Nu försöker jag att se framåt …

Det har varit väldigt tyst från mig men det har sin förklaring. Det har varit en tung tid då en nära anhörig har gått bort samtidigt som ett par andra jobbiga saker inträffat. Mer om det längre ner i inlägget som blir långt men en av sakerna jag kommer att skriva om kräver ”mycket text”.

Mitt förra inlägg publicerade jag den 29 juli vid 11-tiden. Då var det en varm och klibbig dag men några timmar senare kom det efterlängtade regnet …

Och det fortsatte den 30 juli. Trädgården såg ut som en akvarell …

Den 4 augusti gjorde vi ett kort besök i Mariefred egentligen bara för att besöka Lena Linderholms sommarbutik. Det var ett lyckat besök. Jag köpte tre lattemuggar som jag ska ha som ytterkrukor till kryddor i köksfönstret. Innan vi åkte därifrån tog vi en kort promenad. Moln tycker jag om och molnen var väldigt vackra den här dagen …

Jag hittade en ram i grönskan, perfekt för att rama in Gripsholms slott i …

Den 11 augusti var vi ute med vår hund Lucy vid det inhägnade området där hon kan leka av sig med sin boll. Efter leken gick vi en promenad innan vi åkte hem. Hon fick vara själv några timmar då uträttade lite ärenden. När vi kom tillbaka kom hon och mötte oss som vanligt och när vi frågade om hon ville gå ut skulle hon springa fram till oss och då hände det! Hon bara skrek, högt och hjärtskärande. Och så satte hon sig ner och bara tittade på oss med en blick jag aldrig sett förut. Den var så otroligt bedjande, precis som hon ville säga: ”snälla matte och husse hjälp mig, jag har så ont”. När hon försökte resa sig så bar inte bakdelen längre. Vi fick åka till djurakuten. För att göra en lång historia kort så hade hon drabbats av ett kraftigt diskbråck och opererades den 17 augusti på Strömsholms djursjukhus. Hon är nu hemma igen och blir piggare och piggare för varje dag som går. Nu kan hon gå igen, om än vingligt. Men vi har en lång rehab framför oss. Vi bor ju i tvåvåningshus och hon får inte gå i trappor. Hon får inte hoppa upp i möbler. Det gäller att kolla henne hela tiden. Att ha grind vid trappen, att se till att dörrarna är stängda till de rum där det finns frestande soffor att hoppa upp i. Och framför allt, hon måste få tillbaka balans, rörlighet och muskler i ryggen och bakbenen. Det blir ”vattentramp” en gång i veckan i 10 veckor och varje dag ger vi massage och har balansövningar med henne. På bilden nedan ses husse göra en försiktigt ryggmassage …

Nu hoppas vi bara att hennes tillfrisknande fortsätter och att inga komplikationer tillstöter så vi får ha henne hos oss i många år ytterligare.

Mitt i allt detta började jag själv må dåligt …
Det började med att jag fick ont bak i vänster lår. Trodde det var någon typ av muskelinflammation och tog Alvedon. Så spred den sig till vänster skinka. Ischias trodde jag, tog lite mer Alvedon. Men nu började det bli konstigt. Värken spred sig till höger ben och till ländryggen. Hade jag också fått diskbråck? Samtidigt blev huden på olika ställen på kroppen så öm att jag knappt kunde nudda den. Jag hade Citodon hemma som jag fått utskriven vid mina två knäoperationer men aldrig använt. Tog en och värken gick tillfälligt över. Så här fortsatte det. Värken fortsatte att sprida sig i kroppen, vänster arm, höger arm, nacken, hela ryggen. Och det satt inte i lederna, när jag tog Citodon och värken slutade kunde jag gå och vara precis som vanligt, förutom att jag var ofantligt trött och kroppen kändes som bly.

Men värken blev mer och mer intensiv. Jag tordes inte ta Citodon för ofta, 1 tablett var fjärde timma. När två och en halv timme gått började det göra ont igen och precis innan jag skulle ta tabletten satt jag bara och grät av smärtan. Jag kan inte beskriva den. Det skar som knivar i hela kroppen, hela tiden utan uppehåll. Nu började jag dessutom få influensasymptom med enorm frossa och huvudvärk, dock ingen feber. Lördagkvällen den 25 augusti ringde jag till jourläkarmottagningen. Dom sa åt mig att komma dit direkt. Där tog dom olika prover, kollade blodtryck, lyssnade på hjärta och lungor. Dom böjde och bände på alla leder och ingenting gjorde ont. Men hela tiden hade jag frossa och den skärande smärtan. Alla prover var perfekta! Ingen infektion. Dom visste inte vad det kunde vara utan sa att jag skulle ta kontakt med min husläkare på måndag morgon för att få fler prov tagna.

Helgen fortsatte med enorma smärtor som blev värre och värre men som tur var lindrade Citodonet under korta stunder. På måndag morgon, den 27 augusti, ringde jag min husläkarmottagning och fick komma direkt. Jag fick en väldigt bra läkare. Jag berättade om sjukdomsförloppet, hon böjde och bände och vred på mig och konstaterade att jag hade definitivt inga problem med lederna. Nu ska vi ta prover sa hon men jag kan gissa vad det är. Jag tror det är Borrelia! Har du haft några fästingar i år? Javisst har jag det sa jag, 4 stycken. Jag fick lämna 4 rör med blod och gick hem och väntade på resultatet.

