Det sjuder av liv …

Det är tidig morgon. Det är dags att hämta tidningen. Jag öppnar dörren. Jag hör en välbekant sång. Nu tror ni att det är koltrasten men det är det inte. Det är talgoxen. Under ett par veckor har han sjungit för mig i arla morgonstund.

Talgoxen, som varje år blir vinnare vid fågelräkningen. Det där pigga lilla energiknippet som aldrig vill sitta still och låta sig fångas på bild. Tålmodigt väntar jag på att han ska stanna upp i åtminstone ett par sekunder. Och plötsligt! Med ett frö i näbben placerar han sig i honungsrosens fortfarande gröna grenar och låter sig snällt avporträtteras.

Här om dagen fick jag celebert besök. Jag fick lov att kolla upp besökaren i fågelboken för att vara helt säker. Jodå, en stenknäck hade kommit för att smaka av årets fröer.
20150213_Stenknack

20150217_Stenknack

20150217_StenknackGulsparv

Annars är en av de glupskaste ätarna i trädgården Hacke hackspett. Här sitter han redo att gå till hackattack mot en av talgbollarna som inte syns i bild.

Den senaste veckan har till min stora glädje många grönfinkar dykt upp vid matbordet. Grönfinkarna har minskat i antal så när jag ser dom, ja då klappar hjärtat lite extra.
20150212_Gronfinkar

Och i år så har vi frekventa besök av grönsiskor. Här en hane som är väl kamouflerad där han sitter bland fröskalen.
20150213_Gronsiskahane

Och en hona. Näpen är ett ord som jag tycker beskriver henne bra.
20150212_Gronsiska02

20150212_Gronsiska03

Trastarna (både koltrastar och björktrastar) vill vara envåldshärskare vid matbordet och kör bort varandra hela tiden. Men de mindre fåglarna samsas. Här samtalar en blåmes och en grönsiska över dagens lunch.
20150212_BlamesGronsiska

En gång när jag var barn hittade vi en skadad björktrast. Vi döpte honom till Pelle. Han flög fritt i huset och lade sina blöta visitkort lite här och där. Men oj så charmig han var. När han hade återhämtat sig så släppte vi ut honom. Jag minns att jag saknade honom väldigt mycket. När jag ser en björktrast så är det alltid Pelle. Här sitter ”Pelle” i grannens äppelträd och har fått sällskap av en annan nu för tiden tyvärr mer sällsynt fågel … gråsparven.
20150213_GrasparvBjorktrast

Gråsparvarna som var så vanliga när jag var barn börjar bli mer och mer sällsynta. Desto gladare blir jag när jag nu upptäckt att vi har riktigt många i trädgården. Här är en som försöker gömma sig i buskarna. Men se det går inte när ”mammarazzi” sitter och lurar med kameran.
20150213_Grasparv

En fågel som liknar gråsparven mycket och som är mycket vanligare är pilfinken.
20150213_Pilfink

Men den mesta linslusen och den fågel som är mest fotogenisk är ändå gulsparven.
20150213_Gulsparv

Men det sjuder inte bara av fågelliv. Vi har lyckats stänga ute alla kaniner utom en. Och det är den som har en päls som en golden retriever. Han lyckas hoppa över hur höga hinder som helst. Om det fanns ett OS för kaniner så vore han direktkvalificerad. Jag vill inte ha kaniner i trädgården men när jag ser vår gyllene kanin så måste jag erkänna att det finns en liten, liten plats någonstans i hjärtat där han har nästlat sig in på samma sätt som han nästlat sig in i trädgården. Jag vet ärligt talat inte hur det gått till. Men ibland när han varit borta några dagar har jag kommit på mig själv med att undra var han är. Det är inte klokt för på menyn står ju, förutom fågelfrön, så småningom mina grönsaker och blommor. Eländiga söta kaninskrälle, vad ska vi göra med dig?
20150126_Kanin

Däremot är jag inte helt förtjust i rådjursparet som står och lurar uppe i skogen. Dom försöker kamouflera sig men se jag ser dom allt.
20150214_Rabock

20150214_Radjur

Och medan jag stod där och fotograferade rådjurshonan uppe i skogen så var plötsligt hanen borta. Trodde jag. Plötsligt skymde något kameralinsen. Gissa vem som kommit på besök …
20150214_RabockClose

Jag knackade hårt i fönstret för att han skulle bli rädd. Det blev han inte. Då gick jag ut. Han lufsade iväg lite långsamt innan han vände sig om och tittade på mig. Jag tyckte jag hörde vad han sa:

”Ja, ja. Du kan ju försöka skrämma mig. Men när du inte är vid fönstret, då är jag tillbaka. Bara så du vet. Och nästa gång följer frugan med”

Och inomhus har jag skolat om mina chiliplantor …

20150215_Chili

Så visst sjuder det av liv både här och där. Det känns banne mig som om våren närmar sig.

Detta inlägg publicerades i Allmänt, Chili, Fåglar. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Det sjuder av liv …

  1. Marit skriver:

    Så mange utrolig flotte fuglebilder du har tatt! Du er en mester i å fotografere! 🙂
    Den du kaller stenkneck kalles kjernebiter her. Jeg har sett den på flere blogger, men aldri her. Spennende med både rådyr og kaniner! Kanin hadde vi på besøk her for et par år siden, men har ikke sett den siden. Tror det var en som hadde tatt seg en tur på egenhånd. Den var temmelig tam. Rådyr finnes rundt her overalt, men ikke i min hage heldigvis. Tror pga. at vi har thujahekker overalt så føler de seg nok innesperret. Det er jeg gled for, for jeg har hørt om hvor mye skade de kan gjøre i hager.

