Dagen började så bra. Jag var ledig från jobbet och skulle åka på trädgårdsmässa. Det gjorde jag också och kom hem med massor av ljuva blommor. Jag kände mig så lätt och glad i sinnet.
Solen sken när jag kom hem och det var alldeles vindstilla. Jag kände att jag ville gå ut i trädgården och titta på blommorna i rabatterna. När jag kom ut i uterummet och skulle öppna glasdörrarna såg jag honom. Min vän rödhaken. Han låg nedanför dörrarna alldeles stilla. Jag blev så ledsen när jag fick se honom. Min älskade rödhake som brukade hälsa på mig i trädgården och som jag inte sett på hela vintern men som satt och tittade på mig med sina svarta pigga ögon igen för några dagar sedan. Han som brukade följa mig i mitt trädgårdsarbete. Han som var så sällskaplig.
Jag vet naturligtvis inte om det var just ”min” rödhake som flugit in i altandörren och förolyckats men jag tror det för jag har bara sett en. Jag tog försiktigt upp honom i handen. Han var så liten och späd och han var alldeles varm. Kanske blir inte fåglar kalla när dom är döda. Kanske hade solens strålar värmt honom där han låg. Hans fjäderdräkt var så mjuk och len. Det röda bröstet lyste i solen. Ögonen var slutna och när jag tittade på honom så blänkte det till … nästan som av en tår i hans ögonspringa. Jag fick själv en tår i ögat.
Jag lade upp honom i solen på altanräcket. Jag har ju hört att dom ibland är bedövade och kan vakna upp igen men … han vaknade inte. Och det visste jag ju att han inte skulle göra. Han fick sin sista vila i den mjuka mossan under vår bod. Jag ville inte lägga honom i jorden utifall han kanske bara var bedövad ändå. Jag tittade för en stund sedan och han låg kvar likadant som jag lagt honom. Han fick nu några löv som täcke.
Tyvärr händer det ju ibland att fåglar flyger in i fönstren och förolyckas. Jag tycker att det känns lika ledsamt varje gång det händer men det var extra ledsamt när det var min rödhake.
Jag tog en bild på honom när han låg på altanräcket. Han var ju så liten och näpen och såg ut som om han sov. Jag ville ändå ha ett litet minne av honom.
Så … farväl min lilla Red Robin … jag kommer att sakna dig …
Publicerat av Anita 
