Första oktoberveckan är avklarad och nästa inledd …

Så var vi inne i den andra oktoberveckan. Tiden flyger iväg. Innan den flugit för långt ska jag skriva om förra veckan som bjöd på en del positivt. Inte så mycket trädgård kanske men lite naturbilder och ett recept på pizzasås av den egna skörden finns i varje fall med. Och jag börjar med ett par riktigt bra saker …

Det första, för mig mycket positiva, är att min syn har stabiliserat sig efter Borrelian. Den gjorde nämligen att jag tappade långseendet och såg dubbelt från och till, mest till. Men i måndags (den 1 oktober) började jag märka en förbättring och den har fortsatt dag för dag och nu är synen i princip helt tillbaka igen. De tillfälliga glasögonen jag använt de senaste 5 veckorna är nu undanlagda! Nästa steg är att få tillbaka kraften i musklerna så jag kan börja använda armarna till lite tyngre saker igen. Försökte lyfta en av kameliorna här om dagen men det slutade med skakande, kraftlösa armar. Det som är irriterande är att det här inte är något som går att träna bort utan mer vila bort. Och vila har aldrig legat för mig 🙂

Det andra positiva var när vi i måndags, den 1 oktober, gjorde återbesök med vår hund Lucy på Strömsholm efter hennes diskbråcksoperation den 17 augusti. Här har jag valt att göra en liten tillbakablick. Den är menad som en dagbok för oss själva så det blir en del text, men den går ju att hoppa förbi om man inte orkar läsa.

Lucy har alltid varit en pigg och glad hund som älskar att jaga sin boll. Och då springer hon inte sakta utan hon flyger fram. Och som syns på bildserien nedan så njuter hon, det ser nästan ut som om hon skrattar …

Bilderna ovan är tagna den 23 juli i år. Vi var ofta ute tidigt på morgnarna innan det blivit för varmt så hon fick leka av sig. Lördagen den 11 augusti var vi också ute och hon sprang lika glatt som alltid. Efter leken gick vi en liten promenad innan vi åkte hem och hon fick vara själv ett par timmar medan vi uträttade lite ärenden.

När vi kom hem mötte hon oss lika glatt som vanligt. Vi frågade om hon ville gå ut och då blev hon jätteglad och sprang emot oss så vi skulle kunna sätta på henne kopplet. Och det var då det hände. Hon bara skrek rätt ut och satte sig ner. Nu märkte vi att hon inte kunde resa på sig. Bakdelen fungerade inte. Och hon tittade på oss med en blick som var så bedjande att jag aldrig kommer att glömma den. Vi ringde direkt till södra djursjukhuset i Stockholm som hade jour och dom sa att vi skulle komma dit. När hon kom dit var hon lite bättre (hundar är ju duktiga på att dölja om dom har ont). Veterinären skrev därför bara ut smärtstillande som vi skulle ta och sedan avvakta helgen. Natten till söndagen sov jag nästan inte alls. Vet inte hur många gånger jag var uppe och kollade henne.

Hon blev inte bättre över helgen utan sämre. Vi ringde igen på söndagen men då var det så lång väntetid att dom rådde oss att vänta till måndag morgon. En ny natt med knappast någon sömn för mig. När vi försökte rasta henne på måndag morgon släpade hon sig fram några steg och vi såg hur ont hon hade. Hon lyckades i varje fall kissa innan vi återigen åkte till djursjukhuset. Där konstaterade dom att hon hade så ont att hon måste stanna där och få smärtstillande för att dom sedan skulle kunna undersöka henne vidare.

Tisdag morgon, den 14 augusti, ringde dom och ville göra en datortomografi då dom misstänkte diskbråck. Dom frågade också om dom fick operera henne medan hon ändå var sövd om dom hittade ett akut diskbråck. Vi gav vårt tillstånd och väntade på besked. Då ringde dom och sa att någonting var trasigt med utrustningen men sa att dom kunde skriva en remiss till Strömsholm om vi kunde hämta henne och skjutsa henne dit. Det gjorde vi och kom till Strömsholm sent tisdag kväll där hon blev inskriven.

Nu började en nervös väntan …

På onsdagen ringde dom och sa att hon var bättre igen och ville avvakta. Men på torsdagen var hon återigen sämre så då gjorde dom datortomografin och upptäckte en förändring på vänster sida på bäckenbenet. Det kunde vara en tumör sa dom men behövde inte alls vara det. Vi blev naturligtvis jätteoroliga. Dom frågade om dom (medan hon fortfarande var sövd) fick ta en biopsi på förändringen och det fick dom naturligtvis. Den skickades till Ultuna och svar skulle inte komma förrän efter tidigast en vecka. Datortomografin hade också visat ett litet diskbråck men det såg inte så stort ut.

