Den sista sommardagen …

 
Jag andades luften som var frisk likt bubblorna i en nyöppnad flaska med mineralvatten. Jag lät ögonen bländas av värmen från trädens löv som nu levde sitt liv på en skör tråd. Många hade redan lämnat den trygga gren de vuxit upp på. Andra var på väg att ge sig av.

Det var en härlig dag. Solen sken och det var alldeles vindstilla. När jag gick omkring i trädgården kändes det så varmt och skönt att jag tog av mig jackan och lät den ljumma luften omsluta mig. Kanske sista gången denna höst tänkte jag.

Så såg jag en flicka med långt ljust hår komma emot mig på gatan. Varifrån kom hon? Vem var hon? Hon var plötsligt bara där. Fanns hon i verkligheten eller var det den ljumma dagen med de sprakande färgerna som spelade ett spratt med min hjärna. När hon gick förbi mig tittade hon på mig och gav mig ett bländande leende. Jag frågade henne vem hon var.  Det är jag som är sommaren sa hon. Jag går nu. Jag skulle gått för flera veckor sedan men jag tyckte ni behövde känna min närhet ett tag till. Varje gång jag ler på hösten så säger ni att det är Brittsommar. Men nu så går jag. Jag kommer att lämna över till hösten nu. Men … stammade jag. Det är ju inte Brittsommar förrän på tisdag, då är det Birgitta-dagen, den 7 oktober. Det är då det är Brittsommar eller? Hon log mot mig igen och hennes sommarblå ögon glittrade. Ni har bestämt att det är Brittsommar den 7 oktober. Det kan det mycket väl vara, men det kan också vara nu, det kan också vara senare. Men … jag går nu. Sommaren är slut.

Så var hon borta. Och plötsligt såg jag hur mörka moln började dra in. Det började prassla bland löven, som bara för en stund sedan legat så stilla. Det drog lite så jag tog på mig jackan igen. Jag tittade på de glödande höstfärgerna en sista gång innan jag gick in och stängde dörren efter mig.

Jag tänkte att jag skulle kolla SMHI:s väderprognos. Dom skulle väl ändå veta om sommaren, med de glittrande blå ögonen och det blonda håret, lämnat oss för i år. Oj! Det skulle bli storm. På västkusten skulle det kunna bli upp mot 32 m/sekund i byarna. Jaha, tänkte jag. Hon har verkligen gått nu, sommaren, flickan med det bländande leendet. Så glad jag var att få ha träffat henne när jag gick omkring i trädgården med kameran. Just idag … den sista sommardagen …

Glad helg till er alla. Det verkar som om vi får hålla i hatten. Men, tänk på att sommaren med de ljusblå ögonen och det vackra leendet finns där och vakar över oss. Och innan vi vet ordet av är hon här igen …

Ha det gott ni alla därute …

Anita

Annonser
Det här inlägget postades i Filosofiska tankar. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Den sista sommardagen …

  1. Då börjar väntan efter den där ljushåriga flickan och sommaren igen Anita. Vilken fin berättelse och vilka härliga bilder. Nu är det bara att ta fram vinterkläderna. Ha en fin söndag.

  2. Anita skriver:

    Slottsträdgårdsmästaren … ja vi vet ju att hon kommer tillbaka. Och att hon tänker på oss ibland under det mörka halvår som ligger framför oss. Ibland blir jag inspirerad och små berättelser tar form inom mig när jag går i min ensamhet med kameran. Igår var en sådan dag. Jag skriver sällan ned berättelserna då dom bara lever för stunden, men igår fanns den kvar en längre stund i min hjärna så jag skrev in den i bloggen samtidigt som jag laddade in bilderna.

    Idag viner vinden, men jag är glad att jag hann vara ute en stund igår och njuta av solens strålar. Idag ska jag jobba med alla mina blommor. Men det är som tur är under tak.

    Hoppas du får en fin söndag!
    Anita

  3. Mona skriver:

    Du skriver lika vackert som du fotar

    kram
    Mona
    ,,,just nu blåser det som attan här med…å regnar förstås!

