Fågelräkning 2018 – vinnaren hos mig blev …

Ja vem vinnaren blev tänker jag inte tala om så här tidigt i inlägget. Så här är det, fågelräkningen har jag ägnat mig åt sedan 2012. Alla lediga stunder under fågelräkningsdagarna sitter jag bänkad vid fönstret. Jag har dessutom en utmaning till mig själv. Alla arter jag sett måste jag ha tagit en bild på och den bilden måste vara tagen under de dagar fågelräkningen pågår. Det är alltså arten jag måste fånga på bild, inte artens alla individer jag räknat. Att fånga alla jag räknat av en art på en och samma bild skulle vara en omöjlighet. Men det viktiga är, jag får inte fuska och ta någon från arkivet även om jag har mycket bättre bilder där. Hittills har jag alltid lyckats men skulle det gå det här året också? Det återstod att se …

År 2018 var datumen för fågelräkningen, även kallad ”Vinterfåglar inpå knuten” den 26 – 29 januari. Det jag direkt kunde konstatera var att om fågelräkningen inträffat några veckor tidigare skulle det ha varit mycket tätare fågeltrafik. Då hade vi bland annat flockar av gråsiskor på säkert 20 – 30 individer, kanske fler, som besökte oss dagligen och skapade köer till och från maten. Nu var det lika lugnt som i Stockholmstrafiken en söndagmorgon vid 5-tiden.

Jag väntade och väntade. Så småningom började trafiken komma igång. Det jag direkt kunde konstatera var att i år skulle kanske den fågel som alltid blir Sveriges totala vinnare även kunna vinna hos mig. Den fågel jag pratar om är naturligtvis talgoxen. Det var i varje fall den som började dyka upp vid maten när ingen annan behagade sig dit. Men så småningom så kom även dom andra sjusovarna igång. Och när räkningsdagarna var över så kunde jag konstatera att jag faktiskt sett 13 olika arter. Och med det sagt så är det dags att presentera dom med antal individer per art. Här kommer listan!

Två arter visade upp sig med endast 1 individ per art. Jag presenterar dom i den ordning dom visade sig …

Redan på fredagen var han där, björktrasten. Stor och stöddig satt han och vaktade ”sitt” äpple …

Den andra, som visade sig med 1 individ kom inte loss förrän sista dagen. Precis när jag tänkte lägga ner fågelräkningen för 2018 satt den där, nötväckan. Att jag över huvud taget hann få en bild är ett smärre mirakel. Jag bara slet upp kameran och knäppte av två gånger och på en av bilderna kan man faktiskt se att det är en nötväcka även om bilden är oskarp …

På tal om oskarpa bilder. Det kommer en hel hop nu för nu är det dags för arterna som presenterade sig med 2 individer. Hela 6 arter delade på den platsen …

Gulsparven. I alla år har vi haft många gulsparvar men i år har dom lyst med sin frånvaro. Och det beror inte på att vi bytt mat för det har vi inte. Två stycken, en hane och en hona, kom och åt och dom kom alltid tidigt på morgnarna när det inte gick att fotografera. Men så satte sig hanen i ett träd och då lyckades jag ta några bilder och det här är en av dom …

En trogen besökare är i varje fall Hacke. Större hackspett har vi varje år och det brukar vara ett par. Så var det i år också. Hanen känns igen med sin röda fläck i nacken …

Och plötsligt var även fru hackspett där …

Som jag skrev tidigare i inlägget så hade vi för några veckor sedan stora flockar av gråsiskor. Men så fort kylan kom försvann dom. Men en blev kvar. Jag känner mig alltid så ledsen när jag sett flockar av fåglar och så blir en kvar. Jag hade sett honom varje dag sedan flocken försvann, den lilla hanen med sitt röda huvud och rosa bröst …

Men så hände det. Plötsligt satt det en hona där också. Han var alltså inte ensam. Dom var ett par som stannat kvar. Kanske var dom lite rebelliska och bröt sig loss från gruppen. Och dom får så gärna stanna, jag kommer att ge dom mat. Här är honan, som känns igen på att hon är grå på bröstet …

