I Alfridas fotspår …

Det nya året var inte gammalt när stormen Alfrida drog in. Hon slet i fönstren, rasslade i köksfläkten och ven i badrumsventilerna. Jag låg och lyssnade på hur det dundrade uppe bland de höga träden i skogsbacken ovanför vår trädgård. Mindes en storm vid samma tid för några år sedan då en jättegran rasade och landade någon meter från vårt staket. Skulle jag våga titta ut på morgonen …

… Jodå, det gick bra. Det enda vi såg i närområdet var när kommunen försökte få bort två studsmattor som lagt sig över stora vägen.

Den 3 januari åkte vi ut till Taxinge och vandrade i Alfridas fotspår. På gångvägarna låg mängder av grenar och kvistar …

Men vi såg bara ett omkullblåst träd …

Vattnet låg lugnt. Det var verkligen lugnet efter stormen …

I en vik långt bort simmade ett gäng svanar …

Vattnet hade frusit mitt i rörelsen och skapat vackra isskulpturer …

Men det vackraste var räcket på bryggan, jag kunde inte låta bli att ta flera bilder ur olika vinklar …

Och där var ytterligare ett par svanar …

Istapparna hade klätt in bänken vid ångbåtsbryggan …

Det var en skön promenad men kyligt i luften. Det blev en värmande kopp te när vi kom hem. På kvällen började det snöa men det övergick i regn och den 4 januari blev det drygt 4 plusgrader och en hel del regnskurar. Det varierar hela tiden mellan plus och minus.

Den 5 januari var det nollgradigt och vi tog en tur till Tullgarn. Det var nästan som ett vårljus över slottet med omgivningar …

Även här syntes spår efter Alfridas framfart …

En liten snöhög var allt som var kvar efter den lilla mängd snö vi fick till jul …

Vagnen med de vissnade blommorna framkallade minnen av den sommar som varit men också en påminnelse om det som komma skall …

Vi avslutade promenaden med en vandring bland dammarna …

Idag, den 6 januari, vaknade vi återigen till moln och någon plusgrad men ändå ett litet stänk av rimfrost vilket tyder på fukt i luften. Ganska typiskt vinterväder som vintervädret är nu för tiden. Det är söndag och även Trettondag jul. Nästa helg är det 20-dag Knut då julen ska kastas ut. Det första vårtecknet för mig …

Önskar er alla en skön söndag och en skön kommande vecka!

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Vinter. Bokmärk permalänken.

30 kommentarer till I Alfridas fotspår …

  1. Marit skriver:

    Hej Anita!

    Så vakre bilder du har tatt! Likte så godt det med det stille vannet etter stormen, og istappene på gelenderet! Noen sånt har jeg aldri sett. Det må ha blåst og regnet, og så ble det kaldt? Utrolig flott!
    Ønsker deg en fin søndag, og en flott ny uke!

    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Tack Marit!
      Istapparna var verkligen något extra. Det var nog så att det regnade och blåste och så sjönk temperaturen. Vattnet stannade i rörelsen och skapade isskulpturer till min stora glädje.

      En fortsatt skön vecka till dig också!

      Kram Anita

  2. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Vilka härliga isiga bilder, i år tjuvstartade jag med Julgranen , den kom in tidigare än vanligt, så den fick åka ut igår. Nu längtar jag efter ljusa färger, som tur är blommar min härliga amaryllis Nympf i vitt och rosa. Önskar dig god fortsättning på ett härligt trädgårdsår.
    Ha det gott /Kram Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika!
      Ljusa färger är det man längtar efter nu. Men jag brukar hålla kvar julen till tjugondag Knut, då tycker jag våren kommer lite snabbare 🙂
      ‘Nymph’ blommar hos mig också. En riktigt tjusig dam. Är ovanligt nöjd med mina amaryllisar i år. Nästan alla har fått tre stänglar och stått sig länge.

      God fortsättning på trädgårdsåret till dig också!
      Kram Anita

  3. Kristinas oas skriver:

    Åh, vilka härliga promenadbilder! Och räcket med alla istappar! Det hade jag också fotat massor. Så fint det var.
    Här har det också blåst, men allt klarade sig i trädgården. Skönt det.
    Önskar dig en fortsatt fin dag!
    Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Ja det var sköna promenader. Och gissa om jag var glad att jag hade kameran med. Tänk att få se dom istapparna och ha kameran hemma. Har ju haft lite kamerauppehåll pga nackproblem men nu får den följa med ut på promenaderna igen.
      Skönt att allt klarade sig hos er också, det var en rejäl storm vi fick med Alfrida.