Onsdagen den 29 augusti ringde läkaren och sa att alla prover var perfekta men jag hade antikroppar mot Borrelia i blodet. Det behövde inte betyda att det var Borrelia men övriga symptom tydde på det och jag fick därför Doxyferm utskriven som jag ska äta i 14 dagar. Efter första dygnet försvann de hemska skärande smärtorna. Efter att ha gråtit av smärta grät jag nu av lättnad över att slippa smärtan och vetskapen att det nog faktiskt var Borrelia jag hade och ingen annan hemsk sjukdom. Jag är fortfarande väldigt trött och lite smärta finns kvar som kommer och går (men absolut inte så att jag måste ta någon värktablett). Huden är fortfarande öm och jag kan beskriva det så att om jag låter det ljumma duschvattnet rinna över ryggen så känns det som jag häller över kokande vatten. En mycket märklig och obehaglig känsla. Men visst blir det sakta men säkert bättre och jag hoppas innerligt att antibiotikakuren kommer att vara tillräcklig.

Orsaken till att jag missat att jag fått Borrelia var att jag inte fick den klassiska röda ringen (som jag alltid trodde man fick). Tydligt är att det bara är i 50% av fallen som man får den. Jag har haft Borrelia en gång förut och då fått den röda ringen. Fick då en antibiotikakur och kände egentligen inte så mycket av det, lite trötthet, frossa och feberkänsla bara. Jag är så oerhört tacksam mot läkaren som direkt förstod vad som kunde orsaka mina problem och agerade snabbt.

Kameran har legat och samlat damm men den 29 augusti prövade jag i varje fall att gå ut i trädgården och ta några bilder bara för att ha lite dokumentation. Har aldrig varit med om så mycket äpplen som det är i år …

Aster ‘Twilight’ har börjat blomma …

… liksom Clematis ‘Blue Angel’ (äntligen) …

… Clematis ‘Södertälje’ …

… Clematis ‘Summer Snow’ …

… ‘New Dawn’ tittar ut mot trädgården …

… Den blå floxen börjar bli lite bedagad …

Jag sådde en liten tagetes som heter ‘Red Gem’. Liten blev den verkligen, blomman var omöjlig att få i skärpa …

I dunklet vid avenbokshäcken lyser två Cosmos ‘Xanthos’. Till vänster syns ‘Red Gem’ …

Den här rosa rosen (minns inte namnet) var helt borta i somras. Blev väldigt förvånad när jag hittade den och dessutom att den blommade och har många knoppar på gång …

Sådde en sommarrudbeckia vid namn ‘Sahara’. Den har börjat blomma nu i lite olika former och nyanser …

Fortfarande står sig den vita rabatten bra, trots avsaknad av skötsel. Prydnadsapeln har fått små röda äpplen som brukar vara populär föda bland fåglarna …

Fjärilar har vi inte haft många i sommar men däremot humlor. Här syns en av dom …

Den chili som haft dom snyggast frukterna i år har varit ‘Ecuador Purple’ …

Och nu är det full blomning på solhattar och rudbeckior. Det är här humlorna brukar hålla till …

Och så ett par närbilder, solhatt ‘Magnus’ …

… sommarrudbeckia ‘Prairie Sun’ …

Och nu har vi gått in i september. Avslutningsbilden tog jag imorse, den 4 september. Nattens dagg dröjer sig kvar på daggkåpans blad likt ett pärlhalsband …

Nu ska jag försöka se framåt och börja med att ta hand om årets skörd. Enormt mycket paprika, chili och tomater i år. I början av augusti sådde jag dill i en pallkrage och den har tagit sig jättefint. Jag hoppas att den växer till sig inom några veckor så att jag kan frysa till vintern. Jag såg också att gräslöken har börjat växa igen och är jättekraftig. Härligt, då har jag gräslök till vintern också. Det är så skönt att lite försiktigt vara igång igen. Att jobba i rabatterna fungerar inte riktigt ännu, det klarar inte kroppen men om ett par veckor så hoppas jag att kunna ägna mig åt trädgården. Längtar efter att rensa ogräs hur otroligt det än låter 🙂

Och även om det mest var tråkigheter i detta inlägg så fanns det ju lite trädgård (i form av blomsterbilder). Jag länkar därför till …

En skön fortsättning på september till er alla och …. AKTA ER FÖR FÄSTINGAR!

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Borrelia. Bokmärk permalänken.

45 kommentarer till Nu försöker jag att se framåt …

  1. Evs skriver:

    Undetbara chillasyster! Så skönt att du orkar blogga litet. ❤❤ Som vanligt vackra bildet! Jag gläder mig åt att snart få träffa dig! Var rädd om dig nu och hälsa och krama 🤗🤗🤗❤❤❤

  2. Hej Anita!
    Oj, så mycket tråkigt som hänt, när du började skriva om Lucy tänkte jag sluta läsa men glad att jag fortsatte ändå för hon finns kvar hos er – tack och lov för det! Hoppas nu att rehabiliteringen går bra.
    Och du själv har drabbats så illa, det är inte bara smärtorna som blir svåra att hantera utan även all oro som följer av att man inte vet, så bra att du fick en diagnos och att du ser att det går framåt.
    Önskar både dig och Lucy ett snabbt tillfrisknande.
    Kram!

    • Anita skriver:

      Hej Gunilla!
      Ja en olycka kommer sällan ensam heter det ju och det har känts som det har stämt väldigt bra i sommar. Lucy mår bättre och bättre för varje dag som går och jag hoppas innerligt det kommer att fortsätta så. Jag mår också långsamt bättre, lite upp och ner fortfarande men det går definitivt åt rätt håll. Borrelia kan verkligen vara en otäck sjukdom, det vet jag nu.

