Årskrönika 2017

Vi närmar oss ett nytt år och det är dags att summera det år som gått. Och det är faktiskt ett litet jubileum för det här är min 10:e årskrönika! Mina årskrönikor är omfattande men ett viktigt måste för mig. Här lägger jag in länkar till de inlägg jag gjort under året men framför allt, i årskrönikorna ligger också material jag inte hunnit publicera tidigare. Det är alltså ett komplett år som ligger där. Och det är oerhört roligt att gå tillbaka och läsa vad som hände ett speciellt år. Allt jag glömt bort kommer fram i minnet igen. Bildkavalkader från en trädgård som förändrats genom åren. Växter som kommit och gått. Reste jag någonstans? Hur var vädret? När kom första frosten? När kom sista frosten? Allt får jag svar på i årskrönikorna.

Jag har just suttit och läst igenom min första årskrönika, den från 2008 och kunde konstatera att jag skrev mitt första inlägg på den här bloggplatsen i februari 2008. I slutet av april åkte jag det året på en härlig trädgårdsresa till Cornwall med mina fantastiska trädgårdsvänner och på sommaren besökte mannen och jag Wales och Liverpool. Det här året vinterbonade vi också vårt uterum så att alla mina växter fick en plats att tillbringa vintern på. Hade jag inte haft min årskrönika hade jag nog inte kommit ihåg något jag gjorde 2008 🙂

Men nog om 2008, nu är det 2017 som gäller och det är dags att köra igång med årets första månad …

J A N U A R I

Den 2:a januari var det en strålande vinterdag. Marken var lätt pudrad med vacker, vit nysnö …

Snön fortsatte att falla och den 4:e vaknade jag till en trädgård begravd i snö …

Den 6:e var det kallt, riktigt kallt! Termometern visade minus 19,8 och jag höll mig inne och nöjde mig med att ta en bild på den gnistrande vintern genom köksfönstret …

Den 13:e kastade vi ut julen och det skrev jag om i detta inlägg som även var årets första inlägg.

Den 20:e filosoferade jag om att leva i nuet.

Den 26:e sådde jag en av mina favoritchili, Jamaican Bell och den 31:a lade jag beställningar på övriga chili och paprikafröer jag skulle odla det här året.

Sista helgen i januari var det som vanligt dags för fågelräkning. Om alla olika fåglar som besökte mig den helgen skrev jag i detta inlägg. Och vinnaren då, jo det blev skatan som drämde till med hela 15 individer! På bilden syns en av dom. Bilden är tagen den 30 januari och jag kan bara konstatera att nu var snön borta igen …

Snön försvann och januari försvann. Det var dags att stiga in i årets kortaste månad …

F E B R U A R I

Den 6:e februari var det dags att så dom fröer jag skickat efter den 31 januari …

Den 10:e konstaterade jag att februarisolen äntligen nått uterummet igen.

Den 12:e promenerade vi i Kusens backe och det var nästan som vår i luften …

Men den 21 februari vaknade jag återigen till ett vitt vinterland …

Men kunde samtidigt konstatera att min första kamelia slagit ut …

Det här var året alla kaniner försvann, ja egentligen startade det redan hösten 2016 men vi fick det inte bekräftat av kommunen förrän i februari 2017. Dom drabbades av gulsot och om det och den återvändande vintern skrev jag i detta inlägg.

Med snö i hasorna gick Februari mot sitt slut. Dagarna blev längre och vi gick in i den månad jag kallar den första vårmånaden …

M A R S

Redan den 3:e mars så utmanade jag mig själv genom att leta vårtecken.

Den 10:e mars skrev jag om ett trädgårdsbesök jag aldrig glömmer. Detta inlägg visar sig ha blivit ett av mina mest lästa. Jag har fått många kommentarer och även en hel del mail om det. Jag vet inte varför det blivit så välbesökt och omtyckt men på något sätt måste jag väl ha lyckats förmedla känslan av magi som jag kände vid detta trädgårdsbesök, en tidig morgon den 14 april 2003. Jag vill i denna årskrönika passa på att tacka för all uppskattning.

Den 12:e promenerade vi vid vår närbelägna sjö Måsnaren och jag kunde konstatera att isen fortfarande låg på sjön men att vattnet med solens hjälp nu började ta över och ge känslan av ett av svenskans populäraste ord, dagsmeja …

Den 17:e skrev jag om lyckan av att få höra koltrasten sjunga sin välbekanta sång igen.

