Någon tände en lampa … plus lite ilska …

Efter att i ett par veckor varit insvept i ett grått töcken så hände det … någon tände en lampa, det var solen 🙂

Så annorlunda naturen såg ut. Jag fick en enorm längtan att montera på macrot på kameran så det gjorde jag. Sedan gick jag runt och bara ”knäppte” bild efter bild. Inga kompositioner, bara lät färgen och motiven flöda fritt i abstrakta kompositioner.

Letade blommor … ”where have all the flowers gone” nynnade jag på då jag plötsligt, långt in bland taggiga grenar fick se en blyg rosa ros … ‘Stanwell Perpetual’. Denna väldoftande, tacksamma ros som gett blomma efter blomma från försommar till sen höst. Är detta den sista för säsongen?

Himlen speglade sig i dammen där några av sommarens blad, likt avlägsna minnen, stilla flöt omkring …

Bladen på rosen ‘Aïcha’ hade många olika nyanser och sträckte en gren upp mot den rostiga rosenbågen för att se om någon av nyanserna kanske matchade rosten …

En del av bladen var fräscht gröna, ja nästan sommargröna …

Jag bestämde mig för närkontakt med ‘Aïcha’, för att via abstrakt lek fånga hennes färgrikedom i det flödande solljuset …

Jag kunde konstatera att prydnadsapeln i år har tusentals små äpplen. Dom brukar bli vintermat åt fåglarna, ett välfyllt skafferi detta äppelår …

En klase i närbild …

Dom kan också agera rödprickig bakgrund …

Eller användas som flödig röd färg i en abstrakt komposition …

Att fånga en spindeltråd på bild är inte lätt …

… inte heller flygfän som vägrar vara stilla …

Då är det lättare med löv …

… och nypon …

Efter min abstrakta lek utomhus förflyttade jag mig till uterummet där jag kunde konstatera att kameliorna i år har mängder med knoppar. Tänk när dom slår ut i mars/april …

Solen fortsatte att skina hela lördagen. På natten mot söndag vaknade jag av att vinden rasslade i köksfläkten och när jag tittade ut såg jag en himmel med vandrande moln. Men inte samma låga gråa moln som tidigare. Vi går mot kyligare väder.

För övrigt är jag arg och irriterad. Vi är i mitten av november men det börjar låta som nyårsafton. Smällare och fyrverkerier varje kväll. De första smällarna börjar ljuda vid 15-tiden. Igår kväll sköt dom i ett kör hela kvällen. Det är inte lätt för en skotträdd liten hund att vara ute på promenad då och det är inte lätt för våra vilda djur i dom få skogsområden som finns kvar. Jag tidigarelägger eftermiddagspromenaderna så att jag är inne i god tid innan skjutandet börjar vid 15-tiden. På kvällarna får vi bära henne en bra bit, annars vill hon bara gå in igen. På morgnarna går det bra, då ligger väl skjutmarodörerna och sover, samlar kraft inför eftermiddagen och kvällens avfyrningar. Och det här är bara början. Det kommer att trappas upp mer och mer och brukar inte avta förrän i slutet av februari. Likadant varje år. Det är inte i vårt område dom skjuter utan i angränsande områden. Men det hörs väldigt högt även hos oss. Jag är evigt tacksam att jag inte bor i avfyrningsområdena. Då skulle vi bli tvungna att flytta.

Efter denna avfyrning av arga repliker gäller det att samla ihop sig, släppa irritationen och önska er som tittar in här en fortsatt skön helg. Hoppas ni har det lugnt och skönt där ni befinner er 🙂

Annonser
Det här inlägget postades i Höst, November. Bokmärk permalänken.