På fredagen, den 17 augusti, ringde dom igen och frågade om dom fick göra en MR-undersökning för att kolla om det ändå inte var diskbråcket som var problemet. Det gick vi naturligtvis med på och efter någon timme ringde dom tillbaka och sa att dom bedömde att det vore bra att operera diskbråcket men det var vi som fick ta beslutet. För oss var det inget svårt beslut, vi sa ja till operation. Vid 18-tiden på fredagkvällen ringde kirurgen och berättade att operationen hade gått riktigt, riktigt bra och han var mycket nöjd. Vi hörde i hans röst att han lät väldigt positiv och det gjorde att vi fick tillbaka hoppet igen, trots oron om förändringen i bäckenet.

På lördagen ringde dom och rapporterade att Lucy hämtat sig bra efter de två operationerna. Hon var glad och ville kela med alla. På söndagen ringde dom och föreslog att vi skulle hämta hem henne så det gjorde vi. Dom poängterade att det var väldigt viktigt att vi fick henne att kissa. Vår stackars lilla hundtjej såg alldeles mörbultad ut efter operationerna. Vilken skillnad mot den glada hunden som jagade sin boll …

Vi kämpade för att få henne att kissa men lyckades inte. Vi fick därför åka tillbaka med henne på natten för det är otroligt viktigt att dom kissar. Hur gärna vi än ville ha henne hemma så kändes det skönt och tryggt att få henne inlagd igen.

Vi fick positiva rapporter varje dag och på onsdagen, den 23 augusti, så hämtade vi hem henne och nu gick det mycket bättre. Till att börja med fick hon kissa på tomten (vilket hon normalt aldrig gör då hon anser att det hör till hemmet och där kissar hon inte). Hon kunde fortfarande knappt använda bakbenen så vi fick stötta upp henne med hjälp av en halsduk. Hon skulle vila mycket och det gjorde hon i sin älskade korg. På nätterna när vi inte kunde bevaka henne hade hon tratt på huvudet. Här syns de båda operationssåren med stygnen …

Det rakade stället på hennes högra sida var där plåstret med smärtlindring suttit, det gav henne lite eksem som satt kvar ett par veckor …

Lucy hämtade sig förvånansvärt snabbt. Efter någon vecka kunde hon gå korta sträckor själv. Vi hade för säkerhets skull halsduken för att hjälpa henne hålla balansen om det skulle behövas. Den 29 augusti togs stygnen bort och hon fick sin första försiktiga rehab i form av s.k. vattentrask och efter det massage. Vi har köpt ett klippkort för rehab i 10 veckor, efter det får vi ta beslut om hon behöver fortsätta. Vi märker hur bra det är för henne.

I början av september fick hon till sin stora glädje börja sova utan tratt på huvudet.

Till att börja med hängde svansen nedåt, den hade hon ingen styrsel på. Men så småningom letade den sig uppåt och den här bilden är från den 22 september. Här syns också att pälsen nu börjat växa ut igen. Av operationsärren syns inte längre någonting.

Och den 1 oktober var det dags för det inplanerade återbesöket på Strömsholm. Det var härligt att komma dit för Lucy rusade in och viftade på svansen. Det märktes att här trivdes hon, här hade hon haft det bra. Hon hälsade på alla hon såg som naturligtvis kände igen henne och till och med kom ihåg vad hon hette.

Ortopeden som skulle undersöka henne visade sig vara samma som opererat henne. Honom fick vi ju så stort förtroende för när vi pratade med honom i telefonen efter operationen så det kändes både tryggt och roligt att få träffa honom. Han visade röntgenbilder på diskbråcket och förklarade varför hon hade haft så ont och inte kunnat gå. Sedan undersökte han henne noggrant och sa till slut att det var så roligt för hon hade gjort jättefina framsteg och han bedömde henne som neurologiskt helt återställd. Och biopsin på förändringen i bäckenet var inget farligt heller. Vad det var gick inte att säga. Det kan vara från någon gammal inflammation eller någon liten skada hon haft från födseln och aldrig känt av och troligen inte kommer att känna av.

