När jag kom hem från trädgårdsresan skulle jag gå en sväng och titta i min månskensrabatt … det som varit min månskensrabatt skulle jag väl säga. Ett par stammar var allt som återstod av det vita löjtnantshjärtat, krypfloxens blommor åts upp för länge sedan men nu var även bladen jämnade vid marken. Vita astrar och solhattar verkar ligga bra till för kaninernas midsommarsupé. Varje morgon ser jag dom. Dom hoppar omkring i rabatten med sina stora öron och bruna ögon och ser så näpna ut. I gräsmattan frodas en del maskrosor, det trodde jag var mums för kaniner men icke … planterade perenner ska det vara.
Imorse så fick jag se en annons under bortsprunget i tidningen. ”Teo har rymt”. Det var en bild på Teo. En jättesöt liten vit kanin. Med bävan tittade jag efter var Teo bodde någonstans. Det visade sig att han bodde ett par 100 m från mig. Känner på mig att Teo kommer att älska min månskensrabatt, han är ju vit. Jag ska gå ut idag och leta efter Teo. Det finns ju faktiskt någon eller några som saknar sin lilla vita kanin. Jag hoppas att han kommer hem till er snart … inte bara för er skull utan också för min skull.
Och vad passar väl bättre att lyssna på efter detta inlägg om inte Edvard Persson som sjunger ”En liden hvid kanin.”
Lyssna gärna på texten … den är faktiskt riktigt rolig.
Slutligen en bild som visar min djurpark. Bilden är tagen i höstas men skulle lika gärna kunna varit tagen idag. Fast, det är bara en kanin på bilden … idag är dom betydligt fler. Det är som Edvard Persson sjunger i texten … (fast då handlar det om skåningarna)
Fast vi har vårt lugna temprament
har vi rekord uti folkökningsprocent,
Vi förökar världen vi
fast vi inte ligger i
som en liden, liden hvid kanin
juni 18, 2009 kl 14:53
Så tråkigt….jag vet hur det känns! Vi har harar, rådjur och nu vildsvin som gör allt för att sabotera mitt arbete!
juni 18, 2009 kl 15:41
Javisst är det tråkigt. Det är ju inte roligt att behöva hägna in perennrabatterna. Jag såg att dom hade samma problem i trädgårdarna i Wales. Många var inhägnade och på flera växter hade dom lagt ris från träd och buskar som skydd. Jag har ju en liten tomt och börjar mer och mer luta åt att på något sätt hägna in hela tomten. Men det gäller att inte lämna någon som helst öppning för då smiter kaninerna in. Tack och lov har vi ju inga vildsvin här, jättetrist att du fått dom i slottsträdgården.
Det är en evig kamp att vara trädgårdsodlare. Men av någon anledning så fortsätter man … Jag brukar tänka att … om dom äter upp 20% så har jag ju ändå 80% kvar. En klen tröst när man studerar sina 20% men en viss glädje när man studerar sina 80%. Vi får fortsätta kampen! För blommor älskar jag och kommer alltid att älska
juni 18, 2009 kl 17:01
Men oh vad trist. Det räcker med att en snigel ska mumsa i sig dahliorna för att man ska bli ledsen. Man lägger ju ner hela sin själ i trädgården oftast. Vi har haft tur (peppar peppar) och inte haft några kaniner eller harar inne i trädgården. Harar brukar sitta utanför på lekängen så det är ju himla tur att de inte sett vad som finns på andra sidan staketet. Häromdagen däremot hade några lustigkurrar (ungar troligen) slängt in en massa grejor från lekparken in i vår trädgård, liten skottskärra, liten sopkvast och en hel träbänk som brukar stå utanför lekstugan! Tur för marodörerna att jag inte fick tag i dem, grrr. Tur att bara sopkvasten hamnat i någon rabatt, resten var på gräset bara. Man undrar ju vad de har för nöje av att slänga saker omkring sig sådär.
Ha nu en riktigt härlig midsommmar.
Kram Cathy
juni 18, 2009 kl 18:14
De är så rara å näpna de där små kaninerna… å de lite större rådjuren likaså. Men det är ändå trist att de mumsar å jomsar i sig perenner å annat vackert som man liksom vill ha kvar i trädgården…
Hoppas du hittar Teo. Då blir familjen glad… å du med… med en liten näpen sak mindre i trädgården
Kram Annika
juni 19, 2009 kl 7:40
Cathy … ja de tvåbenta marodörerna är inte roliga de heller alla gånger. Förstår att du blev arg. Kaninerna vill ju bara stilla sin hunger medan de andra förstör för sitt eget höga nöjes skull. Vi får hoppas att det var ett tillfälligt ”skämt”.
—–
Annika … tyvärr så hittade jag inte den lilla vita Teo. Jag hoppas ändå att familjen som äger honom fått honom tillbaka. Det första jag såg när jag tittade ut imorse var annars … ja du gissade rätt … en kanin.
—–
Midsommaren har startat med uppehållsväder. Det ska tydligen bli blåsigt idag (igen) men förhoppningsvis uppehåll. Vi håller tummarna för att regnet håller sig borta.
Glad midsommar
Anita