ögat.
    Tror att du gjort ett mycket klokt beslut med att vidga dig. Din trädgård är underbar och hoppas vi fortsätter att få bilder därifrån, men skulle heller inte vilja missa alla dina andra vackra bilder. Själv har jag också ändrat min blogg lite, till att handla om Wales och Spanien och inte bara Wales. Tiderna ändras och numera är jag mycket i Spanien också, vilket jag inte var när jag startade bloggen. Har dock behållit samma bloggadress.
    Ibland tänker jag som du, har folk tröttnat på mig, men å andra sidan är det min blogg och jag borde göra det jag vill med den och hoppas att mina läsare känner samma.
    Lycka till i fortsättningen!

    • Anita skriver:

      Tack Lena 🙂
      Ja jag kände att det var dags att göra en förändring. Har varit lite bloggförlamad en lång tid nu. Och samtidigt vill jag verkligen blogga, framför allt för min egen skull. Det är faktiskt väldigt roligt att gå tillbaka i sin blogg och läsa om vad som hänt tidigare år. Det är ju därför jag har mina årskrönikor som ju även du har. Det är också roligt att kunna lägga ut bilderna någonstans med text till. Att bara ha dom i foldrar på datorn gör att jag glömmer att titta på dom. Nu kan jag gå tillbaka i inläggen och tänka … ja just det, det var den dagen vi gjorde det. Gamla tiders dagbok.
      Jag tror definitivt inte att folk tröttnat på din blogg. Jag läser den fortfarande med stor behållning och det tror jag att andra gör också. Dina inlägg är alltid så informativa och trevliga och gissa om jag lärt mig mycket från dig 🙂

      Jag säger samma sak till dig! Lycka till i fortsättningen!

      Kram Anita

  11. Carina skriver:

    Kära Anita, det kändes lite högtravande att skriva så;) men ändå…

    Tänker att det är precis som med din trädgård – det är du och bara du som ska bestämma innehållet. Dina naturbilder är ju alltid ljuvliga och filosofiska utvecklingar och invecklingar manar till att stanna upp och reflektera – så vad kan bli bättre?

    Jag förstår känslan – jag har redan gjort det här och ibland flera gånger. Pratade med min son – varför håller jag på och pillar med typsnitt, teman, färger mm på bloggen? För att du är du och du måste ha förändring. Och jag är på riktigt lite orolig för den da’n när trädgården är färdig… Hoppas jag också är färdig då. Annars får jag också söka mig ut – naturen förändras och ljuset är aldrig detsamma 🙂

    Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Kära Carina … det kändes väldigt fint med din inledande fras och inte alls högtidligt, den gjorde mig tvärtom glad … Tack för dina fina ord om mina bilder och små filosofiska textrader.

      Du har så rätt och fler har påpekat det också. Det är jag själv som låst fast mig i att jag borde skriva om trädgård. Jag har under lång tid varit på väg att skriva det inlägg som jag nu skrivit men … precis när jag skulle publicera så har jag inte förmått mig till det utan tänkt att: ”jag kanske ändå kan komma på lite trädgårdsämnen att skriva om”. Men naturligtvis har jag inte kommit på något. Däremot tycker jag om att läsa om trädgård och jag njuter av att läsa om vad ni andra gör. Jag älskar fortfarande trädgård men som jag skrev, nu händer inte så mycket i min längre och då finns det heller inte så mycket att skriva om. Men jag hittar ständigt motiv i ”allas vår trädgård” … den härliga naturen! Och nu börjar förlamningen släppa. Hela sommaren har jag inte riktigt haft lust att fotografera men nu längtar jag ut … hela tiden! Jag har fått tillbaka fotoglädjen igen 🙂

      Årstidsväxlingar, ljusets lek, dimmiga morgnar, gryning, skymning, vatten som slår in mot stränder och klippor. Det finns så mycket i naturen och du skulle definitivt hitta det … om du nu skulle bli klar med din trädgård 🙂

      Kram,
      Anita

  12. Det noterade jag tidigt på din blogg. Inläggen brukade komma sporadiskt. Men när de väl kom hade de en dimension som jag älskar. Du tar otroligt fina foton och din text vittnar om en humor som ligger väldigt nära min. Så stort lycka till med ”förändringen” som passar dig som handen i handsken. Att blogga ska vara kul och ingen belastning.
    Sedan hade två läbbiga foton också. Jag har nog en släng av fobi mot krälande odjur. 😉
    Kram Bosse

    • Anita skriver:

      Tack Bosse, nu blev jag riktigt glad. Jag har också känt att vi har närbesläktad humor 🙂 Och jag har fått tillbaka både blogg-glädjen och fotoglädjen som även den varit lite förlamad under sommaren. Nu hänger kameran med överallt igen … 🙂

      När det gäller krälande odjur så går det rysningar genom mig också. Men jag har med åren tvingat mig att titta på dom, andas lugnt och tänka ”dom är nog räddare än vad jag är”. Snoken hade i varje fall väldigt bråttom att försvinna från oss. Det andra odjuret hade ju slutat att kräla men … jag rös faktiskt ändå. Minns en gång när vi var på semester på Österlen och skulle äta lunch. Jag beställde luad ål som jag inte hade en aning om vad det var. När det sedan kom in en ål som såg ut som den fortfarande krälade blev det inte lätt. Jag lyckades ”karva ut” en del av den … sedan ja jag servetten över hela anrättningen. Kunde inte titta på den, än mindre äta den. Det blev en korv med mos istället vid en närliggande korvkiosk 🙂

      Ha en fin söndag! Nu ska jag gå in och läsa ditt inlägg om augusti i Botan som jag just fick meddelande om.

      Kram Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s