Det som återstår nu är att träna henne ytterligare så hon får tillbaka styrka och balans i bakdelen. Hon är fortfarande lite vinglig och svag i bakbenen. Det kommer att ta tid men det får det göra. Hon har varit till så stor glädje för oss så nu är det vi som ställer upp för henne i alla lägen. Hon ska bäras i trappan och lyftas upp i soffan när vi ska mysa framför TV:n tillsammans ett bra tag till. Och så ska hon ha massage varje dag. Det roliga är att hon älskar massagen. Hon kommer och vänder ryggen mot mig så jag ska kunna massera henne. På kvällspromenaden får hon tyngder på bakbenen för att bygga upp musklerna ytterligare. En 10-krona på varje ben. Husse skojade och sa att när hon blir starkare får vi lägga i mer pengar, en ”tjuga” kanske 🙂 Snart ska vi börja gå i skogen för att hon ska få träna balansen genom att gå i lite mer krävande terräng. Och nästa sommar kommer hon förhoppningsvis att jaga sin boll igen, om än lite mer försiktigt.

Tillbaka till den 1 oktober. Efter det positiva besöket på Strömsholm belönade vi oss alla med lite promenader i omgivningarna. För ovanlighetens skull ställde Lucy upp på en bild …

Strömsholm slott hade vi aldrig besökt så det gjorde vi nu …

Vattnet som rinner vid slottet är Kolbäcksån …

Vid Strömsholms slott hade ett mörkt moln lagt sig över solen. Men vi såg att solen lyste längre bort så vi åkte vidare mot solen och hamnade i Kvicksund. Där tog vi en promenad vid vattnet där samtliga följande bilder är tagna …

Den 2 oktober var jag tvungen att ta hand om en del av skörden i form av tomater, paprika, chili och lök. Jag bestämde mig för att göra en mustig pizzasås. Det började jag med förra året och det blev jättebra. Som grund har jag ett recept på tomat och paprikasoppa. Så här gör jag pizzasåsen:

Jag skär tomater, paprika, lök och en medelhet chilifrukt i bitar och lägger i vitlök med skalet kvar (skär bort änden så det är bara att pluppa ut vitlöken när den är klar). Allt lägger jag i en ugnsform, kryddar med grovmalen svartpeppar och pizzakrydda och ringlar över olivolja. OBS! Det ska vara minst dubbelt så mycket tomat som paprika viktmässigt. Sätter in det i ugnen på 200 grader …

Låter det stå i ca 30 minuter. Det ska dofta riktigt gott men får inte bli för mörkt då det kan ge en bränd smak …

Lägger över allt i en kastrull och låter det koka ihop i 5-6 minuter, gärna med en grönsaksbuljongtärning. Tillsätter eventuellt lite vatten, det beror på hur saftiga tomaterna är. Till det här tillsatte jag bara 1/2 dl …

När det kokat ihop mixar jag allting med en stavmixer och silar ner det i kastrullen igen för att få bort eventuella skalrester som inte mixern tagit hand om. Sedan är det bara att portionera upp såsen i små burkar (lite drygt 1,5 dl i varje burk) och lägga i frysen. Den här satsen räckte till 3 små burkar och varje burk räcker till 2 pizzor. Det behövs inte så mycket sås till pizzan för såsen är kraftfull i smaken. När det är pizzadags tar jag bara upp en burk ur frysen …

Den 3 oktober råkade jag titta ut genom köksfönstret och fick se en enorm regnbåge. Fick fram kameran och hann precis ta ett par bilder innan den gick bort …

Den 4 oktober blev det Caprese till lunch igen. Jag måste göra slut på tomaterna … och dessutom är det ju så gott …

Den 5 oktober konstaterade jag att uterummet är en djungel. Den här bilden tog jag på förmiddagen. Nu är chiliplantorna avbladade och klippta. De mogna frukterna skördade och de andra väntar på att mogna … om dom gör det …

Utsikten från köksfönstret visar att höstfärgerna börjar komma på allvar nu …

Och jag kunde konstatera att grannen tvärs över gatan fortfarande har mååånga äpplen kvar att skörda …

Den 6 oktober åkte vi för första gången sedan i somras till Taxinge. Lucy var jätteglad men vi kunde inte gå så långt som vi brukar, hon får inte gå så långa promenader ännu. Höstfärgerna började komma och träden glödde trots att himlen var mulen. Jag avslutar detta veckoinlägg med några bilder från vår promenad …

Nu är det måndag igen i oktobervecka nummer två. Natten har bjudit på frost och nu är det mulet och har börjat regna. Hösten stormade verkligen in i år och med sig har den tagit sprakande färger. Det verkar bli en riktigt färggrann höst, bara löven håller sig kvar på träden.

Önskar er alla en skön kommande vecka!

Annonser
Det här inlägget postades i Grönsaker, Höst, Skördetider, Slott. Bokmärk permalänken.

34 kommentarer till Första oktoberveckan är avklarad och nästa inledd …

  1. Kristina skriver:

    Vad bra att det gick bra för din hund Lucy, och god fortsättning. Vilka fina höst bilder och god skörd. hälsningar Kristina S.

