… i bloggandet. Ni har säkert märkt att jag varit lite blogglåg senaste tiden. Jag har bara lagt ut några inlägg för att känna att jag måste väl visa mig på bloggen. Försökte väcka upp ”Veckans akvarell” igen men det känns inte som någon förnyelse direkt. Känns mer som när TV kör ”På spåret” för 19:e säsongen. Och jag borde väl ha något annat än ”veckans akvarell” också. Jag är helt enkelt bloggtom i huvudet. Och varför ska jag plåga er och mig själv med trista inlägg. Det känns som en patient som man håller vid liv med konstgjord andning. Nej då är det bättre att göra ett uppehåll och komma tillbaka med ny energi. Men det är inget som säger att uppehållet blir långt. Rätt vad det är poppar något upp i huvudet att skriva om och då sitter jag här igen.
Idag är det en underbar dag. Morgonen vaknade lite lätt duvblå och gick sedan över i ett rosa skimmer innan solen till slut sprack ut i ett brett leende. På trädens grenar skimrar rimfrosten där fåglarna sitter och håller konsert. Och nu börjar växtsäsongen komma igång i uterummet. Jag kan berätta att jag har två nya tillskott i blomsterfamiljen. Kamelior. En rödvit och en rosa. Dom har flera utsökt vackra utslagna blommor och massor med knoppar. Den rosa har just nu en knopp som är ofantligt vacker. Den ser nästan ut som en utsökt rosenknopp. Den är verkligen ett konstverk. Jag har kameliorna i uterummet där de verkar trivas väldigt bra.
Men nog om det. Det var ju uppehåll i bloggandet som gällde. Vi ses så småningom. Det kan blir väldigt snart för det kan vara så att inspirationen kommer tillbaka så fort jag börjar plantera om blommor och så fröer.
Jo jag vet. Det är inte jul snart. Och jag vet, vi längtar alla efter våren men ändå. Jag har ju tjatat så många gånger om att jag tycker så mycket om en sång vi brukar sjunga på julkonserten i kören. Sången är Koppången med musik av Pererik Moraeus och text av Py Bäckman.
Jag tycker väldigt mycket om just texten och har alltid sett bilder framför mig när vi sjungit den. Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och gjort ett litet bildspel till Koppången … från vår julkonsert 2007. ”Filmen” har jag laddat upp på YouTube. Om ni har lust får ni gärna lyssna. Men jag har full förståelse om ni inte känner för att lyssna på vintersånger när ni längtar efter våren
Och … ni får ha överseende med kvalitén. Det hörs hostningar och harklingar i bakgrunden och bilderna tappar i kvalitét när man laddar upp dom på YouTube men det hörs och syns ju i varje fall
Veckans akvarell är ur arkivet. Ännu så länge är det inte tillräckligt varmt för att plocka ut akvarellgrejorna i uterummet och sätta sig att måla. Men … ljuset … det sköna … är på väg.
Denna akvarell kommer jag ihåg när jag satt och målade. Jag bara lät penseln flyta på. Hade inte bestämt vad jag skulle måla utan satt bara och målade på måfå. Jag använde min favoritfärg Payne’s Gray (Winsor & Newton) som har en lätt blå ton i det grå. Utmärkt för att att måla monokroma bilder med.
Att det är en fantasi syns framförallt på de högvuxna träden i förgrunden. Kan inte tänka mig att några sådana finns i verkligheten. Nåväl, detta får i varje fall bli veckans akvarell och jag vill passa på att önska er en skön söndagskväll och en bra början på den kommande veckan.
Publicerat av Anita 
Publicerat av Anita 
Publicerat av Anita 