Den 20 mars började rivningen av vårt 50 år gamla badrum.

Den 23 mars 2017 kl 17:10 fotograferade jag den första utslagna blåsippan …

Den 24 mars var jag på Stockholms trädgårdsmässa i Kista och köpte bland annat 3 st hemtrevnad, alla med olika grön nyans …

Den 29:e var det dags att lägga fram potatisen (den röda Cherie) på groning …

Och jag tog snödroppar och krokus i hand och tillsammans vandrade vi ut från månaden mars och gick glada i sinnet vidare in i …

A P R I L

Den 2 april var det vår i luften och jag intog horisontelläge i blåsippsbacken.

Den 6 april var det dags för trädgårdsmässa igen, Nordiska Trädgårdar. Det var en mycket trevlig dag och extra trevlig då vi som brukar åka på trädgårdsresor tillsammans strålade samman och åt lunch. Jag hoppas på repris kommande år. Inga bilder tog jag från mässan men väl på det blå havet på väg dit. Vilken vårdag!

Den 7 april var jag på mässan igen. Den här gången hade jag stämt träff med en före detta kollega och vi tog en trevlig långfika tillsammans då vi pratade om allt i allmänhet och växter i synnerhet. När jag kom hem så pågick plattsättning i badrummet. Plattsättaren lyssnade på P4 på mobilen. Plötsligt kom han ut, gravallvarlig och sa att ”nu har det hänt här också”. Vadå? frågade jag. Det är en galning som kapat en lastbil och mejat ner folk på Drottninggatan. Den dagen som hade börjat så bra. Nu visste jag att datumet den 7 april 2017 skulle jag alltid komma ihåg, men tyvärr inte bara för min trevliga dag på trädgårdsmässan.

Men livet gick vidare. Och jag kunde konstatera att april detta år var som april alltid är. En dryg vecka efter besöket i blåsippsbacken såg det ut så här …

Och jag skrev ett inlägg om nyckfulla april som hade den passande rubriken mitt namn är april och jag gör som jag vill!

April var också månaden då min gula clivia började blomma …

Den 27 april var vårt badrum färdigrenoverat. Om hela badrumsresan går att läsa i inlägget byte av ett 50 år gammalt badrum.

Jag avslutade april med att skriva ett inlägg som handlande om att arbetsinsatser krävs.

Och med drömmar om kommande värme sa jag hej då till april med sitt aprilväder och gick med stora förväntningar vidare in i månaden …

M A J

År 2016 var ett icke trädgårdsår för mig beroende på att sommaren då istället ägnades åt att måla om hus, garage och uterum. Jag hade därför stora planer för år 2017, då skulle jag flytta om en hel del växter i trädgården. Men så blev det inte …

Den 2 maj fick vi besked om att det från och med den dagen var bevattningsförbud i kommunen som skulle vara hela sommaren. Jag insåg då att flyttning av växter inte var aktuellt. Nu gällde det bara att hålla liv i de som fanns.

Men maj bjöd också på andra obehagliga överraskningar. Det blev iskalla nätter med temperaturer ner mot minus 7-8 grader och på dagarna blåste dessutom iskalla vindar. Jag hade tur som inte ställt ut något utan hade allt kvar i uterummet. Om bristen på både värme och vatten skrev jag i detta inlägg.

Men trots allt, så småningom kom värmen och maj blev så skön som den skulle vara. Narcisserna blommade, vårljuset dallrade, gullvivorna var äntligen på väg att slå ut och jag bara njöt …

Och det blev dags för vår årliga vårtradition, nässelsoppa …

Det här året hade jag låtit säckväven ligga kvar länge på mina rhododendronbuskar. Efter att jag sett många rhododendron drabbats av frystorka var det med bävan jag tog bort täckningen. Men jag kunde andas ut. Dom hade klarat sig över förväntan och de första blommorna hade till och med börjat titta fram …

Den 31 maj satte vi oss i bilen och styrde kosan mot Skåne. Och med motorhuven pekande söderut lämnade vi Södertälje och månaden maj bakom oss och välkomnade nästa månad …