    • Anita skriver:

      Tack Kristina! Ja vi är så glada att det går så bra med Lucy. Jag var ute med henne i eftermiddags och hon sprang på så jag hann knappt med. Jag hoppas på att komma ut och ta fler höstbilder innan löven faller.

      Ha en fortsatt bra vecka!
      /Anita

  2. Marit skriver:

    Hej Anita!

    Så godt l lese at det går bedre både med deg og med Lucy! Det er nå en gang sånn det er med oss som har husdyr at vi vil jo at de skal ha det best mulig og er friske! Vi blir jo så glad i de, og det er jo helt fryktelig når de blir syke.

    Det er jo godt at du ser bedre, og kan fungere som vanlig. Jeg kjenner igjen med med å ha dårlig grep i hendene, for sånn har jeg det hele tiden. Jeg har fibromyalgi og ting bare faller ut av hendene mine, for kreftene til å holde på ting er så dårlig.

    Jeg har nettopp kjøpt meg progressive briller, og det er så uvant å gå med de på. Jeg holdt på å gå besvime når jeg prøvde de første gangen i butikken 😉

    Vakre bilder som alltid! Dine naturbilder er så fine. Bildene av sjøen og skyene er magiske!
    Lucy er veldig søt 🙂

    Ønsker deg en fin ny uke!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Tack Marit! Javisst är det så att husdjuren blir som familjemedlemmar. Jag var så orolig när Lucy blev sjuk och jag trodde faktiskt vi skulle förlora henne. Men hon blir piggare för var dag och i eftermiddags gick vi en tur i en skogsbacke så hon skulle få träna bakbenen och balansen. Det gick jättebra för henne men jag blev trött 🙂

      Så jobbigt att du har fibromyalgi. Jag vet att det kan vara väldigt jobbigt i synnerhet när det kommer skov. Förstår om det är jättejobbigt för dig. Hoppas du slipper att ha alltför mycket värk. I synnerhet nu när vi går mot höst och vinter för jag har förstått att det ofta blir värre då,
      Det där med progressiva glasögon kan vara jobbigt i början har jag förstått.Jag hoppas jag slipper det ett tag till.

      Önskar dig också en fortsatt fin vecka!
      Kram Anita

  3. Märtha skriver:

    Vilken härlig dramatisk berättelse om Lucy – eftersom jag som läsare visste från början att det skulle sluta lyckligt var det inte alls tungt att läsa. Skönt att du vände det så! Men varför ser Strömsholms slott så bekant ut? Är det där de har ”nånting med hästar”? Din pizzasås påminner om den djävulssylt jag kokar, men den är alltså en sylt med dubbelt mer tomater än paprika, vitlök, rödlök, en gnutta salt, svartpeppar oregano och chiipulver. Frön och skaldelar kvar, och är såå gott med potatisrätter… Kokar och mixar, det är allt. Har en hel del burkar att sälja på julmarknader. ### Förstås, skönt att du själv också återfår dina styrkor! Hälsingar från en frostkall natt, nu regn. Kram, Märtha

    • Anita skriver:

      Hej Märtha!
      Ja Lucy mår riktigt bra. Idag har hon varit jättepigg och vi tog en skogspromenad. Hon sprang på, hur lätt som helst. Det var mest matte som blev trött.
      Visst är Strömsholm känt för hästar så det är säkert därför du känner igen det.
      Så kul att din djävulssylt påminner om min pizzasås. Den verkar påminna väldigt mycket tycker jag det låter som när jag läser hur du gör, förutom att du kokar din och jag gör min i ugnen. Nu blev jag sugen på att testa. Har ju fortfarande massor med tomater att göra av med.
      Här har det också regnat men är uppehåll just nu. Typiskt för att det ska tydligen bli norrsken i natt där vi bor har dom pratat om på radion hela eftermiddagen. Det var tydligen det inatt också men då låg jag och sov.

      Kram Anita

  4. Inger skriver:

    Många vackra bilder, inte minst höstfärgerna. Men bäst av allt att både du och vovven mår bättre. Vi har en hund till låns nu och jag har blivit mycket fäst vid den.
    Kram

    • Anita skriver:

      Tack Inger! Ja hösten är vacker nu, färgerna exploderar verkligen! Det går fort att fästa sig vid husdjuren. Det kommer nog att kännas tomt när ni ska lämna tillbaka hunden ni har till låns. Men förhoppningsvis får ni träffa den då och då.