Förra årets vinnare, skatan, visade sig i år endast med två individer vid matningen. Visserligen såg jag stora flocka kretsa när jag var ute och gick och som flög omkring i grannskapet. Men då jag bara räknar dom som är vid matningen så blev det två. Men att få en bild vid matningen är omöjligt. Så fort jag närmar mig så flyger dom. Så bilden fick bli på en av dom som satt sig i grannens antenn …

Vid ett fåtal tillfällen dök två grönsiskor upp. Och varje gång så var det usla fotoförhållanden så bilderna blev suddiga. Men, fågelbilden ska vara från fågelräkningsdagarna så det får helt enkelt bli den minst suddiga …

En fågel som förr var vanlig men som nu börjar bli ovanlig i Sverige är gråsparven. Jag brukar inte se någon men i år var det en hane och en hona och åt av maten. Jag var förvånad att dom åt av talgbollarna men det gjorde dom. Här syns hanen med sin barska blick …

Och så var det dags för dom arter som presenterade sig med 3 individer. Först ut … grönfinken. Det här året såg jag tre stycken samtidigt, det var faktiskt rekord. Tidigare år har jag sett två som max. Svårfotograferade var dom och jag lyckades bara fånga ett exemplar i mina bilder …

Så till helgens stora behållning. År 2014 såg jag för första gången i mitt liv en steglits. Därefter har jag aldrig sett någon. Men på lördagen hände det. Plötsligt satt den där och bländade mig med sin mjuka fjäderskrud och sina vackra färger. Jag blev så till mig att jag knappt kunde hålla kameran. Och även om bilderna inte är perfekta så syns det tydligt att det är en steglits …

Och när sedan gråsiskhonan gjorde steglitsen sällskap och jag lyckades fånga båda på bild, ja då var glädjen total …

Jag satte ett streck i kolumnen för steglits och kände mig belåten att jag återigen fått se en vid min fågelmatning. Då hände det. På måndagen den 29:e, sista fågelräkningsdagen fick jag plötsligt se den igen. Och nu var den inte ensam. Två stycken, ett streck till i kolumnen …

Det var ju helt fantastiskt, två steglitser! Då hände det, igen! Vad tittar fram om inte en tredje! Ursäkta mina glada utrop men steglitsen är som sagt så ovanlig här hos mig så när jag fick se, inte bara en utan tre, ja då blev glädjen total …

Så var det dags för topp tre att presentera sig. På tredje plats med 4 individer hittar vi Sveriges nationalfågel, koltrasten. Två par visade sig vid flera tillfällen samtidigt. Men att fånga alla på bild var omöjligt. Det var över huvud taget svårt att fånga dom på bild. Till slut så satte sig en av honorna i en av portalerna och då passade jag på …

Och så kom ena hanen och satte sig i ett träd …

Så var det dags för dom två topplaceringarna. Vilken kamp det var mellan de båda arterna. På fredagen pendlade första och andraplatsen fram och tillbaka. Skulle det bli talgoxen eller blåmesen. Men till slut blev det ändå avgjort. På plats nummer 2 hamnade till slut …

Talgoxen med 5 räknade individer vid ett och samma tillfälle …

Det är bara att konstatera, blåmesen som jag räknade till 6 individer vid ett och samma tillfälle blev vinnaren. Och jag kan säga att den är en värdig vinnare. Även om talgoxen sista dagen försökte göra sitt bästa för att knipa segern så var det bara vid ett enda tillfälle jag kunde räkna till 5 individer samtidigt. Blåmesen däremot visade sig med 5-6 individer vid många tillfällen under hela helgen.

Så grattis till årets vinnare hos mig i fågelräkningen 2018 …

Blåmesen

Blåmesen är definitivt även den fågel som är lättast att fånga på bild …

Dom var till och med vänliga att visa hur dom såg ut från alla vinklar …

Bäst tycker jag om att den ofta sätter sig i honungsrosen. Det är alltid roligare med bilder i naturlig miljö och inte bara vid fågelmaten …

Och ibland behöver bilderna inte vara perfekta. Den här är så långt ifrån perfekt man kan komma. Blåmesen är suddig men ändå gillar jag bilden, troligen för ljuset som liksom omfamnar fågeln …

