Nu står vi på tröskeln …

… till hösten. Det har varit fint och soligt både igår och idag men inatt så kröp temperaturen ner till 4,9. Just nu är det inte ett moln på himlen. Luften är hög och klar, det är vindstilla och det bådar för en ny kall natt.

Imorse var sista morgonen vi intog frukosten i uterummet för den här sommaren. Det var bara 10 grader där och det var kyligt trots att vi hade infravärmen på. Eftersom vi dukar fram allt till frukosten på kvällen så måste vi bestämma var vi ska äta den. Och efter moget övervägande så har vi bestämt oss för att det får bli frukost i köket i fortsättningen. Hösten har gjort sitt intåg.

Imorse satt jag och gjorde iordning ett litet fototillfälle från i juli när vi var i Roslagen. Jag har haft ett par av bilderna här förut men nu finns allihopa på min hemsida under fliken ”Fototillfällen”.

Vi åkte ut en sväng på eftermiddagen. Vi var ute vid Skanssundet, där färjan mellan Mörkö och Grödinge går, och promenerade lite. Det låg fortfarande båtar vid bryggorna men det var alldeles tyst och stilla. Ljuset var höstlikt och skapade kraftiga kontraster.

Bänkarna på bryggan stod öde. Rönnbären lyste röda och man anade tendensen av små, små drivor av gula löv som började samlas vid kanterna.

Vid bryggan låg de små båtarna outhyrda. Minigolfbanan och rutschkanan, som under sommaren vibrerar av liv, låg öde.

Lite vemodigt känns det även om jag tycker om hösten. Just det där att befinna sig på en plats som på sommaren sjuder av liv och som nu ligger tyst och öde, det inger ett visst vemod.

På hemvägen njöt jag i varje fall av de härliga åkrarna och denna gula blomma såg så stolt ut där den stod.

Jag minns de gamla tidernas höhäschor (undrar om det stavas så). Jag tyckte alltid dom såg ut som beigefärgade kor som stod på åkrarna. Men nutidens häschor ser inte längre ut som kor utan mer som ihoprullade mattor, färdiga att ställas upp på vinden.

Ja, hösten är här. Klockan är just nu 22:30. Kollade termometern för 2 minuter sedan, det var 6,6 grader. Kan tänka mig att det blir ner mot 4 inatt igen.

En ny arbetsvecka startar imorgon. Men på tisdag är det dags för höstens första körövning och det ska bli jättehärligt.

Jag önskar er alla en riktigt härlig vecka!

Blyblomma – Plumbago auriculata

Det är sensommar. Det har varit sol idag och en riktigt skön dag. Vi har njutit av ljuset. Men det är ett annorlunda ljus mot i juni. Det är liksom … ett mörkt ljus. Lite dovare, lite djupare. Inte dystert utan lungt och rogivande. Jag tycker om att stå på tröskeln mot hösten.

När vi var i Toscana sommaren 2002 så bodde vi på ett ställe i ett härligt stenhus med en ljuvlig trädgård utanför. Precis utanför vår ingång så växte en underbart himmelsblå blyblomma. Bilden nedan visar denna blyblomma. Där satt vi varje eftermiddag och åt nybakat bröd med olivolja och salt … och bara njöt av livet och semestern … och jag njöt lite extra när jag kastade mina blickar mot blyblomman.

Ett par år senare så var vi på Plantagen och handlade blommor. När vi stod vid kassan fick jag se en ljuvligt blå blyblomma. Jag köpte den och den har varit i min ägo sedan dess. Den har blommat varje år och detta år är inget undantag. Lite senare har den blommat än övriga år men det beror nog på att jag klippte ner den rätt kraftigt i våras, rätt sent i våras ska tilläggas, i slutet av maj faktiskt.

Men nu har den kommit med sina ljuva blå blomklasar. Här är en bild som visar hur frodigt det är, så här i slutet av augusti, i vårt uterum. De ljusrosa färgklickarna som anas i bakgrunden är min Dr Westerlund som blommar fortfarande …

Det är inte en riktig slingerväxt men den blir lång och gänglig och passar att ha i en spalje. Min står i ett gammalt spaljebord som jag köpt på auktion för några år sedan. Här ser man hur den lojt vilar mot en av spaljepinnarna …

Jag älskar min blyblomma. Jag fick faktiskt ullöss på en blomma som stod bredvid den. Och några letade sig till min blyblomma. Men med enträget tvättande och sprutande så har jag nu fått bort dom och den är frisk och fräsch igen.

Jag har varje år övervintrat den i rumstemperatur med växthusbelysning. Det har den väl inte gillat så där jättemycket. Växthusbelysningen har väl varit bra men rumstemperaturen är inte så omtyckt. Det ska bli spännande att övervintra den i vårt nya uterum i vinter. Ska bli spännande att se hur den klarar det.

Men … vad som än händer så kan jag konstatera att en himmelsblå blyblomma … det ska jag alltid ha i min ägo.

Klockranka – Cobaea scandens

Kan inte bestämma mig om jag tycker om denna ettåriga klängväxt eller ej. Hade någon frågat mig för två veckor sedan så hade jag sagt nej … den ska jag aldrig mer ha. Men idag är jag mer tveksam. Den har sina fördelar men den är inte särskilt rik på blommor. Först nu har den börjat blomma och har massor med knoppar. Om det inte blir frost (vilket var ytterst nära här om natten) så kan den nog bli riktigt vacker i september.

Men blommorna är vackra när dom väl slår ut. Den här bilden tog jag en sen kväll, därför är den så djupblå i färgen. När solen lyser i blomman är den mer blålila …

Och den har långa vackra ”korkskkruvar” …

Och vill man ha något starkväxande som också ska fungera som insyningsskydd, ja då är den idealisk. Den har ett friskt och frodigt bladverk och täcker idag hela ena sidan av vår trädgårdsportal och är på väg över mot andra sidan …

Så ja … jag kan nog tänka mig att ha en klockranka igen även om den inte blommar så överdådigt.

Annars har det blåst så dant här idag att båda mina änglatrumpeter hade blåst omkull när jag kom hem från jobbet. Men det är väldigt tåliga växter. Det är bara att resa upp dom igen så ser dom ut som om inget hänt.

Imorgon är det fredag och jag får passa på att önska alla som eventuellt tittar in här en riktigt trevlig helg!