      Kram Anita

  5. Stine skriver:

    Vilken tur att vovven mår bra efter omständigheterna, har själv en liten hundflicka så skulle bli förkrossad om något hände henne. Vilka vackra bilder du tagit, och de där med djungel, du är inte ensam haha mitt hem är en djungel just nu, vill ju inte kasta det man slitit med hela sommaren. Kram

    • Anita skriver:

      Ja vi är så glada att allt gick så bra med henne. Veterinärvården är fantastisk för hon var verkligen dålig. Roligt att höra att du har en liten hundflicka.
      När det gäller växterna så är vi nog många som har djungler nu 🙂

      Kram Anita

  6. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Så härligt att Lucy mår bättre och att du också känner dig bra. Vackra bilder från ett härligt Strömsholm. Hösten är fin med alla sprakande färger, men nu hoppas jag på sol också, efter några dagars regn och rusk.
    Ha det fint /Marika

    • Anita skriver:

      Tack Marika! Ja vi mår båda bättre och bättre för var dag som går.
      Det var roligt att se Strömsholm. Trots att vi inte har alltför långt dit har vi aldrig varit där.
      Och jag tror din önskan blir sann, det ska bli Brittsommarvärme några dagar nu.

      Kram Anita

  7. Esther skriver:

    Jeg har læst hele historien om hvad Lucy og I har været igennem. Det har været noget af en omgang. Hvor dejligt at læse, at det nu går fint fremad med Lucy 🙂

    • Anita skriver:

      Tack Esther!
      Ja vi är så glada att det går så bra med Lucy. Hon blir piggare och gladare för varje dag som går. Hon är vår lilla solstråle.

      Kram Anita

  8. Hej Anita!
    Det var goda nyheter både för dig och Lucy men det har varit en lång väg för er båda. Så bra att det går åt rätt håll. Jag har haft många husdjur under mitt liv och något jag klarade riktigt dåligt, det var deras sjukdomar. Man vill deras allra bästa och inte kan man förklara allt som är nödvändigt för att det sedan skall bli bättre. I Strömsholms väntrum har jag suttit många timmar..
    Alltid så inspirerande med dina bilder och trevligt med vackra bilder från Kvicksund. Där bodde vi innan vi flyttade ut på landet.
    Många kramar och hopp om god bättring för båda tjejerna!

    • Anita skriver:

      Hej Gunilla!
      Ja det känns så skönt att få skriva om lite glada nyheter. Och när jag läser om att du haft många husdjur så vet du ju mer än väl vad vi gått igenom. Jag förstår att du varit vid Strömsholms djursjukhus i och med att det ligger nära där du bor. Vi har ju över en timmes väg för att åka dit, men å andra sidan är det inte alls lika mycket trafik som i Stockholmsregionen. Och dom tog så god hand om Lucy så blir hon sjuk igen så kommer vi nog att försöka kontakta dom igen.
      Så det var i Kvicksund ni bodde tidigare. Det ligger så vackert och det var så härligt att få ta lite bilder vid vattnet. Då kände du säkert igen dig.

      Kram och tack från oss båda tjejer!

  9. Alldeles hjärtskärande att läsa om Lucys ryggbesvär, men så skönt att allt gått väl och hon är på bättringsvägen. Hoppas nu du blir fullt återställd också. Många är rädda för björnar, älgar och vildsvin, men jag är rädd för fästingar. Riktigt otäcka små djur och det finns gott om dem, särskilt när man har husdjur. Min katt drar in massor trots preparing. Du vet väl att det finns en förening för borreliadrabbade. De kan ha ett och annat tips att komma med, särskilt om du inte blir fullt återställd.
    Underbara bilder som alltid och material för fem inlägg:-)
    Kram och god bättring
    /Anette

    • Anita skriver:

      Hej Anette!
      Ja det var verkligen en pärs med Lucy men lyckligtvis gick allt bra. Vår glada, keliga hund är tillbaka igen.
      Jag håller helt med dig, fästingar må vara små men hu så mycket elände dom kan bära med sig. Förutom Borrelia så har vi ju den hemska sjukdomen TBE. Jag är väldigt noga med vaccinationerna. Jag vet att det finns en förening för Borreliadrabbade. Har varit inne och läst en hel del på deras sida när jag varit sjuk. Nu hoppas jag ju på att bli helt återställd. Har förstått att jag haft en väldig tur som fick min antibiotika i tid. Jag var på väg att få ansiktsförlamning den dagen jag började ta kuren men den gick tillbaka. Det kändes som om jag varit hos tandläkaren och fått en jättebedövning.
      Ja det blev ett långt inlägg, men när jag väl kom igång så var det lika bra att ta allt på en gång 🙂