41 kommentarer till Någon tände en lampa … plus lite ilska …

  1. Tack Anita för att du ständigt producerar och publicerar dessa häftiga bilder. När jag ser att det är möjligt sporrar det mig att fortsätta mitt kämpiga liv med nya kameran.
    Det är ju förfärligt att smällandet redan börjat, jag förstår din ilska. Har själv haft en skotträdd hund så jag vet vad det innebär och vi bor ändå långt ute på landsbygden. Rätta mig om jag har fel men jag trodde inte det var tillåtet längre utan endast inom en reglerad tid när huliganerna får härja fritt en stund.
    Kram!

    • Anita skriver:

      Tack Gunilla för dina otroligt fina ord, du gör mig verkligen glad. Tänk på att jag slänger många bilder, jag kan ta 10 på samma motiv med olika inställningar … eller ibland samma inställning men endast en blir skarp. Så det är inte lätt inte, inte ens om man har hållit på i många år.

      Ja det där med smällarna är ett rent elände. Precis nu small det igen, klockan var 17:40 och det var väl den 5 smällaren jag hörde idag, men då har vi haft dammsugaren igång en bra stund så vi har säkert missat några. Det här är inga ynkliga smällare heller utan s.k. bangers. Dom smäller enormt högt. Olagliga naturligtvis liksom alla andra smällare. Och även om det säljs färre illegalt i Sverige så finns fortfarande att köpa via handel på internet från övriga EU. Enda sättet att få stopp på smällandet är att få möjlighet att stoppa internetförsäljningen. Jag ryser när jag tänker på försändelser som ligger hos postombuden och innehåller sprängmedel. Tänk om det skulle uppkomma en brand bland paketen. Däremot har nog rena fyrverkerier blivit mer sällan förekommande, även om det var en hel del sånt igår kväll också. Igår var det som att befinna sig i en krigszon.

      Kram Anita

  2. Märtha skriver:

    Otroliga bilder! Jag äger inget makro (ännu), och tar mest ”journalistiska” bilder, inte konst som du. Är också förtjust i ‘Stanwell Perpetual’ och dess ”envisa” blomning. En prisvärd ros! – – Men smällarna? I Finland är det förbjudet att sälja nyårsraketer och dylikt under största delen av året, tror att försäljningen släpps 27 december. Kan inga detaljer, firar aldrig med raketer själv, har haft en häst som var hyperhysterisk i två tre dygn kring nyår. Lev väl!

    • Anita skriver:

      Hej Märtha!
      Jag gillar dina journalistiska bilder. Och kul att också du gillar ‘Stanwell Perpetual’. Men nu är det nog årets sista blomma hos mig tror jag. Fast man ska aldrig säga aldrig.

      När det gäller smällare är det förbjudet här också. Tyvärr finns det dock massor av människor som inte bryr sig om det. De värsta smällarna är s.k. bangers som smäller jättehögt. Jag antar att dom köps via internet. Dom kanske är köpta lagligt men det är ändå förbjudet att använda dom. Här smäller det som sagt varje dag nu (har redan hör 5 kraftiga smällar) och det kommer att hålla på till i februari. Så är det alltid. Det kulminerar naturligtvis runt jul och nyår, då är det outhärdligt. Och vi är som sagt extra känsliga mot dessa smällare som har en skotträdd hund. Men visst kan det förekomma en och annan dag då det är tyst. Då har det förmodligen blivit problem med leveransen av de förbjudna smällarna. Men det går ju alltid att ta igen genom att smälla några extra.

      Kram och lev väl du också!
      /Anita

  3. Linda skriver:

    Ja, visst var det härligt med de där soltimmarna! Jag gillar grådimman och njuter verkligen av novemberväder. Men när solen tittade fram fick jag nästan vårkänslor.