J U N I

Den 1 och 2 juni var vi på Barsebäck Golf & CC och tittade på Nordea Masters. Men vi hann inte bara med golf. På eftermiddagen den 1 juni gjorde vi ett besök i Lunds Botaniska trädgård. Det här var tiden då alla rhdododendron och azaleor stod i sin fullaste prakt. Och så fanns där ett magnifikt näsduksträd. Jag har inte visat några bilder därifrån tidigare så det är dags för ett litet bildkollage. För att se bilderna i full storlek är det bara att klicka på en av dom och bläddra med pilarna. För att stänga kollaget och komma tillbaka till inlägget är det bara att klicka på krysset …

Juni var månaden då jag bara skrev ett enda blogginlägg. Jag tog heller inte speciellt många bilder. Så vad hände då i juni? Jo bland annat kunde jag konstatera att det var ett år då det inte blommade speciellt mycket i min azalea/rhododendronsluttning …

I mitten av juni hade alla växter flyttat ut från sin trygga tillvaro i uterummet. Där fanns nu tomater, gurkor, kamelior, citrusträd, oliv och annat. Men det var inte lätt att se dom för dom stod under fiberväv för att inte bli sönderbrända av junisolens heta strålar …

Den 17 juni var det dimma …

Och jag hittade en bild från samma plats som den allra första bilden i denna årskrönika. Det är bara att konstatera att kontrasterna är stora mellan januari och juni …

I slutet av juni frodades det ätbara. Salladen som jag drivit upp inomhus var kraftig och fin. Och bladmassan som skymtar genom drivbänken i bakgrunden är potatisen …

Den 30 juni drog en riktigt sommarstorm in. Det blåste så pass att det var riktigt kuslig stämning och jag var orolig att något träd skulle blåsa omkull i skogsbacken bakom vår tomt. Men det klarade sig. Om stormen och lite om juniträdgården skrev jag i mitt enda juniinlägg som jag kallade för ute blåser sommarstorm.

Och med vinden vinande runt knuten blåste jag in i nästa månad …

J U L I

Beskrivningen av juli 2017 var: Torka och hårda vindar som gav ännu mer torka. Till och med vår normalt fukthållande trädgård var nu torr. Och inte fick vi vattna. Jag koncentrerade vattningen på det ätbara och jag var uppfinningsrik. Jag sparade allt spillvatten. När jag kokade ägg så sparade jag kokvattnet och sedan vattnet jag kylde äggen i. När jag sköljde grönsaker sparade jag vattnet. När jag kokade potatis och grönsaker (utan salt förstås) så sparade jag vattnet. Innan varje dusch och hårtvätt samlade jag upp vattnet (som man spolar innan varmvattnet kommer) i en hink. Överallt stod det hinkar med vatten. Och jag lyckades faktiskt att i princip vattna alla mina krukväxter och grönsaker med spillvatten under hela sommaren. Det var bara pallkragarna och då främst potatisen som jag ibland fick hälla ett par extra vattenkannor på.

Kvällarna och nätterna var kyliga denna sommar. Vi var glada för att kunna tillbringa tiden i uterummet, på altanen satt vi inte mycket i juli 2017.

Bloggtorkan för min del var lika torr som trädgården. Ett enda inlägg skrev jag i juli och rubriken var inte helt överraskande trädgården kämpar på i torkan.

Men juli kan ju inte bara passera utan en enda bild i årskrönikan. Jag satte mig och tittade igenom de bilder jag tagit och dom var inte många. Men, några lyckades jag skrapa ihop och dom har blivit till ett julikollage …

Nåväl, trots både bloggtorka och trädgårdstorka så kom det i varje fall ett rejält regnväder den 28 juli …

Och med regnstället på sa jag farväl till juli och tog steget in i …

A U G U S T I

I början av augusti vred jag till mitt vänstra knä och jag visste precis vad som hänt då jag varit med om samma sak med mitt högra sommaren 2015. Det var menisken som gått sönder och det bekräftades också av en magnetröntgen. Första tiden då det var akut och knät var väldigt svullet kunde jag knappt gå, än mindre jobba i trädgården. Det resulterade i att jag inte heller skrev några blogginlägg och knappt tog några bilder. Augusti var månaden som lite försvann för mig när det gällde trädgården.