      Kram och tack!
      Anita

  10. Vilken underbar berättelse om Lucy och hennes operationer! Det är hemskt när ens lilla gullunge blir dålig och tyvärr blir dom ju det precis som oss människor.
    Vår första hund Brasse, en underbart snäll och lydig strävhårig tax, fick på ålderns höst både prostatit och ett par hjärnblödningar men levde ändå tills han blev 18!
    Penny, vår Lancashire Heeler tik, blev 16,5 och hennes problem var att hon fick massor av analsäcksinflammationer. Så till slut opererades hon vilket i sin tur ställde till med problem; Stygnen fick efter en hemsk tid opereras bort! På slutet fick hon förmodligen en hjärntumör så hon blev alldeles vimsig och vilsen, det var väldans jobbigt!!
    Sen har vi då lilla Santos, en Podengo Portuguese-champion som vi tog över när han var 4,5. Han bodde på en liten kennel, men var alldeles för intresserad av tikar – och alltid var det nån som löpte – så han såg ut som ett benrangel när han kom till oss! Efter nåt år fick han urinstenar i blåsan vilket var väldans jobbigt, han kunde inte kissa alls. Efter massor av sköljningar och till slut operation som inte hjälpte ,så slutade det hela med att han fick ett nytt – större – kisshål mellan snopp och pung. Men…i 3 månader såg det ut som om vi hade mördat någon hemma! Han blödde fruktansvärt!! Till slut blev han iaf bra och idag är han jättepigg igen efter sövningen och munoperationen. Puh – skönt, nu kan man koppla av igen!
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Hej Susie!
      Ja det är skönt att få skriva om Lucy och hennes framsteg efter att hon varit så dålig. Men hon är en riktig kämpe vår lilla hundflicka.
      Fantastiskt med Brasse som blev hela 18 år trots sjukdomar på sin ålders höst. Och att han klarade sig från diskbråck. Det är ju vanligt på taxar.
      Jag minns ju Penny, er fina lilla hundflicka. Har sett henne i många blogginlägg. Men jag visste inte hur gammal hon blev. 16,5 år år ju också en ansenlig ålder.
      Santos har jag nog följt hos dig ända sedan ni tog hem honom. Och jag minns att han haft problem med kisseriet men inte riktigt hur. Stackarn, det måste ha varit jobbigt. Men han verkar ju må väldigt bra nu. Och han verkar ju hämtat sig efter munoperationen också. Hoppas ni får ha honom hos er i många år framåt. Han är så fin.

      Kram Anita

  11. Carina skriver:

    Halleluja prisa… och vad nu Broder Tuck säger i Robin Hood. Jag har inte gjort någonting alls, mer än mailat supporten på wp.com som ni bloggar på och frågat vad de sysslar med.
    Idag är alla style sheets tillbaka och din blogg ser ut precis som jag vet att den ska 🙂 Så jag har inte läst så himlans noga mest jublat. Löjligt jag vet… 🙂
    Löva av chili… Tror du jag skulle kunna löva av och ställa in mina lådor i verkstaden? Där är liite ljus och över 0 grader hela vintern. Men ljuset njae.. I så fall ska jag plantera dem igen för häromdagen började jag återanvända jorden. Kunde ju börjat med en tomatlåda där alla tomaterna är färdiga för komposten…
    Härligt att allt gått bra med er hund. Min dotter har katt och jag vet hur viktiga de är. Jag har haft lätt panik nån kväll när katten varit här, jag kattvakt, och jag inte hittat henne på kvällen. Hon får inte vara ute på nätterna eftersom hon är döv.
    Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Hi hi … Halleluja prisa Gud, nu kommer skatteåterbäringen … är det väl, tror jag. Vilken tur att det fungerar igen. Har varit väldigt brydd över vad som hänt. Och så är jag glad att du kan se min blogg ”på korrekt sätt” igen.
      Mina chili bladar jag av för att de sista frukterna ska hinna mogna. Sedan slänger jag dom. Försöker inte övervintra, vill inte riskera att samtidigt övervintra ohyra i form av spinn eller bladlöss. Bladlöss har jag inte haft några alls i år men så här på hösten kommer spinnet (även om det verkar vara minimalt i år också). Så någon övervintringserfarenhet (vilket långt ord) har jag inte.
      Vi är verkligen lättade över att det gått så bra med vår lilla Lucy. Förstår att det blir panik när katten inte kommer in på kvällen. Minns det från min tid med katter i barndomen.

      Kram Anita

  12. Hej Anita!
    Så skönt det måste vara för dig att ha fått tillbaka synen och kunnat lägga bort glasögonen. Och så underbart att Lucy bara blir piggare och piggare och börjar hitta tillbaka till sitt ”gamla” jag igen, Så otroligt söt hon är och vilken iver och glädje hos henne du har fångat på bilderna med bollen. de är fantastiska och den första av dem är ett mästerverk. Att du fått med Lucy och bollen på samma bild på det sättet är så häftigt.