    Superfina bilder. Jag gillar i synnerhet det mörka vattnet med löven. Får en känsla av att någon väldigt läskigt skulle kunna hända där 😀 😀 😀

    Så trist med smällare – i synnerhet för lilla vovven. Vet du vad de beror på? Här har vi ju Karlsborg som skjuter ut över Vättern och Kvarn som smattrar med automatgevär samt stridsskolan som övningskör sina helikoptrar … fast man vänjer sig. Eftersom jag har levt med alla kaboom som kommer från Karlsborg hela livet så tror jag nästan att jag skulle sakna de dova smällarna som kan få väggar hos folk inne i stan att skallra om de upphörde 😉

    Kram
    Linda

    • Anita skriver:

      Hej Linda!
      Härligt att höra ifrån dig. Jag vet att du gillar gråväder då du kan mysa i ert härliga uterum. Men visst blev man helt salig när solen tittade fram. Ler lite glatt när jag läser din kommentar om vattnet med löven, att något läskigt skulle kunna hända där. Kanske en idé till en ny bok för dig?

      Jodå, nog vet jag vad smällarna beror på. Det beror på oansvariga människor som inte bryr sig om varken lagar, människor eller djur utan smäller för sitt eget höga nöjes skull, trots att det är förbjudet. Vi har skjutbanor här också men det lilla smattret är bara en liten fjärt (ursäkta liknelsen) jämfört med de olaglliga smällare som smälls av. Dom kallas bangers och smäller enormt högt.

      Kram Anita

  4. Vilket underbart färgspel du bjuder på i dina vackra bilder. Att se rosens blad, de andra löven, de små äpplena och nyponen känns som en vitamininjektion. Tänk att det ändå är så vackert i november, denna mörkaste och egentligen färglösaste av våra månader.

    Jag förstår om du är arg och jag inser hur lyckligt lottad jag är. Här är det i princip inga smällare förrän på nyårsafton. En och annan kanske tjuvstartar något men det brukar vara ytterst få. Inser att jag bor i ett ”omtänksamt” område, för nog måste det väl vara så att informationen om att både hundar, katter och andra husdjur, samt att de vilda djuren far illa av smällarna har nått fram till de flesta. Jag blir också arg, och besviken över hur nån kan finna nöje i sådant som skadar andra. Stackars, stackars Lucy! Tur hon har er.

    Kram Anna-Karin

    • Anita skriver:

      Tack Anna-Karin! Det var verkligen en vitamininjektion när solen kom fram och färgerna fick briljera och övertrumfa det grå som legat över oss i flera veckor. Det finns mycket som är vackert i november men oftast behövs nog lite sol för att se det.

      Så bra att du har tur och bor i ett omtänksamt område när det gäller smällandet. Just nu sitter Lucy i husses knä och darrar. Dom har smällt enormt mycket och högt den senaste halvtimmen. Och vi som snart måste gå ut. Vi får hoppas vi prickar in ”ett litet uppehåll”. De olagliga smällarna kan väl inte räcka hur länge som helst. Och nog har informationen gått fram. Det har pratats och skrivits enormt mycket om det de senaste åren och kommunen försöker verkligen få bukt med eländet. Förra året så intervjuade dom folk i lokaltidningen och frågade vad dom tyckte om smällarna. Alla utom en svarade att det var hemskt. Men en man sa ”låt barnen smälla, dom tycker ju det är roligt när det smäller högt”. Har föräldrarna den inställningen kan det ju aldrig bli någon bättring. Nu ska jag krama Lucy.

      Kram Anita

      • Nej, om föräldrarna tycker det är okej att barnen smäller olagliga smällare så är det nog näst intill omöjligt att få något gehör hos barnen själva. Väldigt sorgligt!
        En kram till Lucy från mig också!

  5. Marit skriver:

    Hej Anita!

    Så vakre bilder du viser, og solen blir en alltid glad for å se! Det blir virkelig mange knopper på din camellia. Gleder meg allerede til å se de.
    Ønsker deg en fin kveld, og ny fin uke!

    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Hej Marit och tack 🙂

      Ja i år är det enormt mycket knopp i alla kamelior. Den jag tog bild på har hela klasar med knoppar. Det ska bli enormt spännande att se hur den blir när alla dom blommorna slår ut. Det kommer bilder i vår hoppas jag 🙂

      Önskar dig också en fin kväll och kommande vecka!

