Walking with dinosaurs …

Har ni tänkt på en sak, när man är ute i naturen är man aldrig ensam. Dels har man ju sällskap av dom som bor där, jag tänker då på fåglarna, insekterna, hararna, rådjuren och alla andra. Men jag tänker också på de där varelserna som man kan se … de där odefinierbara … de där som ibland bara existerar i ens fantasi eller …

Jag har kallat det här inlägget för ”Walking with dinosaurs”. Dinosaurierna fascineras vi ju av. De där jättevarelserna som levde för så länge sedan och som nu fått liv med hjälp av bland annat BBC. När man är ute i skogen så kan plötsligt en trädgren, ett löv eller en sten få liv.  I varje fall i min fantasi. Här är några ”dinosaurier” som jag vandrat tillsammans med … (klicka på bilderna så ser ni dom bättre) …

När jag tidigt en tidig morgon, på ön Yxlan i Roslagen, gick ner till vattnet fick jag se någon i vattnet som bevakade mig …

20091107walkingwith01

Jag vandrade vidare i den tidiga morgonen och njöt av de vackra höstfärgerna. Men … vad var det för varelse som försökte äta av rönnbären …

20091107walkingwith02

Och när jag krattade löv i trädgården så trodde jag att det här bara var ett ensamt löv som satt kvar men … var det verkligen det?

20091107walkingwith03

De föregående bilderna är alla tagna i höst. Den avslutande bilden är flera år gammal. Den visar vad som väntar oss, vintern.  Men den visar också att inte ens vid ett fruset hav är man ensam …

20091107walkingwith04

Så även om novemberdagen är grå och trist. Varför inte gå ut en sväng och se om ni hittar några ”dinosaurier” att vandra med. För visst har dom funnits, dinosaurierna. Och visst kan vi fortfarande ana dom … någonstans därute.

Ha en riktigt skön lördag 🙂

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Filosofiska tankar. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Walking with dinosaurs …

  1. Eva, syster skriver:

    Hej kära lillasyster!
    Har just lagt noterna till rätta i pärmen och ska snart ta en härlig dusch. Dina bilder och dina fina texter är som vanligt fantastiska! Jag bara njuter! Om några timmar ses vi och sedan är det sång för hela slanten. Det ska bli så härligt att få sjunga i kyrkan.
    Hälsa Thomas så gott!
    Kram
    storasyster

  2. Anita skriver:

    Eva … jag har också lagt noterna tillrätta och kollat min svarta utstyrsel. Sjalen är nystruken och jag ska linda den på en rulle från en förbrukad ugnfolieförpackning. Snart ska jag äta Spagetti Carbonara och runt 16-tiden nånstans dyker jag upp hos dig.

    Vi ses snart 🙂

  3. Ditte skriver:

    Fantasin är ett väldigt trevligt och spirituellt sällskap,
    som sällan gör en besviken om man bara låter den vara med.
    Visst är det skönt att aldrig behöva vara ensam,
    om man nu inte väljer att vara det någon gång ibland!

    Din vinterbild och dess ”invånare” känner jag allt igen!
    Dem har jag också hälsat på, visst har jag?! 🙂

    En stillsam höstkram till dig från mig! / Ditte

  4. Anita skriver:

    Ditte … fantasin är ofta mitt sällskap. Eller ”sälskap” kanske … för det var så jag döpte vinterbilden till när jag la upp den på FS en gång i tiden, bilden som jag nog förstod att du skulle känna igen. Den gången jag tog den hade jag ännu bättre sällskap med mig, inte bara fantasin 🙂

    En höstkram tillbaka till dig från mig!
    Anita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s