Morgonen drar upp sin rullgardin
Gryningen knackar på – ”stig in, stig in”
Fåglarna duschar i daggvått gräs
Gråsparv, rödhake och blåaste mes.

Jag sätter mig och smuttar på ett glas solgul juice
Då plötsligt hon hälsar … min vackra ros.
Med blad i svagaste rosa, som av siden
Hon startar sin blomning i den ljuvaste tiden

Hon bär ett av de vackraste namnen jag vet
”Ny gryning” – ”New Dawn” – smaka på det
Hon som ska blomma genom hela september
Och ta mig till sommaren i mörkaste november.

Jag tycker om New Dawn och det beror på att hon är tålig och blommar rikligt och länge. Det tog ett par år innan hon etablerade sig ordentligt hos mig men nu tar hon sig väldigt fint. Och hon är fotogenique som det så vackert heter.

Hon har haft olika sällskap genom åren.  Hennes första kärlek var en blekblå alpklematis men han hade tidiga vanor och hann blomma klart innan hon vaknade till liv. Ett förhållande dömt att misslyckas.

Hennes andra fästman var en kraftfull blå herre, en klematis vid namn Luther Burbank:

Han hade stora blå blommor och var väldigt dominant. Han var en sådan som ville synas och det gjorde att New Dawn blev lite tillbakadragen och knappt visade sig i hans sällskap.

En dag träffade hon en italienare med det passande namnet Södertälje. Jag skäms att säga det men hon lät Södertälje flytta in innan Luther Burbank flyttat ut:

Luther Burbank förstod att han nu var överflödig och flyttade till klematisväggen, längst bak i trädgården, så långt från New Dawn som möjligt. Där fick han gott om utrymme och även sällskap av andra klematisherrar bland annat Prince Charles och General Sikorski. Rena ungkarlshotellet.

Men New Dawn och Södertälje fann varandra och blev ett mycket vackert par:

När man tänker på en ros så ser man en utsprungen ros framför sig … ”en nyutsprungen skär” kanske, som Evert Taube skrivit i ”Min älskling du är som en ros”. Men även knoppen som döljer den vackra blomman är utsökt:

Här är hon nyduschad:

På sin ålders höst rullar sig bladen men hon är lika utsökt ändå:

En dam värdig strålkastarljuset:

Och det är en rivig dam. Dessa taggar må vara vackra men ack så vassa:

Med denna lilla tillbakablick på sommaren och kärleksförklaring till New Dawn vill jag önska er alla en riktigt skön avslutning på veckan. I helgen får vi tända det första adventsljuset.

Vaknade av ett säreget ljus imorse … solen! Det var länge sedan den visade sig vid våra breddgrader. Efter frukosten så gav vi oss iväg ner till centrum för att inhandla dagens middagsmat i form av kalvschnitzlar. Vi checkade in i p-garaget kl 09:56,  gick in genom garagets automatiska skjutdörrar…

… och vidare de få stegen fram till Carlssons kött där vi väntade medan dom öppnade affären. Vi var dom första kunderna och medan vi stod där kom plötsligt en motorcykel med två mörkklädda killar i mörka hjälmar åkande i gången precis där vi stod. Dom visade med en pistol att vi skulle flytta oss och i sådana lägen lyder man ganska snabbt kan jag säga. Vi förstod direkt att det rörde sig om ett rån mot Exchange växlingskontor lite längre bort. Dom som jobbade i köttaffären sa åt oss att komma dit och ställa oss och det gjorde vi. Efter ett tag kom en av rånarna med ett automatvapen och kollade om flyktvägen var fri. Sedan lämnade dom garaget samma väg dom kommit. 

Vi köpte i varje fall vår kalvschnitzel och gick ut i garaget där rånarna just försvunnit. Jag kan säga att man blir ganska matt i benen och hjärtat slår ganska fort när sådant här inträffar. Och då var vi ändå bara i utkanten av rånet. Men att se rånare med vapen på så nära håll är chockerande. Nu visade det sig att dom fick inget med sig men istället så lämnade dom kvar ett bombliknande föremål så att hela gallerian fick utrymmas.

