Ibland blir det precis som man tänkt sig

Ett av de tristaste ordspråk som finns är väl ändå  ”Det blir aldrig som man tänkt sig”. Ok, ibland blir det definitivt inte som man tänkt sig men … aldrig … varför måste aldrig vara med? Det kunde väl heta ”Ibland blir det inte alls som man tänkt sig”  och så kunde det väl finnas ett motsvarande som heter ”Ibland blir det precis som man tänkt sig”.

Jag håller ju på med min månskensrabatt där jag bara ska ha vita blommor. Jag har satt vit lungört ”Sissinghurst White”, vit julros ”Helleborus niger”, vidjehortensia ”Annabelle”, Smultronschersmin, vita nävor mm. Men rabatten gapar fortfarande tom på många ställen. I synnerhet i mitten. Och för ett tag sedan såg jag plötsligt en syn framför mig. Jag såg framför mig ett träd, ca 2 m högt, med vita blommor och grenar som ett parasoll. Med skirt grenverk där solens strålar letade sig ned mot marken. Jag såg hur solen lyste på trädets vita blommor medan allt omkring låg i skugga.

Jag började leta på nätet och i böcker efter ett sådant träd men jag visste ju inte vad jag skulle leta efter så jag hittade inget. Jag hittade rosa körsbär men det skulle ju vara vitt.

Så igår så skulle jag gå till plantskolan som ligger ca 10 minuters gångväg från där jag bor. Jag skulle köpa några vita solhattar till månskensrabatten och plötsligt så stod trädet framför mig. Det liksom bara väntade på mig och jag hade ingen möjlighet att få hem det. Det var ca 2 m högt, det skulle inte bli högre då det var ympat, det hade vita blommor som växte som ett parasoll. Det var ett Prunis yedoensis ‘Ivensii’, även kallat Tokyo-körsbär. Så jag köpte mina vita solhattar och gick hem och funderade.

Ingen bil och Thomas var på Gotland och skulle inte komma hem förrän sent på söndag kväll. Jag kunde inte glömma trädet. Jag somnade med det på näthinnan. Imorse gick jag till plantskolan. Jag hade bestämt mig för att få hem trädet på egen hand. Jag bad att få låna en vagn, en sån där liten som man drar omkring plantor i när man handlar. Däri la jag rotklumpen och själva trädet la jag över axeln. Sedan gick jag. Det var vingligt och jobbigt i uppförsbackarna men jag kom hem med mitt träd. Och sedan var jag ju tvungen att gå tillbaka igen med vagnen innan jag kunde börja gräva. Det gick lätt, vi hade jordförbättrat så jorden var fin. Nu står trädet där och det blev precis om jag hade tänkt mig … ibland blir det faktiskt precis som man tänkt sig.

Ha nu en härlig vecka alla Här syns mitt träd.

En vecka går så fort …

En hel vecka har gått sedan jag var inne här senast. Men … vart tar tiden vägen. Jag vill stanna upp och njuta av allt det vackra som är nu.

Nu är det så där vackert så att det nästan gör ont. Fyra, fem, sex, sju … ja hur många nyanser av grönt som helst omger oss. Och bland all denna grönska så lyser olika fruktträd i rosa och vitt.  Den här tiden vill jag inte sova. Jag vill inte ens blinka. Jag vill sätta tändstickor i ögonen för att hålla uppe ögonlocken så jag inte missar en sekund.

När jag kommer hem så brukar jag öppna dörren till uterummet. En fuktig klorofyllstinn luft når mig. Doften av fukt och grönska får näsvingarna att fladdra likt vårens första fjärilar (det måste vara därför det heter näsvingar). Idag räknade jag till 23 blommor på min Dr Westerlund. Så många har jag aldrig haft. Det är som att kliva ut i en djungel. På denna oerhört röriga bild syns åtta av Dr Westerlunds blommor längst ner i bild. Två av änglatrumpeterna skymtar till höger och i bakgrunden en del av alla, nu blommande, pelargoner.

I trädgården har det gått trögt men nu börjar det även hända saker där. Min rosa liljekonvalj har börjat visa knoppar. Och man kan till och med se att den kommer att bli rosa.

Azaleornas knoppar är så vackra. Åh, som jag väntar på att azaleasluttningen ska explodera i ett sprakande fyrverkeri av färg.

Mitt röda fänrikshjärta blommar frodigt.

Och mina vita nyinköpta lyser i den nyanlagda månskensrabatten.

Visst är det en härlig tid nu. Visst vill jag hålla kvar den så länge som möjligt. Men … jag längtar ju också till att azaleasluttningen ska stå i full blom, att piondalen ska fyllas av dofter och blomsterprakt. Att få fylla min nyanlagda månskensrabatt med fler och fler vita skönheter.

Hoppas att ni alla njuter av denna tid. Insup den med alla era sinnen. Det ska jag göra