      Kram och tack från mig och Lucy!
      Anita

  3. Lena Skog skriver:

    Oj, så jobbigt du har haft det, jättetråkigt att läsa! Hoppas verkligen att du och lilla vovven kryar på er snart.
    Varm hälsning från Lena
    (Dina foton är lika vackra som alltid.)

    • Anita skriver:

      Hej Lena, så roligt att höra ifrån dig. Och tack så mycket för krya-på-dig-hälsningen, den värmer både mig och Lucy. Hoppas kunna komma igång med att fotografera igen, kameran och jag längtar att få fånga hösten.

      Kram
      Anita

  4. Marit skriver:

    Hej Anita

    Kjære vene, du har virkelig hatt mye å gjøre i det siste, og sykdom er ikke til å spøke med.
    Så godt å lese at det går bedre med hunden og deg. Det er godt at det finnes gode leger.
    Vakre bilder som alltid!

    Jeg ønsker dere god bedring begge to ♡
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Hej Marit och tack!

      Ja det har hänt mycket sista tiden som inte varit alls roligt. Men både Lucy och jag har ändå haft tur. Och nu hoppas jag att det kommer att bli bättre och bättre. Längtar efter att bli helt frisk och få njuta av hösten tillsammans med Lucy, trädgården och kameran.

      Kram
      Anita

  5. Märtha skriver:

    Uschianiamej vad du varit med om! Full förståelse och medkänsla och allt som bara kan uttryckas i den vägen till dej! Dessutom, molnen på den andra molnbilden var ju också en verklig akvarell! Hoppas du (och hunden) mår bättre för var dag som går och att du kan ta hand om all skörd. Vi kan gräva ner oss i äpplen, tomater, havtorn och chili, men visst skall vi kunna ta hand om det mesta. Sköt om dig! Kramar från OrdOdlaren Märtha

    • Anita skriver:

      Hej Märtha!
      Ja ibland hopar sig eländet. Men nu hoppas jag att det ska bli bättre och bättre. Moln kan ofta vara som akvareller. Det var lite av det roligaste att måla när jag höll på med akvarellmålning, moln och skuggor. Det gav målningarna liv.
      Förstår att ni har rikliga mängder med chili. Ni har ju så många plantor också. Men det är härligt med skördetiden.

      Kram och tack!
      Anita

  6. Birgitta skriver:

    Fästingar är ett elände. Har nog plockat 20 st den här sommaren. Hoppas nu att både du och hunden kryar på er så ni kan få njuta av fina höstdagar både i naturen och trädgården.
    Ha det gott!
    Birgitta

    • Anita skriver:

      Hej Birgitta!
      Hu! jag ryser när jag läser att du plockat säkert 20 fästingar i sommar. Som tur är ger ju inte alla Borrelia. Men har man mycket rådjur i närheten (vilket vi har) blir risken större. Men nu ser jag framåt! Från nu kan det bara bli bättre!

      Ha det gott du också!
      Anita

  7. Inger skriver:

    Tråkigt att höra, önskar dig god bättring och den fina hunden också såklart. Jag har också haft borrelia utan någon röd ring, men hade inte lika fruktansvärd värk som du. Underbara bilder från din trädgård.
    Allt gott!

    • Anita skriver:

      Hej Inger, Lucy och jag tackar!
      Intressant att höra att du också haft Borrelia utan den röda ringen. Skönt också att höra att du inte fick den fruktansvärda värken som jag fick. Jag i min enfald trodde man alltid fick den röda ringen men så är ju definitivt inte fallet. Men nu vet jag i varje fall hur symptomen kan visa sig om jag åker på eländet igen. Fästingarna dras nämligen till mig. Maken har aldrig några.

      Allt gott till dig också!
      Anita

  8. Carina skriver:

    Tänkte när jag läste… men herregud sök läkare… I tid! Borrelia är läskigt eftersom det kan ta sig så många uttryck. Och tyvärr i många fall inte ha ett tydligt förlopp. Blodprovet har man sagt till mig inte nödvändigtvis säger någonting. Men så väldans skönt att de hittade och du blir bättre om än långsamt. Kan tänka att du kommer känna dig kraftlös även när du så att säga är frisk. God bättring till dig och er kära kompis.
    Bilderna är fantastiska – kanske extra för du tvingats låta kameran samla damm 😉

    Jag måste göra nåt, kontakta nån… ni som bloggar vi wp.com era bloggar läser bara upp texten och bilderna utan all form av styling. Tråkigt och tröttsamt.

    Stora kramar och krya på dig! Carina

    • Anita skriver:

      Hej Carina och tack!

      Ja det kan tyckas konstigt att jag inte sökte läkare tidigare men det började väldigt oskyldigt med lite värk i låret och sedan skinkan. Så där så man tror det ska hjälpa med lite vila och smärtstillande. Borrelia hade jag inte en tanke på. När värken väl började sprida sig och influensasymptomen kom gick det väldigt snabbt. Borreliaprovet kan man inte lita på. Jag har ju haft Borrelia förut och mina antikroppar kan vara från den gången. Men som tur är var läkaren vaken och reagerade direkt på symptomen. Hon har också sagt att tröttheten kan sitta i länge, även efter jag ätit klart antibiotikakuren. Men det går definitivt framåt.

      Men så tråkigt att du inte kan se wp.com-bloggarna på ett korrekt sätt. Vad kan nu det bero på. Jag har idag testat att ta upp min blogg på flera olika läsare (IE, Chrome, Safari både på iMac, iPhone och iPad) och har inga problem. Märkligt. Hoppas du hittar vad det kan bero på. Jag vill ju att du ska fortsätta att läsa min blogg.

