Satt här och tänkte att jag borde kanske skriva något på bloggen.  Men huvudet kändes tomt, i varje fall när det gällde trädgård. Inte så konstigt kanske då regnet slår mot rutan och kvällen är så svart att man knappt kan se den.

Satte mig och tittade igenom bilderna från i somras. Hittade en som definitivt inte är trädgårdsrelaterad. Den är från Karlshamn och föreställer Axel Olssons utvandrarmonument. Jag kommer ihåg att jag blev fascinerad av en lucka i molnen. Luckan ser lite ut som ett hjärta och jag tyckte det var extra fint då hjärtat placerat sig mitt emellan Karl-Oskar och Kristina.

Men så tänkte jag lite längre och så kom jag att tänka på astrakan, ni vet Kristinas favoritäpple och då kom jag på att det var nog lite trädgårdsrelaterat ändå. Och så kom jag att tänka på den vackra sången ”Guldet blev till sand” och sandjordar är det ju många som har i sina trädgårdar. Så nog blev det väl ett litet trädgårdsinlägg ändå. Här är i varje fall bilden med ”hjärtat” i molnen:

Med detta hjärta vill jag önska er en trevlig torsdagskväll och en skön avslutning på veckan.

Och ”guldet blev till sand” hittade jag på YouTube så den kan ni lyssna på här.

Den första november 2009. Tycker inte det var länge sedan det var november 2008. Tiden flyger iväg på lätta vingar och det är inte alltid lätt att hinna med. Förra året i november så gjorde jag reklam för en fototävling hos Slottsträdgårdsmästaren. Han tyckte vi behövde piggas upp i november. Och tänk … det tycker han i år också så alla som vill delta kan läsa om tävlingen här! Ett mycket trevligt initiativ tycker jag.

Den första november kom till oss med gråväder. Ingen sol som lyste upp. Men om man körde in huvudet i klematisen Mme Julia Correvon och kisade med ögonen så kunde man nästan inbilla sig att det fanns lite sommar kvar. Därinne fanns det nämligen några fräscha gröna blad (bilden går att klicka på, men den blir inte ett dugg bättre om man gör det).

Ja att fotografera var inte lätt denna dag. Det bästa man kan säga om följande bild från häckoxbärshäcken är väl att den med viss tvekan kan räknas som abstrakt. Och det är ingen idé att ni börjar leta efter läsglasögonen. Ni har dom på er, bilden är så här suddig.

Inte ens i uterummet fanns det något ljus. Den vita pelargonen försökte lysa upp men försvann i bakgrundens grå dimmor. Men hon är ju så tapper och vacker så hon måste ju få vara med.

Även om fotoskörden blev klen denna söndag, den 1 november 2009, så har det varit en skön dag. Riktig god husmanskost blev det i form av rotmos och fläskkorv. Det tar lite tid att koka moset men oj så gott det blir.

Nu hoppas vi på fina novemberdagar. Ha en riktigt skön vecka

En sorgens tid, en glädjens tid
En stilla stund i en minneslund.
En smyckad grav med ljus invid
Flämtande lågor i höstmörk tid.

Mamma, pappa, bror och bror
Jag älskar er och för alltid tror
Att vi är tillsammans nu och här
Precis som vi var, då och där.

Släktingar, vänner som vandrat iväg
Som följer ljuset längs vindlande väg
Jag tittar upp, ni tittar ner.
En dotter, en syster, en vän ni ser.

Vi vinkar, vi ser, vi har varann
Ingen är borta, ingen försvann
Alla ni kära, ni finns på något sätt
Och just den vetskapen gör livet lätt.

Vi tänder ljus i Allhelgonatid
Och ljuset skänker en inre frid.
Ett datum i kalendern för att minnas våra kära
Men jag behöver inget datum, ni är alltid mig nära.

Anita Linder den 31 oktober 2009

—

Inte så mycket mer att säga. Bara en dikt som jag kände för att skriva denna dag, efter det att jag varit och tänt ljus på flera kyrkogårdar och i minneslunden. Hoppas ni alla haft och har en bra dag. Och jag hoppas ni alla får en fortsatt skön helg.