Det jag försökte ägna mig åt var att skörda mitt ätbara. Grönkålen och svartkålen var fina och svartkål tillsammans med den röda solhatten ‘Magnus’ var en riktig höjdarkombination …

Tomaterna var oerhört sena denna sommar, förmodligen för att nätterna varit så kalla. Mängder med tomater men förargligt gröna vecka efter vecka. Här syns en liten del av odlingen. Bilden är tagen den 14 augusti

För övrigt tog jag det väldigt lugnt. Jag var tvungen att vara så pass bra i knät att jag kunde åka på en planerad trädgårdsresa den 30 augusti. Oroligt var det men knät blev i så pass bra skick att jag i varje fall kunde gå. Det största problemet var att det var låst och inte gick att räta ut (typiskt vid meniskskada). Men det gick bra att gå om jag bara var försiktig och inte trampade på några ojämnheter. Gjorde jag det skar det som en kniv genom knät och i värsta fall vek det sig och jag blev sittande på marken utan möjlighet att ta mig upp på egen hand. Det hände ett par gånger den här månaden.

Den 30 augusti åkte jag alltså på trädgårdsresa. Resan gick till Berlin. Och nu hände det som inte fick hända. Jag blev av med mitt bagage. Först var jag inte så orolig, försvunnet bagage brukar komma tillrätta efter senast en dag och jag tänkte att det skulle nog finnas på hotellet när jag kom tillbaka efter den första dagens trädgårdsbesök eller senast dagen efter. Men när jag såg hotellpersonalens min när jag berättade att det försvunnit så förstod jag att det troligen skulle fortsätta att vara försvunnet. Och det var det. Det dök inte upp under hela resan. Men om jag bortser från det trista inslaget så var det en väldigt trevlig och intressant resa. Jag hade bara min lilla kamera med mig och tog inte så många bilder då jag var tvungen att spara på batteriet. Jag hade inte glömt ta med laddaren men … den låg naturligtvis i den försvunna resväskan. Dom bilder jag tog har jag satt ihop till ett kollage. Visserligen gick resan från den 30 augusti till den 3 september men jag lägger ut bilderna redan i min augustidel av årskrönikan då jag inte har så många andra bilder från augusti …

Och jag vandrade inte bara i trädgårdar och på gatorna i Berlin, jag vandrade också från augusti in i den första månaden som lite försiktigt inleder hösten …

S E P T E M B E R

Första veckan i september ägnade jag mest min tid åt att eftersöka mitt försvunna bagage. Nu började jag på allvar tro att jag inte skulle få det tillbaka. Flygbolaget höll på att gå i konkurs och inte ett ljud hördes. Så plötsligt, nio dagar efter det hade försvunnit ringde det på min mobil … ”Hej, det här är från Arlanda, vi har ditt bagage här”. Vilken lättnad. Jag frågade då om dom skulle köra hem det till mig men se det skulle dom inte för den servicen hade inte det flygbolaget jag flugit med. Jag fick komma och hämta det själv. Som tur var kunde mannen åka på lunchen och hämta det. Det var en väldigt skön känsla när han kom hem med det på kvällen. Och väskan hade inte varit öppnad utan allt låg prydligt nedpackat som det gjort den dagen jag åkte.

Nu kunde jag börja fundera på trädgården igen … och bloggen. Då jag bara skrivit två inlägg på hela sommaren skrev jag den 13 september ett där jag hade en dialog med mig själv. Dialogen löd som följer:

Jag 1: Har du slutat blogga?
Jag 2: Nej, jag har bara ett uppehåll över sommaren!
Jag 1: Men nu har det ju blivit september, borde inte uppehållet vara över då?
Jag 2: Du har rätt, sommaren lider kanske mot sitt slut. Jag måste börja blogga igen …

Och i det inlägget gjorde jag även en liten sammanfattning av sommaren. Inlägget går att läsa i sin helhet här!

Dagen innan det inlägget, den 12 september, hävdes dessutom bevattningsförbudet.

Det här året var min vita rabatt verkligen fin och i september började äntligen mina blekgula dagliljor att blomma. Dom syns skymta längst upp till vänster i bild …

Och på tal om blekgult. Av en kär trädgårdsvän har jag fått en gul klematis som hon drivit upp från frö. Den blommade för första gången den här sommaren och färgen var helt ljuvlig. Blekt gul, den där gula nyansen som jag tycker allra bäst om …

Och jag skördade chili. Min favorit ‘Jamaican Bell’ gav som vanligt rikligt med skörd …

‘Jamaican Bell’ brukar jag ostfylla och frysa in för att ha under vintern. Hur jag gör, beskrivet i detalj, går att läsa i inlägget Chiliskörd – Ostfyllda klockor.