      Kramar
      Anita

  9. Marika skriver:

    Hej Anita!
    Så mycket tråkigheter på en gång, hoppas lilla vovven piggnar till och att du blir frisk.
    Alldeles underbara bilder från din trädgård.
    Ha det fint /Marika

    • Anita skriver:

      Hej Marika och tack från både mig och Lucy!

      Ja trädgården har verkligen hämtat upp sig efter den torra och varma sommaren. Grön, frisk och frodig är den nu. Jag njuter av att bara gå omkring i den. Det ser ut att kunna bli en vacker höst.

      Ha det fint du också!
      Anita

  10. Luna Ek skriver:

    Men herregud så mycket elände på en gång! Och ofta händer allt efter en nära väns bortgång. Inte visste jag att hundar kan få diskbråck och dessutom bli opererade. Hoppas hon och Du snart är som vanligt igen. Att ha ont vet jag vad det är med min artros, men peppar peppar har jag haft ett bra år med flyt. Fast det är som med livet det går upp och ner. Borrelia är en lömsk sjukdom, trodde lite förra veckan att jag också fått efter en fästing men det var nog en släng av influensa för nu mår jag bättre.
    Stora styrkekramar till dig och din fina hund!
    Luna

    • Anita skriver:

      Hej Luna och tack från både mig och Lucy!

      Ja ibland hopar sig eländet men nu kan det bara bli bättre hoppas jag. Du vet ju verkligen vad smärta kan innebära (dessutom långvarig) och det är så skönt att det har gått så bra med din höftoperation och att du haft en bra sommar. Jag hoppas verkligen att det fortsätter så och att du kan fortsätta att njuta i din vackra trädgård.

      Borrelia är som sagt en lömsk sjukdom. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att man kunde bli så dålig som jag blev av den. Skönt att dina influensasymptom försvann igen. Men var uppmärksam om dom kommer tillbaka.

      Kram
      Anita

  11. Åsa S skriver:

    Käraste syster,
    Så skönt att både du och Lucy börjar pigga på er igen, det var verkligen roligt att se dig igår kväll.
    Och lika vackra bilder som alltid, härligt att trädgården blommar så vackert, regnet har gjort underverk förstår jag.
    Hälsa Thomas och krama Lucy.
    Kram från lillasyster

    • Anita skriver:

      Kära Åsa!

      Ja det var roligt att vara med på körstarten igår även om jag var lite mör när jag kom hem och väldigt mör imorse. Konstigt att man blir det när man bara sitter still. Fast läkaren sa att det skulle bli så så det är nog inget konstigt. Extra roligt var det att träffas igen efter sommaren.

      Trädgården har verkligen fått nytt liv efter regnet som kommit. Den är faktiskt vackrare i år än förra året så här dags. Känns härligt!

      Thomas och Lucy hälsar tillbaka!
      Kram från storasyster

  12. Men så jobbigt. Med både dig och Lucy. Men som du skriver – vilken tur att läkaren förstod att det var Borrelia. Hoppas du kan hämta kraft nu och trädgården kanske kan hjälpa till med det. Bilderna tyder ju på det. De är fantastiska.
    Hoppas på ett snart tillfrisknande för både dig och Lucy.
    Helene

    • Anita skriver:

      Tack Helene från både mig och Lucy! Vi piggar på oss för var dag som går.
      Trädgården är fantastisk nu, den har verkligen levt upp efter sommarens torka. Efter att ha sett nästan död ut ser den nu frodig ut, utan att se vildvuxen ut. Och som du säger, trädgården är en läkande plats. Bara att gå där bland allt klorofyll och andas in dofterna är ljuvligt, rogivande och läkande.

      Ha en fortsatt fin vecka!
      /Anita

  13. Hej Anita!
    Men snälla du så mycket hemskt som drabbat dig. En sån smärta du fått utstå, både kroppsligen men också själsligen med den oro du måste ha haft. Borrelia är ett ”sattyg”, men trots det måste det ha varit skönt att få reda på vad som drabbat dig, och att det går att göra något åt det även om det tar tid. Så skönt att höra att du känner dig bättre och bättre för det måste ju betyda att antibiotikan verkar. Också så skönt att höra att allt gick väl med Lucy, även om hon också kommer att behöva tid till återhämtning. Ni får hålla om varandra. 🙂

    Dina bilder är som alltid vackra och fängslande, och det glädjer mig att du orkat ut med kameran. Det vackra är gott, och gör gott.

    Massor med krya på dig kramar!
    Anna-Karin

    • Anita skriver:

      Hej Anna-Karin och tack!

      Att Borrelia är ett ”sattyg” är jag den första att hålla med om och det var verkligen en av de största lättnader jag varit med om när värken försvann redan efter första dygnet med antibiotika. Först förstår man ju ingenting. Tror att det är muskelinflammation, ischias eller något annat som går över med vila. Tänker att, jag har väl kånkat på för tunga vattenkannor och sträckt mig. Men när sedan symptomen blev mer och mer underliga så förstod jag att det var något mycket mer allvarligt. Är så glad att min husläkare direkt misstänkte Borrelia. Att jag inte fick antibiotika på direkten berodde på att hon tog en hel del prover som hon ville se var normala innan hon skrev ut kuren.

      Lucy och jag blir bättre och bättre för var dag som går även om vi båda har lite tillfälliga svackor. Hon ligger och tittar på mig nu och undrar om inte matte och hon ska ta en fikapaus. Och det ska vi nog snart. Te och kaka till matte och lite hundgodis till Lucy.