      Ha en fortsatt fin vecka!

      Kram Anita

  4. Esther skriver:

    Sikke nogle fantastiske is-billeder. Det er virkelig nogle gode billeder. Her i DK har der været mange steder, hvor de har haft stormflod, fordi vandet steg så meget. Mener ”rekorden” var 1,72 m over normal.

    • Anita skriver:

      Tack Esther! Ja det var fantastiska isformationer. Stormen har drabbat lite olika i Norden. Och 1,72 m över det normala vattenståndet, det var mycket det. Översvämningar är definitivt inte roligt det heller.

      En fortsatt skön vecka önskar jag dig!
      Anita

  5. Villroses hage skriver:

    Det var vinterstormen…
    Utrolig vakre isskulpturer 🙂

    • Anita skriver:

      Ja det var verkligen en rejäl vinterstorm. Vi klarade oss bra ändå, många har drabbats värre med långvariga strömavbrott. Men isskulpturerna var vackra.

      Önskar dig en fortsatt sön vecka!
      /Anita

  6. Inger skriver:

    Skönt att ni klarade er undan Alfridas härjningar, många har drabbats.
    Väldigt vackra naturbilder, naturen är fantastisk.
    Kram

    • Anita skriver:

      Ja vi är glada att vi klarade oss. Många har drabbats med bland annat väldigt långvariga strömavbrott. Och visst är det så, att vandra i den vackra naturen tröttnar jag aldrig på.

      Önskar dig en fortsatt skön vecka!
      Kram Anita

  7. Bilderna av isen på bron var otroligt vackra, men även dom andra isiga – fast det är helt klart skönare att sitta här inomhus och titta på isen på bild än att ge sig ut i kylan. Idag är det dock +3/4 grader här och inte blåser det heller, så det är rätt skönt.
    Alfrida ställde till med en hel del, men konstigt nog så föll inga träd i kohagen!? Däremot så hade vi en liten enbuske på 2 m som växte precis på andra sidan staketet i ”parken”. Den ligger numera avbruten mot räcket upptäckte Rolle igår. Konstigt, en en som har så sega stammar…..
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Ja isen på räcket på bryggan var något alldeles speciellt, i synnerhet som solen spred gyllene strålar i bakgrunden. Idag har vi också haft plusgrader här men dom hotar med minusgrader igen. Det går upp och ner med temperaturerna och det gör att det blir isgata och det går inte att gå ut utan dubbar under hela fotsulan. Och ut måste man ju när man har hund.
      Märkligt med enen. Som du säger, enar har ju så sega stammar.

      Önskar dig en fortsatt skön vecka!
      Kram Anita

  8. Hej Anita!
    Vi får nog vara tacksamma att det inte blev värre än så här i våra trakter. Här dånar det alltid så obehagligt från skogen när vindarna tar i men tack och lov hände inget allvarligt. Jag tycker så förfärligt synd om alla som fortfarande inte fått elen tillbaka, det är en påfrestning utan like.
    Och som alltid, suveräna och spännande bilder, i synnerhet av isen.
    Kram!

    • Anita skriver:

      Hej Gunilla och tack!

      Ja vi får vara väldigt tacksamma att vi klarade oss så pass bra. Just det där med strömavbrott dag efter dag måste vara påfrestande. Och nu ska det bli kallare igen också. Dessutom hörde jag just nu att dom har lagt ut en klass 2-varning för kraftigt snöfall för platser där dom redan har strömavbrott.
      Men isskulpturerna var vackra och jag är glad att jag hade kameran med mig.

      Önskar dig en fortsatt skön vecka
      Kram Anita

  9. Carina skriver:

    Underbara bilder! Och visst ser det ut som det frusit i blåsten? Eller luras ögat? Tycker tapparna liksom trycks ut av vinden.TV:n gick medan jag ordnade bilder igår och då pratade dem om stormen -69 som jag kommer ihåg mycket, mycket väl. Och hur man liksom tassade ut efteråt förundrad.. Fortfarande den värsta stormen på västkusten med orkanstyrka bitvis.

    Men helgens runda inne på skogen visade att det blåst rejält. De barkborrade träden på reservatet låg bitvis som käglor. Funderar på om det är en bra och ‘naturlig’ del i kretsloppet? Nej säger de som haft skogar i familjen i det här området i generationer.

    Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Tycker precis som du, att tapparna trycks ut av vinden. Det var ett märkligt isfenomen i varje fall som jag var glad att kunna fånga på bild.

