Berättelsen om den ensamma sidensvansen …

En dag satt han där själv, i järnbågen där den himmelsblå klematisen ‘Blekitny Aniol’ klänger om sommaren. Om han verkligen var en han visste jag inte, det kunde också ha varit en hon, men en sak visste jag, det var en ensam sidensvans och i denna text får det bli en han då jag ännu inte vant mig vid det nya uttrycket hen.

Han satt där och åt på en äppelhalva som jag satt ut till koltrastarna. Jag hade haft besök av en sidensvansflock ett antal gånger men det var ett tag sedan. Nu fanns bara han kvar. Där äpplet satt fanns också kokosnötter fyllda med talg, frön och nötter. Dit kom talgoxar, blåmesar och hackspetten. Dom samsades bra med sidensvansen. Eller var det så att dom inte brydde sig om honom. Var det orsaken till att han var ensam kvar. Att han var utmobbad av flocken och även andra fåglar i min trädgård.

Dagarna gick. Varje morgon gick jag till fönstret och tittade ut. Jodå, han satt där, med en fjäderskrud mjuk som siden. Jag satte ut nya äpplen varje dag. Han blev min sidensvans. Jag blev hans matte. Han skulle minsann få mat och kärlek från mig. Om ingen annan ville ge honom kärlek skulle han minsann få det från mig.

Så hände det plötsligt. En morgon när jag tittade ut så var hela flocken där igen. Jag blev så glad. Nu hade hans kamrater hittat honom igen. Dom fick extra mycket äpplen av mig och som dom åt. Nu hade allt löst sig. Min ensamma sidensvans hade hittat hem.

I flera dagar var dom där, flocken, men en dag var alla borta. Jaha tänkte jag. Nu har dom dragit iväg igen. Morgonen efter tittade jag ut och funderade på om jag skulle fylla på fröautomaterna. Då satt han där igen. I järnbågen där den himmelsblå klematisen ‘Blekitny Aniol’ klänger om sommaren. Jag skyndade mig ut med äpplen. När jag kom ut flög han iväg till grannens äppelträd och väntade. När jag gått in igen så kom han tillbaka och började äta.

Ingen flock har synts till på flera dagar. Bara min ensamma sidensvans. Jag vet inte hur länge en ensam sidensvans orkar vara ensam. Jag vet att jag inte kan bli en ersättare för hans fågelvänner. Men jag kommer att fortsätta och sätta ut äpplen. Kanske är han borta en morgon när jag tittar ut och jag får aldrig mer se honom. Eller också så stannar han kvar för att få uppleva när den himmelsblå klematisen ‘Blekitny Aniol’ blommar i sommar tillsammans med rosor, lavendel och salvia. Det enda jag vet är att han är en ensam sidensvans som just nu bor hos mig … i min trädgård.

20140303_EnsamSidensvans00

20140303_EnsamSidensvans01

20140303_KlematisSommar

Annonser
Det här inlägget postades i Berättelser, Fåglar. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Berättelsen om den ensamma sidensvansen …

  1. Veronica skriver:

    Så vackert och sorgligt!
    Det känns verkligen som om han är lite mobbad. De andra kommer i stora klungor och han får inte vara med!
    Eller , kanske inte förresten?
    Han är säkert bara smart, stannar kvar hos dig och får hur mycket godsaker som helst 🙂

    Så är det, tror jag!

    Kram och ha en skön dag!

  2. lenadyche skriver:

    Fin berättelse och vackra bilder!

  3. Marit skriver:

    Åhh, så trist at den er alene, men samtidig så godt at den han deg! Hos min mor kommer det store store flokker hver høst og spiser av eplene som er igjen på trærne.Det er vakre fugler, for de har så flotte farger. Håper at det kommer noen flere så den får litt fugleselskap også 🙂

    Ha en fin kveld!

    Klem Marit

    • Anita skriver:

      Ja dom är fina sidensvansarna. Jag hoppas också att han hittar ”sin” flock och att dom vill ha med honom där.

      Kram Anita

  4. Lotta skriver:

    Hej Anita,
    Åh, vilken gripande berättelse och vilken söt liten fågel!
    Vet du, jag ska försöka komma på torsdag. Jag är ledig den här veckan och har ett ärende inbokat kl 10 på torsdag f-m, men räknar med att kunna dyka upp. Jag tar med mig böckerna så får du se hur det kan se ut. Hoppas vi ses! /Lotta

  5. Kristinas oas skriver:

    Jag tror det är en smart sidensvans som har insett att han inte behöver flaxa runt, han kan sitta lugnt i din trädgård och vänta ut att det blir vår på riktigt. 🙂 Fin är han i alla fall!
    Kram Kristina

    • Anita skriver:

      Jag hoppas på samma sak. Att han tänker ”varför ska man ut och leta mat när det finns någon som sätter ut nya fräscha äpplen varje dag”. Han har nog sagt till dom andra, ”hojta till när ni drar vidare så kommer jag med” 🙂 Jag hoppas i varje fall att det ska gå bra för honom.

      Kram Anita

  6. Carina skriver:

    Jag blir ju nyfiken på varför. Han borde ju ändå må bättre och ha bättre skydd i flocken.. Kanske är han sjuk och inte orkar flyga med de andra. Tur han får lite extra omsorg av dig! Klematisen i sin båge var ju helläcker 🙂 Kanske är det det han känner på sig och väntar på…

    Kram, Carina

  7. Britt skriver:

    Det låter sorgligt. Hoppas hans självförtroende växer och att de andra snart ser att han är en fin personlighet som de vill ha med i sin skara. Tills dess är det väl skönt att han ser att någon bryr sig om honom. Fint skrivet.

  8. Eva, storasyster skriver:

    En förståndig sidensvans, som har hittat hem till dig Chillasyster och överleva lär han göra, så som du matar honom! 🙂
    De är så vackra dessa sidensvansar och kvillrar så härligt när de kommer flygande. Din sidensvans kanske söker ensamheten och lugnet i din fina, vintersovande trädgård. För hans skulle hoppas jag att han stannar till sommaren då din trädgård är helt underbar! Och känner jag dig rätt köper du hem mera äpplen och matar honom med, så att han inte svälter ihjäl! 🙂 🙂
    Nu ska jag försöka vara nyttig ett tag igen!
    Ser med oerhörd glädje fram mot att få sing-a-longa med mina kära småsystrar snart!
    Hälsa Thomas så gott!
    Kramar
    storasyster

  9. Carita Norden skriver:

    Det var en lite sorgligt historia, jag hoppas det löser sig för den lilla. Ha det fint/Carita

  10. Scaniatjejen skriver:

    Stackaren, hoppas han får vara med sina vänner igen. Tur att han har dig iaf! Vackra bilder!

  11. ÅsaV skriver:

    Fin berättelse… undrar just vad som hänt med just hans flock. Det kanske var en annan flock som kom på besök den där dagen och att det var därför han inte flög med dem? Vilken fin järnbåge, förresten. Jag och Göran har gått och kikat på en liknande som vi vill ha i vår trädgård till sommaren.

  12. Usch vilken sorglig berättelse! Det hugger i hjärtat på mig! Jag hoppas att det finns en bra förklaring som ger ett lyckligt slut men tills dess är jag glad att du finns där för honom!

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s