      Kram Anita

  6. Eva, storasyster skriver:

    Käraste chillasyster! Vilka vackra bilder! Jag har tänkt extra mycket på er när nu detta evinnerliga skällande har påbörjats! Man blir så arg! 👹👹 Även Nessie reagerar ju på smällandet. Just nu sitter jag i en hytt på Cinderella. Har ätit frukost och kopplar av en stund. Ska gå till taxfree och handla litet grand framöver. Vi ses i morgon.
    Krama Lucy och hälsa så gott ❤❤🤗🤗

    • Anita skriver:

      Kära storasyster ❤
      Hoppas du haft det bra på din kryssning 🙂 Du får berätta mer imorgon då jag hoppas vi ses på körövningen.
      Så dom har börjat smälla hos er också redan. Här är det värre än vanligt.I lördags kväll var det i princip utan uppehåll. Fyrverkerier, bangers och vanliga smällare. Vi får ha både radio och tv på hög volym för att försöka "maskera" ljudet. Igår höll dom på hela eftermiddagen. Sedan var det lugnt. Tills folk gått och lagt sig strax efter 23-tiden. Då satte dom igång igen med enorma detonationer. Husse fick sitta hos Lucy en lång stund efter. Det vi hoppas på är att dom "gör slut på allt krut nu" och att det tar tid att fylla på lagren igen. Men … dom sköt i eftermiddag vid 15 igen. Det går att ställa klockan efter när dom börjar. Men då var det "bara" två smällar. Får se hur det går ikväll, då ska jag gå ut själv med Lucy då husse kommer hem senare.

      Kram från Chillasyster och Lucy (som fått en kram från moster) 🙂

  7. Eva, storasyster skriver:

    Stavningskontrollen tog över ”smällande”

  8. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Så fina bilder, och visst har solen visat sig hos oss också. Tog en härlig promenad och fick syn på grannens vackra paradisäppelträd, det var både gult, rött och orange. Tråkigt med smällandet, vi är förskonade från det, synd om alla djur som blir rädda.
    Ha det gott /Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika!
      Visst är det härligt att solen visat sig igen. Här har den skinit idag också. Det har visserligen varit kyligare men ändå skön luft. Hög och klar så där som man alltid tänker på höstluften. Grannens paradisäppelträd låter väldigt vackert. Vårt har bara röda äpplen.
      Ja det är väldigt tråkigt med smällandet. I år är det värre än vanligt. Det enda vi nu kan hoppas på att dom skjuter slut på det mesta nu och att det blir några veckors uppehåll innan det sätter far igen.

      Ha det gott du också!
      /Anita

  9. Hej igen Anita!
    Jag har tänkt massor på er och på stackars Lucy som tvingas uthärda detta olagliga smällande. Jag vet hur plågsamt det är för en skotträdd hund. Ni tvingas planera in era promenader och anpassa ert liv till busarna och så skall det inte vara. Har ni övervägt en polisanmälan? Jag tänkte först på att kontakta kommunen men de har inga mandat göra något. Ibland måste man sätta ner foten och säga; nu räcker det!
    Kram!

    • Anita skriver:

      Hej Gunilla och tack snälla du för din omtänksamhet!

      Det här är ett stort problem här och har så varit i flera år. Det är många som ringt polisen men problemet är att det går inte att få tag i dom som smäller, dessutom har inte polisen resurser till sånt. Och tyvärr går det att köpa via nätet så om det inte blir förbjudet så är det svårt. Dessutom misstänker jag att det tillverkas, recept finns säkert också via internet. Och så länge inte föräldrarna bryr sig är det inte lätt heller. Det vi hoppas på nu är att dom ska ”tömma förråden” snart och att det blir ett uppehåll på några veckor. Men vi kan konstatera att det varit värre än någonsin i år. Det verkar vara så att ju mer dom skriver om det, ju värre blir det. Allt som är förbjudet är ju väldigt roligt att hålla på med.
      Just nu pratade jag med en granne en bit bort och plötsligt sa han att ”nu ser jag fyrverkerier igen”. Jag har radion på hög volym för att dränka ljudet för att inte Lucy ska höra smällandet. Där är det både musik och folk som pratar och det verkar lugna henne.

