November …

Den första november 2009. Tycker inte det var länge sedan det var november 2008. Tiden flyger iväg på lätta vingar och det är inte alltid lätt att hinna med. Förra året i november så gjorde jag reklam för en fototävling hos Slottsträdgårdsmästaren. Han tyckte vi behövde piggas upp i november. Och tänk … det tycker han i år också så alla som vill delta kan läsa om tävlingen här! Ett mycket trevligt initiativ tycker jag.

Den första november kom till oss med gråväder. Ingen sol som lyste upp. Men om man körde in huvudet i klematisen Mme Julia Correvon och kisade med ögonen så kunde man nästan inbilla sig att det fanns lite sommar kvar. Därinne fanns det nämligen några fräscha gröna blad (bilden går att klicka på, men den blir inte ett dugg bättre om man gör det).

Ja att fotografera var inte lätt denna dag. Det bästa man kan säga om följande bild från häckoxbärshäcken är väl att den med viss tvekan kan räknas som abstrakt. Och det är ingen idé att ni börjar leta efter läsglasögonen. Ni har dom på er, bilden är så här suddig.

Inte ens i uterummet fanns det något ljus. Den vita pelargonen försökte lysa upp men försvann i bakgrundens grå dimmor. Men hon är ju så tapper och vacker så hon måste ju få vara med.

Även om fotoskörden blev klen denna söndag, den 1 november 2009, så har det varit en skön dag. Riktig god husmanskost blev det i form av rotmos och fläskkorv. Det tar lite tid att koka moset men oj så gott det blir.

Nu hoppas vi på fina novemberdagar. Ha en riktigt skön vecka

En tid att minnas …

En sorgens tid, en glädjens tid
En stilla stund i en minneslund.
En smyckad grav med ljus invid
Flämtande lågor i höstmörk tid.

Mamma, pappa, bror och bror
Jag älskar er och för alltid tror
Att vi är tillsammans nu och här
Precis som vi var, då och där.

Släktingar, vänner som vandrat iväg
Som följer ljuset längs vindlande väg
Jag tittar upp, ni tittar ner.
En dotter, en syster, en vän ni ser.

Vi vinkar, vi ser, vi har varann
Ingen är borta, ingen försvann
Alla ni kära, ni finns på något sätt
Och just den vetskapen gör livet lätt.

Vi tänder ljus i Allhelgonatid
Och ljuset skänker en inre frid.
Ett datum i kalendern för att minnas våra kära
Men jag behöver inget datum, ni är alltid mig nära.

Anita Linder den 31 oktober 2009

—

Inte så mycket mer att säga. Bara en dikt som jag kände för att skriva denna dag, efter det att jag varit och tänt ljus på flera kyrkogårdar och i minneslunden. Hoppas ni alla haft och har en bra dag. Och jag hoppas ni alla får en fortsatt skön helg.

Brändaholms koloniområde

När molnen slickar trädtopparna och löven släpper sina trygga grenar ett efter ett är det skönt att göra somriga tillbakablickar. Idag har jag suttit och tittat igenom lite bilder från i somras då vi tillbringade några dagar i ”Sveriges trädgård” – Blekinge. 

En plats vi besökte var Brändaholms koloniområde i Karlskrona. Så härligt det var att gå omkring bland de små kolonistugorna och njuta av all trädgårdsglädje. Bilderna är klickbara för dom som vill se dom större.

Vi gick från centrala Karlskrona till Brändaholm. Solen sken när vi startade men hotfulla moln var på väg in över koloniidyllen:

Smala vägar och välansade häckar mötte oss:

Så nära Sörgården som man kan komma:

En underbar katt satt i ett träd och ”tittade” ned mot hortensiorna. I bakgrunden hade höstanemonerna redan börjat blomma:

Tre orange blickfång. Krassen på den lilla bänken, liljorna i förgrunden och flytvästarna på männen i båten:

Det går att få in mycket på en liten yta:

De smala vägarna, häckarna och det dåliga ljuset gjorde att jag inte fick så många bilder och bilderna gör definitivt inte koloniområdet rättvisa. Det måste ses. Om ni har vägarna förbi Karlskrona så gör ett besök i Brändaholms koloniområde. Jag lovar att ni inte blir besvikna. Även om det är mulet kommer ni att gå därifrån med solsken i blick för det gjorde jag

När vi lämnade koloniområdet kom en rejäl regnskur men då befann vi oss i en allé med träd så det var lätt att söka skydd. Inte en droppe fick vi på oss. Så småningom drog molnen vidare och så gjorde vi. Om inledningsbilden var mörk och hotfull så är avslutningsbilden ljus och inbjudande. Precis som Brändaholms koloniområde.