Natten mot den 20 september var det frostvarning och jag täckte tomaterna och de växter som ännu inte flyttat in i uterummet med fiberväv. Någon frost blev det som tur var inte.

Natten mot den 21 september vaknade jag av att regnet slog som hårda trumvirvlar mot fönstret. Nu var det riktig höstkänsla och det skrev jag också om i inlägget sommaren har checkat ut.

Men sommaren hade inte helt checkat ut. Den 25 september blåste ljumma vindar och temperaturen letade sig upp mot +19. Vi fick en släng av Brittsommar. Och den här rosbusken visade att än fanns lite sommar kvar. Det var härligt att se den frodiga grönskan och en ros på väg att slå ut bland alla mogna nypon …

Och skördandet fortsatte. Den 25 september skrev jag inlägget dill och tomatprat.

Det här var året då det var enormt mycket svamp av alla slag. Jag tror aldrig jag sett så mycket flugsvamp som hösten 2017 …

Förutom mycket svamp så var hösten väldigt färgsprakande det här året …

Och den 29 september konstaterade jag att september var på väg att försvinna i inlägget september, snart ett minne blott.

Och med ett litet stänk av brittsommarvärme kvar i minnet sa jag hej då till september och tog på mig en tjockare jacka för att möta den andra höstmånaden …

O K T O B E R

Nu började hösten kännas. Det fanns fortfarande grönska men inslagen av rött, orange och gult började bli fler och fler. Den 5 oktober var jag ute på en tidig morgonpromenad. Bland annat besökte jag ”min” björkdunge som jag tycker är magisk alla tider på året. Den här morgonen hade det börjat glöda i den kvardröjande sommargrönskan …

Den här dagen skrev jag också mitt första blogginlägg för oktober där bilden ovan finns med plus många andra bilder. Ett lite filosofiskt inlägg som beskriver hösten och inlägget hade rubriken höstbetraktelser.

På morgonen den 7 oktober varnade dom för frost kommande natt och vi plockade in alla växter som skulle tillbringa vintern i uterummet. Så skönt att ha det avklarat. Någon frost kom det inte. Istället började det vräka ner regn. På måndagen den 9:e låg gräsmattan i princip under vatten och jag fick ägna mig åt inomhusaktiviteter. Bland annat passade jag på att skriva ett inlägg om min cliviasådd i februari 2015. Det passande namnet på inlägget var uppföljning av mitt försök att så clivia.

I september började gräslöken växa igen och jag kunde i oktober skörda kraftig, fin gräslök som jag frös in. Flera sådana här byttor har jag nu i frysen att använda under vintern …

Den 17 oktober började det ljusna. Så plötsligt sänkte sig mörkret igen och det blev mörkt som på kvällen. Det blev en riktig snackis hela dagen, vad var det som hade hänt? Ovanligt låga moln och partiklar från skogsbränder i södra Europa bidrog till att kvällsmörkret föll redan på morgonen …

Den 18 oktober skrev jag inlägget ett nedslag mitt i hösten som jag illustrerade med typiska höstbilder tagna den 11 – 15 oktober.

Så var det då dags för den första frostnatten. Den 19 oktober vaknade jag till en frostnupen trädgård …

Och den 20 oktober kunde jag bara konstatera att trädgården gått i vila.

Den 21 oktober blåste det rejält men var en solig och fin dag i övrigt. Vi klädde på oss vindtäta kläder och åkte ut till Tullgarns slott. Den 22 oktober skrev jag inlägget med den inte alltför otippade titeln en blåsig dag vid Tullgarns slott.

Och det kom mer regn och blåst. Jag tillbringade en hel del tid framför datorn där jag tittade på Gardener’s World. Jag beställde också amaryllislökar som jag hämtade hos postombudet den 19 oktober. Dom fick ligga i uterummet till den 25 oktober då jag tog in dom och väckte dom. Om detta skrev jag i inlägget Amaryllis 2017- Steg 1.

Ja oktober var omväxlande men det jag minns mest var allt regn som föll. Enligt SMHI hade vi haft en av de regnigaste oktobermånaderna. Och det stämde säkerligen, för så blöt gräsmatta som den här hösten har vi nog aldrig haft. I början av november skrev jag ett inlägg som hette Ett bildsvep genom oktober 2017. Och även om inlägget är skrivet i början av november så måste det naturligtvis ingå i oktober månad i årskrönikan.