      Ha en fortsatt fin vecka!
      Kram Anita

  14. Kristinas oas skriver:

    Åh, Anita, vilken förbaskad otur! Stackars Lucy och stackars dig!! När du började räkna upp din konstiga värk tänkte jag ”borrelia”. Har flera kollegor som fått denna lömska sjukdom. En del har haft snabbtänkta läkare och andra inte. Hoppas nu verkligen att det blir bättre framöver och att du så småningom får tillbaka ork både att fotografera, skriva och trädgårdera som du vill och önskar.
    Stor kram till både dig och Lucy!
    Kristina

    • Anita skriver:

      Tack Kristina från både Lucy och mig!

      Ja det här har varit en riktig pärs.Själv visste jag inte att man kunde få så underliga och hemska symptom, har i min enfald trott att man alltid får den röda ringen (som jag ju fått en gång tidigare). Jag har som sagt haft 4 fästingar i sommar och tagit bort dom snabbt. Sedan har jag hållit noggrann koll på betten så inte den röda ringen skulle komma. När sedan symptomen började trodde jag att jag hade fått en muskelinflammation och sedan ischias. Jag trodde det skulle gå över med vila.

      Förstår att det i ditt jobb finns stor risk att få fästingar så jag blir inte förvånad när jag hör att flera av dina kollegor haft Borrelia. Jag hoppas dom som inte haft snabbtänkta läkare ändå fått hjälp så dom blivit av med eländet. Du får lova mig att vara försiktig. Men jag har förstått att ni har bra arbetskläder.

      Ha nu en fortsatt skön vecka!
      Kram Anita

      • Kristinas oas skriver:

        Jag har också trott på det där med röd ring. Men visste du att den kan dyka upp någon annanstans än vid bettet? Jag hade inte en aning.
        Jo, kollegorna är ok i dag. Nu är jag medveten om att symptom som trötthet och värk kan vara något annat, men hoppas jag ska klara mig undan. Vaccinet mot tbe har jag tagit. Har fått fästingar i år, men bara när jag varit ledig och haft lite lättare klädsel än på jobbet.
        Önskar dig detsamma!
        Kram Kristina

        • Anita skriver:

          Jodå, att ringen kan komma någon annanstans har jag hört så jag har hållit koll på hela kroppen och trott jag ”var säker”. Det är skönt för mig att höra att dina kollegor är bra idag.
          TBE-vaccin har jag också tagit under många år. Är noga med att ta min påfyllningsspruta när det är dags. Nästa år är det dags, kommer att ta den direkt som fästingbussen anländer till oss i vår. Det finns tydligen också ett medel på apoteket som heter ”Mygg och fästing” eller något liknande. Det ska jag köpa. Och i fortsättningen blir det stövlar i alla lägen i trädgården.

          Kram Anita

          • Kristinas oas skriver:

            Det medlet får jag ta och kolla in. Dags för mig också att ta påfyllningsspruta nästa år.
            Du får unna dig ett par nya stövlar i någon kul färg. (Eller det kanske du redan har, vad vet jag?)
            Kram Kristina

            • Anita skriver:

              Jodå, dom hade utförsäljning på ett par zebrarandiga som jag ska ha som trädgårdsstövlar. Dom kommer nog att skrämma bort det mesta från trädgården 🙂

              Kram Anita

  15. Rosor och ruiner skriver:

    Men vad tråkigt, både med vovven och din Borelia! Vilken tur att du fick hjälp, hoppas det nu blir helt bra! Och vovven med!
    Jag trodde också det behövde vara en röd ring runt fästingbettet, bra att veta för jag hade en fästing i somras och ingen röd ring, så trodde man var helt säker då…
    Vilka vackra foton, rena konstverken!
    Krya på er helt nu!
    Gunilla

    • Rosor och ruiner skriver:

      Förresten, jag var inne och kikade på ert kök, eftersom du skrev om tapeten! Både tapeten och köket är ju väldigt fint! Och Marbodals Lindö, det är precis vad vi också har! Ett mycket hållbart kök tycker jag, vi satt in vårat 2000 och det håller ännu, vi har visserligen lackat om det en gång men annars inga skråmor och dylikt! Är så nöjd med detta kök! Ett härligt inlägg, gillar ju före och efterbilder 😉
      /Gunilla

    • Anita skriver:

      Tack Gunilla både från Lucy och mig!

      Ja, jag blev också så förvånad för jag har alltid trott att man skulle få en röd ring. Så håll koll efter diffusa symptom. Men nu är det ju långt ifrån alla fästingar som har Borrelia och ju tidigare man tar bort dom, ju lägre är risken att drabbas. Jag har ju haft fästingar i många år utan att drabbas. Senast var 2006 så det är ju rätt länge sedan.

      Nu ska jag läsa din andra kommentar 🙂
      /Anita

      • Anita skriver:

        Men så roligt att ni också har Lindö. Och att ni är så nöjda med det. Vi älskar fortfarande vårt kök, är så nöjda med det. Roligt att du tyckte om inlägget. Jag gillar ju före och efterbilder jag också som du vet. Och jag tycker det har varit väldigt inspirerande att läsa om dina renoveringar.
        /Anta

  16. Linda skriver:

    Hej!

    Jag tittade in för att önska dig grattis på namnsdagen. Blir så ledsen att höra att du har haft och har en tung tid.

    Så skönt att det ”bara” var ett diskbråck, något som hon kan återhämta sig ifrån! Maken och jag pratade om det i går, hur hemskt det vore om det hände vår lilla Rivan något. Det vore så outsägligt hemskt!