      Kram
      Anita

  10. Anja C. Hill skriver:

    Anita!
    Vilken fin kavalkad av poetisk vandring i din trädgård. Undra hur mycket kameran har påverkat vårt sätt att SE?! Inte tyckte åtminstone jag för 30 år sedan att visset var vackert. Nu lär man att se med nya ögon. Upptäcka färger, mönster och ett förfall som är ibland, åtminstone, är nästan vackrare eller mer intressant än själva sommarvegetationen.
    Ang.smällare: Jag trodde att de var förbjudna i hela landet?! Jag förstår din frustration och ilska.
    Ha det så jättegott!
    /Anja

    • Anita skriver:

      Hej Anja!
      Vilken härlig reflektion och jag tror att du har helt rätt. Inte tyckte jag att det var vackert att titta på sånt som var visset inte. Men visst är det härligt att kunna upptäcka skönheten i det förgängliga.
      Och smällare, jovisst är det förbjudet. Men som så mycket annat som är förbjudet så bryr man sig inte om det. Dom kan ju smälla utan att åka fast och skulle dom åka fast så blir det nog mest en tillsägelse och skjuts hem till föräldrarna … som inte heller verkar bry sig.

      Ha det jättegott du också!
      /Anita

      • Anja C. Hill skriver:

        Du har så rätt Anita ;-)! Glömde alldeles att det är förbjudet att köra rattfull också eller skjuta ihjäl folk…;-(….

  11. Inger skriver:

    Vilken tur att du gick ut med kameran, bilderna är som konstverk.
    ‘Stanwell Perpetual’ är verkligen en tacksam ros.
    Så fruktansvärt hänsynslöst och omedvetet att hålla på med smällare, illa nog att det sker på nyårsafton och sista april.
    Kram

    • Anita skriver:

      Hej Inger!
      Ja ‘Stanwll Perpetual’ är verkligen tacksam. Den verkar dessutom tåla det mesta. Har fått klippa den ganska, som jag känt, hänsynslöst ibland men den svarar bara med att bli ännu finare.
      Ja det är hänsynslöst med detta smällande. Men igår så smällde det i varje fall ”bara” ca 6-7 gånger 😦

      Kram Anita

  12. Lena Skog skriver:

    Hej Anita!
    Jag blir riktigt arg å era vägnar när jag läser om busarna som förpestar er tillvaro, det måste ju till en ändring på eländet! Hoppas att det ordnar sig på något sätt.
    Som vanligt njöt jag av dina vackra bilder, att fånga något så subtilt som en spindeltråd är tjusigt.
    Ha det så bra! Varm hälsning från Lena

    • Anita skriver:

      Hej Lena och tack för din omtanke.
      Att det skulle ordna sig tror jag dessvärre inte, det verkar finnas hur mycket resurser som helst att lägga på dessa olagliga smällare. Men det kanske är så att dom smällt slut för tillfället och det blir lite uppehåll. Det som är jobbigt är att man inte vet när det ska komma en smällare. Har jag otur så kommer det när jag är ute med Lucy och då blir hon jätterädd och vill gå hem direkt.
      Då är det roligare att få gå ut och ta bilder med macrot. Jag var glad att kunna fånga spindeltråden även om den inte blev superskarp. Tack för dina fina ord 🙂

      Varma hälsningar till dig också!
      Anita

  13. Otroligt vackra bilder! Tack!!
    Först måste jag berätta att jag kan inte komma in på din blogg genom att klicka på din adress på ditt inlägg hos mig. Man får leta på nätet…..lite irriterande!
    Dessutom så har jag nu beställt 3 st amaryllis från bulbs och dom är på gång faktiskt; 2 st rosaspräckliga och en röd spindel.
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Hej Susie och tack 🙂

