I den lågt stående solen …

Vädret har varit omväxlande den senaste tiden. Först snöade det och vi fick över 1 dm snö. Så kom det mildväder och massor av regn vilket gjorde att man fick vada fram. Så kom det några dagar med minusgrader och den snö som fortfarande låg kvar omvandlades till is eller stenhård skare. Att gå ut utan broddar var otänkbart men var man bara utrustad med ”dubbdäck under fötterna” så var det inga problem.

Den tredje advent var vi fullt upptagna med att köpa och sätta upp belysning i trädgården. Plötsligt började solen försvinna bakom trädtopparna och för att fånga det sista ljuset åkte vi till sjön Måsnaren för att promenera i den lågt stående solens sista strålar för den dagen …

Genom bilen tog jag en bild över åkern och allén upp mot Tvetaberg och Tveta kyrka. Här syns resterna av snön som föll. Färgerna blev väldigt märkliga genom glaset på bilen. Trots att jag dragit ner färgmättnaden lyser himlen intensivt gul. Den var gul men kanske inte så här mycket …

Vi parkerade och startade vår promenad. Det första jag såg var bordet med sittplats som stod som ett ensamt monument från sommaren som gick …

Den gamla bryggan låg fastfrusen i isen och såg ut att gjort sitt …

På isen syntes djärva fotspår …

Skogen vid vattnet var vattenfylld och liknade mest träskmarkerna i Louisiana …

I strandkanten hade en stock frusit fast i isen …

Ett träd hade fallit i vattnet och endast några av grenarna tittade upp genom isen. Som ett svart sjömonster låg det där och spanade …

Lite längre till höger syntes vassens svarta siluetter …

Isen gick i blå ton, vassen och trädridån i rött. Ön till vänster lyste svart …

Ganska snabbt började solen försvinna bakom trädtopparna och omgivningarna blev mörkare och mörkare …

På himlen syntes spåren av ett plan som kanske flugit mot varmare breddgrader …

Det var dags att gå tillbaka till bilen. Den sista bilden för dagen får bli över sjön med de små röda stugorna i bakgrunden, de röda stugorna som ser svarta ut i de sista solstrålarna …

Imorse vaknade jag till 3 minusgrader. Nu har det dragit in moln och i denna stund (kl 13:00) ligger temperaturen strax under noll. Det ser ut som om det skulle kunna vara snö på gång igen men om det blir så får jag skriva i ett annat inlägg. Nu ska jag sätta en deg och sedan är det dags att gå ut på eftermiddagspromenad med hunden.

En skön vecka till er alla!

Detta inlägg publicerades i Vinter. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till I den lågt stående solen …

  1. Marit Sønstebø skriver:

    Hej Anita

    Så vakre vinterbilder! Det er ikke mye snø igjen hos deg. Her ligger det 10-20 cm med snø, for her har det vært så kaldt lenge. Her er det nå -7 grader.
    Sjømonsteret er et nydelig bilde!
    Ønsker deg en fin uke.

    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Hej Marit och tack 🙂 Men, har ni så mycket snö. Då får ni säkert en vit jul hos er. Det är ju bra för växtligheten med ett skyddande snötäcke när det är minusgrader. Barmarksfrost är det värsta som finns. Det kom några snöflingor förut men nu är det plus 1 grad så det kommer nog att gå över i regn.

      Sjömonstret har jag sett sedan det var ett träd som stod i strandkanten. Sedan föll det i vattnet och har så småningom brutits sönder. Jag har det med på många bilder genom åren i sina olika skepnader.

      Önskar dig också en fin vecka!
      Kram Anita

  2. Ingmarie skriver:

    Verkligen vackra vinterbilder. Så fyllda av stämning. Och snart, snart, så vänder det.

  3. Carina skriver:

    Tänk jag kom aldrig ut i solen igår och när jag ser dina bilder så ångrar jag det. Vilket fantastiskt ljus och bilder du fångade. Gick ut idag men det gick knappt att se om blåbärsriset var grönt i eftermiddagens dimma och dis.

    Kram, Carina

    • Anita skriver:

      Tack Carina! Den är verkligen efterlängtad så här års, solen och jag försöker att hinna ut om jag har möjlighet. Idag är det välbekanta grå diset tillbaka igen. Men lite bättre väder ska det förhoppningsvis bli snart. Vi får hålla tummarna. Man behöver ju fylla på ljusdepåerna i kroppen.

      Kram Anita

  4. Sanda Cottage skriver:

    Alltså, kan jag få gå en fotokurs hos dig!?? Dina bilder är helt magiska, Alltid! Jag försöker läsa i min bok som jag fick med min Canon, men jag har inte ro. Så jag fattar det jag fattar men inte mer!! Vill mer 😀
    Det vore kul om det verkligen är så att bloggandet har ett uppsving igen. Jag hade inte kunnat hälften av det jag kan om trädgård om jag inte fått lärt mig av duktiga bloggare. Jag ställde frågor och fick svar. Inte som trädgårdstidningar. Där kan man läsa men definitivt inte få svar. Och på Insta är det bara bilder utan historia. En stor del i det hela är nog att de flesta kända ”trädgårdsinspiratörer” har övergett sina bloggar till förmån för Insta. Men jag håller i… och du… och många andra… Och hittar du nya inspirerande så tipsa mig gärna så kan vi tillslut bygga nya nätverk för gemensam inspiration ❤
    Om vi inte hörs så önskar jag dig en härlig jul!