    Så jobbigt med borrelia, men skönt att det inte heller var något ännu värre. Mår du helt bra nu? Jag är lite småfundersam inför nästnästa vecka. Jag har varit hos en hudläkare och visat upp en prick. Det var ingen fara med den, men hon ville kolla över hela kroppen och hittade ett märke som jag inte ens visste att det fanns och det ska skäras bort nästa torsdag. Hoppas hoppas hoppas att det inte är något farligt. Är så tacksam över att det finns vård och hjälp att få!

    Vilken underbar aster du har! Bedårande. Den blå floxen är väldigt lik blyblomman – i alla fall på bilden – fast med starkare färg. Älskar Ecuador Purple. Så snygg! Var hittade du frö? Hur stark är chilin? Den skulle jag kunna tänka mig att odla bara för att den är så läcker.

    Nu ska jag ta några djupa andetag och försöka fortsätta livet utan att stressa ihjäl mig. Det är så struligt på mitt jobb. Vi är tre på avdelningen som jag är ansvarig för. Min ena kollega har varit sjukskriven efter en diskbråcksoperation i nacken sedan sent i våras och ska komma tillbaka på halvtid i morgon. Tyvärr har hon en situation som gör att hon troligtvis kommer att säga upp sig i veckan för att gå tillbaka till sitt gamla jobb. Hon har jobbat hos oss sedan i januari. Min andra kollega har lite svårt att förstå det där med att man faktiskt ska gå till jobbet och att det blir kämpligt för kollegan om man väljer att stanna hemma. Mitt i allt det är jag projektledare för upphandlingen av kommunens nya bokbuss … vilket sköts inom min vanliga tjänst. Vet inte riktigt hur jag ska räcka till. Det känns som om jag bara gör andra människors jobb just nu.

    Oj, vilken utläggning. Det bara for ur mig. Hoppas i alla fall att du mår mycket bättre nu och att både du och vovven kommer att fortsätta att bli ännu bättre.

    Massor av stora kramar!
    Linda

    • Anita skriver:

      Hej Linda och tack goaste du!

      Ja vi hoppas verkligen att Lucy kommer att återhämta sig.. Hon tycker själv hon är helt frisk (vilket hon inte är). Tror du inte att hon lyckades hoppa upp i soffan i uterummet när vi inte hann med. Som tur är är den inte så hög och hon verkar inte må dåligt efter det. Husdjuren blir ju familjemedlemmar och jag förstår precis hur du känner för Rivan.

      Jag mår inte bra ännu efter Borrelian. Äter fortfarande antibiotika och läkaren sa att jag kommer att känna av sviterna ett tag efter jag ätit klart kuren. Det värsta är tröttheten, nackont och så har synen (långseendet) försämrats. Måste gå och skaffa glasögon men måste vänta ett tag då ögonen kan stabilisera sig igen till viss del och jag vill inte ha glasögon som är anpassade till hur jag ser nu. Det här har hänt mig en gång förut, sommaren 2011 då jag fick en allvarlig magsjuka. Men då kom synen tillbaka efter ett antal veckor. Men då var jag ju yngre 🙂

      Jag hoppas också att märket som hudläkaren hittade inte är någonting. Jag vet att dom verkligen tar det säkra före det osäkra och tar bort allt som i framtiden kan bli något. Och om du inte ens sett det själv så är det säkert inget. Jag håller tummarna för att allt är ok.

      Min aster ‘Twilight’ är tacksam så här på hösten. Jag har den på framsidan tillsammans med rosa höstanemoner och det är ett vackert äktenskap. Du har rätt i att phloxen påminner om blyblomman. Fast blyblomman är mycket mer himmelsblå. Chilin köpte jag fröer till i Tyskland förra året i september. Du kan få om du vill. Jag har isolerat en planta som jag tagit frukter från. Tror inte dom går att få tag på här. Har kollat på nätet men inte hittat dom. Hör av dig i så fall. Men den är jättestark! Fast den är snygg så man kan odla den för den skull. Det gör jag. Vi kan byta fröer, jag tar gärna din milda (som jag inte minns namnet på nu).

      Usch så jobbigt du verkar ha det nu på ditt jobb. Du måste lova att du tar det lugnt och är försiktig. Stress är inte bra. Hoppas så att det ordnar sig. Jättetråkigt, jag vet ju hur mycket du trivs med ditt jobb.

      Och svaret blev långt det också 🙂

      Ha det nu så bra som det bara går! Njut och koppla av så mycket det går under lediga stunder i din trädgård och i ert härliga uterum.

      Varma kramar
      Anita

      • Linda skriver:

        Jag vet hur det är. Min lilla kisse studsade runt – högt och lågt – när hon var nykastrerad och sydd. Blev så rädd att jag var tvungen att jobba hemifrån en dag för att se till så att hon inte gjorde sig illa – man kan ju inte gärna låsa in de små liven i en madrasserad cell 😉 (Fast jag hade god lust …)

        Så tråkigt att du inte är helt bra efter borrelian. Så märkligt att synen förändras. Jag håller tummarna och skickar upp några böner för att du ska bli helt frisk och återställd. Helst så snart som möjligt. Hoppas hoppas verkligen på det! Jag förlorade smak- och luktsinne i vintras när jag var ordentligt förkyld. Var så ledsen. Luktsinnet var borta så länge och sedan så nedsatt att jag faktiskt inte trodde att det skulle bli som vanligt. Det tog dit, men nu är det som förr igen. Kan känna den härliga doften av ruttnande vattenpest så fort jag sticker ut näsan genom dörren 😉

        Jag kommer att vara så glad när det där märket är bortplockat. Jag kommer antagligen inte att kunna sitta, men som sagt – skönt när det är gjort. Ingen har någonsin lyckats bedöva mig ordentligt, så jag är lite fundersam. Hoppas dock att de har något riktigt i hästväg att ge mig 😀

        Jag ska göra så gott jag kan med att ta det lugnt och försiktigt. Det är inte helt lätt, men jag försöker vara ledig mer än tidigare – med alla mina övertidstimmar så finns det en del att ta av och det är jag tacksam för just nu.

