När jag kom hem från trädgårdsresan skulle jag gå en sväng och titta i min månskensrabatt … det som varit min månskensrabatt skulle jag väl säga. Ett par stammar var allt som återstod av det vita löjtnantshjärtat, krypfloxens blommor åts upp för länge sedan men nu var även bladen jämnade vid marken. Vita astrar och solhattar verkar ligga bra till för kaninernas midsommarsupé. Varje morgon ser jag dom. Dom hoppar omkring i rabatten med sina stora öron och bruna ögon och ser så näpna ut. I gräsmattan frodas en del maskrosor, det trodde jag var mums för kaniner men icke … planterade perenner ska det vara.
Imorse så fick jag se en annons under bortsprunget i tidningen. ”Teo har rymt”. Det var en bild på Teo. En jättesöt liten vit kanin. Med bävan tittade jag efter var Teo bodde någonstans. Det visade sig att han bodde ett par 100 m från mig. Känner på mig att Teo kommer att älska min månskensrabatt, han är ju vit. Jag ska gå ut idag och leta efter Teo. Det finns ju faktiskt någon eller några som saknar sin lilla vita kanin. Jag hoppas att han kommer hem till er snart … inte bara för er skull utan också för min skull.
Och vad passar väl bättre att lyssna på efter detta inlägg om inte Edvard Persson som sjunger ”En liden hvid kanin.”
Lyssna gärna på texten … den är faktiskt riktigt rolig.
Slutligen en bild som visar min djurpark. Bilden är tagen i höstas men skulle lika gärna kunna varit tagen idag. Fast, det är bara en kanin på bilden … idag är dom betydligt fler. Det är som Edvard Persson sjunger i texten … (fast då handlar det om skåningarna)
Fast vi har vårt lugna temprament
har vi rekord uti folkökningsprocent,
Vi förökar världen vi
fast vi inte ligger i
som en liden, liden hvid kanin
Publicerat av Anita 