      Det är när jag använder min bloggerprofil (som jag måste göra på min gamla dator, där jag inte längre kan kommentera via namn och min bloggadress). Det ska tydligen gå att lägga in sin hemsida eller bloggadress i profilen (för oss som inte har blogspot) men jag vet inte hur man gör. Kanske du eller någon annan vet.
      Roligt med amaryllisarna, framför allt spännande med den röda spindeln.

      Kram Anita

  14. Anni skriver:

    Jag tänkte skriva några rader om hur fridfullt och harmoniskt det är att komma in till dig och dina vackra stillsamma foton som sprider sådan ro, men se sedan kastades jag direkt ut i oväsendet och smällarna! Alla dessa idioter som inte bryr sig om annat än dem själva och sitt eget nöje? Inte kan jag förstå vad som är roligt med smällar heller? Stackars er och lilla Lucy ❤

    • Anita skriver:

      Hej Anni!
      Ja min blogg må se fridfull och harmonisk ut men utanför är det inte så harmoniskt. Men igår kom det ”bara” 6-7 smällare och ett par fyrverkerier. Jag hoppas på att dom skjutit slut på det mesta nu så vi får en välbehövlig paus på några dagar. Det värsta är att när man invaggats i ett lugn så är det dags igen. Vi klarar oss väl även om det är irriterande men det är otroligt jobbigt för stackars Lucy som är så skotträdd. Det är därför vi åker så ofta till slottsparkerna, där är det i varje fall tyst och lugnt.

      Kram Anita

  15. Kristinas oas skriver:

    Så otroligt trist med alla smällare från folk som tycker att de kan göra som de vill. Vi har några grannar vars barn brukar smälla smällare, men det är ”bara” vid nyårsafton så det går väl an (även om jag inte gillar det alls).
    Njuter som vanligt av dina många bilder och hur förskjutningen av fokus kan ändra hela upplevelsen. Så vackert!
    Kram till dig och stackars Lucy

    • Anita skriver:

      Ja det är otroligt trist med alla som bara tänker på sig själva. Om det bara vore runt nyårsafton så skulle vi kanske kunna planera våra utgångar, åka iväg till lugna ställen (vilket vi ändå gör så ofta vi kan) men när det pågår i tre månader så är det inte lätt. Igår kom det ”bara” 6-7 smällare och ett par fyrverkerier. Men en sak är klar, jag njuter i varje fall när jag får gå ut med kameran och låta de sista av höstens färger flöda 🙂

      Kram Anita

  16. Cathy skriver:

    Man blir ju rent ut sagt förbannad på alla idioter som håller på och skjuter av smällare redan. Även på de som gör det på nyår faktiskt! Crispie är ju också väldigt ljudkänslig och skotträdd. Hur hon är med smällare vet jag egentligen inte för hon har aldrig varit hemma här på nyår utan ute på landet. Det närmaste var nog när hon var på pensionat första två åren, där hade det smällt lite men hon hade inte brytt sig så mycket. De hade andra hundar som var skotträdda så lite hade det nog smällt annars hade de väl inte reagerat. Här är det jobbigt nog med skjutbanan som jag i alla fall har god koll på när de skjuter som mest, då kan vi åka iväg och gå promenader.
    Hoppas det lugnar sig hos er. Crispie skickar en nospuss till Lucy.
    Kram, Cathy

    • Anita skriver:

      Ja det är ju många hundar som är skotträdda. Och alla vilda djur blir enormt stressade av smällandet. Det är skönt att Crispie kan vara ute på landet över nyår.
      Vi har skjutbanor i närheten men det är mer ett smatter och det är inte så farligt. Det är värre med det höga smällarna av s.k. bangers. Dom är som explosioner.
      Vi har fått lite snö här hos oss. Det är verkligen grått och trist och snön lägger sig bara i rabatter och pallkragar. Hoppas på lite mer sol, då blir det lättare. Har börjat höststäda (eller kanske jag ska säga julstäda, det är ju snart advent) så smått inomhus. Allt blev ju eftersatt efter den jobbiga sommaren och hösten. Igår diskade jag glasen i ett av vitrinskåpen. Det tog ett par timmar innan jag var klar men resultatet blev skinande rent. Kändes härligt.