    Kram

    • Anita skriver:

      Veronica, du är för go. Men hör du, du ska inte vara så blygsam, du tar faktiskt väldigt fina bilder själv. Det vore ju superroligt att träffas och ha en fotosafari någon gång i sommar. I din trädgård kanske … eller min, fast den är så liten. Men jag har ju allas vår trädgård också, gångavstånd till sjön där bilderna i det här inlägget är taget.

      Jo jag läste någonstans för ett tag sedan att nu börjar det svänga lite igen till förmån för bloggandet. Många börjar bli trötta på att det bara är bilder och inga ord. Bara gilla och inga ord. Frågor som inte får svar för dom försvinner i det snabba flödet. Själv har jag inte Insta då jag har för gammal mobil. Efter årsskiftet ska jag byta och då skaffar jag nog Insta men jag kommer att fortsätta att blogga lika mycket för det. Jag älskar ju dessutom att skriva och läsa vad andra skrivit. Och som du säger, kunna ställa frågor och få svar. Jag har lärt mig så otroligt mycket om trädgård genom att blogga. Och jag har fått så otroligt mycket inspiration genom åren. Dessutom fungerar bloggen som en alldeles utmärkt dagbok att gå tillbaka till. Och framför allt! Alla trevliga möten IRL som det lett till. Det är också intressant att fler och fler tar upp det här ämnet i sina bloggar. Det visar att det finns ett intresse och att det ökar. Jag ska efter helgerna också skriva ett inlägg om det. Vi ska inte ge upp, vi ska hänga i och peppa varandra och andra! Det om något borde väl vara ett bra nyårslöfte ❤

      En riktigt God Jul till dig också!

      Kram Anita

  5. Vilka underbara foton och färger. Tänk vad den lågt stående solen kan förändra landskapet. De isiga blå tonerna och de glödande färgerna från solen utgör en så fin kontrast att man aldrig upphör att förundras. Trots att isen ger ett så kallt intryck så riktigt lyser det om den, och med den svarta vassen i förgrunden – magiskt. Också den gula himlen är fantastisk. Vilken nyans! Wow!
    Hoppas belysningen i trädgården blev fin. Funderar också på att inhandla någon ny utebelysning för det är allt bra mörkt nu när solen går som lägst. men vackert det är det, när solstrålarna nästan är horisontella.
    Kram Anna-Karin

    • Anita skriver:

      Tack Anna-Karin! Ljuset under olika årstider har alltid fascinerat mig. Hur det kan förändra färger och nyanser, ibland förstärka och ibland försvaga. Och samtidigt är det en utmaning att försöka fånga det, i synnerhet den här tiden på året 🙂 Den gula himlen var inte så gul. Det var bilrutan som agerade ett märkligt fotofilter. Fast lite häftig blev den ju.

      Belysningen i trädgården blev verkligen ett lyft. Men vi var för sent ute så vi fick bara tag i en ljusslinga att ha i ett träd och en annan, lite mindre, att ha i en buske. Men jag har en idé om hur vi ska ringa in vår ”roslund” med ljus, det kommer att bli ett lyft under vinterhalvåret då mörkret står som en kompakt mörk vägg utanför fönstret. Jag gillar inte när trädgården ligger i totalt mörker och jag inte vet någonting om vad som finns därute. Dessutom är det bra att ha lite ljus så vi kan släppa ut hunden. Hon gillar att gå omkring där och strosa runt även på vintern. Det är ju så bra nu med de nya ledljusen, det går att ha mycket ljus utan att det drar så mycket ström.

      Kram Anita

  6. Fantastiska bilder. Jag känner kylan och fryser nästan när jag sitter här vid datorn. Vinterbilder är ganska svåra att få till bra tycker jag men du har verkligen lyckats.
    //Helene

    • Anita skriver:

      Tack Helene! Vintern har inte varit så fotogenique det här året. Vi fick lite snö men då hade jag ingen möjlighet att gå ut. Men i söndags var det sol och ett vackert ljus spred sig i isen. Då passade jag på även om det var i senaste laget, solen försvann snabbt.

      Ha en fortsatt bra vecka!
      /Anita

  7. Hej Anita!
    Som alltid, dina bilder är mästerliga och du har både kunskap och känsla att fånga det sparsamma ljuset vid den här årstiden – otroligt vackert!
    Jag försöker övervinna mitt motstånd mot den allerstädes närvarande tekniken och jag har äntligen förstått detta med ljusets hemlighet vid fotografering, lite har jag lärt mig och tränar och tränar och upptäcker hur vansinnigt roligt det är, bara detta att det sker en utveckling. Nu har jag kopierat ut en fotoskola från nätet, en mycket pedagogisk framställning för en sådan som jag. Där förklaras vad bländare, vidvinkel och liknande betyder, man förutsätter inte att den kunskapen finns. Då går det att komma vidare och känna att jag faktiskt lär mig något nytt.

    Kram!

    • Anita skriver:

      Tack Gunilla för dina väldigt fina ord. Ljuset har alltid varit min vän, det var samma sak när jag målade akvarell, ljuset gav målningarna liv. Så roligt att du hittat en bra fotoskola på nätet. När man börjar testa de manuella lägena på kameran kan man få riktiga aha-upplevelser och allting blir så mycket roligare. Fördelen nu för tiden är ju också att man kan pröva sig fram, det spelar ingen roll om man får slänga många av bilderna, alltid har man lärt sig något. Och … jag har varit inne och tittat hos dig. Dina bilder är jättefina!
      Idag är det däremot inget lockande fotoväder. Snön är smutsig, det är dis och dimma. En vit jul känns långt borta.

      Önskar dig en fortsatt skön vecka och roliga stunder med kameran!

      Kram Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s