Iklädd regnkläder och stövlar stövlade jag ut från oktober och vidare in i …

N O V E M B E R

Fredagen den 3 november var en fantastisk dag. Vi åkte ut till Taxinge och promenerade i det magiska novemberljuset.

Den 4:e tände vi ljus i minneslundar och vid gravar …

Om hela denna helg skrev jag i inlägget November inleddes med ljus och färg.

Den 7 november vaknade jag till frost. Men hösten och frosten till trots, rosen ‘New Dawn’ fortsatte att blomma, dag efter dag …

Den 12 november promenerade vi vid Taxinge igen. Och kontrasten mot den 3 november kunde inte vara större …

På morgonen den 16 november åkte jag till Södertälje sjukhus för att operera mitt knä. Jag hade förberett mig noga, duschat och tvättat håret i Descutan, både kvällen innan och på morgonen. Legat på rena lakan. Badrock och handdukar var nytvättade. Alla kläder jag tog på mig på morgonen var nytvättade, till och med ytterkläderna. Dessutom hade jag inte ätit något sedan kvällen innan. Och för säkerhets skull inte druckit något sedan kl 23, allt för att inte bli illamående efter narkosen. Operationen gick bra och vid 18-tiden var jag hemma igen.

Nu gällde det att hålla sig i stillhet och hålla knät högt ett par dagar. Den 17 november skrev jag ett inlägg som visade hur trädgården förändrats från 2004 till nu.

I november prövade jag att så lite sallad inomhus. Det har inte blivit några mängder men lite att ha på mackan och att garnera med har det blivit. Den som har blivit allra finast, skördemässigt, är Wasabirucolan. Om detta och lite andra filosofiska tankar om färgen grön skrev jag i inlägget Det börjar grönska, i odlingarna inomhus.

Under november och december har det varit enormt rörigt i vårt område då det grävts för fiber. Den 20 november var vi helt ingrävda, med en djup vallgrav längs trottoar och uppfart …

Den 21 november fotograferade jag det tunna snötäcket som lagt sig över trädgården. De kvarvarande bladen hade fått vita pälsmössor och när solljuset tog fram gyllene stråk i naturen blev det riktigt vackert …

Den 23 november öppnade Blomsterlandet på promenadavstånd från oss men vi tog bilen dit. Jag köpte några amaryllisar och två julrosor. Julrosorna får bo i uterummet i vinter och i vår ska jag avhärda dom och plantera ut dom i rabatten …

Den 24 november var det dags för vintersådd av morötter och dill i två pallkragar.

Det blev väldigt begränsat med fotografering under andra halvan av november beroende på mitt opererade knä. Men den 26:e kunde jag inte hålla mig utan haltade ut i trädgården med macrot. Bilderna som hamnade på minneskortet den dagen går att se och läsa om i mitt inlägg första advent närmar sig.

Och med konstaterandet att första advent närmade sig lämnade jag november bakom mig och tog mig an julmånaden …

D E C E M B E R

Himlen var ombytlig i början av av december. Morgonen den 2:a flammade molnen likt eldslågor …

Morgonen efter var molnen istället gula …

Då vi hade haft en hel del nätter med ganska många minusgrader så kändes det som om hortensian (som stått ute i sin kruka) fått sin dos av kyla och vinter. Den 3 december, första advent, fick den flytta in i uterummet. De vissna blommorna fick sitta kvar …

Inför första advent hade jag som vanligt gjort mitt lilla landskap i den runda adventskålen. Den är full av minnen. Här finns gris, hund, katt och ankor från min leksakslantgård jag lekte med som barn. En av mammas gamla sminkspeglar hon hade i handväskan har i alla år använts som sjö där ankorna simmar. Tomten köpte jag förra året på julmarknaden i Nora. Mossan kommer från blomsterhandeln och stenar och grenar från trädgården. I den här adventskålen byggde min mamma sina jullandskap redan innan jag föddes. Det känns fint att ha den år efter år …

Natten mot den 4 december var det en s.k. supermåne. Jag missade det helt. Morgonen den 5 december skulle jag istället försöka ta lite bilder genom vardagsrumsfönstret. Jag tog några när det fortfarande var mörkt, den var verkligen stor men det märktes ju inte då det bara var månen som syntes och allt annat var svart på min bild. Jag väntade på gryningen och när den äntligen kom, ja vad hände då? Jo ett moln kom och la sig över måneländet. Så det fick bli en av dom svarta bilderna, bara för att dokumentera i årskrönikan att vi hade supermåne natten mot den 4 december …

Den 6 december var det dags för en första amaryllisrapport som kort och gott hette Amaryllis 2017 – statusrapport 1.