      Jag såg också ”Året var 1969” igår. Och visst minns jag stormen. En av dom värsta här på östkusten också. Då var det många, många träd som knäcktes som tändstickor. Själv var jag tonåring och gav mig ut för att dansa på Folkets Hus till min mammas stora oro. Villkoret var att jag skulle ta taxi och när vi åkte i taxin kom grejer farande i luften. Det mojnade en hel del tills jag skulle hem igen men det blåste fortfarande rejält. Tror inte mamma hade en lugn stund förrän jag var hemma igen. Ja kära nån så tokig man var på den tiden.

      Hm, skulle också gissat att det kanske var en naturlig del med de fallna barkborrsträden men dom som haft skogar är ju dom som vet. Oroväckande är det.

      Inget snöoväder i sikte här. Bara dis och duggregn. Får se vad vi vaknar till imorgon.

      Kram Anita

  10. Anni skriver:

    Vilken fantastisk iskonst du funnit och visar! WOW! Bryggan är som klippt och skuren ur en saga. Tur att Alfrida inte gjorde mer i din trädgård. Hos mig har några tallgrenar brutits av, men själv sov jag som en stock utan att ens fatta att det stormade. Har uppenbarligen fönstret på läsidan.
    När jag gick till mina föräldrar såg jag alla nedfallna smågrenar i parken och insåg vilket eldorado det var får hundar. Så många pinnar i lagom storlek 🙂 Men nej, mamma är inte ur sin tanke- och orosloop, varken denna tärande eller de längre looparna som bara dyker upp varannan vecka. Tack för din omtanke.
    Kram.

    • Anita skriver:

      Hej Anni! Så glad jag blev att höra ifrån dig även om jag blev ledsen att höra att din mamma inte kommit ur sin orosloop. Tack ändå för att du orkat ta dig tid att lämna kommentarer hos mig. Det värmer.
      Iskonsten var verkligen fantastisk och jag är så glad att vi tog vår lunchpromenad vid Taxinge den dagen. Det var beroende på smällandet här hemma vi åkte dit så inget ont som inte har något gott med sig kan man säga.
      Nedfallna grenar ja. Vår hund visar inte speciellt stort intresse av pinnar. Vi brukar kasta till henne ibland och hon gillar att springa och ta den men sedan lägger hon sig bara ner och tuggar på den. Hon gillar mest att jaga sin boll 🙂

      Kram Anita

  11. Vad fint det är med isiga bilder! Man kan ju inte låta bli att fotografera!
    Vad kul med alla cameliorna! Jag har haft den med gult i mitten med den dödde 😉 Tror oxå den röda du har är likadana som min. Nu är jag lite nyfiken på din rosa hoppas du gör ett camelia inlägg jag är nyfiken 🙂
    KRAM från mig!

    • Anita skriver:

      Ja man får passa på att njuta av det som är fint på vintern 🙂
      Jag kommer helt klart att göra inlägg om mina kamelior, dom tjatar jag om varje år 🙂 Dom rosa är dom som är senast ut men framåt mars så bör det vara dags. Då ska jag lägga ut en hel del bilder.

      Ha en fin helg!
      Kram Anita

  12. santosbloom skriver:

    Hoppas att det är lättare att hitta kommentatorslänken nu. Jag har alltså ändrat designen på min blogg. Inatt gjorde jag den förra och hann bli så trött innan jag kollade den att det blev en massa missar.
    När det gäller böcker så har jag förutom dom två stora bokhyllorna 3 st bokhyllor och ett skåp till i ”bilbioteket” och alla böcker är uppdelade precis som hos dig. Dessutom har jag alltså böcker både i köket (kokböcker) och i matrummet (trädgårdsböcker) och så en jättehylla med pocket i gästrummet. Där får gästerna ta det dom vill och naturligtvis ta med sig böckerna hem. MEN…ställer dom tillbaka en bok måste den ställas i bokstavsordning igen efter författarnamn. Det brukar vara knepigt ibland har jag märkt…..
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Jodå, inga problem att hitta kommentatorslänken. Kul att vi är fler som behåller våra böcker. Jag hör till dom som tycker att det är vackert med bokhyllor. Jag har ett växtrum och där har jag också en bokhylla och där står många av mina trädgårdsböcker. Gillar att sitta i min stol och läsa under vinterkvällarna.

      Kram Anita

  13. Vackra omgivningar att ströva i och isbildningarna bjuder verkligen på vackra skulpturer. Snyggt fångat med ljuset vid bron dessutom. Knut är startskottet för mitt odlande. Då är julen ute, födelsedagar firade och stora bordet ledigt att bre ut fröpåsarna på.
    Allt gott
    /Anette

    • Anita skriver:

      Tack Anette! Ja vi återkommer ofta till de trakterna och promenerar. Och det är ofta jag kan fånga fina motiv där trots att jag varit där så många gånger.
      Knut brukar vara dagen för mig också men i år har jag inte kommit mig för. Men i veckan ska det ske. Låter härligt att ge plats för fröpåsarana på bordet. I veckan ska jag så mina första fröer, tomaten ‘Wilma’.