        Så intressant med dina knep för att undvika pistillröta. Det måste jag ”klippa ut” och spara. Jag fick med mig en jättetrevlig tomat från Honduras som jag kallar copan. Jag vill gärna odla den igen, men den var rätt drabbad av just pistillröta.

        Jag vill hemskt gärna ha fröer till den vackra chilin. Med tanke på att det inte finns någon som helst styrka i någon av de sorter jag har odlat i år så kan jag behöva något att hotta upp dem med – fniss. Och du får mer än gärna sumher-frö av mig. Är jättenöjd med den chilin och ska övervintra plantan.

        Nu ska jag gå ut och greja lite i boden. Kommer nog att få springa mellan den och datorn. Det är så spännande. Förlaget gör sig redo att skicka min bok på trycke så det är en del att stämma av. Och så har de gjort om omslaget. Jag var inte alls nöjd med det första, men ville inte verka otacksam. De förstod nog ändå och har gjort ett helt annat som jag är mycket mer förtjust i. Det ska bli så fantastiskt spännande att få hålla den i handen för förstas gången 😀

        Kram
        Linda

  17. Anni skriver:

    Ojojoj Anita ❤

    Jag förstod när jag läste ditt förra inlägg att det fanns anledning till att du tog en paus. Hoppades att det inte var något riktigt allvarligt, utan "bara" något som gjorde att du behövdes på annan plats. När du sedan inte syntes till på så pass länge började jag bli fundersam och hoppades innerligt att inget hänt. När du började skriva dina kommentarer igen hos mig (tack för alla rara ord!) tänkte jag "så skönt", men hade inte riktigt tid att läsa bloggar i lugn och ro.

    Nu sitter jag här och kan inte riktigt ta till mig dina vackra blomfoton (som jag ser precis hur fint och ordnat som helt – i Firefox) när jag läser om den pärs du haft och fortfarande har. Att man inte behöver få ring för att ha borrelia, det vet jag. Jag vet också hur förskräckligt dålig man kan bli av TBE. Min bror insjuknade för 9 år sedan och blir aldrig densamme igen. Men vad hjälper det att man förklarar för folk hur illa det kan bli med både borrelia och TBE, inte förrän de eller någon nära drabbas vill de riktigt tro på en! Tackolov att du fått en läkare som insåg vad som fattades dig och hoppas verkligen att du blir helt återställd inom inte alltför lång tid.
    Mamma fick rosfeber i ett ben i somras och var så öm i huden att hon skrek om man petade på henne, så jag kan förstå hur duschen kändes på dig!

    Och så lilla vovven på det. Varför är det så ofta flera eländen på en gång? Tur att ni har varandra, tänk så mycket djur betyder.

    Ok, nu ska jag kika på bilderna igen och återkomma.

    .

    Mariefred och Gripsholm, en så trevlig tur i vackra miljöer. Har inte varit där på ett tag, känner att det är dags igen. Fortsätter det fina vädret kanske jag kan locka maken på en utflykt?

    Äpplen ja. Vilket äppelår det är! Jag har börjat med både kakor och mos på Filippa, samt plockat det plockmogna av mina Cox Pomona.Kan inte vänta och ta allt på en gång, det blir alldeles för mycket. I mitten av oktober åker vi och mustar allt, tills dess får de vila i garaget. Hur många äppelträd har du?

    Din Red Gem ser ut som min Linnétagetes, men min är jättestor! Jagah rden i fyra stora krukor på uteplatsen och den har blommat så länge nu. Fick frön av Isa på Isas trädgård förra året och blev helt förälskad. Nu är jag självförsörjande och mer därtill på frön.

    Övriga blomfoton, ja du är då ett proffs med din kamera. Allt ser ut som rena septemberdrömmen, rena porrfotona för oss trädgårdsfrälsta. Jag bara njuter. Ska försöka se min trädgård med dina ögon, som om du var här och förskönade den. Kanske kan få ihop några bilder då.

    Varm kram till dig och vovven, nu ska jag kika på nästa inlägg 🙂

    • Anita skriver:

      Kära Anni, tack för din långa fina kommentar! Här kommer ett långt svar 🙂

      Nej den här sommaren kommer jag inte att minnas som en glad sommar. Men jag försöker då istället se fram mot en skön höst.