    Bilderna på Lucy som nyopererad gör ont att se. Stackars, stackars henne. Men på bilden när operationsärren försvunnit, och på bilden där hon poserar så ser man att gnistan börjar komma tillbaka. Så gott!

    Att vila sig i form när man vill vara aktiv och göra saker låter jobbigt, men ändå lite tur att det är höst och vinter på gång. En tid då vi som håller på med trädgård ändå har det lite lugnare än vår och sommar. Jag hoppas dock du återfår dina krafter snart så att du kan hålla igång så som du trivs med att göra.

    Dina bilder från era promenader är som de alltid brukar vara underbara.Vilket ljus och vilka färger. Så vackert det är i omgivningarna där ni bor.

    Vi har i år haft så mycket tomater som aldrig förr men vi har snart lyckats klämma i oss allihop. Några burkar med gröna inlagda och en skål med färska är allt som återstår. Tomater är gott! Din pizzasås såg också väldigt god ut, och praktiskt med portionsförpackningar i frysen. Sparar receptet för framtiden.

    Du och Lucy får fortsätta att krya på er, och jag önskar er en fortsatt fin oktobervecka!

    Kram Anna-Karin

    • Anita skriver:

      Hej Anna-Karin!
      Att få tillbaka synen igen var helt fantastiskt. Jag var svårt magsjuk sommaren 2011 och då råkade jag ut för samma sak (förutom dubbelseendet) men synen kom tillbaka igen efter ett par månader. Så jag hoppades att den skulle göra det den här gången också och … till min lycka gjorde den det! Och så småningom hoppas jag att krafterna återkommer. Jag behöver ju inte gräva i trädgården nu i varje fall.

      Vi tycker ju naturligtvis att Lucy är jättesöt 🙂 Och visst ser hon glad ut på bilderna när hon jagar bollen. Tack för dina fina ord om dom. Först tänkte jag inte ta några bilder på henne när hon var nyopererad men tänkte om. Det är viktigt att komma ihåg hur sjuk hon var om det skulle hända något mer. Att se hur illa det var men samtidigt hur bra det gick för henne att läka såren och bli en glad och pigg hund igen.

      Det var ett vackert ljus när vi promenerade i Kvicksund den där eftermiddagen. Och jag var full av inspiration efter besöket på Strömsholm och känslan av att vara ute med kameran igen.

      Alla verkar haft rekordskördar med tomater i år. Jag har aldrig haft så mycket tomater. Det blir tomatsoppa ikväll igen. Har massor hänger i fönstren för att mogna, bland annat vintertomater. Det ska bli så spännande att följa dom. Ska skriva blogginlägg där jag följer upp hur det går.

      Lucy och jag tackar för krya-på-dig-hälsningarna och önskar dig en fortsatt fin oktobervecka!

      Kram Anita

  13. Kristinas oas skriver:

    Som sagt, det är tur att du började med att tala om att Lucy mår bra, för bilderna efter operationen var inte roliga. Stackars liten! Hoppas hon kan jaga bollar igen nästa sommar.
    Att din syn förbättrats är ju så skönt! 🙂 Vila sig i form hade inte passat mig heller. Liiite vill man ju ändå fixa. Men tur ändå att vi går in i lugnare trädgårdstider.
    Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Ja det var bäst att skriva från början att vi haft ett positivt besök på djursjukhuset innan jag skrev min resumé. Jag hoppas att hon kan jaga bollar igen men vi måste ta det lite lugnt med henne. Jag ska snart gå ut på en eftermiddagspromenad med henne. Hon älskar sina promenader och det gör faktiskt jag också.
      Jag njuter varje dag av att synen är tillbaka. Och jag kan lova att det är inte lätt att vila sig i form. Men i eftermiddag ska jag börja med att tömma lite chilikrukor. Dom har fått torka ut ordentligt och är inte så tunga så det ska nog gå bra. Får ta ett par i taget.

      Ha en fortsatt skön vecka!
      Kram Anita

  14. Linda skriver:

    Hej!

    Ja, visst doftar basilika härligt. Jag älskar ljudet av bladen som rasslar lite försiktigt mot varandra, så då och då lyfter jag upp krukan och lyssnar 🙂

    Underbar med receptet. Det ska jag testa. Har köpt ett kraftigt mjöl som ska vara bra till pizza, så jag är sugen på att baka egen pizza. Kanske till helgen!

    Så skönt att din syn har stabiliserat sig! Tråkigt att du känner sig kraftlös i armarna, men jag håller tummarna för att även de återhämtar sig ordentligt.

    Så skönt att lilla Lucy har repat sig så bra. Hon är så söt och ser ut som en frisk fläkt. Det är så svårt när djur blir sjuka eller får en skada eftersom de inte kan säga hur de verkligen känner och vill ha det.