      Allt gott till dig också!
      /Anita

  14. Cathy skriver:

    Vilka vackra bilder, speciellt Tullgarn. Och vilken tur ni verkade haft under stormen, jag såg på Facebook om hur stormen dragit fram över Sverige, värst verkar det ha varit norr om Uppsala och längs kusten. Flera bekanta som bor lite lantligt var utan ström jättelänge och massor med träd hade fallit. I vår skog här har det också ramlat en del träd men det är en liten skog och kommunen rensade ganska kraftigt för några år sedan så färre antal träd att falla:-). Nu är det bara knagglig is överallt ute, jättejobbigt att gå ut med Crispie. Icebug stövlar är ju bra och blir lite säkrare men det är inget vidare för knäna, man går ju och spänner sig lite i halkan. Nästan så jag saknar +30 grader. Men jag började längta lite hem efter en månad och så saknade jag ju Crispie. Hon hade haft det bra på hotellet och jag tror nästan att hon saknar det lite, hon hade massor med kompisar att leka med om dagarna och här hemma har hon inte det. Vi har en bra kompis men den ser vi inte så jätteofta, familjen har mycket om kring sig så det är inte så ofta de har tid att gå med oss. Och igår när Crispie och jag gick ut, efter kl 15 för att undvika skotten från skjutbanan, då smäller det av flera skott just när vi kommit en liten bit ut! Hon blev rädd och la sig och ville inte gå, så himla tråkigt att råka utsätta henne för det. Och att man inte ska kunna lita på att det är skottfritt på tider då det är skjutförbud. Jag vill verkligen flytta härifrån så snart som möjligt.
    Hoppas ni hade det lugnt på nyåret, hur tar Lucy det med fyrverkerier? Är hon återställd från sin operation nu?
    Ha en skön vecka, vi får hoppas på antingen tö så isen försvinner eller lite mer snö som täcker:-)
    Kram, Cathy

    • Anita skriver:

      Hej Cathy!
      Roligt att du är hemma igen, även om vädret kanske inte är det bästa med stormar och ishalka. Icebug skulle jag inte klara mig utan. I år är första året jag halkar, trots att jag har dom. Jag har faktiskt aldrig varit med om en sådan halka.
      Stackarna som har strömavbrott fortfarande Jag lider verkligen med dom. En del ska vara utan ström till 25 januari hörde jag.
      Skönt att höra att Crispie trivdes på hotellet. Förstår att du längtade efter henne. Det är ett elände med smällandet. Lucy är jätterädd. Vi har ju ingen skjutbana men det smäller här varje dag. Men inte alls så ofta som förr om åren då det kan ha smällt i ett kör hela eftermiddagarna och kvällarna. Nu kommer det kanske max 10 smällar per dag/kväll och har vi tur så kommer ingen av dom när vi är ute och går och inne har vi radion på för att dölja dom. Men jag förstår att du vill flytta, en skjutbana hörs ju året om.
      Lucy är i princip helt återställd nu från sin operation. Men vi är försiktiga med henne och låter henne inte gå i trappen och inte heller hoppa ner från möbler. Däremot låter vi henne hoppa upp då det inte är lika påfrestande för ryggen.

      Ha en skön vecka du också! Tö verkar det inte bli och inte snö heller direkt. Vi får fortsätta att halka fram i våra Icebugs ett tag till.

      Kram Anita

  15. Rosor och ruiner skriver:

    Men åh vilka fantastiska bilder! Ja, naturen är sannerligen föränderlig, och så även vädret! Helt otroligt!
    Tack även för en fin årskrönika, du visar så många fina bilder!!
    Kram och hoppas du får en skön söndag, och ett fint 2019 förstås!
    Gunilla

    • Anita skriver:

      Tack Gunilla 🙂
      Ja naturen är föränderlig och vädrets olika faser hjälper till att skapa olika naturmotiv att fånga med kameran. Det är jag tacksam för.
      Roligt att du tycker om årskrönikan. Skriver dom ju mest för min egen skull (det är väldigt roligt att gå tillbaka och läsa gamla krönikor). Men visst är det roligt om andra också gillar att läsa dom … och jag gillar att läsa andras krönikor 🙂

      En skön vecka och ett fint 2019 till dig också!

      Kram Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s