Solen sken inte mycket under helgen men i lördags var det soligt och fint. Då passade jag på att fånga ettan och tvåan på samma bild …

Och när inga fåglar visade sig lekte jag lite med kameran. För även om det nu har kommit snö igen så börjar våren att kännas. Ljuset blir ljusare och varar längre. Och färgerna blir pastelliga i solljuset. Idag ligger snön på honungsrosen men i lördags så flödade vårfärgerna genom den …

Avslutningsvis kan jag konstatera att det i år verkligen är färre fåglar än vanligt. Det stod det även om i vår lokaltidning och jag har sett andra rapporter om det. Varför går bara att spekulera i. Kanske finns det fortfarande mat i naturen. Kanske var förra året ogynnsamt för häckningen. Först kom en rejäl köldknäpp en bit in i maj och sedan blev sommaren torr med låga dygnstemperaturer. Jag är i varje fall glad åt varje fågel jag ser. Fåglarna vill jag ha året runt i trädgården.

Den sista bilden i detta inlägg får bli en sammanställning över mina fågelrapporteringar sedan 2012. De två första åren satt jag bara någon timme under hela helgen och räknade och det syns, framför allt på antalet arter. Det jag kan konstatera är att det finns lite ovanligare arter som kommer och besöker trädgården. Men dom kommer sällan och besöken är korta. Men det är dom lite ovanligare arterna jag ser nu när jag verkligen ägnar tid åt att sitta vid fönstret och vänta. Och känslan att få se en steglits, stenknäck, sparvhök eller annan lite ovanligare art ger en pirrande lyckokänsla i magen. För att inte tala om när det dyker upp flockar av sidensvansar som det gjorde både 2015 och 2016 under fågelräkningen.

Nu ska jag ägna mig åt andra sorters frön, nämligen chilifrön. Det är hög tid för ‘Jamaican Bell’ att landa i såjorden.

En skön vecka till er alla! Den här veckan lämnar vi dessutom januari och går in i februari. Ett steg närmare våren.

Annonser
Det här inlägget postades i Fåglar, Vinterfåglar inpå knuten. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Fågelräkning 2018 – vinnaren hos mig blev …

  1. Marit Sønstebø skriver:

    Du er jo så dyktig til å ta bilder av fuglene, og ikke minst til å telle de!
    De aller fleste av de er her også, og blåmeisen er en stor favoritt. Den synes jeg er så vakker.
    Jeg har sådd mange frø, men enn så lenge har ingen spirt.

    Ønsker deg en fin kveld, Anita!
    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Tack Marit 🙂 Ja blåmesen är verkligen näpen och söt med sin blå hjässa. En värdig vinnare och lättfotograferad till skillnad mot många andra.

      Igår sådde jag mina ‘Jamaican Bell’. Det var hög tid. Dom står nu ovanför elementet (som vanligt) och jag väntar med spänning på att dom ska gro.

      Önskar dig en fin onsdag!
      Kram Anita

  2. Hej Anita!
    Ett supertrevligt inlägg igen och tack för de fina fågelbilderna. Det var väl roligt att du fick besök av den vackra steglitsen också, bra tajmat ! Grönfinkar har vi inte haft här på många, många år. De drabbades av en hemsk sjukdom, gulknopp och sedan dess är de borta. Innan hade vi stora flockar av grönfinkar varje år.
    Kram!

    • Anita skriver:

      Tack Gunilla 🙂 Ja det kändes verkligen som en belöning för mina timmar vid fönstret när steglitsen kom på besök. Jag känner till sjukdomen gulknopp som drabbat grönfinkarna. Vi har, trots det, alltid grönfinkar här men dom är få till antalet. Men jag blir lika glad varje gång jag ser en och i helgen såg jag ju tre stycken. Och jag har sett rapporter att dom börjar komma tillbaka igen. Hoppas du får besök av dom i din trädgård igen. Dom är så fina.