  4. pudelflicka skriver:

    Ja du skriver lika vackert som du fotograferar. Underbart !
    Hedvig

  5. Ulla skriver:

    Vilken fin berättelse, tänk om man fick sådana i huvudet varje gång man var ute med kameran 🙂 Du får samla ihop dem till en bok och illustrera med dina underbara bilder! Bildsviten du visar här är så fantastisk fin! Den överblommade clematisen, helt underbar, jag tror den blir min favorit här, men de andra är också så vackra.

    Kram Ulla

    (Fick du mitt mail igår? Jag är osäker på om det gick fram för det krånglade med mailservern ) 🙂

  6. Eva skriver:

    Kära lillasyster!
    Som vanligt blir jag helt betagen av dina ord och dina bilder! Ja, sommaren gick verkligen sin väg och lämnade fritt fram för hösten. Det regnar och blåser och det blir inte riktigt ljust idag. Men mysfaktorn blir hög när jag tänder fullt med värmeljus, som lämnar ett mjukt sken över rum och människor!
    Vi ska till Nöttesta idag och gratulera Peter litet i efterhand! Kanske tar vi oss en tur i skogen och letar efter höstens trattformade läckerheter, trots att hösten visar sig från en av sina sämre sidor idag. Även hösten kan le mot oss, men då ofatst med ett kristallklart, bländande leende, som nyper litet i kinden! 🙂
    Hoppas du och Thomas får en fortsatt skön söndag!
    Vi ses på tisdag. Jag ska försöka vara hemma i god tid, eftersom Kjell inte är hemma, så att jag kan släppa in dig till soffan! 🙂
    Kram Storasyster
    P.S. Kjell och Nessie hälsar! D.S.

  7. Catharine skriver:

    Underbara bilder med ett fantastiskt ljus, och din berättelse! Den är så vacker. Vi hade en ganska solig dag igår men idag öser regnet ner och det är nästan mörkt ute. Jag var ju på zonterapi i fredags förmiddag och om det är det eller vädret som sänkt mig är svårt att säga. Ofta reagerar man ju på zonterpi och massage och liknande som sätter fart i kroppen. Igår kväll var jag helt utslagen i soffan.
    Som Ulla säger, du borde samla dina bilder och texter i en bok. Vet flera som skulle köpa ett ex:-)
    Vi får hoppas att vi slipper storm i alla fall. Efter en kopp kaffe från vår nya espresso maskin känner jag mig lite piggare:-)
    Ha en fin dag, dröm om ditt nya uterum.
    Kram Cathy

  8. Anita skriver:

    Mona … tack för dina goa ord 🙂 Det har regnat hela dagen här också. Men nu är det mer duggregn så kanske det har gett sig för denna gång.

    —————————

    Hedvig … stort tack. Såg glad jag blir 🙂

    —————————

    Ulla … den tanken har jag haft ibland, att samla mina tankar i en bok. Mycket för att komma ihåg dom själv. Kanske det blir av någon gång. Och utblommade klematis har alltid varit favoriter hos mig också. Visst är det fantastiskt med blommor som är lika vackra när dom blommas som dom är utblommade.

    —————————-

    Storasyster Eva … du tycker jag skriver fint men jag vet en till som skriver fint. Jag väntar på din blogg. Den kommer att bli en favorit hos mig, det vet jag. Det ska bli spännande att höra på tisdag om ni trotsade regnet och gav er ut för att leta höstens trattformade läckerheter. Och du behöver inte stressa hem. Jag väntar utanför dörren tills du kommer om du inte hunnit hem.

    —————————-

    Cathy … jo zonterapi och massage kan göra att man nästan känner sig lite febrig. Det är nog mycket som händer i kroppen. Och så vädret. Vilket djupt lågtryck. Så roligt att du tycker om min text. Kanske blir det en bok någon dag. Det vore onekligen roligt.
    Idag har vi tömt uterummet inför ombyggnaden. Som jag längtar till det nya. 🙂

    —————————-

    Tack snälla ni för att ni tittade in och skrev så fint. Nu vill jag önska er alla en riktigt skön kommande vecka!

    Kramar
    Anita

  9. Emma skriver:

    Fina bilder 🙂

  10. Anita skriver:

    Tack Emma 🙂

  11. Ping: Idag fyller min blogg 10 år! Tillbakablick och framtidsplaner … | Anitas blogg … De fyra blomsterhaven

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s