William Morris blommar …

För ett par år sedan gjorde jag ett impulsköp av en ros som heter William Morris. Jag skrev så här om den i min blogg i augusti förra året:

Namn: William Morris
Typ: Austinros (modern buskros), remonterar
Zon: I-III (IV)
Färg: Aprikosrosa.

Så här tycker jag: Ett impulsköp. Jag var på plantskolan och skulle köpa lavendel. Då såg jag en ros med enormt vackra blommor i ögonvrån. Drabbades av ett ”vill-ha” -begär och köpte den. Visste inte var jag skulle sätta den och den fick sitta som solitär i gräsmattan i roslunden. Där har den inte riktigt trivts och är därför flyttad för att se om den växer till sig lite mer. Men blommat har den gjort och blommorna är utsökta även om grenarna är lite veka och böjer sig för blommans tyngd. Lite grann påminner den om Alchymist i färgerna. Remonterar gör den men jag vet inte hur långt in på hösten den normalt blommar då den varit lite vek hos mig. Får följa upp den nästa år om den överlever vintern på sin nya växtplats.

Och den här bilden la jag ut i samband med inlägget:

Den blommade alltså på veka grenar på sin förra växtplats men det var inte många blommor per säsong, tre eller fyra stycken på sin höjd. Den flyttades alltså. Jag hade egentligen inget bra ställe att sätta den på så det fick bli en ”temporär” plats tills en bättre skulle dyka upp. Men efter många år i IT-branschen så vet jag att ”temporära” lösningar ofta blir permanenta och ibland blir dom till och med riktigt lyckade. Så verkar fallet vara med William Morris.

Han hamnade vid altandäcket bredvid Stanwell Perpetual. Redan här kan jag tänka att många höjer på ögonbrynet lite förundrat, en Austinros bredvid en pimpinellros. Men det var ju en temporär plats.

Så kom försommaren. Stanwell blommade rikligt och William Morris fick alla knoppar förstörda av steklar och löss. Jag klippte bort alla förstörda knoppar och tänkte inte så mycket mer på den. Så för några dagar sedan så fick jag se några knoppar, och några till … och några till. Räknade till sammanlagt 14 men imorse så hittade jag 22. Och grenarna är inte alls lika gängliga som dom varit tidigare år. Nu har de första blommorna börjat slå ut.

De flesta blommorna som kommer verkar ha en dragning åt aprikos medan en del blir mer rosa.

Och i en del ser man toner av både rosa och aprikos …

Vid sidan om William Morris växer nävan Rozeanne. Det kan nog bli ett lyckat äktenskap.

Så nu återstår att fundera hur jag ska göra med denna temporära lösning. Jag får väl hålla tillbaka Stanwell Perpetual så att hon inte inkräktar för mycket på William Morris revir. Och hans äktenskap med Rozanne känns ju som om det borde uppmuntras.

Hm … rätt angenäma funderingar en söndag förmiddag i augusti.

Annonser
Det här inlägget postades i Rosor. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till William Morris blommar …

  1. Vilken underbar ros! Och det är klart att trivs den där så ska den väl få sitta kvar. Det är ju så med växter, ibland bestämmer dom alldeles själva var dom vill bo!!

  2. Spirande grönt skriver:

    William och Rozanne ser ut som det perfekta paret, äktenskapstycke:)

    Go´kväll:)
    Rebecca

  3. Anita skriver:

    Susie … jo, den blir allt kvar. Enda bekymret är att den kanske står lite för trångt. Men det blir ett senare problem. Nu ska jag njuta av min William Morris som imorse hade öppnat flera blommor och var helt ljuvliga.

    Rebecca … rosor och nävor är inte fel märker man och här uppstod verkligen äktenskapstycke.

  4. Eva, syster skriver:

    Älskar dina bilder, älskar rosor och dig allra goaste chillasyster!
    Kram från storasyster

  5. Anita skriver:

    Tack goaste storasyster … detsamma till dig 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s