      Kram Anita

  3. Carina skriver:

    Talgoxe var det jag tänkte på men inte fick fram. Nu har jag sett båda på samma fina bild – tack. Nu ska jag bara komma ihåg att mesen är blå på huv’et och oxen är svart 🙂 Nötväckan ser jag här regelbundet. Och någon form av hackspett. Steglits, gråsiska, stenknäck mfl vore jättekul att få se 🙂

    Tycker du har fått fina bilder. Att hinna få alla skarpa osv är nästan omöjligt tänker jag när man samtidigt ska räkna och ha koll på helheten. Försöker fota fåglar ibland och det är väldigt svårt.

    Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Ja dom är lika, blåmesarna och talgoxarna 🙂 Men blåmesarna är lite mindre och som sagt, dom är ju så fint blå på hjässan. Nötväckan är ovanlig hos mig men däremot är hackspetten en frekvent besökare. Det är förmodligen större hackspett du har hos dig, det är den vanligaste. Du skulle bli lycklig om du fick se en steglits. Men en annan fågel som kommer i stora flockar är ju sidensvansen. När dom kommer blir man verkligen lycklig.

      Med tanke på omständigheterna så får jag nog vara nöjd med bilderna. Det är ju som sagt fågelräkningen som är det primära men det är väldigt roligt att ge sig själv fotoutmaningen varje år. Och jag blir alltid lika glad när jag lyckas fånga alla på bild 🙂

      Kram Anita

  4. Märtha skriver:

    A. Du har många fågelarter! B. Du har rena fönster. C. Du är en fågelkännare! D. Du är en hejare på att fotografera! ### Här syns mest enbart talgmesar och blåmesar, vi vekrar ha några kotrastpar här, hackspett – och ibland en verklig pilfinksinvasion. De verkar vara släktkära, eller så älskar de sällskapsresor…

    • Anita skriver:

      A. Jo det blev många fågelarter till slut även om det såg mörkt ut till att börja med. B. Jag tvättade faktiskt fönstren så att dom var rena på fredagen 🙂 C. Jag har lärt mig fåglar genom åren. Jag har alltid en fågelbok ligger bredvid mig när jag spanar som jag kan titta i när en ny art dyker upp.
      D. Tackar och bockar 🙂 Pilfinkar brukar vi alltid ha men i år, inte en enda. Dom kanske hade åkt på sällskapsresa till dig 🙂

  5. Hej Anita!
    Så roligt att läsa om våra kära vänner, för att inte tala om hur jag njöt av att titta på dina fantastiska bilder. Tänk att den lille söte men ganska kaxiga blåmesen vann ändå. Här skulle det nog ha blivit talgoxen, om jag hade kommit ihåg att det var den här helgen det var fågelräkning. Du har många fina fåglar hos dig. Steglitsen ser jag här också ibland, och då får även jag glädjefnatt. Också domherren behagar närvara med sin skönhet då och då. En källa till glädje det också. Tycker också, rent allmänt även om jag inte räknat att det är färre fåglar i år. Vi får hoppas på en varm fin vår så att de kan få många ungar. Fåglarna förgyller trädgården. Tack för ett superfint inlägg.
    Kram Anna-Karin

    • Anita skriver:

      Hej Anna-Karin och tack!

      Ja fåglarna känns verkligen som vänner. Jag vill ha dom i trädgården året om.Blåmesen är verkligen en av dom tuffaste fåglar som finns. Så liten men så kaxig. Visst får man glädjefnatt av steglitsen. Nu väntar jag bara på att det ska komma flockar av sidensvansar. Då blir det också glädjefnatt för dom är ju infernaliskt vackra. Däremot är domherren en sällan skådad gäst hos mig. Har sett någon enstaka men då har det varit rätt långt fram på våren. Jag tror att dom flesta känner att det är färre fåglar i år och jag tror att förra årets vår och sommar har spelat in. Vi håller tummarna för våra vänner, att det blir en gynnsam vår och sommar.

