Veckans akvarell – Varning för kuling

 
I helgen har det varit lite blåsigt men inte alls så mycket som jag befarade. Jag har varit i Roslagen, ute på ön Yxlan, och jag trodde det skulle friska i ordentligt. Visst blåste det rejält men inte alls så mycket som det såg ut på väderkartan, den där sträckade linjen som dom brukar ha längs kusterna ni vet. På lördagen tog vi oss en rejäl promenad. Vid Furusundsleden var det som mest blåsigt och där tog det i rejält när vi gick längs den steniga stranden.

Fick för mig att jag skulle välja en bild med blåst som veckans akvarell. Men den enda jag hittade är denna. Så jätteblåsigt är det väl inte men lite vågor går det ju ändå. Jag kan inte säga var motivet är hämtat för det kommer jag faktiskt inte ihåg. Det enda jag kommer ihåg är att jag ville ha en ”färgrik” bild trots att det skulle föreställa lite gråmulet väder. Och så ville jag att solens strålar skulle bryta igenom molntäcket. Så den blev ganska ”pastellig” om man säger så. Det kanske var min ”pastelliga” period.

Jag hoppas att ni alla får en bra vecka. Att det kan bli riktigt fina höstdagar att njuta av. På onsdag går vi ju in i oktober och då kommer färgerna att glöda ännu mer.

Ibland behövs det så lite …

 
… för att man ska känna sig glad inombords. Vi bor på en gata med massor av rönnar och imorse när jag gick till bussen så badade dom i sol och stod där som jättelika facklor och lyste mot mig. Det var så intensivt så jag stannade upp och bara tittade … och blev alldeles glad inombords.

Plötsligt fick jag se grannens två små flickor som stod på trottoaren. Dom stod där i sina röda jackor och höll varandra i handen. Dom var så otroligt fina tillsammans och när jag passerade dom och tittade på dom med ett leende så log dom med hela ansiktet mot mig. Ögonen glittrade och dom såg så lyckliga ut. Och jag … jag blev inte bara glad utan också alldeles varm inombords. Vilken härlig start på dagen.

Vid busshållplatsen stod ett äldre par. Dom log så glatt mot mig och jag tillbaka. Vid varje hållplats steg det på flera äldre par och några ”äldre singlar”. Alla såg så där härligt glada och förväntansfulla ut när dom hälsade på varandra. Dom skulle naturligtvis ut tillsammans på något och var så glada över det att jag blev alldeles glad inombords.

Tänk ändå, vad lite som behövs ibland för att man ska känna en sån där härlig glädje inom sig. Det är så skönt att glädja sig åt andras glädje.

Jag vill också passa på att önska er alla en riktigt fin helg. Hoppas ni hittar något litet glädjeämne som kan göra er varma och glada inombords.

Varma glada blogghälsningar från Anita

Veckans akvarell – höstpromenad

Oj … jag har inte hunnit blogga på länge. Har varit upptagen på kvällarna och så har jag varit bortrest över helgen. Men nu är jag här igen. Och jag började ju med veckans akvarell igen förra helgen så nu är det dags igen.

Den här akvarellen kallar jag ”höstpromenad”. Jag kommer ihåg när jag målade den. Jag bara satt och målade utan att veta vad det egentligen skulle bli. Plockade bara fram papper, färger och penslar och målade på utan mål. Men det som växte fram var en tidig höstdag. Då när ljuset fortfarande flödar men ett och annat rött inslag börjar anas. Och när man är på skogspromenad ska man ta rast. Så det som står på stenen är en röd termos (utifall ni undrar). En ganska fånig akvarell egentligen men visst kan man väl få vara lite fånig ibland.

Så här är den alltså … veckans akvarell – ”Höstpromenad”

Och när jag ändå är här så vill jag passa på att önska er alla en härlig kommande vecka