    Kram
    Linda

    • Anita skriver:

      Hej Linda!
      Jag har precis ätit Caprese igen! Har ju så mycket tomater. Och jag hade på massor av basilika. Mmmm. Har inte tänkt på att bladen rasslar, måste gå upp i köket och ruska lätt på krukan 🙂

      Ett kraftigt mjöl bra till pizza, det måste jag försöka få tag i. Vi gör pizza då och då. Och då har jag ju tomatsåsen klar i frysen. Har 9 burkar nu. Det räcker ett bra tag under den stundande hösten/vintern.

      Att synen är tillbaka är jätteskönt. Jag är så tacksam. Krafterna kommer nog så småningom också. Lite för varje dag. När trädgårdssäsongen sätter igång igen till våren är jag nog tillbaka i full styrka hoppas jag 🙂

      Vår lilla Lucy är verkligen vår lilla solstråle och vi är så glada för henne. Jag ska strax gå ut en eftermiddagspromenad med henne.

      Ha en fortsatt skön vecka!

      Kram Anita

  15. Anni skriver:

    Vilken sanslös blandning i ett och samma inlägg. Puh. Nu kan jag andas ut. Fick riktigt anstränga mig för att se de vackra höstbilderna, men allt eftersom de blev flera kunde jag börja andas lite normalt igen. Som i den bästa film eller bok spelar det bara en marginell roll att man vet slutet när hela berättelsen är så gripande! Ja, ditt sjukdomsslut är vi ju inte riktigt framme vid än, men jag gläds med dig åt framstegen. Minns min brors lycka när en läkare sa till honom att bita i en citron och han kunde känna hur ansiktsmusklerna faktiskt fungerade även om han inte kunde styra dem. TUR att förlamningen aldrig hann slå till hos dig!
    Men lilla fina Lucy, tackolov att det gått så pass bra. Vilken kämpe till hund ❤

    Och så var det höstfärgerna. Jag håller med dig, i år är det vackrare än någonsin! Du lyckas förstås fånga färgerna, i min kamera blir de inte alls lika fina som i verkligheten. Strömsholms slott ser nästan ut som en kuliss, så otroligt perfekt i färg och form.

    Kram!

    • Anita skriver:

      Ja nu kan inte bara du andas ut Anni, även jag för lilla Lucy blir bättre för var dag som går och hon ä verkligen en kämpe. Och även jag blir bättre. Musklerna börjar fungera så smått igen känner jag. Läser om din bror och inser vilken tur jag hade som fick hjälp i tid. Den dagen jag började äta antibiotika hade jag nämligen börjat få ansiktsförlamning då det kändes som om jag varit hos tandläkaren och fått en jättebedövning. Men det försvann direkt efter första tabletten. Helt makalöst.

      Hösten är min tid. Jag är så glad att jag kan gå ut med kameran igen. Helgen som gick var makalös, rena färgexplosionen. Håller med om att Strömsholm ser ut som en kuliss. Men vi gick runt slottet och det fanns en ”baksida” 🙂

      Önskar dig en kommande fin vecka!

      Kram Anita

  16. Lena i Wales skriver:

    Vad skönt att du blir bättre och bättre! Att vila kanske inte är så dumt.
    Vilken traumatisk upplevelse med hunden, men bra att det slutade bra.
    Vackra bilder, som vanligt.
    Önskar dej en lugn och rofylld söndag!

    • Anita skriver:

      Tack Lena 🙂 I helgen har jag kombinerat vila med lite arbete. Men maken har fått dragit största arbetslasset. Det känns i varje fall bra att vara igång igen. Får träningsvärk av ingenting men det känns bra.

      Önskar dig en skön vecka!
      Kram Anita

  17. Cathy skriver:

    Åh vad skönt att läsa att det går bra med Lucy:-). Det är hemskt när ens djur inte mår bra och man känner sig så hjälplös när man inte kan fråga vad som är fel. Vackra höstbilder också, även här har träden plötsligt, nästan över natt, fått vackra höstfärger.
    ha en skön vecka.
    Kram, Cathy

    • Anita skriver:

      Ja du vet ju Cathy hur det känns när hundarna blir sjuka. Man blir så orolig och känner sig hjälplös. Men nu går det i varje fall åt rätt håll. Vi har börjat leka försiktigt med henne, men bara i ett rum där hon försiktigt får jaga efter bollen. Och så gömmer vi den så hon får nosa rätt på den. Det tycker hon är jätteroligt. Det gäller att hitta på nya inte för ansträngande lekar.

      Ha en skön vecka du också!
      Kram Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s