En tid att minnas …

En sorgens tid, en glädjens tid
En stilla stund i en minneslund.
En smyckad grav med ljus invid
Flämtande lågor i höstmörk tid.

Mamma, pappa, bror och bror
Jag älskar er och för alltid tror
Att vi är tillsammans nu och här
Precis som vi var, då och där.

Släktingar, vänner som vandrat iväg
Som följer ljuset längs vindlande väg
Jag tittar upp, ni tittar ner.
En dotter, en syster, en vän ni ser.

Vi vinkar, vi ser, vi har varann
Ingen är borta, ingen försvann
Alla ni kära, ni finns på något sätt
Och just den vetskapen gör livet lätt.

Vi tänder ljus i Allhelgonatid
Och ljuset skänker en inre frid.
Ett datum i kalendern för att minnas våra kära
Men jag behöver inget datum, ni är alltid mig nära.

Anita Linder den 31 oktober 2009

—

Inte så mycket mer att säga. Bara en dikt som jag kände för att skriva denna dag, efter det att jag varit och tänt ljus på flera kyrkogårdar och i minneslunden. Hoppas ni alla haft och har en bra dag. Och jag hoppas ni alla får en fortsatt skön helg.

Brändaholms koloniområde

När molnen slickar trädtopparna och löven släpper sina trygga grenar ett efter ett är det skönt att göra somriga tillbakablickar. Idag har jag suttit och tittat igenom lite bilder från i somras då vi tillbringade några dagar i ”Sveriges trädgård” – Blekinge. 

En plats vi besökte var Brändaholms koloniområde i Karlskrona. Så härligt det var att gå omkring bland de små kolonistugorna och njuta av all trädgårdsglädje. Bilderna är klickbara för dom som vill se dom större.

Vi gick från centrala Karlskrona till Brändaholm. Solen sken när vi startade men hotfulla moln var på väg in över koloniidyllen:

Smala vägar och välansade häckar mötte oss:

Så nära Sörgården som man kan komma:

En underbar katt satt i ett träd och ”tittade” ned mot hortensiorna. I bakgrunden hade höstanemonerna redan börjat blomma:

Tre orange blickfång. Krassen på den lilla bänken, liljorna i förgrunden och flytvästarna på männen i båten:

Det går att få in mycket på en liten yta:

De smala vägarna, häckarna och det dåliga ljuset gjorde att jag inte fick så många bilder och bilderna gör definitivt inte koloniområdet rättvisa. Det måste ses. Om ni har vägarna förbi Karlskrona så gör ett besök i Brändaholms koloniområde. Jag lovar att ni inte blir besvikna. Även om det är mulet kommer ni att gå därifrån med solsken i blick för det gjorde jag

När vi lämnade koloniområdet kom en rejäl regnskur men då befann vi oss i en allé med träd så det var lätt att söka skydd. Inte en droppe fick vi på oss. Så småningom drog molnen vidare och så gjorde vi. Om inledningsbilden var mörk och hotfull så är avslutningsbilden ljus och inbjudande. Precis som Brändaholms koloniområde.

Engsholms slott

Så har det då hänt. Slottsträdgårdsmästaren har avslöjat sin arbetsplats och det är Engsholms slott som ligger på Mörkö söder om Södertälje. Ett slott som jag, genom mitt jobb, besökt ett antal gånger. Att det var där Slottsträdgårdsmästaren arbetade hade jag ingen aning om förrän i november förra året då jag helt ofrivilligt höll på att avslöja hans hemlighet.

Jag skulle göra lite reklam i min blogg för en fototävling han anordnade på sin blogg. Lite hurtfriskt skrev jag i min blogg ungefär så här … ”Och eftersom det är Slottsträdgårdsmästaren som anordnar tävlingen så passar det ju bra att lägga ut en bild på ett slott och det får bli en bild på … Engsholms slott”. Det tog inte lång tid förrän jag fick ett mail från trädgårdsmästaren på Engsholms slott och nu vet vi ju alla vem det är … jo Slottsträdgårdsmästaren himself. Jag förstod vilket fatalt misstag jag gjort och snabbade mig på och tog bort bilden. Jag visste ju mer än väl att han ville hålla arbetsplatsen hemlig men av någon dunkel anledning så kopplade jag aldrig ihop honom med Engsholms slott. Jag hade fått för mig att det var ett slott norr om Stockholm, vet inte varför. Ett tag trodde jag till och med att det var Drottningholm, bara för att det var så hemligt

Idag har jag mailat Slottsträdgårdsmästaren och frågat om det är ok att jag lägger ut lite bilder från Engsholm och jag har fått hans tillstånd (tack Slottsträdgårdsmästaren, hoppas du gillar bilderna). Jag hade nämligen turen att vara där en morgon när det var ett magiskt ljus. En del av dom bilderna ligger på min hemsida så några av er kanske känner igen dom.

Engsholms slott är ett privat slott och konferensanläggning och bara öppet för gäster. Jag har haft turen att få vara på konferens där ett antal gånger genom mitt jobb men bara haft kamera med mig vid två tillfällen. Mest har det bara blivit lite sporadiska bilder i pauserna förutom morgonen med det magiska ljuset då jag gick upp för att fotografera när dom andra fortfarande låg och sov.

OBS! De liggande bilderna är klickbara och jag rekommenderar att titta på dom i det större formatet.

De första bilderna är från de första dagarna i juni 2008. Ännu så länge är blomningen sparsam men visst anar man slottsträdgårdsmästarens hand när man ser denna bild:

Och här ser man slottet omfamnat av försommaren:

Blå aklejor mot grå stenmurar, inte fel. Och se klängrosen som är på väg till vänster i bild:

Enkelt men ack så vackert:

Så kommer vi då till den magiska novembermorgonen. Det var en snarlik bild som den nedan som jag lade ut på min blogg under några timmar i november förra året:

Jag fortsatte upp mot slottet och nu blev ljuset än mer magiskt. Plötsligt, under några minuter, glödde allt omkring mig:

Så började det röda ljuset att avta. Morgonen var fortfarande vacker men ljuset blev mer solgult:

 

Det var nu dags att gå och göra sig iordning för att frukost och dagens konferens. Jag var glad att få ha besökt Engsholms slott just denna morgon, morgonen med det magiska ljuset.