Den 12 december föll snön ymnigt och köksfönstret var riktigt jullikt med adventsljusstake och blommande amaryllis …

Den 17 december var det en vacker dag och innan solen gick ner åkte vi en tur till vår närbelägna sjö Måsnaren. Jag hade kameran med mig och hann ta några bilder innan mörkret tog över. Resultatet hamnade i blogginlägget I den lågt stående solen.

Nu närmade vi oss jul och den 20 december var det dags för ett nytt amaryllisinlägg

Snön föll den 12 december och var väl kvar några dagar men efter det har det varit väldigt trist väder. Jag skulle nog vilja säga att det här har varit en av de tristaste julhelgerna på länge vädermässigt. Dis, dimma, regn och ända upp mot 8 plusgrader. Vägarna häromkring har också varit väldigt smutsiga och geggiga beroende på fibergrävningen. Vad gör man då? Tar lite bilder på amaryllisarna …

Och på fåglarna. Vi har haft jätteflockar med gråsiskor men jag har inte lyckats få någon bild på dom. Den enda siskan jag fick en bild på var en grönsiska …

Och årets vinnare i fågelräkningen håller visst på att samla ihop sig för att vinna nästa års räkning också. Sju skator hade samlat sig, 6 på taket och en i toppen av trädet bakom …

Den här koltrasten regerar över trädgården. Han har fullt schå med att vara översittare och jaga bort alla andra fåglar som försöker komma i närheten av maten, trots att han inte kan äta allt själv. Om metoo funnits i fågelvärlden hade han legat illa till. Då skulle inte skönsång och titeln som Sveriges nationalfågel hjälpa. Kanske dom tuffa blåmesarna gör slag i saken och startar hishtaggen mesblue, vem vet! Hur som helst! Snygg är han i varje fall när han poserar på äpplet, det går inte att komma ifrån …

December går mot sitt slut precis som den här årskrönikan. Dom tar tid att göra men dom är kul att göra. Dessutom får jag en genomgång av mitt eget år som jag trodde jag kom ihåg men där jag glömt massor. Men nu är år 2017 samlat på ett ställe precis som de nio tidigare åren. Och snart är det dags för ett nytt, ännu så länge oskrivet år! Min plan är att blogga ännu mer nästa år. Och nästa år, då ska omflyttningarna i trädgården som skulle göras i år förhoppningsvis komma igång.

Nu återstår bara en sak! Att önska er alla …

Ett Gott Slut på 2017 och ett riktigt Gott Nytt 2018!

Annonser
Det här inlägget postades i Årskrönika, Årsresumé. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Årskrönika 2017

  1. Carita Nordén skriver:

    Vilken underbar krönika och jättebra även för mitt minne vad gäller vädret för det glömmer man ju hur det var. Nu hoppas vi på ett nytt fin år så jag önskar dig ett riktigt Gott Nytt År. Carita

  2. Tack Anita för en fantastisk återblick på året som varit. Dina bilder är som vanligt helt unika och den sista bilden på koltrasten är hmmm.. jag hittar inte orden, jag blir mållös.
    Ser fram emot ett nytt trädgårdsår där jag kan inspireras av dina bilder.

    Gott Nytt År Anita!

  3. Marit Sønstebø skriver:

    Jeg sitter her og blir helt stum… Fantastiske bilder, Anita! Det aller siste er helt magisk, ja. Hvilken kontrast i fargene. Sånne tilbakeblikk på året som var er utrolig gøy å se på.
    Jeg gleder meg til mer blogging fra deg til neste år 🙂

    Jeg ønsker deg et godt nytt (hage) år!