      Ha det så bra! Lucy skickar tillbaks en nospuss till Crispie ❤
      Kram Anita

  17. Carina skriver:

    Tur för oss att du plockade fram macrot och gav dig ut 🙂 Idag gick jag en lång sväng inne på skogen – det snöade och blev sådär alldeles extra ljudlöst. Och lite adventsstämning börjar infinna sig. Men på söndag hoppas jag på lite solsken för skogsturen.

    Tänker att det kanske är tur vi bor en bit från Göteborg för problemet med smällare upplever jag inte här. Tänkte också lite naivt – det är väl inte tillåtet…. Sen tänker jag – men herregud hinner man inte tröttna?? Det var kul att springa runt och smälla smällare nån dag eller 3 runt tex påsk men 2 månader?? Tänk vad många härliga växter man kunde fått för de pengarna… Oavsett väldigt tråkigt!!

    Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Tack Carina 🙂
      Just det, det blir ljudlöst när det snöar. Magiskt. Adventstämning ja, jag har aldrig sett så många adventstakar i fönstren redan söndagen innan första advent. Och jag har läst att en del tagit fel på söndag så nog är det adventstämning alltid.

      Visst minns jag smällandet vid jul och påsk när jag var barn. Men det var rena småpuffar mot dagens smällare som är mer som rena explosioner. Plus alla fyrverkerier! Jag är omringad av bostadsområden där det är enormt mycket smällare och fyrverkerier. Och om några tröttnar … ja då finns det alltid andra som tar vid. Och inte går det att få tag i dom som smäller heller. Bara att gilla läget verkar det som 😦

      Kram Anita

  18. Isas Trädgård skriver:

    Tack för fantastiskt vackra bilder – sitter här och bara njuter !
    Fruktansvärt att smällandet får fortgå när det är förbjudet och stör alla er boende och lilla vovven. Har människor inget vett längre ? Blir så arg när jag läser om hur länge och i vilken omfattning det pågått !! Jag är själv väldigt känslig för ljud och förstår att det måste var plågsamt att höra detta dag efter dag och inget händer.

    Ha det så gott !
    Kram/Isa

    • Anita skriver:

      Tack Isa 🙂
      Nej, tyvärr finns det alltför många som inte har något vett längre. Det är hög volym på radio och tv som gäller för att dölja smällandet när man är inomhus. Och så försöka hitta ”luckor” i smällandet då det går att gå ut med hunden. Det är ett pyssel och planerande varje dag.

      Ha det så gott du också!
      Kram Anita

  19. Lena i Wales skriver:

    Fantastiska bilder!
    Varför så många smällare? Trodde knappt de existerade i Sverige, med tanke på alla djuren.
    Hoppas det blir fint väder, gärna snö och lite kyla, jag är på gång!!!
    Ha en fin söndag!

    • Anita skriver:

      Tack Lena 🙂
      Här existerar det mer smällare än någonsin, förbud är tydligen till för att brytas mot. Och hänsyn till andra är inte att tänka på, tyvärr. Men, men … så är det och jag kan inte göra något åt det. Får bara försöka göra det bästa av situationen.

      Så du är på gång till Sverige. Kyla har vi och lite snö också, fast mest som puder på marken. Men vackert. Och kylan ska hålla i sig så du kan nog få uppleva lite julstämning.

      Ha en fin vecka!
      Kram Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s