    Ønsker deg en fin ny uke!

    Klem, Marit

    • Anita skriver:

      Tack Marit 🙂 Jag förstår att den kan heta kjernebiter hos er (vilket är ett mycket bättre namn) då den har en väldigt stark näbb och gärna äter just kärnor av t.ex. körsbär. Kaninerna hos oss har varit tamkaniner som blivit förvildade och … som förökar sig. Men det är bara den här kaninen som lyckas forcera våra barrikader. Han är otrolig. Rådjuren brukar leta sig in under vintern. Vi trodde vi stängt ute dom men det finns ett litet, litet, hål i stängslet. Men så fort det blir vår och sommar så håller dom sig borta och det är ju skönt.

      Önskar dig också en fin vecka!

      Kram Anita

  2. Marit skriver:

    Glemte å kommentere de flotte chiliplantene dine 🙂

  3. Britt skriver:

    Men åh vad du kan. Du har ju verkligen lyckats ta fina fågelbilder. Och det är svårt. Att du kallade björktrasten för Pelle en gång, gör mig inte bättre inställd till björktrastar. Deras skrän och deras aptit är bara för mycket.
    Däremot känner jag litet för den skuttande krabaten, även om jag vet att de har en glupande aptit också. Fast de låter maten tysta mun. Det är något bra, jämfört med björktrastarna.
    Kul att se det sjudande livet hos dig. / Britt

    • Anita skriver:

      Tack Britt! Ja det är inte lätt att ta fågelbilder. Du skulle veta hur många som hamnat i papperskorgen. Hos oss är det inget större problem med björktrastarna. Det är bara en som stannar hos oss över vintern. Jag börjar fundera ibland om det inte är Pelle som går igen. Men annars vet jag att dom är lite besvärliga. Det är väl därför dom kallas snöskator också kanske och är kända som ”trastarna som inte kan sjunga”. Men tuffa är dom. Dom är inte rädda för att ge sig på de riktigt stora fåglarna när dom kommer för nära deras bon.

      Ha en bra vecka!
      /Anita

  4. Lena i Wales skriver:

    Vilken underbar ”mammarazzi” du är! Så fina bilder! Fastnade på de små fina fåglarna.

    • Anita skriver:

      Tack Lena 🙂 Ja jag sitter där med kameran och lurpassar på dom. Och ibland är dom snälla och sitter still så jag hinner ställa in skärpan och ta en bild.

  5. Eva, storasyster skriver:

    Åh du är bara så underbar Chillasyster när du tar dina vackra bilder och skriver dina underfundiga texter! Jag bara älskar just det här inlägget med alla fåglar, eftersom jag älskar fåglar! 🙂 🙂
    Den förklaring jag har hört till att gråsparven håller på att försvinna är att det finns för litet hästskit i världen! Något som jag har svårt att förstå, eftersom det finns så mycket hästar runt om i Sverige nu för tiden. Men de finns ju ute på landet, men där finns väl inte så många gråsparvar heller, vad jag förstår. Så den förklaringen håller nog inte tyvärr! 🙂 🙂
    Vi ses i kväll hoppas jag och det ser jag fram emot!
    Hälsa så gott!
    Kramar
    storasyster
    P.S. Jag tror det mesta blev rätt den här gången också! 🙂 🙂 🙂 D:S:

    • Anita skriver:

      Kära storasyster … så klart vi ses ikväll. Då ska vi sjunga som ett rinnande vatten om vatten 😉

      Det kan stämma … det där med hästskiten och gråsparvarna. Eller skit över huvud taget. För jag har läst att gråsparvarna trivs vid djurhållande gårdar och ofta syns vid gödselstackarna. Men över huvud taget så beror nog minskningen på att många jordbruk försvinner. Vårt jordbrukslandskap förändras och då förändras även förutsättningarna för gråsparvarna. Men jag är glad att dom trivs hos mig. Jag tror aldrig vi haft så många som i år 🙂

      Jag har letat i din text och inte hittar ett enda fel 🙂 Det ska möjligen då vara att du fått in ett par kolon istället för punkter mellan D och S i D.S. 😉

      Kramar
      Chillasyster

  6. Carina skriver:

    Fina fågelbilder som jag studerat noga… ..kanske så småningom att jag kommer ihåg och kan skilja åt. Men saker fastnar så långsamt nuförti’n tyvärr. Ler gott när du berättar om kaninen. Mina föräldrar tog över en katt härifrån. Mamma gillar inte alls katter – nähä då… Men så fort han var borta längre än vanligt så kom det – nu har han inte varit hemma; nu har jag inte sett honom på typ timman när 🙂

    Jag var uppe och hällde ut urin på åkern för de har sparkat och letat under snön. I år vill jag gärna se mina små bergenior blomma. Dagliljor, iris och heuchera har de hårdhänt letat fram med klövarna och sen kalätit med betoning på ryckt 😦 Men nu har det lugnat ner sig…

  7. Pingback: Årskrönika 2015 | Anitas blogg … De fyra blomsterhaven

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s