      Jag blev alldeles bestört när jag läste om din bror. TBE är min stora skräck och det har jag vaccinerat mig för sedan långt tillbaka och jag är väldigt noga med att hålla koll när det är dags för påfyllnadsdos. Och jag har fått maken att ta sprutor också efter en del tjat. ”Det blev liksom inte av” som han sa. Han spelar golf och är mycket ute i markerna. Och jag tjatar på min omgivning också. Tyvärr går det ju inte att vaccinera sig mot Borrelia och det eländet kan man ju få hur många gånger som helst. Det sägs ju att det ska ta ett dygn innan dom hinner smitta men det kan inte stämma för jag har tagit bort mina väldigt tidigt. Dom har varit så små att jag knappt fått tag i dom. Men jag har mina misstankar om vilken av dom det är som smittat mig. Fick nämligen ett par skumma blåmärken (som inte var blåmärken för dom var inte ömma) en bit från fästingbetten. Dom gick bort efter några dagar så jag tänkte inte mer på det. När jag hade Borrelia 2006 (då jag fick den röda ringen efter någon månad) hade jag nämligen också ett skumt blåmärke vid bettet som gick bort efter ett par dagar. Usch så jobbigt för din mamma. Jag hoppas hon är helt återställd nu. Vet du, när jag var på husläkarjouren så spekulerade dom i rosfeber men tyckte inte det stämde. Dom säger ju att Borrelia är så lömsk att den ger symptom som passar på många olika sjukdomar och det stämmer verkligen.

      Lucy, vår lilla goa hundtjej blir i varje fall bättre för var dag som går. Förra veckan när hon var på rehab sa hennes sjukgymnast att dom framsteg hon gjort på två veckor kunde ta upp till ett år för vissa hundar. Hon var ju i princip förlamad i hela bakdelen och nu kan hon till och med springa (fast vi måste hejda henne). Hon är en otroligt kämpe och jag hoppas innerligt att det inte ska tillstöta något. Hon har verkligen varit en tröst i allt som hänt i sommar.

      Jag tycker absolut att du ska övertala maken om en tur till Mariefred. Nu när det börjar bli höst och inte är lika stort tryck med turister är det så behagligt att gå där på gatorna och vid vattnet. Och ett besök på Gripsholm är alltid roligt. Det är rätt många år sedan jag besökte slottet nu och tittade på alla porträtt.

      Vi har bara två äppelträd men det räcker och blir över. Vilken sort det är vet vi inte då dom växte här när vi flyttade hit. Jag har försökt att ta reda på vad det är för sort men inte lyckats. Frågade till och med en trädgårdsmästare som kunde väldigt mycket om äpplen men till och med han gick bet. Men dom är goda, både i pajer och kakor och att äta. Dom mognar rätt sent men är ändå svåra att lagra. Ska försöka ta de finaste och helt oskadda och linda in i tidningspapper och lägga i garaget. Förhoppningsvis håller dom sig en bit in på hösten i varje fall.

      Tack för dina fina ord om mina bilder. Jag har verkligen abstinensbesvär när det gäller fotograferingen. Jag måste bara komma igång igen. Det har ju inte blivit knappt några bilder alls i sommar. Men jag hoppas ta igen det i höst och vinter. Ska utmana mig själv med att hitta fina motiv oavsett väder och årstid.

      Återigen, tack från både mig och Lucy! Ha en fortsatt fin vecka. Jag ser fram mot dina kommande reseskildringar.

      Varma kramar
      Anita

  18. Cathy skriver:

    Men hu då vad ni råkat ut för:-(. Jag har missat detta inlägg och läst först nu. Mycket vackra bilder och härliga tomater, skönt att höra att du är på bättringsvägen. Borrelia är sannerligen inte att leka med, konstigt dock att läkarna inte kollade mer noga redan från början. Har man hund och går mycket i skog och mark är man ju uppmärksam på detta elände, fästingarna alltså. Jag går alltid med långbyxor och dem nedstoppade i strumporna och hela skor när jag går ut i skogen (vilket ju inte var någon direkt hit i somras om man säger:-)). I år har det trots torkan förut varit extremt mycket fästingar. Jag har plockat flera stycken från Crispie efter varje promenad, de flesta bara såna som krupit omkring i pälsen, bara 4 st som satt sig fast då under torkan. Sen regnen började har hon haft såna pyttesmå som satt sig i mungipan, ögonlocken och i pannan. Hon har fått Nexgard så de har oftast ramlat bort ganska snabbt och de andra har jag lyckats plocka bort med naglarna (det har inte gått att komma åt med fästingplockarna i ögonlock och mungipa:-(). Stackars Lucy, hoppas hon piggar på sig snabbt. Hur gammal är hon nu?
    Kram, Cathy

    • Anita skriver:

      Hej Cathy!

      Ja det har varit en rejäl pärs. Och jag känner fortfarande av det i form av trötthet och matthet i kroppen. Jag har också varit väldigt försiktigt men trots det lyckats få 4 fästingar, som jag tagit bort snabbt men det har inte hjälpt. Någon hann sprida eländet ändå. Lucy får också och vi kollar henne varje dag. Men så hemskt att Crispie får i mungipan och ögonlocken. Det måste ju vara jättebesvärligt att få bort. Jag tog en för en stund sedan som kröp omkring i Lucys päls. Jag är också ”påbylsad” men slarvade i somras när jag var i trädgården och jag tror att det var då jag fick dom. Det var ju så torrt och man kunde läsa överallt att ”fördelen med torkan är att det inte finns några fästingar”. Men det har, som du säger, varit extremt många i år. Värsta året någonsin. Lucy är sju år så vi hoppas hon ska bli bra så vi får ha henne i många år till. Förutom det eländiga diskbråcket är hon ”peppar, peppar” väldigt frisk. Men det är en lång rehab. Men det är ju inte konstigt. Hon kunde ju inte gå när hon var som sämst, innan operationen. Igår fick hon göra sin tredje ”vattentramp”. Först tyckte hon inte alls om det men nu går det bra. Och hon är jätteduktig men blir väldigt trött efter. Nu ligger hon bredvid mig i sin korg och sover gott.

      Kram Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s