    Klem, Marit

  4. Anja C. Hill skriver:

    Hej Anita!
    Imponerande årskrönika. Ett fantastiskt sätt att dokumentera sitt trädgårdsår. Att minnas en trädgård så som du har gjort. Och berätta månad för månad och illustrera så fint med bilderna – ja, helt underbart! Fantastisk läsning som jag återkommer till senare i kväll.
    (Skulle vilja ställa en liten fråga: Försvinner inte dina bilder från dina blogginlägg när de är ett år gamla eller så? Mina äldre inläggsbilder ärr bara tomma trianglar med ett utropstecken i mitten…)

    Gott slut
    Och
    Ett riktigt GOTT NYTT 2018!!
    /Anja

  5. Carina skriver:

    Minns tillsammans med dig och tänker att inte kommer jag ihåg väder och vad jag gjort i detalj så. Visst gör du väl noteringar även utanför bloggen? Bilderna är underbara och jag håller med de andra om koltrastbilden. Och nånstans bland vårinläggen tänker jag – herregud vad skönt att jag bara ska göra en enda resa under våren 🙂 Nånting fick mig också att tänka på ett annorlunda ljusarrangemang jag såg vid fotoaffären idag.. De hade lagt ett par nät med de där små lamporna över ett par stora stenar – skitsnyggt! Men konstigt med dålig rhododendronblomning eftersom 2017 blev ett rekordår när även buskar ur taliense-serien slog på stort och blommade. Har aldrig sett en så diger frölista hos rhododendronsällskapet som den som publicerades nu i december.

    Hoppas att knät blir riktigt bra 2018, att du får vattna som du vill och kan vara i trädgården så mycket som lusten säger ja till 🙂 Och Grattis till de 10 åren… Räknar på fingrarna och det är 6 år i början av 2018 för mig.

    Gott slut och ett riktigt Gott Nytt År! Kram, Carina

  6. Fantastiska bilder. ja när man tittar tillbaka ser man hu långt ett år faktiskt är, hur mycket man hinner med och hur omväxlande det är med väder och upplevelser. Fastnade för din vita komposition – jättevacker. Och trädgårdsresor och trädgårdsbesök är något man verkligen minns länge. Tack för årskrönikan -jag fick några egna flash backs också. Önskar dig ett riktigt fint 2018.
    //helene

  7. Cathy skriver:

    Oh vilken härlig årskrönika:-). Jag har varit lite dålig på att blogga eller fotografera i år så det var extra kul att läsa din krönika och komma ihåg hur det nu var. Vi har nog haft ganska lika väder. Imorgon är det sista december igen. Tiden flyger iväg. Gott Nytt År till dig och familjen. Vi hoppas på ett lugnt och fredligt år. Här är det nu väldigt fuktigt, 90% luftfuktighet och kvavt, det har börjat regna så jag hoppas det kan lätta lite. Släktingarna vi bor hos just nu har en viss aversion mot att använda luftkonditioneringen:-(.
    Ha en skön helg.
    Kram, Cathy

  8. Efter att ha äst ditt fantastiska inlägg så MÅSTE jag ju också göra en årskrönika. Ifall jag hittar något roligt att skriva om, risken är att det annars blir alldeles för mycket om sjukdomar och det är ju inte kul. Nej, från och med nyårsnatten ska jag hålla mig till dom trevliga sakerna som hänt i min blogg.
    KRAM och GOTT NYTT ÅR
    Susie

  9. Luna Ek skriver:

    Imponerande Anita! Du är en mästare på att dokumentera bloggandet som en dagbok i vackra bilder och ord. Jag ska se mer på dessa bilder en annan gång men vill bara säga att jag också kommer ihåg den fina besöksträdgården väl….Och önska dig all lycka för 2018.
    Gott Slut och Gott Nytt år
    kram Luna

  10. Linda skriver:

    Vilka underbara bilder du tog 2017. Grattis till jubileet. Jag har aldrig gjort någon årskrönika, men jag kanske skulle satsa på en för 2018 🙂 Vi får se om jag kommer ihåg 😉
    Hoppas att vi båda – och alla andra – får ett fantastiskt 2018. Här kliar det redan i fingrarna. Skulle så gärna vilja så någonting. Luktärter kanske. Tänk om det skulle gå att få riktigt tidiga sådana i vinterträdgården 😀

    Gott Nytt År allra käraste blomstervän!

    Kram
    Linda

  11. Lena i Wales skriver:

    Tack Anita för din fina Årskrönika!!!
    God fortsättning!

  12. Lena i Wales skriver:

    Nu är min också publicerad, med referens till dej!

  13. Kristinas oas skriver:

    Du skriver långa årskrönikor Anita, men bland de mest läsvärda jag vet. 🙂 Jag minns trädgården du berättade om där text och bild verkligen samverkade.
    Önskar dig ett riktigt bra 2018 och hoppas knän och annat inte krånglar, utan du kan trädgårdera som du önskar.
    Kram Kristina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s