      Kram Anita

  6. Anni skriver:

    Jag inser att jag borde varit lite mer engagerad i detta i helgen än vad jag var. Säger precis som du att det var färre fåglar denna hyfsat varma och snöfria helg än det var bara någon dag tidigare. Din idé att fotografera alla tycker jag är toppen, då sprider du kunskap till de bloggbesökare som inte riktigt känner igen alla arter. Och bra bilder fick du, men något annat hade jag inte väntat mig heller!
    Steglitsen har jag bara sett här på sommaren, aldrig vintertid. Första gången jag såg stenknäck blev jag superglad, liksom när kungsfågeln kom. Denna vinter har jag för första gången haft stjärtmes och gärdsmyg på besök, den senare dock inte vid maten utan på andra sidan huset – det var en ren slump att jag såg den! Och självklart hann den flyga iväg innan jag hunnit hämta kameran.
    Måste kolla om det är för sent att rapportera, jag har glömt att göra det. Hos mig vinner koltrasten med hästlängder, men det är ju för att de är halvtama sedan många år.
    Kram!

    • Anita skriver:

      Det är kul att ha en utmaning till sig själv. Och jag skulle sakna att inte få sitta bänkad lediga stunder vid fönstret under fågelräkningshelgen. Jag preparerar med fågelbok, olika objektiv till kameran, papper och penna och så blir det en hel del fikapauser, ofta blir jag till och med servad av mannen.

      Du har alltså sett kungsfågel. Wow, det måste vara ovanligt. Vilken lycka. Stjärtmes har jag alltid önskat att få se men icke. Dom är ju så vansinnigt näpna. Och gärdsmyg måste också vara sällsynta gäster. Jag tror egentligen att det är så att det kommer ovanliga fåglar på besök då och då till trädgården. Det gäller bara att ha tur om man ska få se dom. Så var det med steglitserna i helgen hos mig.

      Det är inte för sent att rapportera. Du har på dig ända till den 6 februari.

      Kram Anita

  7. Anni skriver:

    Jo, jag har gråsparvar också. Många!

    • Anita skriver:

      Roligt att höra att du har gråsparvar. Dom börjar kanske rycka upp sig igen. Såg att dom låg på 11:e plats på topplistan efter senaste rapporteringen.

  8. Lena i Wales skriver:

    Vad du kan om fåglar!!! Och vilka bilder!
    Hoppas dagen med det väntade snöovädret inte bådar alltför stora problem för dej!

    • Anita skriver:

      Jag har lärt mig genom åren men är ännu bara en amatör 🙂 Ovädret håller till i Norrland. Här är det plusgrader, uppehåll och till och med lite sol.

  9. Fantastiskt vackra bilder på söta fåglar! Vi har ju många fåglar här för att vi bor i en liten gles men hög skog – vilket är ovanligt på Gotland – men visserligen brukar vi titta på på dom, men varken jag eller gubben kan nåt så nån fågelräkning blir det aldrig.
    Däremot reagerade jag på en sak du skrev om blåmesarna ”…dom var till och med vänliga…” vilket jag inte riktigt håller med om. *fniss* Någon tuffare och elakare småfågel är det svårt att hitta, trots att dom är så pyttesmå!
    KRAM/Susie

    • Anita skriver:

      Jag kunde inte mycket om fåglar heller innan jag köpte en fågelbok och kunde börja identifiera dom. Då började jag också tycka det var jätteroligt att följa dom. Just det där när det dyker upp nya sorter. Igår såg jag för första gången i mitt liv stjärtmesar. Dom missade fågelräkningen med tre dagar. Dessvärre kom dom sent på eftermiddagen när det börjat mörkna så det gick inte att få några bra bilder på dom. Men jag har i varje fall lite suddiga bildbevis.

      När det gäller blåmesarna håller jag med. Dom är inga mesar dom inte, tuffa och orädda. När jag skrev ”vänliga” så var det lite skämtsamt … att dom var vänliga och visade sig från olika vinklar så jag kunde ta kort på dom, den ena satte upp stjärten och visade upp bakdelen och den andra böjde ner huvudet och visade hjässan 🙂

      Kram Anita

  10. Kristinas oas skriver:

    Vilket trevligt vinterprojekt att räkna fåglar i dagarna fyra! 🙂 Och som vanligt är jag impad av att du lyckas fira alla också, snyggt jobbat!
    Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Ja det är så bra med fågelräkningsdagarna för då tar jag mig verkligen tid att sitta och spana in fåglar. Och det är då jag märker hur många arter det är som kommer på besök även om man inte tror det. Och utmaningen att fota alla är rolig och jag blir lika lycklig varje år jag lyckas 🙂

      Kram Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s