Dessa få dramatiska minutrar drabbade väldigt många människor. I köttaffären hade dom lagt upp allt kött som dom skulle sälja under lördagen. Nu fick dom stänga precis som alla andra affärer i gallerian.  En vakt blev hotad och brutalt nedslagen och fick uppsöka sjukhus tillsammans med personalen på växlingskontoret som av naturliga skäl var svårt chockade. Och själva så glömde vi att checka ut när vi lämnade garaget så vår parkeringsnota blev mycket dyrare än vad den skulle blivit.

Efter denna dramatiska inledning på lördagen så åkte vi i varje fall till julmarknaden på Taxinge slott. Där kompletterade jag mitt ”tomteförråd”. Dom ska jag visa på bild senare när vi närmar oss juletid.

När vi kom hem så gick jag ut i trädgården. Äntligen kunde jag ta fram kameran och ta lite novemberbilder. Det var så otroligt lugnt och harmoniskt att gå i trädgården och inandas novemberdofterna, se ljuset som silades mellan träden i skogsbacken och upptäcka att det ju faktiskt finns färger kvar, trots att vi närmar oss slutet av november (bilderna är som vanligt klickbara).

Den här bilden råkade jag ta av misstag men tyckte att färgerna var så fina så den fick vara med:

Och se där … en liljebagge. Kolla in käftarna. Nu förstår jag hur det kan gå så snabbt för baggarna att kaläta en lilja:

Ett svagt rosa skimmer anades i en av de kvarvarande knopparna på min New Dawn:

Och novemberljuset fanns i ett av rosenbladen:

En skön färgklick:

Och så glad jag blev när jag fick se en flammande röd ros på grannens Flammentanz:

Och det fick bli avslutningsbilden denna mångfacetterade lördag. Hoppas er lördag har varit skön och att ni sluppit alltför dramatiska inslag. Och jag hoppas att ni alla får en skön lördagkväll och söndag. Och glöm inte att kolla in hos Slottsträdgårdsmästaren där ikväll hans fototävling avgörs. Kanske hinner ni fortfarande rösta om ni inte gjort det, tävlingen avslutas 18:00.

Nu när trädgårdssäsongen är över för detta år kan man sätta sig i lugn och ro och summera det gångna året och titta igenom de bilder man tagit. Idag har jag tittat tillbaka på mina Änglatrumpeter som hade ett riktigt gott år i år.

Inte en enda lus, vit flygare eller dylikt har jag haft på dom i sommar. Övervintringen i uterummet var troligen idealisk. Som förebyggande åtgärd så satte jag ner Provado-pinnar i jorden i mars/april då de började att skjuta nya blad men efter omplanteringen blev det ingen mer Provado (vill inte använda gift då insekterna börjar dyka upp) och det har alltså inte varit några som helst angrepp under hela sommaren. Den jag hade i uterummet fick lite spinn under senhösten men då var det ändå dags för vinterförvaring och borttagande av alla blad.

Här är en närbild tagen den 19 september …

Tre stycken blev det i år, två på altanen och en i uterummet. De på altanen blev över 2 meter höga och blommade rikligt (här syns den ena i bild):

Den som stod i uterummet sände ut doftpuffar under sena sommar och höst -kvällar.

Egentligen hade jag inte tänkt ha änglatrumpet i år. Dom blir ju så otroligt stora och brukar ju bli lusangripna. Men vem kan kasta växter som är friska och gröna och blommar i mängd? Inte jag i varje fall. Så nu är dom återigen placerade i vinterförvaring. Jag har klippt ner dom rejält i år för att dom ska få plats. Det brukar fungera bra. Kan möjligen ta lite längre tid innan dom börjar blomma.

En liten varning. Änglatrumeten är giftig. Hur mycket vet jag dock inte. Jag har fått växtsaft på mig många gånger och glömt att tvätta mig och inte reagerat alls … och ändå är jag väldigt känslig. Men en varning kan nog vara på sin plats om man har riktigt små barn. Man vet ju aldrig vad dom kan stoppa i munnen.

En sak till. Upptäckte för en stund sedan att en av de helt nedklippta trumpeterna ståtade med en blomma. Inga blad, bara en blomma. Tappra är dom må jag säga